som hade sju huvuden och tio horn
och på sina huvuden sju kronor
och hans stjärt svepte med sig tredjedelen av himmelens stjärnor
och kastade ner dem på jorden.
och draken stod framför
kvinnan som skulle föda
ty han ville uppsluka hennes barn,
när hon hade fött det."
"Kvinna klädd i solen" det betyder att hon är kosmisk, dvs. hon har del i det
gudomliga, hon är evig. I gammal kult var hon Maricitara, den solklädda gudinnan.
Stjärnkronan finns i konsthistorien runt alla himladrottningar, de tolv stjärnorna
som idag EU har anammat som sitt tecken. Den uppåtvända månskäran är
nymånen som den ser ut nere på kontinenten och visar på nytt liv som skall
komma
Draken och ormen är utbytbara symboler i alla kulturer och i min installation här
har jag valt att använda ormen.
I myternas förtid var Ormen Gudinnan själv dvs. död och liv och odödlighet.
Ormen var ljus och mörker, gott och ont. Den allomfattande livskraften.
Sjutalet är en sammanslagning det heliga himmelska tretalet och det jordiska
fyrtalet. Tretalet var förmodligen ursprungligen månens tre faser, ny, full och
nedan. Fyrtalet är korset, ett av de äldsta existerande tecknen varur de fyra
väderstrecken uppstått. I kristendomen har det sin alldeles speciella funktion; ur
död till liv.
De sju dödssynderna tolkar jag som vårt tunga bagage här i jordelivet, egenskaper
vi får med oss från födseln och som vi har att handskas med, förvandla. Vårt
högmod, vår girighet, liderlighet, avundsjuka,vår otyglade vrede och den svåra
synden; vår likgiltighet.
Den röda färgen är kärlekens färg, blodets, livets färg men också katastrofens.
Efter flera utställningar tycker jag att jag kommit närmare texten och tolkar den
som själens djupaste längtan efter att befria anden inom sig. Vi kämpar mot
draken ( här ormen) vårt egot, jaget i oss som nog är det största hindret för att
ANDEN I OSS skall kunna födas
Lena Lervik i S:ta Helena kyrka, Skövde 2010
St:a Helena Kyrka, Skövde
”Att synliggöra det osynliga”
Maria
Skulptur och relief
Lena Lervik
4 oktober – 7 november
2010
Mare (latin) = vatten
Maria; nominativ pluralis = vattnen, haven
Hon är hav – ande.
Hon föder Ichtys (fisken grek.) = Kristus.
Vi föds i fostervatten och vi består ca 75% vatten.
5 Pieta
2000
Modern som tar emot sin döde son är en bild som speglar vad som händer
varje dag ute i världen.
Vi firar Maria , modern vid jultid när det är som mörkast här i Norden.
Hon berättar om mänskliga erfarenheter, om eviga sanningar i vårt inre.
Som denna, att det alltid finns en utväg, en möjlighet när livet ter sig som
ett stort katastrofalt mörker.
Det är kärleken det handlar om, kärlek och ödmjukhet (rött och blått,
symboliskt) behövs för att något nytt i oss:
Gudagnistan
Andebarnet eller
Kristusimpulsen
ska kunna födas.
7 Genom Din själ skall ett svärd gå. 1989
Det är Simeons ord till Maria när han möter henne i templet. Han är mycket
gammal och längtar efter att dö och har blivit lovad att få vända åter från
jordelivet den dag han sett frälsaren.
Orden han ger henne; " Genom Din själ skall också ett svärd gå" är vår
mänskliga lott, få av oss slipper undan.
1 Ömhetens madonna
1999
I ikonografin runt Maria finns ett älskat motiv där barnet tröstar modern.
9 Upp:12
Installation bestående av relief i hårdgips samt skulptur i terracotta med
bladguld samt 7 st järnoxidbemålade träskulpturer
2 Skyddsmantelmadonnan
1985
Skyddsmantelmadonnan var under
medeltiden ett vanligt
förekommande motiv i våra kyrkor Det är de tolv apostlarna hon skyddar
under sin mantel. I Övertorneå kyrka skyddar hon inte bara apostlarna, utan
även Gud Fader, Sonen och den Helige Ande. Här är hon Modern som
skyddar den kommande mänskligheten, de gråter och skriker och skulle nog
helst stanna kvar därinne.
3 Maria i Jugoslavien
1995
4 Maria viridissima
2006 (se separat häfte; Viriditas)
6
Korsfäst
1979
8 Himladrottningen
Under förkristen tid var polstjärnan den stora modern runt vilket
himlavalvet vreds och när Mariabilden så småningom utvecklades fick hon
bära titeln Himladrottning. De tolv stjärnorna i kronan är numera EUs
emblem så nog lever hon kvar.
I slutet av 70-talet hörde jag första gången texten i Johannes Uppenbarelse 12
kapitlet om Kvinnan o draken. Jag funderade många år över den bakomliggande
meningen till den dramatiska texten och började så småningom försöka gestalta.
Citat
"Och ett stort tecken visade sig i himmelen
En kvinna, som hade solen till sin klädnad
och månen under sina fötter
och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud
hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda
Ännu ett annat tecken visade sig i himmelen;
där syntes en stor röd drake
