Sanering och skydd av naturvärden i Östersjön
1
Bild: Vastavalo, Jouko Langen
Effekter av oljeutsläpp
på Östersjöns natur
Oljan hotar Östersjöns natur
Östersjön är ett unikt och känsligt ekosystem. Dess
särdrag, såsom havsvattnets låga salthalt, den låga
vattenvolymen, den begränsade förbindelsen med
Atlanten och årstidsväxlingarna kombinerat med
istäcket under vintern gör den sårbar också med
tanke på oljeolyckor och deras konsekvenser. Låga
syreförhållanden och avsaknad av mikroorganismer
som bryter ned olja leder till att oljan stannar länge
i ekosystemet. Den internationella sjöfartsorganisationen IMO har utnämnt Östersjön till ett särskilt
känsligt havsområde (Particularly Sensitive Sea
Area, PSSA).
Fartygstrafiken på Östersjön har mångdubblats under de senaste årtiondena, och allra störst har ökningen varit inom oljetransporterna. Även om vi satsar allt mer på säkerheten inom sjöfarten sker det
ändå mindre oljeläckage årligen. Enligt en bedömning sker större oljeolyckor på över 500 ton till exempel på Finska viken i medeltal vart 39 år. Det är
alltså frågan om när, inte om, en oljeolycka sker i
våra havsområden. När olja kommer ut i havet orsakar den både omedelbara och långvariga problem
för miljön.
200
Mängd transporterad olja
(miljoner ton)
180
160
140
120
100
80
60
40
20
0
Oljetransporterna på Finska viken
åren 2000–2012. (Källa: Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral).
År
2
Östersjön är ett unikt hav. Det grunda vattnet och den fragmentariska skärgården skapar
förutsättningar för en rik natur både ovanför och under ytan. Samma faktorer utgör emellertid
en utmaning för sjöfarten, vilket ökar risken för oljeolyckor. Bild: Miljöförvaltningens bildbank,
Riku Lumiaro
och naturtyper som är känsliga för olja och samlar
information om deras förekomster i Finska viken och
i Skärgårdshavet. Den geografiska informationen
sammanställs i en databas och i ett kartprogram som
har utvecklats i projektet.
Flera arter som förekommer i Östersjön lever på
gränsen av sitt utbredningsområde. De kan vara
mycket olika sina släktingar i världshaven eller insjöarna, både till genuppsättning och till ekologi. Det är
alltså möjligt att vi som en följd av en oljeolycka förlorar unika organismer som har anpassat sig till förhållandena i Östersjön.
I en olyckssituation kan man förena informationen i
kartprogrammet till exempel med oljedriftsprognoser
via miljöförvaltningens BORIS 2-system. Då får man
snabbt veta vilka områden som riskerar att drabbas
av oljan och vilka naturvärden det finns på områdena.
Målsättningen för OILRISK är att minska de skadliga verkningar en eventuell oljeolycka har på naturen. Inom projektet undersöker man hotade arter
3
Olja i naturen
Olja påverkar Östersjönaturen på många sätt, både på stränderna och under vattenytan. Oljans skadeverkningar beror på storleken av utsläppet, oljetypen, årstiden, väderförhållandena och om oljan stannar i havet
eller driver i land.
Mycket lätt olja (kerosin, bensin)
Lätt olja (diesel, lätt råolja)
Avdunstar snabbt
Mycket giftiga (lösliga) föreningar
Allvarliga lokala effekter på organismerna i vattenpelaren
och strandzonen
Omöjlig att sanera
Sprids längs ytan
Avdunstar ganska effektivt
Något giftiga (lösliga) föreningar
Kan söla ned strandzonen
Sanering mycket effektiv
Medeltung olja (råolja)
Tung olja (tung råolja, brännolja i fartyg)
Sprids längs ytan
En tredjedel avdunstar
Kan söla ned strandzonen omfattande och långvarigt
Fåglar och däggdjur i fara
Effektiv sanering möjlig om man handlar snabbt
Sjunker också under ytan
Avdunstar knappast
Svår nedsölning av strandzonen
Stora skador på fåglar och däggdjur
Naturen på havsbottnen i fara
Svår att sanera
Olika typer av mineralolja: beteende och inverkan på naturen (Källa: Helle 2009).
4
Sjöfåglarna de synligaste offren
Sjöfåglarna är ofta de synligaste offren för oljeolyckor eftersom de vistas mycket på vattenytan eller
i strandzonen. Flygande fåglar tenderar att landa på
oljigt vatten då oljehinnan får vattenytan att se lugn
ut. För fåglar är det särskilt farligt att bli nedsölade
med olja. Redan en liten oljefläck räcker till för att
förstöra fjäderskrudens vattentäta struktur, och då är
fågeln i stor fara att drunkna eller dö av värmeförlust.
En fågel som fått olja på sig försöker dessutom ofta
putsa sig ren med näbben, och då sväljer den olja.
Det här kan leda till bland annat lever- och njurskador, anemi och försvagad motståndskraft mot sjukdomsalstrare, vilket i sin tur kan ta livet av fågeln en
tid efter olyckan.
De största fågelskadorna kan undvikas med god planering. Ifall man känner till fåglarnas viktiga rast- och
häckningsplatser kan fåglarna skrämmas bort på
olika sätt från dessa platser för att hindra att de får
olja på sig.
Även om fåglar ofta får mycket uppmärksamhet vid
oljeolyckor är det bra att minnas att olja också orsakar problem för andra organismer. Resurserna i oljebekämpningen ska framför allt riktas till de områden
där det finns arter vars betydelse för ekosystemet är
stor eller för vars del det är osäkert om de kan återhämta sig efter olyckan, oberoende om de är fåglar,
växter, fiskar eller till exempel insekter.
Att rengöra nedoljade fåglar är en arbetsdryg process. Trots att Finland
har en internationellt sett unik beredskap för tvätt och omhändertagande av oljenedsmetade fåglar, kan alla fåglar inte räddas. Bild: Toni
Jokinen, WWF
5
Oljans inverkan på strandnaturen
Oljan påverkar strandvegetationen främst genom att
täcka växterna. En växt som täcks av olja får inte det
solljus som den behöver för fotosyntesen och för att
kunna växa. Dessutom kan oljan täppa till växtens
klyvöppningar och kväva växten. Giftiga beståndsdelar i oljan, såsom PAH-föreningar, kan också absorberas genom cellväggen eller via klyvöppningarna och
orsaka cellskador och tillväxtstörningar.
När en stor oljekatastrof inträffar är det mycket sannolikt att man inte hinner få bort all olja från havet,
utan att en del driver i land. På stränderna påverkar oljan både växtligheten och de djur som lever i
strandmiljön.
Bilder: Miljöförvaltningens bildbank, Jouko Pirttijärvi
Oljans skadlighet både ovan och under ytan är i hög grad beroende av strandens geologi. Öppna klippstränder är till exempel inte så känsliga för olja eftersom växtligheten på dem ofta är knapp, oljan inte kan sugas
in i stenen och vågorna kan rensa stranden genom att skölja ut oljan i havet. På sand- och grusstränder och
på mjukbottnade växtbevuxna stränder kan oljan tränga in i strandsedimentet och på så sätt konserveras och
påverka området en lång tid. Strandområdets känslighet påverkas emellertid av flere andra faktorer, såsom
organismerna på stranden och årstiden.
6
Även om växtdelarna ovan jordytan dör kan en
mångårig växt överleva med hjälp av det underjordiska rotsystemet, ifall oljan inte har lyckats tränga
ner i jorden. Ettåriga växter dör i allmänhet helt när de
täcks av olja, men de kan dyka upp igen på stranden
med hjälp av frön i marken eller frön som sprider sig
från närliggande områden.
De stranddjur som löper den största risken är arter med ett begränsat levnadsområde i närheten av
strandlinjen. Den utrotningshotade kuststrandkryparen (Aegialia arenaria) lever hela sitt liv på sandstränder eller dyner. När en sandstrand oljas ned har
den tröga skalbaggen svårt att hinna undan. Även
om stranden senare blir ren och de växter som skalbaggen livnär sig på återkommer är det osannolikt
att den sällsynta arten återvänder genom migration.
Dess förekomst har förmodligen gått förlorad.
Den utrotningshotade kuststrandkryparen trivs på Östersjöns sandstränder. Bild: Krister Hall
Rörliga arter, såsom många fjärilar, fåglar och däggdjur, kan som vuxna flytta bort från en nedoljad strand
och sålunda undvika de faror som oljan medför. Ägg,
larver och ungar av arter som fortplantar sig på stränderna är emellertid känsligare för oljans inverkan.
När en strand oljas ned om våren kan det årets ungfågelproduktion gå förlorad.
Rovdjur rör sig vanligen på stora områden och kan
därför undvika oljan. Ett nedoljat bytesdjur är däremot ett lätt offer, som kan locka rovdjur till nedsmutsade stränder. På det viset kan oljan överföras från
till exempel nedoljade fåglar till uttrar och havsörnar.
7
8
Sandstränder i naturtillstånd är mycket känsliga för olja. På dessa förekommer ofta hotade växter eller djur som har specialiserat
sig på denna livsmiljö. Den värdefulla strandnaturen kan också fortsätta under vattnet. På sandbottnen under vattenytan kan man
till exempel hitta fält av ålgräs. Målning: llmari Hakala/Sopiva Design
9
Figurer: Fiia Haavisto
Olja under vattenytan
helt. Alternativt kan fiskynglen störas i utvecklingen.
Vuxna fiskar kan som regel undvika nedoljning genom att simma bort från det nedsmutsade området.
Eftersom oljan främst påverkar rommen och ynglen
syns effekterna på fiskpopulationerna först efter flera
år.
Organismsamhällena under vattnet i strandzonen
har ofta formats kring en viss art, en s.k. pionjärart,
såsom blåstång, ålgräs eller blåmussla. Ifall de här
arterna försvinner leder det till stora förändringar i
hela samhället. Liksom på stranden kan oljan när
den sjunker till bottnen kväva eller förgifta växt- och
djursamhällena under vattnet. En oljehinna på en
växt eller en alg kan även leda till att individen lossnar från bottnen i vågsvall på grund av den
ökade tyngden.
Flundran, som lever på mjuka bottnar, har konstaterats lida av
långvariga skadeverkningar, bland annat genom att giftiga föreningar ackumuleras i bottensedimentet i samband med oljeolyckor.
Piggvarens och flundrans yngel tillbringar de första levnadsåren
på grunda sandbottnar och är därför särskilt utsatta för olja.
Bild: Janica Borg
Bland de ryggradslösa djuren har
man konstaterat att rörliga växtätare såsom märlkräftor och gråsuggor lätt försvinner från ett nedoljat
område medan musslor klarar sig längre
genom att sluta skalet. Ryggradslösa djur är
en viktig födokälla för många fiskar och förändringar i artsammansättningen orsakade av nedoljning kan bland annat försämra näringssituationen
för fiskarna.
Hos fiskarna är särskilt lek- och ungstadiet utsatta
på grund av stor känslighet för de giftiga föreningarna i oljan och hög sannolikhet för oljeexponering.
När lekområdena täcks av olja kan rommen förstöras
10
En gråsälskut vilar på strandstenarna i mars. Bild: Mikko Toivola
I toppen av näringskedjan finns havsdäggdjuren,
som vid våra kuster representeras av gråsälen och
östersjövikaren. Sälarnas tjocka fettlager och päls
skyddar dem mot förfrysning som följd av nedoljning.
Därför är de inte lika känsliga för oljans verkningar
som till exempel sjöfåglarna. Vuxna sälar kan ofta
undvika oljan genom att simma bort, men om de av
misstag simmar in i ett oljebälte kan ögonen och de
övriga sinnesorganen ta skada. Under vårvintern är
kutarna som håller till på skär och packis i större fara
att få olja på sig. De rör sig mindre och deras tunnare fettlager och mjuka päls ger inte lika gott skydd
mot olja som de vuxna djurens. Dessutom reflekteras de skadliga effekterna på organismer lägre ned i
näringskedjan, såsom växter, ryggradslösa djur och
fiskar, på sälar av alla åldrar.
11
När en oljeolycka har skett:
skydd av naturvärden
När en oljeolycka inträffar är det viktigt att reagera
snabbt. Vid en oljeolycka på ett fartyg är bekämpningsmyndigheternas främsta mål efter livräddning
att begränsa läckaget och samla in oljan så effektivt
som möjligt på olycksplatsen. Om oljan ändå kommer åt att sprida sig på det öppna havet mot kusten
måste man skydda värdefulla objekt med hjälp av
oljebekämpningsbommar (s.k. länsor) och strandskyddsmattor. Med hjälp av bommarna kan oljan
också styras till områden som är lätta att rengöra.
.
Särskilt vid stora olyckor uppstår det situationer där
bommarna inte räcker till för att skydda allt. Då måste man välja vilka områden som ska skyddas först
för att kunna minska oljans skadeverkningar. Inom
projektet OILRISK utvecklas ett kartprogram för att
underlätta detta arbete för naturvärdenas del. På
skissen bredvid kan man se hur skyddet av några
naturobjekt prioriteras sinsemellan i kartprogrammet.
I en verklig beslutssituation kan de som leder bekämpningsarbetet koppla denna information med
information om till exempel ekonomiskt och socialt
viktiga objekt samt bekämpningsutrustningens position, och utgående från dessa besluta om den slutliga skyddsordningen.
När man prioriterar naturobjekt ska man beakta deras skyddsvärde, status i lagstiftningen, utsatthet för
olja och återhämtningsförmåga samt hur effektiv bekämpningen är och hur väl de går att sanera. Nedan
presenteras några exempel på naturtyper på land
och till havs som i första hand bör skyddas mot olja.
12
Skyddskrävande naturobjekt
Skyddsbehov högst
lägst
Målning: Ilmari Hakala/Sopiva Design
Sodaört (Salsola kali)
Hotad art (EN), växer på sandstränder, lätt att skydda mot olja med
strandskyddsmattor. Bild: Terhi Ryttäri
Ålgräsäng (Zostera marina)
Hotad naturtyp (EN), växer på sandbottnar, undervattensobjekt svårt att skydda
Bild: Forststyrelsen
Sillgrissla (Uria aalge)
Hotad art (EN), häckar på klippskär, skydd med bommar ineffektivt då fåglarna
rör sig. Bild: Petri Päivärinta
13
Strandobjekt som kräver skydd
såsom tofsvipan och rödbenan. Särskilt under flyttningen använder gässen strandängarna som rastoch betesplatser. Under de senaste decennierna
har många strandängar vuxit igen bland annat på
grund av att traditionell användning såsom slåtter
och strandbeten har upphört samt på grund av eutrofieringen och de därmed ökande vassbestånden.
Strandängarna har minskat till en tiondedel jämfört
med 1950-talet, och de klassificeras som en akut
hotad naturtyp. Den rikliga vegetationen och den finfördelade jordmånen gör det nästan omöjligt att oljesanera naturtypen. Därför är det särskilt viktigt att
skydda de här känsliga och sällsynta förekomsterna
mot nedoljning.
Av de naturtyper som befinner sig på land ska man i
första hand skydda till exempel sandstränder i naturtillstånd och strandängar vid havet. En stor del av de
här hotade naturtypernas förekomster är skyddade
med stöd av naturvårdslagen och EU:s naturdirektiv.
Till strandängarnas särdrag hör öppenhet och en
riklig, zonindelad vegetation tack vare vilken de utgör en viktig häckningsplats för många fågelarter,
Stränder kan skyddas mot olja med
bommar och strandskyddsmattor.
Vassruggar kan också hindra oljan att
nå stranden eller åtminstone bromsa
upp den. Man kan i vissa fall skära
vassen för att skydda stranden. När
man utnyttjar vass i bekämpningen
ska man emellertid beakta effekterna
på de djur som lever i vassen. Bland
annat en sällsynt giftstekel, rörcitronbiet (Hylaeus pfankuchi), bygger bo
där; när man tar bort vassen försvinner också biets boplatser.
På sten- och klippstränder i skärgården förekommer ängsväxter fläckvis mellan stenarna.
Strandkrafterna, såsom förändringar i havsvattenståndet, vågor och isens rörelser, upprätthåller den öppna vegetationen. På bilden står
kustarunen i full blom. Bild: Terhi Ryttäri
14
Strandbete hjälper naturkrafterna att upprätthålla strandängarnas
öppenhet. På bilden en sandig havsstrandäng i ytterskärgården
på ön Jurmo. Bild: Terhi Ryttäri
Hotade naturtyper i OILRISK-databasen
Strandnaturtyper
Undervattensnaturtyper
Sandstränder
Dyner
Strandängar vid kusten
Lövängar och strandlundar
Kalkklippor vid havsstränder
Växtbetäckta morän-, sten- och stenblocksstränder
Ålgrässamhällen
Kärlväxtssamhällen
Kransalgsängar
Blåstångssamhällen
Flador och glosjöar
I databasen har uppgifter om representativa förekomster av oljekänsliga naturtyper som bedöms som hotade samlats. Utöver naturtypsdata
finns det uppgifter om bl.a. förekomster av hotade arter, sjöfåglars häcknings- och rastplatser samt fortplantningsområden för gös och gädda.
När man får in ny information om oljekänsliga naturvärden kan den uppdateras i databasen.
15
Undervattensnaturen kan skyddas med
bommar
kransalgsängarna bedömts som ytterst hotade. De
här naturtyperna hör också till Finlands internationella ansvarsnaturtyper, för vars fortbestånd i Europa vi
har ett särskilt stort ansvar. Ålgräs- och kransalgssamhällena växer på mjuka bottnar i grunda vatten
och är därmed känsliga för oljeutsläpp.
Undervattensnaturen är svår, nästan omöjlig, att sanera från olja i efterhand. Därför är den primära bekämpningsmetoden att skydda undervattensnaturen
genom att hindra att oljan att sprider sig till värdefulla
naturobjekt under vattnet till exempel med bommar.
Lämpliga livsmiljöer för kransalgerna är bland annat flador, d.v.s. grunda vikar som håller på att avsnöras från havet genom landhöjningen och som är
förbundna med havsområdet endast genom smala
sund. Fladorna hör till naturtyperna i Europeiska
gemenskapens naturdirektiv, och naturliga flador
under 10 hektar är skyddade enligt vattenlagen.
De är också rika på andra
organismer och viktiga som
livsmiljö för fiskyngel.
Bland de naturtyper vid kusterna som befinner sig
under vatten har bland andra ålgrässamhällena och
Den rika undervattensnaturen i fladorna kan skyddas
genom att man bommar
igen öppningen till sundet
som leder till fladan.
Under ytan gömmer sig en färggrann och rik värld. Här ses bl.a.
ålgräs, rödalger och blåmusslor.
Bild: Mats Westerbom
16
De skyddade och vegetationsrika fladorna utgör en ideal miljö för
många fiskyngel och fågelungar. Bild: Johan Persson, Upplandsstiftelsen
17
När en oljeolycka har skett:
sanering av stränder
Sanering av stränder kräver stor arbetskraft. WWF:s frivilliga oljebekämpningskår fungerar som hjälp för myndigheterna vid saneringen
av stränder. Bild: Toni Jokinen, WWF
18
När en oljeolycka har skett inleds bekämpnings- och
skyddsarbetet omedelbart om vädret tillåter. Bekämpningsarbetet på havet tar i allmänhet från några
dagar upp till några veckor. Sanering av nedoljade
områden är däremot en väldigt arbetskrävande process som i värsta fall kan pågå i flera år efter olyckan. Det är viktigt att vara systematisk i saneringsproceduren. I reningsskedet har man inte lika bråttom
som under bekämpningen, och därför lönar det sig
att först göra en omsorgsfull planering. Dåligt planerade saneringsåtgärder kan till och med orsaka större
skada än nytta.
När man väljer saneringsmetod ska man fästa avseende vid vad som är tekniskt och ekonomiskt förnuftigt, men också vid de specialkrav som naturvärdena
ställer. Till exempel kan det effektivaste saneringssättet på badstränder vara att skala bort det översta nedoljade skiktet maskinellt På en sandstrand i naturtillstånd ska man däremot se till att bevara den hotade
naturtypens särdrag. Det är till exempel förbjudet att
förstöra eller avsiktligt störa fridlysta arter utan särskilt undantagstillstånd. Med tanke på hotade arter är
det ofta bättre att försiktigt samla upp den fria oljan
och lämna en del av oljan för att brytas ned av naturen. Ofta är den enda lämpliga saneringsmetoden för
känsliga områden manuell upptagning av oljan.
Östersjötriften är en akut hotad växt som trivs på Östersjöns
sandstränder. Enligt naturvårdslagen är det förbjudet att utan tillstånd avlägsna fridlysta växter – också från nedoljade stränder.
Bild: Kimmo Inki
Inom OILRISK-projektet utreds vilka saneringsmetoder som lämpar sig för känsliga områden och vilka
som är olämpliga. Rekommendationer om dessa ges
också i kartprogrammet. I programmet ges inte rekommendationer om i vilken ordning olika områden
ska saneras, men det ger rekommendationer om
hur man ska välja saneringsmetod och hur man ska
planera sina rörelser på stranden. I praktiken rekommenderas alltid att vara i kontakt med miljömyndigheter och naturexperter när man planerar sanering av
känsliga områden.
19
Broschyren har gjorts som ett samarbete mellan projekten OILRISK och NANNUT.
OILRISK – Applications of ecological knowledge
in managing oil spill risk – är ett treårigt projekt
(1.12.2009–30.11.2012) inom vilket en databas
om oljekänsliga naturvärden sammanställs och ett
kartverktyg skapas till stöd för oljebekämpning och
sanering. I projektet uppskattas också saneringskostnaderna. Projektet finansieras av EU:s finansieringsprogram Central Baltic Interreg IV A, Egentliga
Finlands ELY-central, Borgå stad, Räddningsverket i
Östra Nyland, Kotka stad, landskapsförbundet Päijät-Hämeen liitto, universitetet i Dorpat och Stiftelsen
för Centrum Balticums Skyddsfond för Skärgårdshavet.
NANNUT - Nature and Nurture of the Northern Baltic Sea – är även ett treårigt projekt, som avslutas i
augusti 2012. I NANNUT-projektet undersöker man
undervattensnaturen och skapar verktyg för att bättre kunna beakta undervattensnaturen vid planering
och beslutsfattande. Projektet finansieras av EU:s
finansieringsprogram Central Baltic Interreg IV A,
Egentliga Finlands ELY-central, Yrkeshögskolan
Novia, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Nylands
förbund, Egentliga Finlands förbund, städerna S:t
Karins, Kotka, Pargas och Åbo, Kimitoön, Raseborg, Ålands landskapsregering och Stockholms
Universitet.
20
Strandglim (Silene uniflora) växer på steniga och grusiga havsstränder och i skrevor i strandklipporna. Bild: Miljöförvaltningens bildbank, Jouko Lehmuskallio
21
Ytterligare information:
OILRISK-projektet
www.merikotka.fi/oilrisk
Koordinator Miina Karjalainen
Meriturvallisuuden ja -liikenteen tutkimuskeskus
Heikinkatu 7
48100 Kotka
tfn +358 44 522 2843
e-post: [email protected]
NANNUT-projektet
www.nannut.fi
Koordinator Sonja Jaari
Yrkehögskolan Novia/Aronia
Raseborgsvägen 9
10600 Ekenäs
tfn +358 (0) 447998422
e-post: [email protected]
Kartsystemet för miljöskador BORIS 2 (på finska)
www.ymparisto.fi/syke/boris2
Miljöförvaltningens sidor om bekämpning av olje- och kemikalieskador
www.miljo.fi/oil
WWF:s frivilliga oljebekämpningskår (på finska)
www.wwf.fi/oljyntorjunta
Uppgifter om hotade naturtyper
www.miljo.fi/hotbedomningenavnaturtyper
22
Publikationens innehåll speglar författarens åsikter och förvaltande myndighet kan inte hållas ansvarig för den information
som publiceras av projektdeltagarna.
23
