Varje år svämmade floden Nilen över och
dränkte stora landområden.
De gamla egypterna delade in året i tre årstider
utifrån den här översvämningen.
Den första årstiden var när Nilen svämmade
över.
Eftersom man inte kunde hålla på med jordbruk när det var
översvämning så tvingades många bönder att bygga
tempel och pyramider när det var översvämning.
Den andra årstiden var när vattnet hade sjunkit
undan och man kunde börja att plöja och så
jorden.
Den tredje årstiden var skördens tid. Då var det
bråttom med att hinna skörda innan nästa
översvämning kom.
Egypten kallades förut för ”det svarta
landet”.
Det berodde på att det blev kvar ett ”svart slam”
efter att Nilens vatten hade dragit sig undan.
Egyptierna lärde sig att bygga dammar och
kanaler så att man kunde spara vattnet tills det
blev torka.
Egypten var naturligt skyddat från fiender. I öster
var det en stor öken, och i väster låg Röda havet.
Faraon var den som bestämde i det gamla
Egypten.
Han ägde både landet och människorna och
ansågs vara son till solguden Ra
Folket och Faraos präster hade en extrem
respekt för honom, även efter hans död.
Egypterna trodde på ett liv efter döden. Därför
balsamerade man faraonerna och andra viktiga
personer.
Först drog man ut hjärnan genom näsan.
Sedan plockade man bort tarmarna, magsäcken,
levern och lungorna. Dessa sparades i speciella
krukor.
Sedan lade man kroppen i salt under 50 dagar så
att allt vatten skulle dras ur kroppen.
Kroppen smordes sedan med kryddor, sveptes in i
linnetyg och lades i en kista.
Pyramiderna är egentligen gamla gravar för
faraonerna.
Imhotep hette den arkitekt som ritade den allra
första pyramiden.
Cheops pyramid är den största pyramiden. Den är
137 meter hög och består av 2 300 000 stenblock.
Faraonernas balsamerade kroppar ställdes inne i
pyramiderna tillsammans med bland annat guld
och ädelstenar.
