Kolonialism och
reformrörelser
Muslimska länder 1800 - 1950
Islams tre sidor
• Vad är islam?
Teologi, läran och
förkunnelsen i olika
tider och kulturer
Tillämpningen,
muslimernas liv och
handlande i olika tider och
kulturer
Inflytande från tidsandan
Lokala traditioner,
politiska förhållanden
Heliga texter
Vad är islam?
• Självmord har alltid fördömts inom islam. Den som dör i strid är
martyr och belönas med paradiset men inte självmordshandlingar
• År 1983 bestämde teologer i Libanon att en självmordsattack var
detsamma som att dö i strid och belönades på samma sätt
• År 1993 tog teologer bland palestinierna upp detta och gav klartecken
eller uppmuntrade till självmordshandlingar
• År 2001 hade teologerna i Libanon ändrat åsikt och fördömde
attacken den 11 september
• Majoriteten av de muslimska teologerna fördömer självmordsattacker
Får man kritisera islam?
• Kritik av texterna. Hur det förhåller sig till andra texter och hur tolkas
det?
• Kritik av läran. Vilken lärare gäller det och vilken betydelse har den
förkunnelsen?
• Kritik av handlandet. Vilken betydelse har religionen för handlandet?
Är religionen upphov till handlandet eller finns det andra orsaker?
Utnyttjas religionen i efterhand för att motivera handlandet?
Kolonialism
I den muslimska världen har ett fåtal
områden inte varit kolonier:
Det inre av Arabiska halvön, som sedan blev
grunden för Saudiarabien
Iran dominerades av Ryssland och England
fram till 1917, då Ryssland drog sig ur genom
revolutionen
Delar av osmanska riket koloniseras av andra
Kolonier i Mellanöstern under osmanska
rikets tid
• Algeriet under Frankrike 1830 – 1962
• Cypern under britterna 1878
• Tunisien franskt 1881
• Egypten under britterna 1882
• Sudan 1899
• Italien i Libyen 1911
• Marocko under Frankrike 1912
Första världskriget i
öster
Osmanska riket anfalls från flera håll
Ryssland angriper osmanska riket från
Kaukasus
England angriper från Egypten och från
Persiska viken
Osmanska riket under
första världskriget
England och Frankrike vill krossa det
osmanska riket för att komma åt dess
områden
Britterna ville få hjälp av alla lokala folk och
härskare i kampen mot Osmanska riket.
De lovade sheriffen av Mecka att han skulle
få ett ”storarabiskt rike”, där
Palestinaområdet ingick, och bli muslimernas
kalif.
De lovade fransmännen att få de områden
som kristna hade haft under korstågen.
Britternas planer
England hade ockuperat Egypten 1882 för att
kunna kontrollera Suezkanalen
England ville också kontrollera landvägen till
Indien från Medelhavet och österut
De ville ha makt över det som sedan kallades
Palestinamandatet, Jordanien och Irak. I Iran
hade de redan stort inflytande
För att få hjälp av judar i Mellanöstern lovade
de dem ett ”nationalhem i Palestina” genom
Balfourdeklarationen år 1917
Britternas löften och
judarnas förhoppningar
Judisk invandring börjar efter pogromerna i
Ryssland 1881
Första invandringsvågen äger rum 1883 –
1903
Thodor Herzl: sionistkongresser från 1998
Andra invandringsvågen 1905 – 1914
Jordbrukskolonier och kibbutzer
Olika åsikter om relationen till palestinierna.
Några ville samarbeta. Andra ansåg att landet
låg obebott och att de som arbetade upp
jordbruksmarken hade rätt att bo där
Kartan visar vilket område judarna räknade
med som ”nationalhem i Palestina”
Palestinamandatet
Konferensen i San Remo 1920 ritade om
Mellanösterns karta och inrättade nya stater.
Britterna hade under kriget fått hjälp av
araber som stod under sheriffen av Mecka,
som fått löfte om ett ”storarabiskt rike”
Detta kunde inte infrias, men britterna ville
ge hans söner Abdullah och Feysal länder att
styra under Englands ledning
Det brittiska Palestinamandatet i Palestina
och Transjordanien
Britterna gjorde Transjordanien till emirat
1921. Emir blev Abdullah. Irak skapades av
tre landskap i Mesopotamien. Feysal blev
kung
Judar och araber i
Palestinamandatet
Konflikter mellan judar och araber från 1920
Supreme Moslem Council 1921, med stormuftin
Hajj Muhammed Amin Al-Husseini som ledare
1922: 650.000 muslimer, 87.000 judar, 73.000
kristna
1939: 450.000 judar
Churchills White paper 1922
Jewish Agency 1922
Konflikter 1929 – 1936
Lord Passfields White Paper 1933
Peel-kommissionen 1937: Två stater
Mac Donalds White Paper 1939: En stat
Araber demonstrerar till förmån för Mussolini
och Hitler under 1930-talet
FN:s delningsplan
Konflikterna fortsatte efter kriget. Irgun och
Sternligan angrep britterna. Frågan
överlämnades till FN
FN föreslog att en judiska stat skulle inrättas
så att det blev två självständiga stater
Den 14 maj 1948 utropades Israel
Krig mellan Israel och arabstaterna 1948-49
Vid vapenstilleståndet 1949 hade Israel
utvidgat sitt område
Israel efter kriget
1948-49
Israels område utvidgades genom kriget
Den judiska befolkningen i området var år
1947 630.000
1951 hade den fördubblats genom
invandring från arabstater och från Europa,
en del från flyktingläger
600.000 araber hade flytt sina hem och
bodde i flyktingläger
1970 tvingades alla palestinier lämna
Jordanien
Israel och arabstaterna
1948-49 första kriget
1956 Suezkriget. England och Frankrike
angrep Egypten. Israel erövrade Sinaihalvön,
men drog sig tillbaka på uppmaning av FN
1967 Junikriget. Israel erövrade Östra
Jerusalem, Västbanken, Gaza, Sinai och
Golanhöjderna
1973 Oktoberkriget
1978 Camp David. Sinai återlämnas till
Egypten
1982 Krig i södra Libanon för att minska
risken för gerilla angrepp. Massaker i Sabra
och Shatila
Krig har sedan brutit ut med Libanon och i
Gaza
Mellanöstern efter Första världskriget
Reformrörelser bland
muslimer 1750 - 1900
Möten med Västerlandet väcker frågan om
bristerna i den muslimska världen, både
tekniskt och socialt. Varför har vi kommit
efter och hur skall vi komma ikapp?
Arabiska halvön: Ätten Saud samarbetar med
en konservativ religiös ledare, Wahhab, som
utformat en konservativ islamisk riktning
med krav på återgång till 600-talets islam
Islamiska idealstater upprättas med
wahhabismen som grund i Västafrika,
Nigeria, Sudan, Kaukasus, Nordindien, Libyen
och delar av Kina
Reformrörelser verkar i Egypten, Turkiet,
Iran, Indien och Indonesien.
Arabiska halvön
Wahhabismen uppstod på 1700-talet i de
östra delarna av Arabiska halvön
Wahhab ingick förbund med emiren Ibn
Saud. Wahhabismen förkunnade att islam
hade förfallit genom utvecklingen efter
Muhammeds tid. En återgång till 600-talets
islam skulle göra muslimerna starka. Det är
en sorts retroislamism, som inspirerade
mindre grupper att upprätta idealstater.
Shia och sufismen utpekades som
huvudfiender
Saudiska krigsförband förstörde imamernas
gravar i Irak och intog de heliga städerna
1802. Ledaren i Egypten återtog dem 1812.
Saudierna började åter erövra områden 1903
