Miljö- och socioekonomiska fördelar under de första tio åren med MSC-certifierade hållbara fisken Innehåll En hälsning från verkställande direktören Ett hav i förändring - tio år med Marine Stewardship Council Världskarta med MSC fisken 03 04 06 Languster, Västra Australien 08 Sill, Thames Blackwater Drivgarnsfiske 10 Lax, Alaska 12 Hoki, Nya Zeeland 14 Hjärtmusslor, Burryviken 16 Makrill, Sydvästra Storbritannien, Dörjfiske 18 Havskräftor, Loch Torridon, Tinfiske 20 Patagonisk Tandfisk, Sydgeorgien, Långrevsfiske 22 Kummeltrålning, Sydafrika 24 Languster, Nedre Kalifornien 26 Alaska Pollock, Berings Hav/Aleuterna, Alaskagolfen 28 Sjötunga, Sill och Makrill, Hastings 30 Stillahavstorsk, Berings hav och Aleuterna, Alaska, Fryslångrev 32 Gunnars Isfisk, Australien 34 Hälleflundra, Norra Stilla Havet, USA 36 Sill, Nordsjön, Pelagic Freezer-Trawler Association (PFA) 38 Sobelfisk, Norra Stilla Havet, USA 40 Gösfiske Hjälmaren, Ryssja och Bottengarn 42 Patagonska kammusslor, Argentina 44 Långfenad Tonfisk, Stilla Havet, American Albacore Fishing Association 46 Havsaborre, North Eastern Sea Fisheries Committee 48 Oregonräkor 50 Sill, Nordsjön, Astrid Fiske 52 Sjöar och Coorong, Södra Australien 54 Sej, Nordsjön och Nordöstra Arktis, Norge 56 Sill, Nordsjön, Scottish Pelagic Sustainability Group 58 Nordhavsräkor, Norra Kanada / Nordhavsräkor, St Lawrenceviken och Esquimankanalen 60 Snökrabba och Lerskädda, Kyoto Danish Seine Fishery Federation 62 Nordhavsräkor, St Lawrenceviken och Esquimankanalen 64 Sej, Nordsjön, Tyskland, Trålning 66 Makrill, Västra Komponenten, Scottish Pelagic Sustainability Group 68 Torsk och Kolja, Nordöstra Arktis, Domstein Longliner Partners 70 Omslag: Makrill, Sydvästra Storbritannien, Dörjfiske © John Spaul; Kummeltrålning, Sydafrika © John White / MSC; Långfenad Tonfisk, Stilla Havet, American Albacore Fishing Association Pacific, USA © Fishes Holding BV; Sobelfisk, Norra Stilla Havet, USA © Peter Thompson; Torsk och Kolja, Nordöstra Arktis, Domstein LonglinerPartners, Norge © Alice Blålid; Lax, Alaska, USA © Chris Arend Fotografering; Languster, Nedre Kalifornien, Mexico En hälsning från verkställande direktören ekomärket, ska kunna välja det ”bästa miljöalternativet”. MSC etablerades 1999 som en helt oberoende, icke-vinstdrivande organisation. I år har det gått tio år sedan de första fiskena anslöt sig till MSC:s certifieringsprogram. Det har varit tio år av samarbete och utveckling och för att fira vårt 10-årsjubileum har vi tagit fram det här häftet och bett fiskena med sina egna ord berätta om sina erfarenheter och framgångar. När man ser tillbaka på de senaste tio åren har det varit en spännande resa som började när Världsnaturfonden och Unilever tog de första stegen mot ett samarbete efter kollapsen av torskfisket i Grand Banks. Man ville skapa ett marknadsbaserat program som skulle främja och stödja ett hållbart fiske. Båda organisationerna var djupt engagerade i havens och fiskeresursernas oroväckande tillstånd och ville arbeta för uthålliga hav och fiskeresurser för framtida generationer. Tillsammans skapade de MSC, ett branschlett miljöcertifieringsprogram som främjar och stödjer ansvarsfulla och hållbara fiskemetoder samt, framför allt, arbetar för att konsumenterna själva, med hjälp av Som berättelserna i detta häfte vittnar om är det tydligt att konsumenterna nu, när tio år har gått, alltmer efterfrågar miljömärkta och hållbara fisk- och skaldjursprodukter, något som driver den mycket positiva förändringen av fisket och fiskemetoderna. Idag är över 150 fisken runt om i världen på något sätt involverade i vår oberoende granskningsprocess. Tillsammans fångar dessa fisken mer än 6 miljoner ton fisk och skaldjur – nästan 7 procent av den globala årsproduktionen av vildfångad fisk och skaldjur. Det är fiskena i detta häfte som ska firas – de första 42 fiskena som blev certifierade enligt MSC:s standard. De hade mod, engagemang och framtidstro nog att investera i vårt nystartade hållbarhetsprogram och nu står de bakom den allt växande grupp medvetna konsumenter som vill kunna välja ett hållbart alternativ när de köper fisk och skaldjur. Vi är också skyldiga ett stort tack till de många fisk- och skaldjursföretag runt om i världen som har gjort hållbarhet till en hjärtesak och ett avgörande kriterium för sina inköpsstrategier. Idag beräknas marknaden för MSC-märkta produkter till över 1,5 miljarder dollar, d.v.s. mer än 10 miljarder kronor. Det finns över 2 500 olika MSC-märkta produkter i 52 länder runt om i världen. Jag vill tacka alla de personer och organisationer som har haft så stor betydelse för MSC:s utveckling och framgång. Dessutom vill jag tacka alla de som så generöst har stöttat oss och bidragit finansiellt till vår verksamhet under dessa tio år vilket gjort att vi har kunnat utveckla de samarbeten och arbetsrelationer som utgör grunden för programmets framgång och trovärdighet. Många av dem har stått bakom oss sedan starten. Vi hade heller aldrig kunnat komma så här långt om det inte hade varit för de icke-statliga organisationer och forskare som arbetar för att bevara våra marina miljöer och som har gjort så mycket för att göra MSC:s standard till en trovärdig standard för ansvarsfullt och hållbart fiske. Berättelserna i detta häfte visar att det finns mycket att fira, men det står också klart att det finns mycket kvar att göra – och att det måste göras snabbt – om våra hav ska vara sunda och produktiva i framtiden. Vi ser fram emot att bygga vidare på de framgångar vi haft under dessa tio år och tillsammans med våra klientorganisationer arbeta för att uppnå vår vision om ett hav som sjuder av liv, och garanterade fiskeresurser för denna och framtida generationer. Rupert Howes Verkställande direktör september 2009 3 Ett hav i förändring – tio år med Marine Stewardship Council by Andrew Purvis SEDAN 1999 NÄR de första fiskena gick med i Marine Stewardship Council (MSC) har MSC spelat en avgörande roll för att öka medvetenheten om denna fantastiska och hållbara resurs. Inför MSC:s 10-årsjubileum fanns det 2 000 produkter och över 5 miljoner ton hållbara fisk- och skaldjursprodukter som bar MSC:s miljömärke. Men bakom denna blå symbol på produkterna döljer sig de män och kvinnor från 42 certifierade fisken runt om i världen, som har gjort detta möjligt genom att varje dag arbeta enligt bästa praxis. Tillsammans vet de praktiskt taget allt som finns att veta om hållbar fiskeriförvaltning. I detta jubileumshäfte är det havets resurser vi firar. För att ta reda på hur MSCprogrammet hjälper fiskeriverksamheter idag – 10 år efter starten – har jag bett fiskare och klientorganisationer med egna ord berätta om sina erfarenheter. Håller certifieringen vad den lovar? Har den inneburit några ekonomiska fördelar? Gör den välkända blå miljösymbolen att man får ett bättre pris för sina produkter? Har den hjälpt fiskeriverksamheterna att slå sig in på nya marknader eller bibehålla befintliga marknader? Jag ville också ta reda på om MSC-programmet har lett till några mätbara miljöfördelar, som till exempel återhämtning av bestånd, reducerad bifångst eller fler observatörer på fartygen. Och hur är det med samhällsfördelar? Har MSC-programmet bidragit till att trygga arbeten och samhällen, att öka intresset för fiske som livsstil eller att ge bättre tillgång till sociala förnyelseprogram eller statliga bidrag? För att tala med alla de organisationer som vi certifierat fram till april 2009 (det datum då vårt tionde räkenskapsår, och därmed den tid som vi vill berätta om i det här häftet, upphörde) och ställa dessa viktiga frågor, har jag trotsat många tidszoner, klimatsystem och språkbarriärer. Vartenda fiske har en fascinerande historia att 4 berätta och de svar jag fick är beviset för att MSC:s certifieringsprogram – och organisationerna som medverkar i det – på många sätt hjälper till att ändra marknaden till en hållbar marknad och att göra våra hav sundare. Miljöfördelar Gör certifieringen ett fiske mer hållbart, eller är det bara ett erkännande av att fisket redan bedriver bästa praxis? Det finns många fisken som använde hållbara fiskemetoder långt innan MSC kom in i bilden. Men som det här häftet visar har MSC:s program lett till mätbara förbättringar. Ett exempel är hokifisket på Nya Zeeland (sidan 14), där de katastrofalt låga bestånden nu börjar återhämta sig tack vare en mängd olika åtgärder, bland annat den åtgärdsplan som certifieringsorganets expertteam föreslog som en del av certifieringsprocessen. Även i Sydafrika har MSC-programmet bidragit till en sundare marin miljö. När den för Sydafrikas ekonomi så viktiga kummeltrålningen skulle certifieras (sidan 24), ställde man som villkor att fisket skulle genomföra en studie kring dödligheten av sjöfåglar som fastnade i trålredskapen och, om studien visade att det var nödvändigt, vidta åtgärder för att reducera den. Det har nu lett till att dödligheten bland sjöfåglar har sjunkit drastiskt från 18 000 till bara 200 per år. Ett av certifieringsvillkoren för det norska sejfisket i Nordsjön och nordöstra Arktis (sidan 56) var att det skulle föras mer systematiska register över bifångst enligt befintliga regler, och detta tror man även kommer förändra det sätt som andra norska fisken förvaltas på. De norska sejfiskarna samarbetade också med statliga forskare för att kartlägga djupa korallområden som var stängda för trålning, för att se om de hade skadats eller förstörts av fixerade fiskeredskap. I ett fall var miljöfördelarna ett direkt resultat av certifiering enligt MSC:s spårbarhetsstandard, som innebär att fisk och skaldjur ska kunnas spåras tillbaka till det certifierade fisket. För att kvalificera sig enligt denna standard måste de sydgeorgiska tandfiskfiskarna på Falklandsöarna (sidan 22) väga hela sin fångst, låda för låda, under statlig tillsyn. På detta sätt bidrar man till att skydda beståndet eftersom man så när som på några kilo vet hur många exemplar som fångas varje år och kan vara säker på att man inte överskrider sin kvot. © Jiri Rezac/WWF-UK Ekonomiska incitament Majoriteten av alla fisken säger att MSC-märkningen har hjälpt dem att bibehålla befintliga marknader eller komma in på nya marknader. Stillahavstorskfisket i Berings Hav/Aleuterna (sidan 32) har lyckats med båda. Före certifieringen sålde fisket mest torkad torsk och saltade filéer, men numera har man även kommit in på mervärdesmarknaden för fryst och panerad fisk. Man har också breddat sitt marknadsterritorium och säljer nu även till kunder i Europa. Det tyska sejfisket i Nordsjön (sidan 66) sålde tidigare uteslutande färsk fisk. Nu säljer man i ökande utsträckning frysta filéer – en helt ny marknad för dem – eftersom tyska livsmedelsföretag (särskilt de stora lågpriskedjorna Aldi och Lidl) efterfrågar MSC-certifierade frysta produkter. I Bristol Bay, Alaska, har efterfrågan från stora livsmedelsföretag gjort att laxproducenterna (sidan 12), som tidigare sålde burkprodukter, har kunnat etablera sig på marknaden för mervärdesprodukter som filéer, kylning och frysning. Några fiskare rapporterade att man numera kan ta ut högre priser för sina produkter. Det gäller framför allt de mindre, traditionsenliga fiskena. Många av dessa har överlevt och till och med blomstrat tack vare mer gynnsamma priser. I Australien säger Sjöar och Coorong-fisket (sidan 54) att de, när de säljer sina produkter till restauranger i Sydney och Melbourne, kan begära 30–50 procent mer för MSC-märkta produkter. Det har stor betydelse i ett samhälle där fisket och anknutna tjänster svarar för 60 procent av hushållens inkomst. I Storbritannien meddelar NESFC, som fiskar havsabborre (sidan 48), att de nu får 25 procent mer för sina produkter (jämfört med lokala värden före certifieringen) när de säljer till topprestauranger i London. Sjötungs-, sill- och makrillfisket i Hastings (sidan 30) får normalt sett tio procent mer för produkter som säljs till Nederländerna och de har erbjudits upp till 15 procent högre priser av den franska livsmedelskedjan Casino. I USA, såg AAFA (American Albacore Fishing Association, sidan 46) sina priser öka från 1 700 till 2 250 dollar per ton, så fort man blev certifierad i augusti 2007 och tack vare en garanterad marknad i Europa, kunde AAFA för första gången någonsin sätta ett stabilt pris för framtiden och inte bara förlita sig på de fluktuerande priserna vid kajen. samhällstjänster och har bland annat bidragit med 20 miljoner dollar för eltillförsel samt investerat ytterligare belopp i infrastrukturen för fisket, tillfartsvägar och dricksvatten. Langustfisket i västra Australien (sidan 8) är ett bra exempel på hur MSC-programmet kan bidra till andra ekonomiska fördelar än bättre priser. När regeringen i landet införde lagstiftning om granskning och certifiering som krav för export, accepterades MSC-certifieringen, vilket gjorde att fisket sparade på kostnaderna för exportcertifieringen. Dessutom bidrog MSC-certifieringen till att langustfisket kunde etablera sig på mindre nischmarknader där priserna är betydligt högre. Kummelfisket i Sydafrika utgör även i detta fall ett bra exempel. Som svar på ett av de certifieringsvillkor som certifieringsorganets expertteam hade stipulerat, införde man frivilligt torilinor (remsor på en lina bakom långrevsfartyg för att skrämma bort fåglar från bete och fiskeredskap). Nu är torilinor obligatoriska på samtliga trålare i Sydafrika. Det utgör ett bra exempel på hur MSC-programmet kan ha inflytande på regeringspolicy. I Europa är majoriteten av alla sillfisken (sidan 38) antingen MSCcertifierade eller genomgår granskning för att bli certifierade. Deras kritiska massa har påverkat inställningen till EU:s fiskeriförhandlingar. Kvoter och annan verksamhet hanteras nu mer förebyggande, med MSC-certifierarens åsikter i minnet. © Carey Schumacher Sociala förmåner Tack vare miljöfördelarna och de ekonomiska fördelarna har ett antal fisken kunnat säkra framtiden genom att skapa en hållbar livsstil och säkra jobb. Det gäller framför allt ”traditionella” fisken, som till exempel havskräftfisket i Loch Torridon i Skottland, AAFA:s tonfiskverksamhet i USA och Lakes och Coorong-fisket i Australien. Langustfisket i Mexiko (sidan 26) är ett exempel på ett fiske där samhället har fått mer inflytande. Tack vare MSCcertifieringen har regeringen lagt märke till de tio byar som lever av fisket och gett dem bättre tillgång till viktiga Inflytande i policyfrågor För langustfisket i västra Australien (sidan 8) var MSC-certifieringen ett kraftfullt förhandlingsargument för att reducera tullarna på fisk och skaldjur som importerades till EU till hälften – en besparing som uppvägde en stor del av kostnaderna för certifieringen. Allt detta visar att MSC-programmet under de gångna tio åren inte bara har medfört högre priser utan även har bidragit med andra fördelar. Här berättar de fisken som certifierades under MSC:s första tio år – MSC-programmets själ och hjärta – sina fängslande historier och delar med sig av sina erfarenheter av ett certifieringsprogram som är så viktigt för att sammanföra likasinnade personer som vill se hav som sjuder av liv och havets resurser skyddade för denna och framtida generationer. 5 Världskarta med MSC-fisken Fiske 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 6 Lax, Alaska Långfenad Tonfisk, Stilla Havet, American Albacore Fishing Association Gunnars Isfisk, Australien Stillahavstorsk, Berings Hav och Aleuterna, Alaska, Fryslångrev Alaska Pollock, Berings Hav/Aleuterna Hjärtmusslor, Burryviken Pollock, Alaskagolfen Sjötunga, Sill och Makrill, Hastings Gösfiske, Hjälmaren, Ryssja och Bottengarn Languster, Nedre Kalifornien Hoki, Nya Zeeland Havsaborre, North Eastern Sea Fisheries Committee Oregonräkor Patagonska kammusslor, Argentina Sill, Nordsjön, Pelagic Freezer-Trawler Association (PFA) Kummeltrålning, Sydafrika Patagonisk Tandfisk, Sydgeorgien, Långrevsfiske Makrill, Sydvästra Storbritannien, Dörjfiske Sill, Thames Blackwater, Drivgarnsfiske Hälleflundra, Norra Stilla Havet, USA Sobelfisk, Norra Stilla Havet, USA Languster, Västra Australien Sill, Nordsjön, Astrid Fiske Nordhavsräkor, Norra Kanada Torsk och Kolja, Nordöstra Arktis, Domstein Longliner Partners Sej, Nordsjön, Tyskland, Trålning Nordhavsräkor, St Lawrenceviken och Esquimankanalen Nordhavsräkor, St Lawrenceviken och Esquimankanalen, trålfiske Snökrabba och Lerskädda, Kyoto Danish Seine Fishery Federation Sjöar och Coorong, Södra Australien Sej, Nordsjön och Nordöstra Arktis, Norge Sill, Nordsjön, Scottish Pelagic Sustainability Group (SPSG) Makrill, Västra Komponenten, Scottish Pelagic Sustainability Group (SPSG) Havskräftor, Loch Torridon, Tinfiske 4 7 5 21 1 20 13 2 10 25 32 26 31 9 34 24 27 23 15 12 28 33 6 19 29 8 18 22 30 16 11 14 3 17 7 Languster, Västra Australien CERTIFIERADES 3 mars 2000 omcertifierades december 2006 ART Langust (Panulirus cygnus) FÅNGSTMETOD Agnade tinor LAND Australien OMRÅDE Australiens västkust, från Cape Leeuwin (i området kring Margaretfloden söder om Perth) till Shark Bay 1 000 km mot norr FISKETONNAGE ” 10 750 ton Innan vi blev certifierade fick man lita på att vår fiske var hållbart bara för att vi sade det, men nu finns så mycket bra vetenskaplig information som analyseras av experter i hela världen. Vi får automatiskt en branschkontroll på hur vi sköter vårt fiske ” Dexter Davies, styrelseordförande för Western Rock Lobster Council 8 SOM FÖRSTA FISKE i världen att bli MSC-certifierat har dessa fiskare haft gott om tid på sig att fundera över fördelarna. ”Den största fördelen är marknadstillgång”, säger Dexter Davies, styrelseordförande för Western Rock Lobster Council. Stora livsmedelskedjor i Australien kräver nu MSC-märkta produkter och det stärker vår ställning.” I mars offentliggjorde Aldi, den tyskaägda lågpriskedjan som har fler än 200 butiker i delstaterna New South Wales, Queensland och Victoria i Australien, att man skulle börja sälja elva olika MSCmärkta produkter i sina butiker från juli 2009. Tillgång till nya marknader, lägre tull och politiskt inflytande Det här plötsliga intresset för MSC-märkt fisk i Australien är något nytt, men i Europa gav MSC-märkningen tillgång till marknaderna redan från början. ”EU tar ut tullavgifter på fisk- och skaldjur som importeras från Australien till Europa", förklarar Dexter Davies, ”och MSC-märkningen var ett kraftfullt sätt att få ner avgifterna till hälften” – från 12 till sex procent. De säljer 1 500 ton frysta languster till Europa under tre år och den besparing som görs täcker en del av kostnaderna för certifieringen.” ”Representanter för langustbranschen lobbade mot EU för att få bättre tillgång till marknaden” säger Davies. ”och MSC-märkningen var ett viktigt förhandlingsobjekt. Tack vare MSCcertifieringen kunde förhandlarna säga ’våra produkter kommer från ett hållbart fiske som har certifierats av ett oberoende företag.’ Det betydde mycket.” Dessa röd-lila skaldjur, med sina långa spröt, exporteras dock mest till Kina, Taiwan, USA och Japan, vilket genererar 400 miljoner australiska dollar (2,3 miljarder kronor) per år, vilket motsvarar 20 procent av Australiens sammanlagda fiske. På dessa marknader innebar MSC-märkningen besparingar både i tid och ansträngning. Detta medförde i sin tur kostnadsbesparingar, vilket visar att det inte bara är högre priser som ger utdelning. Fyra månader efter att langustfisket certifierades, infördes en lag i Australien om skydd för miljö och biologisk mångfald (EPBC Act 1999), som krävde att exportföretagen skulle granskas och EPBC-certifieras. ”Lagen byggde i stor utsträckning på MSC:s standard” säger Davies ”och eftersom vi redan var MSC-certifierade hade vi redan gjort allt det arbete som krävdes. Vi skulle ha ådragit oss en enorm del av kostnaderna för MSC-certifieringen bara för att skaffa exportlicens.” Reducerar effekterna av den globala recessionen I år minskar langustexporten generellt sett. ”I en global recession klarar man sig utan languster”, säger Davies – men även i detta fall kan MSC-certifieringen vara till hjälp. ”Nu har vi en reell nödvändighet att expandera till många olika marknader – i Europa, Mellanöstern och inom en del amerikanska produktsegment. När man börjar konkurrera på dessa mycket nischade marknader vill folk ha något som särskiljer produkter med höga priser. MSC-märkningen har spelat stor roll för den ökade möjligheten att komma in på dessa marknader.” Långsiktig förvaltning Ekologiskt sett har langustfisket alltid förlitat sig på ”den otroligt bra och förutsägande forskning som funnits under de senaste 40 åren” säger Davies och menar den teknik som biologen Bruce Phillips utvecklade på 60-talet för att förutsäga fångsten mycket precist fyra år i förväg. Genom att lägga ut så kallade ”insamlare” (d.v.s. konstgjorda livsmiljöer) på kustrev kunde Phillips räkna langustlarver som strömmarna förde med sig från Indiska oceanen där langusterna lägger sina ägg. ”Tack vare denna teknik kunde man fatta förvaltningsbeslut fyra år i förväg och det var ett värdefullt verktyg”, säger Davies. Fiskeriförvaltarna har därför kunnat konstatera att antalet langustlarver är ”otroligt lågt”. Orsaken är miljöfaktorer och man har skurit ner fiskeansträngningen med hälften för att låta beståndet återhämta sig. ”Det är en försiktighetsåtgärd och samtidigt god fiskeriförvaltning”, menar Davies. ”Vi tar helt enkelt itu med problemet på ett tidigt stadium”. Sill, Thames Blackwater Drivgarnsfiske © John Spaul CERTIFIERADES 3 mars 2000 omcertifierades december 2005 ART Sill (Clupea harengus) FÅNGSTMETOD Drivgarn LAND Storbritannien INGENSTANS PASSAR UTTRYCKET ”liten men naggande god” bättre än i detta lilla fiskeområde som sträcker sig från Themsens mynning till Blackwater- och Colneflodernas mynningar utanför Colchester, en stad ca 90 km utanför London i grevskapet Essex i östra England. I detta begränsade område (som är en del av det större sillfisket i Themsen) tillåts endast drivgarn och dessa läggs ut av färre än sex båtar som var och en är kortare än 10 meter och bara fiskar en eller två timmar per dag. Helt i linje med detta ligger också att de fiskar de fångar också är ovanligt små. Här finns ett litet bestånd av en särskild sill (Blackwater- eller Thames Estuary-sill) som har en ryggkota mindre än Nordsjösillen. ”Det gör dem mindre”, säger Joss Wiggins, fiskeansvarig på Kent & Essex Sea Fisheries Committee som förvaltar, utvecklar och utövar tillsyn över fisket i området, ”så vi behövde något som marknadsförde vår produkt och fick folk att köpa den”. OMRÅDE Stöd från fiskare Greater Thames Estuary ut till 6-milsgränsen FISKETONNAGE ” 2 ton (2006/07) I slutet på 90-talet, innan var och varannan person talade om hållbarhet, såg fiskeflottan i området en MSCcertifiering som lösningen. Att sälja fisk som fångats lokalt med hållbara metoder ”kändes helt rätt” säger Wiggins, men det hade också fördelar för honom som fiskeansvarig. ”Det var bra att någon utomstående kom in och granskade vad vi gjorde. Om du är ett tillsynsorgan är det bra om andra stöttar det du försöker göra för att förvalta beståndet på ett hållbart sätt. Det får fisket att stödja dina åtgärder.” Fördelen med en MSC-certifiering är att man får fiskare att engagera sig i miljön och helhjärtat ställa upp på de åtgärder vi tar för att försöka förvalta beståndet mer hållbart – särskilt om de kan se att Ändrade regler det ger fisken ett högre värde. En sådan åtgärd var att stänga ” Joss Wiggins, fiskeansvarig på Kent & Essex Sea Fisheries Committee 10 yngelområden en månad varje år (februari för drivgarnsområdet och mars för hela sillfisket i Themsen) enligt lokala regler. ”Det var datum som styrde”, förklarar Wiggins, ”men det fanns inget sätt att stänga hela området om kvoten uttömdes för tidigt”, vilket innebar att trålare utanför området kunde fortsätta att fiska under en hel månad och eventuellt överskrida fångstkvoten. En av förutsättningarna för att få full MSC-certifiering var att man löste detta problem. ”Vi ändrade våra lokala föreskrifter”, förklarar Wiggins, ”och nu kan vi stänga hela området när Defra (det brittiska miljö-, livsmedels- och glesbygdsdepartementet) meddelar att kvoten har uttömts. Hela fisket stängs och det hjälper till att bevara det framtida beståndet.” Ekonomiska fördelar De ekonomiska fördelarna var dock omedelbara och spektakulära. ”Redan innan vi fick vår certifiering”, som fiskaren Andrew French sade vid tillfället, ”var det en köpare från Grimsby som ville köpa rubbet och priset gick upp rejält med en gång”. År 2000, det år fisket certifierades, nådde priset enligt Defra 388 pund per ton som högst. Themsensillen provsåldes i brittiska livsmedelsbutiker. Till och med Prince Charles var intresserad och sålde under en tid MSC-märkt sillpaté från Themsen under sitt varumärke Duchy Originals. De huvudsakliga försäljningskanalerna var dock lokala marknader och affärer, precis som idag. Ironiskt nog bestämde sig Blackwatersillen för att lägga sina ägg på en annan plats i Themsen.”Det verkar som om de samlas lite längre upp nu”, säger Wiggins, vilket innebär att trålare utanför MSC-området ”har förbättrat sina årliga fångster med 80 eller 90 ton, medan vi knappast får något alls.” Det är verkligen förargligt, men inget ont som inte för något gott med sig. Tack vare den marknadsföring som certifiering gav, funderar nu lokala fiskare nu på att ansöka om certifiering för ”några av de större arter som fiskas här”. Bland annat sjötunga, havsabborre och knaggrocka. ”Sillen var en katalysator”, säger Wiggins, ”och de flesta av fiskarna tror att det skulle vara bra att göra likadant med några av dessa andra fiskarter.” ” Sillen från Themsen (eller ”silver darling” som vi kallar den) är en historisk fisk som säljer bra på lokala marknader. Eftersom den är MSC-märkt vet kunderna att när fiskare lägger ut sina garn om 20 år, kommer de fortfarande att fånga den sill de vill ha ” Tony Talbot, vd för Aquanet Ltd © John Spaul väl fungerande arbetsmodell som visar hur bra resultatet blir om man sköter förvaltningen rätt”, säger Gibbons. Lax, Alaska Inte bara burklax © Rupert Howes / MSC CERTIFIERADES 3 september 2000 omcertifierades november 2007 ART Lax – indianlax (Oncorhynchus nerka), hundlax (Oncorhynchus keta), kungslax (Oncorhynchus tshawytscha), silverlax (Oncorhynchus kisutch) och puckellax (Oncorhynchus gorbuscha) FÅNGSTMETOD LAND Nät (drivgarn, fasta bottengarn, snörpvadar) dörjning (agnade linor eller krokar dras efter en båt) och fiskehjul (liknar ett vattendrivet kvarnhjul med korgar där fiskar fångas för att sedan överföras till tankar) USA:s territorialvatten nära Alaska ” 287 000 ton Den här informationen om affärsjätten Walmart – och kopplingen till MSC – förs vidare hela vägen tillbaka båten i Bristol Bay. Det skapar uppskattning och miljömedvetenhet i hela leverantörskedjan ända från den ursprungliga producenten ” ‘Buck’ Gibbons, Bristol Bay Regional Seafood Development Association 12 Det största indianlaxfisket i världen Längs 400 km av Bristol Bays kustlinje, i kroken av Alaskahalvön, vandrar laxarna uppströms i floder med namn som Cinder, Kvichak, Nushagak, Togiak och Ugashik. Vid flodmynningarna väntar 1 800 småfartyg från Bristol Bays garnfiskeflotta på att laxarna ska komma tillbaka. Varje fartyg är inte längre än 10 meter, men tillsammans står de för det största indianlaxfisket i världen, med ett fångstvärde som i 2008 uppgick till 190 miljoner dollar. Och Bristol Bay är bara en del av laxfisket i Alaska som inkluderar fem olika laxarter och flera hundra miljoner fiskar som deltar i den årliga vandringen när fisken återvänder från en plats tusentals mil bort i norra Stilla havet för att leka i de floder och sjöar de föddes i. Fångst och miljö USA OMRÅDE FISKETONNAGE ”DET ÄR EN modern guldrush”, säger Warren ”Buck” Gibbons, när han beskriver laxfisket i västra Alaska där han både bedriver fiske och ingår i styrelsen för Bristol Bay Regional Seafood Development Association. ”Om man lägger ut nät den 1 juni är det mycket troligt att de kommer upp tomma. Runt den 20 juni däremot kommer ca 40 miljoner laxar hit! Den 20 juli är alla borta igen. Det är en otrolig uppvisning som naturen bjuder på.” Genom hela Alaskas stora och vackra landskap förvaltas fisket noga av Alaskas fisk- och viltvårdsmyndighet ADF&G (Alaska Department of Fish and Game) för att se till att det bedrivs hållbart. ADF&G börjar med att bestämma de övergripande miljömålen och övervakar sedan fångsterna för att se till att målen uppfylls. Enligt David Bedford, vice generaldirektör på AFD&G, bestäms fångstvolymerna efter hur stort överskott som finns i beståndet jämfört med vad som krävs för att upprätthålla miljömålen. Förvaltarna i Alaska övervakar fångsterna och för noggrann statistik över de olika laxarterna för att säkerställa att tillräckliga mängder fisk har undkommit fiskeflottan och lyckats simma uppströms för att leka. ”Längs de grundare och klarare floderna använder sig ADF&G av flygplan så att de kan se fisken från luften”, säger Jon Sarrheim som driver fiskeföretaget Wildcatch med Gibbons. ”Man kan också se hoppande fiskar och aktiviteten övervakas från observationstorn.” I kombination med strikta regler, tillsyn och kontinuerlig forskning har detta gjort Alaska till ”en global ledare på fiskeriförvaltning och en Det var den enorma tillgången på fisk som gav upphov till Bristol Bays rykte som producent av burklax. ”Det var så mycket fisk att man var tvungen att konservera den, eftersom det nästa dag skulle komma en ny våg med fisk”, säger Gibbons. ”Nu när fisken har blivit dyrare runt om i världen, görs enorma investeringar i Bristol Bay för att filea och portionsförpacka fisken och därigenom öka värdet ytterligare”, fortsätter Gibbons. ”Något som har bidragit till denna nya inställning är det stora intresse livsmedelskedjorna i USA och Europa har visat för MSC-märkningen.” I september 2008 lanserade Findus Frankrike en ny specialprodukt – fiskpinnar från Alaska – och tack vare MSC-märkningen tog alla större franska livsmedelsbutiker direkt in den. Som resultat ökades Findus marknadsandel från 38 till 45 procent. Hjälper våra samhällen ”Tack vare att man nu har börjat filea och kyla ner fisken kan alla personer i leverantörskedjan få ut lite mer värde”, förklarar Gibbons. ”I våra samhällen finns det få jobb och inte mycket möjligheter. Laxen är ofta det som genererar de pengar som behövs för att klara sig under resten av året. Ju mer värdefull fisken blir, desto mer av värdet kommer samhällena i Alaska till godo.” Långt samarbete med MSC Laxfisket i Alaska, som varit en föregångare för hållbar fiskeriförvaltning allt sedan Alaska blev erkänt som stat i 1959, var ett av de första fiskena som medverkade i MSC-programmet. Syftet var att genom oberoende certifiering bevisa för de globala marknaderna att fisket i Alaska var hållbart. 2007 omcertifierades Alaskafisket under ADF&G:s ledning och hårda arbete för en andra femårsperiod. ADF&G var ett av de första fiskena som certifierades av MSC och har spelat en viktig roll i MSC-programmets utveckling och de förbättrade och mer konsekventa krav och riktlinjer som utgör MSC:s standard. Enligt Bedford har ”MSC:s rekommendationer om ökad forskning kring sambandet mellan odlad och vild lax i Prins Williamsundet och sydöstra Alaska varit bra för myndigheten, eftersom det gjort frågan mycket viktigare.” Men det har inte alltid varit lätt. Bedford påpekar att ”ADF&G har fått dela en del av den växtvärk som MSC-programmet haft”. Bedford menar att det antagligen har varit en unik erfarenhet bland MSC:s kunder som berodde på det långa samarbete man haft med programmet samt Alaskafiskets storlek och komplexitet. ADF&G:s arbete med MSC har varit mycket positivt för Alaskas fiskerinäring. Den vilda laxen från Alaska är eftersökt i hela världen och för närvarande finns nästan 900 MSC-märkta produkter i över 30 länder. ” MSC-märkningen spelade en stor roll när de nya fiskpinnarna lanserades. Denna nya produkt togs direkt in av alla större franska livsmedelskedjor. Att erbjuda mer och mer MSC-märkta produkter är ett mycket bra sätt för butiker att visa sitt stöd för en hållbar fiskerinäring ” Sophie Allemand, varumärkeschef för Findus Frankrikes fiskgrupp © Rupert Howes / MSC genomförde ett program för att bygga upp beståndet igen. Programmet skulle behöva uppdateras årligen om återhämtningen inte nådde målet. Man krävde också att de förvaltningsmål som beskrivs översiktligt i Nya Zeelands statliga program för återhämtning skulle beskrivas utförligare. Hoki, Nya Zeeland © Sealord Group Ltd ©Terry Hann CERTIFIERADES mars 2001 omcertifierades oktober 2007 ART Hoki (Macruronus novaezelandiae) FÅNGSTMETOD Flyttrål, bottentrål LAND Nya Zeeland OMRÅDE FISKETONNAGE ” ”DETTA ÄR VERKLIGEN en framgångshistoria”, säger George Clement, vd för DeepWater Group Ltd på Nya Zeeland, och ger mig generöst en rubrik. ”Vad sägs om: ’Fiske återuppbyggt i MSC:s regi – beståndet ligger nu väl över MSY (maximalt hållbart uttag)?” Medan vårt telefonsamtal pågår avslutar MFish (Nya Zeelands fiskerimyndighet) just sin årliga analys av det östra och västra hokibeståndet. Under senare år har det västra beståndet legat under förvaltningsmålen på grund av minskade rekryteringsnivåer (d.v.s. det antal unga individer som träder in i fiskpopulationen ett visst år). Ingen vet varför detta har drabbat just hokibeståndet (hokin, som är en kraftig vit fisk, är en av landets viktigaste fiskarter). Vissa år överlever helt enkelt färre hokilarver och unga exemplar än andra år och det har inget att göra med överfiske. Förvaltas som två separata bestånd – väster och söder om South Island (västra beståndet) och Cooksundet och Chatham Rise, öster om South Island (östra beståndet) ”Det är en berg- och dalbana”, säger Clement. ”Rekryteringsnivåerna för hokin kan fluktuera 50-faldigt från år till år.” 1991–1994 var rekryteringen till västra beståndet högre än genomsnittet, vilket resulterade i fångster på 100 000-140 000 ton per år mellan 1997 och 2002. Låga rekryteringsnivåer 1995 och 2000 har dock reducerat beståndet. Som kompensation har vi begränsat fångsten till 29 000 ton. Tack vare denna fångstbegränsning samt ökade rekryteringsnivåer har beståndet ökat igen.” 90 000 ton (TAC 2008/09) Uppbyggnad av beståndet På Nya Zeeland är vi stolta över vår hållbara fiskeriförvaltning och välkomnar omcertifieringen av Hokifisket. Det är en oberoende granskning av våra fiskemetoder. Det är bara positivt ” George Clement, vd för DeepWater Group Ltd, Nya Zeeland Det verkar som om den här strategin har varit framgångsrik. Tack vare ökade rekryteringsnivåer och låga fångster har beståndet växt till sig igen och ligger högre än vad som krävs för att generera MSY, d.v.s. den största fångsten man kan ta ut utan att påverka beståndets mängd och reproduktionsförmåga. Man har varit särskilt orolig över västra beståndet, som 2007 var klart lägre än vad som behövdes för att generera MSY, men enligt en analys över fiskebestånden 2009, beräknas båda bestånden nu ligga över den storlek som krävs för att producera MSY. MSC har spelat en nyckelroll i denna utveckling. Ett av villkoren för omcertifieringen 2007 var att branschen 14 Det sägs att MSC-certifieringen har lett till att man dokumenterar processer bättre. Clement håller med om att detta är den huvudsakliga vinsten med MSC-certifieringen, men det finns andra: ”För att bli MSC-certifierade var vi tvungna att göra en miljöriskbedömning av fisket som alla de olika intressenterna skulle medverka i. Vi ser det som ett positivt steg.” Minskad dödlighet bland sjöfåglar Ett annat villkor för omcertifiering var att fisket skulle vidta åtgärder för att minska skador och dödsfall bland sjöfåglar genom bättre hantering av utkast av fiskrester från fartygen. ”Alla hokitrålare har nu individuella förvaltningsplaner”, säger Clement, ”som innehåller regler för hur fiskrester ska tas om hand. Den enda målsättningen är att färre sjöfåglar ska skadas eller dödas när de söker efter föda.” Sedan 2001 har antalet skadade eller dödade fåglar minskat från 8,73 sjöfåglar per 100 bogseringar till 1,32 per 100 bogseringar. Denna minskning har uppkommit till följd av olika regleringsåtgärder och frivilliga åtgärder. Minskad bottenpåverkan Enligt Clements, stärker och systematiserar MSC de goda avsikter som redan finns. De bentiska skyddsområdena är ett annat lysande exempel. MSC:s certifierings- och övervakningsprogram bedömde att sambandet mellan trålning och livsmiljöerna på havsbottnen måste beaktas mer vid förvaltningen. År 2007 införde den Nya Zeeländska staten stängda BPA-zoner, vilket innebär att trålning och muddring har förbjudits på mer än 30 procent av Nya Zeelands ekonomiska zon. På fiskerinäringens initiativ införde man också lagskydd för en mängd representativa och ofördärvade bentiska livsmiljöer. Detta är den största förekomsten av skyddade marina områden i världen och den är inriktad på att bibehålla den ofördärvade marinbiologiska bentiska mångfalden på djupt vatten. ”Det var inte uteslutande MSC-certifieringen av hokin som ledde till allt detta”, säger Clement, ”men det visar att det finns flera som har liknande tankegångar. Vi och MSC gör samma sak och strävar båda efter långsiktiga, hållbara lösningar. Vi producerar mat, men skyddar samtidigt våra fiskeresurser och havsmiljöer.” ” Hokifisket är Nya Zeelands största fiske. Vi säljer MSC-certifierad hållbar hoki till kunder i Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien. MSC-certifieringen av fisket var ett bevis på att vi både behöver och tjänar på vårt långsiktiga åtagande att producera hållbar fisk Eric Barratt, vd för Sanford Ltd Sustainable Seafood ” © Sealord Group Ltd Hjärtmusslor, Burryviken Foto: South Wales Sea Fisheries Committee CERTIFIERADES 20 april 2001 omcertifierades februari 2007 ART Hjärtmussla REDAN INNAN DE blev certifierade hade hjärtmusslorna från Burryviken traditionen på sin sida. Genom hela fiskets historia (som sträcker sig tillbaka till romartiden) var den enda tillåtna fångsmetoden skrapning och silning (man gräver upp musslorna från leran vid lågvatten och silar dem sedan genom ett nät så att små, unga individer går fria och kan gräva ner sig igen och fortplanta sig). Musselplockare, som oftast var kvinnor, tog upp 100–150 kg per dag,– så mycket de kunde bära – fram till man började använda häst och vagn på 20-talet, vilket ökade lasterna och, för första gången, satte press på hjärtmusselbeståndet. FÅNGSTMETOD Skrapning och silning Kontrollåtgärder som var före sin tid LAND Storbritannien OMRÅDE Burryvikens sund nära Llanelli och Swansea i södra Wales i Storbritanniens västra delar FISKETONNAGE ” 3 500 ton De (parlamentet i Wales) säger att vi behöver fler MSC-certifierade fisken för att visa att vi sköter vårt jobb bra. Det är ett oberoende bevis på framgång, ett referenstal. MSC tittar på hela bilden ” Phil Coates, chef på South Wales Sea Fisheries Committee 16 1965 infördes särskilda regler för att kontrollera mängden på hjärtmusslor som togs upp från Burryviken. Antalet licenser begränsades till ca 50 musselplockare (samma antal gäller än idag). Målet var att ta en bestämd del av biomassan varje år, mot bakgrund av utredningar som fiskeripersonal och CEFAS (Centre for Environment, Fisheries and Aquaculture Science) gjort i maj och november varje år. CEFAS har tre laboratorier i Storbritannien. I utredningarna ingår bland annat slumpvis räkning och storleksklassificering av hjärtmusslor längs en linje på båda sidor om Loughorflodens mynning. Resten är kvar som yngelbestånd och för att utgöra mat för strandskator och andra fåglar som kommer till området. Området har utsetts till ett område av särskilt vetenskapligt intresse (SSSI) och ett särskilt skyddsområde enligt EU:s regler. Reglerna visade sig vara en lagstiftning som låg före sin tid. ”EU:s gemensamma fiskeripolitik bygger på kontroll av indata – flottans storlek, fiskeansträngningen – och kontroll av utdata, d.v.s. hur mycket fisk som tas enligt kvotering”, förklarar Phil Coates, chef för South Wales Sea Fisheries Committee, en av de tolv brittiska nämnder som reglerar och förvaltar fisket i området. ”Vi har precis samma kontroller vid Burryviken – och alla möjliga olika ytterligare kontroller. Men det är mycket lättare att reglera vad som händer med sand än att reglera fiskefartyg till sjöss! Vi kan säga åt folk att de inte får fiska på söndagar, vilka områden de får och inte får fiska i, uppmuntra dem att ta upp stora hjärtmusslor eller små hjärtmusslor. Vi har också ett straffsystem. Om du bryter mot reglerna har du tre chanser, sedan är det kört.” Ligga kvar i täten med MSC Trots alla dessa åtgärder ville Coates bestämt skaffa MSC-certifiering. ”Vi hade ett välskött fiske”, säger han, ”och varför inte visa upp det? Vi tyckte att andra fisken skulle kunna förvaltas med motsvarande kontrollnivåer och samarbete mellan lagstiftare och bransch. Vi ville ligga i täten. Det låter idealistiskt, men det är vårt jobb – d.v.s. att förvalta skaldjur, inte bara till förmån för konsumenterna, utan också för de fiskare som fångar dem och fåglar som lever av dem.” Regeringsstöd Åtta år senare har 39 fisken runt om i världen certifierats av MSC och Burryviken (som var det femte fisket som blev certifierat och det första för denna sorts molluskdjur) låg mycket riktigt i täten. Wales parlament har erkänt framgången och berömmer fisket både i sin miljöstrategi för Wales och i utvecklingen av en fiskestrategi för Wales. ”Parlamentet vill att det ska finnas fler MSC-certifierade fisken som ett tecken på hållbar fiskeriförvaltning”, säger Coates. ”MSC-certifieringen är ett oberoende mått på framgång, ett jämförelsetal.” Stödet för MSC-certifieringen är så starkt att Wales lokala styre och Världsnaturfonden två gånger har betalat Burryvikens certifieringskostnader. Lokala handlare är också medvetna om fördelarna. ”Alla använder det som modell för att gå framåt med lokala föreskrifter”, säger Colin MacDonald, vd för Leslie A Parsons & Sons och ordförande i Penclawdd Shellfish Processing Ltd. ”Jag skulle vilja att Deefloden ansöker om MSCcertifiering.”, säger han. Han vill att Burryviken ska upprätthålla sin certifiering, trots att området just nu är stängt på grund en ökning av dödligheten bland hjärtmusslorna, som inte har något att göra med hur fisket förvaltas. ”Livsmedelsbutiker vill ha fler och fler MSC-produkter”, säger han ”och vi vill inte förlora vår länk med leverantörskedjan. När hjärtmusslorna kommer tillbaka, är vi redo.” ” En MSC-certifiering är ett erkännande av att ett fiske är välskött. Jag har sett så många investeringar gå om intet för att det inte fanns vettiga kontroller och förvaltning. Vi behöver kontinuerlig tillgång på fisk och vi behöver hållbarhet ” Colin MacDonald, styrelseordförande för Penclawdd Shellfish Processing Ltd Foto: South Wales Sea Fisheries Committee Makrill, Sydvästra Storbritannien, Dörjfiske © John Spaul CERTIFIERADES 29 augusti 2001 omcertifierades februari 2007 ART Makrill (Scomber scombrus) FÅNGSTMETOD Dörj LAND Storbritannien OMRÅDE Kustvattnen kring Cornwall och Devon mellan Start Point och Hartland Point i sydvästra England FISKETONNAGE ” 1 750 ton MSC anses vara guldstandarden. Budskapet är: Om du vill sälja till de stora livsmedelskedjorna i framtiden måste du vara MSC-certifierad ” Nathan de Rozarieux, fiskare och projektledare, Seafood Cornwall ”MAN BEHÖVER INGET bete”, förklarar Nathan de Rozarieux när han rullar ut linan från en palettliknande träbräda som han håller i handen och sänker ner den i vattnet. På linan sitter en blyvikt och 35 krokar som var och en är 5 cm långa och smyckade med plast och röda fjädrar. ”Så här känns det när makrillen hugger till, säger han och räcker mig linan samtidigt som han långsamt flyttar båten framåt en aning. Jag känner inte mer än en svag dallring från det mörka vattnet under oss. ”De lever på plankton och tobis”, säger Nathan de Rozarieux. När han rullar up linan ser vi inte bara en, utan åtta fiskar som dansar i solskenet. Traditionsenligt fiske med låg miljöpåverkan Denna fångstmetod med låg miljöpåverkan är ett exakt och klinisk sätt att bara fånga en art (andra fiskar kastas tillbaka levande i vattnet) och gör att unga fiskar kan slängas tillbaka till vattnet. ”När man fiskar på det här sättet är det omöjligt att överfiska eller skada beståndet”, säger David Muirhead, styrelseledamot för South West Handline Fishermen’s Association. Förutom det, gäller en kvot för den 150 fartyg stora flottan på bara 1 700 ton om året, mindre än en procent av Storbritanniens sammanlagda kvot. ”Trålfisket på de stora skotska fartygen fångar mer än hälften av det på bara en natt”, säger Muirhead. Bra marknadsföring Den här typen av fiske som är skonsamt för miljön, är otroligt bra marknadsföring. ”Någon gång varje år säljer alla stora brittiska livsmedelskedjor makrill från Cornwall som har fångats på det här sättet”, säger Rozarieux, ”och sedan vi certifiererades 2001, omnämns vi i pressen i stort sett en gång i månaden.” ”Vår MSC-certifiering är verkligen bra marknadsföring”, säger han. ”Många journalister är intresserade och varje gång man nämner MSC i tidningen, tas handfångad makrill upp som något brittiskt. I tidningarnas matrecept ingår ofta olika rätter med vår handfångade makrill. För dem är det vår MSC-certifiering som … ja...fångar dem! 18 Högre priser Allteftersom kundernas miljömedvetenhet har ökat har också priserna ökat. ”Man betalar bra mycket mer för stora makrillar än någon annan grad”, säger Muirhead. ”Vi har fått priser på upp till 4 pund per kilo, och det är helt otroligt. Det är samma som 28 pund per stone (6,36 kilo). På 70-talet tjänade vi bara 80 pence per stone och tills för ganska nyligen ansågs det otroligt att någon fick 7 pund per stone för stora makrillar. En av orsakerna till prisökningen måste vara MSC-märkningen, även om det är svårt att sätta fingret på det. De Rozarieux tror också att trenden att äta hälsosammare mat och de numera välkända fördelarna med omega-3-fetter som finns i fet fisk kan ha bidragit – men för honom rör det sig dock inte om priset på fisk. Skydda befintliga marknader ”För oss handlar MSC om att skydda vår marknad”, säger han. ”Nästan alla livsmedelskedjor använder nu MSCmärkningen som ett kriterium för att köpa in fisk och MSC-certifiering är nödvändigt om man vill se sina produkter på livsmedelsbutikernas hyllor. MSC är guldstandarden i ekomärkning. Budskapet är: Om du vill sälja till de stora livsmedelskedjorna i framtiden, måste du vara MSC-certifierad.” Alla de stora brittiska livsmedelskedjorna har MSC-certifiering som ett avgörande kriterium i sina inköpsstrategier för hållbara fisk- och skaldjursprodukter. I Cornwall finns många handlare som har antagit MSC:s spårbarhetsstandard, vilket innebär att all makrill i livsmedelsbutikerna har det blå MSC-märket. ”Det finns en handfull sådana handlare här nere”, säger de Rozarieux, ”som köper för de stora kedjorna Tesco, Marks & Spencer, Sainsbury’s och Morrisons”. Vid fiskauktionen i Newlyn brukar man också stöta på en köpare för Migros, den schweiziska butikskedjan. ”De betalar bra för hög kvalitet”, säger de Rozarieux, ”och nu vill de också ha MSC-märkt.” ” En ensam fiskare i en liten öppen båt som använder en enkel lina med krokar – det är fiske i dess renaste form. MSC-märket visar att fisken är miljövänligt fångad och även om det finns makrill på många platser är den handfiskade makrillen från Cornwall något alldeles speciellt ” Andrew Mallison, marinteknolog, Marks & Spencer © John Spaul Havskräftor, Loch Torridon, Tinfiske © Caroline Woffenden CERTIFIERADES 16 januari 2003 omcertifierades juli 2008 ART Havskräfta (Nephrops norvegicus) FÅNGSTMETOD Agnade tinor och tinor på lina LAND Storbritannien OMRÅDE Loch Torridon och inre Raasaysundet, nordvästra Skottland FISKETONNAGE ” 120 ton Vi kan bevisa för det skotska parlamentet och andra intressenter att vi bedriver ett hållbart fiske. Det är det som är fördelen med att vara MSC-certifierad ” Karen Starr, styrelsedeamot för Torridon Nephrops förvaltningsgrupp ”NEJ, DET ÄR inte riktigt så idylliskt som att ro ut och hala upp tinor”, skrattar Karen Starr på Torridon Nephrophs förvaltningsgrupp när jag berättar hur jag föreställer mig havskräftfisket. ”Vi har 10 fartyg. Fyra av dem är moderna katamaraner och två har enkelt skrov. Inte ett enda är över 10 meter. 115 tinor (eller agnade burar som liknar hummertinor, som skaldjur lätt kan krypa in, men inte lika lätt ta sig ut ur) läggs ut i en rad med en boj som markerar ena änden.” Fram till 1983 hade man en 3-milsgräns som begränsade användningen av rörliga fiskeredskap, d.v.s. trålare, i dessa kustvatten där sjöpennor och andra koralldjur frodas. Begränsningen släpptes 1984 och de fiskare som använde tinor upptäckte att deras redskap fastnade och drogs med av trålarna, vilket innebar en ”betydande ekonomisk förlust”. Man ansåg att deras miljövänliga fångstmetoder underminerades av andra, mer industriella fångstmetoder. 2001 skapade skotska regeringen ett ”stängt område”, d.v.s. ett fredat området där man endast fick använda fasta redskap som bland annat tinor. Fiskenäringen såg det som en chans att bevisa att de kunde förvalta fisket på ett hållbart sätt och valde MSC-certifiering som ett oberoende, vetenskapligt sätt att visa det. Frivilliga fiskerestriktioner Ett certifieringsvillkor var att man skapade en förvaltningsgrupp som skulle övervaka frivilliga fiskerestriktioner och man tillät bara fiske under ett fast antal dagar per år med användning av ett begränsat antal burar och krävde att honor med rom släpptes tillbaka i vattnet. Man krävde också att man infogade selektionspaneler så att små individer inte blev fångade. Vetenskapligt bekräftelse intresse och Efter certifieringen blev fiskeriområdet ett slags levande laboratorium med forskning ledd av Scottish Natural Heritage, Glasgows universitet och Fisheries & Research Services i Aberdeen, med flera. ”Forskningen 20 visade att vårt fiske hade begränsade miljöeffekter, med extremt låg bifångst och endast negligerbart spökfiske (när redskap som tappats till havs fortsätter att fånga fisk på havsbottnen). Politiskt inflytande Det enda orosmolnet var att fiskefartyg som använde tinor, men som inte tillhörde gruppen eller följde deras regler började dyka upp i området. De hade ironiskt nog kommit till följd av publiciteten kring stängningen, vilket gjorde området till en attraktiv plats för fiske. Under 2008, när området skulle omcertifieras, gav certifieringsföretaget Moody Marine uttryck för liknande tankegångar och ställde som villkor att man kunde garantera att de begränsningar som fanns uppfylldes. Som svar tog man kontakt med den skotska regeringen för att hitta ett sätt att lösa problemet. ”Det är där vi är nu”, förklarar Star och bekräftar att regeringens åtgärder kommer vara en direkt följd av arbetet med MSC. Inledningsvis var det dock ett sätt att upprätthålla status quo, säger hon. ”Syftet med certifieringen var att behålla det fredade området. Det är bättre för oss om inget förändras. Vi gick med i MSC-programmet för att bevisa att vårt fiske var hållbart och kunna fortsätta på samma sätt, både för att det skulle ge ekonomiska fördelar och för att skydda vårt samhälle. Socioekonomiska fördelar Levande havskräftor från Loch Torridon säljs för ett pris som är tre till fyra gånger högre än priset på trålade havskräftor, förklarar Starr. Eftersom 95 procent av fångsten går till Spanien, där man inte tidigare var intresserad av MSCmärkningen, är fångsten inte MSC-märkt. Fördelarna för våra samhällen har varit ovärderliga. Sedan certifieringen har antalet fiskare i gruppen varit oförändrat, eller aningen högre, vilket är mycket bra för det lokala samhället, eftersom denna typ av fiske ses som en attraktiv livsstil.”Det är precis vad vi ville”, säger Starr, se till att fisket går i arv till nästa generation. Vi tänker långsiktigt. ” Torridons havskräftfiske är ett av de mest ansvarsfulla och framåttänkande fisken vi mött och det är en glädje att arbeta med deras fiskare. Det är mycket lovvärt att de var de första som ansökte om, och fick, MSC-ackreditering i Skottland. Det ger dem en solid och oberoende bekräftelse av att de har rätt inställning fiskeriförvaltning Dr David Donnan, ansvarig för policyfrågor och rådgivning, Scottish Natural Heritage ” © Caroline Woffenden Patagonisk Tandfisk, Sydgeorgien, Långrevsfiske © David Agnew, MRAG Ltd CERTIFIERADES 23 mars 2004 omcertifierades 11 september 2009 ART Patagonisk tandfisk (Dissostichus eleginoides) FÅNGSTMETOD Bottensatta långrev LAND Sydgeorgien och Sandwichöarna OMRÅDE ”VI HAR INGEN befolkning på Sydgeorgien, bara en liten grupp forskare som bor på ön”, säger Harriet Hall, fiskeriansvarig i Sydgeorgiens och södra Sandwichöarnas regering. Därför har detta avlägsna brittiska territorium varken någon industri eller inkomstskatt som kan generera pengar till statliga projekt, till exempel för att skydda havsmiljön. ”Fisket av tandfisk är vår främsta inkomstkälla”, säger Hall, ”och det är framför allt pengarna från fisket som hjälper oss att skydda vår miljö”. De licensavgifter som tas ut av de tio långrevsfartyg som fiskar tandfisk på djupt vatten återinvesteras i marin forskning och fiskeskydd. På så sätt hjälper vi till att bevara en av våra viktigaste resurser. Förra året uppgick områdets totala intäkter till 4,9 miljoner pund (en ökning från 670 000 pund 1994) och 80-90 procent av detta belopp kom från fiske. Hall säger att ”ungefär det beloppet” investeras i forskning och kontroll. ”Huvudbudskapet är att utan detta MSC certifierade fiske, skulle vi inte kunna betala för forskning, övervakning och kontroll”, säger Hall, ”och utan det skulle det sluta med en miljökatastrof.” Utanför Sydgeorgiens kust – i södra Atlanten ca 1 300 km sydost om Falklandsöarna och västerut – mot Shag Rocks FISKETONNAGE ” 3 500 ton En av fördelarna med MSCcertifieringen är att den har höjt Sydgeorgiens anseende. Det certifierade fisket genererar 80–90 procent av statens intäkter och större delen av dem investeras i forskning och fiskeskydd. Vem vet var vi skulle ha varit utan certifiering? Harriet Hall, fiskeriansvarig, Sydgeorgiska staten 22 ” Det hon tänker på är det välkända och relativt omfattande problemet med oreglerat och illigalt fiske av tandfisk i vissa delar av Södra ishavet. Sådan verksamhet har inte bara minskat beståndet, utan också medfört en hög bifångst av sjöfåglar. ”Varför är det enda MSC certifierade fisket av tandfisk annorlunda? ”Kvoterna sätts av CCAMLR (Convention on the Conservation of Antarctic Marine Living Resources) och det ligger mycket forskning bakom”, säger Hall. ”Vi har ett patrullskepp som är ute på heltid, välutbildad fiskeripersonal och en mycket effektiv lagstiftning – så om någon fiskar när de inte borde, kan vi vidta åtgärder.” För att minska bifångsten av sjöfåglar fiskar man endast på vintern (när fåglarna inte häckar och därför inte har lika stor press på sig att hitta mat) och bara på natten när färre fåglar är ute och flyger. ”Bete måste vara tinat så det sjunker snabbt”, säger Hall, ”och det finns system med vikter på linorna för att uppnå samma effekt.” Det har, enligt MSC:s utvärderingsrapport, lett till att bifångsten av sjöfåglar i det certifierade området har minskat till negligerbara nivåer. Under fiskesäsongen 2001-2002 dödades endast sex fåglar. Stängda områden Allt detta inträffade före certifieringen – men har certifiering i sig lett till några förbättringar? Hall hänvisar till villkor nr 10 i MSC:s certifieringsrapport. Den kräver att fisket skulle investera i forskning kring ”lokalisering av platser med sammansatta bentiska livsmiljöer”, som djupa korallområden. Fiske med långrev anses visserligen ha begränsad bottenpåverkan, men det skulle ändå kunna skada djupa korallrev. ”Om man hittar några sådana platser måste man överväga skyddsåtgärder och därefter dokumentera alla resultat”, anger MSC-rapporten. ”Vi gick längre än att bara överväga och dokumentera”, påpekar Hall. ”Det var framför allt tre djupa korallområden som behövde skyddas och de stängdes helt för fiskefartyg. Vi överträffade kraven.” Spårbarhetskravet ger de största miljöfördelarna Den verkliga miljövinsten kommer dock från den granskning som krävs för att certifieras enligt MSC:s spårbarhetsstandard, en garanti för att varje MSC-märkt produkt kan spåras tillbaka till sitt ursprung. ”Vi kräver nu att all fångst på Falklandsöarna vägs boxvis under vår insyn”, säger Hall. De fartyg som medverkar i MSC-programmet sätter en streckkod på varje låda som produceras ombord och vi granskar och kontrollerar varje sådan låda. Vi vet så när som på några få kilo precis vad som har fångats under ett år och det har hjälp oss att mäta beståndet bättre. Vi vet att fartygen fiskar enligt sina kvoter.” Ökade intäkter för miljöskydd MSC-certifieringen har inte bara lett till nya kunder (som Whole Foods i USA), utan betydande belopp har också genererats för att bevara fisket. ”Enligt vår uppfattning”, säger Hall, ”får staten licensavgiften – och vi har kunnat upprätthålla värdet på licenserna. Enligt min uppfattning har MSC-certifieringen hjälpt oss att göra det.” ” Detta fiske bedrivs mellan enorma kolonier av häckande albatrosser och stormfåglar som löper stor risk att skadas eller dödas, så den reducerade dödligheten bland sjöfåglarna är en verklig framgång. Det är fiskeoperatörernas och förvaltarnas förtjänst – och det incitament som MSC-certifieringen innebär är avgörande för att uppnå ytterligare framgångar av detta slag Dr Ben Sullivan, samordnare, BirdLife Global Seabird Programme ” © Guillermo Moreno, MRAG Ltd Kummeltrålning, Sydafrika © John White / MSC CERTIFIERADES 16 april 2004 ART Kapkummel (Merluccius capensis) och Djupvattenskummel (Merluccius paradoxus) FÅNGSTMETOD Bottentrålning LAND Sydafrika OMRÅDE Sydostatlantens kontinentalsockel mellan 200 m och 1 000 m från namibiska gräsen mot söder (djuphavsfiske); Sydafrikas sydkust, på grundare vatten – framför allt på Agulhasbanken (kustnära fiske) FISKETONNAGE ” 120 000 ton Som ett företag inom den privata sektorn kommer vi på grund av MSC att ta åtgärder för att begränsa dödlighet och bifångst av sjöfåglar. Staten kommer inte tveka när det gäller att befästa detta i lag. Sedan kommer folk säga ”det är lag på det, man måste lyda”, men alla som vet något kommer inse att det började med MSC ” Roy Bross, sekreterare, South Africa Deepsea Trawling Industry Association 24 ”EN FÖRDEL MED MSC-märkningen är att det är samvetsgörande”, säger Roy Bross, sekreterare på South Africa Deepsea Trawling Industry Association. Först får jag för mig att han har hittat på uttrycket själv, men det myntades av den brasilianska specialisten på utbildning, Paulo Feire, som menade att samvetsgörande innebär att väcka någons samvete genom en serie avgränsade stadier. ”Det får folk att tänka på sådana saker som en miljövänlig inställning till fiske och sätta ord i handling”, förklarar Bross. ”Vi har gjort några saker i den andan.” Marina skyddsområden Som svar på MSC-villkoret om att identifiera områden som kan vara känsliga för bottentrålning, inledde fisket en oberoende analys av möjligheten att skapa skyddade marina områden (MPA:er). Fyra projekt pågår redan i syfte att avgöra var dessa MPA:er ska finnas. Tills dess tillåts trålning endast i etablerade fiskeområden med slät och lerig botten, utom då ett nytt område har undersökts grundligt i samband med en miljökonsekvensbedömning. ”Det har varit en av de uttalade fördelarna med certifieringen”, instämmer Bross. ”MSC fick oss att fokusera på hur viktigt det var med skyddade marina områden och gjorde att vi lade ner mycket mer pengar på forskning.” Drastiskt reducerad bifångst av sjöfåglar På liknande sätt beställde fiskeriverksamheten en utredning i oktober 2004, som skulle analysera hur många sjöfåglar som fastnade i trålarkablar, ett problem som först upptäcktes på Falklandsöarna. Ett certifieringsvillkor var att fisket ”utredde dödligheten bland sjöfåglar inom ett år”, säger Dr Samantha Petersen vid Världsnaturfonden, en av de tre organisationer som medverkade i studien. ”Om dödligheten var betydande, skulle fiskeriverksamheten behöva vidta åtgärder för att minska dödligheten under påföljande år.” I genomsnitt dödades 18 000 fåglar varje år. Dr Peterson tyckte att ”branschen agerade mycket snabbt” för att införa åtgärder, som torilinor (remsor på en lina bakom långrevsfartyg för att skrämma bort fåglarna från betet), och begränsningar på att arbeta med fisken när nät läggs ut, eftersom fiskavfall som slängs överbord är en ”gratis måltid” som lockar dit fåglar, säger Dr Peterson. Tack vare dessa åtgärder har dödligheten bland sjöfåglar reducerats till ca 200 fåglar per år. Till att börja med var det frivilligt att använda torilinor, men det blev snabbt lag. ”Det är så det går till”, säger Bross. ”Vi inför något nytt tack vare MSC och sedan stiftar man en lag om det för att se till att alla andra inför samma åtgärd. Det har att göra med samvetsgörande som vi pratade om tidigare.” Program för att öka beståndet av kingklip 2004 var kingklipbeståndet också oroväckande lågt. Kingklipfisken är attraktiv för långrevsfiskare, men fastnar då och då i trålar. Det behövdes tydligare regler. Som ett certifieringskrav var man tvungen att införa regler om bifångster och ett program för att bygga upp beståndet. Tack vare dessa krav har man nu som försiktighetsåtgärd infört fångstbegränsningar för kingklipfisken, stängda yngelområden vid relevanta tidpunkter och infört begränsningar på andra arter”, säger Bross. ”Förut hade vi inte några regler om bifångst. Nu har vi mycket klara regler och de revideras varje år.” Det är en ”försiktighetsåtgärd, inte någon fullständig lösning” påpekar han eftersom ”praktiskt taget ingen ikonisk bifångst eller oönskad fisk fångades.” Ändrad inställning Den fråga som bör ställas enligt Bross, är inte hur MSC-certifieringen ändrar olika detaljer i förvaltningen av ett fiske, utan hur den ändrar människors inställning. ”En sådan förändring ger upphov till en mängd fortsatta fördelar”, säger han vidare. ”Det kanske inte låter som en direkt fördel men jag anser att det är en av MSC-certifieringens viktigaste. Den ändrar tankegångarna hos alla typer av människor som är inblandade i fiskeverksamheten. Det ska inte underskattas.” ” MSC-certifiering skapade en plattform och ett incitament för vårt samarbete. Tidigare var branschen mycket mer misstänksam mot oss. När vi hade börjat med MSC-certifieringen fick vi ett gemensamt mål och det startade en dialog som vi inte hade tidigare Dr Samantha Petersen, ansvarig för hållbara fiskeriprogram, Världsnaturfonden ” © WWF Languster, Nedre Kalifornien CERTIFIERADES 27 april 2004; påbörjade sin omcertifiering i oktober 2008 ART Langust (Panulirus interruptus) FÅNGSTMETOD Agnade tinor LAND Mexiko OMRÅDE Stillahavskusten utanför Baja California Sur, mellan Cedros Island och Punta Abrejos FISKETONNAGE ” 1 300 ton Vårt ursprungliga mål var att MSC-certifieringen skulle ge oss marknadsfördelar, men den verkliga vinsten är inte lika påtaglig. Vi har nu den styrka som behövs för att påverka myndigheterna att organisera vårt samhälle på ett bättre och mer rättvist sätt ” Mario Ramade, Senior Biologist with FEDECOOP 26 FÖR DE TIO byar som livnär sig på fisket har MSC-certifieringen betalat sig flera gånger om. ”Innan vi blev certifierade fick samhällena inte statlig el”, säger Mario Ramade, överordnad biolog vid FEDECOOP (den regionala sammanslutningen av fiskekooperativ). ”Varje samhälle var tvunget att tillhandahålla sin egen el. Efter certifieringen har vi dock fått mer uppmärksamhet från de statliga myndigheterna och de har satt upp ett program för elförsörjning. Jag hyser ingen som helst tvekan om att detta berodde på MSC-certifieringen.” Samhällsstyrka Förutom ett bidrag på 20 miljoner dollar avseende el, har staten investerat i fiskenäringens infrastruktur, tillfartsvägar och dricksvatten. Ramade tror att regeringen har inspirerats av de internationella framgångarna och den styrka man fått från att vara ett MSC-certifierat fiske. Enligt Ramade, uppväger de sociala och politiska fördelarna alla eventuella affärsmässiga fördelar. ”Tack vare vår MSC-certifiering, investerar nu Mexikos fiskeridepartement i sociala program och ger oss en plats i den nationella fiskerinämnden”, säger Ramade. ”Det är inte ett resultat man kan mäta i siffror.” Fiske med låg miljöpåverkan Certifieringen uppnåddes med stöd från Världsnaturfonden, USA:s regering och Comunidad Y Biodiversidad (COBI), en icke-statlig organisation i Mexiko, och är därför ett bra exempel på samarbete mellan regering, fiskare och miljöorganisationer. Var och en av FEDECOOPS nio kooperativ har ett exklusivt fiskeområde enligt en lång statlig fiskerilicens. Kooperativen har normalt en egen biolog eller tekniker som hjälper till med datainsamling och vetenskaplig rådgivning. Fiskeområden kan stängas om beståndet är oroväckande lågt och enligt lag måste languster uppnå en viss storlek. Honor med rom får inte landas och man tillåter bara vissa typer av fångstredskap. Alla fällor måste ha flyktöppningar för att små individer ska kunna gå fria. Tack vare dessa åtgärder, de båtar man använder (8 meter långa ekor med utombordsmotorer) och fiskeflottans storlek (ca 20 fartyg per kooperativ) hade fisket mindre miljöpåverkan – men det hade inte gjorts många studier som bevisade detta. Ett certifieringskrav var att fisket inom två år skulle påbörja ”åtminstone ett forskningsprogram kring effekterna på ekosystemet”. Redan innan ett år hade gått hade man startat CIBNOR-projektet tillsammans med Stanford universitet, en del av det pågående projektet om biokomplexitet i nedre Kalifornien som leds av Dr Fiorenza Micheli från Stanford universitet i Kalifornien. En aspekt var Geoff Shesters doktorsavhandling. Shester, som då var doktorand vid Stanford universitet, analyserade tillsammans med andra personer bifångst genom att lämna fällor i vattnet i tio dagar för att simulera redskapsförlust till sjöss. De undersökte om languster som fångades hölls kvar permanent (spökfiske) och testade biologiskt nedbrytbara utlösningsmekanismer på fällor (ett lagkrav sedan 2007) som, på grund av att de ruttnar på halva tiden, minimerar den period som spökfiske kan pågå. De dök också ner till fällor som låg direkt på svampar och koraller och filmade alla eventuella skador på livsmiljön. Utredningen bekräftade det som fiskarna misstänkte. Fällor påverkade ekosystemet minimalt och spökfisket uppnådde inte nivåer som skulle påverka antalet dödade languster nämnvärt. ”Vår forskning bekräftar i stort sett att langustfisket i nedre Kalifornien har begränsade effekter på ekosystemet”, skrev Shester 2008 i sin doktorsavhandling, ”och är ett lysande exempel på ett hållbart fiske som förtjänar att behålla sin MSC-certifiering.” Bibehållna marknader I år ska fisket genomgå sin första omcertifiering (måste göras vart femte år för att upprätthålla certifieringen) och det påståendet kommer då att testas. Men varför valde man att gå vidare med omcertifiering? ”Just nu säljer vi 95 procent av våra languster till Asien utan MSC-märkning”, förklarar Ramade, ”men vi tror att marknaden kommer att vilja ha fler och fler MSC-märkta produkter. En dag kommer det blå miljömärket att vara obligatoriskt, precis som HACCP har blivit det för matsäkerhet, och om vi inte är MSC-certifierade då kommer vi att förlora marknadsandelar. Det här samhället har inga alternativa resurser som kan utvecklas. Fisket, framför allt langustfisket, betyder allt för oss. Vi måste fortsätta med MSC-programmet.” ” Langustfisket i nedre Kalifornien har visat att en MSC certifiering inte bara stärker välskötta samhällsbaserade fiskerinäringar, utan också ger mer makt åt befolkningen som behöver fisket som levebröd ” Meredith Lopuch, vice-chef på WWF-US-initiativet för hållbara fisk- och skaldjur (Världsnaturfonden, WWF, är en av de två icke-statliga organisationer som stöttade fisket under certifieringsprocessen) kvoten till avlägsna samhällen i Alaska. Alaska Pollock, Berings Hav/Aleuterna, Alaskagolfen © At-sea Processors Association Precis som i andra fall var MSC-certifieringen av Alaska pollocken förknippad med vissa villkor för att se till att fisket, såsom hittills alltid skett, även i framtiden fortsätter att utöka forskning och åtgärder för att skydda beståndet och miljön i detta viktiga marina ekosystem. Marknadstillgång och bibehållna marknadsandelar CERTIFIERADES 14 february 2005; Omcertifierades 29 januari 2009 ART Alaska pollock (Theragra chalcogramma) FÅNGSTMETOD Huvudsakligen pelagisk trålning LAND USA OMRÅDE Stilla havet, i östra delen av Berings hav, norr om Aleuterna; Alaskagolfen, till söder och öster om Aleuterna FISKETONNAGE ” 815 000 ton; 19 000 ton och 49 000 ton (2009) Jag vet att våra medlemmar har lyckats behålla många kunder tack vare MSC-certifieringen och att den gjort att de har kunnat bredda sina kundbaser i Europa och Storbritannien. Det är helt solklart – det finns många fördelar med en certifiering ” Jim Gilmore, ansvarig för offentliga angelägenheter, At-Sea Processors Association 28 ”UNDER LÅNG TID misslyckades försöken att introducera pollock på den brittiska marknaden, eftersom det inte var torsk”, säger Jim Gilmore, ansvarig för offentliga angelägenheter vid At-Sea Processors Association, vars medlemmar trålar de kalla vattnen i dessa stora, ikoniska och kommersiellt värdefulla fiskeområden. ”Sen helt plötsligt tar Youngs MSC-märkta pollockprodukter slut – de säljer!” Nya marknader för en ”ny” fisk Nu tar de brittiska kunderna för givet att de ska finnas fiskbullar av pollock och att de kan köpa Youngs särskilda jumbospecial (”två extra stora filéer vild Alaska pollock i krispig panering”), vilket gör dem mer samstämmiga med de amerikanska konsumenterna. I USA har det stått pollock i innehållsdeklarationen på allt från ”Bake ’R Broil” fiskfiléer och ”Batter N Brew” fiskportioner till ”Healthybake Bites” och ”Trident’s The-Ultimate Fish Stock” som säljs i livsmedelsaffärer i hela USA. I Storbritannien stod det däremot före 2005 ingenting om pollock i innehållsförteckningen, utan pollock kallades bara ”vit fisk”. Orsaken var att man inte ville skrämma bort konsumenter som bara köpte torsk och kolja. Hållbar fiskeriförvaltning Alaska pollock har faktiskt fiskats på ett hållbart sätt under årtionden. Fiskeriförvaltare intar en försiktig position och sätter fångstkvoten under de acceptabla biologiska nivåerna som rekommenderas av en panel med statliga, lokala och akademiska forskare. Om det råder osäkerhet, väljer man de striktare begränsningarna. På alla fartyg finns minst en observatör som ska övervaka och registrera fångsterna samt bedriva forskning. Det finns också observatörer vid alla behandlingsanläggningar på land för Alaska pollock. Nivåerna på bifångst och svinn är låga. Alaska pollock står för 99 procent av allt som fångas i näten – och alla delar av fisken används. För att skydda platser där unga exemplar av Stellers sjölejon håller till och deras födoområden har man infört stängda områden på fler platser i fiskeområdet. Man har också infört ett system för att fördela delar av pollock- ”Vi valde att gå med i programmet eftersom vi ansåg att vi uppfyllde MSC:s standard”, menar Gilmore, ”men MSC:s oberoende, tredjepartsvalidering ger en extra försäkring – samt fiskebranschens erkännande om att det är en välskött fiskerinäring. Det gör oss mycket synligare.” Men det som verkligen har blivit synligare är fisken själv. Japan har alltid varit en stor köpare av Alaska pollock (malen, som surimi, och för rommen) men Europa och USA är våra tillväxtmarknader. I USA, till exempel, använder McDonalds nästan bara Alaska pollock i sina fiskburgare. ”McDonald’s uppskattar det faktum att Alaska pollocken har en MSC-certifiering, även om man inte basunerar ut det”, säger Gilmore. ”Att medverka i MSC-programmet är definitivt en fördel i USA och Europa i fråga om marknadstillgång och bibehållna marknadsandelar.” Det är inte så lätt att ge några tydliga siffror och fakta, men i Storbritannien har försäljningen av olika pollockarter (inklusive Alaska pollock) fördubblats under de senaste två åren, från 11 till 23 procent enligt de marknadsundersökningar som TNS har gjort. Det är en trend som bara kan vara bra för de som fiskar MSC-certifierad pollock. ”Jag tror inte att det bara är tack vare MSC som pollock har blivit så populärt”, säger Pat Shanahan, programansvarig för Genuine Alaska Pollock Producers, ”men det har definitivt hjälpt till. Vi hade redan gjort en medveten satsning för att ändra begreppet ’vit fisk’ till pollock. Det var mer sannolikt att företag som Young’s, som sedan länge har lagt stor vikt på MSC-märkningen skulle kunna lockas att ta det steget om fisket var MSC-certifierat. Så MSC spelade en roll.” I januari 2009 meddelade pollockfiskerierna i Berings hav, Aleuterna och Alaskagolfen att de skulle gå igenom omcertifieringsprocessen, som de måste gå igenom vart femte år om de ska behålla sin certifiering. ”Våra medlemmar ville bli omcertifierade, eftersom det är bra för oss – särskilt i Europa”, säger Gilmore. ”Det var medlemmarnas eget val. Jag är säker på att vi har skapat marknader, bibehållit marknader och gett säkerhet på grund av certifieringen. ” MSC-märkningen gav oss det självförtroende vi behövde för att berätta för kunderna om Alaska pollock. Vi kunde säga mer till konsumenterna än bara namnet på fisken – vi kunde också säga att ”anledningen till att det betyder något för er som konsumenter är att produkten kommer från ett hållbart fiske ” Mark Ventress, kategorichef på Young’s Seafood © At-sea Processors Association Sjötunga, Sill och Makrill, Hastings © MSC ”NÄR VINDEN BLÅSER från sydväst skjuter vi lös båtarna från stenarna med en bulldozer”, säger Paul Joy från Hastings Fishermen’s Protection Society och förklarar hur Storbritanniens enda strandliggande fiskeflotta arbetar. ”Det är som Bondi Beach i dåligt väder, fast mycket kallare. Båtarna surfar verkligen på vågorna. När de kommer in igen hakar vi fast dem i en vinsch och drar snabbt upp dem på land innan nästa våg hinner slå sönder dem.” CERTIFIERADES 16 september 2005 ART Sjötunga (Sole solea), sill (Clupea harengus) och makrill (Scomber scombrus) FÅNGSTMETOD Bottengarn och grimgarn LAND Storbritannien OMRÅDE Östra delen av Engelska kanalen, mellan Beachy Head och Dungeness, och i kustvattnet till 6-milsgränsen FISKETONNAGE ” 72 ton sjötunga; 10 ton sill och makrill Bästa miljöpraxis De 24 fartygen, som alla är kortare än 10 meter, använder olika fångstmetoder beroende på vilken typ av fisk de vill fånga. För sjötunga används grimgarn som förankras i båda ändarna och lämnas ute under natten (”eftersom sjötungan simmar i mörkret”, säger Joy). Grimgarnen vittjas nästa dag. Tack vare att maskstorleken är 100 mm (10 mm större än lagkravet) fångar man färre unga individer. Det är bara ett exempel på frivillig bästa praxis. ”Längst ner på nätet sitter en mycket lätt blylina”, förklarar Joy, ”som gör minimal eller ingen skada alls på havsbottnens flora och fauna. Utanför Hastings finns mjuka koraller, sjöanemoner, sjöborrar, krabbor och småfisk som sjökock och sandskädda som annars skulle påverkas. De drivgarn som används för makrill och sill har också en underteln med vikter som endast sällan kommer i kontakt med havsbottnen och därför orsakar mycket liten skada. ”Våra familjer har fiskat på det här sättet i generationer”, säger Joy, som kan spåra sin släkt längre tillbaka än 1000-talet. ”Vi har alltid fiskat på ett hållbart sätt, men vi ville visa för andra att vi bedriver miljövänligt fiske. MSC-certifieringen var det bästa sättet att göra det.” Jag har ingen lust att bli rik på att tömma havet på all fisk, så att min son inte får någonting alls när han är ute och fiskar. Fiskbestånd, Som väntat krävdes inte många förändringar för certifieringen och det är skada på sjöbädden, bifångst därför svårt att mäta de ekologiska – MSC granskar hela bilden Paul Joy, ordförande på HFPS 30 ” vinsterna. I början förde certifieringen inte heller med sig några ekonomiska vinster. ”Under de första två åren tjänade vi inte ett öre på MSC”, sade Joy. ”Vi fick exakt samma pris som alla andra.” Men sedan, i 2007, startade fiskarna ett icke-vinstrivande bolag, eller CIC (Community Interest Company), som skulle marknadsföra att fångsten var MSC-certifierad och betinga ett högre pris på marknaden. Hela prispålägget skulle sedan oavkortat gå till fiskarna själva och inte absorberas av förädlare och handlare. Marknadsfördelar ”Den strategin bar frukt”, säger Joy, ”och nu får vi bättre priser. Vår sjötunga säljs till Holland och de pushar mycket hårt för MSC-märkningen. Priserna där ligger 10 procent högre, så det är vad vi vill ha.” I Frankrike har livsmedelsjätten Casino erbjudit honom mer än 15 procent mer för MSC-fisk som säljs i vissa av butikerna. ”MSC har gjort oss synliga som exportörer”, säger Joy. ”Utan MSC hade det aldrig varit möjligt.” Politisk styrka Det har också funnits andra, mindre påtagliga, fördelar. ”MSC-certifieringen gör oss starkare politiskt”, vidhåller Joy. ”Vi använder MSC som ett plakat vi kan hålla upp – ett påtryckningsmedel kanske man kunde säga. Om vi kan bevisa att vi är ett hållbart fiske så blir det till exempel lättare att argumentera för en rättvis del av fiskekvoten.” Men, mer än något annat är Hastingsfisket ”stolt över att vara MSC-certifierat". Det är viktigt för att bevara fisket för framtiden. ”Våra bestånd är mycket bra nu”, säger Joy, och så vill vi att det ska fortsätta. Jag vill vara säker på att vi fortfarande har en fiskeflotta här om 100 år. Varje båt måste försörja sin besättning och den försörjer i sin tur fiskmarknaden, som ger jobb. En hel infrastruktur har byggts upp kring oss.” ” Mitt arbete med sjötungsfisket i Hastings har gjort mig ännu mer säker på att detta är enda vägen framåt. Det är därför Fishes bara arbetar med MSC-certifierade, hållbara fisken. Genom att agera på detta sätt och sprida budskapet till konsumenter, tar vi vårt ansvar för att bevara våra hav ” Bart van Olphen, vd för Fishes Wholesale BV © MSC Stillahavstorsk, Berings hav och Aleuterna, Alaska, Fryslångrev CERTIFIERADES 10 februari 2006 ART Stillahavstorsk (Gadus macrocephalus) FÅNGSTMETOD Bottenstående långrevar LAND USA OMRÅDE Stilla havet, i Berings hav och Aleuterna FISKETONNAGE ” 103 000 ton (2009) När det gäller torsk finns det många olika åsikter om hållbarhet. Men vad är det som verkligen gäller? För kunderna är det viktigt att inte behöva oroa sig över det och de kan köpa vår MSC-märkta torsk med gott samvete ” Paul Gilliland, vd för Bering Select Seafoods Company Foto: Bering Select Seafoods Company ”2005 VAR DET mycket diskussioner om torsken i Nordsjön, Östersjön och till och med Berings hav”, säger Paul Gilliland, vid för Bering Select Seafoods. ”Man sade”, fortsätter Gilliland: ”Jag vet inte om jag kan göra ansvarsfulla inköp av torsk längre. Jag struntar helt och hållet i att köpa torsk”. På den tiden kände kunderna oftast inte till att Stillahavstorsken fiskades på ett hållbart sätt. Vi tog fisket genom MSC-programmet för att visa kunderna att de fortfarande kunde köpa torsk med gott samvete om de valde torsk som gått igenom MSC:s vetenskapliga program.” Den produkt det handlade om var MSC-märkt Stillahavstorsk från Alaska som fångas med långrev och fryses in till havs på fartyg som är mellan 35 och 60 m långa. Torsken har sedan historiska tider varit en viktig näringskälla och saltas eller görs till panerade fiskfiléer, fiskbullar eller fiskpinnar. Liksom andra Alaskafisken, har torskfisket förvaltats mycket väl av de ansvariga myndigheterna (North Pacific Fisheries Management Council och National Marine Fisheries Service) som upprätthåller ett program för övervakning och kontroll. Stilhavstorskfisket ”uppnådde utmärkta resultat” sade certifieringsorganets expertteam i 2006 och beståndet bibehålls på en nivå som garanterar att det alltid finns gott om Stillahavstorsk och skyddar ekosystemet. Begränsad miljöpåverkan När man fiskar med långrev sätter man ut en automatiskt agnad underteln längs havsbotten. En trumma spänner linan så att den förankras. Eftersom linan är spänd minimeras rörligheten och därmed skadorna på havsbotten. Några timmar senare lyfter fartygen upp långrevarna – utan att röra dem sidledes. ”Du kan prata med vem som helst i fiskebranschen, alla säger att långrevar inte skadar havsbottnen”, säger Gilliland. I själva verket ställde certifieringsorganets expertteam bara tre certifieringsvillkor. Två var miljöfrågor och en rörde 32 förvaltningsåtgärderna. För att upprätthålla MSC-certifieringen var det nödvändigt att uppfylla villkoren. Det första villkoret gällde bifångsten av stormfågel. Stormfåglarna dyker liksom andra fåglar efter agnade krokar och kan då fastna. Det andra villkoret gällde bottenskador som orsakades av långrevarna vid fisket eller som hade tappats till havs. I båda fallen hade förekomsten av sådana effekter inte utretts tillräckligt. Man åtog sig att identifiera och övervaka sådan forskning i framtiden och Bering Select Seafoods har tillsammans med andra långrevsfisken lobbat för ett statligt forskningsbidrag på en halv miljon dollar för att undersöka bottenpåverkan av tappade långrevar. Tillträde till nya marknader Före certifieringen specialiserade sig Bering Select Seafoods huvudsakligen på saltad Stillhavstorsk, våt eller torkad, som är populär i Italien, Frankrike, Portugal, Spanien och Brasilien. ”Mycket lite av vår Stillahavstorsk användes i dyrare produkter som panerade torskfiléer och fish&chips”, säger Gilliland. ”Det är en mycket stor tillväxtmarknad för oss, och den har kommit till tack vare MSC-certifieringen. Vi har nu fått nya kunder, framför allt för produkter till Storbritannien, men exporterna till övriga Europa ökar också.” De stora brittiska livsmedelskedjorna Asda, Sainsbury’s och Young’s Seafood är några av de största företagen som säljer MSC-märkt stillahavstorsk från Alaska. Gilliland uppskattar pristillägget för MSC-märkt torsk till så mycket som två eller tre procent när det är stor efterfrågan. ”Det viktigaste resultatet har ändå varit tillgången till nya marknader”, menar Gilliland, ”och dessa blir bara fler och fler”, säger han. ”Japan kommer att bli en tillväxtmarknad, trots att man i Japan pratar mer om spårbarhet än hållbarhet. Som tur är utgör spårbarheten också en viktig del av MSC-programmet.” ” Vi föredrar långrev, som är en fångstmetod med begränsad påverkan på miljön och är mycket stolta över vår linfångade stillahavstorsk som fått MSC-märkningen för sitt hållbara fiske. MSC är världsledande i fiskeribranschen för vildfångad fisk och en viktig komponent när vi fattar våra inköpsbeslut ” Ally Dingwall, chef för vattenkultur och fiskeri på Sainsbury’s PLC Foto: Bering Select Seafoods Company Gunnars Isfisk, Australien © Dylan Skinns CERTIFIERADES 31 mars 2006 ART Gunnars isfisk (Champsocephalus gunnari) FÅNGSTMETOD Bottentrål, flyttrål LAND Australien OMRÅDE ”TACK VARE MSC vet folk vad Gunnars isfisk är”, säger David Carter, vd vid Austral Fisheries, det australiska företag som huvudsakligen fiskar tandfisk, men som ser även denna bleka och sköra fisk från Sydpolen, med en egen fryshämmande mekanism, som en ” fisk av betydelse för vår verksamhet”. Ökad vetenskaplig reglering Vi talar om kartor och jag tar själv fram en för att kontrollera var detta avlägsna australiska territorium ligger, där Austral Fisheries enda fartyg finns som fiskar Gunnars isfisk. HIMI (som öarna förkortas) ligger nära den föränderliga antarktiska kusten, mitt i södra ishavet. Det är ett slutet ekosystem som ligger innanför en biologisk gräns som skapas av att vattnet från Sydpolen möter de varmare vatteströmmarna från norr. HIMI är den enda platsen i världen med ett orört sub-antarktiskt ö-ekosystem som ger många marina däggdjur och fåglar en häcknings- och födoplats. ”För oss”, säger Carter, ”är det verkliga resultatet med MSC-certifieringen att det ställs större vetenskapliga krav, branschövervakning och oberoende idéer om hur man ska beräkna beståndet. Några alternativa åsikter lades fram – andra hypoteser för att pröva hur väl beståndet förvaltades – och det har varit en värdefull process. Det har gjort våra beräkningar av isfiskbeståndet bättre”. ”Extremt hög” nivå på övervakning och regelefterlevnad Utanför Heard- och McDonaldöarna (HIMI), en vulkanisk ögrupp i södra ishavet, 4 000 km sydväster om Perth, nära Sydpolen FISKETONNAGE ” 1 000 ton Innan vi certifierades gjorde vi vissa antaganden för uppskattning av isfiskbeståndet och de beräkningsmodeller vi använde. Tack vare MSC kunde vi diskutera dessa antaganden och siffror med personer som har lång och gedigen erfarenhet av fiskeriförvaltning. Våra antaganden testades, vilket har resulterat i ett bättre fiske ” David Carter, vd för Austral Fisheries i Perth i västra Australien 34 Öarna och havet runt om dem gjordes 1992 till ett naturreservat och finns nu på listan över världsarv. Det är därför föga förvånande att fisket av Gunnars isfisk alldeles i närheten har fått utstå mycket strikt övervakning och förvaltning från både den australiska myndigheten AFMA (Australian Fisheries Management Authority) och CCAMLR (Commission for the Conservation of Antarctic Marine Living Resources). CCAMLR är en internationell organisation bestående av 25 nationer som arbetar för att förvalta sydpolsfisket med beaktande av biologisk mångfald och stabila ekosystem. För att bekämpa illegalt fiske efter tandfisken har den australiska regeringen investerat flera hundra miljoner dollar för övervakning med ett permanent bevakningsfartyg. Övervakningen uppfyller “en extremt hög standard” skrev MSC-certifierarna 2006 och tillsynsåtgärderna är “utmärkta”. Fångsten, både av målarten och av andra arter, registreras noggrant fångstvis. Den kvantitativa uppskattningen av beståndet håller “världsklass”, lade de till. Trots det, fanns det osäkerhet kring beräkningsmetoderna och certifierarna begärde att fisket skulle ”bevisa” att ”de aktuella beräkningarna av beståndet utgör det bästa alternativet ur en hållbarhetssynpunkt och är mer försiktigt” än andra metoder. På motsvarande sätt har villkoret att man skulle utvärdera de ekologiska riskerna med bottentrålning, bland annat de bentiska effekterna ”givit upphov till ganska mycket annan forskning”, säger Carter. ”Vi har varit nere med kameror fastsatta på trålar för att se hur näten påverkar botten. Hela frågeställningen, som kom till stånd på grund av ett MSC-villkor, satte igång ett projekt som till del finansieras av Australian Fisheries Research and Development Corporation.” Certifierarna anmärkte att fisket hade ingående kunskap om de redskap som används (både bottentrålar och flyttrålar) och om var och när dessa redskap ska användas för att i största möjliga utsträckning minska påverkan på hotade, skyddade eller ikoniska arter. ”Vi uppfyllde alla MSC:s krav”, säger Carter, vilket verkligen är en framgång i ett sådant känsligt ekologiskt område. “Att uppfylla guldstandarden är ett sätt att visa för omvärlden att vi är mycket duktiga, att fisket är i goda händer och att mycket bra forskning pågår samt att det är genomsyn i vår dagliga drift. Vi var tvungna att göra det.” ” Isfiskbeståndet förvaltas enligt CCAMLR:s standard eller ännu strängare krav som redan innehåller försiktighetsmål och begränsningar samt en grundlig granskning som äger rum vid CCAMLR:s årsmöten. Trots detta innebär MSC-certifiering ett offentligt erkännande av den höga standarden på vår förvaltning och är något som konsumenterna känner igen Dr Malcolm Haddon, ordförande för Commonwealth Sub-Antarctic Resource Assessment Group ” © Dylan Skinns Hälleflundra, Norra Stilla Havet, USA © Peter Thompson CERTIFIERADES april 2006 ART Hälleflundra (Hippoglosus stenlolepsis) FÅNGSTMETOD Bottenstående långrevar LAND USA OMRÅDE Berings hav, Alaska, Washington FISKETONNAGE ” 24 000 ton Certifieringen har haft en mycket positiv effekt på våra priser. Jag kan inte exakt säga att vi tjänar 15 cent mer eller så, men vi har fått otroligt mycket gratis marknadsföring. Akvariet i Monterey Bay stödjer MSC och kockar talar om det på tv. Det har ökat efterfrågan på MSC-märkt fisk ” Bob Alverson, vd för Fishing Vesel Owners Association 36 ”DEN BÄSTA STORLEKEN på fisken är 15 kilo”, säger Bob Alverson, vd för Fishing Vessel Owners Association i Seattle, USA och visar mig några fotografier på en enorm hälleflundra som baxas upp ur havet av två vuxna män. De står som om de höll på med dragkamp. Fisken måste vara lika tung som båda männen och dessa gigantiska plattfiskar kan väga så mycket som 225 kg, d.v.s. lika mycket som tre vuxna män. Den här fisken var lika lång som en av de kvinnliga besättningsmedlemmarna. Miljöpåverkan Faktum är att det är hälleflundrans enorma storlek som gör den relativt lätt att fånga utan att fånga ungfiskar eller andra arter. Genom att man använder krokar av lämplig storlek som sitter med 5,5 meters mellanrum på en 550 meter lång underteln som läggs i en rak linje längs havsbotten men inte gör mycket skada, undviker man bifångst och utkast. ”De fångar en del kungsfiskar, men de kan säljas”, säger Alverson ”och en del grönfisk, som de har rätt att landa”. Torsk kan också enligt lag uppgå till 20 procent av fångsten, men det mesta av den används som bete för att spara pengar. ”De måste naturligtvis anteckna det i journalerna”, säger Alverson. Både dessa och andra regler genomförs strikt i hälleflundrafisket som gemensamt förvaltas av National Marine Fisheries Service och International Pacific Halibut Commission. “Du kan inte behålla en hälleflundra som är kortare än 0,8 meter”, säger Alverson. “Det är så stor fisken är när den blir könsmogen”. Vi kallar dem 10/20, eftersom de väger mellan 10 och 20 pund. De [marinbiologerna] vill att fisken ska ha uppnått den storleken innan vi börjar fånga dem. Det är bra för oss eftersom vi får bättre betalt för större fisk.” Även på andra områden verkar fiskare och miljövetare ha samma inställning. “För många år sedan hade vi problem med bifångst av fåglar”, säger Alverson, “så vi startade ett projekt med Washingtons universitet, fick forskningsbidrag och använde sex av våra fartyg som forskningsfartyg under två år. De gjorde försök med ’torilinor’, en lina med remsor som fladdrar bakom båten. De upptäckte att om man hängde remsorna på rätt sätt, minskade antalet fåglar som dök efter betet.” Sedan tre år tillbaka har det funnits obligatoriska regler om torilinor på alla fartyg som fiskar med långrevar i norra Stilla havet och fågelbifångsten har minskat med ca 80 procent. Politiskt inflytande Det var bara ett område där betydande förbättringar behövde göras. ”Vi har inget observationsprogram för bifångst inom hälleflundrafisket, men vi har extremt noggrann förvaltning på land och ett bra system med loggböcker”, säger Alverson. Med andra ord vägs kommersiellt värdefull bifångst och antecknas i hamnen och i de register som fiskarna själva för. Däremot finns inga oberoende forskare som övervakar bifångst ombord fartygen. Ett certifieringsvillkor var att fisket skulle kontakta myndigheterna för att införa ett sådant program. ”Under de kommande tre åren”, tror Alverson, ”kommer mycket att förändras i North Pacific Councils observationsprogram, och det kommer att uppfylla MSC:s villkor”. Det kanske skulle ha hänt ändå, men den extra påverkan som MSC innebar har definitivt hjälpt. Marknadsföring och nya marknader En mycket påtagligare effekt som certifieringen har haft är det intresse vi har fått från miljömedvetna kockar som har nämnt det på sina tv-program. ”De säger att det här är en utsökt MSC-märkt produkt och rekommenderar den till tittarna”, säger Alverson. ”På västkusten serverar varenda restaurang värd namnet hälleflundra, annars anses det inte vara en riktig fiskrestaurang. Enligt min uppfattning har de etiska tv-kockarna indirekt förbättrat våra resultat”. Sedan lång tid tillbaka har fiskets produkter till 80 procent sålts till Nordamerika, med hälften vardera i Kanada och USA. Men det börjar så småningom förändras. ”MSC-märket har haft betydelse för hur mycket vi nu säljer i Europa”, säger Alverson. ”Det börjar bli trendigt där. Det har ökat efterfrågan, något som jag tycker har hjälpt oss enormt. © Peter Thompson ” Vi anser att vårt hälleflundrafiske i norra Stilla havet, som förvaltas av en amerikanskkanadensisk kommission (International Halibut Commission) är en förebild för framtida generationer. MSC-märket ger ytterligare bekräftelse på att alla intressenter är – och bör vara – djupt engagerade i hållbarhetsfrågorna. Våra barns barn kan förvänta sig att fiska, förädla, sälja och konsumera den här underbara resursen Dana Besecker, vd för Dana F Besecker Co, Inc ” Photo provided courtesy of Bering Select Seafoods Company Sill, Nordsjön, Pelagic Freezer-Trawler Association (PFA) © PFA CERTIFIERADES 9 maj 2006 ”VI VAR NÅGOT av en pionjär”, säger Gerard van Balsfoort, vd för PFA, vars 26 fartyg, vardera upp till 140 meter långa, inte bara fiskar sill, utan också graderar, fryser in och packar den ombord. ”Det fanns några mindre fisken som var certifierade redan innan vi blev det, men vi var det första stora europeiska fisket som fick en certifiering. Det var ett genombrott för MSC.” ART Sill (Clupea harengus) Ändrar tillvägagångssättet för EU:s fiskeriförhandlingar FÅNGSTMETOD Pelagisk trålning LAND PFA:s fartyg är baserade i Nederländerna, Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Litauen Tre år senare verkar MSC-certifiering ha blivit normen. Den svenska, danska och skotska pelagiska fiskeflottan har hängt på och ”detta år”, säger van Balsfoort, ”väntar vi oss att majoriteten av alla sillfisken i Nordsjön kommer att vara MSC-certifierade.” Denna kritiska massa, påstår van Balsfoort, har ändrat tillvägagångssättet för EU:s fiskeriförhandlingar för detta bestånd. OMRÅDE Nordsjön och Engelska kanalen FISKETONNAGE ” 171 000 ton (full TAC) för 2009, av denna siffra fångades ca 65 000 ton av PFA När man försöker påverka fiskeriförvaltningsbesluten i Bryssel – vilket vi alla gör – har MSC-certifieringen stor betydelse. Vi kan bara ge välbalanserade åsikter eftersom vi alla har, eller håller på att skaffa, en certifiering ” Gerard van Balsfoort, vd, Pelagic Freezer-Trawler Association 38 En av hörnstenarna i reformen av den gemensamma fiskeripolitiken 2002 var de regionala rådgivande nämnderna som man då skapade och som upprättar rekommendationer för fiskeriförvaltning och skickar dem till EU-kommissionen eller aktuella nationella myndigheter. Forskare deltar i möten som experter och representanter för medlemsländerna kan närvara som observatörer. Det är dock de berörda parterna (både från branschen och från icke-statliga organisationer) som bidrar mest vid mötena. ”Vår regionala rådgivande nämnd arbetar med pelagiska bestånd”, säger van Balsfoort, och menar de fiskstim som simmar i det fria vattnet och är oberoende av bottnen. ”Alla de större aktörerna på sillmarknaden i Europa är numera MSC-certifierade, eller är på väg att bli det, och det har lett till ett visst sätt att uppträda i rådgivningsprocessen. När det gäller bestånd, kan man inte bara be om en högre kvot utan att ha en vetenskaplig grund för det. Certifieringsorganisationerna övervakar alla våra aktiviteter, både till havs och i arbetet med att rekommendera kvoter. När man är certifierad är det därför viktigt att agera förebyggande och föreslå försiktiga kvoter. Det är en indirekt effekt av en MSC-certifiering. Återuppbyggnadsprogram Det är särskilt viktigt när det gäller sill. ”Vi certifierades 2006, när bestånden var som högst”, säger van Balsfoort. Sedan dess har mängden sill minskat. Det har dock inget att göra med fisket, utan har komplicerade biologiska orsaker. ”Det har varit dålig rekrytering och det finns relativt få unga fiskar – så beståndet har gått ner sedan dess.” 2006 tog MSC-certifieraren med en sådan möjlighet i beaktande. ”För att få certifiering, var vi tvungna att slå våra huvuden ihop med forskarna och upprätta ett återuppbyggnadsprogram för beståndet, och det är det vi har gjort nu. Utan certifieringen skulle vi bara ha gjort det i samband med den pelagiska regionala rådgivande kommittén.” Även om ett bestånd exploateras på ett hållbart sätt, förklarar han, ”fluktuerar det upp och ner, går framåt och stannar av”. Om man kan klara av nergångarna, kan man ändå bli certifierad. Man måste anpassa sig och en sak vi fick göra var att upprätta det här återuppbyggnadsprogrammet och gå med på betydande minskningar av fångstkvoten.” Visa hållbarhet Det var också en fördel att sillfisket är selektivt och endast går in för en art med knappast någon bifångst. ”Det beror först och främst på artens egenskaper”, säger van Balsfoort, ”eftersom sill brukar simma i särskilda stim fångas sällan några andra arter. Det görs relativt få utkast (mellan 2 och 5 procent)”, lägger han till ”och eftersom trålen placeras i fritt vatten är det inga problem med skador på havsbottnen”. ”Det var därför vi ville ha en MSC-certifiering”, säger van Balsfoort. ”Vi visste att vårt fiske var ansvarsfullt och hållbart, men vi ville visa det för andra. Framför allt för sillkonsumenterna. Sillen är en välkänd art som betyder mycket för alla som lever runt Nordsjön.” ” MSC är den enda välkända oberoende märkningen och det gör det enkelt för kunderna att välja hållbart fångad fisk. Mot bakgrund av vår egen höga standard på förvaltning av beståndet, miljöpåverkan, bifångst och förstörelse av livsmiljöer, ger vi den MSC-certifierade sillen grönt ljus Christian Absil, fiskeansvarig, North Sea Foundation ” © PFA Sobelfisk, Norra Stilla Havet, USA © Dean Adams CERTIFIERADES 19 maj 2006 ART Sobelfisk (Anoplopoma fimbria) FÅNGSTMETOD Bottenstående långrevar LAND USA Nya marknader OMRÅDE Norra Stilla havet utanför Alaska FISKETONNAGE ” KOMMERSIELLT ÄR DEN känd som ”svart torsk”, men den ingår inte i torskfamiljen. Den har vitt, fjälligt kött, precis som torsken, men är fetare. Det ger den en kraftig, nötaktig smak som uppskattas av kockar och gourmander. Enligt Youngs fisklexikon, som är en utförlig smakguide, har den ’både en söt, kronärtskockliknande ton och oljig bas som påminner lite om makrill’, och ’passar bra till självsäkra örter och kryddor’”. Svart torsk marinerad i miso är den rätt som den japanska kocken och restaurangägaren Nobu Matsuhisas är känd för. 90 procent av fångsten i detta fiske går till Asien, framför allt till Japan. 18 100 ton 90 procent av vår sobelfisk säljs till Asien, framför allt till Japan, och de börjar precis att visa intresse för MSC-certifieringen. För inte så länge sedan ringde en organisation och frågade om MSC-märkt sobelfisk. I Europa vill man bara ha MSC-märkt fisk och det har hjälp mycket ” Bob Alverson, vd för Fishing Vesel Owners Association Till skillnad mot andra marknader köper konsumenterna i Asien sobelfisk för att den är en delikatess – inte för att den är ett hållbart alternativ. Därför har det varit svårt att säga att den nya försäljningen är ett direkt resultat av MSC-programmet. ”För inte så länge sedan ringde en organisation och frågade särskilt om MSC-märkt sobelfisk: ’Vi vill ha MSC-märkt sobelfisk”, säger Bob Alverson, vd för Fishing Vessel Owners Association i Seattle, USA. ”Vi frågade dem: ’Vart går fisken?’ och de svarade ’Till Spanien.’ Svart torsk börjar bli populär i Europa – och det är helt tack vare MSC-märkningen”. Resultatet har låtit vänta på sig, men tillträde till nya europeiska marknader var en av anledningarna till att Alverson 2004 beslutade att ansöka om en MSC-certifiering för detta och hälleflundrafisket i norra Stilla havet.”På den tiden var de europeiska konsumenterna mycket mer intresserade av MSC-märkningen än de amerikanska konsumenterna, eftersom allt detta just hade satt igång i USA”, förklarar han. ”Vi tyckte att det skulle vara ett mycket bra steg för vårt land, både kommersiellt och politiskt, att införa MSC-märkningen här.” Hållbar fiskeriförvaltning USA 40 låg visserligen efter Europa när det gällde försäljning, men på många sätt låg USA före när det gällde fiskeriförvaltning – särskilt i Alaska. Sedan den amerikanska Magnusonlagen om förvaltning och skydd av fisket trädde ikraft 1977 har fiskebeståndet förvaltats hållbart. NMFS (National Marin Fisheries Service), som övervakar och sanktionerar fisket, rapporterar att ”sobelfiskbeståndet är mycket högt” och, beroende på område, ligger på mellan 96 och 105 procent av den storlek som krävs för MSY. ”Vi har ett program med observatörer och loggboksregistrering av bifångster”, säger Alverson, och de fiskeredskap som används är mycket selektiva eftersom de har stora krokar och eftersom våra långrevar (som är 275 meter långa) bara läggs ut längs havsbotten i sobelfiskens kända utbredningsområden. Varje individuellt fartyg tilldelas en kvot och alla landningar registreras med elektroniska kort. ”När du lossar måste du dra ditt kort på en maskin som alla köpare måste ha”, säger Alverson, ”och det noteras i det statliga registret”. Fiskare måste meddela ”transaktionsstationen” sex timmar innan de landar, så att NFMS observatörer kan närvara vid landningen. Politiskt inflytande ”Tack vare allt det här visste vi att fisket var hållbart redan innan vi blev certifierade”, säger Alverson, ”men det viktiga är att kunna bevisa det för andra”. För honom är MSCcertifieringen ”till 15 procent politisk”, förklarar han. ”Just nu, med Obama som vill vara grön, är det verkligen värt något att kunna säga till Washington DC att ’förresten så är vi MSC-certifierade – vi gick igenom en oberoende granskning som säger att vi gör allt rätt’.” Med ett sådant vapen känner våra fiskare att man lyssnar på dem i frågor som är viktiga för dem. ”Politiskt sett betyder MSC-certifieringen otroligt mycket”, säger Alverson. ” Harbour Marine Products Inc har specialiserat sig på att köpa, förädla och sälja vild fisk och det är därför mycket viktigt för dem att fisket är välskött och hållbart. MSC-certifieringen har givit oss helt nya affärsmöjligheter, bland annat ny mervärdesskapande verksamhet. Det är våra MSC-märkta produkter som särskiljer oss från konkurrenterna och har en betydande volympotential. MSC har visat sig vara bra både för konsumenter, för leverantörer och för fisket ” Ron F Babijanac, vd och koncernchef för Harbour Marine Products Inc © Peter Thompson Gösfiske Hjälmaren, Ryssja och Bottengarn © Mikael Johansson / Swedish Board of Fisheries CERTIFIERADES 7 augusti 2006 ART Gös (Sander lucioperca) FÅNGSTMETOD Ryssja, bottengarn LAND Sverige NU FÖR TIDEN sjuder det av liv i Hjälmaren, precis som i luften ovanför där fiskgjusar, örnar och skarvar flyger. Men så har det inte alltid varit. I början av 1900-talet var det kräftor som fångades mest i Hjälmarens vatten. Men när nästan alla kräftor dog i kräftpest började man att fiska gös i stället, en rovfisk med magert, saftigt och mjällt vitt kött som kan väga upp emot 11 kg. Men i slutet av 1900-talet var gösbeståndet oroväckande lågt och desperata förvaltningsåtgärder infördes för att rädda gösbeståndet. Miljöåtgärder Enligt fiskerilagen från 1994 skulle alla fiskare ha tillstånd, men de mer detaljerade fiskerireglerna kunde bestämmas lokalt. På Hjälmaren ökades den minsta tillåtna storleken på gös frivilligt till 45 cm (jämfört med 40 cm överallt annars) och maskstorleken på bottengarnen ökades till 60 cm, så att även större fiskar kunde gå fria och mogna under längre tid. OMRÅDE Hjälmaren i södra Sverige, 160 km väster om Stockholm FISKETONNAGE ” 166 ton År 2004 fanns det bara en MSC-märkt produkt i Sverige. Tyskland hade många fler. Fiskarna visste därför redan att MSC fanns och att det bara skulle bli större – de valde därför att ansöka om en certifiering. Nu exporteras 80 procent av deras miljömärkta fisk till Tyskland Inger Näslund, fiskeansvarig på Världsnaturfonden, Sverige ” ”Ju större en honfisk blir, desto fler ägg producerar hon”, säger Inger Näslund, fiskeansvarig på Världsnaturfonden i Sverige. Hon spelade en central roll när fisket certifierades. ”Fiskeflottan ville ha ett hälsosamt bestånd eftersom det var nyckeln till en frisk sjö. De begränsar också tillståndet till 25 båtar som vardera är ca 6 meter lång.” Tack vare dessa åtgärder har beståndet ökat snabbt och är nu mycket friskt. På sommaren använder fiskarna mycket selektiva ryssjor som sänks ner och sedan tas upp snabbt på båtarna så att oönskade arter eller mindre individer kan kastas ut igen. Eftersom fiskarna endast tas upp från 5 meters djup expanderar deras simblåsor minimalt (de får annars dykarsjuka och kan fångas lättare av måsar när de släpps tillbaka i sjön). Överlevnadsnivåerna är utmärkta. En forskningsstudie visade att 28 av 2 299 märkta gösar hade fångats och släpps minst 10 gånger. Garn används mest om vintern när fiskarna kör ut på isen i sina skotrar, skär hål i isen och använder en ishäst för att dra en lina under isen från ett hål till ett 42 annat. Linan används sedan för att för hand dra ett garn under isen. Tack vare isen, fångas inte skarvar eller andra dykfåglar som kan hända på sommaren. ”Fiskarna visste redan att deras fiske var hållbart”, säger Näslund ”men de ville veta om fisken kunde bli MSC-märkt”. 2004 kom jag och min kollega Lennart Nyman för att ge en presentation om certifiering och vad MSC-märkningen skulle kunna innebära för dem på marknaden. Vi trodde att vi skulle behöva gå ut medan de tänkte över saken, men ordföranden ställde sig upp direkt och sade: ’Vad säger ni? Ska vi skaffa oss en MSC-certifiering?’ Alla sade ja. Vi blev helt överrumplade.” Ökade priser och ökat miljömedvetande Nu går 80 procent av gösen till Hjälmarfisk i Göteborg en handlare som har MSC:s spårbarhetscertifiering och huvudsakligen säljer till Tyskland. ”Fiskarna får ett något bättre pris per kilo om de är certifierade”, bekräftar Näslund, men MSC-certifieringen har andra, mindre tydliga, långsiktiga fördelar. ”Nu vill de öka maskstorleken ännu mer för att garantera säker förökning av beståndet”, säger Näslund. Enligt henne blev de mycket fokuserade av MSCcertifieringen som ställde som krav att fiskarna upprättade en åtgärdsplan för att hantera minskande bestånd i framtiden. De tvingades också samla in data om gösens könsfördelning, storlek och ålder för att kunna upptäcka förändringar i populationen som kunde påverka gösens fortplantningsförmåga. ”Fiskarna tänkte redan på hållbarhet”, säger Näslund, ”men MSC gjorde dem ännu mer medvetna om miljöfrågorna. Vi hörde nyligen att minimistorleken på gös har ökats även på andra insjöar”. Det är helt klart att hållbarhetsbudskapet har spritt sig bortom Hjälmarens stränder. ” Vi är en av de största leverantörerna av sötvattensfisk från Norden och är stolta över att kunna erbjuda våra kunder både hemma och utomlands MSC-märkt gös från Hjälmaren. Vi har märkt att intresset för MSC-märkt fisk ökar eftersom den är garanterat från ett hållbart fiske och är mycket glada att vi kan möta den nya efterfrågan Sören Jensen, vd för Hjälmarfisk AB, Göteborg ” © Mikael Johansson / Swedish Board of Fisheries Patagonska kammusslor, Argentina CERTIFIERADES 8 december 2006 ART Patagonsk kammussla (Zygochlamys patagonica) FÅNGSTMETOD Trål med trålbord LAND Argentina OMRÅDE Södra Atlanten, inom argentinska kontinental sockeln från gränsen med Uruguay (i norr) till en hypotetisk linje mellan Malvinerna och Eldslandet (i söder) FISKETONNAGE ” 45 000 ton När vårt fiske utvärderades i samband med MSC-certifieringen fick vi ta del av andras erfarenheter – från andra länder och inte bara Argentina. Dessa internationella kunskaper har fått oss att utföra mer forskning och har också banat vägen för viktiga debatter. Det är något vi uppskattar ” Eduardo Gonzales Lemmi, vd för Glaciera Pesquera SA, Argentina 44 DE FLESTA FISKEN har någon gång gjort sig skyldiga till exploatering, men i detta fall hade man ett helt fläckfritt förflutet när man 1996 etablerades som ett slags levande vetenskapligt hållbarhetsexperiment. Hela det föregående året hade fartyget Erin Bruce genomfört 15 statsgodkända studier för att utvärdera bestånden och bedöma om det var kommersiellt försvarbart att starta fiske av patagonska kammusslor i dessa vatten. Sedan, i januari 1996, godkände argentinska staten två fiskeföretag som ansökte om tillstånd för att fånga patagonska kammusslor, enligt en lagstiftning som krävde att fisket utvecklades på ett sätt som följde bästa möjliga vetenskapliga råd. ”Det har varit ett utmärkt tillfälle för oss att studera ett fiske från noll”, säger Eduardo Gonzalez Lemmi, vd för Glaciar Pesquera SA, ett av de två bolagen (som vardera har två frystrålare) med tillstånd att fiska och förädla patagonska kammusslor. Redan från början studerade man bifångst, dödlighet och trålarnas påverkan på havsbottnens ekosystem, med 100 procents observatörstäckning. ”Varje gång en flotta går till sjöss, finns en forskare ombord”, bekräftar Eduardo Gonzalez Lemmi. Modifierade hållbarhetsåtgärder Fisket är nydanande även på många andra områden. Trålning sker bara i områden där man vet att bottnen är plan och konturlös. ”99 procent av den är sand och lera”, säger Gonzalez Lemmi – en livsmiljö som löper mindre risk att skadas av fiskeredskap. Nätet bogseras endast i 10 minuter, vilket begränsar tiden då dödlighet kan äga rum – och små exemplar av patagonska kammusslor slängs levande tillbaka i vattnet efter två eller tre minuter med maximala chanser att överleva. Bifångsten är också ”ofta levande och aktiv efter att den kommit igenom fångstoch sorteringsprocessen”, upptäckte MSC-certifieraren. Fartygen får endast behålla patagonska kammusslor som har en skalhöjd på minst 55 mm (de blir könsmogna vid 40 mm), vilket skyddar det framtida beståndet. ”Det är normalt med denna art att de flesta fångas efter att de har lagt sin rom första gången”, säger Gonzales Lemmi. ”Sedan lägger de rom igen när de är 44-48 mm. När vi fångar dem vid 55 mm har de redan lagt rom tre gånger. Det är en utomordentlig garanti för hållbarhet.” MSC-certifiering ger expertis Redan från starten engagerade sig Argentine Federal Fisheries Council ”enormt” för forskning och övervakade de patagonska kammusslornas biomassa för att utveckla bästa förvaltningspraxis. Mot bakgrund av allt detta – hur har MSCcertifieringen hjälpt? ”Den tvingade oss att gå ännu djupare”, säger Gonzales Lemmi. ”Nivån på de kunskaper som certifieringsorganets expertteam medförde var verkligen imponerande. De är ledande forskare från hela världen, erkända vetenskapsmän som vet vad de talar om, vilket skapade förutsättningar för en professionell diskussion, istället för en diskussion mellan egon”. Nya marknader Det viktigaste resultatet har dock ändå varit affärsmässigt. ”Vi får nu förfrågningar från kunder i Europa, framför allt Frankrike, och det hade vi aldrig väntat oss”, säger Gonzales Lemmi. ”Det beror på MSCmärket, som är ett oberoende erkännande av vår hållbara policy och vårt ansvarsfulla agerande. Det ger oss en otrolig fördel.” Det är en fördel som kan får ännu större betydelse om EU lyfter importförbudet på kinesiska kammusslor. Kina är en stor aktör och om de kommer in på marknaden igen måste de andra länderna hitta bättre sätt att göra sina produkter attraktiva. Förbudet infördes 1998 efter ett flertal larmrapporter och dessförinnan såldes de kinesiska kammusslorna för priser ”som inte ens skulle täcka våra kostnader”, säger Gonzales Lemmi. ”Vi visste att de hade kvalitetsproblem i Kina och att det skulle vara svårt för dem att visa att de bedriver hållbart fiske”, förklarar han vidare. ”Så när vi hörde om MSC insåg vi att det var något som skulle särskilja oss från konkurrenterna i fråga om miljöaspekterna – så vi gjorde slag i saken”. Sedan kom ironiskt nog EU-förbudet – men Gonzalez Lemmi visste att det inte skulle vara för evigt. ”Nu när Kina kommer tillbaka, kommer kunderna känna igen vår produkt, tycka om den och vilja köpa den eftersom den är MSC-märkt. Det ger oss ett bra vapen mot den konkurrens som hade sådan negativ inverkan på vår verksamhet.” ” MSC är viktigt för både Young’s och vår moderkoncern Foodvest. Tack vare MSC-märket kan kunderna vara säkra på att fisket är hållbart. Vi är stolta över att sälja MSC-märkta patagonska kammusslor från Argentina och de har blivit mycket populära bland de brittiska konsumenterna ” Mark Ventress, kategorichef för Young’s Seafood © Clearwater Seafoods Långfenad Tonfisk, Stilla Havet, American Albacore Fishing Association CERTIFIERADES 23 augusti 2007 ART Långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) FÅNGSTMETOD Spön och dörjning (trolling) LAND USA OMRÅDE Norra Stilla havsfisket: i vattnen utanför USA:s Stillahavskust (Kalifornien, Oregon och Washington) och Brittish Columbia i Kanada Södra Stilla havsfisket: i vattnen utanför södra Stilla havet FISKETONNAGE ” ca 9 000–17 000 ton (10 000–19 000 amerikanska ton) © Carey Schumacher ”I SLUTET AV 1990-talet tog fiskesäsongen här slut i november och sedan fortsatte min man till södra Stilla havet”, säger Natalie Webster, driftschef för AAFA (American Albacore Fishing Association). Han fiskade där, kom tillbaka i april och sedan började det om från början igen i juni. Han fiskade alltså tio månader om året.” Nu har bränslet blivit så dyrt att endast fyra eller fem båtar tar sig den långa sträckan från fiskesamhällena i Kalifornien, Oregon och Washington till vattnen utanför Fiji, Tahiti, Pago Pago och Samoa. Många fiskare i norra Stilla havsfisket stannar närmare hemmet. 2008 ansågs mer än 50 fartyg uppfylla AAFA:s krav. AAFA-fiskare svarar sammanlagt för över hälften av all långfenad tonfisk som landas på västkusten. nischprodukt utan ”buntades ihop med resten av tonfisken som fångats på annat sätt”, förklarar Webster. ”De låga priserna gjorde att framtiden såg ganska dyster ut – och det gjorde att den yngre generationen inte ville vandra i deras föräldrar och far- och morföräldrar fotspår. Vi trodde att fisket skulle upphöra eftersom alla fiskare var närmare 60 år gamla”. Traditionella fångstmetoder Sedan fick konsumenterna höra talas om vårt spö- och dörjfiske och våra traditionsrika fiskesamhällen. ”De ville stödja det här fisket eftersom det gav bra, hållbar tonfisk”, säger Webster. Det är inte bara namnet på öarna som är romantiska. Även spö- och trollingfisket är romantiskt. När man fiskar med spö och fast lina står upp emot sex fiskare per båt med ett kraftigt spö och en kort lina på vilken det sitter en enda hullingfri krok för att slänga upp den livliga fisken (som väger ca 8-9 kg) på däck på den 20 meter långa båten. De kastar omedelbart ut linan igen och fångar en ny fisk på bara några sekunder. Vid släpdörjfiske släpas ett konstgjort bete (återigen utan hullingar) på en lina efter båten vid ungefär 6 knop. När fisken hugger, dras den omedelbart upp med hjälp av en hydraulisk vinda. Båda är ”rena” fiskemetoder där man bara fångar en fisk åt gången. Bifångsten är negligerbar och utkasten få. Tonfiskstim brukar dela in sig efter stolek och man undviker att fånga mindre fisk – inte bara av miljöskäl, utan också för att man får ett sämre pris för de mindre exemplaren. MSC-märkningen förvissar konsumenterna om att hållbarhet inte bara är ett ord på förpackningen. Vår långfenade tonfisk kan spåras ända tillbaka till fartyget som fångade den – och det har hjälp oss att sprida vår berättelse i världen. Ju större marknad vi bygger upp, desto stabilare blir vårt fiske ”Det var så här det började”, påpekar Webster, ”man fiskade tonfisk med spö och dörj.” Sedan tog andra fångstmetoder över som kan ha större påverkan på miljön och tonfiskbestånden, beroende på hur de används. ”Vi kanske måste ta ett steg tillbaka, istället för att fortsätta i samma spår hela tiden”, säger Webster. ”Vårt fiske var alltid hållbart.” Natalie Webster, driftschef, AAFA Nya marknader i Europa ” 46 Spöoch dörjfångad tonfisk marknadsfördes dock inte som en Men för fem år sedan fick AAFA höra talas om MSC. ”Vi tyckte att det skulle vara ett verktyg som vi kunde använda för att berätta vår, och våra familjers, historia på en mer internationellt arena”, säger Webster. ”Vi gick igenom en full certifiering och fick under tiden bra kontakter med Europa. Folk väntade på att vi skulle certifieras och så fort certifieringen gick igenom började de beställa.” Stabila priser och socioekonomiska fördelar Med den trygghet som en ny marknad i Europa gav, kunde fiskarna sätta stabila priser för hela säsongen istället för att behöva lita på de priser som gällde på kajen. I april kom AAFA:s styrelse överens om ett pris på 2 260 dollar per amerikanskt ton (d.v.s. 907 kg) jämfört med ett typiskt marknadspris på 1 700. Det innebar att fiskarna hade pengar över att reparera sina sönderfallande fartyg, eftersom de visste att det fanns en framtid för dem och fisket. ”Det var ett historiskt ögonblick”, säger Webster. ”Utan MSC skulle det aldrig ha hänt” lägger hon till. ”Vi skulle aldrig ha skapat denna nya marknad utan ekomärkningen.” Nu syns märket mycket tydligt på AAFA:s tonfisk på burk och rökta tonfisk. ”Vi har god marknadspenetration i Schweiz, Tyskland och Frankrike”, bekräftar Webster. ”Vår produkt hade aldrig sålts i Storbritannien tidigare, men nu köper alla de stora livsmedelskedjorna som Sainsbury’s och Tesco vår tonfisk. Thailand vill förädla fisken. Loblaws livsmedelskedja i Kanada begär MSC-märkt tonfisk från en fiskanläggning i British Columbia. Det är en förebild för fisken i hela världen.” ” Tack vare MSC kunde vi utveckla nya marknader och göra folk medvetna om hållbara fisken runt om i världen, som till exempel AAFA, som har utnyttjat hållbara fångstmetoder i flera generationer. Det är därför vi fungerar så bra ihop. MSC-certifieringen var en ytterligare bekräftelse på deras hårda arbete inom hållbart fiske efter tonfisk Andrew Bassford, driftschef, Fishes Wholesale BV ” © Fishes Holding BV Havsaborre, North Eastern Sea Fisheries Committee © David McCandless / North East Sea fisheries committee ”DENNA ORÖRDA DEL av Yorkshires kust är den marina motsvarigheten till Piccadilly Circus, med havsabborre, laxöring och lax som gör sina årliga vandringar från klipporna vid Flamborough Head. Av dessa fiskar gav de lokala reglerna minst skydd för havsabborren, men det ändrades när de lokala fiskarna beslutade sig för att ansöka om en MSC-certifiering. CERTIFIERADES 3 december 2007 ART Havsaborre (Dicentrarchus labrax) FÅNGSTMETOD Fasta bottengarn med utnyttjande av tidvatten LAND Storbritannien OMRÅDE Uttaget av lax och laxöring hade alltid varit väl övervakat, men det var helt annorlunda med uttaget av havsabborre på vintern. ”Det fanns praktiskt taget inga regler alls för fisket mellan november och mars”, säger David MacCandless, fiskechef för NESFC (North Eastern Sea Fisheries Committee). ”Det var i stort sett fritt fram.” Fiske med låg miljöpåverkan Mellan låg- och högvattensmärkena på Holdernesskusten i nordöstra England, Storbritannien, från Flamborough Head fyr till Spurn Point. FISKETONNAGE ” 7 ton MSC-granskningen drev och påskyndade de förbättringar vi gjorde av förvaltningen. Den gav oss incitament att gå framåt snabbare. Det hade helt enkelt inte gått utan MSC ” David MacCandless, fiskechef, NESFC Men fiskemetoden hade väldigt liten påverkan på havsbottnen och den övriga miljön. Det här är nätfiske på stranden och man lägger näten med korkflöten och en underteln med vikter vid lågvatten, upp till 180 meter rakt ut från stranden och ankrar dem. Näten får sin rätta form när tidvattnet kommer in och vittjas två gånger om dagen när tidvattnet går ut. Det här fiskeredskapet är mycket selektivt och riktar in sig på målart och målstorlek med endast tillfällig bifångst av sjötunga, torsk och vitling – vilka alla behålls och säljs, med undantag för små individer. Dessa utgörs oftast av små vitlingar, vilka som högst uppgår till 5–10 fiskar per tidvatten på hösten och avsevärt mindre efter det. På fyra år har man inte fångat några levande sälar, tumlare eller andra valdjur – och större havsdäggdjur syns sällan i dessa grunda vatten, annat än om det beror på oförklarliga strandningar eller sjukdom. Trots detta valde Holdernessfiskarna att frivilligt sätta på akustiska larm på sina nät (d.v.s. små elektroniska apparater som ger ut ett regelbundet soniskt ljud för att skrämma bort eventuella valdjur). Det förekom viss bifångst av sjöfåglar (främst sillgrisslor) som fastnade i näten, men de var mycket få och det räckte med några mindre justeringar för att nå upp till MSC:s standard. Det var relativt hållbart redan. 48 Påtagliga miljöfördelar Men det är de åtgärder som ett certifieringsvillkor ledde till, som har inneburit de mest påtagliga fördelarna för miljön. Den främsta åtgärden är att man har antagit nya lokala föreskrifter som begränsar antalet tillstånd för fasta bottengarn till fem fiskare (i ett område som sträcker sig från Tynefloden i norr till Humberfloden i söder, ett avstånd på ca 160 km) mellan mitten av oktober och april. Varje fiskare måste lämna in en fångstrapport varje månad som anger art och vikt på all fisk som fångats vid Holderness stränder – inklusive bifångst. Syftet var att kontrollera eventuell påverkan på den marina miljön, inte bara på målarterna. ”Om det inte hade varit för MSC, skulle vi inte ha övervägt att införa denna typ av villkor”, säger McCandless öppet. ”Alla dessa förbättringar kommer att hjälpa till att stärka fisket och den framtida förvaltningen”. Marknadsfördelar Han hoppades också att fiskarna skulle få en starkare marknadsposition om deras fisk var MSC-märkt. Precis som väntat har priserna ökat med upp till 25 procent (jämfört med lokala priser före certifieringen) när de säljer till välkända restauranger i London. En framtid för fiske Frank Powell, 55, har fiskat sedan han var 15 på trålare som seglade i vattnen utanför Island och Grönland samt stränderna i East Riding. Han är också glad över att havsabborrefisket har blivit MSC-certifierat. I en tid då det brittiska inlandsfisket hotas av nedläggningar, säger han ”Det kan hjälpa till att förlänga livstiden på vårt fiske. Vi kan säga, ’Vi är hållbara. Det är bevisat, så varför lägga ner vår verksamhet?’ Det ger oss något att kämpa med.” Nu har han också fått media på sin sida i kampen mot nedläggningarna. ”BBC har varit här”, säger han, ”och kändiskocken Tom Aikens sov över här en natt.” ” Vad MSC gör är att samla liksinnade människor och ge dem ett mål, en känsla av samhörighet. Jag har aldrig sett det lika tydligt som hos de som fiskar havsabborre i Bridlington ” Caroline Bennett, ägare till restaurangkedjan Moshi Moshi sushi © David McCandless / North East Sea fisheries committee Oregonräkor © Pacific Media Productions of Newport, Oregon ”JAG ÄR TRÖTT på att bli påhoppad av folk som inte skulle veta vad hållbarhet är om det så satte sig på näsan på dem”, säger Brad Pettinger, chef för Oregon Trawl Commission, en statlig organisation för fiskare, förädlingsföretag och distributörer som står under Oregons jordbruksdepartements tillsyn. Hållbar förvaltning CERTIFIERADES 16 december 2007 ART Oregonräka (Pandalus jordani) FÅNGSTMETOD Trål med trålbord LAND USA OMRÅDE I Stilla havet utanför Oregon, Washington och Kalifornien på USA:s västkust FISKETONNAGE ” 11 570 ton Jag gillar MSC för att det ger oss en norm – och genom att göra det, ger det oss, branschen alltså, något att uppfylla. Med en del icke-statliga organisationer ändras normerna hela tiden. Det går aldrig att uppfylla dem. MSC:s granskning är mycket grundlig, men när man blir certifierad, vet man att man gör något rätt ” Brad Pettinger, chef för Oregon Trawl Commission Som de flesta fisken som bedriver räktrålning har detta fått utstå en hel del kritik under åren med hänsyn till bifångst och skada på havsbottnen som orsakas av trålredskap. Pettinger visste att verkligheten i Oregon var en annan, tack vare ODF&W:s (Oregon Department of Fish and Wildlife) framåtanda. ODF&W förvaltar räktrålningen enligt mycket strikta miljönormer. ”Det var därför vi ville bli MSCcertifierade”, säger Pettinger, ”för att särskilja oss från andra. I dagens värld, när en regering säger att ett fiske är välskött betyder inte det lika mycket som det gjorde förr. Men när en oberoende organisation som MSC kommer in och säger det, då betyder det oerhört mycket. Certifieringen ger en garanti – till icke-statliga organisationer, detaljister samt befattningshavare och politiker som kontrollerar våra jobb från så långt borta – om att fisket förvaltas enligt de striktaste normerna i världen.” Under ett antal år samarbetade ODF&W med fiskeflottan för att utveckla ett redskap för att reducera bifångst (ett rist vid ingången till nätet för att hindra att större fiskar fångades) som kunde användas av tvåriggade räktrålare, d.v.s. trålare som drog två nät istället för ett från bommar på vardera sida om fartyget. ”På en tvåriggare kör man ibland med ena riggen på vattenytan”, säger Pettinger, ”och Nordmöreristen (den traditionella fyrkantiga risten på insidan av en räktrål som riktar fisken uppåt och ut från nätet) snurrade så mycket att den trasslade in sig i nätet. Efter många försök lyckades vi utveckla en rund rist som löste problemet.” Sedan 2002 är det obligatoriskt att använda bifångstreducerande utrusting och det har minskat bifångsten av arter som kummel, sjötunga och drakhuvud- 50 fisk. Forskning visar att bifångstreducerande utrustning med 32 mm mellan stängerna reducerar bifångsten till under sex procent och 19 mm mellanrum reduce r a r bifångsten till bara två procent. Det faktum att Oregonräkfisket använder denna utrustning ”gör dem till en av de renaste räkfiskena i världen” i fråga om bifångst. Ökad kunskap för bättre förvaltning För att uppnå en MSC-certifiering krävdes en del justeringar. ”Vi lade till några saker till våra loggböcker”, säger Pettinger, ”för att få mer information om utkast av små räkor, vilket var något vi inte hade tidigare”. Som tur är sammanföll villkoret med ODF&W:s plan att beställa nya loggböcker året efter, så det var bara att lägga till kolumner för den nya informationen. Man hade samma tur med det andra villkoret, vilket krävde att man inom två år från certifieringen skulle ha genomfört en studie om räktrålningens påverkan på havsbottnens ekosystem. Påverkan antas vara liten, men målsättningen var att lägga fram ett scenario för hur ekosystemet kan återhämta sig om det visade sig att påverkan var betydande. Faktum är att ODF&W redan hade planerat en ROV-studie (med fjärrstyrda redskap) kring bentisk påverkan inom och utom ett område som var stängt för bottentrålar. ”Det gick redan framåt”, säger Pettinger, ”men jag tror att certifieringen hjälpte. Det gjorde det lättare för departementet att köpa idéerna, att säga ’Vi vill göra det här’. Jag tror att MSC ger personer en möjlighet att få saker gjorda, det ger drivkraft till projekt som myndigheter och andra kanske redan har börjat titta på. Och om de inte har det, kan du sätta press på dem för att få saker och ting gjorda.” Mer än något annat har certifieringen skapat optimism för framtiden. ”Den ger oss en garanti för att vi kommer ha en verksamhet nästa år”, säger Pettinger, ”eftersom certifieringar av oberoende organ är en del av livet numera. Konsumenter vill inte bara ha grönsaker – de vill ha ekologiskt märkta grönsaker. Alla letar efter något extra och det är ” Certifieringen är en enorm framgång för Oregonräktrålningen. MSC är en internationellt erkänd organisation med mycket hög vetenskaplig standard för att godkänna certifiering av ett vilt fiske. Självklart kommer certifieringen att hjälpa fiskarna att behålla sina aktuella marknader och ge dem tillgång till nya ” Katy Coba, chef för Oregons jordbruksdepartement (Oregon Department of Agriculture) © Pacific Media Productions of Newport, Oregon, © Oregon Trawl Commission Sill, Nordsjön, Astrid Fiske © Saskia van Osnabrugge CERTIFIERADES 9 juni 2008 ART Sill (Clupea harengus) FÅNGSTMETOD Snörpvad LAND Sverige OMRÅDE Norra och mellersta Nordsjön från Norges sydvästkust till Shetlandsöarna och Skottlands nordöstra kust FISKETONNAGE ” 5 000 ton Vi sade till våra skeppare att agera ansvarsfullt och ansöka om en MSC-certifiering, annars kommer de inte att sälja någon fisk i framtiden. Alla livsmedelsbutiker vill nu bara ha MSC-märkt fisk. Man måste se längre än näsan räcker, man måste se långt in i framtiden ” Werner Larsson, vd för Astrid Fiskexport, Sverige 52 MATJESSILL ÄR EN delikatess i många länder som Holland, Belgien och Tyskland. ”Det är en fet sill, utan mjölk eller rom”, säger Werner Larsson, vd för Astrid Fiskexport, det svenska fiskeföretag som riktar in sig på sillen just när honornas äggledare håller på att mogna. ”De lägger sina ägg på våren, så vi fiskar endast under en kort tid på året, från mitten av maj till juli.” Fiske med låg miljöpåverkan Snörpvad ”läggs ut” runt ett fiskstim och snörs sedan åt, som snörena i en påse. Man fiskar endast i det fria vattnet och vaden kommer i stort sett inte i kontakt med havsbottnen. På så sätt undviks skador på havsbottnen. Fisken i nätet fortsätter att simma när ”påsen” är stängd. Fiskeredskapet var en av de saker som gjorde att MSC-certifierarna ansåg att fisket hade begränsad påverkan på miljön. Konstigt nog hjälper matjessillen själv till att göra fisket hållbart. Matjessillen simmar oftast i ”rena” stim, som endast består av sill som ännu inte har lekt, vilket är precis vad man vill ha, och några få makrillfiskar som av misstag hamnar i nätet. Bifångsten är lägre än två procent och inga utkast görs. Tack vare deras otroliga kunskaper samt ekolod och elektronisk detektionsutrustning, koncentrerar sig skepparna i Astrid Fiskes flotta (som består av tre moderna fartyg som är mellan 36-45 meter långa) på stim med rätt art, täthet och storlek. Förutom att vara fet måste fisken ha levt på småräkor – den ”röda föda” som spottas ut när man trycker på matjessillens mage. ”Till och med under MSC-utvärderingen journalförde vi alla misstag”, säger Larsson och menar den fisk som släpptes ut från näten när man vid prov funnit att de var för små eller inte uppfyllde kraven på matjessill. ”Vi genomför nu granskningar och sedan vi certifierades har det inte vid något tillfälle hänt att vi har behövt släppa fisk.” Men eftersom dessa metoder är vanliga bland sillfisket i Nordsjön, var ett av certifieringsvillkoren att Astrid Fiske skulle bidra vid eventuell framtida forskning kring överlevnadsnivåerna på fisk som släpps ut och själva inleda en diskussion med Fiskeriverket om att ha forskningsobservatörer ombord. ”Jag vet att skepparna inte har något emot att ha en oberoende observatör ombord på fartyget”, säger Larsson. ”De åtgärder som krävdes var små”, lägger han till, ”men nu kan vi bevisa att vi arbetar hållbart och ansvarsfullt, för våra barn och barnbarn”. Nya marknader Astrid Fiske var det första matjessillfisket som fick certifiering och har sålt mer sill än någonsin detta år. ”Det har öppnat nya marknader för oss”, säger Larsson. ”Vi säljer till flera nya grossister och deras kunder vill ha MSC-märkta produkter. Tack vare vår certifiering sålde vi mer fisk förra året.” ”Det är matvarubutikerna som ställer krav på MSC-certifiering, särskilt i Holland, och många har garanterat att de från och med 2011 bara ska köpa in fisk från MSC-certifierade källor. ”Det är en fråga om att sälja till dem, eller inte sälja alls”, säger Larsson. ”Vi har inget val. Nu följer alla andra fisken efter. Om några år kommer man överhuvudtaget inte att diskutera frågan. Allt fiske kommer att vara MSC-certifierat, det kommer att vara något helt naturligt”. ” Vi är mycket stolta över att vi kan erbjuda våra kunder MSC-märkt matjessill. Det är ett resultat av ett väl fungerande samarbete mellan icke-statliga organisationer, MSC och alla leverantörer i leverantörskedjan och är ett stort steg i våra ansträngningar att garantera att alla våra fiskprodukter är hållbara ” Caspar Woolthuis, hållbarhetschef, Super de Boer supermarkets, NL © Saskia van Osnabrugge Sjöar och Coorong, Södra Australien © Leonard Fäustle ”I HJÄRTAT AV Ngarrindgerifolkets marker – en ursprungsbefolkning som härstammar från Yaraldifolket, som har lämnat spår efter sig överallt kring Lakes- och Coorongområdet – är ortnamnen lika associationsrika som landskapet: Narrung, Mundoo Island, Tauwitchere Island, Pelican Point, Snake Pit.” Miljövänlig fiskeriförvaltning CERTIFIERADES 13 juni 2008 ART Guldabborre (Macquaria ambigua), gulögd mullet (Aldrichetta forsteri), havsgös (Argyrosomus hololepidotus) och ’pipi’ eller knivmussla (Donax deltoides) FÅNGSTMETOD Nät/garn samt musselskrapa, släplina och långrev LAND Australien OMRÅDE Cooronglagunen, Alexandrinasjön och Albertsjön nära Adelaide, södra Australien samt kustvattnen i Södra ishavet i närheten, 150 km från Goolwa Beach till Kingston jetty FISKETONNAGE ” ej tillgängligt De två sjöarna (Alexandrina och Albert) och den 3 km breda Cooronglagunen, som skiljs från havet genom ett 140 km lång band av sanddynor, utgör en av de viktigaste våtmarkerna i Australien. Området utsågs till nationalpark 1966 och är sedan 1985 ett Ramsar-område, d.v.s. en internationellt värdefull våtmark. Områdets Känsliga ekologi är beroende av en blandning av sötvatten från Murrayfloden och havsvatten från Södra ishavet, och fisket sker i tre avgränsade ekosystem. ”Om en art är ovanligt tyst för säsongen i t.ex. sötvattensdelen (vilket är guldabborren) så kan fiskarna istället fiska i flodmynningen, där det finns havsgös och mullet”, säger Garry Hera-Singh, ordförande för Southern Fisherman’s Association. ”En del fiskare fångar pipi, d.v.s. knivmusslor, som skördas med handskrapa på strandlinjen vid stränderna i södra ishavet. Runt 600 ton skördas varje år, jämfört med 100 ton för var och en av de andra arterna. Det är fiskets ”roterande” element som är det huvudsakliga skälet till fiskets hållbarhet. ”Fiskarna överfiskar inte någon av arterna”, säger Hera-Singh. Dessutom är det bara 32 fiskare som får fisketillstånd och alla de använder traditionsenliga metoder med begränsade miljöeffekter. För dem, precis som för fisken, innebär rotationsfisket en garanti för framtiden. ”Om det finns ett överflöd på en art på marknaden och priset går ner, kan de övergå till en annan art”, förklarar Hera-Singh. ”På det sättet kan de få ut ett vettigt pris för en annan produkt, som det antagligen inte finns lika mycket av, men som har högre värde.” Verkligenheten är att de flesta västerländska fisken inte förvaltas ekologiskt eller hållbart, utan för att ge en sektor en större bit av kakan än en annan. Den största anledningen till att vi ville bli MSC-certifierade var att vi ville eliminera de politiska aspekterna av fiskeriförvaltning och skapa en Ekonomiska fördelar okonstlad modell ” Garry Hera-Singh, ordförande i Southern Fisherman’s Association 54 Sedan vi blev certifierade har det inte varit något problem att få vettiga priser. ”Jag skulle vilja säga att vi får 30-50 procent mer för MSC-märkta produkter”, säger Hera-Singh. ”Det ligger väl över medelsnittet, eftersom det finns så få MSC-märkta produkter i Australien.” Under de senaste 12 månaderna, har efterfrågan ”ökat markant” framförallt från restauranger och hotell vars kunder helt plötsligt har börjat fråga efter hållbara fisk- och skaldjursprodukter. ”Jag blir kontaktad av folk runt om i Australien”, säger Hera-Singh ”som frågar: ’Vad har ni för produkter och vad kostar de?’ Vi fångar så små volymer att jag kan förklara att vårt fiske koncentrerar sig på nischmarknader som helt klart är beredda att betala ett högre pris.” I ett samhälle där fisk och relaterade tjänster (förädling, transport, försäljning och matindustri) håller 100 personer med anställning och svarar för 60 procent av hushållens inkomst, har MSC-certifieringen inneburit en tydlig ekonomisk fördel. Men har den också haft goda effekter på miljön? ”Vårt fiske var välskött redan innan”, säger Hera-Singh, ”och vi har alltid förbättrat och uppdaterat våra fiskemetoder med tanke på hållbarhet. Vi förstod att det inte skulle finnas någon framtid om vi tog bifångst och unga exemplar. Det vi saknade var kvantitativa uppgifter om miljöeffekterna. Vi behövde några personer ombord som kunde räkna utkasten och bifångsterna.” Forskning och bidrag Fisket ansökte därför om bidrag för att genomföra en studie kring bifångst och FRDC (Fisheries Research and Development Corporation) gav ett anslag på två år. ”En orsak till att de vill ge oss ett bidrag”, säger Hera-Singh, ”var att vi ville genomföra studien om bifångst för att kunna få MSC-certifiering. FRDC sade: ”Det är ett mycket bra initiativ för ett litet, samhällsbaserat fiske i Australien.” Studien hade redan satt igång när vi blev certifierade, men informationen från studien kommer att hjälpa fisket att uppfylla ett certifieringsvillkor som kräver att fisket ska ”tillhandahålla bevisning om bifångstens sammansättning och storlek” och upprätta observationsplaner ”för arter som genom FRDC-projektet etableras vara en viktig del av bifångsten”. De två villkoren samverkar. Det ena är till gagn för det andra. ” Vårt fiske i Coorong utgör bästa praxis för fenfisket i Australien. Det är något som vi verkligen kan vara stolta över och ett mycket gott exempel för andra. Tack vare MSC-certifieringen kan vi en dag garantera att den som köper fisk och skaldjur från Australien köper miljövänligt fångad fisk ” Neil Perry, vd och styrelseledamot för Rockpool restaurant group, Australien © Randy Larcombe Sej, Nordsjön och Nordöstra Arktis, Norge © Fiskebatredernes Forbund CERTIFIERADES 14 juni 2008 ART Sej från Nordsjön och nordöstra Arktis (båda Pollachius virens) FÅNGSTMETOD Trålning, bottengarn, snörpvad, snurrevad och dörjning LAND Norge OMRÅDE DESSA TVÅ FISKEN fångar drygt en kvarts miljon ton sej – som norska exportrådet beskriver som ”fiskälskarnas fisk” och en ”väl bevarad hemlighet bland fiskfantaster”. Tidigare i år, när priserna för vit fisk sjönk drastiskt i Norge till följd av den globala finanskrisen, trotsade sejen trenden. ”Priserna steg faktiskt” säger Webjörn Barstad, chef för vit fisk på Fiskebåtredarnas Förbund, ”och vi fick mycket positiv feedback från exportörerna. Nu, liksom då, kan de inte sälja nog med MSC-märkt sej.” Hur mycket som beror på MSC-märkningen och hur mycket som beror på att folk försöker spara pengar är oklart. ”Sej är en billig fisk”, säger Barstad ”och den fisk som har klarat sig bra i den ekonomiska krisen är billigare sorter som sej och sill.” Ekologiska vinster Nordsjön och norska havet, innanför Norges exklusiva ekonomiska zon FISKETONNAGE ” 296 000 ton Det har haft en positiv verkan att uppfylla kraven på MSCcertifieringen. Det kommer definitivt innebära förbättringar, till och med för norsk fiskeriförvaltning – och den är en av de bästa i världen ” Webjörn Barstad, Fiskebåtredarnas Förbund 56 Certifieringen har medfört påtagliga ekologiska vinster, anser han. Trots att beståndet förvaltas hållbart genom strategier som har godkänts av internationella havsforskningsrådet (ICES), kan vissa delar av den nationella förvaltningen fortfarande förbättras. ”Registrering och analys av bifångst inom sejfisket, särskilt av de så kallade PET-arterna (arter som är fredade, hotade eller utrotningshotade) sker inte systematiskt i Norge”, säger Barstad. Bifångsten av haj, rocka, sandskädda och fågel ”har rapporterats vara låg” skrev certifieringsorganets expertteam 2008. Slutsatsen bygger på att man använder sorteringsrist och stora maskor som låter andra arter än målarterna undkomma. Men på grund av sättet att samla in data, fanns det inte mycket konkret information om bifångsten. ”I Norge gäller ett förbud mot utkast”, lägger Barstad till, ”så det går antagligen att se vilka arter som ingår i bifångsten genom att kontrollera landningsböckerna. Det finns också en ’referensflotta’ – 20 offshorefartyg och 20 kustfiskefartyg – som genomför provfiske på uppdrag av Havforskningsinstituttet. De har antagligen en relativt god uppfattning om de arter som ingår i bifångsten, men det finns ingen ordentlig statistisk process för att registrera dessa kommersiellt sett ointressanta arterna.” Ett villkor för MSC-certifieringen var att man inom 12 månader inledde ett provfiskeprogram för att uppskatta bifångsten på mer vetenskaplig basis, särskilt i fråga om PET-arter. ”Det är något vi åtgärdar just nu”, säger Barstad. ”Det kommer definitivt leda till förbättringar i det norska förvaltningssystemet – och det kommer att vara en direkt följd av MSC-åtgärderna.” Ett annat villkor gällde sejfiskets påverkan på kallvattenskorallrev. Inom tre år från certifieringen måste fisket utvärderat eventuella skador på koraller i ”fredade områden” där trålare är förbjudna, för att se om bottengarn, snörpvad och dörjar har negativ påverkan. Kartläggning av korallområden ”Mareanoprogrammet, som samordnas av Havforskningsinstituttet, kartlägger redan stora områden av havsbottnen”, säger Barstad – ”vårt förslag är att institutet lägger om fartyg till de fredade korallområdena för att se om fasta fiskeredskap som garn eller linor har förstört eller minskat korallreven eller orsakat skador på dem sedan man förbjöd trålare”. ”Vi skrev också i det åtgärdsprogram vi upprättade för MSC-certifieringen att vi skulle samla in den information om korallstrukturer som vår fiskeflotta kände till och vidarebefordra den till institutet”, förklarar Barstad. ”Jag satt med en grupp kaptener och ritade en karta. Alla norska fartyg använder elektroniska sjökort som uppdateras hela tiden. Genom att notera var korallområdena finns, kan vi se till att vi inte går på dem av misstag. Om vi kan undvika förlista fartyg, oljeborrtorn och annat så kan vi också undvika korallrev. Alla dessa åtgärder är ett direkt resultat av MSC:s villkor.” ” När den norska sejen blev MSC-certifierad 2008, upplevde vi ett rejält uppsving i efterfrågan – och den är fortfarande större än tillgången på råmaterial ” Morten Hyldborg Jensen, försäljnings- och marknadsföringschef för Aker Seafoods Sill, Nordsjön, Scottish Pelagic Sustainability Group © James Simpson / MSC CERTIFIERADES 9 juli 2008 ART Sill (Clupea haringus) FÅNGSTMETOD Flyttrål LAND Storbritannien OMRÅDE Främst Buchan-beståndet i norra och centrala Nordsjön, innanför EU:s och Norges exklusiva ekonomiska zon FISKETONNAGE ” 15 000 ton (2009) Det är inget som säger att det inte går att vara modern, teknologiskt effektiv, mycket produktiv och lönsam – och samtidigt driva ett hållbart fiske. Det är bekräftelsen av detta som är den största fördelen som MSC:s närvaro i den här sektorn ger ” John Goodlad, ordförande för Scottish Pelagic Sustainability Group 58 DET HÄR ÄR ett seriöst brittiskt fiske – 25 moderna trålare, 60-70 meter långa, med fastgjorda tankar fyllda med kylt havsvatten, dit fisken pumpas direkt från nätet utan manuell inblandning. Fartygen är utrustade med ekolod och spårar sillstim på avlägsna platser i Nordsjön och, tillbaka i hamnen, lossar dem till en av sex behandlingsanläggningar. Fisken exporteras sedan till Ryssland, Tyskland, Ukraina och Västafrika. Mot denna bakgrund har flottan fått sin beskärda del av kritik. ”För oss var MSC-certifieringen ett sätt att visa att kritikerna hade fel”, säger John Goodlad, ordförande för SPSG (Scottish Pelagic Sustainability Group). Derek Duthie, SPSG:s bolagssekreterare, uttrycker sig på ett annat sätt: ”Vi kan hålla på och säga att vårt fiske är hållbart tills vi blir blå i ansiktet och om vi blir trodda eller inte är upp till andra. När en oberoende organisation bekräftar det genom en certifiering, då blir vi trodda.” Modern teknologi minskar bifångsten Vad är det då som gör detta fiske hållbart? Till att börja med har den moderna elektroniska utrustningen (bland annat ekolod, nät- och fångstkontroll) gjort fisket mer selektivt. ”Vi fångar bara en fiskart”, förklarar Duthie, ”och säsongerna är olika för sill, makrill och blåvitling. När du lämnar hamnen vet du redan vilken art du ska fånga.” Eftersom ekolodet kan skilja mellan sill- och makrillstim (makrillen har ingen simblåsa) är bifångsten liten – bara ca två procent, enligt MSC:s certifieringsrapport. Bifångsten utgör mest makrill som går till SPSG:s makrillfiske som certifierades i januari 2009. Teknologiska investeringar som ”storleksurskiljare” (som skickar ut ekostrålar för att avgöra art och storlek på fiskarna i ett stim) har förbättrat selektiviteten. Om man landar ett blandat stim, meddelar skepparen det via radio så att de andra fartygen håller sig undan. Observatörer som enligt EU-bestämmelser följer med vissa fartyg säger att det inte förekommit någon bifångst av valdjur som valar och tumlare. Flyttrålare kommer inte i kontakt med havsbottnen och skadar därför varken havsbottnen eller djupvattensfisk som torsk, kolja och vitling. Åtgärdsprogram för att stärka beståndet Trots det så var man tvungna att uppfylla vissa villkor för att bli certifierade. Man var till exempel tvungna att lägga upp ett åtgärdsprogram tillsammans med PFA (Pelagic Freezer-Trawler Association), ett annat certifierat fiske – för att bygga upp sillbeståndet i Nordsjön. Bibehållen marknadsandel ”Framför allt gör vi det här för att det är vad som är rätt”, understryker Goodlad. ”Just nu görs stora ansträngningar inom hållbarhet och om vi som bransch inte utvecklar oss i den riktningen, kommer vi inte att hänga med resten av världen.” Naturligtvis är det också en marknadsföringsåtgärd att ha MSC-märket på hela fångsten”, säger han. ”Om andra gör det här och inte vi, kan vi förlora vår marknad.” Hittills, efter bara en sommars fiske, har man inte sett någon prisökning. I Ryssland, Ukraina och Västafrika ”betyder MSC-märkningen inte mycket just nu”, säger Goodlad, men på andra ”små men viktiga” marknader som man säljer till inser man värdet av MSC-märkningen. ”Även under pågående certifiering”, säger Goodlad, ”sa en del av våra tyska kunder: ’Vi är verkligen intresserade av MSC-märkningen. Tror ni att ni har någon chans att bli certifierade?’ Vi förklarade att det hade vi och de sade: ’Det är verkligen bra. När blir ni certifierade?’ Det var verkligen bra tajming. Vår befintliga marknad ville att vi skulle bli certifierade, just när vi höll på att avsluta certifieringsprocessen.” ” Den skotska fiskenäringen är värd en eloge för certifieringen av sillfisket i Nordsjön. Allt fiske är beroende av välskötta, hållbara bestånd – och en certifiering är avgörande för lokala samhällen och en framgångsrik fiskeflotta Alex Salmond, First Minister of Scotland ” © David Linki Nordhavsräkor, Norra Kanada / Nordhavsräkor, St Lawrenceviken och Esquimankanalen © Otis Bath 1992, NÄR TORSKTRÅLARNA började återvända från Grand Banks utan fisk, var det svårt att tro att det kunde föra något gott med sig. Torsken hade fiskats så hårt att den kommersiellt sett var utrotad, men i och med nedgången växte nordhavsräkbeståndet, som utgjorde föda för torsken, i rasande takt och det gjorde Pandalus borealis till en av Newfoundlands värdefullaste arter. CERTIFIERADES 5 augusti 2008 30 mars 2009 ART Nordhavsräka (Pandalus borealis) FÅNGSTMETOD Trål med trålbord LAND Kanada OMRÅDE Atlanten, Kanadas farvatten i Atlanten, norra St Lawrenceviken och St Lawrenceflodens mynning FISKETONNAGE 68 000 ton respektive 8 867 ton Fisket ”Gulf of St Lawrence northern shrimp trawl Esquiman channel” är resultatet av en harmoniseringsprocess för att samordna aktiviteterna i ett område där certifieringsutvärderingarna överlappar varandra ” Vår största framgång på senare år är helt klart MSCcertifieringen. Det är något som de som stödde initiativet kan vara stolta över när de ser tillbaka på vad det betyder ” Derek Butler, Association of Seafood Producers, St Johns, Newfoundland 60 Försiktig förvaltning ”Med tanke på biomassans storlek, är vår exploateringsnivå försiktig”, säger Derek Butler, vd för Association of Seafood Producers i St John’s, Newfoundland. ”Biomassan har ökat, men fiskekvoterna har inte gått upp lika mycket och det är bra. Det är en av de saker – att inte gå mer hårt åt beståndet – som gjorde att vi kunde bli MSC-certifierade.” Fiskeansträngningen har visserligen ökat, men DFO, Kanadas fiskeridepartement, begränsar antalet tillstånd som ges ut, säger Butler. ”Det finns fortfarande bara 300 båtar som fiskar räkor, jämfört med 3 000 för krabba”, lägger han till. Alla båtar använder trålar med trålbord som har en maskstorlek på 40 mm eller mer och har Nordmöre-rist. Räkorna passerar in genom risten, medan fiskar förs upp till en flyktöppning (som krävs enligt lag). Det minskar bifångsten som är det största problemet för flest räkfiskare. Man fäster också spolar eller gummiskivor på undertelnen så att den främre nätkanten ”flyger” ovanför bottnen. Plattfiskar som störs av nätet kan därför passera under nätöppningen. Om bifångsten vid trålning överskrider fem procent måste fartygen flytta sig minst fem sjömil innan de fortsätter att fiska. Det var sådana här åtgärder som gjorde att fisket ansågs välskött. Trots detta ställdes några certifieringsvillkor. ”Ett villkor var att vårt förvaltningsprogram skulle ange vilka åtgärder som skulle tas om biomassan minskade på grund av skaldjursfiskets cykliska natur”, säger Butler. ”Om biomassan minskade, hur skulle vi reducera antalet fiskefartyg i flottan?” DFO hade en övergripande målsättning, men ”den behövde vara tydligare och mer detaljrik, så att det gick att bevisa att det fanns ett program på plats för att reducera fiskeansträngningen om beståndet minskade” – ett tydliggörande som Butler uppskattar. ”Det hade vi inte för torsk”, beklagar han. ”Tänk om vi hade haft MSC när torskfisket var som populärast. De skulle ha märkt att torskbeståndet minskade i vissa områden och frågat: ’Vilka förvaltningsåtgärder ska ni ta för att rädda torskbeståndet?’ Det skulle ha redan ha funnits i åtgärdsplanerna. Om allt hade varit som det var, kanske vi inte skulle ha förlorat torskfisket om MSC hade funnits då.” Bibehållna befintliga marknader och expansion till nya Skälet för att ansöka om certifiering var dock kommersiellt och inte bara miljömässigt. Mer än hälften av fångsten har alltid sålts till Storbritannien (det rör sig nu snarare om 80 procent) och 2004 märkte räkproducenterna att en ny trend var på gång där. ”I Storbritannien ville de stora detaljistföretagen ha MSC-certifierad fisk på sina hyllor – och det behövdes snabbt. Våra räkproducenter tyckte då att det var bäst att skaffa certifieringen innan någon slutar att köpa in produkten.” Hans medlemsföretag har inte bara bibehållit sina marknader utan också utökat dem tack vare MSC-certifieringen. ”Efterfrågan på våra produkter har ökat sedan vi blev certifierade, från marknader som inte sålde våra produkter tidigare”, bekräftar Butler. Märkningen representerar slutet på ett kapitel i historien – en historia som vi inte vill se upprepa sig. ”Det var Världsnaturfonden och Unilever som skapade MSC, efter att Grand Banks bestånd på bottenfisk kollapsade”, säger Butler. ”Genom att certifiera ett fiske i Newfoundland och Labrador ville vi säga att ’vårt fiske var inte hållbart förr i tiden, men nu är det det – och certifieringen bekräftar det för konsumenterna’. Genom certifieringen har cirkeln slutits.” ” På Clearwater är vi stolta över vårt miljöengagemang som är en förebild för många andra. Därför var det naturligt för oss att försöka uppnå MSC-märkning för våra ’Tillagade och skalade räkor’ från norra Kanada. Certifieringens kommersiella värde märks tydligt tack vare tillgången till nya marknader, ökad efterfrågan samt det erkännande vi fått från kunder och konsumenter ” Dennis Coates, chef för affärsutveckling på Clearwater © The Navigator, 2009 Snökrabba och Lerskädda, Kyoto Danish Seine Fishery Federation © Tom Seaman / Fishing News International ”VÅRT MÅL ÄR att nästa generation ska ärva ett rikligt fiskbestånd”, sade Tetsuya Kawaguchi, ordförande för KDSFF (Kyoto Danish Seine Fishery Federation), när de blev certifierade förra året. ”Vi kommer att fortsätta att förbättra snurrevadsfisket med hjälp av vår kärlek för Kyotos hav.” CERTIFIERADES 19 september 2008 ART Snökrabba (Chionoecetes opilio); och lerskädda (Hippoglossoides dubius) FÅNGSTMETOD Snurrevad LAND Japan Japanska havet, innanför Japans exklusiva ekonomiska zon ” 91 ton snökrabba (2009) respektive 220 ton lerskädda Trots att man som fiske vidtar åtgärder för att skydda och öka fiskbeståndet med hjälp av miljövänliga fiskemetoder, är det svårt att få konsumenterna att uppmärksamma det. Det var därför vi ville bli MSC-certifierade ” Takashi Hamanaka, sekretariatet för Kyoto Danish Seine Fishery Federation 62 Fiske med låg miljöpåverkan KDSFF:s 15 fartyg fiskar i Koyotos Offshore fiskeområde, som startar ca 50 km utanför den så kallade Kyoto Prefecture-kusten. Varje fiskefartyg fiskar med ett enstaka snurrevad, ett fiskeredskap som inte har några tunga kedjor som kan påverka havsbottnens ekosystem. OMRÅDE FISKETONNAGE Det kanske låter sentimentalt, men den 315 km långa kustlinjen där flottan är baserad har en djup, nästan mystiskt, atmosfär. Med sitt läge norr om Kyoto, är dess medelpunkt den klippiga utlöparen Kap Kyogamisaki. I väster finns sanddynor, sandbankar och rev, uppvärmda av den varma havsströmmen som kallas Tushima. I öster ligger Wakasa Bay, i stort sett en nationalpark. Snurrevadet dras på mycket långa varpbommar och bogseras tills snurretågen blir parallella, vilket innebär att nätet är fullt. Det brukar ta 1-1,5 timmar och det går inte att utöka bogsertiden efter det – till skillnad från vid trålning. Ju kortare bogsertid, desto färre skador på fisk och högre marknadsvinst. Det ger ett ekonomiskt incitament att uppfylla reglerna för bogsertider och nätdesign. Storleken på nätet, maskorna och lyftet (nätets bakre del) varierar beroende på om man fiskar krabba eller lerskädda. För att minimera bifångst, har KIOFS (Kyoto Institute of Oceanic and Fishery Science) utvecklat ett alternativ – ett selektivt snurrevad – som har vinklade paneler för att hålla kvar lerskäddor och större fiskar, men släppa igenom snökrabba, sjöstjärnor, havsanemoner och räkor till havsbottnen. Det har varit ett lagkrav att använda selektiva snurrevad sedan 2006 och kommunen har också infört andra regler som fisketillstånd för fartygen, stängda fiskesäsonger och fredade områden (runt lek- och yngelområden) där cementblock har lagts ut så att man inte kan fiska snökrabba med bottentrål. Inte bara lagregler 1999 när beståndet av snökrabba var oroväckande lågt, valde KDSFF:s medlemmar att själva införa ytterligare kontrollåtgärder. Bland annat infördes ett krav på att snökrabborna minst måste ha en 100 mm bred ryggsköld för att landas. På så sätt kunde man undvika att ej fullvuxna hankrabbor med ”mjukt skal” fångades. Denna och andra frivilliga begränsningar går längre än lagreglerna för fartygen från de två andra prefekturerna som också tillåts fiska i området. Sedan man certifierades har man infört en ytterligare frivillig skyddsåtgärd, som MSC-certifierarna hade föreslagit. ”För att stimulera snökrabbans återhämning ytterligare har vi, under KIOFS:s ledning, på försök förbjudit allt fiske av hanar med mjukt skal”, säger Hamanaka. ”Det är ett stort steg mot att bevara beståndet.” Program för beståndet återhämtning av Återhämtningsprogram infördes visserligen redan 2003 av regeringen, men MSCcertifieringen har stärkt programmen ytterligare. Ett certifieringsvillkor var att man senast i september 2009 skulle ha satt ett datum då beståndet av snökrabba skulle ha återhämtat sig. ”Vi håller på att diskutera det”, säger Hamanaka. ”Med tanke på krabbans livscykel, tror vi att ca tio år är realistiskt”. Fram till dess kommer fisket att ske enligt ett återhämtningsprogram med försiktighetsåtgärder. För Kyotofisket är ett årtionde naturligtvis inte lång tid. Lerskäddan har fiskats här sedan 1340-talet och snökrabba sedan 1800. ”Vi hoppas att MSC-certifieringen kommer att uppmuntra fiskare att vidta ännu striktare åtgärder för att förbättra och stärka våra miljövänliga fiskemetoder”, säger Hamanaka – och det har redan gett kommersiella vinster. Så fort certifieringen var ett faktum, gjorde den japanska livsmedelsdetaljisten Aeon sin första beställning på lerskädda – och lokala konsumentsammanslutningar förväntas alldeles strax följa i Aeons fotspår. ” En effektiv och hållbar fiskeriförvaltning kräver inte bara fiskerinäringens medverkan utan också konsumenternas medverkan. Kyoto Danish Seine Fishery Federation har lång erfarenhet av hållbar fiskeriförvaltning. MSC-certifieringen hjälper fisket att kommunicera det till omvärlden samt ge konsumenterna en möjlighet att göra ett bra miljöval när de köper fisk och skaldjur och på det sättet stödja hållbar fiskeriförvaltning Dr. Atsushi Yamasaki, marinbiolog på Kyoto Institute of Oceanic and Fishery Science ” © Duncan Leadbietter / MSC Nordhavsräkor, St Lawrenceviken och Esquimankanalen © Daniel Suddaby / MSC CERTIFIERADES 23 september 2008 30 mars 2009 ART Nordhavsräka (Pandalus borealis) FÅNGSTMETOD Trål med trålbord LAND Kanada I APRIL, BARA sex månader efter att fisket certifierades, var marinbiologer ute och samlade lerprover i St Lawrenceviken till en studie kring räktrålningens bottenpåverkan. Studien har finansierats av kommunen och de sju klientföretag som har rätt att använda MSC-märket och ska först utvärdera mängden och mångfalden på de organismer som lever i bottensedimentet och sedan analysera hur dessa påverkas av trålning. Forskning kring eventuell miljöpåverkan OMRÅDE St Lawrenceviken, utanför östra Kanada FISKETONNAGE 28 800 ton respektive 8 867 ton Fisket ”Gulf of St Lawrence northern shrimp trawl Esquiman channel” är resultatet av en harmoniseringsprocess för att samordna aktiviteterna i ett område där certifieringsutvärderingarna överlappar varandra ” MSC-certifiering är ett måste för våra kunder i Storbritannien. Om produkterna inte är MSCcertifierade, köper de dem inte. Nu får vi samma fråga från Danmark, Norge och USA. Det kommer sakta men säkert Jules Pepin, marknadsföringschef, Les Pêcheries Marinard Ltd 64 ” ”Om vi inte hade varit MSC-certifierade, skulle vi inte ha delfinansierat en studie för att undersöka om vi påverkar våra fiskeområden eller inte”, säger Jules Pepin, marknadsföringschef för Les Pêcheries Marinard Ltd, en av klientorganisationerna. Initiativet var en direkt följd av ett av certifieringsvillkoren, trots att fisket fick ett mycket högt betyg. Fisket var redan extremt välförvaltat av det ansvariga departementet DFO (Fisheries and Oceans Canada). Fisket begränsas genom tillstånd, som ges till ca 100 båtar. Fångstkvoten (TAC) för respektive område revideras årligen mot bakgrund av beståndet och näten måste ha en maskstorlek på 40 mm (för att små exemplar ska undkomma) och Nordmöre-rist för att eliminera bifångst. Det befintliga förvaltningsprogrammet kräver också att utrotningshotade arter, som blå och fläckig havskatt släpps ut till havet igen. ”Vi använder helt rätt fiskemetoder”, säger Pepin, ”men studien kommer att ge ett ännu större skydd för fiskeområdena”. Forskare från ISMER (Institute of Marine Sciences, Quebec universitet i Rimouski) kommer till att börja med att arbeta med forskare från DFO och senast 2011, kommer DFO Quebec hålla en workshop för att rapporterna resultaten av studien. ”Just nu kan vi inte bevisa att vi inte har någon påverkan på fiskeområdet”, säger Pepin. ”Om vårt fiske påverkar miljön kommer vi att vidta åtgärder för att rätta till det. Det är möjligt att vi kommer att behöva införa vissa ändringar för att undvika de mjukare sedimenterade områdena på havsbottnen.” Serge Haché, leveranschef på L’Association Cooperative des Pêcheurs de L’Ile Ltd, en annan klientorganisation, misstänker att man kommer att behöva göra vissa ändringar. “Med hjälp av Scanmar-sensorer och kameror på trålar, har vi redan visat vetenskapligt att skadan på havsbottnen är minimal. “Vad vi måste göra är dock att ta fram mer detaljerad information under de kommande två åren.” Tillträde till nya marknader Det ger kommersiella vinster att uppfylla villkoren, eftersom fisket inte har råd att förlora certifieringen. ”Vi blir kontaktade av nya kunder som säger att de vill ha det lilla blå märket på leveranserna”, säger Haché. ”Certifieringen har definitivt hjälpt oss att sälja till nya kunder. Två månader efter att vi certifierades, sade en inköpare att han bara ville ha MSC-märkta räkor, med märket på lådan och allting. Om vi inte kunde tillhandahålla det skulle han behöva gå till någon annan.” 85 procent av räkorna från detta fiske säljs till Europa och många av livsmedelskedjorna där tar bara in MSC-certifierade produkter. ”2006 banade Walmart (världens största livsmedelskedja) vägen med ett kraftfullt åtagande om MSC-certifierade produkter”, säger Haché. ”Det här kommer att ha en snöbollseffekt. Vi vill vara med nu, innan MSC-certifieringen blir obligatorisk .” MSC-märket hjälper också i konkurrensen med Asien och deras billigare, odlade räkor. ”Det var ett mycket viktigt beslut att ta detta steg för att främja vilda nordhavsräkor”, säger Haché,” och är något ytterligare vi kan sätta på etiketten, d.v.s. att produkten kommer från ett fiske som är bevisat hållbart och välförvaltat.” ” På Nordic Seafood gladde vi oss verkligen åt att räkfisket i St Lawrenceviken blev MSC-certifierat. På senare år har efterfrågan på hållbara fiskprodukter ökat bland konsumenterna. MSC-certifieringen var en bra åtgärd som kommer att säkerställa en ljus framtid och stor efterfrågan på nordhavsräkor ” Lars Olsen, försäljningschef på Nordic Seafood A/S © Daniel Suddaby / MSC Sej, Nordsjön, Tyskland, Trålning © Marnie Bammert / MSC ”I SLUTÄNDEN måste vi se allt ur en kommersiell synvinkel – men vi måste också tänka långsiktigt”, säger Jörg Petersen, vd för Kutterfisch, det tyska företag som förädlar den sej som nordsjöfisket fångar. Enligt hans åsikt samverkar de två sakerna – långsiktiga åtgärder som skyddar haven leder ofta till minskade kostnader. Minskade miljöeffekter CERTIFIERADES 8 oktober 2008 ART Sej (Pollachius virens) FÅNGSTMETOD Bottentrålning med trålbord LAND Tyskland OMRÅDE Nordsjön, framför allt de djupa vattnen nära den norra kontinentalsockeln och djuphavet utanför Norge samt nordöstra Skottland FISKETONNAGE ” 9 700 ton För fyra år sedan, ställde vi oss frågan: ’Hur kan vi vara annorlunda?’ Det enda sättet att få ett märke som visar kunder och konsumenter att vi är bättre än andra är genom en MSC-certifiering ” Jörg Petersen, vd för KutterfischZentrale GmbH fiskbehandlare Utan den åsikten, kunde man mycket väl tänka sig att de investeringar som hans bolag gjorde i flottan bara handlade om miljöengagemang. ”Vi har gjort försök med trålbord med mjuk underkant”, säger han, och tänker på en ny typ av fiskeredskap som har liten eller ingen kontakt med havsbottnen, vilket minimerar effekterna på ekosystemet. Sedan är det frågan om maskstorlek, som bestämmer storleken på den sej man fångar. ”Under många år, även före certifieringen, var vår lägsta maskstorlek 125 mm, trots att EU:s krav var 100 mm”, säger han. ”Våra fiskare sade: ’Vi vill inte fånga små fiskar. De är nästa generation och vi slänger bort dem. Med större maskstorlek fångar vi bara fullvuxna fiskar. ’” Faktum är att det är ”relativt ovanligt” att man kastar bort sej, enligt MSC:s certifieringsrapport. Orsaken är att ung sej brukar simma nära kusten (dit trålarna inte går) tills de bli tre år. Men både den här frågan och frågan om trålborden visar att miljöintressen och affärsintressen ibland överlappar varandra. Trålbord är två skivor av tung metall som håller trålöppningen utspänd vid trålning. ”Man kan använda olika vinklar och längden på den vajer som fäster dem vid trålen kan justeras”, säger Petersen. ”Du kan göra så att de rör sig 1–2 meter ovanför havsbottnen, så att trålen bara nuddar botten ibland, eller inte alls. ” Det är därför de kallas trålbord med mjuk underkant. Miljöåtgärder minskar produktionskostnaderna Dessa trålbord görs av Thyboron i Danmark, men vissa andra ändringar måste göras på trålen. På grund av att friktionen mot havsbottnen är lägre, 66 krävs inte lika mycket kraft för att bogsera trålborden. ”Så vi introducerade en typ av nät som görs av ett annat garn som är 30 procent lättare än det material man normalt använder”, säger Petersen. ”Vi märkte att de minskade bränslekonsumtionen med 20–30 procent.” Den större maskstorleken gav också besparingar. ”Om fisken är liten leder det till merarbete och högre behandlingskostnader”, säger Petersen. ”För att leverera 10 kg fisk, behövs kanske 100 filéer. Med större fisk räcker det kanske med 60. Stora filéer på 150-200 g är mycket lättare att sälja än filéer på 100 g. Åtgärdsprogram för bättre miljöresultat När fisket granskades mot MSCstandarden, fick det högt betyg och resultatet var att man endast ställde mycket få certifieringsvillkor. Försök hade till exempel redan påbörjats med tråldörrar och lättare fiskeredskap och bifångsten uppskattades till endast två procent. ”Men MSC-villkoret innebar att vi var tvungna att införa ett åtgärdsprogram för att förbättra fiskets miljöprestationer”, säger Petersen, ”och vi kom överens om att försöka minska effekterna av bottentrålning.” Det är därför redskapen måste förbättras hela tiden, dels för att uppfylla villkoret men också för att göra verksamheten bättre. Ekonomiska fördelar Belöningen finns i marknaden, inte i form av konsekvent prisökning, men tillträde till nya produktområden. ”Vi får nu fryskontrakt för filéer”, säger Petersen, ”eftersom marknaden för fryst fisk vill ha MSC-märkta produkter”. Den största efterfrågan kommer från lågpriskedjor som Aldi och Lidl, vilka i sin tur har upplevt en ökad efterfrågan på dessa produkter från sina kunder.” ”Det är en mycket positiv utveckling för oss”, säger Petersen, ”för det ger oss något extra att komma med. Nu är vi inte är lika beroende av den färska fiskmarknaden där priserna fluktuerar från dag till dag. Det ger oss en stabilare bas – och det skulle definitivt inte ha hänt utan MSC-märkningen.” ” Tyskland är världens största marknad för MSC-märkta produkter som utgör en viktig del av en hållbar fiskerinäring. Tack vare MSC-certifieringen av sejfisket blev Kutterfisch-Zentrale, från Cuxhaven, Tysklands första fiske som kunde bevisa att man kan uppnå ekonomiska framgångar och samtidigt skydda de marina ekosystemen. Jag hoppas att kunderna kommer att stödja detta genom att välja hållbart fiskade fisk- och skaldjur ” Bart van Olpen, vd för Fishes Wholesale BV © Marnie Bammert / MSC Makrill, Västra Komponenten, Scottish Pelagic Sustainability Group © Seafood Scotland CERTIFIERADES 21 januari 2009 ART Makrill (Scomber scombrus) FÅNGSTMETOD Flyttrål LAND Storbritannien OMRÅDE Nordvästra Atlanten och Nordsjön – särskilt utanför Storbritanniens västkust, Irland och Frankrike, med inriktning på den västra delen av beståndet FISKETONNAGE ” 140 000 ton Redan från dag ett visste vi att det vi gjorde var hållbart – men det är alltid saker man kan förbättra. MSC-processen fick oss att fokusera våra åtgärder på särskida delar av fisket och beakta beståndets övergripande hälsa och våra skyldigheter ” Derek Duthie, företagssekreterare, Scottish Pelagic Sustainability Group ”VI TAR UT nästan hela vår makrillkvot från västra komponenten”, säger Derek Duthie, företagssekreterare för SPSG (Scottish Pelagic Sustainability Group), och förklarar hur ett fiske som fångar makrill i Nordostatlanten – ett bestånd som helt har försvunnit från vissa områden – kan anses hållbart. Faktum är att det bara är Nordsjödelen (som lägger sina ägg i vatten nära Storbritanniens ostkust) som fortfarande behöver särskilda skyddsåtgärder efter överfisket på 60-talet, medan västra komponenten är ”i gott skick” enligt MSC:s certifieringsrapport. Precis som SPSG:s sillfiske i Nordsjön, som certifierades 2008, är detta fiske en stor aktör. Fisket landar ca tre fjärdedelar av hela den brittiska makrillkvoten för västra komponenten (en marknad värd 80 miljoner pund) och fångsten säljs huvudsakligen till Ryssland, Östra Europa och Japan. Men vad är det då som gör Storbritanniens största fiske hållbart? Under tioårsperioden före certifieringen hade trålare från den skotska pelagiska flottan också med sig observatörer från SMRU (Sea Mammal Research Unit) på St Andrews universitet, ett frivilligt program. "Observationer har visat att bifångssten av valdjur i makrillfisket är noll", bekräftar Duthie. När det blev obligatoriskt med observatörer i EU ”fortsatte SMRU med observationsprogrammet på statens vägnar” säger Durthie, ”och vi samarbetar med det programmet.” Nu när det är en del av MSC:s åtgärdsprogram, måste SPSG jobba mycket mer med SMRU för att avgöra hur eventuella framtida effekter ska ”dokumenteras på ett meningsfullt sätt”. Mycket selektivt fiske Oberoende garanti För det första använder man fångstmetoder som är mycket selektiva. ”Fartygen använder detekteringsutrustning för att lokalisera makrillstim, och dra fiskeredskapen på det djup som utrustningen anger”, förklarar Duthrie. Vad skepparna inte nödvändigtvis vet, är om stimmet innehåller större makrillindivider, mindre ungfisk eller båda delarna. Därför använder man automatiska jiggar, en ny teknik som infördes på SPSG:s fartyg förra oktober, för att öka selektiviteten ytterligare. 2007, när SPSG skapades som en avknoppning av den tidigare Pelagic Strategy Group (ett samriskbolag mellan stat och bransch) var ett av dess mål att skaffa MSCcertifiering. Man hade redan utvecklat en hållbarhetspolicy, men den behövde den extra garanti som en oberoende certifiering ger. ”Vi ville ge en oberoende garanti för att våra fisken var i gott skick och att våra fiskemetoder var hållbara”, säger Duthie. ”Tack vare våra erfarenheter av dörjning, vet vi att makrillen biter på krokar”, säger Duthie, och ”därför programmerar operatörerna sina maskiner så att de släpper ner linor med krokar till det djup där stimmet befinner sig. När makrillen biter, drar maskinen automatiskt upp linan, och fisken vägs var och en för sig. Skeppare får se vikten på individuella makrillexemplar, och också genomsnittsstorleken. Baserat på ett prov på ett par korgar, ca 100 exemplar kanske, bestämmer skepparen om man ska tråla på det djupet eller gå någon annanstans. Om fiskanläggningarna särskilt vill ha fisk av en viss vikt, kan man skräddarsy fångsten efter marknadens behov. Normalt sett betalas ett bättre pris för större makrillexemplar, så du kan koncentrera dig på dem och försöka undvika unga fiskar.” I rapporten drog certifieraren slutsatsen att ”utsläppt fisk” (d.v.s. när man öppnar nätet 68 och släpper ut de exemplar som är för små innan de pumpas upp) ”inte var ett stort problem här” jämfört med andra pelagiska fisken. Den slutsatsen drar han på grund av de register som FRS i Aberdeen för och som har observatörer på en del av SPSG:s fartyg. Initiativ som automatisk jigging, var inte ett direkt svar på ett certifieringsvillkor, påpekar han. Men när man gick in i MSC-programmet fungerade ”vetskapen om de olika saker som certifierarna skulle titta efter” som en katalysator. ”Vi visste att vi var tvungna att minimera utkast”, säger Duthie, ”och MSCprocessen gjorde oss fokuserade och hjälpte oss att driva igenom bättre rutiner för det. Det fick oss att tänka på beståndets allmänna tillstånd och våra skyldigheter.” Skydd för befintliga marknader Den andra stora orsaken till att vi ansökte om en certifiering var att skydda våra befintliga marknader. ”Det visade sig vara ett bra tillfälle att se till att vår konkurrenskraft inte urholkades på något sätt”, förklarar han. ”Flera makrillfisken har nu ansökt om certifiering, och det var ett sätt att garantera vår framtid. Vi ville inte vara det fiske som blev certifierat sist.” ” Den framgång som det innebär att lyckas få en MSC-certifiering – högsta betyget på hållbarhet – för Skottlands makrillfiske är ett bra incitament för vår fiskenäring och samhällen. Det är också bra för konsumenterna, eftersom de nu har bevis på att de, när de köper skotsk makrill, köper en produkt av högsta kvalitet som är hållbart fiskad Richard Lochhead, glesbygds- och miljöminister ” © David Linkie Torsk och Kolja, Nordöstra Arktis, Domstein Longliner Partners CERTIFIERADES 27 februari 2009 ART Torsk (Gadus morhua); och kolja (Melanogrammus aeglefinus) FÅNGSTMETOD Långrev LAND Norge OMRÅDE Norska havet, södra Barents hav och Svalbard-området FISKETONNAGE ” 5 000 ton torsk (2009) och 3 000 ton kolja (2008) MSC-märkningen har gett oss tillträde till intressantare marknader som betalar högre priser. Vi blir mer och mer ett företag som arbetar med mindre kunder som specialiserar sig på hållbart producerade fisk- och skaldjur, och mindre och mindre en massproducent som säljer en vara i stora kvantiteter till stora kunder ” Rolf Domstein, vd för Domstein Fish AS, Norge ”DEN NORSKA FISKERIFÖRVALTNINGEN har i många år ansetts vara den bästa i världen” säger Rolf Domstein, vd för Domstein, behandlingsföretag och exportör som förvaltar dessa två viktiga fisken tillsammans med Ervik Havfiske långrevsfiskeflotta. När man berättar om detta för konsumenter som bor långt borta, är MSC-märket ovärderligt. vet av erfarenhet vilka arter de kommer fånga vid olika tidpunkter på året”, säger Domstein – huvudsakligen torsk från oktober till mars och kolja under sommaren. ”De vet vilka områden de ska fiska i och på vilket djup, liksom att den storlek de använder på agn och krokar avgör vad de fångar. Våra bifångstnivåer är mycket låga.” Nya marknader Men som en punkt på deras åtgärdsprogram för MSC måste båda fiskena ta fram ”mycket bättre uppskattningar” av all bifångst, för att öka kunskapen om eventuella effekter på andra arter. Ett särskilt försöksprogram ska utvecklas och genomföras inom 12 månader från certifieringen, som tillhandahåller information som forskare kan använda för att uppskatta spridningen, ekologin och mängden av kommersiella och ickekommersiella arter, däggdjur och fåglar. ”Folk i Norge litar på det sätt vi förvaltar våra fiskerier”, förklarar Domstein, ”men i marknader längre bort, är det mycket viktigt att det bekräftas av oberoende certifieringsorgan. Vi börjar få mycket uppmärksamhet i Tyskland, Holland och Storbritannien. Faktum är att Asda (det tredje största detaljistföretaget i Storbritannien) som vi inte har sålt till tidigare började sälja vår MSC-märkta torsk redan första veckan efter att vi hade certifierats.” Domstein producerade tidigare dyrare fiskprodukter med hjälp av de billigare delarna av filén – men allt det är på väg att ändras. ”Jag tror att vi kommer att sälja mer färsk fisk i framtiden”, säger Domstein, ”och få ännu högre priser. Vi behöver inte något prispåslag. Om vi kan öka våra försäljningsvolymer och sälja vår fisk på marknader där man betalar mer, kommer vi att förbättra vårt resultat utan prispålägg.” Hållbart fiske Den stora vinsten för konsumenterna är att de kan köpa Nordsjötorsk (en omdebatterad art) med gott samvete – tack vare utmärkt förvaltning av beståndet i Barents hav, enligt ett ömsesidigt avtal mellan Norge och Ryssland. ”Vi har alltid justerat fisket efter biomassan”, säger Domstein, ”så vårt fiske har aldrig varit i den kris som man har sett i andra delar av världen.” Certifieringsorganets expertteam rapporterade att ”beståndet konsekvent hölls på nivåer ovanför försiktighetsgränserna”, vilket innebär att tillräckligt mycket fisk lämnas kvar i havet för att leka och ge en hälsosam generation följande år. De två fiskena hade också mycket bra resultat i fråga om selektivitet. ”Fiskare 70 Fokus på hållbarhet ”Varje fiskare som tar upp fisk kommer att ansvara för rapportering”, säger Domstein. ”De kommer att bli mycket mer engagerade. Tack vare MSC, är hela vår organisation mycket mer fokuserad på miljöförbättringar. MSC-granskningen öppnade våra ögon och vi lärde oss mycket. I Norge har vi har alltid rapporterat våra fångster, men nu kommer vi att rapportera dem på ett mycket mer formaliserat sätt.” Domstein anser också att andra miljöfrågor är viktiga. ”Vi kontrollerade alltid noggrant bränsleåtgången, eftersom det är en av våra största kostnader”, säger Rolf Domstein. ”Alla våra fartyg använder teknologiska lösningar som förbättrar bränsleeffektiviteten, men förra året blev vi också mycket mer medvetna om föroreningarna, särskilt vårt kolavtryck.” Med det i bakhuvudet, analyseras alla Domsteins produkter för att mäta dess koldioxidutsläpp genom hela livscykeln, från råmaterial till färdig produkt. ” Asda och dess kunder stödjer MSC, vars märke garanterar att vår fisk är hållbar. Vi är stolta över att vara de första som säljer MSC-märkt torsk och kolja från Atlanten till våra kunder, så att vår nations mest älskade fish-and-chips kan vara ett grönt val ” Chris Brown, ansvarig för etisk och hållbar inköpspolicy, Asda © Alice Blålid [email protected] www.msc.org Huvudkontor 3rd Floor Mountbarrow House 6-20 Elizabeth Street London SW1W 9RB, Storbritannien Tel: +44 (0)20 7811 3300 Registrerad som välgörenhetsorganisation nr 1066806 Regionalkontor – Asien och Stillahavsområdet 10/46-48 Urunga Parade Miranda NSW 2228 Australien Tel: + 61 (0)2 9524 8400 ABN: 69 517 984 605 Regionalkontor - Europa, Amerika och Mellanöstern 3rd Floor Mountbarrow House 6-20 Elizabeth Street London SW1W 9RB, Storbritannien Tel: +44 (0)20 7811 3300 Registrerad som välgörenhetsorganisation nr 1066806 Lokalkontor – Japan 3rd Floor, AIG Kabuto-cho Bldg 5-1 Nihonbashi Kabuto-cho Chuo-ku Tokyo, 103-0026 Japan Tel: +81 (0)3 6861 7515 Regionalkontor – Amerika 2110 North Pacific Street Suite 102 Seattle WA 98103, USA Tel: +1 206 691 0188 Icke-vinstdrivande status 501 (c)(3) Lokalkontor – Nederländerna Sweelinckplein 9-11 Unit 18,_ 2517 GK Haag Nederländerna Tel: +31 (0)70 360 5979 Lokalkontor – Skottland 4th Floor Thorn House 5 Rose Street Edinburgh EH2 2PR Skottland, Storbritannien Tel: +44 (0)131 243 2617 Lokalkontor – Tyskland, Schweiz, Österrike Schwedter Straße 9a 10119 Berlin Tyskland Tel: +49 (0)30 8849 7008 Lokalkontor – Sydafrika Postadress: P.O. Box 7107 Roggebaai 8012 Cape Town Sydafrika Tel: +27 (0)21 4255086 Lokalkontor – Frankrike La Ruche 84 Quai de Jemmapes 75010 Paris Frankrike Tel: +33 (0)1 70 23 28 11