Förbättra skyddet för hälso- och sjukvården i väpnade

UTKAST 20160512
Förbättra skyddet för hälso- och sjukvården i väpnade konflikter
och andra nödsituationer: En checklista för riksdagsledamöter
Våld som rikas mot eller på annat sätt drabbar sjukvården är ett omfattande problem i
dagens väpnade konflikter med långtgående humanitära konsekvenser. Det handlar om
direkta angrepp, hot och våld men också om personal och transporter som hindras att utföra
sitt uppdrag samt diskriminering av patienter. Allt i strid med gällande folkrättsliga regler
och vårdens etiska principer. Fler människor riskerar att dö på grund av avsaknad av den
mest basala vården under väpnade konflikter än av själva våldet i konflikten. Svenska
riksdagsledamöter och parlamentariker i andra länder kan spela en viktig roll för att komma
till rätta med problemet. För att hjälpa parlamentariker i arbetet att förbättra skyddet för
vården har Röda Korset tagit fram en särskild checklista.
Det folkrättsliga skyddet för hälso- och sjukvården
I väpnade konflikter skyddar internationell humanitär rätt (krigets lagar) tillgången till
sjukvård. Reglerna är bindande för stater och organiserade icke-statliga väpnade grupper. I
situationer som inte når upp till tröskeln för väpnad konflikt är bara de mänskliga
rättigheterna och nationell lagstiftning tillämpliga.
Enligt de mänskliga rättigheterna måste staterna, såväl under fredstid som under väpnad
konflikt, upprätthålla ett fungerande hälso- och sjukvårdssystem. Tillgång till centrala
sjukvårdsinrättningar, utrustning och tjänster, tillgång till mat, boende, sanitet och vatten
liksom nödvändiga mediciner måste säkerställas. Principerna om icke-diskriminering och
jämlik tillgång vård måste respekteras. Strategier för folkhälsa ska utvecklas och genomföras.
Liknande bestämmelser finns i internationell humanitär rätt som kräver att staterna förser
befolkningen med grundläggande sjukvård och mat.
Enligt den internationella humanitära rätten ska sårade och sjuka omhändertas och vårdas.
Den som är i störst behov av vård ska först få vård – oavsett om det är vän eller fiende.
Sjukvårdspersonal, sjuktransporter, sjukhus och sjukhusutrustning ska skyddas. Det röda
korset, den röda halvmånen och den röda kristallen på vit botten är skyddsemblem som
markerar skyddet för sjukvård i krig. Personer, byggnader eller föremål som bär dessa
emblem ska respekteras och skyddas av parterna.
Sjukvårdspersonal, inrättningar och transporter – militära eller civila – som uteslutande ägnar
sig åt sitt humanitära uppdrag får inte angripas, förstöras eller skadas. Såväl direkta anfall som
urskillningslösa anfall som drabbar sjukvården är förbjudna. Även anfall mot militära mål
som kan förväntas orsaka oavsiktliga skador på sjukvårdspersonal, inrättningar och
transporter, som skulle vara överdrivna i jämförelse med den förväntade konkreta och direkta
UTKAST 20160512
militära fördelen, är förbjudna. Staterna har både en skyldighet att förhindra och straffa
sådana anfall mot skyddade personer och installationer.
Tillgången till sjukvårdsinrättningar eller transporter får inte godtyckligt inskränkas utan ska
säkerställas i största möjliga utsträckning. Skyldigheten att respektera sjukvården innebär att
sjukvårdspersonalen måste tillåtas utföra sina humanitära uppgifter i enlighet med den
humanitära rätten och medicinsk-etiska principer. Snabb och fri passage av utrusning och
personal ska underlättas.
Riksdagsledamöternas roll
Regeringen har det primära ansvaret för Sveriges folkrättsliga förpliktelser, men riksdagens
arbete och dess ansvarsområden spelar en avgörande roll för att garantera att staten lever upp
till sin skyldighet att både respektera och säkerställa respekten för den internationella
humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna som skyddar hälso- och sjukvården.
Lagstiftningsarbetet ett viktigt område men även riksdagens kontroll över hur regeringen och
myndigheterna sköter sitt arbete är ett viktigt instrument för att stärka efterlevnaden av de
internationella regleringarna.
Checklista för riksdagsledamöter
Enskilda riksdagsledamöter kan främja skyddet av hälso- och sjukvården i sina uppdrag som
parlamentariker och genom sina nätverk med andra parlamentariker, regeringar och det civila
samhället i Sverige och i andra länder. De kan exempelvis:
 ta initiativ till politiska beslut
 bevaka att reglerna som skyddar sjukvården efterlevs i praktiken
 driva opinion och utöva offentlig påtryckning både nationellt och internationellt
 sprida kunskap om och främja respekten för den humanitära rätten och de mänskliga
rättigheterna
 verka för att Sverige och andra länder är part till relevanta konventioner samt att dessa
genomförs i den nationella lagstiftningen så att de ger ett effektivt skydd
 säkerställa att det finns resurser tillräckliga att bevaka att den humanitära rätten och de
mänskliga rättigheterna efterlevs
Hur ser det rättsliga skyddet för hälso- och sjukvården ut?
 Säkerställ att rätten till hälso- och sjukvård är skyddad i grundlagen.
 Se till att det är straffbart att bryta mot folkrättsliga regler som skyddar hälso- och
sjukvård och att det finns lämpliga sanktioner för angrepp eller andra våldshandlingar mot
UTKAST 20160512
vårdpersonal.
 Se till att nationella åtgärder, inklusive lagstiftande, vidtas för att reglera användningen av
de skyddsemblem som skyddas enligt 1949 års Genèvekonventioner och deras
tilläggsprotokoll (det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen) och se till
att det finns nationell lagstiftning som förbjuder och bestraffar obehörig användning av
skyddsemblemen.
 Säkerställ att den nationella lagstiftningen omfattar skydd för de sårade och sjuka,
vårdpersonal och anläggningar samt sjuktransporter, inte bara skydd för emblemen.
 Se till att åtgärder vidtas på nationell nivå för att säkerställa ett effektivt system för att
upprätthålla individuellt straffansvar och för att straffa brott mot sårade och sjuka,
sjukvårdspersonal, sjukvårdsenheter och sjuktransporter.
 Se till att den nationella lagstiftningen kräver ordentlig identifiering av hälso- och
sjukvårdspersonal, och i synnerhet under väpnad konflikt
- bär armbindel som identifierar dem som sjukvårdspersonal; och
- speciella identitetsbrickor som är försedda med en sjukvårdssymbol
Har tillräckliga administrativa och praktiska åtgärder vidtagits för ge vården ett
effektivt skydd?
 Verka för att berörda myndigheter upprättar ett nationellt system för insamling av
uppgifter om våld mot vårdpersonal, anläggningar, sjuktransporter och patienter, med data
uppdelat även efter kön och ålder.
 Se till att den nationella infrastrukturen är i överensstämmelse med internationell
humanitär rätt och att:
- sjukvårdszoner och anläggningar betecknas som sådana och identifieras med
skyddsemblemen (röda korset, röda halvmånen eller röda kristallen) samt att de är belägna
i områden där de inte riskerar att drabbas av militära operationer;
- fartyg som kommer att fungera som sjukhusfartyg i tider av väpnade konflikter har
utsetts och utmärkts som sådan;
- ambulansflyg har identifierats; och
- ambulanser och sjukhus är tydligt identifierade med skyddsemblem under väpnade
konflikter.
 Verka för att sjukvården vidtar lämpliga beredskapsplaner och säkerhetsåtgärder.
Har berörda aktörer nödvändig kunskap för att ge vården ett effektivt skydd?
 Se till att riksdagen/den lagstiftande församlingen vidtar åtgärder för att se till att militären
och säkerhetsstyrkorna, tjänstemän, vårdpersonal och befolkningen i stort är utbildade i
eller på annat sätt informerade om frågor som rör internationell humanitär rätt, mänskliga
rättigheter och tillämplig nationell lagstiftning.
UTKAST 20160512
 Se till att kvalificerad personal och juridiska rådgivare i de väpnade styrkorna utbildas i
tillämpningen av internationell humanitär rätt och de mänskliga rättigheterna.
Andra åtgärder som kan vidtas för att bättre skydda vården från våld
 Se till att inga vapen exporteras när det finns risk för kränkningar av internationell
humanitär rätt.
 Om de ansträngningar som görs av den verkställande makten inte är tillräckliga, tveka inte
att:
- ställa frågor till regeringen;
- öppna en parlamentarisk debatt;
- söka stöd hos allmänheten,
- närma sig regeringen och berörda departement i för att påskynda anpassningen av
infrastrukturen;
- vidta andra lämpliga åtgärder.