KONVENTION OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED
FUNKTIONSNEDSÄTTNING
Myndigheternas ansvar för mänskliga
rättigheter
Myndigheterna har ett stort ansvar för att människor med
funktionsnedsättning ska få full tillgång till sina mänskliga
rättigheter. I regeringens strategi för genomförandet av
funktionshinderspolitiken framgår att ”En viktig utgångspunkt i det
fortsatta arbetet är de mänskliga rättigheter som slås fast i bland
annat efterlevnaden av FN:s konvention om rättigheter för personer
med funktionsnedsättning och konventionen för barnets rättigheter.”
Denna byggsten ger förslag till hur FN:s konvention om rättigheter
för personer med funktionsnedsättning kan användas av statliga
myndigheter inom ramen för den nationella
funktionshinderspolitiken samt vid myndighetsutövning.
”Konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning”
I januari 2009 trädde konventionen i kraft i Sverige. I konventionen
förtydligas vilka åtgärder som behövs för att människor med
funktionsnedsättning ska få tillgång till sina rättigheter.
Artikel 3 är central. Den ger åtta grundläggande principer i arbetet
för mänskliga rättigheter, som icke-diskriminering, full delaktighet,
lika möjligheter, tillgänglighet osv.
I ”Artikel 4 Allmänna åtaganden” beskrivs det ansvar en stat tagit på
sig då landet ratificerat konventionen. Punkt 1d) i artikeln tar upp att
1
myndigheter och offentliga institutioner ska handla i enlighet med
konventionen.
Artiklarna 5 till och med 30 innehåller rättigheter för individen som
samhället är skyldig att förverkliga.
Artiklarna 1 – 9 måste beaktas av alla myndigheter. När det gäller
artiklarna 10 – 33 behöver varje myndighet stämma av vilka artiklar
som ligger inom de egna ansvarsområdena.
Den nationella funktionshinderspolitiska strategin för
2011 – 2016
En ny funktionshinderspolitisk strategi antogs av regeringen 16 juni
2011. Den bygger på regeringens nio inriktningsmål och de
övergripande funktionshinderspolitiska målen som framgår av den
nationella handlingsplanen från patient till medborgare
prop.1999/200:71. I den nya strategin presenteras de delmål som
årligen ska följas upp samt slutrapporteras senast år 2017.
Övergripande principer för genomförande
För att såväl de mänskliga rättigheterna som den nationella
strategins mål ska kunna nås måste hänsyn alltid tas till berörda
rättighetsartiklar samt till samtliga generella principer i artikel 3 i
”Konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning”. Likaså måste myndigheten nära samråda
med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, i alla
beslutfattande processer som berör människor med
funktionsnedsättning (artikel 4 punkt 3 i konventionen).
Användbara redskap/perspektiv vid generella beslut
För att ”Konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning” ska kunna realiseras i praktiken måste
mångfalden bland människor med funktionsnedsättning alltid
beaktas. I detta avsnitt beskrivs några perspektiv/redskap som
underlättar myndigheternas arbete.
2
Funktionshindersperspektivet
Funktionshindersperspektivet är ett nödvändigt redskap då
mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning ska
realiseras. Att ha ett funktionshindersperspektiv innebär att i all
planering, genomförande, utvärdering och revidering utgå från att
människor kan ha olika funktionsnedsättningar och därmed olika
förutsättningar, behov och önskemål. På så sätt går det att identifiera
och åtgärda hinder för delaktighet och att integrera
funktionshindersperspektivet i verksamheten, så att inte nya hinder
uppstår.
Jämställdhetsperspektivet
Även i Sverige riskerar kvinnor med funktionsnedsättning dubbel
diskriminering. Det framgår bland annat av artikel 6 i den svenska
funktionshindersrörelsens alternativrapport till FN:s
övervakningskommitté om konventionen om rättigheter för personer
med funktionsnedsättning.
Det är därför viktigt att i varje sakfråga alltid utgå från
könsuppdelad statistik och att alltid göra analyser utifrån ett
jämställdhetsperspektiv. På så sätt går det att säkerställa att kvinnor
med funktionsnedsättning inte diskrimineras och att likvärdiga
bedömningar görs vid samma eller liknande behov av insatser.
Mer information finns i byggstenen ”Jämställdhet och
konventionen”, LÄNK
Barn och åldersperspektivet
Även barn och äldre riskerar utsättas för flerfaldig diskriminering.
Det framgår bland annat av artikel 7 i den svenska
funktionshindersrörelsens alternativrapport om FN:s Konvention om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att barn är
flickor eller pojkar med olika behov och funktionsnedsättningar är
viktiga perspektiv att ta med i alla beslut som fattas inom ramen för
myndighetens verksamhet.
Mer information finns i byggstenen ”Barnets rättigheter och
konventionen”, LÄNK
3
Områden varje myndighet behöver se över
1. Tillgängligheten på myndigheten och på hemsidan
Det ska vara möjligt för alla att arbeta på myndigheten och att
besöka den på lika villkor. Myndighetens hela verksamhet måste
därför vara fullt tillgänglig för alla.
Nedanstående delar kan ses över utifrån artiklarna 1 – 9 i
konventionen:
Lokaler, det gäller till exempel personer med rörelsehinder,
synskador, elöverkänslighet och allergi
Information, bland annat för personer med synskador,
hörselskador, dyslexi, utvecklingsstörningoch döva
Kommunikation människor emellan, gäller t ex personer med
hörselskador, döva, dövblinda
Bemötande, gäller alla
Hemsidan ska vara tillgänglig för alla grupper som behöver
anpassad information
2. Personalpolitiken
Myndigheter kan vara förebilder genom att anställa personer med
funktionsnedsättning och ha en tillgänglig arbetsmiljö.
Det gäller samtliga sammanhang från rekryteringsvillkor,
anställning, bibehållande av anställning, befordran,
personalutbildningar, arbetsförhållanden, sociala situationer och så
vidare. Myndigheter måste vid behov kunna erbjuda skälig
anpassning på arbetsplatsen.
Personalpolitiken kan ses över utifrån ett
funktionshindersperspektiv, framför allt utifrån artiklarna 1 till och
med 9, och artikel 27 i konventionen.
4
3. Myndighetens verksamhetsområden
Varje myndighet behöver ge riktlinjer för och exempel på hur
funktionshindersperspektivet ska integreras och permanentas inom
myndighetens alla verksamhetsgrenar. På så sätt kan skyldigheten
att förverkliga FN-konventionens rättighetsområden nå ut till alla
parter som ligger inom myndighetens ansvarsområden.
Artiklarna 1 – 9 gäller alla verksamhetsområden. Därutöver behöver
varje verksamhetsgren identifiera vilka av artiklarna 10 – 33 som är
relevanta för de egna ansvarsområdena samt göra en plan för hur
funktionshindersperspektivet ska integreras i verksamheten så att
konventionens rättigheter kan förverkligas.
Arbetssätt
Samarbete med funktionshindersrörelsen
Planering och genomförande av åtgärder behöver göras i samarbete
med funktionshindersrörelsen som har expertis om hur det är att
leva med en funktionsnedsättning och vilken service som behövs
från samhället. I FN-konventionens artikel 4 punkt 3 slås fast att
samhället ska samarbeta med funktionshindersrörelsen:
”I utformning och genomförande av lagstiftning och riktlinjer för att
genomföra denna konvention och i andra beslutsfattande processer
angående frågor som berör personer med funktionsnedsättning ska
konventionsstaterna nära samråda med och aktivt involvera
personer med funktionsnedsättning, däribland barn med
funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder
dem.”
Myndigheten som förebild
Myndighetens arbete påverkar direkt och indirekt verksamheten
inom många områden. Varje myndighet behöver fungera som
förebild genom att ge goda exempel på hur
funktionshindersperspektivet kan användas så att FN-konventionens
rättigheter kan förverkligas inom myndighetens alla ansvarsgrenar.
5
Kunskap
All personal behöver få generell kunskap om vad mänskliga
rättigheter är och särskild kunskap om vad mänskliga rättigheter för
personer med funktionsnedsättning innebär i förhållande till det
egna ansvarsområdet.
Mål, riktlinjer och handlingsplaner
Ledningen kan ge riktlinjerna för hur de olika verksamheterna kan ta
fram handlingsplaner för hur funktionshindersperspektivet ska
integreras och hur arbetet med ”Konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning” ska gå till.
Riktlinjerna kan beskriva att varje verksamhet ska ta fram en
handlingsplan med:
mätbara delmål
konkreta åtgärdsbeskrivningar
ansvarsfördelning
finansiering av åtgärderna
former för utvärdering och revidering av planen
samarbete med funktionshindersrörelsen.
Handisam har verktyg för tillgänglighetsarbete
Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, arbetar
med att samordna handikappolitiken i Sverige.
På Handisams hemsida www.handisam.se finns ”Konvention om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning att ladda ner eller
beställa i olika format. Här finns också särskild information som
vänder sig direkt till myndigheter.
Hemsidan har information och verktyg som kan användas i arbetet
med tillgänglighetsfrågor. Här finns förslag som tar upp:
Tillgänglig verksamhet, med förslag om bland annat
verksamhetsplanering, internutbildning, upphandling.
6
Tillgänglig information, med förslag om bland annat möten
och konferenser, hemsidor.
Tillgängliga lokaler, med förslag om bland annat
kontorsutrustning, förflyttningar, utrymning och så vidare.
På Handisams hemsida finns även uppgifter om riktlinjer och
lagstiftning, checklistor och publikationer om tillgänglighet.
Juli 2011
Projekt ”Agenda 50 – verktyg för våra rättigheter”
HANDIKAPPFÖRBUNDEN
Tel: 08-546 404 00
e-post: [email protected]
hemsida: www.handikappforbunden.se
7
