Samtal om
religionsteologi
Red: Kajsa Ahistrand och Håkan Sandvik
Catarina Agrell, PayandéAhlbäck, Kajsa Ahistrand,
Axel-Ivar Berglund, Erik Berglund, Kerstin Billinger,
Dag Bjärnhall, Peter Bexell, Ake Bonniei~ Helena Egnell,
Håkan Eilert, Mats Ekström, Kaj Engelhart, LarsOlov Erikssor
Anders Fogelquist, Maria Hammarströrn, Olle Kristenson,
Harry Månsus, JanOlof Nordström, Lena Petersson,
Monika Regnfors Sjörén, Dorothea Rosenblad, Ulf Sjögren,
Krister Stendahi, Jesper Svartvik, Lars Thunberg
‘7 ~
Svenska kyrkans forskningsråd
Innehåll
TRO & TANKE
Svenska kyrkan
751 70 Uppsala
Tel: 018-16 9667
Pax: 018-169709
e-postadress: evah. [email protected]
Prenurnerationspris för 2001: 600 kr
Enstaka volymer i serien: 50~200 kr
+
Förord
7
Inledning
9
frakt
Tio utgångspunkter för religionsteologisk reflektion och
pastoralt handlande
Tio utgångspunkter för rel.igionsteologisk reflektion och pastoralt
handlande
Kommentarer till dokumentet “10 punkter”
Svenska kyrkans forskningsråd började sin verksamhet 1989. Det har till uppgift
att främja vetenskaplig forskning inom det teologiska forskningsområdet och
inom andra områden som är väsentliga för kyrkan genom att
—
—
—
—
15
Kommentatorer
Kristus
—
mänsklighet
Av Peter BexeU
inventera behov av forskning
initiera och prioritera forskningsprojekt
fördela anslag till forskningsprojekt
informera om forskning och forskningsresultat.
Möjligheterna att dela ut anslag är relativt begränsade — och den ojämförligt
största delen av arbetet är knuten till forskningsavdelningen, som är belägen i
Uppsala. Den har akademisk forskningskompetens inom de flesta av de religions
vetenskapliga omr~clena.
22
—
sanning
—
kyrka
23
Alla olika — alla lika?
Av Maria Hammars tröm
28
Anden bakom religionerna
31
Av Kaj Engelhart
Mångfald berikar och fördjupar tron
34
Av Catarina Agrell
-
.
©2001, Svenska kyrkans forskningsrad och författarna
Omslagsfoto: Evah Ignestam och Gun Lindberg, Uppsala
Sättning: Uppsala universitet, Tryck & Mediet, Grafiska redaktionen
Tryck: Elanders Gotab, Stockholm 2001
ISSN 1101-7937
Reflektioner
Av LarsO lov Eriksson
36
Religionsteologiska erfarenheter från Backabranden
Av Ulf Sjögren
38
Vår erfarenhet är också giltig
Av Helene Egnell
40
Ett gensvar
Av Harry Månsus
43
..
.
Bredvidlasningsmaterial, a~ missionarsgruppen
L
Några tankar om religionsteologi utifrån ett latinamerikanskt och
befrielseteologiskt perspektiv
47
1
Tio utgångspunkter
för religionsteologisk reflektion
och pastoralt handlande
INLEDNING
1 de flesta kyrkor idag ställs frågan om hur kristna ska uppfatta andra religi
oner och förhålla sig till människor av annan tro. Den ambition som fanns
vid förra sekelskiftet, “världen kristnad i vår generation”, har förbytts i in
sikten om att världens religioner är livskraftiga. 1 vårt land visar sig föränd
ringar i det att religioner, som för femtio år sedan betecknades som “främ
mande” och fanns på avlägsna platser, idag finns mitt ibland oss. För
Svenska kyrkans del innebär detta också en reflektion över hur vi som ma
joritetsreligion ska kunna lyssna till och respektera andras röster om Gud.
1 den teologiska reflektionen sker en ständig utveckling. Genom naturve
tenskap och genom samhälls- och beteendevetenskaper får vi nya insikter i
hur världen och människorna fungerar. Vi lär av andra kristna traditioner
hur de har behandlat frågor som är nya för oss. Kunskaper om religiöst liv
och religiösa urkunder från andra religioner ställer kristna inför frågeställ
ningar som i ringa utsträckning har uppmärksammats i kristen, teologisk
reflektion. Den som har fått lära sig att kristen tro är enda vägen till Gud,
blir omtumlad när hon/han möter fromma och helgade muslimer eller hin
duer i vilka det går att känna igen mycket av den egna troserfarenhet~n~~5~ f
‘,
Herren ar_pa denna plats, och jag visste det inte! (1 Mos. 28:16). Om nu
judar, muslimer, hinduer och troende från många andra traditioner finner
Gud genom sina religioner, vad händer då med den kristna trons trosan
språk? Om människor kan nå gudsgemenskap utan att gå genom Jesus, vad
blir det dålcvar av den kristna trons anspråk på att se Jesus som den enda
vägen till Fadern (Jh. 14:6) och missionsbefallningens uppdrag att göra alla
folk till lärjungar (Mt.28:19)? Lika fel som det vore att förneka exklusivi
tetsanspråket i flera av de nytestamentliga skrifterna, lika fel är det att redu
cera den kristna trons förhållningssätt till andra religioner till några få, iso
lerade bibelord. På engelska säger man ibland att “the Great Commission”
(“missionsbefallningen”; Mt. 28:18—20) måste förstås i sammanhanget av
“the Great Commandment” (“det dubbla kärleksbudet”; Mt. 22:36—40).
Det finns mer att upptäcka både i de bibliska skrifterna och i kyrkans tradi
tion, när det gäller den kristna trons förhållande till andra religioner. Den
teologiska reflektionen över religionerna behöver bygga på såväl erfarenhe
ter som studium av bibeln och kyrkans tradition. Möten med troende från
0
TRO & TANKE 2001:3
—
15
andra religioner kan leda till fördjupade insikter också i den egna tron. 1
ärliga möten växer respekten och eftertanken om hur vi som kristna tänker
och talar om andra religioner.
De tio utgångspunkter för religionsteologisk reflektion som vi här pre
senterar, har formulerats av en arbetsgrupp som bestått av personer i
Svenska kyrkan. Sigtunastiftelsen har tagit initiativ till detta pilotprojekt,
som vill pröva och se om vi kan formulera tankar om kyrkan i den religiösa
rnångfalden tankar som Svenska kyrkans folk kan känna igen sig i och
som kan ligga till grund för fortsatt ekumenisk reflektion. Det handlar här
varken om generella regler för religiös samexistens i det sekulära samhället
eller försök att formulera en “överreligiös’~ hållning som alla religioner
skulle kunna instämma i. 1 vårt arbete har vi använt ekumeniska dokument
från exempelvis Kyrkornas världsråd och den asiatiska, katolska biskops
konferensen.
En viktig utgångspunkt för den kristna församlingens teologiska bearbet
ning är termerna “religioner” och “religiösa traditioner”. 1 texten används
dessa synonymt. Beteckningen “religiös tradition” markerar att religionerna
inte är monolitiska storheter, utan att varje religion rymmer en mångfald av
traditioner och att dessa traditioner inte är statiska.
Vår uppgift_innehåller två utgångspunkter, en teologisk och en samhälle
hg, och kan formuleras på följande sätt: Hur kan vi vara trogna mot den väg
till Gud som vi funnit genom Kristus i kyrkans gemenskap, och samtidigt ta
p~allvarde insikter vi vunnit i möten med människor som följer andra
yägar till Gud? Hur ska vi som kristna förhålla oss i ett samhälle där rasism,
främhingsfientlighet och fördomar mot andra religioner är på frammarsch?
Hur behandlar vi sådant i vår tradition som kan användas på ett rasistiskt
eller diskriminerande sätt? Vad i vår tradition kan bidra till att bygga det
samhälle som vi ber om, “med rättvisa och trygghet för alla”? Vi har hört
aposteln Paulus uppmaning att hålla fred med alla människor (Rom. 12:18)
och vi tror att detta idag bland annat har att göra med hur vi bemöter
troende från andra religioner.
-~
1. GUD ÄR LIKA GENERÖS 1 FRÄLSNINGEN SOM 1 SKAPELSEN
1 naturen och i mänsklighetens kulturer ser vimångfaldens rikedom. Den
Gud vi möter i skapelsen är generös och “låter sin sol gå upp över onda och
goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga” (Mt. 5:45). Vi
tror att Gud vill mångfalden och vi lovsjunger: “Otaliga är dina verk, o
Herre! Med vishet har du gjort dem alla” (Ps. 104:24).
Den Gud som skapar mångfalden är samma Gud som vi lärt känna som
F~rnfoiaJ~Tb skapelsen ~ oss
därf~r mot en khuven gudsbild~ däi Gud framstår
odoch~g~perös i
~kapelsen, men begränsande i frälsningen.
16
TRO & TANKE 2001:3
1
2 JESUS KRISTUS VISAR GUDS ANSIKTE OCH
OPPNAR VAGEN TILL GUD
Med den kiistna gemenskapen bekanner vi att vi har sett Guds harlighet
lysa fiam i Jesus Kristus (Hebr 13) 1 jesus har vi funnit vagen till Gud och
vill visa andra pa denna vag 1 lovsang, tillbedjan och vittnesboid talar vi
om jesus som den som visar vem Gud ar Men dessa starka uttryck for vad vi
positivt kan saga om Guds uppenbarelse i Jesus Kristus, far inte vandas till
sin negativa motsats. Vi kan säga att Jesus är vägen till Gud vi kan inte
utesluta att Gud har andra vägar. Våra möten med människor från andra
religioner låter oss ana att Gud är närvarande också i deras traditioner.
Uppfattningen att det inte är någon mening med att vara kristen om
man kan nå evigt liv utan att bekänna sig till Kristus, är en begränsad syn på
vad det är att leva som kristen. 1 evangelierna möter vi Jesus som umgås
med manniskor i olika situationer: han botar, undervisar och lyssnar, men
han kallar inte alla människor som han möter att följa honom som lär
jungar. Hos evangelisten Matteus innebär “missionsbefallningen” att göra
“alla folk” till lärjungar och att utvidga inbjudan till lärjungaskap till ickejudar, men det betyder inte självklart att varje enskild människa ska bli Jesu
lärjunge. Det är en ofattbar nåd att få umgås med Gud genom Jesus, möta
Kristus i sakramenten, dela hans uppdrag att ge liv i världen och räknas till
de människor som han kallar sina vänner. Inbjudan står öppen för alla, men
d~t är inte säkert att det är Guds avsikt med varje människa att hon ska bli
kristen.
3. ANDENS FRUKTER MOGNAR OCKSÅ UTANFÖR KYRKAN
“Där barmhärtighet och kärlek finns, där är Gud”, sjunger vi med en av
kyrkans hymner. Där kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, tro
fasthet, ödmjukhet och självbehärskning möter, där bor Guds Ande (Gal.
5:22f). Dessa Andens frukter tror vi oss känna igen också i gemenskaper
som inte är kristna. Sådana gemenskaper finns inom de olika religiösa tradi
tionerna och i sammanhang som inte bär några religiösa förtecken. Efter
~om vi känner trädet på dess frukt, och vi ser goda frukter i andra religioner,
kan vi av aet också dra slutsatsen att själva trädet är gott (jfr. Matt. 12:33).
4. IGENKÄNNANDE OCH OLIKHET ÄR FÖRUTSÄTTNINGAR
FOR VANSKAP
1 mötet med andra religiösa traditioner utmanas vi-att reflektera över att
människor lever, tänker och tror på olika sätt. En del känner vi igen: böner
från andra traditioner som vi kan stämma in i, mystikers erfarenheter som
TRO & TANKE 2001:3
17
1’
liknar de kristna mystikernas, andra religioners heliga texter som återger
liknande erfarenheter som våra egna texter rymmer, etiska förhållningssätt
som vi bejakar. Insikten att vi har mycket gemensamt är en viktig utgångs
punkt för viljan till vänskap. Ju närmare vi kommer varandra, desto tydli
gare blir det att vi också är olika. Jippskattningen av att andra har~gpt
som vi inte känner igen hos oss själva är grundläggande för ett fruktbart
möte mellan representanter för olika religiösa traditioner. Genom att se och
acceptera att vi är olika, visar vi respekt för de religiösa traditionemas egen
art, både vår egen och andra. Olikheterna behöver inte hota vänskapen,
utan kan berika den.
5. FÖR All VÄRNA SKAPELSEN OCH MÄNNISKANS
VARDIGHET MÅSTE VI SÖKA SAMARBETE MED
MANNISKOR 1 OLIKA RELIGIONER
Vi behöver lära av varandra och samarbeta för att på bästa sätt kunna för
svara människors värdighet och ta ansvar för skapelsen. Dessa uppgifter är
inte något perifert, utan tillhör det kristna livets centrum.
6. KYRKAN KAN INTE VITTNA OM NÅGON ANNAN FRÄLSARE
ÄN JESUS KRISTUS, SAMTIDIGT SOM VI INTE KAN SATTA
GRANSER FOR GUDS FRÄLSANDE KRAFT
Den spänning som denna sats ger uttryck för är utmärkande för en nutida
kristen syn på andra religioner. Satsen formulerades först vid Världsmis
sionskonferensen i San Antonio, Texas (1989), och upprepades vid den
nästföljande Världsmissionskonferensen i Salvador, Bahia (1996). Den har
alltså bred ekumenisk förankring.
7. MISSION STAVAS DIALOG
Gud sänder Kyrkan i världen för att verka för fred, upprättelse och befrielse,
ff5r att hjälpa människor att finna vägen till Gud och för att hela skapelsen.
Vi är medvetna om att kyrkans mission många gånger skadat människor
och kulturer. Vi tar avstånd från varje form av mission som innebär att med
hot, maktmedel, övertalning eller materiella förmåner försöka förmå någon
att bli kristen. Sådana metoder är inte förenliga med vår tro på Gud, som
givit människan frihet och värdighet. ~r vi här använder ordet_dialog
avses ett förhållningssätt med ömsesidighet: lyssnande, lärande och respekt
för andra människor i allt vad vi företar oss.
18
TRO & TANKE 20013
Kyrkans mission ar att vittna om Guds karlek till varlden uppenbarad i
Jesus Kristus och att gestalta vittnesbordet pa ett sadant satt att det blir
upprattande, befriande och livsbeframjande
1
it
8 ANDRA RELIGIONER AR BONINGAR FOR DEN
1~
HELIGA ANDEN, MEN ALLA UTTRYCK FOR RELIGION
AR INTE LIKVARDIGA, DET FINNS LIVSFIENTLIG RELIGIOSITET
BÅDE 1 OCH UTANFOR KYRKAN
Nar vi narmar oss religiosa traditioner, gor vi det aldrig forutsattningslost
Om utgångspunkten är att andra religioner är boningar för den heliga Anden,
bemöter vi sannolikt dess företrädare på ett annat sätt än om vi tänker på
religionerna som något fientligt. Vi kan då också söka det goda i andra tradi
tioner än vår egen. Att erkänna att kyrkan inte kan göra anspråk på att ensam
vara platsen för den heliga Anden, är inte detsamma som relativism där all
religiositet uppfattas som lika bra. Religion kan ta sig förtryckande uttryck.
Vi kan därför inte acceptera allt, bara för att det har religiösa förtecken.
1
ii
ii
9. VÅRA FIENDER ÄR ALLT SOM FÖRNEDRAR MÄNNISKOR
OCH BRYTER NER SKAPELSEN
Det är viktigt att vi inte förlorar vår kallelse att vara en kämpande kyrka,
men det är inte andra religioner som vi ska bekämpa, utan de falska gudar
som finns ibland oss och som förtär våra liv och våra själar. Vi kämpar
tillsammans med alla människor av god vilja mot globala system som alstrar
fattigdom, mot rasism som värderar människor efter hudfärg, mot våld mel
lan människor och våld mot naturen, mot förtryck och utnyttjande, i syn
nerhet av flickor och kvinnor, mot andlig utarmning där ägandet ses som
livets mening. Mammon är den avgud som Jesus själv nämner. Vi behöver
vara öppna för andras insikter för att bättre förstå hur vi ska kunna arbeta
för Guds rike.
1
10. VI VÄLSIGNAR GÄRNA OCH TAR MED GLÄDJE
EMOT VALSIGNELSE
Vi kan utan rädsla välsigna det som är livsbefrämjande och bejaka den bön
som andra bär fram. När människor kommer till kyrkan och ber om Guds
välsignelse, behöver vi inte fråga om religiös tillhörighet utan ger vidare
den välsignelse som vi själva fått ta emot. När någon från en annan tradition vill välsigna, tar vi med tacksamhet emot den välsignelse som kommer
från alla goda gåvors Givare.
TRO&TANKE2001:3
ii
1
19
1
1
1
