Himmelsk drake och andra - Svensk AmatörAstronomisk Förening

Himmelska drakar och andra
Vad är en drake? Slår man i synonymordboken står det vidunder, odjur, monster, bevingad skräcködla,
fabeldjur. Vi börjar med att besöka Storkyrkan i Stockholm. Där ligger en drake på rygg och stirrar ilsket på
riddaren Sankt Göran. Framför allt beundrar jag hästen, som vågar gå i närheten av draken. Helige Göran eller
Jörgen, som han även kallas, var (är?) ett helgon. Den medeltida legenden berättar att Göran blev riddare då
han befriade en prinsessa genom att döda en drake.
I Storkyrkan är det Bernt Notkes träskulptur vi beundrar. Notke levde i slutet av 1400-talet och växte upp i
Lübeck. Hans altarskåp och skulpturer återfinns lite varstans i norra Europa men de i Århus, Lübeck och
Stockholm är antagligen de mest berömda.
En parallell anekdot, fast flera tusen år äldre än den om draken i Storkyrkan, är berättelsen om Draken och
Andromeda. Den har verkligen astronomisk anknytning. Kung Kefeus hade en dotter Andromeda, som bands
vid en klippa som offer åt ett odjur, som härjade i landet. Om draken bara ville smeka och kela med flickan
eller resolut äta upp henne kan man ju undra över. Det var hjälten Perseus som i sista stund gjorde mos av
odjuret och räddade Andromeda och hela landet. Varför bands hon, Andromeda, vid klippan kan man fråga sig.
"Det är kvinnan bakom allt" heter det ju. Så även här. Kungens maka Cassiopeja skröt med att hon var vackrare
än till och med havsguden Nereus' undersköna döttrar. Dessa beklagade sig hos Poseidon. Som straff sände
havets härskare, Poseidon, ett havsvidunder, som fritt kunde härja bland kungahusets folk och landets
befolkning. Härav kom det sig att Andromeda skulle offras. Så nästa gång du vänder dina blickar åt
Andromeda, Cassiopeja eller Perseus, kan du rekapitulera denna fina myt.
Soldater som drakar
Vad är ett dragonregemente? Drake på engelska heter dragon. Dragoner var ridande soldater, som använde
hästen för att förflytta sig med. Sedan hoppade man av och slogs som infanterister. Huvudbeväpning för en
dragon var ursprungligen ett förkortat skjutvapen, vars kolv hade formen av ett drakhuvud. Även mer eller
mindre delar av soldaten var dekorerad som en drake. Benämningen kom i allmänt bruk under trettioåriga
kriget.
Drakes ekvation
Det finns en metod att med hjälp av sannolikhet försöka beräkna antalet "intelligenta civilisationer" i
Vintergatan. Den kallas Drakes ekvation och är framtagen av den amerikanske astronomen Frank Drake. Man
försöker uppskatta sannolikheterna för en mängd parametrar, exempelvis hur många planeter har varje stjärna
och hur många av dessa har lämplig temperatur för att liv skall uppstå. I slutändan blir det så många gissningar
att ekvationen saknar praktisk värde.
Hällristning i Södermanland
Låt oss besöka Ramsundsberget i Södermanland, nordost om Eskilstuna. Där finns en berömd bildristning,
Ramsundsristningen. Det är en bloddrypande historia, som bygger på en dikt i den poetiska Eddan. Den unge
Sigurd dräper draken Fafner och vinner guldskatten som denne ruvat på. Därmed inleder Sigurd, nu med
tillnamnet Fafnesbane, sin tragiska hjältebana. Läs gärna ett avsnitt om Fafnesbane och du skall se att det inte
är riskfritt att få drakblod i munnen !!
Hydra och Delfynna
Hydra och hennes mor Delfynna var grekiska sagoväsen. "Hälften var mänska, en strålögd tärna med
rodnande kinder, hälften en orm, vidunderlig, väldig, förskräcklig att skåda" som Hesiodos beskivit Delfynna.
Dottern Hydra själv låg inte långt efter. Hon var en månghövdad drake, frukt av föreningen mellan Tyfon och
Delfynna. Från ett träsk härjade hon trakten kring Argos. Herakles dödade Hydran efter en hård kamp, ty för
varje huvud han högg av växte två nya fram. Även om Herakles högg snabbt gällde det att hinna med.
Påhittighet gav resultat genom att bränna halsstumparna med eld; på så sätt slutade Hydran att producera nya
huvuden.
Stjärnbilden Hydra
På svenska heter den Vattenormen. Den är himlens till arean största och även längsta stjärnbild. Vattenormen
ligger runt -20 grader i DEC och är synlig från Sverige och är mycket utsträckt. Huvudet är beläget strax söder
om Cancer, Kräftan, och kroppen slingrar sig österut. I Hydra ligger den vackra spiralgalaxen M83, i vilken
man funnit ovanligt många supernovor. Här hittar du även den öppna stjärnhopen M48, den klotformiga
stjärnhopen M68 samt den ljusa planetariska nebulosan NGC 3242. Den ljusstarkaste stjärnan (α Hydrae eller
Alfard) ser vi med magnituden - 0,1 och räknas till spektralklassen K och är ganska röd.
Stjärnbilden Draken eller Draco
Denna stjärnbild vill påminna dig om det mytologiska odjuret, Ladon, i Hesperidernas trädgårdar. Först den
mytologiska bakgrunden. Den stora draken har sin hemvist mellan två björnar: Ursa Minor och Ursa Major.
Hans uppgift är att bevaka ett äppelträd med gyllene äpplen.
Gudinnan Gaia gav äppelträdet åt Hera såsom bröllopspresent då hon gifte sig med Zeus. Ett gyllene äppelträd,
som bar sådan värdefull frukt, måste naturligtvis ha sin skötsel och vård. Det blev Hesperis, som fick den stora
äran. Hesperis var inte att lita på för hon snattade ett guldäpple då och då när hon kom åt. Hera inser att hon
måste skaffa en mer kvalificerad vakt och det blev den vildsinte och blodtörstige draken Ladon. Nu blev det i
stället så att Hera inte kom åt sin egen frukt. Draken var helt enkelt en för bra vakt. Då träder Herakles in på
arenan och skjuter draken med förgiftade pilar och allt blir frid och fröjd.
Stjärna i Draken
Nu vill jag berätta om en stjärna i Drakens stjärnbild, som blev första beviset att jorden rör sig. Vi får gå
tillbaka till 1728. Den engelske astronomen James Bradley, 1693 - 1762, bestämde sig i mitten av 1720-talet
att han skulle försöka mäta stjärnornas avstånd och deras parallaktiska rörelser, det vill säga de små skenbara
förflyttningar som närbelägna stjärnor uppvisar på grund av jorden rörelse runt solen. Han upptäckte rörelser
men rörelsen var inte parallaktiskt. Som en kreaktiv man, som denne Bradley var, drog han den slutsatsen att
det han iakttog berodde på ljusets ändliga hastighet. Det han i själva verket hade upptäckt var ljusets
aberration. Jorden hastighet runt solen är 30000 km/s medan ljuset rör sig med det tiodubbla. Det innebär att vi
ser stjärnor förskjutna upp till 0,006 grader på grund av aberrationen. Det var stjärnan Eltanin i drakens huvud
han studerade och mätte på. London ligger på latituden 51,5 grader och Etamin har declinationen +51,5 grader
så gissa varför han valde just den stjärnan.
Andra objekt i Draken.
Den ljusstarkaste stjärnan heter Thuban. Den är en het stjärna, som ligger på ett avstånd av drygt 200 ljusår från
oss. Backar vi några tusen år så var polaxeln i närheten av denna stjärna men på grund av precessionen pekar
nu polaxeln i närheten av polstjärnan. Med blotta ögat är drakens huvud lättast att hitta. Du ser fyra stjärnor,
som sitter i trapetsform strax intill Lyran-Hercules åt polstjärnan till. I drakens stjärnbild finns många galaxer
och dvärggalaxer. En förtjänar att speciellt omnämnas. Redan år 1864 gör Sir William, 1824–1910, en
spektroskopisk undersökning av den planetariska nebulosan NGC 6543 och finner att denna även består av
lysande tunn gas. Det var ett litet men betydelsefullt steg inom astronomin.
Mer om NGC 6543
Nebulosan har Kattöga-nebulosan som smeknamn. Denna nebulosa innehåller så mycket. Jetstrålar med hög
hastighet och gas av olika beskaffenhet. Den förmodas vara endast 1000 år gammal och är synliga rester av en
döende stjärna. Man tror att stjärnan i mitten egentligen är en dubbelstjärna. Två stjärnor, som kretsar tätt intill
varandra. Ja, så tätt inpå varandra att inte ens Hubble Teleskopet kan lösa upp bilden i två objekt. Varför tror
astronomerna det? Runt stjärnan finns dels glödande gas av hög densitet, dels lober med gas från tidigare
perioder i utvecklingen. Teorin för uppkomst av jetstrålar som går vinkelrätt ut från den ekvatoriella ringen och
utseende av gasen passar väl in i teorin för hur tätt kretsande dubbelstjärnor beter sig.
Data för NGC 6543: RA 17 h 39', DEC +66 o 38', Magnitud 9.0, Avstånd 3000 ljusår.
Låt oss avsluta denna artikel med en drakbild. Den är från en utställning på Liljevalchs i Stockholm hösten
1999. Konstnären är Hilma af Klint, foto Mats Danielsson