Klara fakta om klimatförändringen

KLARA FAKTA OM
KLIMAT
FORANDRINGEN
GRAFISK FORM: IdéoLuck AB, #20221
TRYCK:
Danagårds Grafiska, Ödeshög, 2002
UPPLAGA:
2000 ex
ISBN:
091-620-8078-4
Översatt och redigerad från IPCC Climate Change 2001,
Synthesis Report: Maria Kvarnbäck
BESTÄLLNINGSADRESS:
Naturvårdsverket Kundtjänst, 106 48 Stockholm
Tel: 08-698 10 00, Fax: 08-698 15 15
E-post: [email protected]
IPCC:S TREDJE
UTVÄRDERINGSRAPPORT
Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC, är FN:s expertpanel i
klimatfrågor. IPCC består av flera hundra forskare från olika discipliner världen
över och har uppgiften att regelbundet analysera och utvärdera forskning om
klimatsystemet. De ska också beskriva effekterna av en klimatförändring samt
belysa möjligheter till anpassning och möjliga åtgärder. Analyserna är avsedda
att fungera som opartiska underlag för beslut.
I sin tredje utvärderingsrapport år 2001 beskriver forskarna åter kunskapsläget vad gäller jordens klimatsystem och hur det påverkas av människans
aktiviteter. Rapporten beskriver också olika samhällssektorers sårbarhet inför
ett varmare klimat, hur ekosystem påverkas liksom påverkan på människans
hälsa. Här diskuteras också olika åtgärder för att begränsa en
klimatförändring, bland annat genom utsläppsminskningar och utnyttjande av
skog och mark som kolsänkor. Trots att osäkerheter fortfarande finns är
klimatpanelens budskap tydligt; det råder inte längre något tvivel om att vi
människor verkligen bidrar till en uppvärmning av jordens klimat.
Utvärderingen presenterades i oktober år 2001 och bedöms ha varit ett
viktigt underlag för internationella förhandlingar inom Klimatkonventionens
ram. I Marrakech togs hösten 2001 beslut om gemensamma regler för
utsläppsminskningar inom det så kallade Kyotoprotokollet.
Denna skrift är ett sammandrag av IPCC:s tredje utvärderingsrapport.
Texten har granskats av svenska experter inom klimatforskning och metrologi.
1
2
INNEHÅLL
IPCC:s tredje utvärderingsrapport
BILDEN AV EN VARMARE VÄRLD
EN FRÅGA OM HÅLLBAR UTVECKLING
1
4
5
IPCC:s viktigaste slutsatser
6
DEL 1: Människans påverkan på jordens klimat
Ett klimat i förändring
Halten av växthusgaser i atmosfären ökar
Människan bidrar
Temperaturen ökar och havsytan stiger
Torra områden kan bli torrare
Framtida utsläpp
El Niño allt vanligare?
Isar smälter
10
11
13
13
15
16
16
18
18
DEL 2: Samhällets sårbarhet inför klimatförändringar
Hastigheten har betydelse
U-länder mer känsliga än i-länder
Ökad risk för vattenbrist
Jordbrukets produktivitet förändras
Växt- och djurliv påverkas
Kustområden drabbas dubbelt
Effekter på människans hälsa
19
20
20
20
20
21
21
22
DEL 3: Åtgärder för att begränsa effekterna
Kraftiga utsläppsbegränsningar krävs
Viktiga tekniska framsteg har gjorts
Vissa åtgärder kan genomföras med ren vinst
Teknikutveckling kan minska utsläppen
Åtgärder och styrmedel krävs
23
24
25
25
26
26
INTERNATIONELLT SAMARBETE
RÄTTVISA VIKTIG ASPEKT
28
28
3
BILDEN AV EN VARMARE VÄRLD
Utsläppen av växthusgaser kan minska betydligt med hjälp av det omfattande uppbåd av energieffektiv teknik och skötselmetoder som idag existerar för energiförsörjning och energianvändning
liksom inom jord- och skogsbruket. En stor del av
tekniken och metoderna kan dessutom tas i bruk
till en liten eller ingen kostnad för samhället. En
sådan utveckling förutsätter dock riktlinjer och beslut för att överbrygga de hinder som finns innan
denna teknik kan göra sig gällande på marknaden.
Den kräver också mer forskning och överföring av
teknik och kunskap till utvecklingsländer.
Klimatforskarna varnar för en utveckling där åtgärder för att begränsa klimatpåverkan skjuts på
framtiden. Färden mot en varmare värld har redan
inletts, flera av de förändringar i temperatur och naturmiljö som inträffat den senaste tiden kan sättas i
samband med en klimatförändring där människan
bidrar. Snötäcket och havsisens utbredning i Arktis
minskar, temperaturen på land och i haven har ökat
under 1900-talet samtidigt som havsytan har stigit
10 - 20 centimeter.
Anpassning till ett förändrat klimat är idag en
nödvändig strategi på alla samhällsnivåer och bör
enligt IPCC komplettera ansträngningarna för att
åtgärda orsakerna till klimatförändringen. Hur
framtidens klimat gestaltar sig kan vi själva påverka.
Den väg som väljs för samhällets fortsatta utveckling avgör möjligheterna att begränsa effekten av
vår egen inverkan på jordens klimatsystem.
Den vetenskapliga enigheten om att människan
verkligen påverkar klimatet har aldrig varit större.
Enligt forskarpanelen IPCC kan den ökning av
jordens medeltemperatur som observerats de
senaste 50 åren, enbart förklaras om människans
utsläpp av växthusgaser tas med i beräkningarna.
Utsläppen av växthusgaser känner inga gränser.
Människans användning av fossila bränslen i industrin och för transporter, i elproduktion och för uppvärmning ger utsläpp som förstärker växthuseffekten. En växthuseffekt som ökar temperaturen
på jorden med förändringar i jordens klimat som
följd. En växthuseffekt som inom en snar framtid
kan ge oss nordeuropéer allt fler och kraftigare regnoväder och som hotar redan torra regioner med än
värre torka och sjukdomsspridning.
En förändring av jordens klimat bedöms ge positiva effekter i vissa regioner som större skördar
inom jord- och skogsbruket. Men de positiva
effekterna klingar av och ersätts av negativa ju kraftigare en klimatförändring blir och ju hastigare den
inträffar.
En framtida temperaturökning tycks oundviklig. Men fortfarande kan vi själva påverka hur stor
den blir och hur snabbt temperaturen tillåts att öka.
De goda nyheterna i IPCC:s tredje rapport är att
ökningen av jordens medeltemperatur kan begränsas till 1,5 grader under 2000-talet – förutsatt att
åtgärder vidtas.
4
EN FRÅGA OM HÅLLBAR UTVECKLING
derlätta anpassning så att sårbara ekosystems förmåga till återhämtning förstärks.
En fördröjning av åtgärder riskerar att lämna
länder och världssamfundet dåligt förberedda inför allvarliga förändringar i klimatet. Uteblivna
eller otillräckliga åtgärder ökar också sannolikheten för oåterkalleliga och mycket kostsamma
effekter av en klimatförändring. Åtgärder som kan
motiveras av andra skäl idag och som samtidigt
gör samhället mer flexibelt inför en framtida klimatförändring, kan övervägas i första hand.
En av människan orsakad klimatförändring får inte
ses enbart som en miljöfråga. En klimatförändring
handlar istället om själva förutsättningarna för en
långsiktigt hållbar utveckling. Den hotar helt
enkelt möjligheten att tillgodose mänskliga basbehov som tillräckligt med mat, rent vatten, en frisk
naturmiljö, möjligheter till försörjning och säkert
boende i stora delar av världen.
Vi vet idag inte exakt vad en klimatförändring
kan innebära. Och inget tyder på att vi får säkrare
svar den närmaste tiden. Men riskerna består,
klimatförändringarna kan ge stora och negativa
konsekvenser för jordbruk, samhällsbyggande,
ekonomi och ekosystem. Försiktighetsprincipen
gäller, åtgärder för en begränsad klimatpåverkan är
en process som måste drivas framåt i avsaknad av
fullständiga vetenskapliga bevis.
IPCC:s ordförande 2001 Robert T Watson presenterar den framtida utmaningen för världens beslutsfattare i tre punkter:
Förutsättningarna för en långsiktigt hållbar
utveckling kan äventyras.
Utan åtgärder för att begränsa de ökande utsläppen av växthusgaser bedöms jordens klimat förändras med en hittills oöverträffad hastighet.
Konsekvenserna för samhället kan bli mycket allvarliga och helt underminera förutsättningarna
för en långsiktigt hållbar utveckling.
Den risk människans inverkan på klimatsystemet
utgör måste hanteras, trots att det fortfarande finns
vetenskapliga osäkerheter.
Beslutsfattare bör inse att vetenskapliga osäkerheter kan slå åt olika håll, forskarna kan både
under- och övervärdera människans inverkan på
jordens klimat. De måste också inse att klimatrelaterade förändringar i naturmiljön och på samhälleliga system inte kan återkallas varken snabbt
eller enkelt.
De beslut som tas under de närmaste åren
sätter gränser för de åtgärder som kan väljas i
framtiden. Detta eftersom snabba utsläppsökningar den närmaste tiden förutsätter än kraftigare utsläppsminskningar i framtiden för att nå
uppsatta mål för koncentration av växthusgaser i
atmosfären.
Förebyggande åtgärder för att begränsa effekterna
av en av människan orsakad klimatförändring
måste övervägas.
Beslutsfattare har att ta ställning till åtgärder för
att minska utsläppen liksom åtgärder för att un-
5
IPCC:S VIKTIGASTE
SLUTSATSER
I sin tredje utvärderingsrapport slår IPCC bland annat fast att:
1. Jordens klimat har förändrats sedan 1900-talets början. En del av förändringen kan enbart förklaras
av människans inverkan.
• Jorden har värmts upp 0,6 grader (± 0,2 grader) sedan 1860. De två senaste decennierna
har varit de varmaste under 1900-talet.
• Den temperaturökning som inträffat på norra halvklotet under de senaste 100 åren (1900talet) är sannolikt större än för något annat 100-års intervall de senaste 1 000 åren.
• Nederbördsmönstren har förändrats, bland annat har antalet tillfällen med kraftig nederbörd ökat i vissa regioner.
• Havsytan har höjts 10-20 centimeter sedan 1900-talets början. De flesta glaciärer utanför
polarområdena drar sig tillbaka. Havsisens utbredning i Arktis har successivt minskat sedan 1950.
• Merparten av den uppvärmning som skett under de senaste 50 åren har sitt ursprung i
människans aktiviteter.
2. Koncentrationen av koldioxid i atmosfären, jordens medeltemperatur, nederbörden liksom nivån på
havsytan bedöms öka under 2000-talet på grund av människans inverkan.
• Alla IPCC:s scenarier över den framtida samhällsutvecklingen visar att koncentrationen
av koldioxid i atmosfären kommer att öka avsevärt under 2000-talet. Beroende på vilka
åtgärder som genomförs kommer halten av koldioxid i atmosfären sannolikt att vara mellan 50 och 160 procent högre mot slutet av 2000-talet jämfört med idag.
• Klimatmodeller indikerar att jordens medeltemperatur kommer att öka med 1,4 till 5,8
grader mellan 1990 och 2100. Spannet beror mest på olika antaganden om samhällsutvecklingen och mindre på osäkerheter i klimatmodellerna. Temperaturökningen bedöms
bli större över land än över havsområden.
• Medelnederbörden bedöms öka, lokalt kan dock både minskade och ökade nederbördsmängder förekomma. Kraftiga regnoväder bedöms bli fler över många landområden.
6
• Havsytan bedöms stiga med mellan 9 och 88 centimeter mellan 1990 och 2100. Spännvidden i intervallet beror främst på olika antaganden om samhällsutvecklingen.
• Antalet extrema väderfenomen som värmeböljor, kraftiga regnoväder, översvämningar, torrperioder och bränder bedöms öka.
3. Biologiska system har redan påverkats, särskilt av de temperaturökningar som skett regionalt.
• Växtsäsongen på norra halvklotet har förlängts med mellan en och fyra dagar per decennium de senaste 40 åren.
• Fåglars flyttmönster har förändrats och de lägger idag sina ägg tidigare på året.
• Utbredningsgränser för plantor, insekter och djur har förskjutits mot polerna och upp på högre
höjder.
4. De förutspådda klimatförändringarna kommer att innebära både positiva och negativa effekter
för vattenresurser, jordbruk, naturliga ekosystem och hälsa. Ju större klimatförändringen blir,
desto mer dominerar de negativa effekterna.
• Samhällets sårbarhet inför en klimatförändring avgörs av dess omfattning och med
vilken hastighet förändringen inträffar. Det gäller jordbruk, skogsbruk, fiskenäring, vattenresurser, samhällsbyggande, ekosystem på land och i vatten liksom människans hälsa.
1. Förväntad temperaturökning under 2000-talet jämfört med förändringar i temperatur de senaste 1 000 åren.
Norra halvklotet
Globalt
6,5
Temperaturavvikelser (°C) från medeltemperatur1961-1990
6,0
5,5
5,0
4,5
IPCC Scenarier
A1B
A1T
A1F1
A2
B1
B2
IS92a
4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,0
-0,5
-1,0
1000
1100
1200
1300
1400
1500
1600
1700
1800
1900
2000
2100 År
Den förväntade temperaturökningen under 2000-talet saknar motsvarighet under de senaste 1 000 åren i planeten
jordens historia. Uppgifter om temperatur från år 1000 till 1861 gäller Norra halvklotet och kommer bland annat
från studier av trädårsringar, koraller, iskärnor och historiska data. 1861–2000 anger uppmätt temperatur.
Temperaturangivelser från år 2000 till 2100 visar utfall från IPCC:s olika scenarier för temperaturökning, se sid.17.
7
• En klimatförändring kan ge positiva effekter i vissa regioner och inom vissa sektorer. Vid en
mindre temperaturökning väntas jordbrukets produktion öka i områden på medelhöga och
höga breddgrader. IPCC pekar dock på att merparten av effekterna av den klimatförändring
som förutspås är negativa. Särskilt allvarliga är effekterna av en ökad förekomst av extrema
väderfenomen som kraftiga regnoväder, flodvågor och cykloner.
• Tiotals miljoner människor utsätts för en kraftigt ökad risk för översvämning på grund av
kraftig nederbörd och höjning av havsytan.
• Vattentillgången kan minska i många regioner där vattenbrist redan råder, särskilt i tropikernas
randområden. Till exempel bedöms hela medelhavsområdet bli betydligt torrare.
• Produktionen inom jordbruket minskar vid nästan varje temperaturökning i de flesta områden
i tropikerna och dess randområden.
• Dödligheten på grund av hetta bedöms öka. Ett betydligt större antal människor kommer att
exponeras för sjukdomar som malaria, dengue-feber och kolera.
• Vissa naturliga ekosystem kan utsättas för betydande och oåterkallelig skada. Hit hör glaciärer,
korallrev och atoller, mangroveskogar liksom ekosystem i polar- och alpina områden.
• Risken för utrotning av vissa särskilt känsliga arter samt förlust av biologisk mångfald ökar.
• Anpassning till ett varmare klimat med nya förutsättningar för en rad sektorer är en nödvändig strategi och bör komplettera åtgärder för att begränsa en klimatförändring.
• Utvecklingsländer och deras fattiga befolkning är mest utsatta eftersom de saknar finansiella,
tekniska och institutionella resurser för att anpassa sig.
5. Det finns både tekniska lösningar för att minska utsläppen av växthusgaser liksom möjligheter att
hålla kostnaderna för åtgärder nere. Men hinder för att utveckla och använda klimatriktig teknik
måste övervinnas.
• Stabilisering av koncentrationen av växthusgaser i atmosfären kommer att kräva utsläppsbegränsningar i alla regioner.
• Minskade utsläpp av växthusgaser kräver nya metoder för att utvinna energi, nya bränslen för
transporter och ny förbränningsteknik i motorer. Dessutom krävs satsningar på effektiviserad
energianvändning.
• Betydande tekniska framsteg har gjorts de senaste fem åren, och det snabbare än väntat.
Exempel är utveckling av vindturbiner, hybridbilar, bränslecellsteknologi och teknik för
underjordisk lagring av koldioxid.
Kraftfulla datorer simulerar klimatet
Kraftfulla och avancerade datorer hjälper forskarna
att förstå hur klimatsystemet fungerar. I datormodeller beskrivs det komplicerade sambandet
mellan atmosfär, land och ekosystem. Här kan
havsströmmar och vindars beteende förklaras och
förändringar i havsisens avsmältning studeras.
Datormodeller kan också förklara hur och var vattenånga och moln bildas, var och när regn och
snö faller och hur kontinenternas snötäcke varierar med årstiderna.
Datorsimuleringar kan också visa hur klimatet kan
förändras när mängden växthusgaser ökar i atmosfären. Vid bedömningen av det framtida klimatet
tar modellerna med en rad faktorer utöver växthusgaserna i beräkningarna. Hit hör förekomsten
av aerosoler (svavelpartiklar) i atmosfären, uttunningen av ozonlagret i atmosfärens lägre skikt
(stratosfären) liksom samverkan med naturliga fenomen som vulkanisk aktivitet och variationer i solinstrålning.
8
• Det finns åtgärder som kan genomföras med nettovinst. Att dessa möjligheter finns beror
bland annat på:
– en i vissa fall dåligt fungerande marknad,
– sammanräkning med samtidiga vinster inom andra områden, till exempel förbättringar
i regional och lokal luftkvalitet och,
– möjligheter till hälsomässiga förbättringar.
• Skog och jordbruksmark och andra landbaserade ekosystem utgör en betydande potential för
lagring av koldioxid. Globalt sett kan dessa lagra upp till 200 giga ton kol under de kommande
50 åren. Det motsvarar ungefär hälften av det utsläpp av koldioxid världen beräknas generera
fram till år 2050.
• Kostnaderna för att stabilisera halten av koldioxid i atmosfären ökar måttligt vid stabilisering på
550 ppm jämfört med 750 ppm. Kostnadsökningen vid en stabilisering på 450 ppm jämfört med
550 ppm blir däremot större, i huvudsak beroende på förtida avveckling av gjorda investeringar.
• Kostnaderna för att implementera internationella krav på utsläppsminskningar varierar
mellan olika regioner beroende på hur de så kallade Kyoto-mekanismerna utnyttjas och deras
samspel med de åtgärder som vidtas inom respektive land.
9
MÄNNISKANS PÅVERKAN
PÅ JORDENS KLIMAT
IPCC:s tredje rapport är en omfattande utvärdering av forskningen om klimatförändringar. Tidigare presentationer av kunskapsläget (1990 och 1995) har
kompletterats på flera områden och IPCC uttalar sig nu betydligt tydligare än
tidigare om människans del i den uppvärmning som observerats.
Med hänsyn taget till både naturliga variationer i klimatet och förändringar
i solinstrålning konstaterar forskarna att människans utsläpp av växthusgaser
klart bidragit till den temperaturökning på 0,6 grader som uppmätts i jordens
medeltemperatur under 1900-talet.
IPCC:s senaste bedömning av framtida klimat och utsläpp bygger på nya
scenarier där effekterna av åtgärder fått en tyngre roll jämfört med tidigare.
Klimatpanelen räknar nu också med en kraftigare minskning av förekomsten
av aerosoler mot slutet av 2000-talet jämfört med tidigare beräkningar. Det är i
sin tur orsaken till att forskarna bedömer att temperaturökningen kan bli större
än vad som tidigare antagits. Enligt IPCC förväntas jordens medeltemperatur
öka med mellan 1,4 och 5,8 grader Celsius under 2000-talet.
10
Ett klimat i förändring
ren vid jordytan har ökat mer under det senaste
århundradet än under något annat århundrade de
senaste 1 000 åren.
Dessutom visar mätningar att havsytan stiger och
att glaciärer minskar i omfattning världen över.
Utbredningen av Arktis havsis har minskat och
under sommaren tunnas isen ut mer än tidigare.
Globalt sett faller en större del av all nederbörd
i form av kraftiga oväder. Extrema väderfenomen
blir allt vanligare i vissa delar av världen. Omfattningen, frekvensen och styrkan av väderfenomenet
El Niño har ökat sedan mitten av 1970-talet med
allvarliga översvämningar och torrperioder i tropikerna och dess randområden som följd.
Studier av iskärnor i Antarktis ismassor visar att
jordens klimat har varit relativt stabilt de senaste
10 000 åren. Inte under något sekel under denna
period har förändringarna i medeltemperaturen
globalt sett varit större än en grad.
Mätningar av medeltemperaturen vid jordytan
visar emellertid att jordens klimat nu blir varmare
samtidigt som nederbördsmönstren förändras.
Medeltemperaturen har ökat med 0,6 grader (± 0,2)
under 1900-talet, landområden har värmts mer än
haven. 1980 och 1990-talet var de varmaste decennierna under hela århundradet, de tolv varmaste åren
på 100 år har alla inträffat sedan 1983. Temperatu-
2. Jordens temperatur relativt medelvärdet för perioden 1961-1990.
Temperatur de senaste 140 åren
0,8
Temperaturavvikelser (°C) från
medeltemperatur 1961-1990
Globalt
0,4
0,0
-0,4
Uppmätt temperatur
-0,8
1860
1880
1900
1920
1940
1960
1980
2000
År
2000
År
Temperatur de senaste 1000 åren
Norra halvklotet
0,5
Temperaturavvikelser (°C) från
medeltemperatur 1961-1990
De senaste 100
åren (1900-talet)
har varit de varmaste 100-års
intervallet på 1000
år. Figuren visar
temperaturvariationer,
heldragen kurva
visar temperaturen
utjämnad över
tioårsintervall.
0,0
-0,5
Uppmätt temperatur (röd),
data från årsringar i träd,
koraller, iskärnor och
historiska resultat (blå)
-1,0
1000
1200
1400
11
1600
1800
3. Atmosfärens sammansättning har förändrats sedan industrialismens början.
Människans aktiviteter
har förändrat atmosfärens sammansättning. Sedan år
1750 har koncentrationen av växthusgaserna koldioxid,
metan och dikväveoxid
ökat kraftigt, vilket
i sin tur påverkat
temperaturen.
ppm
Koncentration av koldioxid
360
340
320
300
280
260
ppb
Koncentration av metan
Koncentration i atmosfären
1750
1500
1250
1000
750
ppb
Koncentration av dikväveoxid
310
290
270
250
1000
1200
1400
1600
1800
2000 År
Minskad mängd aerosoler
Aerosoler är små luftburna partiklar i atmosfären.
De kan komma från naturliga källor som sandstormar, bränder och vulkanutbrott. De kan också
komma från människans förbränning av allt från
skörderester till fossila bränslen och består oftast
av svavel- eller kolpartiklar.
Aerosoler från vulkanutbrott kan spridas runt
hela jorden och bli kvar i atmosfären i flera år.
Aerosoler från mindre, lokala utsläpp försvinner
oftast inom loppet av några dagar eller veckor.
Förekomsten av dessa partiklar är störst över industrialiserade regioner. När åtgärder vidtas för att
begränsa utsläppen minskar deras koncentration i
atmosfären snabbt.
Att svavelutsläppen minskar har stor betydelse
för framtida bedömningar av förändringar i temperatur eftersom svavelutsläppen leder till bildning
av aerosoler i atmosfären. Aerosoler har en kylande
inverkan och därmed motsatt effekt på uppvärmningen vid jordytan.
12
Halten av växthusgaser
i atmosfären ökar
Människan bidrar
Merparten av den uppvärmning som observerats de
senaste 50 åren beror enligt IPCC på att människan sedan industrialismens början tillfört atmosfären stora mängder växthusgaser.
Resultat från datorsimuleringar visar att uppvärmningen av jordens medeltemperatur enbart kan
förklaras om människans utsläpp av växthusgaser tas
med i beräkningarna. Naturlig påverkan på klimatsystemet som förändringar i solinstrålning och vulkanisk aktivitet, kan inte förklara den uppmätta
temperaturökningen sedan 1950.
Men omvänt kan inte människans utsläpp av
växthusgaser och aerosolernas inverkan på klimatsystemet ensamt förklara den uppmätta förändringen i jordens medeltemperatur. Resultaten visar
snarare att människan har förstärkt en pågående,
naturlig uppvärmning av klimatet.
Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har
ökat på grund av människans aktiviteter.
Ökningen beror främst på förbränning av fossila
bränslen, kol, olja och gas, men också på avskogning
och jordbrukets odlingsmetoder.
Sedan förindustriell tid (år 1750) har koncentrationen av koldioxid i atmosfären ökat med 30
procent. Halten av metangas har dubblerats medan
halten av dikväveoxid ökat med 15 procent. Halterna av dessa växthusgaser är nu högre i atmosfären än vad de varit vid något tillfälle under de
senaste 420 000 åren.
Parallellt med uppvärmningen har koncentrationen av så kallade aerosoler ökat i atmosfären,
främst över norra halvklotet. Orsaken är svavelutsläpp från förbränning av kol. Medan växthusgaser tenderar att värma atmosfären har aerosolerna
en kylande inverkan. Utsläppen av svavel har dock
minskat under senare år.
Växthuseffekten – naturlig men förstärkt
Klimatsystemet är komplicerat och kan reagera
på störningar på många olika sätt. Vissa reaktioner
kan påskynda en uppvärmning, andra kan dämpa den.
Till de faktorer som forskarna särskilt studerar hör:
Vattenånga: När temperaturen stiger kan luften
innehålla mer vattenånga. Vattenånga är en kraftfull
växthusgas, stora mängder vattenånga i luften förstärker därför en uppvärmning.
Moln: Moln kyler jordytan genom att reflektera
solstrålning tillbaka ut i rymden. Men moln kan också
fungera som ett täcke som värmer jordytan. Idag bedöms molnens kylande och värmande verkan i princip ta ut varann.
Is och snö: Den vita isen och snön reflekterar solljus och håller jorden sval. Men när klimatet värms
upp ökar avsmältningen. Mark och vatten blottas och
absorberar istället solstrålningen. Uppvärmningen
förstärks.
Långsiktiga och storskaliga störningar i klimatsystemet kommer sannolikt att samverka med naturliga variationer i klimatet. Något som över olika tidsperioder både kan förvärra och lindra effekterna av
en klimatförändring.
Jordens klimatsystem styrs av många olika faktorer.
Till de viktigaste hör solens strålning som värmer
jorden samt jordens förmåga att hålla kvar och omfördela värmen över olika områden. Atmosfärens
naturliga växthusgaser fångar upp den strålning som
reflekteras från jordytan och sänder en del av den
tillbaka mot jorden.
Genom användning av naturresurser bidrar människan nu till att koncentrationen av växthusgaser
ökar i atmosfären. Mer värme hålls kvar vid jordytan
med stigande temperatur som följd. Växthuseffekten
förstärks.
Förbränning av fossila bränslen (kol olja och gas)
frigör koldioxid och är den största källan till utsläpp
av växthusgaser från mänsklig verksamhet. Utsläppen kommer bland annat från uppvärmning, transporter och tillverkning inom industrin.
Avskogning bidrar till ökningen av koldioxid i atmosfären eftersom skog som avverkats inte längre
kan binda koldioxid. Från jordbruket frigörs diikväveoxid (lustgas) och metan, också de kraftfulla
gaser som förstärker växthuseffekten när deras koncentration i atmosfären ökar.
13
4. Merparten av den uppvärmning som skett de senaste 50 åren beror på människan.
a) Naturliga klimatfaktorer (vulkanisk aktivitet, solstrålning)
1,0
0,5
Temperaturavvikelser (°C)
Resultat från datorsimuleringar visar
att uppvärmningen av jordens medeltemperatur enbart kan förklaras om
människans utsläpp av växthusgaser tas
med i beräkningarna. Naturlig påverkan
på klimatsystemet som förändringar i
solinstrålning och vulkanisk aktivitet
förmår inte ensamt förklara den uppmätta
temperaturökningen sedan 1950 (a).
Simulering av människans påverkan
ger en rimlig förklaring till temperaturökningen (b), men bäst överensstämmer
modellresultaten med uppmätt medeltemperatur när både människans
påverkan och naturliga klimatfaktorer
räknas med (c).
0,0
-0,5
Modellresultat
Upmätt temperatur
-1,0
1850
1900
1950
2000
År
b) Antropogen påverkan
(människans utsläpp av växthusgaser och aerosolers inverkan)
0,5
0,0
-0,5
Modellresultat
Uppmätt temperatur
-1,0
1850
1900
1950
2000
År
c) Naturlig och antropogen påverkan
1,0
Temperaturavvikelser (°C)
Temperaturavvikelser (°C)
1,0
0,5
0,0
-0,5
Modellresultat
Upmätt temperatur
-1,0
1850
14
1900
1950
2000
År
Temperaturen ökar
och havsytan stiger
Dessutom bedöms den nu angivna temperaturökningen ske med en betydligt högre hastighet än
de förändringar i medeltemperatur som inträffat
under de senaste 10 000 åren.
Som en följd av temperaturökningen förväntas
havsytan stiga med mellan 9 och 88 centimeter till
år 2100. Orsaken är främst det varmare vattnets
större volym och ökad tillrinning i form av avsmältning av glaciäris.
Eftersom havsvattnet värms upp långsamt fördröjs havsytans stigning i förhållande till den
globala uppvärmningen. Därför kommer havets yta
fortsätta att stiga långt efter det att klimatet har
stabiliserats.
Mellan år 1990 och 2100 bedöms medeltemperaturen vid jordytan öka med mellan 1,4 och 5,8 grader.
Spannet är högre än vad IPCC tidigare angivit
bland annat på grund av bedömningen av de allt
lägre utsläppen av svaveldioxid och därmed minskad förekomst av kylande aerosoler i atmosfären.
Den förväntade temperaturökningen är på
många sätt unik. Den är inte bara två till tio gånger
högre än den genomsnittliga förändringen under
de senaste 100 åren (0,6 grader), den är också unik
jämfört med temperaturförändringar de senaste
1 000 åren.
5. Ökad halt växthusgaser i atmosfären ger ökad temperatur och stigande havsyta.
Förändring i temperatur
Medeltemperaturen bedöms öka och
havsytan stiga som en följd av ökande
halter av växthusgaser i atmosfären.
Färgspannet i respektive figur visar
osäkerhet för respektive scenario.
6
Temperaturförändring (°C)
5
4
IPCC Scenarier
A1B
A1T
A1F1
A2
B1
B2
IS92a
3
2
1
0
2000
2020
Havsytans stigning
1,0
Havsytans stigning (meter)
0,8
IPCC Scenarier
A1B
A1T
A1F1
A2
B1
B2
0,6
0,4
0,2
0,0
2000
2020
2040
2060
2080
15
2100 År
2040
2060
2080
2100 År
6. Landområden värms mer än haven. Störst blir temperaturökningen på höga breddgrader.
60 N
30 N
Ekvatorn
30 S
60 S
180
120 W
Grader
60 W
1
2
0
3
4
60 E
5
6
8
120 E
180
10
Uppvärmningen sker inte jämnt fördelad över jorden utan skiljer sig mellan regioner. Områden på höga breddgrader
förväntas värmas betydligt mer än det globala genomsnittet. Landområden bedöms värmas mer än haven. Figuren visar
modellering enligt IPCC:s A2 scenario, möjlig förändring i årlig medeltemperatur år 2071-2100 jämfört med 1961-1990.
Källa: SRES (Special Report on Emission Scenarios IPCC 2000).
Torra områden kan bli torrare
Framtida utsläpp
Klimatmodellerna anger att avdunstningen från
jordens yta ökar när klimatet blir varmare. På
grund av minskad nederbörd och ökad avdunstning bedöms många redan torra regioner bli än
torrare. Främst gäller detta tropikernas randområden, medelnederbörden beräknas minska
allmänt i subtropikerna i breda bälten runt 25°N
(dock ej över Ostasien) och 25°S.
Nederbördsmönstren förändras och regnrika
perioder kan i framtiden uppträda under andra
årstider än i dagsläget. Även de områden som får
mer nederbörd kan påverkas i motsatt riktning
genom minskad ytavrinning och minskad fuktighet i jorden på grund av den ökande avdunstningen.
Medelnederbörden beräknas öka allmänt i tropiska områden runt ekvatorn, i synnerhet över
tropiska havsområden och över land i delar av
norra Afrika samt Sydasien. Ökningar beräknas
också för mellanhöga och höga breddgrader från
45°N till Nordpolen och från 45°S till Sydpolen.
Det inkluderar norra Europa och Skandinavien
samt motsvarande regioner på södra halvklotet.
IPCC betonar att framtida utsläpp av växthusgaser
liksom förekomsten av aerosoler i atmosfären bestäms av hur samhället utvecklas. Utsläppen påverkas
av ekonomisk tillväxt, grad av utveckling och i vilken
utsträckning ny teknik görs tillgänglig på marknaden. De påverkas också av befolkningstillväxt liksom
av framväxten av ett regelverk för kontroll och styrning av utsläppen världen över.
Alla IPCC:s scenarier för framtida utsläpp visar
att koncentrationen av främst koldioxid i atmosfären,
kommer att öka kraftigt under 2000-talet. Utsläpp
av koldioxid från förbränning av fossila bränslen och
avskogning i tropiska områden förväntas till exempel år 2100 ligga på mellan 5 och 35 giga ton kol per
år jämfört med det genomsnittliga utsläppen under
1990-talet på cirka 7,5 giga ton kol per år.
Dessa utsläpp skulle betyda att koncentrationen
av koldioxid i atmosfären skulle öka från dagens nivå
på ungefär 370 ppm till mellan 540 och 970 ppm år
2100. Om osäkerheter i form av förändringar i
sänkornas betydelse och storlek tas med bedöms koncentrationen av koldioxid i atmosfären år 2100 i stället
kunna ligga på mellan 490 och 1 260 ppm.
16
Olika framtida världar
B2
En viktig utgångspunkt i IPCC:s arbete är scenarier
över hur utsläpp av växthusgaser och aerosolbildande ämnen, speciellt svavel, kommer att utvecklas med tiden. I särskilda utsläppsscenarier
beskrivs möjliga utvecklingar av utsläpp av växthusgaser och svavel. Scenarierna skiljer sig åt beroende på vilka antaganden som görs om utvecklingen, bland annat vad gäller ekonomisk tillväxt
och befolkningsutveckling.
Fyra huvudscenarier förekommer, ett av de fyra
har delats i tre olika tekniska utvecklingar (A1FI,
A1T, A1B). Världens befolkning ökar i samtliga
scenarier samtidigt som BNP ökar och inkomstskillnaderna minskar. Däremot varierar antagandena om hur energisystem och markanvändning utvecklas. I vissa scenarier minskar koldioxidutsläppen till år 2100 jämfört med år 1990.
I andra scenarier har de sexfaldigats.
De olika scenarierna anses alla vara möjliga men
inget ses som mer troligt än de andra. Inga antaganden om utsläppsbegränsningar (typ Kyotoprotokollet) finns inlagda.
B1
Utsläpp av koldioxid
25
Gt kol/år
20
IPCC Scenarier
A1B
A1T
A1F1
A2
B1
B2
IS92a
15
10
5
2000
Liten befolkningstillväxt, snabb ekonomisk
tillväxt, införande av ny teknik och förnybara
bränslen. Globala lösningar eftersträvas. Hur
alternativa utvecklingar vad gäller bränslen
slår visas i tre underscenarier:
A1FI
Stor kol- & oljeanvändning.
A1T
Stor användning av icke fossila,
förnybara bränslen som biobränsle,
sol-, och vindkraft (dessa skulle täcka
85 procent av energiproduktionen år
2100).
A1B
Förnybara bränslen används i samma
utsträckning som kol och olja.
2020
2040
2060
2080
2100 År
Koncentration av koldioxid
1300
1200
1100
1000
900
800
IPCC Scenarier
A1B
A1T
A1F1
A2
B1
B2
IS92a
700
600
500
400
300
2000
2020
2040
2060
2080
2100
År
2060
2080
2100
År
Utsläpp av svaveldioxid
Stor befolkningstillväxt, långsam ekonomisk
tillväxt och svag teknikutveckling. En heterogen värld med stora skillnader i regional
utveckling.
150
Liten befolkningstillväxt (lika A1). En omfattande förändringstrend i den globala ekonomin mot mer service, IT och effektivare
resursanvändning. Globala lösningar liksom
hållbar utveckling eftersträvas. Klyftorna i
världen minskar.
Miljoner ton
A2
IS92a Medelbedömning för befolkningstillväxt etc
vilket ger medelstor utsläppsutveckling.
ppm
A1
Medelstor befolkningstillväxt. Utvecklingen
sker med sikte på hållbarhet, dock med stort
inslag av lokala lösningar i stället för globala
lösningar.
100
IPCC Scenarier
A1B
A1T
A1F1
A2
B1
B2
IS92a
50
ppm = parts per million, volymenheter och mått på koncentration av växthusgaser i atmosfären
17
2000
2020
2040
El Niño allt vanligare?
Isar smälter
Klimatfenomenet är en periodisk uppvärmning av
ytvattnet i de östra delarna av Stilla Havet. Ett regionalt
fenomen som dock har effekter på klimatet i stora delar
av världen.
Vanligen leder El Niño till att molnsystemen förskjuts österut, något som leder till torka i Indonesien
och Australien. Centrala Stilla Havet drabbas av kraftiga regn och orkaner vilket normalt är sällsynt där.
Även Ecuador och Peru, som normalt har ökenliknande
klimat, får kraftiga regn som orsakar översvämningar
och erosion av det annars torra landskapet. El Niño
återkommer i regel vart fjärde till sjunde år och varar
cirka 12 till 17 månader.
El Niño har blivit både vanligare, mer ihållande och
kraftigare sedan 1970-talet. Klimatmodeller indikerar
en framtida förstärkning av El Niño, något som skulle
medföra både fler torrperioder och översvämningar
i tropiska områden. Osäkerheterna vad gäller väderfenomenets framtida beteende är dock stora.
Snötäcket och havsis på norra halvklotet minskar i
omfattning och väntas i framtiden minska ytterligare.
De flesta glaciärer utanför polerna drar sig tillbaka.
Havsisens utbredning i Arktis har successivt minskat
sedan 1950.
Antarktis ismassor kommer sannolikt att öka under de närmaste hundra åren på grund av ökad nederbörd. Vid fortsatt uppvärmning kan dock Antarktis
isar istället minska avsevärt i omfång. En sådan avsmältning skulle bidra till den förväntade ökningen av
havsytan med flera meter under de närmaste 10 000
åren.
I motsats till Antarktis ismassor kommer Grönlandsisen att minska i omfång de närmaste hundra
åren. Avsmältningen väntas bidra till den stigande
havsytan med några centimeter. Klimatmodeller
indikerar att en lokal uppvärmning högre än tre
grader skulle innebära en fullständig nedsmältning
av Grönlandsisen om den pågår tusentals år.
7. Förekomst och omfattning av väderfenomenet El Niño 1870-1999.
3
Temperaturavvikelse (°C)
El Niño
2
1
0
-1
-2
La Niña
1880
1900
1920
1940
1960
1980
2000
År
Väderfenomenet El Niño har blivit både vanligare och kraftigare sedan 1970. Figuren visar
förändringar i ytvattentemperatur relativt medelvärdet för perioden 1961–1990.
Också klimatfenomenet La Niña har visat ökad intensitet under perioden. La Niña förknippas med kyligare vatten än normalt, fenomenet uppträder i Stilla Havet vid ekvatorn.
Källa: Raynor et al. 2000, Kaplan et al. 1998, Smith et al. 1998
18
SAMHÄLLETS SÅRBARHET
FÖR KLIMATFÖRÄNDRINGAR
Frågan är inte om klimatet kommer att förändras på grund av människans
aktiviteter, utan snarare hur mycket, var och när. Enligt IPCC står vi inför en
oundviklig klimatförändring, möjlig att påverka endast till takt och omfattning.
En klimatförändring kommer att allvarligt påverka både naturmiljön samt ekonomiska och sociala värden i många delar av världen. Hit hör vattenresurser,
jordbruk, skogsbruk, fiske, hela ekosystem och många av människans samhällen.
Vår egen hälsa hotas bland annat av minskad tillgång till mat och vatten och
av ökad exponering för insektsburna sjukdomar. IPCC drar slutsatsen att de flesta
människor kommer att påverkas negativt av en klimatförändring.
19
Hastigheten har betydelse
bristen i många redan torra områden.
IPCC konstaterar att utvecklingsländer är mycket
sårbara för en klimatförändring eftersom flera av
dem är belägna i torra regioner.
Dricksvattnets kvalitet påverkas dessutom negativt av en ökad vattentemperatur liksom av föroreningar från översvämmade floder. När havsytan
stiger kan saltvatten tränga in i kustnära brunnar
och dricksvattenreservoarer.
Vattenresursers, jord- och skogsbrukets, fiskets och
samhällens sårbarhet inför en klimatförändring
bestäms av förändringens storlek och med vilken
hastighet den inträffar. Sker temperaturökningen
snabbt minskar möjligheterna för ekosystemen att
anpassa sig till nya klimatförhållanden. Förändringar i förekomsten av extrema väderfenomen har stor
betydelse för graden av sårbarhet.
IPCC pekar på det faktum att en av människan
orsakad klimatförändring är en ny stressfaktor för
många ekosystem. Ekosystem som i många fall
redan idag är utsatta för negativ påverkan som föroreningar, ökande resursuttag och icke-hållbara
brukningsmetoder.
Jordbrukets produktivitet förändras
Vid en mindre temperaturökning bedöms produktionen inom jordbruket öka på medelhöga och höga
breddgrader. Jordbrukets produktion bedöms dock
minska på medelhöga breddgrader om temperaturen ökar med mer än 2 till 3 grader.
I delar av tropikerna och dess randområden
leder dock istället en stigande temperatur till minskad produktion. Här ligger många grödor redan idag
nära gränsen för vad de klarar temperaturmässigt.
Området präglas av ett torrt, obevattnat jordbruk
och skördarna minskar därför sannolikt vid varje
liten temperaturökning. I Afrika och i Latinamerika väntas 30-procentiga minskningar i jordbrukets produktion under 2000-talet. Risken för svält i
vissa tätbefolkade regioner bedöms därför öka.
IPCC:s bedömning är att produktionen inom
jordbruket – globalt sett – kan bibehållas på dagens
nivå förutsatt att temperaturökningen inte blir större
än några få grader (2-3 grader). Skörderesultat och
förändringar i jordbrukets produktion till följd av
ett förändrat klimat kommer dock att variera kraftigt, regionalt och lokalt.
Förändringar i jordbrukets produktion är viktiga mot bakgrund av att 800 millioner människor
idag lider av undernäring. Som en följd av befolkningstillväxt och ökande välstånd i vissa länder bedöms konsumtionen av mat öka med 50 procent
inom 30 till 40 år jämfört med idag.
U-länder mer sårbara än i-länder
Möjligheterna till anpassning inom områden som
vattenförsörjning och jordbruk ökar i takt med att
tekniska framsteg görs och nya odlingsmetoder
utvecklas. Men u-länder har sällan varken tillgång
till modern teknik, finansiella resurser eller ändamålsenlig information om möjligheter till anpassning. IPCC slår fast att sårbarheten ökar när
möjligheterna till anpassning är små.
Verkningsgraden och kostnadseffektiviteten i
de åtgärder som vidtas för anpassning kommer att
vara beroende av kulturella, utbildningsmässiga,
institutionella och juridiska förutsättningar och
förhållningssätt. Om effekterna av en klimatförändring tas med i beräkningarna när resurs- och
utvecklingsfrågor diskuteras liksom vid planering
av investeringar i infrastruktur, underlättas anpassningen till klimatets egenskaper i en varmare värld.
Ökad risk för vattenbrist
Trots ökad total nederbörd över jorden förväntas
regnmängden över de flesta torrområden minska.
En klimatförändring väntas därför förvärra vatten-
Olika möjligheter till anpassning
spridningskorridorer för att underlätta växt- och
djurlivets anpassning. Arter på höga breddgrader
hotas mest eftersom deras möjligheter att hitta nya
livsmiljöer är begränsade.
Växter och djur i kustzoner och marina miljöer
påverkas när temperaturen stiger. Tiden för isläggning minskar, vattnets salthalt förändras och vågoch havscirkulationen påverkas. Olika vattenområdens artsammansättning av fisk ändras när
livsmiljöerna påverkas.
Växter och djurs artrikedom kan visserligen öka
lokalt när nya arter anländer som en följd av insekter, fåglars och växters ändrade utbredningsområden. Men allt fler klimatrelaterade störningar
i form av sjukdomsspridning, insektsangrepp och
bränder kan också leda till minskad artrikedom.
Idag lever många arter i fragmenterade livsmiljöer. Exploaterade områden mellan dessa miljöer blir barriärer och kan hindra den flyttning arter skulle behöva göra när klimatet ändras. Nationalparker och reservat behöver därför förses med
20
Växt- och djurliv påverkas
Kustområden drabbas dubbelt
En rad observerade förändringar i jordens växt- och
djurliv kan kopplas till regionala förändringar i
klimatet. Det handlar bland annat om tidigare blomning hos vissa träd, tidigare äggläggning hos fåglar,
förlängd växtsäsong på norra halvklotet, ändrade
gränser för insekters, växters och djurs utbredning
(mot polerna och upp på högre höjder), liksom om
det tilltagande problemet med blekning av korall.
Flera av dessa så kallade biologiska system är
visserligen utsatta för annan påverkan som kan leda
till ett ändrat beteende. Men IPCC påpekar att de
förändringar som iakttagits i fler fall överensstämmer mycket väl med klimatrelaterade reaktioner hos
de aktuella arterna.
Hela ekosystem kommer att påverkas när enskilda arter reagerar på förändringar i klimatet. Ett
varmare klimat innebär förändringar i ekosystemens struktur, sammansättning, produktivitet och
geografiska spridning. Flera av dessa ekologiska
effekter kommer dock sannolikt att märkas först
tiotals eller hundratals år efter det att förändringarna i klimatet inträffat.
En stigande havsyta bedöms ha negativ inverkan
på människans samhällen, turism, färskvattenreservoarer, fiskenäring, infrastruktur, jordbruksmarker liksom på våtmarker. Till de negativa effekterna hör förlorade landområden, ekonomiska
värdeminskningar och folkomflyttningar av tiotals
miljoner människor. Många kustområden bedöms
vara särskilt utsatta.
Idag uppskattas ungefär hälften av världens befolkning leva i kustregioner. Fördelningen varierar
dock kraftigt mellan länder. Dessa ofta tätbefolkade
områden kommer att påverkas både av en höjning
av havsytan, översvämningar och av ökad risk för
oförutsedda flodvågor i samband med kraftigare
tropiska stormar.
Låglänta öar och områden vid floddeltan är
särskilt känsliga för en höjning av havsytan. En
stigande havsyta bedöms medföra att stora landarealer går förlorade. Låglänta ö-nationer riskerar
förlust av hela kulturer när havet lägger land under
sig. Möjligheter till anpassning kan helt saknas för
dessa länder.
Skogar är sårbara för en klimatförändring
Skogars och skogsarters utbredning bedöms påverkas av förändringar i temperatur, nederbörd,
extrema väderfenomen och förändringar i förekomst och omfattning av insektsangrepp och
bränder. Effekter som skogsdöd samt förändringar
i skogens artsammansättning och åldersstruktur
bedöms blir följden. Något som i sin tur på lång
sikt inverkar negativt på möjligheterna att lagra
kol i växande skog.
IPCC räknar med att nuvarande nettoupptag
av kol i landområden sannolikt kommer att öka
under första halvan av 2000-talet för att därefter
plana ut och minska successivt under seklet.
IPCC slår fast att en stigande
havsyta kommer att öka kustbefolkningars sårbarhet för
översvämningar. Idag drabbas
i genomsnitt nära 50 miljoner
människor per år av översvämningar på grund av stormar och flodvågor. Vid en höjning av havsytan med 50 cm
skulle den siffran stiga till
drygt 90 miljoner. Höjs havsytan med en meter bedöms
mer än hundra miljoner människor påverkas.
21
Insektsburna sjukdomar väntas få ökad spridning.
Sjukdom
Insekt
Antal människor
utsatta för risk
(miljoner)
Nuvarande
utbredning
Sannolikhet för ökad
spridning vid uppvärmning
Malaria
mygga
2 100
tropikerna och
dess randområden
++
Snäckfeber
vattensnigel
600
tropikerna och
dess randområden
++
Filariasis
mygga
900
tropikerna och
dess randområden
+
Flodblindhet
mygga
90
Afrika/Latinamerika
+
Sömnsjuka
tse-tsefluga
50
tropiska Afrika
+
Denguefeber
mygga
uppgift saknas
tropikerna
++
Gula febern
mygga
uppgift saknas
tropiska Sydamerika
och Afrika
+
Sannolikt +
Mycket sannolikt ++
Effekter på människans hälsa
till de sjukdomar som bedöms få större spridning.
Jämfört med idag bedöms 10 miljoner fler människor i framtiden komma att leva i områden med risk
för malaria. Salmonella, kolera och andra vatteneller matrelaterade sjukdomar bedöms också öka,
främst i tropikerna och dess randområden.
Effekter som minskad matproduktion i områden med ofta marginella födoresurser liksom
klimatrelaterade störningar i ekonomin och folkomflyttningar till följd av en stigande havsyta, kommer att ha allvarlig inverkan på människors hälsa.
Till de direkta effekterna på människans hälsa av ett
varmare klimat hör ökad dödlighet och sjuklighet
till följd av värmeböljor. I vissa regioner där vintrarna blir varmare skulle dödligheten under vinterhalvåret minska.
Indirekta effekter på hälsan handlar bland annat
om ökad exponering för insektsburna sjukdomar
när insekters utbredningsområden förändras och
säsongen för insekterna förlängs. Malaria, denguefeber, gula febern och hjärnhinneinflammation hör
Korallreven hotas när temperaturen stiger
Havens korallrev tillhör de mest artrika marina
ekosystemen i världen. De har stor betydelse för
näringar som fiske och turism. Som vågbrytare
skyddar de låglänta kuststräckor och begränsar
erosion av havsstränder.
Dessa rev, som redan i dag ofta hotas av föroreningar, icke-hållbar turism och skadliga fiskemetoder, är mycket sårbara för förändringar i klimatet. De kan möjligen anpassa sig till en lång-
samt stigande havsnivå, men inför en längre periods
uppvärmning av vattnet på 3–4 grader över säsongsmax, är de försvarslösa. Omfattande koralldöd väntas bli följden av en sådan uppvärmning.
Kortvariga temperaturökningar i storleksordningen 1–2 grader kan orsaka så kallad blekning
av korall, också den med förödande konsekvenser
för revet. Grenad korall påverkas i mindre omfattning än tallriks- och hjärnkorall.
22
ÅTGÄRDER FÖR ATT
BEGRÄNSA EFFEKTERNA
IPCC:s tredje utvärdering visar på en rad negativa effekter av en klimatförändring.
Men rapporten innehåller också goda nyheter i form av möjligheter att verkligen
minska utsläppen. Åtgärder som i flera fall kan genomföras till liten eller ingen
extra kostnad för samhället.
Internationellt samarbete ses som viktigt. Via samarbete mellan länder och
sektorer kan kostnader för åtgärder hållas nere, frågor om konkurrenskraft mellan
olika länders näringsliv kan lösas och potentiella konflikter om internationella
handelsregler etc kan hanteras.
IPCC slår fast att många länder visserligen står inför en utmaning när det gäller
att infria de utsläppsmål som satts upp. Men även nivåer över uppsatta mål
bedöms som fullt möjliga att nå genom nationella utsläppsbegränsningar och
genom utnyttjande av de metoder för internationellt samarbete som anges i
Kyotoprotokollet.
23
Kraftiga utsläppsminskningar krävs
Klimatkonventionens målsättning om en utveckling utan farlig mänsklig klimatpåverkan innebär
att halten av växthusgaser stabiliseras på en nivå som
gör det möjligt för ekosystem att anpassa sig naturligt samtidigt som den biologiska mångfalden
bevaras. Jordens livsmedelsproduktion får inte
hotas och förutsättningar för fortsatt ekonomisk
och hållbar utveckling ska finnas.
IPCC påpekar det faktum att de flesta länders
utsläpp har ökat markant under de senaste åren. För
att klara den långsiktiga utmaningen – att stabilisera
koncentrationen av växthusgaser i atmosfären i enlighet med klimatkonventionens artikel 2 om ”farlig
påverkan på klimatsystemet”, krävs att de globala
utsläppen av växthusgaser inom en snar framtid är
väsentligt lägre än idag.
8. Lång bromssträcka för effekter.
Reaktionstid
Klimatsystemet reagerar
långsamt på minskade
utsläpp av växthusgaser.
Både temperaturen och
havsytan kommer att
fortsätta att stiga under ett
sekel eller mer även efter
det att halten av
växthusgaser i atmosfären
stabiliserats.
Utsläpp av koldioxid
kulminerar: 0 till 100 år
Havsnivåhöjning av smältande
inlandsisar: flera tusen år.
Havsnivåhöjning av värmeutvidgning:
hundratals till tusen år.
Stabilisering av temperaturen:
några hundra år.
Stabilisering av koldioxidhalten
i atmosfären: 100 till 300 år.
Utsläpp av koldioxid
Idag 100 år
Tid
1000 år
9. Utsläpp och temperaturförändring vid olika stabiliseringsnivåer av koldioxid i atmosfären (IPCC scenarier).
b) Förändring i global medeltemperatur (C°)
7
6
a) Utsläpp av koldioxid (Gt C)
5
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
A2
4
A1B
A2
3
A1B
B1
2
B1
1
0
2000
2050
Stabiliseringsnivå
1000
750
650
550
450
IPCC SRES
scenarier
2100
2150
2200
2250
2300 År
2000
2050
2100
2150
2200
2250
2300 År
a) Oavsett nivå krävs kraftiga utsläppsminskningar för att stabilisera halten av koldioxid i
atmosfären. För att nå en stabilisering på 550 ppm måste utsläppen minska inom ett par
decennier och minska ytterligare under nuvarande nivå några decennier senare. Skuggat
område illustrerar osäkerhetsintervallet i scenarierna.
b) Förändring i medeltemperatur beräknad via en enkel modell för stabilisering. Den globala
medeltemperaturen fortsätter att stiga, men långsammare, efter stabilisering av koldioxidkoncentrationen i atmosfären. Skuggat område illustrerar osäkerhetsintervallet i scnarierna.
24
Stabilisering kräver begränsade utsläpp i alla regioner
De länder som ratificerat klimatkonventionen från
1992 har enats om att hejda ökningen av koldioxid i
atmosfären och stabilisera halten på en nivå som
”förhindrar farlig inverkan på klimatsystemet genom
mänsklig verksamhet”. Svenska experter bedömer att
den nivån inte bör överstiga 550 ppm, en ungefär
dubbelt så hög nivå jämfört med förindustriell tid.
IPCC har inte sett det som sin uppgift att rekommendera en acceptabel stabiliseringsnivå, men
påpekar att en stabilisering av växthusgaserna i atmosfären kräver utsläppsminskningar i alla regioner. Ju lägre stabiliseringshalt, desto snabbare och
kraftigare utsläppsminskningar.
Förutsatt att världens regeringar beslöt stabili-
sera halten av koldioxid i atmosfären på 550 ppm
skulle utsläppen globalt sett inte få öka efter 2025
för att sedan minska till nivåer under dagens värden mellan år 2040 och 2070. En sådan utveckling fordrar enligt IPCC att utsläppstrenderna i alla
regioner bryts inom några få decennier.
IPCC konstaterar att olika utvecklingsvägar kan
resultera i mycket olika utsläpp av växthusgaser.
Det finns ingen given väg till en framtid med låga
utsläpp – länder och regioner måste välja sin egen
väg. Den nivå som bestäms för stabilisering av koldioxid i atmosfären bestämmer också vilka åtgärder som kan och måste tas till.
Viktiga tekniska framsteg har gjorts
Till de betydande tekniska landvinningar som
gjorts sedan IPCC:s senaste utvärdering 1995 hör
teknik för vindturbiner, hybridbilar, bränslecellsteknologi och teknik för underjordisk lagring av
koldioxid. Potentialen att med hjälp av tekniken
minska utsläppen bedöms vara 3,6 till 5 giga ton
kol per år. Det motsvarar cirka 50 till 70 procent
av dagens utsläpp. Hälften av denna potential kan
utnyttjas till år 2020 genom åtgärder där intäkterna överstiger kostnaderna. Resterande hälft kan
nås till en kostnad av 100 dollar per ton kol.
IPCC slår fast att en stabilisering av halten av
koldioxid på en nivå mellan 450 ppm och 550
ppm kan nås via användning av enbart idag känd
teknik för energiutvinning och effektivisering.
Men IPCC påpekar också att en förutsättning för
en sådan utveckling är att en rad hinder av ekonomisk, politisk, social, beteendevetenskaplig och
kulturell karaktär övervinns. Forskning och utveckling liksom effektiv överföring av teknik kan
spela en viktig roll för kostnadseffektiva utsläppsminskningar globalt sett.
Vissa åtgärder kan
genomföras med ren vinst
IPCC pekar på att det finns åtgärder som kan
göras med nettovinst. Hit hör bland annat undanröjning av marknadsmässiga eller institutionella hinder och skatteväxling.
Åtgärder och tekniker för minskade utsläpp
av växthusgaser som löser flera lokala och regionala problem samtidigt (till exempel försurning
samt dålig luftkvalitet inom- och utomhus) är
andra exempel.
25
Kolsänkor kan bromsa utvecklingen
Ökningen av mängden koldioxid i atmosfären
beror dels på hur mycket som släpps ut, dels
på hur snabbt ett överskott i atmosfären kan
tas upp av växter på land eller absorberas av
haven.
Genom omfattande avskogning under århundraden – i Europa, Nordamerika och i modern
tid, i tropikerna – har stora mängder koldioxid tillförts atmosfären. Att motverka och vända den utvecklingen ses nu som ett viktigt inslag i det internationella arbetet för att bromsa takten i ökningen av koldioxid i atmosfären.
Genom att se till att kol varaktigt binds i skog
och mark skapas en så kallad ”kolsänka”. Den viktigaste sänkan anses vara det kol som årligen lagras i skogens ekosystem. Förändringar i skogens så
kallade kolförråd beräknas som skillnaden mellan
skogens tillväxt och avverkning.
Kolförrådens storlek inom respektive land har
nu blivit en viktig del i respektive lands åtagande enligt Kyotoprotokollet. Länder med stora
skogområden som till exempel Ryssland och
Canada har givits långtgående möjligheter att
tillgodoräkna sig skogens kapacitet att binda kol.
Teknikutveckling kan
minska utsläppen
Åtgärder och styrmedel krävs
IPCC anger i sin rapport en rad angreppssätt och
styrmedel som måste till för att nå nödvändiga
utsläppsminskningar. Det betonas dock att den optimala mixen av politiska beslut och styrmedel är
olika från land till land på grund av olika förutsättningar och beslutsmekanismer.
Exempel på åtgärder för att styra mot minskade
utsläpp av växthusgaser är enligt IPCC:
• Strategier för prissättning av energi (koldioxidskatt och minskade energisubventioner).
• Minska eller helt ta bort subventioner som idag
leder till ökade utsläpp av växthusgaser (bland
annat inom jordbruks- och transportsektorn).
• Incitament såsom möjligheter till snabbare avskrivning på investeringar för näringsidkare och
lägre kostnader för konsumenter.
• Ta fram inhemska och internationella program
för handel med utsläppsrätter och gemensamt
genomförande.
• Frivilliga program och överenskommelser med
industrin.
• Övervakningsprogram med krav på lägsta tillåtna nivå för energieffektivitet.
• Satsningar för att öka efterfrågan i syfte att
främja utvecklingen och användningen av avancerad teknik. Presentation av goda exempel.
• Märkning för att visa produkters energieffektivitet.
Utsläppsminskningar kan nås genom användning
av teknik och styrmedel som accelererar både utveckling och användning av ny teknik inom:
Energiförsörjning
Här krävs teknik för en mer effektiv konvertering
från fossila bränslen till bränslen och energikällor
med lägre kolinnehåll.
IPCC pekar också på möjligheterna med ökad
användning av kärnenergi liksom på ökad användning av förnybara energikällor som vind- och solkraft och biobränslen.
Energianvändning
Teknik för effektivare energianvändning krävs inom
en rad sektorer som industri, transport liksom för
effektivare energianvändning i bostäder och lokaler.
Jord- och skogbrukbruk
Odlingsmetoderna kan förbättras inom både jordoch skogsbruk liksom inom områden avsedda för
extensiv betesdrift. Här handlar det bland annat om
satsningar på plantering av ny skog, på återbeskogning och åtgärder för att dämpa takten i avskogning
i samband med avverkning och svedjebruk. Det
handlar också om åtgärder för att återställa jordbruks- och betesmarker som förfallit till låg produktion, förbättra foderkvaliteten för idisslare samt att
främja ”agroforestry” (trädjordbruk).
26
Kyotoprotokollet
Kytoprotokollet från 1997 omfattar gaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och de industriella
gaserna HFC, PFC och svavelhexaflourid (SF6).
Protokollet anger att i-länderna ska minska sina
utsläpp, u-länderna har av rättviseskäl inga
utsläppsåtaganden. De så kallade flexibla mekanismerna erbjuder tillsammans med effektivt utnyttjande av så kallade kolsänkor, sätt att genomföra åtgärder för minskade utsläpp där de är billigast. Enligt Kyotoprotokollet ska mekanismerna
komplettera inhemska åtgärder och får inte ses
som ett medel att undvika åtaganden.
behöver får sälja en del av detta ”överskott”
till ett annat land som har svårare att minska
sina utsläpp.
2)
Gemensamt genomförande – i-länder som
genomför projekt som minskar utsläppen av
växthusgaser i andra i-länder har rätt att tillgodoräkna sig dessa minskningar.
3)
Mekanismen för ren utveckling, CDM (Clean
Development Mechanism) – står för projekt
som i-länder bedriver i u-länder för att kunna
tillgodräkna sig minskade utsläpp i hemlandet. Utöver utsläppsminskningar ska syftet
också vara att bidra till en hållbar utveckling i värdlandet.
I Kyotoprotokollet finns tre flexibla mekanismer:
1)
Handel med utsläppsrätter – innebär att
i-länder som släpper ut mindre än vad det
27
INTERNATIONELLT SAMARBETE
Merparten av det internationella samarbetet
mellan världens länder bedrivs inom ramen för
FN:s klimatkonvention från 1992. Kyotoprotokollet från 1997 kompletterar konventionen och
anger mål, metoder och riktlinjer för hur utsläppen
ska minskas. Målet är att världens länder totalt sett
ska minska sina utsläpp med drygt fem procent
jämfört med 1990 års nivå till perioden år 2008–
2012. Av protokollet framgår också att det är
i-ländernas ansvar att genomföra utsläppsminskningar.
Efter år av förhandlingar togs hösten 2001 i
Marrakech ett betydande steg mot minskade
globala utsläpp av växthusgaser. Målet för den
globala utsläppsminskningen omförhandlades till
två procent för perioden 2008–2012. Detta för att
så många länder som möjligt skulle delta i överenskommelsen. USA har inte åtagit sig att minska utsläppen och deltog inte heller vid förhandlingarna i
Marrakech.
I takt med att världens länder nu börjar agera för
att infria målsättningar om minskade utsläpp väntas
det internationella samarbetet fördjupas. På längre
sikt måste utsläppen minskas betydligt mer än de
åtaganden som gjorts för perioden 2008–2012.
Parallellt med samarbetet inom klimatkonventionen tas redan idag en rad andra viktiga initiativ till samarbete mellan forskargrupper, länder
och organisationer på olika nivåer. Hit hör bland
annat samarbete inom Nordiska ministerrådet,
organisationen ICLEI Cities for climate protection,
World energy council och Climate action network.
RÄTTVISA VIKTIG ASPEKT
•
Vid internationella förhandlingar om åtgärder för
att begränsa utsläppen av växthusgaser väger
rättviseaspekter mellan i- och u-länder tungt. En
huvudorsak är att effekterna av en klimatförändring bedöms bli särskilt allvarliga i u-länder med
risk för en ökande välfärdsklyfta mellan i- och
u-länder som följd. En klimatförändring minskar
u-ländernas möjlighet att begränsa fattigdomen
och nå en långsiktigt hållbar utveckling.
IPCC slår fast att en klimatförändring hotar
möjligheterna för många fattiga att fly fattigdomen genom att;
•
•
•
28
Allvarligt påverka jordbruk, skogar, fiskbestånd,
korallrev och mangrove-områden. Här finner
många fattiga människor idag sin huvsakliga
försörjning.
Minska tillgången till och försämra kvaliteten
på dricksvatten. Särskilt allvarlig blir effekterna
i redan idag torra områden.
Allvarligt påverka människors hälsa bland annat
genom risk för minskad mattillgång och ökad
risk för smittospridning av insekts- och vattenburna sjukdomar.
Öka befolkningens sårbarhet inför ekologisk
utarmning och naturkatastrofer som perioder av
översvämningar och torka.
Budskapet från IPCC, FN:s klimatpanel är tydligt; det råder inte
längre något tvivel om att vi människor verkligen bidrar till en
uppvärmning av jordens klimat.
Klara fakta om klimatförändringen är en sammanfattning av det vetenskapliga kunskapsläget om jordens klimat och hur det påverkas av människan. Här redovisas hur samhällets
sårbarhet, ekosystem och människans hälsa påverkas när temperaturen stiger. Men hotet
om en allvarlig klimatförändring kan mötas. Ökningen av medeltemperaturen kan begränsas – förutsatt att åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser vidtas. IPCC visar på
en rad möjliga utvecklingsalternativ.
IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change, består av flera hundra forskare från
olika discipliner världen över. Panelen har till uppgift att regelbundet analysera och utvärdera forskning om klimatsystemet. Deras slutsatser är avsedda att fungera som opartiska
underlag för beslut.
Klara fakta om klimatförändringen är ett sammandrag av IPCC:s tredje utvärderingsrapport från 2001. Mer att läsa finns på IPCC:s hemsida www.ipcc.ch
ISBN 91-620-8078-4