1 (3) Protokollsbilaga Begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 i EG-fördraget angående tolkningen av artikel 39 i fördraget i fråga om rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöringstid vid anställning hos Europeiska gemenskaperna vid beräkning av föräldrapenning enligt nationella regler (1) Den svenska medborgaren X har efter tjänstgöring hos Europeiska gemenskapernas kommission återvänt till Sverige och här fött en dotter. Försäkringskassan har, med hänvisning till att X under tiden närmast före barnets födelse inte under minst 240 dagar varit försäkrad för sjukpenning, tillerkänt henne föräldrapenning med endast ett visst lägsta belopp. Tillämpliga nationella bestämmelser (2) I 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, finns bestämmelser om föräldrapenningförmåner. (3) Enligt 4 kap. 3 § AFL i dess i målet tillämpliga lydelse utgår föräldrapenning med anledning av ett barns födelse under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna (numera högst 480 dagar). (4) I 4 kap. 6 § AFL föreskrivs att hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå). Vidare föreskrivs att föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning, om föräldern under minst 240 dagar närmast före barnets födelse varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. (5) Sjukpenning grundas enligt 3 kap. 2 § AFL på den årliga inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete i Sverige. (6) Den svenska lagstiftningen innebär således att föräldrapenning på garantinivå utgår oavsett om föräldern förvärvsarbetat eller inte före barnets födelse. Föräldrapenning med högre belopp betalas däremot i princip endast om föräldern under tiden närmast före barnets födelse har haft inkomst av arbete (och därmed, genom att betala skatt på sin inkomst, har bidragit till finansieringen av bl.a. systemet med föräldrapenningförmåner). Faktiska omständigheter och målets tidigare handläggning (7) X, som är svensk medborgare, arbetade som kabinchef hos flygbolaget Premiair till och med den 15 oktober 1996. Hon arbetade sedan under tiden den 16 oktober 1996 – den 31 december 1997 som sekreterare vid kommissionen i Bryssel. Hon återgick därefter till sin heltidstjänst vid Premiair den 1 januari 1998. Dottern Y föddes den 2 juli 1998. (8) Vederbörande försäkringskassa fann i beslut den 16 januari och den 20 mars 1998 att föräldrapenning för de första 180 dagarna av Xs föräldraledighet skulle betalas ut med 60 kronor per dag. Som skäl för beslutet angavs att X inte varit, och inte heller borde ha varit, försäkrad för sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd närmast före den beräknade förlossningen samt att hon inte heller hade fullgjort någon försäkringsperiod enligt annan medlemsstats lagstiftning. (9) X överklagade försäkringskassans beslut hos Länsrätten i Skåne län. Länsrätten fann i dom den 24 mars 1999 att X under den tid hon arbetat i Bryssel omfattats av den belgiska lagstiftningen eftersom hon varit anställd och bosatt inom belgiskt territorium. Hennes anställningstid i Belgien skulle därför, med tillämpning av artikel 18.1 i förordning (EEG) nr 1408/71, läggas samman med hennes anställningstid i Sverige. Länsrätten upphävde därför försäkringskassans beslut. (10) Försäkringskassan överklagade länsrättens dom hos Kammarrätten i Göteborg. Kammarrätten konstaterade i dom den 27 december 2000 att det var ostridigt att X under den tid hon arbetade för kommissionen var försäkrad i enlighet med de tjänsteföreskrifter som fastställts för Postadress Box 2293 103 17 Stockholm Besöksadress Birger Jarls torg 5 Stockholm Expeditionstid 09.00 - 12.00 13.00 - 15.00 Telefon 08-617 62 00 Telefax 08-617 62 58 2 tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna. Kammarrätten konstaterade vidare bl.a. att av EGdomstolens dom i mål C-275/96, Kuusijärvi, REG 1998 s. I-3419, framgår att den svenska föräldrapenningen utgör en familjeförmån och att tillämplig bestämmelse i fråga om sammanläggning därför är artikel 72 i förordning 1408/71 samt att det av avgörandet i mål C411/98, Ferlini, REG 2000 s. I-8081, framgår att EG-tjänstemän som är anslutna till det gemensamma sjukförsäkringssystemet inte kan anses vara arbetstagare i den mening som avses i förordning 1408/71. Kammarrätten fann mot den bakgrunden att X inte kunde anses ha fullgjort någon försäkringsperiod i den mening som avses i artikel 72 i förordning 1408/71 under den tid hon arbetade för kommissionen och att någon sammanläggning med den period hon fullgjort i Sverige således inte kunde ske. Kammarrätten ändrade därför länsrättens dom och fastställde försäkringskassans beslut. (11) X har överklagat kammarrättens dom. Parternas ståndpunkter i Regeringsrätten (12) X anför bl.a. att det är orimligt och orättvist samt i praktiken könsdiskriminerande att inte låta återvändande arbetstagare tillgodoräkna sig arbetstid och lön för arbete vid EU:s institutioner. Enligt vad hon inhämtat från kommissionens direktorat för personaladministration tillåter andra medlemsstater hemvändande arbetstagare att tillgodoräkna sig sådan tjänstgöring för att uppnå bästa möjliga socialförsäkring vid återkomsten till hemlandet. (13) Riksförsäkringsverket anför bl.a. följande. EG-tjänstemän som omfattas av det gemensamma sjukförsäkringssystemet är inte arbetstagare i den mening som avses i förordning 1408/71 och en sammanläggning av försäkringsperioder enligt reglerna i förordningen kan därför inte ske. Bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1612/68 är inte heller tillämpliga, dels eftersom förordningen avser behandlingen av migrerande arbetstagare i annan medlemsstat än medborgarskapsstaten, dels med hänsyn till att kvalifikationskraven för rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå tillämpas lika oavsett om det rör sig om arbetstagare som migrerar till Sverige eller om landets egna medborgare. Vidare är artikel 39 i EG-fördraget inte tillämplig eftersom frågan om med vilket belopp föräldrapenning betalas ut inte kan anses vara ett sådant arbets- eller anställningsvillkor som avses i artikeln. De svenska bestämmelserna och tillämpningen av dessa är exakt desamma oavsett om den försäkrade är en återvändande svensk medborgare eller en medborgare i annan medlemsstat som efter avslutad tjänstgöring i EG flyttar till Sverige. Bestämmelserna tillämpas således inte på ett diskriminerande sätt på grund av medborgarskap. Tvärtom torde det stora flertalet som tillhör den aktuella gruppen vara svenska medborgare. Slutligen står inte heller den svenska konstruktionen med en kvalificeringsperiod för rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå i strid med någon gemenskapsrättslig bestämmelse avseende förbud mot könsdiskriminering. Behovet av förhandsavgörande (14) EG-domstolen har funnit att tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och de av deras familjemedlemmar som är anslutna till det gemensamma sjukförsäkringssystemet inte kan anses vara arbetstagare i den mening som avses i förordning 1408/71 eftersom de inte omfattas av någon nationell lagstiftning om social trygghet (det tidigare nämnda avgörandet i mål C-411/98, Ferlini, punkt 41). Det talar för att förordning 1408/71 inte är tillämplig i målet. Det blir då nödvändigt att avgöra vilken betydelse – om någon – artikel 39 i EG-fördraget kan ha för bedömningen av den fråga som målet gäller. (15) Artikel 39 i EG-fördraget föreskriver enligt sin lydelse att fri rörlighet skall säkerställas inom gemenskapen, vilket anges innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. (16) Det står klart att en medborgare i en medlemsstat som i en annan medlemsstat tar anställning vid en internationell organisation (mål 389/87 och 390/87, Echternach och Moritz, REG 1989 s. 723) eller vid en Europeiska gemenskapernas institution (det tidigare nämnda målet C411/98, Ferlini och dom den 13 november 2003 i mål C-209/01, Theodor Schilling och Angelika Fleck-Schilling ./. Finanzamt Nürnberg-Süd, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen) är att betrakta som arbetstagare i den mening som avses i artikel 39 i EG-fördraget. 3 (17) Vad avser bedömningen av vilka regler som kan anses vara diskriminerande har EGdomstolen, som en sammanfattning av sin dittillsvarande praxis, uttalat att nationella regler kan anses vara indirekt diskriminerande om de är av den karaktären att de är ägnade att påverka migrerande arbetstagare mer än inhemska arbetstagare och därigenom riskerar att särskilt missgynna de förra (mål C-237/94, O’Flynn, REG 1996 s. I-2617, punkt 20). (18) Det tycks vidare vara klarlagt att bestämmelserna i artikel 39 i EG-fördraget inte endast träffar diskriminerande nationella regler utan också bestämmelser som tillämpas oberoende av arbetstagarens nationalitet om de medför att en medborgare i en medlemsstat hindras eller avhålls från att lämna sitt hemland för att utöva sin rätt till fri rörlighet (t.ex. mål C-18/95, Terhoeve, REG 1999 s. I-345). (19) När det gäller icke diskriminerande regler synes EG-domstolen dock ha funnit att de – för att utgöra ett hinder för den fria rörligheten – måste ställa upp direkta villkor för arbetstagarnas tillträde till arbetsmarknaden (mål C-190/98, Graf, REG 2000 s. I-493, punkt 23). (20) EG-domstolen har emellertid, i domar som meddelats efter avgörandet i Graf, ansett att artikel 39 utgör hinder mot tillämpning av sådana nationella regler som förefaller ha varit tillämpliga oberoende av arbetstagarnas nationalitet utan att ställa upp villkor för tillträde till arbetsmarknaden (t.ex. mål C-385/00, De Groot, REG 2002 s. I-11819, rörande möjlighet till avdrag för utgivna underhållsbidrag vid beskattning i hemstaten av arbetstagare som arbetat och uppburit lön i flera medlemsstater, dom den 2 oktober 2003 i mål C-232/01, Hans van Lent, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen, rörande krav på att ägare till motorfordon måste låta registrera fordonet för att det skall få användas på allmän väg i medlemsstaten samt det tidigare nämnda målet C-209/01, rörande möjlighet till avdrag vid beskattning i medborgarstaten för utgift för anställning av hushållerska som arbetstagaren haft i annan medlemsstat). ----------------------------Regeringsrätten önskar, mot nu angiven bakgrund, svar på följande fråga. Skall bestämmelserna i artikel 39 i EG-fördraget tolkas så att – vid tillämpning av en bestämmelse i nationell lag som föreskriver att en arbetstagare måste ha varit försäkrad under en viss kvalifikationstid för att erhålla ersättning på sjukpenningnivå under föräldraledighet – sammanläggning skall ske med en period under vilken arbetstagaren omfattats av det gemensamma sjukförsäkringssystemet i enlighet med reglerna i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna? Bilaga De i punkterna 3, 4 och 5 nämnda stadgandena i tillämplig lydelse