Hans-Lennart Ohlsson, Museichef på Sjöhistoriska museet i

Kanaler,
landets
blodådror!
Hans-Lennart Ohlsson, Museichef på
Sjöhistoriska museet i Stockholm, är en sann vän
av kanaler. Här berättar han kanalernas historia
och hur Smedjebacken står i direktförbindelse
med New York, Kapstaden och Shanghai.
12
järnvaror kunnat gå på export och gett landet möjligheten till det handelsutbyte vi är beroende av än idag.
OM VI DÅ tänker oss ett land utan stensatta eller asfalterade vägar så förstår vi lätt att kustnära orter eller
orter med sjöförbindelser hade lättare att utväxla gods.
Om vi sedan också förutsätter att våra föregångare var
entreprenörer så förstår vi också varför man började
fundera om inte just vattenvägarna kunde byggas ut.
De första kända kanalbyggena sker i Egypten, mellanöstern och Kina. Från början kanaler för bevattning
och de äldsta från 4000 f Kr. Den första kanalen som ska
ha haft slussportar är från Egypten och från år 282 f Kr.
I Sverige och Europa är det nästan övervägande kanaler
för sjötransporter som byggs. Först ut i Europa med en
FOTO: ANDERS GEIDEMARK
SVERIGE HAR ALLTID varit ett skogklätt, glest
befolkat land i Europas norra utkant. Hela vår utveckling från jord- och skogsbrukssamhälle till industrisamhälle och välfärdsstat har varit beroende av att varor
kunnat transporteras enkelt och säkert genom landet.
Sommartid på slingriga landsvägar och vintertid, när isar
och tjäle ligger tjock, kunde man ordna tyngre transporter. Vi moderna människor kan knappast ana hur
mycket som burits fram och tillbaka. Det sägs att en häst
klarar lite drygt 100 kg på ryggen. Får den en vagn för
lasten kan man lägga på 2000 kg, går vagnen på räls upp
till 10 000 kg. Men drar hästen en pråm på en å eller en
kanal kan man lasta upp till 70 000 kg – 70 ton bakom en
enda häst! Tack vare transporter på åar, sjöar och också
kanaler har våra vanligaste produkter, tjära, malm och