och socioekonomiska fördelar under de första tio åren med MSC

Miljö- och socioekonomiska
fördelar under de första tio åren med
MSC-certifierade hållbara fisken
Innehåll
En hälsning från verkställande direktören
Ett hav i förändring - tio år med Marine Stewardship Council
Världskarta med MSC fisken
03
04
06
Languster, Västra Australien
08
Sill, Thames Blackwater Drivgarnsfiske
10
Lax, Alaska
12
Hoki, Nya Zeeland
14
Hjärtmusslor, Burryviken
16
Makrill, Sydvästra Storbritannien, Dörjfiske
18
Havskräftor, Loch Torridon, Tinfiske
20
Patagonisk Tandfisk, Sydgeorgien, Långrevsfiske
22
Kummeltrålning, Sydafrika
24
Languster, Nedre Kalifornien
26
Alaska Pollock, Berings Hav/Aleuterna, Alaskagolfen
28
Sjötunga, Sill och Makrill, Hastings
30
Stillahavstorsk, Berings hav och Aleuterna,
Alaska, Fryslångrev
32
Gunnars Isfisk, Australien
34
Hälleflundra, Norra Stilla Havet, USA
36
Sill, Nordsjön, Pelagic Freezer-Trawler Association (PFA)
38
Sobelfisk, Norra Stilla Havet, USA
40
Gösfiske Hjälmaren, Ryssja och Bottengarn
42
Patagonska kammusslor, Argentina
44
Långfenad Tonfisk, Stilla Havet,
American Albacore Fishing Association
46
Havsaborre, North Eastern Sea Fisheries Committee
48
Oregonräkor
50
Sill, Nordsjön, Astrid Fiske
52
Sjöar och Coorong, Södra Australien
54
Sej, Nordsjön och Nordöstra Arktis, Norge
56
Sill, Nordsjön, Scottish Pelagic Sustainability Group
58
Nordhavsräkor, Norra Kanada / Nordhavsräkor,
St Lawrenceviken och Esquimankanalen
60
Snökrabba och Lerskädda,
Kyoto Danish Seine Fishery Federation
62
Nordhavsräkor, St Lawrenceviken och Esquimankanalen
64
Sej, Nordsjön, Tyskland, Trålning
66
Makrill, Västra Komponenten, Scottish Pelagic Sustainability Group
68
Torsk och Kolja, Nordöstra Arktis,
Domstein Longliner Partners
70
Omslag: Makrill, Sydvästra Storbritannien, Dörjfiske © John Spaul; Kummeltrålning, Sydafrika ©
John White / MSC; Långfenad Tonfisk, Stilla Havet, American Albacore Fishing Association Pacific,
USA © Fishes Holding BV; Sobelfisk, Norra Stilla Havet, USA © Peter Thompson; Torsk och Kolja,
Nordöstra Arktis, Domstein LonglinerPartners, Norge © Alice Blålid; Lax, Alaska, USA © Chris
Arend Fotografering; Languster, Nedre Kalifornien, Mexico
En hälsning från
verkställande direktören
ekomärket, ska kunna välja det ”bästa
miljöalternativet”. MSC etablerades
1999 som en helt oberoende,
icke-vinstdrivande organisation.
I år har det gått tio år sedan de första
fiskena anslöt sig till MSC:s
certifieringsprogram. Det har varit tio
år av samarbete och utveckling och för
att fira vårt 10-årsjubileum har vi tagit
fram det här häftet och bett fiskena
med sina egna ord berätta om sina
erfarenheter och framgångar.
När man ser tillbaka på de senaste tio
åren har det varit en spännande resa
som började när Världsnaturfonden
och Unilever tog de första stegen mot
ett samarbete efter kollapsen av
torskfisket i Grand Banks. Man ville
skapa ett marknadsbaserat program
som skulle främja och stödja ett
hållbart fiske. Båda organisationerna
var djupt engagerade i havens och
fiskeresursernas oroväckande tillstånd
och ville arbeta för uthålliga hav och
fiskeresurser för framtida generationer.
Tillsammans skapade de MSC, ett
branschlett miljöcertifieringsprogram
som främjar och stödjer ansvarsfulla
och hållbara fiskemetoder samt,
framför allt, arbetar för att
konsumenterna själva, med hjälp av
Som berättelserna i detta häfte vittnar
om är det tydligt att konsumenterna
nu, när tio år har gått, alltmer
efterfrågar miljömärkta och hållbara
fisk- och skaldjursprodukter, något som
driver den mycket positiva förändringen
av fisket och fiskemetoderna. Idag är
över 150 fisken runt om i världen på
något sätt involverade i vår oberoende
granskningsprocess. Tillsammans fångar dessa fisken mer än 6 miljoner ton
fisk och skaldjur – nästan 7 procent av
den globala årsproduktionen av
vildfångad fisk och skaldjur.
Det är fiskena i detta häfte som ska
firas – de första 42 fiskena som blev
certifierade enligt MSC:s standard.
De hade mod, engagemang och
framtidstro nog att investera i vårt
nystartade hållbarhetsprogram och nu
står de bakom den allt växande grupp
medvetna konsumenter som vill kunna
välja ett hållbart alternativ när de köper
fisk och skaldjur. Vi är också skyldiga
ett stort tack till de många fisk- och
skaldjursföretag runt om i världen som
har gjort hållbarhet till en hjärtesak och
ett avgörande kriterium för sina
inköpsstrategier. Idag beräknas
marknaden för MSC-märkta produkter
till över 1,5 miljarder dollar, d.v.s. mer
än 10 miljarder kronor. Det finns över 2
500 olika MSC-märkta produkter i 52
länder runt om i världen.
Jag vill tacka alla de personer och
organisationer som har haft så stor
betydelse för MSC:s utveckling och
framgång. Dessutom vill jag tacka alla
de som så generöst har stöttat oss
och bidragit finansiellt till vår
verksamhet under dessa tio år vilket
gjort att vi har kunnat utveckla de
samarbeten och arbetsrelationer som
utgör grunden för programmets
framgång och trovärdighet. Många av
dem har stått bakom oss sedan
starten. Vi hade heller aldrig kunnat
komma så här långt om det inte hade
varit för de icke-statliga organisationer
och forskare som arbetar för att
bevara våra marina miljöer och som
har gjort så mycket för att göra MSC:s
standard till en trovärdig standard för
ansvarsfullt och hållbart fiske.
Berättelserna i detta häfte visar att det
finns mycket att fira, men det står
också klart att det finns mycket kvar
att göra – och att det måste göras
snabbt – om våra hav ska vara sunda
och produktiva i framtiden. Vi ser fram
emot att bygga vidare på de
framgångar vi haft under dessa tio
år och tillsammans med våra
klientorganisationer arbeta för att
uppnå vår vision om ett hav som
sjuder av liv, och garanterade
fiskeresurser
för
denna
och
framtida generationer.
Rupert Howes
Verkställande direktör september 2009
3
Ett hav i förändring – tio år med Marine Stewardship Council
by Andrew Purvis
SEDAN 1999 NÄR de första fiskena gick
med i Marine Stewardship Council (MSC)
har MSC spelat en avgörande roll för
att öka medvetenheten om denna
fantastiska och hållbara resurs. Inför
MSC:s 10-årsjubileum fanns det 2 000
produkter och över 5 miljoner ton hållbara
fisk- och skaldjursprodukter som bar
MSC:s miljömärke. Men bakom denna blå
symbol på produkterna döljer sig de män
och kvinnor från 42 certifierade fisken runt
om i världen, som har gjort detta möjligt
genom att varje dag arbeta enligt bästa
praxis. Tillsammans vet de praktiskt
taget allt som finns att veta om
hållbar fiskeriförvaltning.
I detta jubileumshäfte är det havets
resurser vi firar. För att ta reda på hur MSCprogrammet hjälper fiskeriverksamheter
idag – 10 år efter starten – har jag bett
fiskare och klientorganisationer med egna
ord berätta om sina erfarenheter. Håller
certifieringen vad den lovar? Har den
inneburit några ekonomiska fördelar?
Gör den välkända blå miljösymbolen att
man får ett bättre pris för sina produkter?
Har den hjälpt fiskeriverksamheterna att slå
sig in på nya marknader eller bibehålla
befintliga marknader? Jag ville också ta
reda på om MSC-programmet har lett till
några mätbara miljöfördelar, som till
exempel återhämtning av bestånd,
reducerad bifångst eller fler observatörer
på fartygen. Och hur är det med
samhällsfördelar? Har MSC-programmet
bidragit till att trygga arbeten och
samhällen, att öka intresset för fiske som
livsstil eller att ge bättre tillgång till sociala
förnyelseprogram eller statliga bidrag?
För att tala med alla de organisationer som
vi certifierat fram till april 2009 (det datum
då vårt tionde räkenskapsår, och därmed
den tid som vi vill berätta om i det här
häftet, upphörde) och ställa dessa viktiga
frågor, har jag trotsat många tidszoner,
klimatsystem och språkbarriärer. Vartenda
fiske har en fascinerande historia att
4
berätta och de svar jag fick är beviset
för att MSC:s certifieringsprogram – och
organisationerna som medverkar i det
– på många sätt hjälper till att ändra
marknaden till en hållbar marknad och att
göra våra hav sundare.
Miljöfördelar
Gör certifieringen ett fiske mer hållbart, eller
är det bara ett erkännande av att fisket
redan bedriver bästa praxis? Det finns
många fisken som använde hållbara
fiskemetoder långt innan MSC kom in i
bilden. Men som det här häftet visar har
MSC:s program lett till mätbara
förbättringar. Ett exempel är hokifisket på
Nya Zeeland (sidan 14), där de katastrofalt
låga bestånden nu börjar återhämta sig
tack vare en mängd olika åtgärder,
bland annat den åtgärdsplan som
certifieringsorganets expertteam föreslog
som en del av certifieringsprocessen.
Även i Sydafrika har MSC-programmet
bidragit till en sundare marin miljö. När den
för Sydafrikas ekonomi så viktiga
kummeltrålningen skulle certifieras (sidan
24), ställde man som villkor att fisket skulle
genomföra en studie kring dödligheten av
sjöfåglar som fastnade i trålredskapen och,
om studien visade att det var nödvändigt,
vidta åtgärder för att reducera den. Det har
nu lett till att dödligheten bland sjöfåglar har
sjunkit drastiskt från 18 000 till bara 200
per år.
Ett av certifieringsvillkoren för det norska
sejfisket i Nordsjön och nordöstra Arktis
(sidan 56) var att det skulle föras mer
systematiska register över bifångst enligt
befintliga regler, och detta tror man även
kommer förändra det sätt som andra
norska fisken förvaltas på. De norska
sejfiskarna samarbetade också med
statliga forskare för att kartlägga djupa
korallområden som var stängda för
trålning, för att se om de hade skadats
eller förstörts av fixerade fiskeredskap.
I ett fall var miljöfördelarna ett direkt resultat
av certifiering enligt MSC:s spårbarhetsstandard, som innebär att fisk och skaldjur
ska kunnas spåras tillbaka till det certifierade fisket. För att kvalificera sig enligt
denna standard måste de sydgeorgiska
tandfiskfiskarna på Falklandsöarna (sidan
22) väga hela sin fångst, låda för låda,
under statlig tillsyn. På detta sätt bidrar
man till att skydda beståndet eftersom
man så när som på några kilo vet hur
många exemplar som fångas varje år och
kan vara säker på att man inte överskrider
sin kvot.
© Jiri Rezac/WWF-UK
Ekonomiska incitament
Majoriteten av alla fisken säger att
MSC-märkningen har hjälpt dem att
bibehålla befintliga marknader eller komma
in på nya marknader. Stillahavstorskfisket i
Berings Hav/Aleuterna (sidan 32) har
lyckats med båda. Före certifieringen sålde
fisket mest torkad torsk och saltade
filéer, men numera har man även kommit
in på mervärdesmarknaden för fryst och
panerad fisk. Man har också breddat sitt
marknadsterritorium och säljer nu även till
kunder i Europa. Det tyska sejfisket i
Nordsjön (sidan 66) sålde tidigare
uteslutande färsk fisk. Nu säljer man i
ökande utsträckning frysta filéer – en helt
ny marknad för dem – eftersom tyska
livsmedelsföretag (särskilt de stora
lågpriskedjorna Aldi och Lidl) efterfrågar
MSC-certifierade frysta produkter. I Bristol
Bay, Alaska, har efterfrågan från
stora
livsmedelsföretag
gjort
att
laxproducenterna (sidan 12), som tidigare
sålde burkprodukter, har kunnat etablera
sig på marknaden för mervärdesprodukter
som filéer, kylning och frysning.
Några fiskare rapporterade att man
numera kan ta ut högre priser för sina
produkter. Det gäller framför allt de mindre,
traditionsenliga fiskena. Många av dessa
har överlevt och till och med blomstrat tack
vare mer gynnsamma priser. I Australien
säger Sjöar och Coorong-fisket (sidan 54)
att de, när de säljer sina produkter till
restauranger i Sydney och Melbourne,
kan begära 30–50 procent mer för
MSC-märkta produkter. Det har stor
betydelse i ett samhälle där fisket och
anknutna tjänster svarar för 60 procent av
hushållens inkomst. I Storbritannien
meddelar NESFC, som fiskar havsabborre
(sidan 48), att de nu får 25 procent mer för
sina produkter (jämfört med lokala värden
före certifieringen) när de säljer till
topprestauranger i London. Sjötungs-,
sill- och makrillfisket i Hastings (sidan 30)
får normalt sett tio procent mer för
produkter som säljs till Nederländerna och
de har erbjudits upp till 15 procent högre
priser av den franska livsmedelskedjan
Casino. I USA, såg AAFA (American
Albacore Fishing Association, sidan 46)
sina priser öka från 1 700 till 2 250 dollar
per ton, så fort man blev certifierad i
augusti 2007 och tack vare en garanterad
marknad i Europa, kunde AAFA för första
gången någonsin sätta ett stabilt pris för
framtiden och inte bara förlita sig på de
fluktuerande priserna vid kajen.
samhällstjänster och har bland annat
bidragit med 20 miljoner dollar för eltillförsel
samt investerat ytterligare belopp i
infrastrukturen för fisket, tillfartsvägar och
dricksvatten.
Langustfisket i västra Australien (sidan 8) är
ett bra exempel på hur MSC-programmet
kan bidra till andra ekonomiska fördelar än
bättre priser. När regeringen i landet införde
lagstiftning om granskning och certifiering
som krav för export, accepterades
MSC-certifieringen, vilket gjorde att
fisket sparade på kostnaderna för
exportcertifieringen. Dessutom bidrog
MSC-certifieringen till att langustfisket
kunde etablera sig på mindre nischmarknader där priserna är betydligt högre.
Kummelfisket i Sydafrika utgör även i detta
fall ett bra exempel. Som svar på ett av de
certifieringsvillkor som certifieringsorganets
expertteam hade stipulerat, införde man
frivilligt torilinor (remsor på en lina bakom
långrevsfartyg för att skrämma bort fåglar
från bete och fiskeredskap). Nu är torilinor
obligatoriska på samtliga trålare i Sydafrika.
Det utgör ett bra exempel på hur
MSC-programmet kan ha inflytande på
regeringspolicy. I Europa är majoriteten
av alla sillfisken (sidan 38) antingen MSCcertifierade eller genomgår granskning
för att bli certifierade. Deras kritiska
massa har påverkat inställningen till EU:s
fiskeriförhandlingar. Kvoter och annan
verksamhet hanteras nu mer förebyggande, med MSC-certifierarens åsikter
i minnet.
© Carey Schumacher
Sociala förmåner
Tack vare miljöfördelarna och de
ekonomiska fördelarna har ett antal fisken
kunnat säkra framtiden genom att skapa
en hållbar livsstil och säkra jobb. Det gäller
framför allt ”traditionella” fisken, som till
exempel havskräftfisket i Loch Torridon i
Skottland, AAFA:s tonfiskverksamhet i
USA och Lakes och Coorong-fisket i
Australien.
Langustfisket i Mexiko (sidan 26) är ett
exempel på ett fiske där samhället
har fått mer inflytande. Tack vare MSCcertifieringen har regeringen lagt märke till
de tio byar som lever av fisket och
gett dem bättre tillgång till viktiga
Inflytande i policyfrågor
För langustfisket i västra Australien (sidan
8) var MSC-certifieringen ett kraftfullt
förhandlingsargument för att reducera
tullarna på fisk och skaldjur som
importerades till EU till hälften – en besparing som uppvägde en stor del av
kostnaderna för certifieringen.
Allt detta visar att MSC-programmet under
de gångna tio åren inte bara har medfört
högre priser utan även har bidragit
med andra fördelar. Här berättar de fisken
som certifierades under MSC:s första tio
år – MSC-programmets själ och hjärta
– sina fängslande historier och delar med
sig av sina erfarenheter av ett
certifieringsprogram som är så viktigt för att
sammanföra likasinnade personer som vill
se hav som sjuder av liv och havets
resurser skyddade för denna och
framtida generationer.
5
Världskarta med MSC-fisken
Fiske
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
6
Lax, Alaska
Långfenad Tonfisk, Stilla Havet,
American Albacore Fishing Association
Gunnars Isfisk, Australien
Stillahavstorsk, Berings Hav och Aleuterna,
Alaska, Fryslångrev
Alaska Pollock, Berings Hav/Aleuterna
Hjärtmusslor, Burryviken
Pollock, Alaskagolfen
Sjötunga, Sill och Makrill, Hastings
Gösfiske, Hjälmaren, Ryssja och Bottengarn
Languster, Nedre Kalifornien
Hoki, Nya Zeeland
Havsaborre, North Eastern Sea Fisheries Committee
Oregonräkor
Patagonska kammusslor, Argentina
Sill, Nordsjön, Pelagic Freezer-Trawler
Association (PFA)
Kummeltrålning, Sydafrika
Patagonisk Tandfisk, Sydgeorgien, Långrevsfiske
Makrill, Sydvästra Storbritannien, Dörjfiske
Sill, Thames Blackwater, Drivgarnsfiske
Hälleflundra, Norra Stilla Havet, USA
Sobelfisk, Norra Stilla Havet, USA
Languster, Västra Australien
Sill, Nordsjön, Astrid Fiske
Nordhavsräkor, Norra Kanada
Torsk och Kolja, Nordöstra Arktis,
Domstein Longliner Partners
Sej, Nordsjön, Tyskland, Trålning
Nordhavsräkor, St Lawrenceviken
och Esquimankanalen
Nordhavsräkor, St Lawrenceviken och
Esquimankanalen, trålfiske
Snökrabba och Lerskädda, Kyoto Danish
Seine Fishery Federation
Sjöar och Coorong, Södra Australien
Sej, Nordsjön och Nordöstra Arktis, Norge
Sill, Nordsjön, Scottish Pelagic Sustainability
Group (SPSG)
Makrill, Västra Komponenten, Scottish Pelagic
Sustainability Group (SPSG)
Havskräftor, Loch Torridon, Tinfiske
4
7
5
21
1
20
13
2
10
25
32
26
31
9
34
24
27
23
15
12
28
33
6
19
29
8
18
22
30
16
11
14
3
17
7
Languster, Västra
Australien
CERTIFIERADES
3 mars 2000
omcertifierades
december 2006
ART
Langust
(Panulirus cygnus)
FÅNGSTMETOD
Agnade tinor
LAND
Australien
OMRÅDE
Australiens västkust,
från Cape Leeuwin
(i området kring
Margaretfloden söder
om Perth) till Shark Bay
1 000 km mot norr
FISKETONNAGE
”
10 750 ton
Innan vi blev certifierade fick
man lita på att vår fiske var
hållbart bara för att vi sade det,
men nu finns så mycket bra
vetenskaplig information som
analyseras av experter i hela
världen. Vi får automatiskt en
branschkontroll på hur vi sköter
vårt fiske
”
Dexter Davies, styrelseordförande för
Western Rock Lobster Council
8
SOM FÖRSTA FISKE i världen att bli
MSC-certifierat har dessa fiskare haft
gott om tid på sig att fundera över
fördelarna. ”Den största fördelen är
marknadstillgång”, säger Dexter Davies,
styrelseordförande för Western Rock
Lobster Council. Stora livsmedelskedjor
i Australien kräver nu MSC-märkta
produkter och det stärker vår ställning.”
I mars offentliggjorde Aldi, den tyskaägda
lågpriskedjan som har fler än 200
butiker i delstaterna New South Wales,
Queensland och Victoria i Australien, att
man skulle börja sälja elva olika MSCmärkta produkter i sina butiker från juli
2009.
Tillgång till nya marknader, lägre tull
och politiskt inflytande
Det här plötsliga intresset för MSC-märkt
fisk i Australien är något nytt, men i
Europa gav MSC-märkningen tillgång till
marknaderna redan från början. ”EU tar
ut tullavgifter på fisk- och skaldjur som
importeras från Australien till Europa",
förklarar
Dexter
Davies,
”och
MSC-märkningen var ett kraftfullt sätt
att få ner avgifterna till hälften” – från 12
till sex procent. De säljer 1 500 ton frysta
languster till Europa under tre år och den
besparing som görs täcker en del av
kostnaderna för certifieringen.”
”Representanter för langustbranschen
lobbade mot EU för att få bättre tillgång
till marknaden” säger Davies. ”och
MSC-märkningen var ett viktigt
förhandlingsobjekt. Tack vare MSCcertifieringen kunde förhandlarna säga
’våra produkter kommer från ett
hållbart fiske som har certifierats av
ett
oberoende
företag.’
Det
betydde mycket.”
Dessa röd-lila skaldjur, med sina långa
spröt, exporteras dock mest till Kina,
Taiwan, USA och Japan, vilket genererar
400 miljoner australiska dollar (2,3
miljarder kronor) per år, vilket motsvarar
20 procent av Australiens sammanlagda
fiske. På dessa marknader innebar
MSC-märkningen besparingar både i tid
och ansträngning. Detta medförde i sin
tur kostnadsbesparingar, vilket visar att
det inte bara är högre priser som ger
utdelning. Fyra månader efter att
langustfisket certifierades, infördes en
lag i Australien om skydd för miljö
och biologisk mångfald (EPBC Act
1999), som krävde att exportföretagen
skulle granskas och EPBC-certifieras.
”Lagen byggde i stor utsträckning på
MSC:s standard” säger Davies ”och
eftersom vi redan var MSC-certifierade
hade vi redan gjort allt det arbete som
krävdes. Vi skulle ha ådragit oss en enorm
del av kostnaderna för MSC-certifieringen
bara för att skaffa exportlicens.”
Reducerar effekterna av den
globala recessionen
I år minskar langustexporten generellt
sett. ”I en global recession klarar man
sig utan languster”, säger Davies – men
även i detta fall kan MSC-certifieringen
vara till hjälp. ”Nu har vi en reell
nödvändighet att expandera till många
olika
marknader
–
i
Europa,
Mellanöstern och inom en del amerikanska produktsegment. När man börjar
konkurrera på dessa mycket nischade
marknader vill folk ha något som
särskiljer produkter med höga priser.
MSC-märkningen har spelat stor roll för
den ökade möjligheten att komma in på
dessa marknader.”
Långsiktig förvaltning
Ekologiskt sett har langustfisket alltid
förlitat sig på ”den otroligt bra och
förutsägande forskning som funnits
under de senaste 40 åren” säger Davies
och menar den teknik som biologen
Bruce Phillips utvecklade på 60-talet för
att förutsäga fångsten mycket precist
fyra år i förväg. Genom att lägga ut så
kallade ”insamlare” (d.v.s. konstgjorda
livsmiljöer) på kustrev kunde Phillips
räkna langustlarver som strömmarna
förde med sig från Indiska oceanen där
langusterna lägger sina ägg. ”Tack vare
denna teknik kunde man fatta
förvaltningsbeslut fyra år i förväg och det
var ett värdefullt verktyg”, säger Davies.
Fiskeriförvaltarna har därför kunnat
konstatera att antalet langustlarver
är
”otroligt
lågt”.
Orsaken
är
miljöfaktorer och man har skurit ner
fiskeansträngningen med hälften för att
låta beståndet återhämta sig. ”Det är en
försiktighetsåtgärd och samtidigt god
fiskeriförvaltning”, menar Davies. ”Vi tar
helt enkelt itu med problemet på ett
tidigt stadium”.
Sill, Thames
Blackwater
Drivgarnsfiske
© John Spaul
CERTIFIERADES
3 mars 2000
omcertifierades
december 2005
ART
Sill
(Clupea harengus)
FÅNGSTMETOD
Drivgarn
LAND
Storbritannien
INGENSTANS PASSAR UTTRYCKET
”liten men naggande god” bättre än i detta
lilla fiskeområde som sträcker sig från
Themsens mynning till Blackwater- och
Colneflodernas
mynningar
utanför
Colchester, en stad ca 90 km utanför
London i grevskapet Essex i östra
England. I detta begränsade område (som
är en del av det större sillfisket i Themsen)
tillåts endast drivgarn och dessa läggs
ut av färre än sex båtar som var och
en är kortare än 10 meter och bara fiskar
en eller två timmar per dag.
Helt i linje med detta ligger också att de
fiskar de fångar också är ovanligt små.
Här finns ett litet bestånd av en
särskild sill (Blackwater- eller Thames
Estuary-sill) som har en ryggkota mindre
än Nordsjösillen. ”Det gör dem mindre”,
säger Joss Wiggins, fiskeansvarig på
Kent & Essex Sea Fisheries Committee
som förvaltar, utvecklar och utövar
tillsyn över fisket i området, ”så vi
behövde något som marknadsförde vår
produkt och fick folk att köpa den”.
OMRÅDE
Stöd från fiskare
Greater Thames Estuary
ut till 6-milsgränsen
FISKETONNAGE
”
2 ton (2006/07)
I slutet på 90-talet, innan var och
varannan person talade om hållbarhet,
såg fiskeflottan i området en MSCcertifiering som lösningen. Att sälja fisk
som fångats lokalt med hållbara metoder
”kändes helt rätt” säger Wiggins, men
det hade också fördelar för honom som
fiskeansvarig. ”Det var bra att någon
utomstående kom in och granskade vad vi
gjorde. Om du är ett tillsynsorgan är det
bra om andra stöttar det du försöker göra
för att förvalta beståndet på ett hållbart
sätt. Det får fisket att stödja dina åtgärder.”
Fördelen med en MSC-certifiering
är att man får fiskare att engagera
sig i miljön och helhjärtat ställa
upp på de åtgärder vi tar för att
försöka förvalta beståndet mer
hållbart – särskilt om de kan se att Ändrade regler
det ger fisken ett högre värde.
En sådan åtgärd var att stänga
”
Joss Wiggins, fiskeansvarig på Kent &
Essex Sea Fisheries Committee
10
yngelområden en månad varje år
(februari för drivgarnsområdet och mars
för hela sillfisket i Themsen) enligt lokala
regler. ”Det var datum som styrde”,
förklarar Wiggins, ”men det fanns inget
sätt att stänga hela området om kvoten
uttömdes för tidigt”, vilket innebar att
trålare utanför området kunde fortsätta
att fiska under en hel månad och
eventuellt överskrida fångstkvoten.
En av förutsättningarna för att få full
MSC-certifiering var att man löste detta
problem. ”Vi ändrade våra lokala
föreskrifter”, förklarar Wiggins, ”och nu
kan vi stänga hela området när Defra
(det brittiska miljö-, livsmedels- och
glesbygdsdepartementet) meddelar att
kvoten har uttömts. Hela fisket stängs
och det hjälper till att bevara det
framtida beståndet.”
Ekonomiska fördelar
De ekonomiska fördelarna var dock
omedelbara och spektakulära. ”Redan
innan vi fick vår certifiering”, som fiskaren
Andrew French sade vid tillfället, ”var det
en köpare från Grimsby som ville köpa
rubbet och priset gick upp rejält med en
gång”. År 2000, det år fisket certifierades,
nådde priset enligt Defra 388 pund per
ton som högst. Themsensillen provsåldes
i brittiska livsmedelsbutiker. Till och med
Prince Charles var intresserad och sålde
under en tid MSC-märkt sillpaté
från Themsen under sitt varumärke
Duchy Originals. De huvudsakliga
försäljningskanalerna var dock lokala
marknader och affärer, precis som idag.
Ironiskt
nog
bestämde
sig
Blackwatersillen för att lägga sina ägg
på en annan plats i Themsen.”Det
verkar som om de samlas lite längre upp
nu”, säger Wiggins, vilket innebär att
trålare utanför MSC-området ”har
förbättrat sina årliga fångster med 80
eller 90 ton, medan vi knappast får
något alls.” Det är verkligen förargligt,
men inget ont som inte för något gott
med sig. Tack vare den marknadsföring
som certifiering gav, funderar nu lokala
fiskare nu på att ansöka om certifiering
för ”några av de större arter som fiskas
här”. Bland annat sjötunga, havsabborre
och knaggrocka. ”Sillen var en
katalysator”, säger Wiggins, ”och de
flesta av fiskarna tror att det skulle vara
bra att göra likadant med några av
dessa andra fiskarter.”
”
Sillen från Themsen (eller ”silver darling” som vi kallar den)
är en historisk fisk som säljer bra på lokala marknader.
Eftersom den är MSC-märkt vet kunderna att när fiskare
lägger ut sina garn om 20 år, kommer de fortfarande att
fånga den sill de vill ha
”
Tony Talbot, vd för Aquanet Ltd
© John Spaul
väl fungerande arbetsmodell som visar hur bra
resultatet blir om man sköter förvaltningen
rätt”, säger Gibbons.
Lax, Alaska
Inte bara burklax
© Rupert Howes / MSC
CERTIFIERADES
3 september 2000
omcertifierades
november 2007
ART
Lax – indianlax
(Oncorhynchus nerka),
hundlax (Oncorhynchus
keta), kungslax
(Oncorhynchus
tshawytscha), silverlax
(Oncorhynchus kisutch)
och puckellax
(Oncorhynchus gorbuscha)
FÅNGSTMETOD
LAND
Nät (drivgarn, fasta
bottengarn, snörpvadar)
dörjning (agnade linor eller
krokar dras efter en båt)
och fiskehjul (liknar ett
vattendrivet kvarnhjul med
korgar där fiskar fångas
för att sedan överföras
till tankar)
USA:s territorialvatten
nära Alaska
”
287 000 ton
Den här informationen om
affärsjätten Walmart – och
kopplingen till MSC – förs vidare
hela vägen tillbaka båten i Bristol
Bay. Det skapar uppskattning
och miljömedvetenhet i hela
leverantörskedjan ända från den
ursprungliga producenten
”
‘Buck’ Gibbons, Bristol Bay Regional
Seafood Development Association
12
Det största indianlaxfisket i världen
Längs 400 km av Bristol Bays kustlinje,
i kroken av Alaskahalvön, vandrar laxarna
uppströms i floder med namn som Cinder,
Kvichak, Nushagak, Togiak och Ugashik.
Vid flodmynningarna väntar 1 800 småfartyg
från Bristol Bays garnfiskeflotta på att laxarna
ska komma tillbaka. Varje fartyg är inte längre
än 10 meter, men tillsammans står de för det
största indianlaxfisket i världen, med ett
fångstvärde som i 2008 uppgick till 190
miljoner dollar.
Och Bristol Bay är bara en del av laxfisket i
Alaska som inkluderar fem olika laxarter och
flera hundra miljoner fiskar som deltar i den
årliga vandringen när fisken återvänder från
en plats tusentals mil bort i norra Stilla havet
för att leka i de floder och sjöar de föddes i.
Fångst och miljö
USA
OMRÅDE
FISKETONNAGE
”DET ÄR EN modern guldrush”, säger Warren
”Buck” Gibbons, när han beskriver laxfisket i
västra Alaska där han både bedriver fiske och
ingår i styrelsen för Bristol Bay Regional
Seafood Development Association. ”Om man
lägger ut nät den 1 juni är det mycket troligt
att de kommer upp tomma. Runt den 20 juni
däremot kommer ca 40 miljoner laxar hit! Den
20 juli är alla borta igen. Det är en otrolig
uppvisning som naturen bjuder på.”
Genom hela Alaskas stora och vackra landskap
förvaltas fisket noga av Alaskas fisk- och
viltvårdsmyndighet ADF&G (Alaska Department
of Fish and Game) för att se till att det bedrivs
hållbart. ADF&G börjar med att bestämma de
övergripande miljömålen och övervakar sedan
fångsterna för att se till att målen uppfylls. Enligt
David Bedford, vice generaldirektör på AFD&G,
bestäms fångstvolymerna efter hur stort
överskott som finns i beståndet jämfört med
vad som krävs för att upprätthålla miljömålen.
Förvaltarna i Alaska övervakar fångsterna och
för noggrann statistik över de olika laxarterna
för att säkerställa att tillräckliga mängder fisk
har undkommit fiskeflottan och lyckats simma
uppströms för att leka.
”Längs de grundare och klarare floderna
använder sig ADF&G av flygplan så att de kan
se fisken från luften”, säger Jon Sarrheim som
driver fiskeföretaget Wildcatch med Gibbons.
”Man kan också se hoppande fiskar och
aktiviteten övervakas från observationstorn.”
I kombination med strikta regler, tillsyn och
kontinuerlig forskning har detta gjort Alaska till
”en global ledare på fiskeriförvaltning och en
Det var den enorma tillgången på fisk som gav
upphov till Bristol Bays rykte som producent av
burklax. ”Det var så mycket fisk att man var
tvungen att konservera den, eftersom det
nästa dag skulle komma en ny våg med fisk”,
säger Gibbons. ”Nu när fisken har blivit dyrare
runt om i världen, görs enorma investeringar i
Bristol Bay för att filea och portionsförpacka
fisken och därigenom öka värdet ytterligare”,
fortsätter Gibbons. ”Något som har bidragit till
denna nya inställning är det stora intresse
livsmedelskedjorna i USA och Europa har visat
för MSC-märkningen.”
I september 2008 lanserade Findus Frankrike
en ny specialprodukt – fiskpinnar från Alaska
– och tack vare MSC-märkningen tog alla
större franska livsmedelsbutiker direkt in den.
Som resultat ökades Findus marknadsandel
från 38 till 45 procent.
Hjälper våra samhällen
”Tack vare att man nu har börjat filea och kyla
ner fisken kan alla personer i leverantörskedjan
få ut lite mer värde”, förklarar Gibbons. ”I våra
samhällen finns det få jobb och inte mycket
möjligheter. Laxen är ofta det som genererar de
pengar som behövs för att klara sig under resten
av året. Ju mer värdefull fisken blir, desto mer av
värdet kommer samhällena i Alaska till godo.”
Långt samarbete med MSC
Laxfisket i Alaska, som varit en föregångare för
hållbar fiskeriförvaltning allt sedan Alaska blev
erkänt som stat i 1959, var ett av de första
fiskena som medverkade i MSC-programmet.
Syftet var att genom oberoende certifiering
bevisa för de globala marknaderna att fisket i
Alaska var hållbart. 2007 omcertifierades
Alaskafisket under ADF&G:s ledning och hårda
arbete för en andra femårsperiod. ADF&G var
ett av de första fiskena som certifierades
av MSC och har spelat en viktig roll i
MSC-programmets utveckling och de
förbättrade och mer konsekventa krav och
riktlinjer som utgör MSC:s standard.
Enligt Bedford har ”MSC:s rekommendationer
om ökad forskning kring sambandet mellan
odlad och vild lax i Prins Williamsundet och
sydöstra Alaska varit bra för myndigheten,
eftersom det gjort frågan mycket viktigare.”
Men det har inte alltid varit lätt. Bedford
påpekar att ”ADF&G har fått dela en del av den
växtvärk som MSC-programmet haft”. Bedford
menar att det antagligen har varit en unik
erfarenhet bland MSC:s kunder som berodde
på det långa samarbete man haft med
programmet samt Alaskafiskets storlek och
komplexitet. ADF&G:s arbete med MSC har
varit mycket positivt för Alaskas fiskerinäring.
Den vilda laxen från Alaska är eftersökt i hela
världen och för närvarande finns nästan 900
MSC-märkta produkter i över 30 länder.
”
MSC-märkningen spelade en stor roll när de nya
fiskpinnarna lanserades. Denna nya produkt togs direkt in
av alla större franska livsmedelskedjor. Att erbjuda mer och
mer MSC-märkta produkter är ett mycket bra sätt för
butiker att visa sitt stöd för en hållbar fiskerinäring
”
Sophie Allemand, varumärkeschef för Findus Frankrikes fiskgrupp
© Rupert Howes / MSC
genomförde ett program för att bygga
upp beståndet igen. Programmet skulle
behöva
uppdateras
årligen
om
återhämtningen inte nådde målet. Man
krävde också att de förvaltningsmål
som beskrivs översiktligt i Nya Zeelands
statliga program för återhämtning skulle
beskrivas utförligare.
Hoki,
Nya Zeeland
© Sealord Group Ltd
©Terry Hann
CERTIFIERADES
mars 2001
omcertifierades
oktober 2007
ART
Hoki (Macruronus
novaezelandiae)
FÅNGSTMETOD
Flyttrål, bottentrål
LAND
Nya Zeeland
OMRÅDE
FISKETONNAGE
”
”DETTA
ÄR
VERKLIGEN
en
framgångshistoria”,
säger
George
Clement, vd för DeepWater Group Ltd på
Nya Zeeland, och ger mig generöst en
rubrik. ”Vad sägs om: ’Fiske återuppbyggt
i MSC:s regi – beståndet ligger nu väl över
MSY (maximalt hållbart uttag)?” Medan
vårt telefonsamtal pågår avslutar MFish
(Nya Zeelands fiskerimyndighet) just sin
årliga analys av det östra och västra
hokibeståndet. Under senare år har
det västra beståndet legat under
förvaltningsmålen på grund av minskade
rekryteringsnivåer (d.v.s. det antal unga
individer som träder in i fiskpopulationen
ett visst år). Ingen vet varför detta har
drabbat just hokibeståndet (hokin, som är
en kraftig vit fisk, är en av landets viktigaste
fiskarter). Vissa år överlever helt enkelt
färre hokilarver och unga exemplar
än andra år och det har inget att göra
med överfiske.
Förvaltas som två
separata bestånd –
väster och söder om
South Island (västra
beståndet) och
Cooksundet och
Chatham Rise, öster
om South Island
(östra beståndet)
”Det är en berg- och dalbana”, säger
Clement. ”Rekryteringsnivåerna för hokin
kan fluktuera 50-faldigt från år till år.”
1991–1994 var rekryteringen till västra
beståndet högre än genomsnittet, vilket
resulterade i fångster på 100 000-140 000
ton per år mellan 1997 och 2002. Låga
rekryteringsnivåer 1995 och 2000 har dock
reducerat beståndet. Som kompensation
har vi begränsat fångsten till 29 000 ton.
Tack vare denna fångstbegränsning samt
ökade rekryteringsnivåer har beståndet
ökat igen.”
90 000 ton (TAC 2008/09)
Uppbyggnad av beståndet
På Nya Zeeland är vi stolta över
vår hållbara fiskeriförvaltning och
välkomnar omcertifieringen av
Hokifisket. Det är en oberoende
granskning av våra fiskemetoder.
Det är bara positivt
”
George Clement, vd för DeepWater
Group Ltd, Nya Zeeland
Det verkar som om den här strategin har
varit framgångsrik. Tack vare ökade
rekryteringsnivåer och låga fångster har
beståndet växt till sig igen och ligger
högre än vad som krävs för att generera
MSY, d.v.s. den största fångsten man kan
ta ut utan att påverka beståndets mängd
och reproduktionsförmåga.
Man har varit särskilt orolig över västra
beståndet, som 2007 var klart lägre än vad
som behövdes för att generera MSY, men
enligt en analys över fiskebestånden 2009,
beräknas båda bestånden nu ligga över den
storlek som krävs för att producera MSY.
MSC har spelat en nyckelroll i denna
utveckling. Ett av villkoren för
omcertifieringen 2007 var att branschen
14
Det sägs att MSC-certifieringen har lett till
att man dokumenterar processer bättre.
Clement håller med om att detta är
den
huvudsakliga
vinsten
med
MSC-certifieringen, men det finns andra:
”För att bli MSC-certifierade var vi tvungna
att göra en miljöriskbedömning av fisket
som alla de olika intressenterna skulle
medverka i. Vi ser det som ett positivt steg.”
Minskad dödlighet bland sjöfåglar
Ett annat villkor för omcertifiering var att
fisket skulle vidta åtgärder för att
minska skador och dödsfall bland sjöfåglar
genom bättre hantering av utkast av
fiskrester från fartygen. ”Alla hokitrålare har
nu individuella förvaltningsplaner”, säger
Clement, ”som innehåller regler för hur
fiskrester ska tas om hand. Den enda
målsättningen är att färre sjöfåglar ska
skadas eller dödas när de söker efter
föda.” Sedan 2001 har antalet skadade
eller dödade fåglar minskat från 8,73
sjöfåglar per 100 bogseringar till 1,32 per
100 bogseringar. Denna minskning
har uppkommit till följd av olika
regleringsåtgärder och frivilliga åtgärder.
Minskad bottenpåverkan
Enligt
Clements,
stärker
och
systematiserar MSC de goda avsikter som
redan finns. De bentiska skyddsområdena
är ett annat lysande exempel. MSC:s
certifierings- och övervakningsprogram
bedömde att sambandet mellan trålning
och livsmiljöerna på havsbottnen måste
beaktas mer vid förvaltningen. År 2007
införde den Nya Zeeländska staten
stängda BPA-zoner, vilket innebär att
trålning och muddring har förbjudits på
mer än 30 procent av Nya Zeelands
ekonomiska zon. På fiskerinäringens
initiativ införde man också lagskydd för en
mängd representativa och ofördärvade
bentiska livsmiljöer. Detta är den största
förekomsten av skyddade marina områden
i världen och den är inriktad på att
bibehålla den ofördärvade marinbiologiska
bentiska mångfalden på djupt vatten.
”Det var inte uteslutande MSC-certifieringen
av hokin som ledde till allt detta”,
säger Clement, ”men det visar att det
finns flera som har liknande tankegångar.
Vi och MSC gör samma sak och
strävar båda efter långsiktiga, hållbara
lösningar. Vi producerar mat, men
skyddar samtidigt våra fiskeresurser
och havsmiljöer.”
”
Hokifisket är Nya Zeelands största fiske. Vi säljer MSC-certifierad hållbar hoki till kunder i
Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien. MSC-certifieringen av fisket var ett bevis på
att vi både behöver och tjänar på vårt långsiktiga åtagande att producera hållbar fisk
Eric Barratt, vd för Sanford Ltd Sustainable Seafood
”
© Sealord Group Ltd
Hjärtmusslor,
Burryviken
Foto: South Wales Sea Fisheries Committee
CERTIFIERADES
20 april 2001
omcertifierades
februari 2007
ART
Hjärtmussla
REDAN INNAN DE blev certifierade hade
hjärtmusslorna från Burryviken traditionen
på sin sida. Genom hela fiskets historia
(som sträcker sig tillbaka till romartiden)
var den enda tillåtna fångsmetoden
skrapning och silning (man gräver upp
musslorna från leran vid lågvatten och
silar dem sedan genom ett nät så att små,
unga individer går fria och kan gräva
ner sig igen och fortplanta sig).
Musselplockare, som oftast var kvinnor,
tog upp 100–150 kg per dag,– så mycket
de kunde bära – fram till man började
använda häst och vagn på 20-talet, vilket
ökade lasterna och, för första gången,
satte press på hjärtmusselbeståndet.
FÅNGSTMETOD
Skrapning och silning
Kontrollåtgärder som var före sin tid
LAND
Storbritannien
OMRÅDE
Burryvikens sund nära
Llanelli och Swansea i
södra Wales i
Storbritanniens västra
delar
FISKETONNAGE
”
3 500 ton
De (parlamentet i Wales) säger att
vi behöver fler MSC-certifierade
fisken för att visa att vi sköter vårt
jobb bra. Det är ett oberoende
bevis på framgång, ett referenstal.
MSC tittar på hela bilden
”
Phil Coates, chef på South Wales Sea
Fisheries Committee
16
1965 infördes särskilda regler för att
kontrollera mängden på hjärtmusslor som
togs upp från Burryviken. Antalet licenser
begränsades till ca 50 musselplockare
(samma antal gäller än idag). Målet var att
ta en bestämd del av biomassan varje år,
mot bakgrund av utredningar som
fiskeripersonal och CEFAS (Centre for
Environment, Fisheries and Aquaculture
Science) gjort i maj och november varje år.
CEFAS har tre laboratorier i Storbritannien.
I utredningarna ingår bland annat slumpvis
räkning och storleksklassificering av hjärtmusslor längs en linje på båda sidor om
Loughorflodens mynning. Resten är kvar
som yngelbestånd och för att utgöra mat
för strandskator och andra fåglar som kommer till området. Området har utsetts till ett
område av särskilt vetenskapligt intresse
(SSSI) och ett särskilt skyddsområde enligt
EU:s regler.
Reglerna visade sig vara en lagstiftning
som låg före sin tid. ”EU:s gemensamma
fiskeripolitik bygger på kontroll av indata
– flottans storlek, fiskeansträngningen –
och kontroll av utdata, d.v.s. hur mycket
fisk som tas enligt kvotering”, förklarar
Phil Coates, chef för South Wales Sea
Fisheries Committee, en av de tolv
brittiska nämnder som reglerar och
förvaltar fisket i området. ”Vi har precis
samma kontroller vid Burryviken – och
alla möjliga olika ytterligare kontroller.
Men det är mycket lättare att reglera vad
som händer med sand än att reglera
fiskefartyg till sjöss! Vi kan säga åt folk att
de inte får fiska på söndagar, vilka
områden de får och inte får fiska i,
uppmuntra dem att ta upp stora
hjärtmusslor eller små hjärtmusslor.
Vi har också ett straffsystem. Om du
bryter mot reglerna har du tre chanser,
sedan är det kört.”
Ligga kvar i täten med MSC
Trots alla dessa åtgärder ville Coates
bestämt skaffa MSC-certifiering. ”Vi hade
ett välskött fiske”, säger han, ”och varför
inte visa upp det? Vi tyckte att andra fisken
skulle kunna förvaltas med motsvarande
kontrollnivåer och samarbete mellan
lagstiftare och bransch. Vi ville ligga i täten.
Det låter idealistiskt, men det är vårt jobb
– d.v.s. att förvalta skaldjur, inte bara till
förmån för konsumenterna, utan också för
de fiskare som fångar dem och fåglar som
lever av dem.”
Regeringsstöd
Åtta år senare har 39 fisken runt om i
världen certifierats av MSC och
Burryviken (som var det femte fisket som
blev certifierat och det första för denna
sorts molluskdjur) låg mycket riktigt i
täten. Wales parlament har erkänt
framgången och berömmer fisket både i
sin miljöstrategi för Wales och i
utvecklingen av en fiskestrategi för Wales.
”Parlamentet vill att det ska finnas fler
MSC-certifierade fisken som ett tecken på
hållbar fiskeriförvaltning”, säger Coates.
”MSC-certifieringen är ett oberoende mått
på framgång, ett jämförelsetal.” Stödet
för MSC-certifieringen är så starkt att
Wales lokala styre och Världsnaturfonden
två gånger har betalat Burryvikens
certifieringskostnader.
Lokala handlare är också medvetna om
fördelarna. ”Alla använder det som modell
för att gå framåt med lokala föreskrifter”,
säger Colin MacDonald, vd för Leslie A
Parsons & Sons och ordförande i
Penclawdd Shellfish Processing Ltd. ”Jag
skulle vilja att Deefloden ansöker om MSCcertifiering.”, säger han. Han vill att
Burryviken ska upprätthålla sin certifiering,
trots att området just nu är stängt på grund
en ökning av dödligheten bland
hjärtmusslorna, som inte har något
att göra med hur fisket förvaltas.
”Livsmedelsbutiker vill ha fler och fler
MSC-produkter”, säger han ”och vi vill inte
förlora vår länk med leverantörskedjan. När
hjärtmusslorna kommer tillbaka, är vi redo.”
”
En MSC-certifiering är ett erkännande av att ett fiske
är välskött. Jag har sett så många investeringar gå
om intet för att det inte fanns vettiga kontroller och
förvaltning. Vi behöver kontinuerlig tillgång på fisk och
vi behöver hållbarhet
”
Colin MacDonald, styrelseordförande för Penclawdd Shellfish Processing Ltd
Foto: South Wales Sea Fisheries Committee
Makrill, Sydvästra
Storbritannien,
Dörjfiske
© John Spaul
CERTIFIERADES
29 augusti 2001
omcertifierades
februari 2007
ART
Makrill
(Scomber scombrus)
FÅNGSTMETOD
Dörj
LAND
Storbritannien
OMRÅDE
Kustvattnen kring
Cornwall och Devon
mellan Start Point och
Hartland Point i
sydvästra England
FISKETONNAGE
”
1 750 ton
MSC anses vara guldstandarden.
Budskapet är: Om du vill sälja
till de stora livsmedelskedjorna
i framtiden måste du vara
MSC-certifierad
”
Nathan de Rozarieux, fiskare och
projektledare, Seafood Cornwall
”MAN BEHÖVER INGET bete”, förklarar
Nathan de Rozarieux när han rullar ut
linan från en palettliknande träbräda
som han håller i handen och sänker ner
den i vattnet. På linan sitter en blyvikt
och 35 krokar som var och en är 5 cm
långa och smyckade med plast och
röda fjädrar. ”Så här känns det när
makrillen hugger till, säger han och
räcker mig linan samtidigt som han
långsamt flyttar båten framåt en aning.
Jag känner inte mer än en svag dallring
från det mörka vattnet under oss. ”De
lever på plankton och tobis”, säger
Nathan de Rozarieux. När han rullar up
linan ser vi inte bara en, utan åtta fiskar
som dansar i solskenet.
Traditionsenligt fiske med låg
miljöpåverkan
Denna
fångstmetod
med
låg
miljöpåverkan är ett exakt och klinisk sätt
att bara fånga en art (andra fiskar kastas
tillbaka levande i vattnet) och gör att unga
fiskar kan slängas tillbaka till vattnet. ”När
man fiskar på det här sättet är det
omöjligt att överfiska eller skada
beståndet”, säger David Muirhead,
styrelseledamot för South West Handline
Fishermen’s Association. Förutom det,
gäller en kvot för den 150 fartyg stora
flottan på bara 1 700 ton om året, mindre
än en procent av Storbritanniens sammanlagda kvot. ”Trålfisket på de stora
skotska fartygen fångar mer än hälften av
det på bara en natt”, säger Muirhead.
Bra marknadsföring
Den här typen av fiske som är skonsamt
för miljön, är otroligt bra marknadsföring.
”Någon gång varje år säljer alla stora
brittiska livsmedelskedjor makrill från
Cornwall som har fångats på det här
sättet”, säger Rozarieux, ”och sedan vi
certifiererades 2001, omnämns vi i
pressen i stort sett en gång i månaden.”
”Vår MSC-certifiering är verkligen bra
marknadsföring”, säger han. ”Många
journalister är intresserade och varje
gång man nämner MSC i tidningen, tas
handfångad makrill upp som något
brittiskt. I tidningarnas matrecept ingår
ofta olika rätter med vår handfångade
makrill. För dem är det vår
MSC-certifiering som … ja...fångar dem!
18
Högre priser
Allteftersom kundernas miljömedvetenhet
har ökat har också priserna ökat. ”Man
betalar bra mycket mer för stora makrillar
än någon annan grad”, säger Muirhead.
”Vi har fått priser på upp till 4 pund per
kilo, och det är helt otroligt. Det är samma
som 28 pund per stone (6,36 kilo). På
70-talet tjänade vi bara 80 pence per
stone och tills för ganska nyligen ansågs
det otroligt att någon fick 7 pund
per stone för stora makrillar. En av
orsakerna till prisökningen måste vara
MSC-märkningen, även om det är svårt
att sätta fingret på det.
De Rozarieux tror också att trenden
att äta hälsosammare mat och de
numera välkända fördelarna med
omega-3-fetter som finns i fet fisk kan
ha bidragit – men för honom rör det sig
dock inte om priset på fisk.
Skydda befintliga marknader
”För oss handlar MSC om att skydda vår
marknad”, säger han. ”Nästan alla
livsmedelskedjor använder nu MSCmärkningen som ett kriterium för att
köpa in fisk och MSC-certifiering är
nödvändigt om man vill se sina produkter
på
livsmedelsbutikernas
hyllor.
MSC är guldstandarden i ekomärkning.
Budskapet är: Om du vill sälja till de stora
livsmedelskedjorna i framtiden, måste du
vara MSC-certifierad.” Alla de stora
brittiska
livsmedelskedjorna
har
MSC-certifiering som ett avgörande
kriterium i sina inköpsstrategier för
hållbara fisk- och skaldjursprodukter.
I Cornwall finns många handlare som har
antagit MSC:s spårbarhetsstandard,
vilket innebär att all makrill i livsmedelsbutikerna har det blå MSC-märket. ”Det
finns en handfull sådana handlare här
nere”, säger de Rozarieux, ”som köper för
de
stora
kedjorna Tesco, Marks & Spencer,
Sainsbury’s och Morrisons”. Vid
fiskauktionen i Newlyn brukar man också
stöta på en köpare för Migros, den
schweiziska butikskedjan. ”De betalar bra
för hög kvalitet”, säger de Rozarieux, ”och
nu vill de också ha MSC-märkt.”
”
En ensam fiskare i en liten öppen båt som använder en enkel lina med krokar – det är
fiske i dess renaste form. MSC-märket visar att fisken är miljövänligt fångad och även
om det finns makrill på många platser är den handfiskade makrillen från Cornwall något
alldeles speciellt
”
Andrew Mallison, marinteknolog, Marks & Spencer
© John Spaul
Havskräftor,
Loch Torridon,
Tinfiske
© Caroline Woffenden
CERTIFIERADES
16 januari 2003
omcertifierades
juli 2008
ART
Havskräfta
(Nephrops norvegicus)
FÅNGSTMETOD
Agnade tinor och
tinor på lina
LAND
Storbritannien
OMRÅDE
Loch Torridon och
inre Raasaysundet,
nordvästra Skottland
FISKETONNAGE
”
120 ton
Vi kan bevisa för det skotska
parlamentet och andra
intressenter att vi bedriver
ett hållbart fiske. Det är det
som är fördelen med att vara
MSC-certifierad
”
Karen Starr, styrelsedeamot för Torridon
Nephrops förvaltningsgrupp
”NEJ, DET ÄR inte riktigt så idylliskt som
att ro ut och hala upp tinor”, skrattar
Karen Starr på Torridon Nephrophs
förvaltningsgrupp när jag berättar hur
jag föreställer mig havskräftfisket. ”Vi
har 10 fartyg. Fyra av dem är moderna
katamaraner och två har enkelt
skrov. Inte ett enda är över 10 meter.
115 tinor (eller agnade burar som liknar
hummertinor, som skaldjur lätt kan
krypa in, men inte lika lätt ta sig ut ur)
läggs ut i en rad med en boj som
markerar ena änden.”
Fram till 1983 hade man en 3-milsgräns
som begränsade användningen av rörliga
fiskeredskap, d.v.s. trålare, i dessa
kustvatten där sjöpennor och andra
koralldjur
frodas.
Begränsningen
släpptes 1984 och de fiskare som
använde tinor upptäckte att deras
redskap fastnade och drogs med av
trålarna, vilket innebar en ”betydande
ekonomisk förlust”. Man ansåg att
deras
miljövänliga
fångstmetoder
underminerades
av
andra,
mer
industriella fångstmetoder. 2001 skapade
skotska regeringen ett ”stängt område”,
d.v.s. ett fredat området där man endast
fick använda fasta redskap som bland
annat tinor. Fiskenäringen såg det som
en chans att bevisa att de kunde förvalta
fisket på ett hållbart sätt och valde
MSC-certifiering som ett oberoende,
vetenskapligt sätt att visa det.
Frivilliga fiskerestriktioner
Ett certifieringsvillkor var att man
skapade en förvaltningsgrupp som skulle
övervaka frivilliga fiskerestriktioner och
man tillät bara fiske under ett fast antal
dagar per år med användning av ett
begränsat antal burar och krävde att
honor med rom släpptes tillbaka i vattnet.
Man krävde också att man infogade
selektionspaneler så att små individer inte
blev fångade.
Vetenskapligt
bekräftelse
intresse
och
Efter certifieringen blev fiskeriområdet
ett slags levande laboratorium med
forskning ledd av Scottish Natural
Heritage, Glasgows universitet och
Fisheries & Research Services i
Aberdeen, med flera. ”Forskningen
20
visade att vårt fiske hade begränsade
miljöeffekter, med extremt låg bifångst
och endast negligerbart spökfiske (när
redskap som tappats till havs fortsätter
att fånga fisk på havsbottnen).
Politiskt inflytande
Det enda orosmolnet var att fiskefartyg
som använde tinor, men som inte
tillhörde gruppen eller följde deras regler
började dyka upp i området. De hade
ironiskt nog kommit till följd av
publiciteten kring stängningen, vilket
gjorde området till en attraktiv plats för
fiske. Under 2008, när området skulle
omcertifieras, gav certifieringsföretaget
Moody Marine uttryck för liknande
tankegångar och ställde som villkor att
man kunde garantera att de begränsningar som fanns uppfylldes. Som svar
tog man kontakt med den skotska
regeringen för att hitta ett sätt att lösa
problemet.
”Det är där vi är nu”, förklarar Star
och bekräftar att regeringens åtgärder
kommer vara en direkt följd av arbetet
med MSC. Inledningsvis var det dock ett
sätt att upprätthålla status quo, säger
hon. ”Syftet med certifieringen var att
behålla det fredade området. Det är
bättre för oss om inget förändras. Vi gick
med i MSC-programmet för att bevisa att
vårt fiske var hållbart och kunna fortsätta
på samma sätt, både för att det skulle ge
ekonomiska fördelar och för att skydda
vårt samhälle.
Socioekonomiska fördelar
Levande havskräftor från Loch Torridon
säljs för ett pris som är tre till fyra gånger
högre än priset på trålade havskräftor,
förklarar Starr. Eftersom 95 procent
av fångsten går till Spanien, där man inte
tidigare var intresserad av MSCmärkningen, är fångsten inte MSC-märkt.
Fördelarna för våra samhällen har varit
ovärderliga. Sedan certifieringen har
antalet fiskare i gruppen varit oförändrat,
eller aningen högre, vilket är mycket bra
för det lokala samhället, eftersom denna
typ av fiske ses som en attraktiv
livsstil.”Det är precis vad vi ville”, säger
Starr, se till att fisket går i arv till nästa
generation. Vi tänker långsiktigt.
”
Torridons havskräftfiske är ett av de mest ansvarsfulla och framåttänkande fisken vi
mött och det är en glädje att arbeta med deras fiskare. Det är mycket lovvärt att de var
de första som ansökte om, och fick, MSC-ackreditering i Skottland. Det ger dem en
solid och oberoende bekräftelse av att de har rätt inställning fiskeriförvaltning
Dr David Donnan, ansvarig för policyfrågor och rådgivning, Scottish Natural Heritage
”
© Caroline Woffenden
Patagonisk Tandfisk,
Sydgeorgien,
Långrevsfiske
© David Agnew, MRAG Ltd
CERTIFIERADES
23 mars 2004
omcertifierades
11 september 2009
ART
Patagonisk tandfisk
(Dissostichus eleginoides)
FÅNGSTMETOD
Bottensatta långrev
LAND
Sydgeorgien och
Sandwichöarna
OMRÅDE
”VI HAR INGEN befolkning på Sydgeorgien,
bara en liten grupp forskare som bor på ön”,
säger Harriet Hall, fiskeriansvarig i
Sydgeorgiens och södra Sandwichöarnas
regering. Därför har detta avlägsna brittiska
territorium varken någon industri eller
inkomstskatt som kan generera pengar till
statliga projekt, till exempel för att skydda
havsmiljön. ”Fisket av tandfisk är vår främsta inkomstkälla”, säger Hall, ”och det är
framför allt pengarna från fisket som hjälper
oss att skydda vår miljö”.
De licensavgifter som tas ut av de tio
långrevsfartyg som fiskar tandfisk på djupt
vatten återinvesteras i marin forskning och
fiskeskydd. På så sätt hjälper vi till att bevara
en av våra viktigaste resurser. Förra året
uppgick områdets totala intäkter till 4,9
miljoner pund (en ökning från 670 000 pund
1994) och 80-90 procent av detta belopp
kom från fiske. Hall säger att ”ungefär det
beloppet” investeras i forskning och kontroll.
”Huvudbudskapet är att utan detta MSC
certifierade fiske, skulle vi inte kunna betala
för forskning, övervakning och kontroll”,
säger Hall, ”och utan det skulle det sluta med
en miljökatastrof.”
Utanför Sydgeorgiens
kust – i södra Atlanten ca
1 300 km sydost om
Falklandsöarna och
västerut – mot Shag Rocks
FISKETONNAGE
”
3 500 ton
En av fördelarna med MSCcertifieringen är att den har höjt
Sydgeorgiens anseende. Det
certifierade fisket genererar
80–90 procent av statens
intäkter och större delen av
dem investeras i forskning och
fiskeskydd. Vem vet var vi skulle
ha varit utan certifiering?
Harriet Hall, fiskeriansvarig,
Sydgeorgiska staten
22
”
Det hon tänker på är det välkända och
relativt omfattande problemet med
oreglerat och illigalt fiske av tandfisk i
vissa delar av Södra ishavet. Sådan
verksamhet har inte bara minskat
beståndet, utan också medfört en hög
bifångst av sjöfåglar. ”Varför är det enda MSC
certifierade fisket av tandfisk annorlunda?
”Kvoterna sätts av CCAMLR (Convention
on the Conservation of Antarctic Marine
Living Resources) och det ligger mycket
forskning bakom”, säger Hall. ”Vi har ett
patrullskepp som är ute på heltid,
välutbildad fiskeripersonal och en mycket
effektiv lagstiftning – så om någon fiskar
när de inte borde, kan vi vidta åtgärder.”
För att minska bifångsten av sjöfåglar
fiskar man endast på vintern (när fåglarna
inte häckar och därför inte har lika stor
press på sig att hitta mat) och bara på
natten när färre fåglar är ute och flyger.
”Bete måste vara tinat så det sjunker
snabbt”, säger Hall, ”och det finns
system med vikter på linorna för att
uppnå samma effekt.” Det har, enligt
MSC:s utvärderingsrapport, lett till att
bifångsten av sjöfåglar i det certifierade
området har minskat till negligerbara
nivåer. Under fiskesäsongen 2001-2002
dödades endast sex fåglar.
Stängda områden
Allt detta inträffade före certifieringen
– men har certifiering i sig lett till några
förbättringar? Hall hänvisar till villkor nr 10
i MSC:s certifieringsrapport. Den kräver
att fisket skulle investera i forskning kring
”lokalisering av platser med sammansatta
bentiska
livsmiljöer”,
som
djupa
korallområden. Fiske med långrev anses
visserligen ha begränsad bottenpåverkan,
men det skulle ändå kunna skada
djupa korallrev. ”Om man hittar några
sådana platser måste man överväga
skyddsåtgärder och därefter dokumentera
alla resultat”, anger MSC-rapporten. ”Vi
gick längre än att bara överväga och
dokumentera”, påpekar Hall. ”Det var
framför allt tre djupa korallområden som
behövde skyddas och de stängdes helt
för fiskefartyg. Vi överträffade kraven.”
Spårbarhetskravet ger de största
miljöfördelarna
Den verkliga miljövinsten kommer dock
från den granskning som krävs för att certifieras enligt MSC:s spårbarhetsstandard,
en garanti för att varje MSC-märkt produkt
kan spåras tillbaka till sitt ursprung. ”Vi
kräver nu att all fångst på Falklandsöarna
vägs boxvis under vår insyn”, säger Hall.
De fartyg som medverkar i MSC-programmet sätter en streckkod på varje låda som
produceras ombord och vi granskar och
kontrollerar varje sådan låda. Vi vet så när
som på några få kilo precis vad som har
fångats under ett år och det har hjälp oss
att mäta beståndet bättre. Vi vet att fartygen fiskar enligt sina kvoter.”
Ökade intäkter för miljöskydd
MSC-certifieringen har inte bara lett till nya
kunder (som Whole Foods i USA), utan
betydande belopp har också genererats för
att bevara fisket. ”Enligt vår uppfattning”,
säger Hall, ”får staten licensavgiften – och
vi har kunnat upprätthålla värdet på
licenserna. Enligt min uppfattning har
MSC-certifieringen hjälpt oss att göra det.”
”
Detta fiske bedrivs mellan enorma kolonier av häckande
albatrosser och stormfåglar som löper stor risk att
skadas eller dödas, så den reducerade dödligheten
bland sjöfåglarna är en verklig framgång. Det är
fiskeoperatörernas och förvaltarnas förtjänst – och det
incitament som MSC-certifieringen innebär är avgörande
för att uppnå ytterligare framgångar av detta slag
Dr Ben Sullivan, samordnare, BirdLife Global Seabird Programme
”
© Guillermo Moreno, MRAG Ltd
Kummeltrålning,
Sydafrika
© John White / MSC
CERTIFIERADES
16 april 2004
ART
Kapkummel (Merluccius
capensis) och
Djupvattenskummel
(Merluccius paradoxus)
FÅNGSTMETOD
Bottentrålning
LAND
Sydafrika
OMRÅDE
Sydostatlantens
kontinentalsockel mellan
200 m och 1 000 m från
namibiska gräsen mot
söder (djuphavsfiske);
Sydafrikas sydkust, på
grundare vatten – framför
allt på Agulhasbanken
(kustnära fiske)
FISKETONNAGE
”
120 000 ton
Som ett företag inom den privata
sektorn kommer vi på grund av
MSC att ta åtgärder för att
begränsa dödlighet och bifångst
av sjöfåglar. Staten kommer inte
tveka när det gäller att befästa
detta i lag. Sedan kommer folk
säga ”det är lag på det, man
måste lyda”, men alla som vet
något kommer inse att det
började med MSC
”
Roy Bross, sekreterare, South Africa
Deepsea Trawling Industry Association
24
”EN FÖRDEL MED MSC-märkningen är
att det är samvetsgörande”, säger Roy
Bross, sekreterare på South Africa
Deepsea Trawling Industry Association.
Först får jag för mig att han har hittat
på uttrycket själv, men det myntades
av den brasilianska specialisten på
utbildning, Paulo Feire, som menade
att samvetsgörande innebär att väcka
någons samvete genom en serie
avgränsade stadier. ”Det får folk att
tänka på sådana saker som en
miljövänlig inställning till fiske och sätta
ord i handling”, förklarar Bross. ”Vi har
gjort några saker i den andan.”
Marina skyddsområden
Som svar på MSC-villkoret om att
identifiera områden som kan vara
känsliga för bottentrålning, inledde fisket
en oberoende analys av möjligheten att
skapa skyddade marina områden
(MPA:er). Fyra projekt pågår redan i syfte
att avgöra var dessa MPA:er ska finnas.
Tills dess tillåts trålning endast i
etablerade fiskeområden med slät och
lerig botten, utom då ett nytt område har
undersökts grundligt i samband med en
miljökonsekvensbedömning. ”Det har
varit en av de uttalade fördelarna med
certifieringen”, instämmer Bross. ”MSC
fick oss att fokusera på hur viktigt det var
med skyddade marina områden och
gjorde att vi lade ner mycket mer pengar
på forskning.”
Drastiskt reducerad bifångst av
sjöfåglar
På liknande sätt beställde fiskeriverksamheten en utredning i oktober 2004,
som skulle analysera hur många sjöfåglar
som fastnade i trålarkablar, ett problem
som först upptäcktes på Falklandsöarna.
Ett certifieringsvillkor var att fisket
”utredde dödligheten bland sjöfåglar inom
ett år”, säger Dr Samantha Petersen
vid Världsnaturfonden, en av de tre
organisationer som medverkade i studien.
”Om dödligheten var betydande, skulle
fiskeriverksamheten
behöva
vidta
åtgärder för att minska dödligheten under
påföljande år.”
I genomsnitt dödades 18 000 fåglar
varje år. Dr Peterson tyckte att
”branschen agerade mycket snabbt” för
att införa åtgärder, som torilinor (remsor
på en lina bakom långrevsfartyg för att
skrämma bort fåglarna från betet), och
begränsningar på att arbeta med fisken
när nät läggs ut, eftersom fiskavfall som
slängs överbord är en ”gratis måltid”
som lockar dit fåglar, säger Dr Peterson.
Tack vare dessa åtgärder har
dödligheten bland sjöfåglar reducerats
till ca 200 fåglar per år.
Till att börja med var det frivilligt att
använda torilinor, men det blev snabbt
lag. ”Det är så det går till”, säger Bross.
”Vi inför något nytt tack vare MSC och
sedan stiftar man en lag om det för att
se till att alla andra inför samma åtgärd.
Det har att göra med samvetsgörande
som vi pratade om tidigare.”
Program för att öka beståndet av
kingklip
2004 var kingklipbeståndet också
oroväckande lågt. Kingklipfisken är
attraktiv för långrevsfiskare, men fastnar
då och då i trålar. Det behövdes
tydligare regler. Som ett certifieringskrav
var man tvungen att införa regler om
bifångster och ett program för att
bygga upp beståndet. Tack vare dessa
krav har man nu som försiktighetsåtgärd
infört fångstbegränsningar för kingklipfisken, stängda yngelområden vid relevanta tidpunkter och infört begränsningar på andra arter”, säger Bross.
”Förut hade vi inte några regler om
bifångst. Nu har vi mycket klara regler
och de revideras varje år.” Det är en
”försiktighetsåtgärd, inte någon fullständig lösning” påpekar han eftersom
”praktiskt taget ingen ikonisk bifångst
eller oönskad fisk fångades.”
Ändrad inställning
Den fråga som bör ställas enligt Bross,
är inte hur MSC-certifieringen ändrar
olika detaljer i förvaltningen av ett fiske,
utan hur den ändrar människors
inställning. ”En sådan förändring ger
upphov till en mängd fortsatta fördelar”,
säger han vidare. ”Det kanske inte låter
som en direkt fördel men jag anser
att det är en av MSC-certifieringens
viktigaste. Den ändrar tankegångarna
hos alla typer av människor som är
inblandade i fiskeverksamheten. Det ska
inte underskattas.”
”
MSC-certifiering skapade en plattform och ett incitament för vårt samarbete. Tidigare var
branschen mycket mer misstänksam mot oss. När vi hade börjat med MSC-certifieringen
fick vi ett gemensamt mål och det startade en dialog som vi inte hade tidigare
Dr Samantha Petersen, ansvarig för hållbara fiskeriprogram, Världsnaturfonden
”
© WWF
Languster,
Nedre Kalifornien
CERTIFIERADES
27 april 2004;
påbörjade sin
omcertifiering i
oktober 2008
ART
Langust
(Panulirus interruptus)
FÅNGSTMETOD
Agnade tinor
LAND
Mexiko
OMRÅDE
Stillahavskusten utanför
Baja California Sur,
mellan Cedros Island
och Punta Abrejos
FISKETONNAGE
”
1 300 ton
Vårt ursprungliga mål var att
MSC-certifieringen skulle ge oss
marknadsfördelar, men den
verkliga vinsten är inte lika
påtaglig. Vi har nu den styrka
som behövs för att påverka
myndigheterna att organisera
vårt samhälle på ett bättre och
mer rättvist sätt
”
Mario Ramade, Senior Biologist
with FEDECOOP
26
FÖR DE TIO byar som livnär sig på
fisket har MSC-certifieringen betalat sig
flera gånger om. ”Innan vi blev
certifierade fick samhällena inte statlig
el”, säger Mario Ramade, överordnad
biolog vid FEDECOOP (den regionala
sammanslutningen av fiskekooperativ).
”Varje samhälle var tvunget att
tillhandahålla sin egen el. Efter
certifieringen har vi dock fått mer
uppmärksamhet från de statliga
myndigheterna och de har satt upp ett
program för elförsörjning. Jag hyser
ingen som helst tvekan om att detta
berodde på MSC-certifieringen.”
Samhällsstyrka
Förutom ett bidrag på 20 miljoner dollar
avseende el, har staten investerat i
fiskenäringens infrastruktur, tillfartsvägar
och dricksvatten. Ramade tror att
regeringen har inspirerats av de
internationella framgångarna och den
styrka man fått från att vara ett MSC-certifierat fiske. Enligt Ramade, uppväger de
sociala och politiska fördelarna alla
eventuella affärsmässiga fördelar. ”Tack
vare vår MSC-certifiering, investerar nu
Mexikos fiskeridepartement i sociala
program och ger oss en plats i den
nationella
fiskerinämnden”,
säger
Ramade. ”Det är inte ett resultat man kan
mäta i siffror.”
Fiske med låg miljöpåverkan
Certifieringen uppnåddes med stöd från
Världsnaturfonden, USA:s regering och
Comunidad Y Biodiversidad (COBI), en
icke-statlig organisation i Mexiko,
och är därför ett bra exempel på
samarbete mellan regering, fiskare och
miljöorganisationer. Var och en av
FEDECOOPS nio kooperativ har ett
exklusivt fiskeområde enligt en lång
statlig fiskerilicens. Kooperativen har
normalt en egen biolog eller tekniker
som hjälper till med datainsamling och
vetenskaplig rådgivning. Fiskeområden
kan stängas om beståndet är
oroväckande lågt och enligt lag måste
languster uppnå en viss storlek. Honor
med rom får inte landas och man tillåter
bara vissa typer av fångstredskap. Alla
fällor måste ha flyktöppningar för att
små individer ska kunna gå fria.
Tack vare dessa åtgärder, de båtar man
använder (8 meter långa ekor med
utombordsmotorer) och fiskeflottans
storlek (ca 20 fartyg per kooperativ) hade
fisket mindre miljöpåverkan – men det
hade inte gjorts många studier som
bevisade detta. Ett certifieringskrav var att
fisket
inom två år skulle påbörja
ӌtminstone ett forskningsprogram kring
effekterna på ekosystemet”. Redan innan
ett år hade gått hade man startat
CIBNOR-projektet tillsammans med
Stanford universitet, en del av det
pågående projektet om biokomplexitet i
nedre Kalifornien som leds av Dr Fiorenza
Micheli från Stanford universitet i
Kalifornien. En aspekt var Geoff Shesters
doktorsavhandling. Shester, som då var
doktorand vid Stanford universitet,
analyserade tillsammans med andra
personer bifångst genom att lämna fällor i
vattnet i tio dagar för att simulera
redskapsförlust till sjöss. De undersökte
om languster som fångades hölls
kvar
permanent
(spökfiske)
och
testade
biologiskt
nedbrytbara
utlösningsmekanismer på fällor (ett
lagkrav sedan 2007) som, på grund av att
de ruttnar på halva tiden, minimerar
den period som spökfiske kan pågå. De
dök också ner till fällor som låg direkt på
svampar och koraller och filmade alla
eventuella skador på livsmiljön.
Utredningen bekräftade det som
fiskarna misstänkte. Fällor påverkade
ekosystemet minimalt och spökfisket
uppnådde inte nivåer som skulle påverka
antalet dödade languster nämnvärt.
”Vår forskning bekräftar i stort sett att
langustfisket i nedre Kalifornien har
begränsade effekter på ekosystemet”,
skrev Shester 2008 i sin doktorsavhandling, ”och är ett lysande exempel på ett
hållbart fiske som förtjänar att behålla sin
MSC-certifiering.”
Bibehållna marknader
I år ska fisket genomgå sin första
omcertifiering (måste göras vart femte år
för att upprätthålla certifieringen) och det
påståendet kommer då att testas. Men
varför valde man att gå vidare med
omcertifiering? ”Just nu säljer vi 95
procent av våra languster till Asien utan
MSC-märkning”, förklarar Ramade, ”men
vi tror att marknaden kommer att vilja ha
fler och fler MSC-märkta produkter. En
dag kommer det blå miljömärket att vara
obligatoriskt, precis som HACCP har
blivit det för matsäkerhet, och om vi inte
är MSC-certifierade då kommer vi
att förlora marknadsandelar. Det här
samhället har inga alternativa resurser
som kan utvecklas. Fisket, framför allt
langustfisket, betyder allt för oss. Vi
måste fortsätta med MSC-programmet.”
”
Langustfisket i nedre Kalifornien har visat att en MSC
certifiering inte bara stärker välskötta samhällsbaserade
fiskerinäringar, utan också ger mer makt åt befolkningen
som behöver fisket som levebröd
”
Meredith Lopuch, vice-chef på WWF-US-initiativet för hållbara fisk- och
skaldjur (Världsnaturfonden, WWF, är en av de två icke-statliga organisationer
som stöttade fisket under certifieringsprocessen)
kvoten till avlägsna samhällen i Alaska.
Alaska Pollock,
Berings Hav/Aleuterna,
Alaskagolfen
© At-sea Processors Association
Precis som i andra fall var MSC-certifieringen av Alaska pollocken förknippad
med vissa villkor för att se till att fisket,
såsom hittills alltid skett, även i framtiden
fortsätter att utöka forskning och
åtgärder för att skydda beståndet och
miljön i detta viktiga marina ekosystem.
Marknadstillgång och bibehållna
marknadsandelar
CERTIFIERADES
14 february 2005;
Omcertifierades
29 januari 2009
ART
Alaska pollock
(Theragra chalcogramma)
FÅNGSTMETOD
Huvudsakligen
pelagisk trålning
LAND
USA
OMRÅDE
Stilla havet, i östra delen
av Berings hav, norr om
Aleuterna; Alaskagolfen,
till söder och öster
om Aleuterna
FISKETONNAGE
”
815 000 ton; 19 000 ton
och 49 000 ton (2009)
Jag vet att våra medlemmar har
lyckats behålla många kunder
tack vare MSC-certifieringen och
att den gjort att de har kunnat
bredda sina kundbaser i Europa
och Storbritannien. Det är helt
solklart – det finns många
fördelar med en certifiering
”
Jim Gilmore, ansvarig för offentliga
angelägenheter, At-Sea Processors
Association
28
”UNDER LÅNG TID misslyckades
försöken att introducera pollock på den
brittiska marknaden, eftersom det inte
var torsk”, säger Jim Gilmore, ansvarig
för offentliga angelägenheter vid
At-Sea Processors Association, vars
medlemmar trålar de kalla vattnen i
dessa stora, ikoniska och kommersiellt
värdefulla fiskeområden. ”Sen helt
plötsligt tar Youngs MSC-märkta
pollockprodukter slut – de säljer!”
Nya marknader för en ”ny” fisk
Nu tar de brittiska kunderna för givet att de
ska finnas fiskbullar av pollock och att de
kan köpa Youngs särskilda jumbospecial
(”två extra stora filéer vild Alaska pollock i
krispig panering”), vilket gör dem mer
samstämmiga med de amerikanska
konsumenterna. I USA har det stått pollock
i innehållsdeklarationen på allt från ”Bake ’R
Broil” fiskfiléer och ”Batter N Brew”
fiskportioner till ”Healthybake Bites” och
”Trident’s The-Ultimate Fish Stock” som
säljs i livsmedelsaffärer i hela USA. I
Storbritannien stod det däremot före
2005
ingenting
om
pollock
i
innehållsförteckningen, utan pollock
kallades bara ”vit fisk”. Orsaken var att
man inte ville skrämma bort konsumenter
som bara köpte torsk och kolja.
Hållbar fiskeriförvaltning
Alaska pollock har faktiskt fiskats
på ett hållbart sätt under årtionden.
Fiskeriförvaltare intar en försiktig position
och sätter fångstkvoten under de
acceptabla biologiska nivåerna som
rekommenderas av en panel med statliga,
lokala och akademiska forskare. Om det
råder osäkerhet, väljer man de striktare
begränsningarna. På alla fartyg finns minst
en observatör som ska övervaka och
registrera fångsterna samt bedriva
forskning. Det finns också observatörer
vid alla behandlingsanläggningar på land
för Alaska pollock.
Nivåerna på bifångst och svinn är låga.
Alaska pollock står för 99 procent av allt
som fångas i näten – och alla delar av
fisken används. För att skydda platser där
unga exemplar av Stellers sjölejon håller
till och deras födoområden har man infört
stängda områden på fler platser i
fiskeområdet. Man har också infört ett
system för att fördela delar av pollock-
”Vi valde att gå med i programmet eftersom
vi ansåg att vi uppfyllde MSC:s standard”,
menar Gilmore, ”men MSC:s oberoende,
tredjepartsvalidering ger en extra försäkring
– samt fiskebranschens erkännande om att
det är en välskött fiskerinäring. Det gör oss
mycket synligare.”
Men det som verkligen har blivit
synligare är fisken själv. Japan har alltid
varit en stor köpare av Alaska pollock
(malen, som surimi, och för rommen)
men Europa och USA är våra
tillväxtmarknader. I USA, till exempel,
använder McDonalds nästan bara
Alaska pollock i sina fiskburgare.
”McDonald’s uppskattar det faktum att
Alaska pollocken har en MSC-certifiering, även om man inte basunerar ut
det”, säger Gilmore. ”Att medverka i
MSC-programmet är definitivt en fördel i
USA och Europa i fråga om marknadstillgång och bibehållna marknadsandelar.”
Det är inte så lätt att ge några tydliga
siffror och fakta, men i Storbritannien
har försäljningen av olika pollockarter
(inklusive Alaska pollock) fördubblats
under de senaste två åren, från 11 till 23
procent enligt de marknadsundersökningar som TNS har gjort. Det är en
trend som bara kan vara bra för de som
fiskar MSC-certifierad pollock.
”Jag tror inte att det bara är tack vare
MSC som pollock har blivit så populärt”,
säger Pat Shanahan, programansvarig för
Genuine Alaska Pollock Producers, ”men
det har definitivt hjälpt till. Vi hade redan
gjort en medveten satsning för att ändra
begreppet ’vit fisk’ till pollock. Det var mer
sannolikt att företag som Young’s, som
sedan länge har lagt stor vikt på
MSC-märkningen skulle kunna lockas
att ta det steget om fisket var
MSC-certifierat. Så MSC spelade en roll.”
I januari 2009 meddelade pollockfiskerierna i Berings hav, Aleuterna och
Alaskagolfen att de skulle gå igenom
omcertifieringsprocessen, som de måste
gå igenom vart femte år om de ska
behålla sin certifiering. ”Våra medlemmar
ville bli omcertifierade, eftersom det är bra
för oss – särskilt i Europa”, säger Gilmore.
”Det var medlemmarnas eget val. Jag är
säker på att vi har skapat marknader,
bibehållit marknader och gett säkerhet på
grund av certifieringen.
”
MSC-märkningen gav oss det självförtroende vi behövde
för att berätta för kunderna om Alaska pollock. Vi kunde
säga mer till konsumenterna än bara namnet på fisken
– vi kunde också säga att ”anledningen till att det betyder
något för er som konsumenter är att produkten kommer
från ett hållbart fiske
”
Mark Ventress, kategorichef på Young’s Seafood
© At-sea Processors Association
Sjötunga, Sill och
Makrill, Hastings
© MSC
”NÄR VINDEN BLÅSER från sydväst
skjuter vi lös båtarna från stenarna med
en bulldozer”, säger Paul Joy från
Hastings Fishermen’s Protection Society
och förklarar hur Storbritanniens enda
strandliggande fiskeflotta arbetar. ”Det
är som Bondi Beach i dåligt väder, fast
mycket kallare. Båtarna surfar verkligen
på vågorna. När de kommer in igen
hakar vi fast dem i en vinsch och drar
snabbt upp dem på land innan nästa våg
hinner slå sönder dem.”
CERTIFIERADES
16 september 2005
ART
Sjötunga (Sole solea),
sill (Clupea harengus)
och makrill
(Scomber scombrus)
FÅNGSTMETOD
Bottengarn och grimgarn
LAND
Storbritannien
OMRÅDE
Östra delen av Engelska
kanalen, mellan Beachy
Head och Dungeness,
och i kustvattnet till
6-milsgränsen
FISKETONNAGE
”
72 ton sjötunga;
10 ton sill och makrill
Bästa miljöpraxis
De 24 fartygen, som alla är kortare än 10
meter, använder olika fångstmetoder
beroende på vilken typ av fisk de vill
fånga. För sjötunga används grimgarn
som förankras i båda ändarna och
lämnas ute under natten (”eftersom
sjötungan simmar i mörkret”, säger Joy).
Grimgarnen vittjas nästa dag. Tack vare
att maskstorleken är 100 mm (10 mm
större än lagkravet) fångar man färre unga
individer. Det är bara ett exempel på
frivillig bästa praxis. ”Längst ner på nätet
sitter en mycket lätt blylina”, förklarar Joy,
”som gör minimal eller ingen skada alls på
havsbottnens
flora
och
fauna.
Utanför Hastings finns mjuka koraller,
sjöanemoner, sjöborrar, krabbor och
småfisk som sjökock och sandskädda
som annars skulle påverkas.
De drivgarn som används för makrill och
sill har också en underteln med vikter som
endast sällan kommer i kontakt med
havsbottnen och därför orsakar mycket
liten skada. ”Våra familjer har fiskat på det
här sättet i generationer”, säger Joy, som
kan spåra sin släkt längre tillbaka
än 1000-talet. ”Vi har alltid fiskat på
ett hållbart sätt, men vi ville visa för
andra att vi bedriver miljövänligt fiske.
MSC-certifieringen var det bästa sättet att
göra det.”
Jag har ingen lust att bli rik på att
tömma havet på all fisk, så att min
son inte får någonting alls när han
är ute och fiskar. Fiskbestånd,
Som väntat krävdes inte många
förändringar för certifieringen och det är
skada på sjöbädden, bifångst
därför svårt att mäta de ekologiska
– MSC granskar hela bilden
Paul Joy, ordförande på HFPS
30
”
vinsterna. I början förde certifieringen inte
heller med sig några ekonomiska vinster.
”Under de första två åren tjänade vi inte
ett öre på MSC”, sade Joy. ”Vi fick exakt
samma pris som alla andra.”
Men sedan, i 2007, startade fiskarna ett
icke-vinstrivande bolag, eller CIC
(Community Interest Company), som
skulle marknadsföra att fångsten var
MSC-certifierad och betinga ett högre
pris på marknaden. Hela prispålägget
skulle sedan oavkortat gå till fiskarna
själva och inte absorberas av förädlare
och handlare.
Marknadsfördelar
”Den strategin bar frukt”, säger Joy,
”och nu får vi bättre priser. Vår sjötunga
säljs till Holland och de pushar mycket
hårt för MSC-märkningen. Priserna där
ligger 10 procent högre, så det är vad vi
vill ha.” I Frankrike har livsmedelsjätten
Casino erbjudit honom mer än 15
procent mer för MSC-fisk som säljs i
vissa av butikerna. ”MSC har gjort oss
synliga som exportörer”, säger Joy.
”Utan
MSC
hade
det
aldrig
varit möjligt.”
Politisk styrka
Det har också funnits andra, mindre
påtagliga, fördelar. ”MSC-certifieringen
gör oss starkare politiskt”, vidhåller Joy.
”Vi använder MSC som ett plakat vi kan
hålla upp – ett påtryckningsmedel
kanske man kunde säga. Om vi kan
bevisa att vi är ett hållbart fiske så blir
det till exempel lättare att argumentera
för en rättvis del av fiskekvoten.”
Men, mer än något annat är
Hastingsfisket ”stolt över att vara
MSC-certifierat". Det är viktigt för att
bevara fisket för framtiden. ”Våra
bestånd är mycket bra nu”, säger Joy,
och så vill vi att det ska fortsätta. Jag vill
vara säker på att vi fortfarande har en
fiskeflotta här om 100 år. Varje båt
måste försörja sin besättning och den
försörjer i sin tur fiskmarknaden, som
ger jobb. En hel infrastruktur har byggts
upp kring oss.”
”
Mitt arbete med sjötungsfisket i Hastings har gjort mig ännu mer säker på att detta är
enda vägen framåt. Det är därför Fishes bara arbetar med MSC-certifierade, hållbara
fisken. Genom att agera på detta sätt och sprida budskapet till konsumenter, tar vi vårt
ansvar för att bevara våra hav
”
Bart van Olphen, vd för Fishes Wholesale BV
© MSC
Stillahavstorsk,
Berings hav och
Aleuterna, Alaska,
Fryslångrev
CERTIFIERADES
10 februari 2006
ART
Stillahavstorsk
(Gadus macrocephalus)
FÅNGSTMETOD
Bottenstående långrevar
LAND
USA
OMRÅDE
Stilla havet, i Berings
hav och Aleuterna
FISKETONNAGE
”
103 000 ton (2009)
När det gäller torsk finns
det många olika åsikter om
hållbarhet. Men vad är det som
verkligen gäller? För kunderna
är det viktigt att inte behöva
oroa sig över det och de kan
köpa vår MSC-märkta torsk
med gott samvete
”
Paul Gilliland, vd för Bering Select
Seafoods Company
Foto: Bering Select Seafoods Company
”2005 VAR DET mycket diskussioner
om torsken i Nordsjön, Östersjön och till
och med Berings hav”, säger Paul
Gilliland, vid för Bering Select Seafoods.
”Man sade”, fortsätter Gilliland: ”Jag vet
inte om jag kan göra ansvarsfulla inköp
av torsk längre. Jag struntar helt och
hållet i att köpa torsk”. På den tiden
kände kunderna oftast inte till att
Stillahavstorsken fiskades på ett
hållbart sätt. Vi tog fisket genom
MSC-programmet för att visa kunderna
att de fortfarande kunde köpa torsk
med gott samvete om de valde
torsk som gått igenom MSC:s
vetenskapliga program.”
Den produkt det handlade om var
MSC-märkt Stillahavstorsk från Alaska
som fångas med långrev och fryses in
till havs på fartyg som är mellan 35 och
60 m långa. Torsken har sedan
historiska tider varit en viktig
näringskälla och saltas eller görs till
panerade fiskfiléer, fiskbullar eller
fiskpinnar. Liksom andra Alaskafisken,
har torskfisket förvaltats mycket väl av
de ansvariga myndigheterna (North
Pacific Fisheries Management Council
och National Marine Fisheries Service)
som
upprätthåller
ett
program
för
övervakning
och
kontroll.
Stilhavstorskfisket ”uppnådde utmärkta
resultat” sade certifieringsorganets
expertteam i 2006 och beståndet
bibehålls på en nivå som garanterar att
det alltid finns gott om Stillahavstorsk
och skyddar ekosystemet.
Begränsad miljöpåverkan
När man fiskar med långrev sätter man
ut en automatiskt agnad underteln längs
havsbotten. En trumma spänner linan så
att den förankras. Eftersom linan är
spänd minimeras rörligheten och
därmed skadorna på havsbotten.
Några timmar senare lyfter fartygen
upp långrevarna – utan att röra
dem sidledes. ”Du kan prata med vem
som helst i fiskebranschen, alla säger
att långrevar inte skadar havsbottnen”,
säger Gilliland.
I själva verket ställde certifieringsorganets
expertteam bara tre certifieringsvillkor.
Två var miljöfrågor och en rörde
32
förvaltningsåtgärderna. För att upprätthålla MSC-certifieringen var det
nödvändigt att uppfylla villkoren. Det
första villkoret gällde bifångsten av
stormfågel. Stormfåglarna dyker liksom
andra fåglar efter agnade krokar och
kan då fastna. Det andra villkoret gällde
bottenskador som orsakades av
långrevarna vid fisket eller som hade
tappats till havs. I båda fallen hade
förekomsten av sådana effekter inte
utretts tillräckligt. Man åtog sig att
identifiera och övervaka sådan forskning
i framtiden och Bering Select Seafoods
har tillsammans med andra långrevsfisken lobbat för ett statligt forskningsbidrag på en halv miljon dollar för
att undersöka bottenpåverkan av
tappade långrevar.
Tillträde till nya marknader
Före certifieringen specialiserade sig
Bering Select Seafoods huvudsakligen
på saltad Stillhavstorsk, våt eller torkad,
som är populär i Italien, Frankrike,
Portugal, Spanien och Brasilien. ”Mycket
lite av vår Stillahavstorsk användes i
dyrare produkter som panerade
torskfiléer och fish&chips”, säger
Gilliland. ”Det är en mycket stor
tillväxtmarknad för oss, och den har
kommit till tack vare MSC-certifieringen.
Vi har nu fått nya kunder, framför allt för
produkter till Storbritannien, men
exporterna till övriga Europa ökar också.”
De stora brittiska livsmedelskedjorna
Asda,
Sainsbury’s
och
Young’s
Seafood är några av de största företagen
som säljer MSC-märkt stillahavstorsk
från Alaska.
Gilliland uppskattar pristillägget för
MSC-märkt torsk till så mycket som två
eller tre procent när det är stor
efterfrågan. ”Det viktigaste resultatet har
ändå varit tillgången till nya marknader”,
menar Gilliland, ”och dessa blir bara
fler och fler”, säger han. ”Japan kommer
att bli en tillväxtmarknad, trots att
man i Japan pratar mer om spårbarhet
än hållbarhet. Som tur är utgör
spårbarheten också en viktig del av
MSC-programmet.”
”
Vi föredrar långrev, som är en fångstmetod med begränsad påverkan på miljön och är
mycket stolta över vår linfångade stillahavstorsk som fått MSC-märkningen för sitt hållbara
fiske. MSC är världsledande i fiskeribranschen för vildfångad fisk och en viktig komponent
när vi fattar våra inköpsbeslut
”
Ally Dingwall, chef för vattenkultur och fiskeri på Sainsbury’s PLC
Foto: Bering Select Seafoods Company
Gunnars Isfisk,
Australien
© Dylan Skinns
CERTIFIERADES
31 mars 2006
ART
Gunnars isfisk
(Champsocephalus
gunnari)
FÅNGSTMETOD
Bottentrål, flyttrål
LAND
Australien
OMRÅDE
”TACK VARE MSC vet folk vad Gunnars
isfisk är”, säger David Carter, vd vid
Austral Fisheries, det australiska företag
som huvudsakligen fiskar tandfisk,
men som ser även denna bleka och
sköra fisk från Sydpolen, med en egen
fryshämmande mekanism, som en ” fisk
av betydelse för vår verksamhet”.
Ökad vetenskaplig reglering
Vi talar om kartor och jag tar själv fram en
för att kontrollera var detta avlägsna
australiska territorium ligger, där Austral
Fisheries enda fartyg finns som fiskar
Gunnars isfisk. HIMI (som öarna
förkortas) ligger nära den föränderliga
antarktiska kusten, mitt i södra ishavet.
Det är ett slutet ekosystem som ligger
innanför en biologisk gräns som skapas
av att vattnet från Sydpolen möter de
varmare vatteströmmarna från norr. HIMI
är den enda platsen i världen med ett
orört sub-antarktiskt ö-ekosystem som
ger många marina däggdjur och fåglar en
häcknings- och födoplats.
”För oss”, säger Carter, ”är det verkliga
resultatet med MSC-certifieringen att det
ställs större vetenskapliga krav,
branschövervakning och oberoende
idéer om hur man ska beräkna
beståndet. Några alternativa åsikter
lades fram – andra hypoteser för att
pröva hur väl beståndet förvaltades – och
det har varit en värdefull process. Det
har gjort våra beräkningar av
isfiskbeståndet bättre”.
”Extremt hög” nivå på övervakning
och regelefterlevnad
Utanför Heard- och
McDonaldöarna (HIMI),
en vulkanisk ögrupp i
södra ishavet, 4 000 km
sydväster om Perth,
nära Sydpolen
FISKETONNAGE
”
1 000 ton
Innan vi certifierades gjorde
vi vissa antaganden för
uppskattning av isfiskbeståndet
och de beräkningsmodeller vi
använde. Tack vare MSC kunde
vi diskutera dessa antaganden
och siffror med personer som
har lång och gedigen erfarenhet
av fiskeriförvaltning. Våra
antaganden testades, vilket har
resulterat i ett bättre fiske
”
David Carter, vd för Austral Fisheries i
Perth i västra Australien
34
Öarna och havet runt om dem gjordes
1992 till ett naturreservat och finns nu på
listan över världsarv. Det är därför föga
förvånande att fisket av Gunnars isfisk
alldeles i närheten har fått utstå mycket
strikt övervakning och förvaltning från
både den australiska myndigheten
AFMA (Australian Fisheries Management
Authority) och CCAMLR (Commission for
the Conservation of Antarctic Marine
Living Resources). CCAMLR är en
internationell organisation bestående av
25 nationer som arbetar för att förvalta
sydpolsfisket med beaktande av
biologisk mångfald och stabila ekosystem.
För att bekämpa illegalt fiske efter
tandfisken
har
den
australiska
regeringen investerat flera hundra
miljoner dollar för övervakning med
ett
permanent
bevakningsfartyg.
Övervakningen uppfyller “en extremt hög
standard” skrev MSC-certifierarna 2006
och tillsynsåtgärderna är “utmärkta”.
Fångsten, både av målarten och av andra
arter, registreras noggrant fångstvis. Den
kvantitativa uppskattningen av beståndet
håller “världsklass”, lade de till.
Trots det, fanns det osäkerhet kring
beräkningsmetoderna och certifierarna
begärde att fisket skulle ”bevisa” att ”de
aktuella beräkningarna av beståndet
utgör det bästa alternativet ur en
hållbarhetssynpunkt och är mer
försiktigt” än andra metoder.
På motsvarande sätt har villkoret att man
skulle utvärdera de ekologiska riskerna
med bottentrålning, bland annat de
bentiska effekterna ”givit upphov till
ganska mycket annan forskning”, säger
Carter. ”Vi har varit nere med kameror
fastsatta på trålar för att se hur näten
påverkar botten. Hela frågeställningen,
som kom till stånd på grund av ett
MSC-villkor, satte igång ett projekt
som till del finansieras av Australian
Fisheries Research and Development
Corporation.”
Certifierarna anmärkte att fisket hade
ingående kunskap om de redskap som
används (både bottentrålar och flyttrålar)
och om var och när dessa redskap ska
användas för att i största möjliga
utsträckning minska påverkan på hotade,
skyddade eller ikoniska arter. ”Vi uppfyllde alla MSC:s krav”, säger Carter,
vilket verkligen är en framgång i ett
sådant känsligt ekologiskt område. “Att
uppfylla guldstandarden är ett sätt att
visa för omvärlden att vi är mycket
duktiga, att fisket är i goda händer och att
mycket bra forskning pågår samt att det
är genomsyn i vår dagliga drift. Vi var
tvungna att göra det.”
”
Isfiskbeståndet förvaltas enligt CCAMLR:s standard eller ännu strängare krav som redan
innehåller försiktighetsmål och begränsningar samt en grundlig granskning som äger rum
vid CCAMLR:s årsmöten. Trots detta innebär MSC-certifiering ett offentligt erkännande av
den höga standarden på vår förvaltning och är något som konsumenterna känner igen
Dr Malcolm Haddon, ordförande för Commonwealth Sub-Antarctic Resource Assessment Group
”
© Dylan Skinns
Hälleflundra, Norra
Stilla Havet, USA
© Peter Thompson
CERTIFIERADES
april 2006
ART
Hälleflundra
(Hippoglosus stenlolepsis)
FÅNGSTMETOD
Bottenstående långrevar
LAND
USA
OMRÅDE
Berings hav, Alaska,
Washington
FISKETONNAGE
”
24 000 ton
Certifieringen har haft en mycket
positiv effekt på våra priser. Jag
kan inte exakt säga att vi tjänar
15 cent mer eller så, men vi
har fått otroligt mycket gratis
marknadsföring. Akvariet i
Monterey Bay stödjer MSC
och kockar talar om det på tv.
Det har ökat efterfrågan på
MSC-märkt fisk
”
Bob Alverson, vd för Fishing Vesel
Owners Association
36
”DEN BÄSTA STORLEKEN på fisken är
15 kilo”, säger Bob Alverson, vd för
Fishing Vessel Owners Association i
Seattle, USA och visar mig några
fotografier på en enorm hälleflundra
som baxas upp ur havet av två vuxna
män. De står som om de höll på med
dragkamp. Fisken måste vara lika tung
som båda männen och dessa gigantiska
plattfiskar kan väga så mycket som 225
kg, d.v.s. lika mycket som tre vuxna
män. Den här fisken var lika lång som en
av de kvinnliga besättningsmedlemmarna.
Miljöpåverkan
Faktum är att det är hälleflundrans
enorma storlek som gör den relativt lätt
att fånga utan att fånga ungfiskar eller
andra arter. Genom att man använder
krokar av lämplig storlek som sitter med
5,5 meters mellanrum på en 550 meter
lång underteln som läggs i en rak linje
längs havsbotten men inte gör mycket
skada, undviker man bifångst och
utkast. ”De fångar en del kungsfiskar,
men de kan säljas”, säger Alverson ”och
en del grönfisk, som de har rätt att
landa”. Torsk kan också enligt lag uppgå
till 20 procent av fångsten, men det
mesta av den används som bete för
att
spara
pengar.
”De
måste
naturligtvis anteckna det i journalerna”,
säger Alverson.
Både dessa och andra regler genomförs
strikt i hälleflundrafisket som gemensamt
förvaltas av National Marine Fisheries
Service och International Pacific Halibut
Commission. “Du kan inte behålla en
hälleflundra som är kortare än 0,8 meter”,
säger Alverson. “Det är så stor fisken är
när den blir könsmogen”. Vi kallar dem
10/20, eftersom de väger mellan 10 och
20 pund. De [marinbiologerna] vill att
fisken ska ha uppnått den storleken innan
vi börjar fånga dem. Det är bra för oss
eftersom vi får bättre betalt för
större fisk.”
Även på andra områden verkar fiskare
och miljövetare ha samma inställning.
“För många år sedan hade vi problem
med bifångst av fåglar”, säger Alverson,
“så vi startade ett projekt med
Washingtons universitet, fick forskningsbidrag och använde sex av våra fartyg som forskningsfartyg under två år.
De gjorde försök med ’torilinor’, en lina
med remsor som fladdrar bakom båten.
De upptäckte att om man hängde remsorna på rätt sätt, minskade antalet
fåglar som dök efter betet.” Sedan tre år
tillbaka har det funnits obligatoriska
regler om torilinor på alla fartyg som
fiskar med långrevar i norra Stilla havet
och fågelbifångsten har minskat med ca
80 procent.
Politiskt inflytande
Det var bara ett område där betydande
förbättringar behövde göras. ”Vi har
inget observationsprogram för bifångst
inom hälleflundrafisket, men vi har
extremt noggrann förvaltning på land
och ett bra system med loggböcker”,
säger Alverson. Med andra ord vägs
kommersiellt värdefull bifångst och
antecknas i hamnen och i de register
som fiskarna själva för. Däremot finns
inga oberoende forskare som övervakar
bifångst ombord fartygen. Ett certifieringsvillkor var att fisket skulle kontakta
myndigheterna för att införa ett sådant
program. ”Under de kommande tre
åren”,
tror
Alverson,
”kommer
mycket att förändras i North Pacific
Councils observationsprogram, och det
kommer att uppfylla MSC:s villkor”. Det
kanske skulle ha hänt ändå, men den
extra påverkan som MSC innebar har
definitivt hjälpt.
Marknadsföring och nya marknader
En mycket påtagligare effekt som
certifieringen har haft är det intresse vi har
fått från miljömedvetna kockar som har
nämnt det på sina tv-program. ”De säger
att det här är en utsökt MSC-märkt
produkt och rekommenderar den till
tittarna”, säger Alverson. ”På västkusten
serverar varenda restaurang värd namnet
hälleflundra, annars anses det inte vara
en riktig fiskrestaurang. Enligt min
uppfattning har de etiska tv-kockarna
indirekt förbättrat våra resultat”.
Sedan lång tid tillbaka har fiskets produkter till 80 procent sålts till Nordamerika,
med hälften vardera i Kanada och USA.
Men det börjar så småningom förändras.
”MSC-märket har haft betydelse för hur
mycket vi nu säljer i Europa”, säger
Alverson. ”Det börjar bli trendigt där.
Det har ökat efterfrågan, något som jag
tycker har hjälpt oss enormt.
© Peter Thompson
”
Vi anser att vårt hälleflundrafiske i norra Stilla havet, som förvaltas av en amerikanskkanadensisk kommission (International Halibut Commission) är en förebild för framtida
generationer. MSC-märket ger ytterligare bekräftelse på att alla intressenter är – och bör
vara – djupt engagerade i hållbarhetsfrågorna. Våra barns barn kan förvänta sig att fiska,
förädla, sälja och konsumera den här underbara resursen
Dana Besecker, vd för Dana F Besecker Co, Inc
”
Photo provided courtesy of Bering Select Seafoods Company
Sill, Nordsjön, Pelagic
Freezer-Trawler
Association (PFA)
© PFA
CERTIFIERADES
9 maj 2006
”VI VAR NÅGOT av en pionjär”, säger
Gerard van Balsfoort, vd för PFA, vars
26 fartyg, vardera upp till 140 meter
långa, inte bara fiskar sill, utan också
graderar, fryser in och packar den
ombord. ”Det fanns några mindre fisken
som var certifierade redan innan vi blev
det, men vi var det första stora
europeiska fisket som fick en certifiering. Det var ett genombrott för MSC.”
ART
Sill
(Clupea harengus)
Ändrar tillvägagångssättet för
EU:s fiskeriförhandlingar
FÅNGSTMETOD
Pelagisk trålning
LAND
PFA:s fartyg är baserade
i Nederländerna,
Tyskland, Storbritannien,
Frankrike och Litauen
Tre år senare verkar MSC-certifiering ha
blivit normen. Den svenska, danska och
skotska pelagiska fiskeflottan har hängt
på och ”detta år”, säger van Balsfoort,
”väntar vi oss att majoriteten av alla
sillfisken i Nordsjön kommer att vara
MSC-certifierade.” Denna kritiska
massa, påstår van Balsfoort, har
ändrat tillvägagångssättet för EU:s
fiskeriförhandlingar för detta bestånd.
OMRÅDE
Nordsjön och Engelska
kanalen
FISKETONNAGE
”
171 000 ton (full TAC)
för 2009, av denna siffra
fångades ca 65 000 ton
av PFA
När man försöker påverka
fiskeriförvaltningsbesluten i
Bryssel – vilket vi alla gör –
har MSC-certifieringen stor
betydelse. Vi kan bara ge
välbalanserade åsikter eftersom
vi alla har, eller håller på att
skaffa, en certifiering
”
Gerard van Balsfoort, vd, Pelagic
Freezer-Trawler Association
38
En av hörnstenarna i reformen av den
gemensamma fiskeripolitiken 2002 var
de regionala rådgivande nämnderna
som man då skapade och som
upprättar
rekommendationer
för
fiskeriförvaltning och skickar dem till
EU-kommissionen
eller
aktuella
nationella myndigheter. Forskare deltar i
möten som experter och representanter
för medlemsländerna kan närvara som
observatörer. Det är dock de berörda
parterna (både från branschen och från
icke-statliga organisationer) som bidrar
mest vid mötena.
”Vår regionala rådgivande nämnd
arbetar med pelagiska bestånd”, säger
van Balsfoort, och menar de fiskstim
som simmar i det fria vattnet och är
oberoende av bottnen. ”Alla de större
aktörerna på sillmarknaden i Europa är
numera MSC-certifierade, eller är på
väg att bli det, och det har lett till
ett visst sätt att uppträda i rådgivningsprocessen. När det gäller bestånd, kan
man inte bara be om en högre kvot utan
att ha en vetenskaplig grund för det.
Certifieringsorganisationerna övervakar
alla våra aktiviteter, både till havs och i
arbetet med att rekommendera kvoter.
När man är certifierad är det därför
viktigt att agera förebyggande och
föreslå försiktiga kvoter. Det är en
indirekt effekt av en MSC-certifiering.
Återuppbyggnadsprogram
Det är särskilt viktigt när det gäller sill.
”Vi certifierades 2006, när bestånden
var som högst”, säger van Balsfoort.
Sedan dess har mängden sill minskat.
Det har dock inget att göra med fisket,
utan har komplicerade biologiska
orsaker. ”Det har varit dålig rekrytering
och det finns relativt få unga fiskar – så
beståndet har gått ner sedan dess.”
2006 tog MSC-certifieraren med en
sådan möjlighet i beaktande. ”För att få
certifiering, var vi tvungna att slå våra
huvuden ihop med forskarna och
upprätta ett återuppbyggnadsprogram
för beståndet, och det är det vi har gjort
nu. Utan certifieringen skulle vi bara ha
gjort det i samband med den pelagiska
regionala rådgivande kommittén.”
Även om ett bestånd exploateras på ett
hållbart sätt, förklarar han, ”fluktuerar
det upp och ner, går framåt och stannar
av”. Om man kan klara av nergångarna,
kan man ändå bli certifierad. Man måste
anpassa sig och en sak vi fick göra var
att upprätta det här återuppbyggnadsprogrammet och gå med på betydande
minskningar av fångstkvoten.”
Visa hållbarhet
Det var också en fördel att sillfisket är
selektivt och endast går in för en art
med knappast någon bifångst. ”Det
beror först och främst på artens
egenskaper”, säger van Balsfoort,
”eftersom sill brukar simma i särskilda
stim fångas sällan några andra arter. Det
görs relativt få utkast (mellan 2 och 5
procent)”, lägger han till ”och eftersom
trålen placeras i fritt vatten är det inga
problem med skador på havsbottnen”.
”Det var därför vi ville ha en
MSC-certifiering”, säger van Balsfoort.
”Vi visste att vårt fiske var ansvarsfullt
och hållbart, men vi ville visa det
för
andra.
Framför
allt
för
sillkonsumenterna. Sillen är en välkänd
art som betyder mycket för alla som
lever runt Nordsjön.”
”
MSC är den enda välkända oberoende märkningen och det
gör det enkelt för kunderna att välja hållbart fångad fisk.
Mot bakgrund av vår egen höga standard på förvaltning
av beståndet, miljöpåverkan, bifångst och förstörelse av
livsmiljöer, ger vi den MSC-certifierade sillen grönt ljus
Christian Absil, fiskeansvarig, North Sea Foundation
”
© PFA
Sobelfisk, Norra
Stilla Havet, USA
© Dean Adams
CERTIFIERADES
19 maj 2006
ART
Sobelfisk
(Anoplopoma fimbria)
FÅNGSTMETOD
Bottenstående långrevar
LAND
USA
Nya marknader
OMRÅDE
Norra Stilla havet
utanför Alaska
FISKETONNAGE
”
KOMMERSIELLT ÄR DEN känd som
”svart torsk”, men den ingår inte i
torskfamiljen. Den har vitt, fjälligt kött,
precis som torsken, men är fetare. Det
ger den en kraftig, nötaktig smak som
uppskattas av kockar och gourmander.
Enligt Youngs fisklexikon, som är en
utförlig smakguide, har den ’både en
söt, kronärtskockliknande ton och oljig
bas som påminner lite om makrill’, och
’passar bra till självsäkra örter och
kryddor’”. Svart torsk marinerad i miso
är den rätt som den japanska kocken
och restaurangägaren Nobu Matsuhisas
är känd för. 90 procent av fångsten i
detta fiske går till Asien, framför
allt till Japan.
18 100 ton
90 procent av vår sobelfisk säljs
till Asien, framför allt till Japan,
och de börjar precis att visa
intresse för MSC-certifieringen.
För inte så länge sedan ringde
en organisation och frågade om
MSC-märkt sobelfisk. I Europa
vill man bara ha MSC-märkt fisk
och det har hjälp mycket
”
Bob Alverson, vd för Fishing Vesel
Owners Association
Till skillnad mot andra marknader köper
konsumenterna i Asien sobelfisk för att
den är en delikatess – inte för att den är
ett hållbart alternativ. Därför har det
varit svårt att säga att den nya
försäljningen är ett direkt resultat av
MSC-programmet. ”För inte så länge
sedan ringde en organisation och
frågade särskilt om MSC-märkt
sobelfisk: ’Vi vill ha MSC-märkt
sobelfisk”, säger Bob Alverson, vd för
Fishing Vessel Owners Association i
Seattle, USA. ”Vi frågade dem: ’Vart går
fisken?’ och de svarade ’Till Spanien.’
Svart torsk börjar bli populär i
Europa – och det är helt tack vare
MSC-märkningen”.
Resultatet har låtit vänta på sig, men
tillträde till nya europeiska marknader
var en av anledningarna till att Alverson
2004 beslutade att ansöka om en
MSC-certifiering
för
detta
och
hälleflundrafisket i norra Stilla havet.”På
den
tiden
var
de
europeiska
konsumenterna
mycket
mer
intresserade av MSC-märkningen än de
amerikanska konsumenterna, eftersom
allt detta just hade satt igång i USA”,
förklarar han. ”Vi tyckte att det skulle
vara ett mycket bra steg för vårt land,
både kommersiellt och politiskt, att
införa MSC-märkningen här.”
Hållbar fiskeriförvaltning
USA
40
låg
visserligen
efter
Europa
när det gällde försäljning, men på
många sätt låg USA före när det
gällde fiskeriförvaltning – särskilt i
Alaska. Sedan den amerikanska
Magnusonlagen om förvaltning och
skydd av fisket trädde ikraft 1977 har
fiskebeståndet förvaltats hållbart. NMFS
(National Marin Fisheries Service), som
övervakar och sanktionerar fisket,
rapporterar att ”sobelfiskbeståndet är
mycket högt” och, beroende på
område, ligger på mellan 96 och
105 procent av den storlek som krävs
för MSY.
”Vi har ett program med observatörer
och loggboksregistrering av bifångster”,
säger Alverson, och de fiskeredskap
som används är mycket selektiva
eftersom de har stora krokar och
eftersom våra långrevar (som är 275
meter långa) bara läggs ut längs
havsbotten i sobelfiskens kända
utbredningsområden. Varje individuellt
fartyg tilldelas en kvot och alla
landningar registreras med elektroniska
kort. ”När du lossar måste du dra
ditt kort på en maskin som alla
köpare måste ha”, säger Alverson,
”och det noteras i det statliga
registret”. Fiskare måste meddela
”transaktionsstationen” sex timmar
innan de landar, så att NFMS
observatörer kan närvara vid landningen.
Politiskt inflytande
”Tack vare allt det här visste vi att
fisket var hållbart redan innan vi blev
certifierade”, säger Alverson, ”men det
viktiga är att kunna bevisa det
för andra”. För honom är MSCcertifieringen ”till 15 procent politisk”,
förklarar han. ”Just nu, med Obama
som vill vara grön, är det verkligen värt
något att kunna säga till Washington DC
att ’förresten så är vi MSC-certifierade
– vi gick igenom en oberoende
granskning som säger att vi gör allt
rätt’.” Med ett sådant vapen känner våra
fiskare att man lyssnar på dem i frågor
som är viktiga för dem. ”Politiskt sett
betyder MSC-certifieringen otroligt
mycket”, säger Alverson.
”
Harbour Marine Products Inc har specialiserat sig på att köpa, förädla och sälja vild
fisk och det är därför mycket viktigt för dem att fisket är välskött och hållbart.
MSC-certifieringen har givit oss helt nya affärsmöjligheter, bland annat ny
mervärdesskapande verksamhet. Det är våra MSC-märkta produkter som särskiljer oss
från konkurrenterna och har en betydande volympotential. MSC har visat sig vara bra
både för konsumenter, för leverantörer och för fisket
”
Ron F Babijanac, vd och koncernchef för Harbour Marine Products Inc
© Peter Thompson
Gösfiske Hjälmaren,
Ryssja och
Bottengarn
© Mikael Johansson / Swedish Board of Fisheries
CERTIFIERADES
7 augusti 2006
ART
Gös
(Sander lucioperca)
FÅNGSTMETOD
Ryssja, bottengarn
LAND
Sverige
NU FÖR TIDEN sjuder det av liv i
Hjälmaren, precis som i luften ovanför
där fiskgjusar, örnar och skarvar flyger.
Men så har det inte alltid varit. I början
av 1900-talet var det kräftor som
fångades mest i Hjälmarens vatten. Men
när nästan alla kräftor dog i kräftpest
började man att fiska gös i stället, en
rovfisk med magert, saftigt och mjällt
vitt kött som kan väga upp emot 11 kg.
Men i slutet av 1900-talet var
gösbeståndet oroväckande lågt och
desperata förvaltningsåtgärder infördes
för att rädda gösbeståndet.
Miljöåtgärder
Enligt fiskerilagen från 1994 skulle
alla fiskare ha tillstånd, men de mer
detaljerade
fiskerireglerna
kunde
bestämmas lokalt. På Hjälmaren ökades
den minsta tillåtna storleken på gös
frivilligt till 45 cm (jämfört med 40 cm
överallt annars) och maskstorleken på
bottengarnen ökades till 60 cm, så att
även större fiskar kunde gå fria och
mogna under längre tid.
OMRÅDE
Hjälmaren i södra
Sverige, 160 km väster
om Stockholm
FISKETONNAGE
”
166 ton
År 2004 fanns det bara en
MSC-märkt produkt i Sverige.
Tyskland hade många fler.
Fiskarna visste därför redan att
MSC fanns och att det bara
skulle bli större – de valde därför
att ansöka om en certifiering. Nu
exporteras 80 procent av deras
miljömärkta fisk till Tyskland
Inger Näslund, fiskeansvarig på
Världsnaturfonden, Sverige
”
”Ju större en honfisk blir, desto fler ägg
producerar hon”, säger Inger Näslund,
fiskeansvarig på Världsnaturfonden i
Sverige. Hon spelade en central roll när
fisket certifierades. ”Fiskeflottan ville ha
ett hälsosamt bestånd eftersom det var
nyckeln till en frisk sjö. De begränsar
också tillståndet till 25 båtar som
vardera är ca 6 meter lång.”
Tack vare dessa åtgärder har beståndet
ökat snabbt och är nu mycket friskt. På
sommaren använder fiskarna mycket
selektiva ryssjor som sänks ner och
sedan tas upp snabbt på båtarna så att
oönskade arter eller mindre individer
kan kastas ut igen. Eftersom fiskarna
endast tas upp från 5 meters djup
expanderar deras simblåsor minimalt
(de får annars dykarsjuka och kan
fångas lättare av måsar när de släpps
tillbaka i sjön). Överlevnadsnivåerna är
utmärkta. En forskningsstudie visade att
28 av 2 299 märkta gösar hade fångats
och släpps minst 10 gånger.
Garn används mest om vintern när
fiskarna kör ut på isen i sina skotrar, skär
hål i isen och använder en ishäst för att
dra en lina under isen från ett hål till ett
42
annat. Linan används sedan för att för
hand dra ett garn under isen. Tack vare
isen, fångas inte skarvar eller andra
dykfåglar som kan hända på sommaren.
”Fiskarna visste redan att deras fiske var
hållbart”, säger Näslund ”men de ville
veta om fisken kunde bli MSC-märkt”.
2004 kom jag och min kollega Lennart
Nyman för att ge en presentation om
certifiering och vad MSC-märkningen
skulle kunna innebära för dem på
marknaden. Vi trodde att vi skulle
behöva gå ut medan de tänkte över
saken, men ordföranden ställde sig upp
direkt och sade: ’Vad säger ni? Ska vi
skaffa oss en MSC-certifiering?’ Alla
sade ja. Vi blev helt överrumplade.”
Ökade priser och ökat
miljömedvetande
Nu går 80 procent av gösen till
Hjälmarfisk i Göteborg en handlare som
har MSC:s spårbarhetscertifiering och
huvudsakligen säljer till Tyskland.
”Fiskarna får ett något bättre pris per
kilo om de är certifierade”, bekräftar
Näslund, men MSC-certifieringen har
andra, mindre tydliga, långsiktiga fördelar.
”Nu vill de öka maskstorleken ännu mer
för att garantera säker förökning av
beståndet”, säger Näslund. Enligt henne
blev de mycket fokuserade av MSCcertifieringen som ställde som krav att
fiskarna upprättade en åtgärdsplan för
att hantera minskande bestånd i
framtiden. De tvingades också samla in
data om gösens könsfördelning, storlek
och ålder för att kunna upptäcka
förändringar i populationen som kunde
påverka gösens fortplantningsförmåga.
”Fiskarna tänkte redan på hållbarhet”,
säger Näslund, ”men MSC gjorde dem
ännu mer medvetna om miljöfrågorna.
Vi hörde nyligen att minimistorleken på
gös har ökats även på andra insjöar”.
Det är helt klart att hållbarhetsbudskapet har spritt sig bortom Hjälmarens
stränder.
”
Vi är en av de största leverantörerna av sötvattensfisk från
Norden och är stolta över att kunna erbjuda våra kunder
både hemma och utomlands MSC-märkt gös från
Hjälmaren. Vi har märkt att intresset för MSC-märkt fisk
ökar eftersom den är garanterat från ett hållbart fiske
och är mycket glada att vi kan möta den nya efterfrågan
Sören Jensen, vd för Hjälmarfisk AB, Göteborg
”
© Mikael Johansson / Swedish Board of Fisheries
Patagonska
kammusslor,
Argentina
CERTIFIERADES
8 december 2006
ART
Patagonsk kammussla
(Zygochlamys patagonica)
FÅNGSTMETOD
Trål med trålbord
LAND
Argentina
OMRÅDE
Södra Atlanten, inom
argentinska kontinental
sockeln från gränsen
med Uruguay (i norr) till
en hypotetisk linje mellan
Malvinerna och
Eldslandet (i söder)
FISKETONNAGE
”
45 000 ton
När vårt fiske utvärderades i
samband med MSC-certifieringen
fick vi ta del av andras
erfarenheter – från andra länder
och inte bara Argentina. Dessa
internationella kunskaper har fått
oss att utföra mer forskning och
har också banat vägen för
viktiga debatter. Det är något
vi uppskattar
”
Eduardo Gonzales Lemmi, vd för
Glaciera Pesquera SA, Argentina
44
DE FLESTA FISKEN har någon gång
gjort sig skyldiga till exploatering, men i
detta fall hade man ett helt fläckfritt
förflutet när man 1996 etablerades som
ett slags levande vetenskapligt
hållbarhetsexperiment.
Hela
det
föregående året hade fartyget Erin
Bruce genomfört 15 statsgodkända
studier för att utvärdera bestånden och
bedöma om det var kommersiellt
försvarbart att starta fiske av patagonska kammusslor i dessa vatten. Sedan, i
januari 1996, godkände argentinska
staten två fiskeföretag som ansökte om
tillstånd för att fånga patagonska kammusslor, enligt en lagstiftning som
krävde att fisket utvecklades på ett sätt
som följde bästa möjliga vetenskapliga
råd.
”Det har varit ett utmärkt tillfälle för oss
att studera ett fiske från noll”, säger
Eduardo Gonzalez Lemmi, vd för Glaciar
Pesquera SA, ett av de två bolagen
(som vardera har två frystrålare) med
tillstånd att fiska och förädla
patagonska kammusslor. Redan från
början studerade man bifångst, dödlighet och trålarnas påverkan på havsbottnens ekosystem, med 100 procents
observatörstäckning. ”Varje gång en flotta går till sjöss, finns en forskare ombord”,
bekräftar Eduardo Gonzalez Lemmi.
Modifierade hållbarhetsåtgärder
Fisket är nydanande även på många
andra områden. Trålning sker bara i
områden där man vet att bottnen är plan
och konturlös. ”99 procent av den är sand
och lera”, säger Gonzalez Lemmi – en
livsmiljö som löper mindre risk att skadas
av fiskeredskap. Nätet bogseras endast i
10 minuter, vilket begränsar tiden då dödlighet kan äga rum – och små exemplar av
patagonska kammusslor slängs levande
tillbaka i vattnet efter två eller tre minuter
med maximala chanser att överleva.
Bifångsten är också ”ofta levande och
aktiv efter att den kommit igenom fångstoch sorteringsprocessen”, upptäckte
MSC-certifieraren. Fartygen får endast
behålla patagonska kammusslor som har
en skalhöjd på minst 55 mm (de blir könsmogna vid 40 mm), vilket skyddar det
framtida beståndet. ”Det är normalt med
denna art att de flesta fångas efter att de
har lagt sin rom första gången”, säger
Gonzales Lemmi. ”Sedan lägger de rom
igen när de är 44-48 mm. När vi fångar
dem vid 55 mm har de redan lagt rom tre
gånger. Det är en utomordentlig garanti för
hållbarhet.”
MSC-certifiering ger expertis
Redan från starten engagerade sig
Argentine Federal Fisheries Council
”enormt” för forskning och övervakade
de patagonska kammusslornas biomassa
för att utveckla bästa förvaltningspraxis.
Mot bakgrund av allt detta – hur har MSCcertifieringen hjälpt? ”Den tvingade oss att
gå ännu djupare”, säger Gonzales Lemmi.
”Nivån på de kunskaper som certifieringsorganets expertteam medförde var verkligen imponerande. De är ledande forskare
från hela världen, erkända vetenskapsmän
som vet vad de talar om, vilket skapade
förutsättningar för en professionell diskussion, istället för en diskussion mellan egon”.
Nya marknader
Det viktigaste resultatet har dock ändå varit
affärsmässigt. ”Vi får nu förfrågningar från
kunder i Europa, framför allt Frankrike, och
det hade vi aldrig väntat oss”, säger
Gonzales Lemmi. ”Det beror på MSCmärket, som är ett oberoende erkännande
av vår hållbara policy och vårt ansvarsfulla
agerande. Det ger oss en otrolig fördel.”
Det är en fördel som kan får ännu större
betydelse om EU lyfter importförbudet på
kinesiska kammusslor. Kina är en stor aktör
och om de kommer in på marknaden igen
måste de andra länderna hitta bättre sätt
att göra sina produkter attraktiva. Förbudet
infördes 1998 efter ett flertal larmrapporter
och dessförinnan såldes de kinesiska kammusslorna för priser ”som inte ens skulle
täcka våra kostnader”, säger Gonzales
Lemmi. ”Vi visste att de hade kvalitetsproblem i Kina och att det skulle vara svårt för
dem att visa att de bedriver hållbart fiske”,
förklarar han vidare. ”Så när vi hörde om
MSC insåg vi att det var något som skulle
särskilja oss från konkurrenterna i fråga om
miljöaspekterna – så vi gjorde slag i saken”.
Sedan
kom
ironiskt nog EU-förbudet – men Gonzalez
Lemmi visste att det inte skulle vara för
evigt. ”Nu när Kina kommer tillbaka,
kommer kunderna känna igen vår produkt,
tycka om den och vilja köpa den eftersom
den är MSC-märkt. Det ger oss ett bra vapen
mot den konkurrens som hade sådan
negativ inverkan på vår verksamhet.”
”
MSC är viktigt för både Young’s och vår moderkoncern Foodvest. Tack vare MSC-märket
kan kunderna vara säkra på att fisket är hållbart. Vi är stolta över att sälja MSC-märkta
patagonska kammusslor från Argentina och de har blivit mycket populära bland de brittiska konsumenterna
”
Mark Ventress, kategorichef för Young’s Seafood
© Clearwater Seafoods
Långfenad Tonfisk,
Stilla Havet,
American Albacore
Fishing Association
CERTIFIERADES
23 augusti 2007
ART
Långfenad tonfisk
(Thunnus alalunga)
FÅNGSTMETOD
Spön och dörjning (trolling)
LAND
USA
OMRÅDE
Norra Stilla havsfisket:
i vattnen utanför USA:s
Stillahavskust (Kalifornien,
Oregon och Washington)
och Brittish Columbia
i Kanada
Södra Stilla havsfisket: i
vattnen utanför södra
Stilla havet
FISKETONNAGE
”
ca 9 000–17 000 ton
(10 000–19 000
amerikanska ton)
© Carey Schumacher
”I SLUTET AV 1990-talet tog fiskesäsongen här slut i november och sedan
fortsatte min man till södra Stilla havet”,
säger Natalie Webster, driftschef för AAFA
(American Albacore Fishing Association).
Han fiskade där, kom tillbaka i april och
sedan började det om från början igen i
juni. Han fiskade alltså tio månader om
året.” Nu har bränslet blivit så dyrt att
endast fyra eller fem båtar tar sig den långa
sträckan från fiskesamhällena i Kalifornien,
Oregon och Washington till vattnen utanför
Fiji, Tahiti, Pago Pago och Samoa. Många
fiskare i norra Stilla havsfisket stannar
närmare hemmet. 2008 ansågs mer än 50
fartyg uppfylla AAFA:s krav. AAFA-fiskare
svarar sammanlagt för över hälften av
all långfenad tonfisk som landas
på västkusten.
nischprodukt utan ”buntades ihop med
resten av tonfisken som fångats på annat
sätt”, förklarar Webster. ”De låga priserna
gjorde att framtiden såg ganska dyster ut
– och det gjorde att den yngre generationen inte ville vandra i deras föräldrar och
far- och morföräldrar fotspår. Vi trodde att
fisket skulle upphöra eftersom alla fiskare
var närmare 60 år gamla”.
Traditionella fångstmetoder
Sedan fick konsumenterna höra talas om
vårt spö- och dörjfiske och våra
traditionsrika fiskesamhällen. ”De ville
stödja det här fisket eftersom det gav bra,
hållbar tonfisk”, säger Webster.
Det är inte bara namnet på öarna som är
romantiska. Även spö- och trollingfisket
är romantiskt. När man fiskar med spö
och fast lina står upp emot sex fiskare per
båt med ett kraftigt spö och en kort lina
på vilken det sitter en enda hullingfri krok
för att slänga upp den livliga fisken (som
väger ca 8-9 kg) på däck på den 20 meter
långa båten. De kastar omedelbart ut
linan igen och fångar en ny fisk på bara
några sekunder.
Vid släpdörjfiske släpas ett konstgjort
bete (återigen utan hullingar) på en lina
efter båten vid ungefär 6 knop. När fisken
hugger, dras den omedelbart upp med
hjälp av en hydraulisk vinda. Båda är
”rena” fiskemetoder där man bara fångar
en fisk åt gången. Bifångsten är
negligerbar och utkasten få. Tonfiskstim
brukar dela in sig efter stolek och man
undviker att fånga mindre fisk – inte bara
av miljöskäl, utan också för att man får ett
sämre pris för de mindre exemplaren.
MSC-märkningen förvissar
konsumenterna om att
hållbarhet inte bara är ett ord på
förpackningen. Vår långfenade
tonfisk kan spåras ända tillbaka
till fartyget som fångade den
– och det har hjälp oss att sprida
vår berättelse i världen. Ju större
marknad vi bygger upp, desto
stabilare blir vårt fiske
”Det var så här det började”, påpekar
Webster, ”man fiskade tonfisk med
spö och dörj.” Sedan tog andra
fångstmetoder över som kan ha större
påverkan på miljön och tonfiskbestånden,
beroende på hur de används. ”Vi kanske
måste ta ett steg tillbaka, istället för att
fortsätta i samma spår hela tiden”, säger
Webster. ”Vårt fiske var alltid hållbart.”
Natalie Webster, driftschef, AAFA
Nya marknader i Europa
”
46
Spöoch
dörjfångad
tonfisk
marknadsfördes dock inte som en
Men för fem år sedan fick AAFA höra talas
om MSC. ”Vi tyckte att det skulle vara ett
verktyg som vi kunde använda för att
berätta vår, och våra familjers, historia på
en mer internationellt arena”, säger
Webster. ”Vi gick igenom en full certifiering och fick under tiden bra kontakter
med Europa. Folk väntade på att vi skulle
certifieras och så fort certifieringen gick
igenom började de beställa.”
Stabila priser och socioekonomiska
fördelar
Med den trygghet som en ny marknad i
Europa gav, kunde fiskarna sätta stabila
priser för hela säsongen istället för att
behöva lita på de priser som gällde på
kajen. I april kom AAFA:s styrelse överens
om ett pris på 2 260 dollar per amerikanskt
ton (d.v.s. 907 kg) jämfört med ett typiskt
marknadspris på 1 700. Det innebar att
fiskarna hade pengar över att reparera sina
sönderfallande fartyg, eftersom de visste
att det fanns en framtid för dem och fisket.
”Det var ett historiskt ögonblick”,
säger Webster.
”Utan MSC skulle det aldrig ha hänt”
lägger hon till. ”Vi skulle aldrig ha skapat
denna nya marknad utan ekomärkningen.”
Nu syns märket mycket tydligt på AAFA:s
tonfisk på burk och rökta tonfisk. ”Vi har
god marknadspenetration i Schweiz,
Tyskland och Frankrike”, bekräftar
Webster. ”Vår produkt hade aldrig sålts i
Storbritannien tidigare, men nu köper alla
de stora livsmedelskedjorna som
Sainsbury’s och Tesco vår tonfisk. Thailand
vill förädla fisken. Loblaws livsmedelskedja
i Kanada begär MSC-märkt tonfisk från en
fiskanläggning i British Columbia. Det är en
förebild för fisken i hela världen.”
”
Tack vare MSC kunde vi utveckla nya marknader och göra folk medvetna om hållbara fisken
runt om i världen, som till exempel AAFA, som har utnyttjat hållbara fångstmetoder i flera
generationer. Det är därför vi fungerar så bra ihop. MSC-certifieringen var en ytterligare
bekräftelse på deras hårda arbete inom hållbart fiske efter tonfisk
Andrew Bassford, driftschef, Fishes Wholesale BV
”
© Fishes Holding BV
Havsaborre, North
Eastern Sea
Fisheries Committee
© David McCandless /
North East Sea fisheries committee
”DENNA ORÖRDA DEL av Yorkshires
kust är den marina motsvarigheten till
Piccadilly Circus, med havsabborre,
laxöring och lax som gör sina årliga
vandringar
från
klipporna
vid
Flamborough Head. Av dessa fiskar gav
de lokala reglerna minst skydd för
havsabborren, men det ändrades när de
lokala fiskarna beslutade sig för att
ansöka om en MSC-certifiering.
CERTIFIERADES
3 december 2007
ART
Havsaborre
(Dicentrarchus labrax)
FÅNGSTMETOD
Fasta bottengarn med
utnyttjande av tidvatten
LAND
Storbritannien
OMRÅDE
Uttaget av lax och laxöring hade alltid
varit väl övervakat, men det var helt
annorlunda med uttaget av havsabborre
på vintern. ”Det fanns praktiskt taget
inga regler alls för fisket mellan
november och mars”, säger David
MacCandless, fiskechef för NESFC
(North Eastern Sea Fisheries Committee).
”Det var i stort sett fritt fram.”
Fiske med låg miljöpåverkan
Mellan låg- och
högvattensmärkena på
Holdernesskusten i
nordöstra England,
Storbritannien, från
Flamborough Head fyr
till Spurn Point.
FISKETONNAGE
”
7 ton
MSC-granskningen drev och
påskyndade de förbättringar vi
gjorde av förvaltningen. Den gav
oss incitament att gå framåt
snabbare. Det hade helt enkelt
inte gått utan MSC
”
David MacCandless, fiskechef, NESFC
Men fiskemetoden hade väldigt liten
påverkan på havsbottnen och den övriga
miljön. Det här är nätfiske på stranden
och man lägger näten med korkflöten och
en underteln med vikter vid lågvatten, upp
till 180 meter rakt ut från stranden och
ankrar dem. Näten får sin rätta form när
tidvattnet kommer in och vittjas två
gånger om dagen när tidvattnet går ut.
Det här fiskeredskapet är mycket
selektivt och riktar in sig på målart och
målstorlek med endast tillfällig bifångst
av sjötunga, torsk och vitling – vilka alla
behålls och säljs, med undantag för små
individer. Dessa utgörs oftast av små
vitlingar, vilka som högst uppgår till 5–10
fiskar per tidvatten på hösten och
avsevärt mindre efter det. På fyra år har
man inte fångat några levande sälar,
tumlare eller andra valdjur – och större
havsdäggdjur syns sällan i dessa grunda
vatten, annat än om det beror på
oförklarliga strandningar eller sjukdom.
Trots detta valde Holdernessfiskarna att
frivilligt sätta på akustiska larm på sina
nät (d.v.s. små elektroniska apparater
som ger ut ett regelbundet soniskt ljud
för att skrämma bort eventuella valdjur).
Det förekom viss bifångst av sjöfåglar
(främst sillgrisslor) som fastnade i näten,
men de var mycket få och det räckte
med några mindre justeringar för att nå
upp till MSC:s standard. Det var relativt
hållbart redan.
48
Påtagliga miljöfördelar
Men det är de åtgärder som ett
certifieringsvillkor ledde till, som har
inneburit de mest påtagliga fördelarna för
miljön. Den främsta åtgärden är att man
har antagit nya lokala föreskrifter som
begränsar antalet tillstånd för fasta
bottengarn till fem fiskare (i ett område
som sträcker sig från Tynefloden i norr till
Humberfloden i söder, ett avstånd på ca
160 km) mellan mitten av oktober och
april. Varje fiskare måste lämna in en
fångstrapport varje månad som anger art
och vikt på all fisk som fångats vid
Holderness stränder – inklusive bifångst.
Syftet var att kontrollera eventuell
påverkan på den marina miljön, inte bara
på målarterna.
”Om det inte hade varit för MSC, skulle vi
inte ha övervägt att införa denna typ
av villkor”, säger McCandless öppet.
”Alla dessa förbättringar kommer att
hjälpa till att stärka fisket och den
framtida förvaltningen”.
Marknadsfördelar
Han hoppades också att fiskarna skulle
få en starkare marknadsposition om
deras fisk var MSC-märkt. Precis som
väntat har priserna ökat med upp till 25
procent (jämfört med lokala priser före
certifieringen) när de säljer till välkända
restauranger i London.
En framtid för fiske
Frank Powell, 55, har fiskat sedan han
var 15 på trålare som seglade i vattnen
utanför Island och Grönland samt
stränderna i East Riding. Han är också
glad över att havsabborrefisket har
blivit MSC-certifierat. I en tid då det
brittiska
inlandsfisket
hotas
av
nedläggningar, säger han ”Det kan
hjälpa till att förlänga livstiden på vårt
fiske. Vi kan säga, ’Vi är hållbara.
Det är bevisat, så varför lägga ner vår
verksamhet?’ Det ger oss något att
kämpa med.”
Nu har han också fått media på sin sida
i kampen mot nedläggningarna. ”BBC
har varit här”, säger han, ”och
kändiskocken Tom Aikens sov över här
en natt.”
”
Vad MSC gör är att samla liksinnade människor och ge
dem ett mål, en känsla av samhörighet. Jag har aldrig sett
det lika tydligt som hos de som fiskar havsabborre i
Bridlington
”
Caroline Bennett, ägare till restaurangkedjan Moshi Moshi sushi
© David McCandless / North East Sea fisheries committee
Oregonräkor
© Pacific Media Productions of Newport, Oregon
”JAG ÄR TRÖTT på att bli påhoppad av
folk som inte skulle veta vad hållbarhet är
om det så satte sig på näsan på dem”,
säger Brad Pettinger, chef för Oregon
Trawl Commission, en statlig organisation för fiskare, förädlingsföretag och
distributörer som står under Oregons
jordbruksdepartements tillsyn.
Hållbar förvaltning
CERTIFIERADES
16 december 2007
ART
Oregonräka
(Pandalus jordani)
FÅNGSTMETOD
Trål med trålbord
LAND
USA
OMRÅDE
I Stilla havet utanför
Oregon, Washington och
Kalifornien på USA:s
västkust
FISKETONNAGE
”
11 570 ton
Jag gillar MSC för att det ger oss
en norm – och genom att göra
det, ger det oss, branschen alltså,
något att uppfylla. Med en del
icke-statliga organisationer ändras
normerna hela tiden. Det går
aldrig att uppfylla dem. MSC:s
granskning är mycket grundlig,
men när man blir certifierad, vet
man att man gör något rätt
”
Brad Pettinger, chef för Oregon Trawl
Commission
Som de flesta fisken som bedriver
räktrålning har detta fått utstå en hel del
kritik under åren med hänsyn till bifångst
och skada på havsbottnen som orsakas
av trålredskap. Pettinger visste att
verkligheten i Oregon var en annan, tack
vare ODF&W:s (Oregon Department of
Fish and Wildlife) framåtanda. ODF&W
förvaltar räktrålningen enligt mycket
strikta miljönormer.
”Det var därför vi ville bli MSCcertifierade”, säger Pettinger, ”för att
särskilja oss från andra. I dagens värld,
när en regering säger att ett fiske är
välskött betyder inte det lika mycket som
det gjorde förr. Men när en oberoende
organisation som MSC kommer in och
säger det, då betyder det oerhört
mycket. Certifieringen ger en garanti – till
icke-statliga organisationer, detaljister
samt befattningshavare och politiker som
kontrollerar våra jobb från så långt borta
– om att fisket förvaltas enligt de
striktaste normerna i världen.”
Under ett antal år samarbetade ODF&W
med fiskeflottan för att utveckla ett
redskap för att reducera bifångst (ett rist
vid ingången till nätet för att hindra att
större fiskar fångades) som kunde
användas av tvåriggade räktrålare, d.v.s.
trålare som drog två nät istället för ett
från bommar på vardera sida om
fartyget. ”På en tvåriggare kör man
ibland med ena riggen på vattenytan”,
säger Pettinger, ”och Nordmöreristen
(den traditionella fyrkantiga risten på
insidan av en räktrål som riktar fisken
uppåt och ut från nätet) snurrade så
mycket att den trasslade in sig i nätet.
Efter många försök lyckades vi utveckla
en rund rist som löste problemet.”
Sedan 2002 är det obligatoriskt att
använda bifångstreducerande utrusting
och det har minskat bifångsten av arter
som kummel, sjötunga och drakhuvud-
50
fisk. Forskning visar att bifångstreducerande utrustning med 32 mm mellan
stängerna reducerar bifångsten till under
sex procent och 19 mm mellanrum reduce
r
a
r
bifångsten till bara två procent. Det faktum
att Oregonräkfisket använder denna
utrustning ”gör dem till en av de renaste
räkfiskena i världen” i fråga om bifångst.
Ökad kunskap för bättre förvaltning
För att uppnå en MSC-certifiering
krävdes en del justeringar. ”Vi lade till
några saker till våra loggböcker”, säger
Pettinger, ”för att få mer information om
utkast av små räkor, vilket var något
vi inte hade tidigare”. Som tur är
sammanföll villkoret med ODF&W:s plan
att beställa nya loggböcker året efter, så
det var bara att lägga till kolumner för
den nya informationen.
Man hade samma tur med det andra
villkoret, vilket krävde att man inom två
år från certifieringen skulle ha genomfört
en studie om räktrålningens påverkan
på havsbottnens ekosystem. Påverkan
antas vara liten, men målsättningen var
att lägga fram ett scenario för hur
ekosystemet kan återhämta sig om det
visade sig att påverkan var betydande.
Faktum är att ODF&W redan hade
planerat en ROV-studie (med fjärrstyrda
redskap) kring bentisk påverkan inom
och utom ett område som var stängt
för bottentrålar.
”Det gick redan framåt”, säger Pettinger,
”men jag tror att certifieringen hjälpte.
Det gjorde det lättare för departementet
att köpa idéerna, att säga ’Vi vill göra
det här’. Jag tror att MSC ger personer
en möjlighet att få saker gjorda, det ger
drivkraft till projekt som myndigheter
och andra kanske redan har börjat
titta på. Och om de inte har det, kan du
sätta press på dem för att få saker
och ting gjorda.”
Mer än något annat har certifieringen
skapat optimism för framtiden. ”Den ger
oss en garanti för att vi kommer ha en
verksamhet nästa år”, säger Pettinger,
”eftersom certifieringar av oberoende
organ är en del av livet numera.
Konsumenter vill inte bara ha grönsaker
– de vill ha ekologiskt märkta grönsaker.
Alla letar efter något extra och det är
”
Certifieringen är en enorm framgång för
Oregonräktrålningen. MSC är en internationellt erkänd
organisation med mycket hög vetenskaplig standard
för att godkänna certifiering av ett vilt fiske. Självklart
kommer certifieringen att hjälpa fiskarna att behålla sina
aktuella marknader och ge dem tillgång till nya
”
Katy Coba, chef för Oregons jordbruksdepartement (Oregon Department
of Agriculture)
© Pacific Media Productions of Newport, Oregon,
© Oregon Trawl Commission
Sill, Nordsjön,
Astrid Fiske
© Saskia van Osnabrugge
CERTIFIERADES
9 juni 2008
ART
Sill
(Clupea harengus)
FÅNGSTMETOD
Snörpvad
LAND
Sverige
OMRÅDE
Norra och mellersta
Nordsjön från Norges
sydvästkust till
Shetlandsöarna och
Skottlands nordöstra kust
FISKETONNAGE
”
5 000 ton
Vi sade till våra skeppare att agera
ansvarsfullt och ansöka om en
MSC-certifiering, annars kommer
de inte att sälja någon fisk i
framtiden. Alla livsmedelsbutiker
vill nu bara ha MSC-märkt fisk.
Man måste se längre än näsan
räcker, man måste se långt in
i framtiden
”
Werner Larsson, vd för Astrid
Fiskexport, Sverige
52
MATJESSILL ÄR EN delikatess i
många länder som Holland, Belgien och
Tyskland. ”Det är en fet sill, utan mjölk
eller rom”, säger Werner Larsson, vd för
Astrid
Fiskexport,
det
svenska
fiskeföretag som riktar in sig på sillen
just när honornas äggledare håller på att
mogna. ”De lägger sina ägg på våren, så
vi fiskar endast under en kort tid på året,
från mitten av maj till juli.”
Fiske med låg miljöpåverkan
Snörpvad ”läggs ut” runt ett fiskstim
och snörs sedan åt, som snörena i en
påse. Man fiskar endast i det fria vattnet
och vaden kommer i stort sett inte i
kontakt med havsbottnen. På så sätt
undviks skador på havsbottnen. Fisken i
nätet fortsätter att simma när ”påsen” är
stängd. Fiskeredskapet var en av de
saker som gjorde att MSC-certifierarna
ansåg att fisket hade begränsad
påverkan på miljön.
Konstigt nog hjälper matjessillen själv till
att göra fisket hållbart. Matjessillen
simmar oftast i ”rena” stim, som endast
består av sill som ännu inte har lekt,
vilket är precis vad man vill ha, och
några få makrillfiskar som av misstag
hamnar i nätet. Bifångsten är lägre än
två procent och inga utkast görs. Tack
vare deras otroliga kunskaper samt
ekolod och elektronisk detektionsutrustning, koncentrerar sig skepparna i Astrid
Fiskes flotta (som består av tre moderna
fartyg som är mellan 36-45 meter långa)
på stim med rätt art, täthet och storlek.
Förutom att vara fet måste fisken ha levt
på småräkor – den ”röda föda” som
spottas ut när man trycker på
matjessillens mage. ”Till och med under
MSC-utvärderingen journalförde vi alla
misstag”, säger Larsson och menar den
fisk som släpptes ut från näten när man
vid prov funnit att de var för små eller
inte uppfyllde kraven på matjessill. ”Vi
genomför nu granskningar och sedan vi
certifierades har det inte vid något
tillfälle hänt att vi har behövt släppa
fisk.” Men eftersom dessa metoder är
vanliga bland sillfisket i Nordsjön, var ett
av certifieringsvillkoren att Astrid Fiske
skulle bidra vid eventuell framtida
forskning kring överlevnadsnivåerna på
fisk som släpps ut och själva inleda en
diskussion med Fiskeriverket om att ha
forskningsobservatörer ombord. ”Jag
vet att skepparna inte har något emot
att ha en oberoende observatör ombord
på fartyget”, säger Larsson.
”De åtgärder som krävdes var små”,
lägger han till, ”men nu kan vi bevisa att
vi arbetar hållbart och ansvarsfullt, för
våra barn och barnbarn”.
Nya marknader
Astrid
Fiske
var
det
första
matjessillfisket som fick certifiering och
har sålt mer sill än någonsin detta år.
”Det har öppnat nya marknader för oss”,
säger Larsson. ”Vi säljer till flera nya
grossister och deras kunder vill ha
MSC-märkta produkter. Tack vare vår
certifiering sålde vi mer fisk förra året.”
”Det är matvarubutikerna som ställer
krav på MSC-certifiering, särskilt i
Holland, och många har garanterat att
de från och med 2011 bara ska köpa in
fisk från MSC-certifierade källor. ”Det är
en fråga om att sälja till dem, eller inte
sälja alls”, säger Larsson. ”Vi har inget
val. Nu följer alla andra fisken efter. Om
några år kommer man överhuvudtaget
inte att diskutera frågan. Allt fiske
kommer att vara MSC-certifierat, det
kommer att vara något helt naturligt”.
”
Vi är mycket stolta över att vi kan erbjuda våra kunder MSC-märkt matjessill. Det är ett
resultat av ett väl fungerande samarbete mellan icke-statliga organisationer, MSC och
alla leverantörer i leverantörskedjan och är ett stort steg i våra ansträngningar att
garantera att alla våra fiskprodukter är hållbara
”
Caspar Woolthuis, hållbarhetschef, Super de Boer supermarkets, NL
© Saskia van Osnabrugge
Sjöar och
Coorong, Södra
Australien
© Leonard Fäustle
”I HJÄRTAT AV Ngarrindgerifolkets marker
–
en
ursprungsbefolkning
som
härstammar från Yaraldifolket, som har
lämnat spår efter sig överallt kring
Lakes- och Coorongområdet – är ortnamnen lika associationsrika som landskapet:
Narrung, Mundoo Island, Tauwitchere
Island, Pelican Point, Snake Pit.”
Miljövänlig fiskeriförvaltning
CERTIFIERADES
13 juni 2008
ART
Guldabborre
(Macquaria ambigua),
gulögd mullet
(Aldrichetta forsteri),
havsgös (Argyrosomus
hololepidotus) och ’pipi’
eller knivmussla (Donax
deltoides)
FÅNGSTMETOD
Nät/garn samt musselskrapa,
släplina och långrev
LAND
Australien
OMRÅDE
Cooronglagunen,
Alexandrinasjön och
Albertsjön nära Adelaide,
södra Australien samt
kustvattnen i Södra ishavet i
närheten, 150 km från
Goolwa Beach till
Kingston jetty
FISKETONNAGE
”
ej tillgängligt
De två sjöarna (Alexandrina och Albert)
och den 3 km breda Cooronglagunen,
som skiljs från havet genom ett 140 km
lång band av sanddynor, utgör en av de
viktigaste våtmarkerna i Australien.
Området utsågs till nationalpark 1966
och är sedan 1985 ett Ramsar-område,
d.v.s. en internationellt värdefull
våtmark. Områdets Känsliga ekologi är
beroende av en blandning av sötvatten
från Murrayfloden och havsvatten från
Södra ishavet, och fisket sker i tre
avgränsade ekosystem.
”Om en art är ovanligt tyst för
säsongen i t.ex. sötvattensdelen (vilket är
guldabborren) så kan fiskarna istället fiska
i flodmynningen, där det finns havsgös
och mullet”, säger Garry Hera-Singh,
ordförande för Southern Fisherman’s
Association. ”En del fiskare fångar pipi,
d.v.s. knivmusslor, som skördas med
handskrapa
på
strandlinjen
vid
stränderna i södra ishavet. Runt 600 ton
skördas varje år, jämfört med 100 ton för
var och en av de andra arterna.
Det är fiskets ”roterande” element som är
det huvudsakliga skälet till fiskets
hållbarhet. ”Fiskarna överfiskar inte
någon av arterna”, säger Hera-Singh.
Dessutom är det bara 32 fiskare
som får fisketillstånd och alla de
använder traditionsenliga metoder med
begränsade miljöeffekter. För dem, precis
som för fisken, innebär rotationsfisket en
garanti för framtiden. ”Om det finns ett
överflöd på en art på marknaden och
priset går ner, kan de övergå till en annan
art”, förklarar Hera-Singh. ”På det sättet
kan de få ut ett vettigt pris för en annan
produkt, som det antagligen inte finns lika
mycket av, men som har högre värde.”
Verkligenheten är att de flesta
västerländska fisken inte förvaltas
ekologiskt eller hållbart, utan för att ge
en sektor en större bit av kakan än en
annan. Den största anledningen till att
vi ville bli MSC-certifierade var att vi
ville eliminera de politiska aspekterna
av fiskeriförvaltning och skapa en
Ekonomiska fördelar
okonstlad modell
”
Garry Hera-Singh, ordförande i Southern
Fisherman’s Association
54
Sedan vi blev certifierade har det inte varit
något problem att få vettiga priser. ”Jag
skulle vilja säga att vi får 30-50 procent
mer för MSC-märkta produkter”, säger
Hera-Singh. ”Det ligger väl över
medelsnittet, eftersom det finns så få
MSC-märkta produkter i Australien.”
Under de senaste 12 månaderna, har
efterfrågan ”ökat markant” framförallt från
restauranger och hotell vars kunder helt
plötsligt har börjat fråga efter hållbara
fisk- och skaldjursprodukter.
”Jag blir kontaktad av folk runt om i
Australien”, säger Hera-Singh ”som
frågar: ’Vad har ni för produkter och vad
kostar de?’ Vi fångar så små volymer att
jag kan förklara att vårt fiske koncentrerar
sig på nischmarknader som helt klart är
beredda att betala ett högre pris.”
I ett samhälle där fisk och relaterade
tjänster (förädling, transport, försäljning
och matindustri) håller 100 personer med
anställning och svarar för 60 procent av
hushållens inkomst, har MSC-certifieringen inneburit en tydlig ekonomisk fördel.
Men har den också haft goda effekter på
miljön? ”Vårt fiske var välskött redan
innan”, säger Hera-Singh, ”och vi har
alltid förbättrat och uppdaterat våra
fiskemetoder med tanke på hållbarhet. Vi
förstod att det inte skulle finnas någon
framtid om vi tog bifångst och unga
exemplar. Det vi saknade var kvantitativa
uppgifter om miljöeffekterna. Vi behövde
några personer ombord som kunde räkna
utkasten och bifångsterna.”
Forskning och bidrag
Fisket ansökte därför om bidrag för
att genomföra en studie kring bifångst
och FRDC (Fisheries Research and
Development Corporation) gav ett anslag
på två år. ”En orsak till att de vill ge oss ett
bidrag”, säger Hera-Singh, ”var att vi ville
genomföra studien om bifångst för att
kunna få MSC-certifiering. FRDC sade:
”Det är ett mycket bra initiativ för ett litet,
samhällsbaserat fiske i Australien.”
Studien hade redan satt igång när vi blev
certifierade, men informationen från studien
kommer att hjälpa fisket att uppfylla ett
certifieringsvillkor som kräver att fisket ska
”tillhandahålla bevisning om bifångstens
sammansättning och storlek” och upprätta
observationsplaner ”för arter som genom
FRDC-projektet etableras vara en viktig del
av bifångsten”. De två villkoren samverkar.
Det ena är till gagn för det andra.
”
Vårt fiske i Coorong utgör bästa praxis för fenfisket i Australien. Det är något som
vi verkligen kan vara stolta över och ett mycket gott exempel för andra. Tack vare
MSC-certifieringen kan vi en dag garantera att den som köper fisk och skaldjur från
Australien köper miljövänligt fångad fisk
”
Neil Perry, vd och styrelseledamot för Rockpool restaurant group, Australien
© Randy Larcombe
Sej, Nordsjön och
Nordöstra Arktis,
Norge
© Fiskebatredernes Forbund
CERTIFIERADES
14 juni 2008
ART
Sej från Nordsjön och
nordöstra Arktis (båda
Pollachius virens)
FÅNGSTMETOD
Trålning, bottengarn,
snörpvad, snurrevad
och dörjning
LAND
Norge
OMRÅDE
DESSA TVÅ FISKEN fångar drygt en
kvarts miljon ton sej – som norska
exportrådet
beskriver
som
”fiskälskarnas fisk” och en ”väl bevarad
hemlighet bland fiskfantaster”. Tidigare i
år, när priserna för vit fisk sjönk drastiskt
i Norge till följd av den globala
finanskrisen, trotsade sejen trenden.
”Priserna steg faktiskt” säger Webjörn
Barstad, chef för vit fisk på
Fiskebåtredarnas Förbund, ”och vi fick
mycket
positiv
feedback
från
exportörerna. Nu, liksom då, kan de inte
sälja nog med MSC-märkt sej.”
Hur
mycket
som
beror
på
MSC-märkningen och hur mycket som
beror på att folk försöker spara pengar
är oklart. ”Sej är en billig fisk”, säger
Barstad ”och den fisk som har klarat sig
bra i den ekonomiska krisen är billigare
sorter som sej och sill.”
Ekologiska vinster
Nordsjön och norska
havet, innanför Norges
exklusiva ekonomiska zon
FISKETONNAGE
”
296 000 ton
Det har haft en positiv verkan
att uppfylla kraven på MSCcertifieringen. Det kommer
definitivt innebära förbättringar,
till och med för norsk
fiskeriförvaltning – och den
är en av de bästa i världen
”
Webjörn Barstad, Fiskebåtredarnas
Förbund
56
Certifieringen har medfört påtagliga
ekologiska vinster, anser han. Trots att
beståndet förvaltas hållbart genom
strategier som har godkänts av
internationella
havsforskningsrådet
(ICES), kan vissa delar av den nationella
förvaltningen fortfarande förbättras.
”Registrering och analys av bifångst
inom sejfisket, särskilt av de så kallade
PET-arterna (arter som är fredade,
hotade eller utrotningshotade) sker inte
systematiskt i Norge”, säger Barstad.
Bifångsten av haj, rocka, sandskädda
och fågel ”har rapporterats vara låg”
skrev certifieringsorganets expertteam
2008. Slutsatsen bygger på att man
använder sorteringsrist och stora maskor
som låter andra arter än målarterna
undkomma. Men på grund av sättet att
samla in data, fanns det inte mycket
konkret information om bifångsten.
”I Norge gäller ett förbud mot utkast”,
lägger Barstad till, ”så det går antagligen
att se vilka arter som ingår i
bifångsten genom att kontrollera
landningsböckerna. Det finns också en
’referensflotta’ – 20 offshorefartyg och 20
kustfiskefartyg – som genomför provfiske
på uppdrag av Havforskningsinstituttet.
De har antagligen en relativt god
uppfattning om de arter som ingår i
bifångsten, men det finns ingen ordentlig
statistisk process för att registrera dessa
kommersiellt sett ointressanta arterna.”
Ett villkor för MSC-certifieringen var att
man inom 12 månader inledde ett
provfiskeprogram för att uppskatta
bifångsten på mer vetenskaplig basis,
särskilt i fråga om PET-arter. ”Det är
något vi åtgärdar just nu”, säger Barstad.
”Det kommer definitivt leda till
förbättringar i det norska förvaltningssystemet – och det kommer att vara en
direkt följd av MSC-åtgärderna.”
Ett annat villkor gällde sejfiskets
påverkan på kallvattenskorallrev. Inom tre
år från certifieringen måste fisket
utvärderat eventuella skador på koraller i
”fredade områden” där trålare är
förbjudna, för att se om bottengarn,
snörpvad och dörjar har negativ påverkan.
Kartläggning av korallområden
”Mareanoprogrammet, som samordnas
av Havforskningsinstituttet, kartlägger
redan stora områden av havsbottnen”,
säger Barstad – ”vårt förslag är att
institutet lägger om fartyg till de fredade
korallområdena för att se om fasta
fiskeredskap som garn eller linor har
förstört eller minskat korallreven eller
orsakat skador på dem sedan man
förbjöd trålare”.
”Vi skrev också i det åtgärdsprogram vi
upprättade för MSC-certifieringen att vi
skulle samla in den information om
korallstrukturer som vår fiskeflotta kände
till och vidarebefordra den till institutet”,
förklarar Barstad. ”Jag satt med en
grupp kaptener och ritade en karta. Alla
norska fartyg använder elektroniska
sjökort som uppdateras hela tiden.
Genom att notera var korallområdena
finns, kan vi se till att vi inte går på dem
av misstag. Om vi kan undvika förlista
fartyg, oljeborrtorn och annat så
kan vi också undvika korallrev. Alla
dessa åtgärder är ett direkt resultat av
MSC:s villkor.”
”
När den norska sejen blev MSC-certifierad 2008, upplevde
vi ett rejält uppsving i efterfrågan – och den är fortfarande
större än tillgången på råmaterial
”
Morten Hyldborg Jensen, försäljnings- och marknadsföringschef för Aker Seafoods
Sill, Nordsjön,
Scottish Pelagic
Sustainability Group
© James Simpson / MSC
CERTIFIERADES
9 juli 2008
ART
Sill
(Clupea haringus)
FÅNGSTMETOD
Flyttrål
LAND
Storbritannien
OMRÅDE
Främst Buchan-beståndet
i norra och centrala
Nordsjön, innanför EU:s
och Norges exklusiva
ekonomiska zon
FISKETONNAGE
”
15 000 ton (2009)
Det är inget som säger att
det inte går att vara modern,
teknologiskt effektiv, mycket
produktiv och lönsam – och
samtidigt driva ett hållbart fiske.
Det är bekräftelsen av detta
som är den största fördelen
som MSC:s närvaro i den här
sektorn ger
”
John Goodlad, ordförande för Scottish
Pelagic Sustainability Group
58
DET HÄR ÄR ett seriöst brittiskt fiske
– 25 moderna trålare, 60-70 meter
långa, med fastgjorda tankar fyllda med
kylt havsvatten, dit fisken pumpas direkt
från nätet utan manuell inblandning.
Fartygen är utrustade med ekolod och
spårar sillstim på avlägsna platser i
Nordsjön och, tillbaka i hamnen, lossar
dem till en av sex behandlingsanläggningar. Fisken exporteras sedan till
Ryssland, Tyskland, Ukraina och
Västafrika. Mot denna bakgrund har
flottan fått sin beskärda del av kritik.
”För oss var MSC-certifieringen ett
sätt att visa att kritikerna hade fel”,
säger John Goodlad, ordförande för
SPSG (Scottish Pelagic Sustainability
Group).
Derek
Duthie,
SPSG:s
bolagssekreterare, uttrycker sig på ett
annat sätt: ”Vi kan hålla på och säga att
vårt fiske är hållbart tills vi blir
blå i ansiktet och om vi blir trodda eller
inte är upp till andra. När en oberoende
organisation bekräftar det genom en
certifiering, då blir vi trodda.”
Modern teknologi minskar
bifångsten
Vad är det då som gör detta fiske
hållbart? Till att börja med har den
moderna elektroniska utrustningen
(bland annat ekolod, nät- och
fångstkontroll) gjort fisket mer selektivt.
”Vi fångar bara en fiskart”, förklarar
Duthie, ”och säsongerna är olika för sill,
makrill och blåvitling. När du lämnar
hamnen vet du redan vilken art du
ska fånga.”
Eftersom ekolodet kan skilja mellan
sill- och makrillstim (makrillen har
ingen simblåsa) är bifångsten liten –
bara ca två procent, enligt MSC:s
certifieringsrapport. Bifångsten utgör
mest makrill som går till SPSG:s
makrillfiske som certifierades i januari
2009. Teknologiska investeringar som
”storleksurskiljare” (som skickar ut
ekostrålar för att avgöra art och storlek
på fiskarna i ett stim) har förbättrat
selektiviteten. Om man landar ett blandat
stim, meddelar skepparen det via radio
så att de andra fartygen håller sig undan.
Observatörer som enligt EU-bestämmelser följer med vissa fartyg säger att
det inte förekommit någon bifångst av
valdjur som valar och tumlare.
Flyttrålare kommer inte i kontakt med
havsbottnen och skadar därför varken
havsbottnen eller djupvattensfisk som
torsk, kolja och vitling.
Åtgärdsprogram för att stärka
beståndet
Trots det så var man tvungna att
uppfylla vissa villkor för att bli
certifierade. Man var till exempel
tvungna
att
lägga
upp
ett
åtgärdsprogram tillsammans med PFA
(Pelagic Freezer-Trawler Association),
ett annat certifierat fiske – för att bygga
upp sillbeståndet i Nordsjön.
Bibehållen marknadsandel
”Framför allt gör vi det här för att det är
vad som är rätt”, understryker Goodlad.
”Just nu görs stora ansträngningar inom
hållbarhet och om vi som bransch inte
utvecklar oss i den riktningen, kommer
vi inte att hänga med resten av
världen.” Naturligtvis är det också
en marknadsföringsåtgärd att ha
MSC-märket på hela fångsten”, säger
han. ”Om andra gör det här och inte vi,
kan vi förlora vår marknad.”
Hittills, efter bara en sommars fiske, har
man inte sett någon prisökning.
I Ryssland, Ukraina och Västafrika
”betyder MSC-märkningen inte mycket
just nu”, säger Goodlad, men på andra
”små men viktiga” marknader som
man säljer till inser man värdet av
MSC-märkningen.
”Även under pågående certifiering”,
säger Goodlad, ”sa en del av våra tyska
kunder: ’Vi är verkligen intresserade av
MSC-märkningen. Tror ni att ni har
någon chans att bli certifierade?’ Vi
förklarade att det hade vi och de sade:
’Det är verkligen bra. När blir ni
certifierade?’ Det var verkligen bra
tajming. Vår befintliga marknad ville att
vi skulle bli certifierade, just när vi höll
på att avsluta certifieringsprocessen.”
”
Den skotska fiskenäringen är värd en eloge för certifieringen
av sillfisket i Nordsjön. Allt fiske är beroende av välskötta,
hållbara bestånd – och en certifiering är avgörande för lokala
samhällen och en framgångsrik fiskeflotta
Alex Salmond, First Minister of Scotland
”
© David Linki
Nordhavsräkor, Norra
Kanada / Nordhavsräkor,
St Lawrenceviken och
Esquimankanalen
© Otis Bath
1992, NÄR TORSKTRÅLARNA började
återvända från Grand Banks utan fisk,
var det svårt att tro att det kunde föra
något gott med sig. Torsken hade
fiskats så hårt att den kommersiellt sett
var utrotad, men i och med nedgången
växte nordhavsräkbeståndet, som
utgjorde föda för torsken, i rasande takt
och det gjorde Pandalus borealis till en
av Newfoundlands värdefullaste arter.
CERTIFIERADES
5 augusti 2008
30 mars 2009
ART
Nordhavsräka
(Pandalus borealis)
FÅNGSTMETOD
Trål med trålbord
LAND
Kanada
OMRÅDE
Atlanten, Kanadas
farvatten i Atlanten,
norra St Lawrenceviken
och St Lawrenceflodens
mynning
FISKETONNAGE
68 000 ton
respektive 8 867 ton
Fisket ”Gulf of St Lawrence
northern shrimp trawl Esquiman
channel” är resultatet av en
harmoniseringsprocess för att
samordna aktiviteterna i ett område
där certifieringsutvärderingarna
överlappar varandra
”
Vår största framgång på
senare år är helt klart MSCcertifieringen. Det är något som
de som stödde initiativet kan
vara stolta över när de ser
tillbaka på vad det betyder
”
Derek Butler, Association of Seafood
Producers, St Johns, Newfoundland
60
Försiktig förvaltning
”Med tanke på biomassans storlek, är
vår exploateringsnivå försiktig”, säger
Derek Butler, vd för Association of
Seafood Producers i St John’s,
Newfoundland. ”Biomassan har ökat,
men fiskekvoterna har inte gått upp lika
mycket och det är bra. Det är en av de
saker – att inte gå mer hårt åt beståndet
– som gjorde att vi kunde bli
MSC-certifierade.”
Fiskeansträngningen har visserligen ökat,
men DFO, Kanadas fiskeridepartement,
begränsar antalet tillstånd som ges ut,
säger Butler. ”Det finns fortfarande bara
300 båtar som fiskar räkor, jämfört med
3 000 för krabba”, lägger han till. Alla
båtar använder trålar med trålbord som
har en maskstorlek på 40 mm eller mer
och har Nordmöre-rist. Räkorna
passerar in genom risten, medan fiskar
förs upp till en flyktöppning (som krävs
enligt lag). Det minskar bifångsten som
är det största problemet för flest
räkfiskare. Man fäster också spolar eller
gummiskivor på undertelnen så att
den främre nätkanten ”flyger” ovanför
bottnen. Plattfiskar som störs av nätet
kan därför passera under nätöppningen.
Om bifångsten vid trålning överskrider
fem procent måste fartygen flytta
sig minst fem sjömil innan de fortsätter
att fiska.
Det var sådana här åtgärder som gjorde
att fisket ansågs välskött. Trots detta
ställdes några certifieringsvillkor. ”Ett
villkor var att vårt förvaltningsprogram
skulle ange vilka åtgärder som skulle tas
om biomassan minskade på grund av
skaldjursfiskets cykliska natur”, säger
Butler. ”Om biomassan minskade, hur
skulle vi reducera antalet fiskefartyg
i flottan?”
DFO hade en övergripande målsättning,
men ”den behövde vara tydligare och
mer detaljrik, så att det gick att bevisa
att det fanns ett program på plats
för att reducera fiskeansträngningen
om beståndet minskade” – ett
tydliggörande som Butler uppskattar.
”Det hade vi inte för torsk”, beklagar
han. ”Tänk om vi hade haft MSC när
torskfisket var som populärast.
De skulle ha märkt att torskbeståndet
minskade i vissa områden och frågat:
’Vilka förvaltningsåtgärder ska ni ta för
att rädda torskbeståndet?’ Det skulle ha
redan ha funnits i åtgärdsplanerna.
Om allt hade varit som det var, kanske vi
inte skulle ha förlorat torskfisket om
MSC hade funnits då.”
Bibehållna befintliga marknader
och expansion till nya
Skälet för att ansöka om certifiering var
dock kommersiellt och inte bara
miljömässigt. Mer än hälften av fångsten
har alltid sålts till Storbritannien (det rör
sig nu snarare om 80 procent) och 2004
märkte räkproducenterna att en ny
trend var på gång där. ”I Storbritannien
ville de stora detaljistföretagen ha
MSC-certifierad fisk på sina hyllor
– och det behövdes snabbt. Våra
räkproducenter tyckte då att det var
bäst att skaffa certifieringen innan
någon slutar att köpa in produkten.”
Hans medlemsföretag har inte bara
bibehållit sina marknader utan också
utökat dem tack vare MSC-certifieringen.
”Efterfrågan på våra produkter har ökat
sedan vi blev certifierade, från
marknader som inte sålde våra produkter
tidigare”, bekräftar Butler.
Märkningen representerar slutet på ett
kapitel i historien – en historia som vi inte
vill se upprepa sig. ”Det var
Världsnaturfonden och Unilever som
skapade MSC, efter att Grand Banks
bestånd på bottenfisk kollapsade”, säger
Butler. ”Genom att certifiera ett fiske i
Newfoundland och Labrador ville vi säga
att ’vårt fiske var inte hållbart förr i tiden,
men nu är det det – och certifieringen
bekräftar det för konsumenterna’.
Genom certifieringen har cirkeln slutits.”
”
På Clearwater är vi stolta över vårt miljöengagemang som
är en förebild för många andra. Därför var det naturligt för
oss att försöka uppnå MSC-märkning för våra ’Tillagade
och skalade räkor’ från norra Kanada. Certifieringens
kommersiella värde märks tydligt tack vare tillgången till
nya marknader, ökad efterfrågan samt det erkännande vi
fått från kunder och konsumenter
”
Dennis Coates, chef för affärsutveckling på Clearwater
© The Navigator, 2009
Snökrabba och
Lerskädda, Kyoto
Danish Seine
Fishery Federation
© Tom Seaman / Fishing News International
”VÅRT MÅL ÄR att nästa generation ska
ärva ett rikligt fiskbestånd”, sade Tetsuya
Kawaguchi, ordförande för KDSFF (Kyoto
Danish Seine Fishery Federation), när de
blev certifierade förra året. ”Vi kommer att
fortsätta att förbättra snurrevadsfisket
med hjälp av vår kärlek för Kyotos hav.”
CERTIFIERADES
19 september 2008
ART
Snökrabba
(Chionoecetes opilio);
och lerskädda
(Hippoglossoides dubius)
FÅNGSTMETOD
Snurrevad
LAND
Japan
Japanska havet, innanför
Japans exklusiva
ekonomiska zon
”
91 ton snökrabba (2009)
respektive 220 ton
lerskädda
Trots att man som fiske vidtar
åtgärder för att skydda och
öka fiskbeståndet med hjälp
av miljövänliga fiskemetoder, är
det svårt att få konsumenterna
att uppmärksamma det.
Det var därför vi ville bli
MSC-certifierade
”
Takashi Hamanaka, sekretariatet för
Kyoto Danish Seine Fishery Federation
62
Fiske med låg miljöpåverkan
KDSFF:s 15 fartyg fiskar i Koyotos
Offshore fiskeområde, som startar ca 50
km utanför den så kallade Kyoto
Prefecture-kusten. Varje fiskefartyg
fiskar med ett enstaka snurrevad, ett
fiskeredskap som inte har några
tunga kedjor som kan påverka
havsbottnens ekosystem.
OMRÅDE
FISKETONNAGE
Det kanske låter sentimentalt, men den
315 km långa kustlinjen där flottan är
baserad har en djup, nästan mystiskt,
atmosfär. Med sitt läge norr om Kyoto, är
dess
medelpunkt
den
klippiga
utlöparen Kap Kyogamisaki. I väster finns
sanddynor, sandbankar och rev,
uppvärmda av den varma havsströmmen
som kallas Tushima. I öster ligger Wakasa
Bay, i stort sett en nationalpark.
Snurrevadet dras på mycket långa
varpbommar och bogseras tills
snurretågen blir parallella, vilket
innebär att nätet är fullt. Det brukar ta
1-1,5 timmar och det går inte att utöka
bogsertiden efter det – till skillnad från
vid trålning. Ju kortare bogsertid, desto
färre skador på fisk och högre
marknadsvinst. Det ger ett ekonomiskt
incitament att uppfylla reglerna för
bogsertider och nätdesign.
Storleken på nätet, maskorna och lyftet
(nätets bakre del) varierar beroende på
om man fiskar krabba eller lerskädda. För
att minimera bifångst, har KIOFS (Kyoto
Institute of Oceanic and Fishery Science)
utvecklat ett alternativ – ett selektivt
snurrevad – som har vinklade paneler för
att hålla kvar lerskäddor och större fiskar,
men släppa igenom snökrabba,
sjöstjärnor, havsanemoner och räkor
till havsbottnen.
Det har varit ett lagkrav att använda
selektiva snurrevad sedan 2006 och
kommunen har också infört andra regler
som fisketillstånd för fartygen, stängda
fiskesäsonger och fredade områden (runt
lek- och yngelområden) där cementblock
har lagts ut så att man inte kan fiska
snökrabba med bottentrål.
Inte bara lagregler
1999 när beståndet av snökrabba var
oroväckande lågt, valde KDSFF:s
medlemmar att själva införa ytterligare
kontrollåtgärder. Bland annat infördes
ett krav på att snökrabborna minst
måste ha en 100 mm bred ryggsköld för
att landas. På så sätt kunde man
undvika att ej fullvuxna hankrabbor med
”mjukt skal” fångades. Denna och andra
frivilliga begränsningar går längre än
lagreglerna för fartygen från de två
andra prefekturerna som också tillåts
fiska i området. Sedan man certifierades
har man infört en ytterligare frivillig
skyddsåtgärd, som MSC-certifierarna
hade föreslagit. ”För att stimulera
snökrabbans återhämning ytterligare
har vi, under KIOFS:s ledning, på försök
förbjudit allt fiske av hanar med mjukt
skal”, säger Hamanaka. ”Det är ett stort
steg mot att bevara beståndet.”
Program för
beståndet
återhämtning
av
Återhämtningsprogram infördes visserligen
redan 2003 av regeringen, men MSCcertifieringen har stärkt programmen
ytterligare. Ett certifieringsvillkor var att
man senast i september 2009 skulle
ha satt ett datum då beståndet av
snökrabba skulle ha återhämtat sig. ”Vi
håller på att diskutera det”, säger
Hamanaka. ”Med tanke på krabbans
livscykel, tror vi att ca tio år är
realistiskt”. Fram till dess kommer fisket
att ske enligt ett återhämtningsprogram
med försiktighetsåtgärder.
För Kyotofisket är ett årtionde naturligtvis
inte lång tid. Lerskäddan har fiskats här
sedan 1340-talet och snökrabba sedan
1800. ”Vi hoppas att MSC-certifieringen
kommer att uppmuntra fiskare att vidta
ännu striktare åtgärder för att förbättra och
stärka våra miljövänliga fiskemetoder”,
säger Hamanaka – och det har redan gett
kommersiella vinster. Så fort certifieringen
var ett faktum, gjorde den japanska
livsmedelsdetaljisten Aeon sin första
beställning på lerskädda – och lokala
konsumentsammanslutningar förväntas
alldeles strax följa i Aeons fotspår.
”
En effektiv och hållbar fiskeriförvaltning kräver inte bara fiskerinäringens medverkan utan
också konsumenternas medverkan. Kyoto Danish Seine Fishery Federation har lång
erfarenhet av hållbar fiskeriförvaltning. MSC-certifieringen hjälper fisket att kommunicera
det till omvärlden samt ge konsumenterna en möjlighet att göra ett bra miljöval när de
köper fisk och skaldjur och på det sättet stödja hållbar fiskeriförvaltning
Dr. Atsushi Yamasaki, marinbiolog på Kyoto Institute of Oceanic and Fishery Science
”
© Duncan Leadbietter / MSC
Nordhavsräkor,
St Lawrenceviken
och Esquimankanalen
© Daniel Suddaby / MSC
CERTIFIERADES
23 september 2008
30 mars 2009
ART
Nordhavsräka
(Pandalus borealis)
FÅNGSTMETOD
Trål med trålbord
LAND
Kanada
I APRIL, BARA sex månader efter att
fisket certifierades, var marinbiologer
ute och samlade lerprover i St
Lawrenceviken till en studie kring
räktrålningens bottenpåverkan. Studien
har finansierats av kommunen och de
sju klientföretag som har rätt att
använda MSC-märket och ska först
utvärdera mängden och mångfalden
på de organismer som lever i
bottensedimentet och sedan analysera
hur dessa påverkas av trålning.
Forskning kring eventuell
miljöpåverkan
OMRÅDE
St Lawrenceviken,
utanför östra Kanada
FISKETONNAGE
28 800 ton
respektive 8 867 ton
Fisket ”Gulf of St Lawrence
northern shrimp trawl Esquiman
channel” är resultatet av en
harmoniseringsprocess för att
samordna aktiviteterna i ett område
där certifieringsutvärderingarna
överlappar varandra
”
MSC-certifiering är ett måste
för våra kunder i Storbritannien.
Om produkterna inte är MSCcertifierade, köper de dem inte.
Nu får vi samma fråga från
Danmark, Norge och USA.
Det kommer sakta men säkert
Jules Pepin, marknadsföringschef,
Les Pêcheries Marinard Ltd
64
”
”Om vi inte hade varit MSC-certifierade,
skulle vi inte ha delfinansierat en studie
för att undersöka om vi påverkar våra
fiskeområden eller inte”, säger Jules
Pepin, marknadsföringschef för Les
Pêcheries Marinard Ltd, en av
klientorganisationerna. Initiativet var en
direkt följd av ett av certifieringsvillkoren, trots att fisket fick ett mycket högt
betyg. Fisket var redan extremt välförvaltat av det ansvariga departementet
DFO (Fisheries and Oceans Canada).
Fisket begränsas genom tillstånd, som
ges till ca 100 båtar. Fångstkvoten (TAC)
för respektive område revideras årligen
mot bakgrund av beståndet och näten
måste ha en maskstorlek på 40 mm (för
att små exemplar ska undkomma) och
Nordmöre-rist för att eliminera bifångst.
Det befintliga förvaltningsprogrammet
kräver också att utrotningshotade arter,
som blå och fläckig havskatt släpps ut
till havet igen.
”Vi använder helt rätt fiskemetoder”,
säger Pepin, ”men studien kommer
att ge ett ännu större skydd för
fiskeområdena”. Forskare från ISMER
(Institute of Marine Sciences, Quebec
universitet i Rimouski) kommer till att
börja med att arbeta med forskare från
DFO och senast 2011, kommer DFO
Quebec hålla en workshop för att
rapporterna resultaten av studien. ”Just
nu kan vi inte bevisa att vi inte har någon
påverkan på fiskeområdet”, säger
Pepin. ”Om vårt fiske påverkar miljön
kommer vi att vidta åtgärder för att rätta
till det. Det är möjligt att vi kommer att
behöva införa vissa ändringar för att
undvika de mjukare sedimenterade
områdena på havsbottnen.”
Serge
Haché,
leveranschef
på
L’Association Cooperative des Pêcheurs
de L’Ile Ltd, en annan klientorganisation,
misstänker att man kommer att behöva
göra vissa ändringar. “Med hjälp av
Scanmar-sensorer och kameror på trålar,
har vi redan visat vetenskapligt att
skadan på havsbottnen är minimal. “Vad
vi måste göra är dock att ta fram
mer detaljerad information under de
kommande två åren.”
Tillträde till nya marknader
Det ger kommersiella vinster att
uppfylla villkoren, eftersom fisket inte
har råd att förlora certifieringen. ”Vi blir
kontaktade av nya kunder som säger att
de vill ha det lilla blå märket på
leveranserna”,
säger
Haché.
”Certifieringen har definitivt hjälpt oss
att sälja till nya kunder. Två månader
efter att vi certifierades, sade en
inköpare att han bara ville ha
MSC-märkta räkor, med märket på
lådan och allting. Om vi inte kunde
tillhandahålla det skulle han behöva gå
till någon annan.”
85 procent av räkorna från detta fiske
säljs till Europa och många av
livsmedelskedjorna där tar bara in
MSC-certifierade produkter. ”2006
banade Walmart (världens största
livsmedelskedja) vägen med ett kraftfullt
åtagande
om
MSC-certifierade
produkter”, säger Haché. ”Det här
kommer att ha en snöbollseffekt. Vi vill
vara med nu, innan MSC-certifieringen
blir obligatorisk .”
MSC-märket
hjälper
också
i
konkurrensen med Asien och deras
billigare, odlade räkor. ”Det var ett
mycket viktigt beslut att ta detta steg för
att främja vilda nordhavsräkor”, säger
Haché,” och är något ytterligare vi kan
sätta på etiketten, d.v.s. att produkten
kommer från ett fiske som är bevisat
hållbart och välförvaltat.”
”
På Nordic Seafood gladde vi oss verkligen åt att räkfisket
i St Lawrenceviken blev MSC-certifierat. På senare år
har efterfrågan på hållbara fiskprodukter ökat bland
konsumenterna. MSC-certifieringen var en bra åtgärd som
kommer att säkerställa en ljus framtid och stor efterfrågan
på nordhavsräkor
”
Lars Olsen, försäljningschef på Nordic Seafood A/S
© Daniel Suddaby / MSC
Sej, Nordsjön,
Tyskland, Trålning
© Marnie Bammert / MSC
”I SLUTÄNDEN måste vi se allt ur en
kommersiell synvinkel – men vi måste
också tänka långsiktigt”, säger Jörg
Petersen, vd för Kutterfisch, det tyska
företag som förädlar den sej som
nordsjöfisket fångar. Enligt hans åsikt
samverkar de två sakerna – långsiktiga
åtgärder som skyddar haven leder ofta till
minskade kostnader.
Minskade miljöeffekter
CERTIFIERADES
8 oktober 2008
ART
Sej (Pollachius virens)
FÅNGSTMETOD
Bottentrålning
med trålbord
LAND
Tyskland
OMRÅDE
Nordsjön, framför allt de
djupa vattnen nära den
norra kontinentalsockeln
och djuphavet utanför
Norge samt nordöstra
Skottland
FISKETONNAGE
”
9 700 ton
För fyra år sedan, ställde vi
oss frågan: ’Hur kan vi vara
annorlunda?’ Det enda sättet
att få ett märke som visar
kunder och konsumenter att
vi är bättre än andra är genom
en MSC-certifiering
”
Jörg Petersen, vd för KutterfischZentrale GmbH fiskbehandlare
Utan den åsikten, kunde man mycket väl
tänka sig att de investeringar som hans
bolag gjorde i flottan bara handlade om
miljöengagemang. ”Vi har gjort försök
med trålbord med mjuk underkant”,
säger han, och tänker på en ny typ
av fiskeredskap som har liten eller
ingen kontakt med havsbottnen, vilket
minimerar effekterna på ekosystemet.
Sedan är det frågan om maskstorlek,
som bestämmer storleken på den sej
man fångar. ”Under många år, även före
certifieringen, var vår lägsta maskstorlek
125 mm, trots att EU:s krav var 100 mm”,
säger han. ”Våra fiskare sade: ’Vi vill
inte fånga små fiskar. De är nästa
generation och vi slänger bort dem. Med
större maskstorlek fångar vi bara
fullvuxna fiskar. ’”
Faktum är att det är ”relativt ovanligt” att
man kastar bort sej, enligt MSC:s
certifieringsrapport. Orsaken är att ung
sej brukar simma nära kusten (dit trålarna
inte går) tills de bli tre år. Men både den
här frågan och frågan om trålborden visar
att miljöintressen och affärsintressen
ibland överlappar varandra.
Trålbord är två skivor av tung metall som
håller trålöppningen utspänd vid trålning.
”Man kan använda olika vinklar och
längden på den vajer som fäster dem vid
trålen kan justeras”, säger Petersen. ”Du
kan göra så att de rör sig 1–2 meter
ovanför havsbottnen, så att trålen bara
nuddar botten ibland, eller inte alls.
” Det är därför de kallas trålbord med
mjuk underkant.
Miljöåtgärder minskar
produktionskostnaderna
Dessa trålbord görs av Thyboron i
Danmark, men vissa andra ändringar
måste göras på trålen. På grund av att
friktionen mot havsbottnen är lägre,
66
krävs inte lika mycket kraft för att
bogsera trålborden. ”Så vi introducerade
en typ av nät som görs av ett annat garn
som är 30 procent lättare än det material
man normalt använder”, säger Petersen.
”Vi märkte att de minskade bränslekonsumtionen med 20–30 procent.”
Den större maskstorleken gav också
besparingar. ”Om fisken är liten leder
det
till
merarbete
och
högre
behandlingskostnader”, säger Petersen.
”För att leverera 10 kg fisk, behövs
kanske 100 filéer. Med större fisk
räcker det kanske med 60. Stora filéer på
150-200 g är mycket lättare att sälja än
filéer på 100 g.
Åtgärdsprogram för bättre
miljöresultat
När fisket granskades mot MSCstandarden, fick det högt betyg och
resultatet var att man endast ställde
mycket få certifieringsvillkor. Försök
hade till exempel redan påbörjats med
tråldörrar och lättare fiskeredskap och
bifångsten uppskattades till endast två
procent. ”Men MSC-villkoret innebar
att vi var tvungna att införa ett
åtgärdsprogram för att förbättra fiskets
miljöprestationer”, säger Petersen, ”och
vi kom överens om att försöka minska
effekterna av bottentrålning.” Det är
därför redskapen måste förbättras hela
tiden, dels för att uppfylla villkoret men
också för att göra verksamheten bättre.
Ekonomiska fördelar
Belöningen finns i marknaden, inte i
form av konsekvent prisökning, men
tillträde till nya produktområden. ”Vi får
nu fryskontrakt för filéer”, säger
Petersen, ”eftersom marknaden för fryst
fisk vill ha MSC-märkta produkter”.
Den största efterfrågan kommer från
lågpriskedjor som Aldi och Lidl, vilka i
sin tur har upplevt en ökad efterfrågan
på dessa produkter från sina kunder.”
”Det är en mycket positiv utveckling för
oss”, säger Petersen, ”för det ger oss
något extra att komma med. Nu är vi
inte är lika beroende av den färska
fiskmarknaden där priserna fluktuerar
från dag till dag. Det ger oss en stabilare
bas – och det skulle definitivt inte ha
hänt utan MSC-märkningen.”
”
Tyskland är världens största marknad för MSC-märkta produkter som utgör en viktig
del av en hållbar fiskerinäring. Tack vare MSC-certifieringen av sejfisket blev
Kutterfisch-Zentrale, från Cuxhaven, Tysklands första fiske som kunde bevisa att man
kan uppnå ekonomiska framgångar och samtidigt skydda de marina ekosystemen. Jag
hoppas att kunderna kommer att stödja detta genom att välja hållbart fiskade
fisk- och skaldjur
”
Bart van Olpen, vd för Fishes Wholesale BV
© Marnie Bammert / MSC
Makrill, Västra
Komponenten,
Scottish Pelagic
Sustainability Group
© Seafood Scotland
CERTIFIERADES
21 januari 2009
ART
Makrill
(Scomber scombrus)
FÅNGSTMETOD
Flyttrål
LAND
Storbritannien
OMRÅDE
Nordvästra Atlanten och
Nordsjön – särskilt
utanför Storbritanniens
västkust, Irland och
Frankrike, med inriktning
på den västra delen
av beståndet
FISKETONNAGE
”
140 000 ton
Redan från dag ett visste vi att
det vi gjorde var hållbart – men
det är alltid saker man kan
förbättra. MSC-processen fick
oss att fokusera våra åtgärder
på särskida delar av fisket och
beakta beståndets övergripande
hälsa och våra skyldigheter
”
Derek Duthie, företagssekreterare,
Scottish Pelagic Sustainability Group
”VI TAR UT nästan hela vår makrillkvot från
västra komponenten”, säger Derek Duthie,
företagssekreterare för SPSG (Scottish Pelagic
Sustainability Group), och förklarar hur ett fiske
som fångar makrill i Nordostatlanten – ett
bestånd som helt har försvunnit från vissa
områden – kan anses hållbart. Faktum är att
det bara är Nordsjödelen (som lägger sina ägg
i vatten nära Storbritanniens ostkust) som
fortfarande behöver särskilda skyddsåtgärder
efter överfisket på 60-talet, medan västra
komponenten är ”i gott skick” enligt MSC:s
certifieringsrapport.
Precis som SPSG:s sillfiske i Nordsjön, som
certifierades 2008, är detta fiske en stor aktör.
Fisket landar ca tre fjärdedelar av hela den
brittiska makrillkvoten för västra komponenten (en marknad värd 80 miljoner pund) och
fångsten säljs huvudsakligen till Ryssland,
Östra Europa och Japan. Men vad är det då
som gör Storbritanniens största fiske hållbart?
Under tioårsperioden före certifieringen hade
trålare från den skotska pelagiska flottan
också med sig observatörer från SMRU
(Sea Mammal Research Unit) på
St Andrews universitet, ett frivilligt program.
"Observationer har visat att bifångssten av
valdjur i makrillfisket är noll", bekräftar Duthie.
När det blev obligatoriskt med observatörer i
EU ”fortsatte SMRU med observationsprogrammet på statens vägnar” säger Durthie,
”och vi samarbetar med det programmet.” Nu
när det är en del av MSC:s åtgärdsprogram,
måste SPSG jobba mycket mer med SMRU
för att avgöra hur eventuella framtida effekter
ska ”dokumenteras på ett meningsfullt sätt”.
Mycket selektivt fiske
Oberoende garanti
För det första använder man fångstmetoder
som är mycket selektiva. ”Fartygen använder
detekteringsutrustning för att lokalisera
makrillstim, och dra fiskeredskapen på det
djup som utrustningen anger”, förklarar
Duthrie. Vad skepparna inte nödvändigtvis vet,
är om stimmet innehåller större makrillindivider, mindre ungfisk eller båda delarna. Därför
använder man automatiska jiggar, en ny teknik
som infördes på SPSG:s fartyg förra oktober,
för att öka selektiviteten ytterligare.
2007, när SPSG skapades som en
avknoppning av den tidigare Pelagic Strategy
Group (ett samriskbolag mellan stat och
bransch) var ett av dess mål att skaffa MSCcertifiering. Man hade redan utvecklat en
hållbarhetspolicy, men den behövde den extra
garanti som en oberoende certifiering ger.
”Vi ville ge en oberoende garanti för att
våra fisken var i gott skick och att våra
fiskemetoder var hållbara”, säger Duthie.
”Tack vare våra erfarenheter av dörjning, vet vi
att makrillen biter på krokar”, säger Duthie,
och ”därför programmerar operatörerna sina
maskiner så att de släpper ner linor med
krokar till det djup där stimmet befinner sig.
När makrillen biter, drar maskinen automatiskt
upp linan, och fisken vägs var och en för sig.
Skeppare får se vikten på individuella
makrillexemplar, och också genomsnittsstorleken. Baserat på ett prov på ett par korgar, ca
100 exemplar kanske, bestämmer skepparen
om man ska tråla på det djupet eller gå någon
annanstans. Om fiskanläggningarna särskilt
vill ha fisk av en viss vikt, kan man skräddarsy
fångsten efter marknadens behov. Normalt
sett betalas ett bättre pris för större
makrillexemplar, så du kan koncentrera dig på
dem och försöka undvika unga fiskar.”
I rapporten drog certifieraren slutsatsen att
”utsläppt fisk” (d.v.s. när man öppnar nätet
68
och släpper ut de exemplar som är för små
innan de pumpas upp) ”inte var ett stort
problem här” jämfört med andra pelagiska
fisken. Den slutsatsen drar han på grund av
de register som FRS i Aberdeen för och som
har observatörer på en del av SPSG:s fartyg.
Initiativ som automatisk jigging, var inte ett
direkt svar på ett certifieringsvillkor, påpekar
han. Men när man gick in i MSC-programmet
fungerade ”vetskapen om de olika saker som
certifierarna skulle titta efter” som en
katalysator. ”Vi visste att vi var tvungna att
minimera utkast”, säger Duthie, ”och MSCprocessen gjorde oss fokuserade och hjälpte
oss att driva igenom bättre rutiner för det.
Det fick oss att tänka på beståndets allmänna
tillstånd och våra skyldigheter.”
Skydd för befintliga marknader
Den andra stora orsaken till att vi ansökte om
en certifiering var att skydda våra befintliga
marknader. ”Det visade sig vara ett bra tillfälle
att se till att vår konkurrenskraft inte
urholkades på något sätt”, förklarar han.
”Flera makrillfisken har nu ansökt om
certifiering, och det var ett sätt att garantera
vår framtid. Vi ville inte vara det fiske som blev
certifierat sist.”
”
Den framgång som det innebär att lyckas få en MSC-certifiering – högsta betyget på
hållbarhet – för Skottlands makrillfiske är ett bra incitament för vår fiskenäring och
samhällen. Det är också bra för konsumenterna, eftersom de nu har bevis på att de,
när de köper skotsk makrill, köper en produkt av högsta kvalitet som är hållbart fiskad
Richard Lochhead, glesbygds- och miljöminister
”
© David Linkie
Torsk och Kolja,
Nordöstra Arktis,
Domstein Longliner
Partners
CERTIFIERADES
27 februari 2009
ART
Torsk (Gadus morhua);
och kolja
(Melanogrammus
aeglefinus)
FÅNGSTMETOD
Långrev
LAND
Norge
OMRÅDE
Norska havet, södra
Barents hav och
Svalbard-området
FISKETONNAGE
”
5 000 ton torsk (2009)
och 3 000 ton kolja (2008)
MSC-märkningen har gett
oss tillträde till intressantare
marknader som betalar högre
priser. Vi blir mer och mer ett
företag som arbetar med mindre
kunder som specialiserar sig på
hållbart producerade fisk- och
skaldjur, och mindre och mindre
en massproducent som säljer
en vara i stora kvantiteter till
stora kunder
”
Rolf Domstein, vd för Domstein
Fish AS, Norge
”DEN NORSKA FISKERIFÖRVALTNINGEN
har i många år ansetts vara den bästa i
världen” säger Rolf Domstein, vd för
Domstein,
behandlingsföretag
och
exportör som förvaltar dessa två viktiga
fisken tillsammans med Ervik Havfiske
långrevsfiskeflotta. När man berättar om
detta för konsumenter som bor långt borta,
är MSC-märket ovärderligt.
vet av erfarenhet vilka arter de kommer
fånga vid olika tidpunkter på året”, säger
Domstein – huvudsakligen torsk från
oktober till mars och kolja under
sommaren. ”De vet vilka områden de
ska fiska i och på vilket djup, liksom att
den storlek de använder på agn och
krokar avgör vad de fångar. Våra
bifångstnivåer är mycket låga.”
Nya marknader
Men som en punkt på deras
åtgärdsprogram för MSC måste båda
fiskena ta fram ”mycket bättre
uppskattningar” av all bifångst, för att
öka kunskapen om eventuella effekter
på
andra
arter.
Ett
särskilt
försöksprogram ska utvecklas och
genomföras inom 12 månader från
certifieringen,
som
tillhandahåller
information som forskare kan använda
för att uppskatta spridningen, ekologin
och mängden av kommersiella och ickekommersiella arter, däggdjur och fåglar.
”Folk i Norge litar på det sätt vi förvaltar
våra fiskerier”, förklarar Domstein, ”men i
marknader längre bort, är det mycket
viktigt att det bekräftas av oberoende
certifieringsorgan. Vi börjar få mycket
uppmärksamhet i Tyskland, Holland och
Storbritannien. Faktum är att Asda (det
tredje största detaljistföretaget i
Storbritannien) som vi inte har sålt till tidigare började sälja vår MSC-märkta
torsk redan första veckan efter att vi
hade certifierats.”
Domstein producerade tidigare dyrare
fiskprodukter med hjälp av de billigare
delarna av filén – men allt det är på väg att
ändras. ”Jag tror att vi kommer att sälja
mer färsk fisk i framtiden”, säger
Domstein, ”och få ännu högre priser. Vi
behöver inte något prispåslag. Om vi kan
öka våra försäljningsvolymer och sälja vår
fisk på marknader där man betalar mer,
kommer vi att förbättra vårt resultat
utan prispålägg.”
Hållbart fiske
Den stora vinsten för konsumenterna är
att de kan köpa Nordsjötorsk (en
omdebatterad art) med gott samvete
– tack vare utmärkt förvaltning av
beståndet i Barents hav, enligt ett
ömsesidigt avtal mellan Norge och
Ryssland. ”Vi har alltid justerat fisket
efter biomassan”, säger Domstein, ”så
vårt fiske har aldrig varit i den kris som
man har sett i andra delar av världen.”
Certifieringsorganets
expertteam
rapporterade att ”beståndet konsekvent
hölls på nivåer ovanför försiktighetsgränserna”, vilket innebär att tillräckligt
mycket fisk lämnas kvar i havet för
att leka och ge en hälsosam generation
följande år.
De två fiskena hade också mycket bra
resultat i fråga om selektivitet. ”Fiskare
70
Fokus på hållbarhet
”Varje fiskare som tar upp fisk kommer
att ansvara för rapportering”, säger
Domstein. ”De kommer att bli mycket
mer engagerade. Tack vare MSC, är
hela vår organisation mycket mer
fokuserad
på
miljöförbättringar.
MSC-granskningen öppnade våra ögon
och vi lärde oss mycket. I Norge har vi
har alltid rapporterat våra fångster, men
nu kommer vi att rapportera dem på ett
mycket mer formaliserat sätt.”
Domstein anser också att andra
miljöfrågor är viktiga. ”Vi kontrollerade
alltid
noggrant
bränsleåtgången,
eftersom det är en av våra största
kostnader”, säger Rolf Domstein. ”Alla
våra fartyg använder teknologiska
lösningar som förbättrar bränsleeffektiviteten, men förra året blev vi också
mycket mer medvetna om föroreningarna, särskilt vårt kolavtryck.” Med det i
bakhuvudet,
analyseras
alla
Domsteins produkter för att mäta dess
koldioxidutsläpp genom hela livscykeln,
från råmaterial till färdig produkt.
”
Asda och dess kunder stödjer MSC, vars märke
garanterar att vår fisk är hållbar. Vi är stolta över att
vara de första som säljer MSC-märkt torsk och kolja
från Atlanten till våra kunder, så att vår nations mest
älskade fish-and-chips kan vara ett grönt val
”
Chris Brown, ansvarig för etisk och hållbar inköpspolicy, Asda
© Alice Blålid
[email protected]
www.msc.org
Huvudkontor
3rd Floor Mountbarrow House
6-20 Elizabeth Street
London SW1W 9RB, Storbritannien
Tel: +44 (0)20 7811 3300
Registrerad som välgörenhetsorganisation nr 1066806
Regionalkontor – Asien och
Stillahavsområdet
10/46-48 Urunga Parade
Miranda NSW 2228
Australien
Tel: + 61 (0)2 9524 8400
ABN: 69 517 984 605
Regionalkontor - Europa, Amerika
och Mellanöstern
3rd Floor Mountbarrow House
6-20 Elizabeth Street
London SW1W 9RB, Storbritannien
Tel: +44 (0)20 7811 3300
Registrerad som välgörenhetsorganisation nr 1066806
Lokalkontor – Japan
3rd Floor, AIG Kabuto-cho Bldg
5-1 Nihonbashi Kabuto-cho
Chuo-ku
Tokyo, 103-0026
Japan
Tel: +81 (0)3 6861 7515
Regionalkontor – Amerika
2110 North Pacific Street
Suite 102
Seattle WA 98103, USA
Tel: +1 206 691 0188
Icke-vinstdrivande status 501 (c)(3)
Lokalkontor – Nederländerna
Sweelinckplein 9-11
Unit 18,_ 2517 GK
Haag
Nederländerna
Tel: +31 (0)70 360 5979
Lokalkontor – Skottland
4th Floor Thorn House
5 Rose Street
Edinburgh EH2 2PR
Skottland, Storbritannien
Tel: +44 (0)131 243 2617
Lokalkontor – Tyskland, Schweiz,
Österrike
Schwedter Straße 9a
10119 Berlin
Tyskland
Tel: +49 (0)30 8849 7008
Lokalkontor – Sydafrika
Postadress:
P.O. Box 7107
Roggebaai 8012
Cape Town
Sydafrika
Tel: +27 (0)21 4255086
Lokalkontor – Frankrike
La Ruche
84 Quai de Jemmapes
75010 Paris
Frankrike
Tel: +33 (0)1 70 23 28 11