Callianassa subterranea
Rundögd spökkräfta
NE
NA
LC
DD
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Callianassidae (spökkräftor),
Släkte: Callianassa, Art: Callianassa subterranea - rundögd spökkräfta (Montagu, 1808) Synonymer: spökräka,
Calianassa subterranea, Cancer (Astacus) subterraneus Montagu, 1808, spökkräfta
Kännetecken
En blekt skär och svagt genomskinlig art som gör att man ser de inre organen. Ögonen sitter tätt ihop och en bit in
på ögonskaftet. Lever nedgrävd i sandblandad mjukbotten. Skiljs från Upogebia-arterna genom att panntaggen är
mycket liten, första paret gångben är av olika utseende och andra paret gångben har klosaxar.
Totallängd: max 52 mm. Längs ryggsköldens båda sidor finns en linea thalassinica. Panntaggen är otydlig och svagt
utvecklad, till formen trubbigt triangulär. Den har släta ytterkanter och saknar vass mittås. Det finns varken taggar
eller vårtor på ryggskölden mellan panntaggens ytterkanter. Bakkroppen inklusive stjärtplattan är ungefär dubbelt så
lång som ryggskölden. Första bakkroppssegmentet är spetsigt i underkanten, och segment 3-5 saknar grupper av
borst eller hår på sidorna.
Ögonen är små, otydliga och placerade en bit in på ögonskaftet, de båda ögonskaften är tätt sammanpressade. Tredje
segmentet på antennskaftet av första antennen når klart kortare än tredje segmentet på andra antennskaftet. På
andra antennen saknar segment 3 tagg i ytterkanten. Antennplattan är kraftigt reducerad.
Första och andra paret käkfötter har yttergren och epipod. Andra paret har också en enkel benfästesgäle. På tredje
paret käkfötter saknar innergrenen taggar på undersidan av merus, ischium har en rad taggar längs insidan, yttergren
och epipod saknas och en dubbel benfästesgäle finns.
Första paret gångben har klosaxar som är olika i både form och storlek. Merus har en vass tagg basalt på undersidan.
Andra benparet har också klosaxar. Epipoder saknas på alla benparen. En liten fällklo finns på sista (femte) benparet.
Benfästesgäle finns på de fyra första benparen. Bakkroppssegmenten är svagt utvecklade och grunda. Hos hanen är
första paret bakkroppsben (pleopoder) enkelt och tvåsegmenterat, andra paret är reducerat och enkelt eller kan
ibland helt saknas. Hos honan är första paret bakkroppsben enkelt och har tre segment, medan andra paret är
tvågrenat men saknar appendix interna. Bakkroppsben 3-5 har appendix interna hos båda könen. Stjärtfötternas
yttergren saknar sutur. Stjärtplattan är kvadratisk eller något längre än bred och har rundad bakkant, på översidan
finns en grupp borst på en svag upphöjning.
Utbredning och status
Rundögd spökkräfta förekommer längs svenska västkusten i norra Kattegatt och Skagerrak. I övriga Europa finns den
från ca 60° N vid norska kusten och söderut via Engelska kanalen och Frankrikes kust (sparsamt i söder) samt in i
Medelhavet österut till Israel.
Ekologi
Rundögd spökkräfta är skildkönad. Den lever ett grävande liv i sedimentbottnar med sand eller sand-skalsand med
sediment på relativt grunt vatten (<100 m).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Namngivning: Callianassa subterranea (Montagu. 1808). Originalbeskrivning: Cancer (Astacus) subterraneus.
Description of several marine animals found on the South coast of Devonshire. - Transactions of the Linnean Society
(London) 9: 81-114, pls 2-8. Synonymer: Cancer Astacus subterraneus Montagu, 1808; Callianassa (Cheramus)
subterranea Borradaile, 1903; Callianassa subterranea Leach, 1815; Cheramus subterraneus Colosi, 1923;
Callianassa pestae Lutze, 1937; Callianassa helgolandica Lutze, 1938; Callianassa tyrrhena Holthuis and Gottlieb,
1958.
Etymologi: subterraneus = som lever under jord; sub- (lat.) = under-; terra (lat.) = jord; ändelsen -aneus (lat.) =
tillhörande.
Författare
Matz Berggren 2016 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
