U 57/2016 rd
Statsrådets skrivelse till riksdagen om ett förslag till ändring av konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor
I enlighet med 96 § 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen ett förslag till ändring av
konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor.
Helsingfors den 20 oktober 2016
Inrikesminister Paula Risikko
Beredskapsdirektör Janne Koivukoski
U 57/2016 rd
INRIKESMINISTERIET
PROMEMORIA
20.10.2016
ÄNDRING AV KONVENTIONEN OM GRÄNSÖVERSKRIDANDE EFFEKTER AV INDUSTRIOLYCKOR
1
B a kg r u n d
Konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor (FördrS 26/2000), (nedan
konventionen) föreslås bli ändrad. Konventionen tillämpas på förebyggande av, beredskap för
och insatser mot industriolyckor i anläggningar där farliga verksamheter kan ha effekter som
överskrider statsgränserna.
Avtalsparternas konferens som verkar inom ramen för Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa UNECE (United Nations Economic Commission for Europe) gav på sitt
sjunde möte år 2012 den arbetsgrupp som utvecklar konventionen i uppgift att bereda eventuella ändringar i konventionen. EU, konventionens medlemsländer samt Norge, Republiken
Moldavien, Serbien och Schweiz uppnådde samförstånd om de föreslagna ändringarna på arbetsgruppens möte i Genève den 12 — 14 april 2016. Avsikten är att ändringsförslagen presenteras på avtalsparternas konferens i november 2016. Beslut om ändringarna ska fattas enhälligt, varefter de delges parterna för godkännande och ratificering.
Med tanke på förhandlingarna om ändringarna fattade Europeiska unionens råd den 25 november 2014 beslut om att ge Europeiska kommissionen fullmakt att på unionens vägnar förhandla om ändringarna i frågor som ingår i unionens behörighet, dvs. om definitioner, allmänhetens deltagande, mötesintervallerna, frågor som gäller nya parter och eventuella möjligheter
för andra stater än stater som är medlemmar i den ekonomiska kommissionen för Europa att
gå med i konventionen. Konventionen är till sin karaktär en blandkonvention i vilken både EU
och dess medlemsstater är medlemmar.
2
H u v u d s a kl i g t i n n e h å l l
Arbetsgruppen föreslår ändringar i definitionerna i artikel 1 i konventionen. Med en ändring
av artikel 1 j i konventionen utvidgas definitionen av "allmänheten" så att den i enlighet med
den nationella lagstiftningen eller det nationella förfarandet utöver fysiska och juridiska personer också omfattar sammanslutningar, organisationer och grupper som dessa personer bildar. Arbetsgruppen föreslår även strykningar och preciserande tillägg i artikel 9, som gäller
allmänhetens rättighet till deltagande (tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor), i syfte att göra rättighetens innehåll klarare. Ändringar föreslås särskilt i föreskriften om allmänhetens deltagande i beslutsfattandet i artikel 9(2). Ändringen avlägsnar partens, dvs. medlemsstatens, prövningsrätt att ge
allmänheten information om separat definierade frågor som gäller industriolyckor. Utöver
detta föreslås en ändring av artikel 9 på så sätt att punkt 2 i en ny artikel 9 bis preciserar i vilka
situationer och på vilka sätt allmänhetens rätt till deltagande i beslutsprocesser ska genomföras. Även föreskrifterna om mötesintervallerna i konventionens artikel 18 och 26 föreslås bli
ändrade, liksom även omnämnandena av eventuella parter i artikel 29, som gäller ratificeringen och godkännandet av konventionen samt anslutning till konventionen. Vidare föreslår arbetsgruppen att artikel 29 i konventionen kompletteras med en ny punkt som konstaterar att
medlemsstater som ansluter sig till konventionen efter att en ändring trätt i kraft också ansluter
sig automatiskt till ändringen. Avslutningsvis föreslår arbetsgruppen preciseringar i begreppen
"miljö" och "olycka", som ingår i underpunkterna 5 och 9 i bilaga VIII till konventionen.
2
U 57/2016 rd
Syftet med ändringarna är att göra konventionen enhetlig med Ekonomiska kommissionen för
Europa ECE:s övriga konventioner, särskilt med Århuskonventionen (FördrS 122/2004), som
gäller tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till
rättslig prövning i miljöfrågor, och med konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett
gränsöverskridande sammanhang (Esbokonventionen, FördrS 67/1997).
Seveso III—direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU om åtgärder för
att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår) är unionens rättsliga verktyg för att fullfölja de skyldigheter som konventionen medför för Europeiska unionen. I Seveso—direktivet finns en hänvisning till konventionen som unionens råd
fastställde på unionens vägnar med rådets beslut 98/685/EG den 23 mars 1998. Konventionen
har verkställts i unionsrätten med direktivet 96/82/EG (direktivet om allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, det s.k. Seveso II—direktivet).
3
Befogenhetsfördelningen mellan unionen och dess medlemsstat
I det förhandlingsmandat som getts till kommissionen är rättsgrunden fördraget om europeiska
unionens funktionssätt (EUF) artikel 192(1), enligt vilken Europaparlamentet och rådet beslutar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet efter att ha hört både den ekonomiska
och sociala kommittén och regionernas kommitté om unionens åtgärder för att uppnå de mål
som avses i artikel 191. Artikel 191 gäller miljöärenden. I förhandlingsmandatet har som förfaringsmässig rättsgrund nämnts artikel 218(3) och (4).
Eftersom avtalsförhandlingarna fortfarande pågår och kommissionen ännu inte har be-rett
EU:s positionspapper om förhandlingsresultaten, har diskussioner om behörighetsfrågan inte
förts i rådet. Därför är det endast möjligt att göra en preliminär bedömning om fördelningen av
behörigheten mellan unionen och medlemsländerna. Ärendet preciseras i slutet av hösten
2016. Kommissionen har ändå inofficiellt konstaterat att rättsgrunden kommer också i sinom
tid i beslutet om undertecknandet att vara EUF 192(1).
I EU ingår miljöärenden i princip i den delade behörigheten, och unionen har tillämpat sin interna behörighet inom konventionens område genom att utfärda direktiven Seveso II och III. I
direktivet Seveso III var rättsgrunden EUF artikel 192(1), och i dess inledningsdel hänvisas till
konventionen och konstateras att den har gjorts till en del av unionens lagstiftning redan i direktivet Seveso II.
I konventionens 9 artikel ingår skyldigheter som skulle höra till riksdagens behörighet om Finland inte var en medlemsstat av unionen. Om dessa ärenden har emellertid föreskrivits i Europeiska unionen, särskilt i det s.k. Seveso III—direktivet. Det verkar således som om de ändringar i konventionen som nu är under behandling skulle höra till EU:s behörighet.
Rådet fattar beslut om godkännandet av ändringarna i konventionen med kvalificerad majoritet.
Förhållande till förpliktelserna om grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter samt
till grundlagen
Avsikten med de föreslagna åtgärderna är bland annat att förbättra allmänhetens rätt till deltagande. Bestämmelserna om offentligheten av handlingar i enlighet med 12 § 2 mom. i Finlands grundlag, tryggandet av en omfattande tillgång till information i enlighet med 14 § 3
mom. i grundlagen samt bestämmelserna i 21 § i grundlagen, som gäller behandlingen av
ärenden inom förvaltningen och vid domstol, gäller allmänhetens rätt till deltagande. Även be-
3
U 57/2016 rd
stämmelserna om medborgarnas rättigheter i V kapitlet i Europeiska unionens stadga om de
grundläggande rättigheterna gäller de aktuella rättigheterna.
Förslagens konsekvenser
Konsekvenser för EU:s budget
Inga konsekvenser.
Konsekvenser för den nationella budgeten
Inga konsekvenser.
Konsekvenser för den nationella lagstiftningen
Ändringarna i konventionen är i linje med de övriga konventionerna i detta område. Ändringarna föreskrivs i EU—lagstiftning som genomförts nationellt.
Ålands behörighet
Ändringen i konventionen ingår i unionens behörighet, och därför begärs inte landskapet
Ålands samtycke till ändringen.
Förslagets nationella behandling och behandling i Europeiska unionen
U-skrivelsen har behandlats i EU—sektion 23 (miljöärenden) hösten 2016 och i EU—sektion
7 hösten 2016. I Europeiska unionen behandlas ärendet i rådets arbetsgrupp "International Environment Issues" under hösten 2016.
Statsrådets ståndpunkt
Statsrådet förhåller sig positivt till att konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor görs enhetlig med ekonomiska kommissionen för Europa ECE:s övriga konventioner. Utöver detta är det särskilt viktigt att konventionen görs enhetlig med Seveso IIIdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU om åtgärder för att förebygga
och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår). I direktivet betonas
särskilt att det är nödvändigt att allmänheten deltar effektivt i beslutsprocesserna. För att de
grundläggande fri— och rättigheterna ska kunna genomföras i full utsträckning och för att bevara samhällets trygghet och samhällsfreden är det viktigt att den som ärendet gäller kan ge
uttryck för ståndpunkter och orosmoment som kan ha betydelse i beslutsprocessen och att beslutsfattarna kan ta hänsyn till dem. Syftet är att göra besluten mer ansvarsfulla och öppna
samt att öka allmänhetens medvetenhet om miljöfrågor och dess stöd för besluten.
En uppskattning av när riksdagens ståndpunkt bör finnas till regeringens förfogande
Förhandlingsläget samt förmodligen frågan om EU:s jurisdiktion diskuteras i rådets arbetsgrupp i början av oktober 2016. Därefter diskuteras ärendet på FN:s avtalsparters konferens
den 28 — 30.11. Riksdagens utlåtande önskas så snart som möjligt, dock senast före mötet i
slutet av november.
4
