Premiär för Hälsingeloppet
Den 13 mars blev det äntligen premiär för det första Hälsingeloppet på 53km
skidor klassisk stil. Förra året var vi redan anmälda men loppet blev inställt
p.g.a. snöbrist. Sträckan skulle egentligen gå mellan Ljusdal och Hudiksvall,
men fick kortas av med ca 8km p.g.a. snöbrist, så starten gick i stället nere på
sjön i Hybo öster om Ljusdal loppet gick efter den nedlagda Dellen banan (info
finns. Och bakgrundshistoria på deras hemsida) http://www.dellenbanan.nu/
Rapport från loppet hittar du här:
http://www.ht.se/20050314/artiklar/H1_20050314_036.pdf
Hudiksvalls skidors hemsida: http://www.halsingeloppet.nu/
Vi var två stycken i Sundbybergs IKs färger.
Vi fick busstranport från Hudiksvall till Hybo kl 0700 på morgonen. Det var en
bister morgon och minus 15 grader. Men vi hade en varm buss till förfogande
för den som ville fram till start. Kärvt före och egentligen behövdes inte speciellt
mycket fästvalla för banan saknar backar som ni förstår, på sin höjd några grader
åt ena eller andra hållet. Starten gick kl 0900 på sjön nedanför järnvägsstationen
och där åkte man uppför en backe till banvallen som säkert var2 meter hög, den
högsta på hela loppet. Vi var ca 40 tal som åkte långa sträckan. Det fanns även
sträckor på 30km och 17km med start närmare Hudiksvall.
Deltagarna splittrades rätt så snabbt och snart var vi ensamma Soili och jag. Med
jättelånga raksträckor framför oss. Spåret var draget mellan rälsen men ibland
hade dom missat så vi åkte på rälsen eller träffade den med staven och fick inget
bra resultat på stakningen.Ibland hann vi ifatt några som tröttnat. En skyllde på
dålig fästvalla, men det var bara stakning som gällde. Första 3 milen gick väl
bra, men sen började armarna önska lite variation. Det fanns inte så mycket att
välja emellan, förutom att diagonala eller köra med frånskjut. Fanns rätt så
mångavätskekontroller med blåbärsoppa, vatten och sportdryck.Vilket även var
ett välkommet avbrott att få prata lite med folk på vägen till mål.
Temperaturen steg något under dagen och det kom en och annan snöflinga som
förbättrade glidet tyckte jag. Som tur var så fanns det lite publik efter banan,
förutom vätskekontrollerna. Dom återstående dryga 2 milen var mer en mental
kamp än ett fysikt styrkeprov. Fick lite omväxling tidigare när vi åkte igenom
två tunnlar. Men nu var det tomt i spåret framför ett bra tag. När vi hade en mil
kvar såg vi en prick långt framför oss. Det gav i alla fall mig styrka att ta upp
jakten och också en anledning att få tänka på nåt annat. Själv tyckte jag att det
var flera km kvar när spåret helt plötsligt vek av från banvallen upp på en kulle.
Då var det bara 200 meter till mål och mitt byte stakade i vild förtvivlan för att
komma före oss, vilket han lyckades med nätt och jämt. Hörde efteråt i duschen
att han hade varit jagad av två gröna figurer.
Det här loppet såg vi fram emot speciellt eftersom vi missade ”öppet spår” p.g.a.
sjukdom. Om jag skall utvärdera och jämföra det här med 9 mil Vasalopp så är
Hälsingeloppet tyngre. Först att staka i 53km, men framför allt att inte få vila
ens en halv minut. Jag var beredd på att mina armar skulle vägra fungera på flera
dagar efter den här prestationen. Men dagen efter kändes bra. Så slutsatsen kan
bara vara att loppet var psykisk prestation. Tacksam för Soilis sällskap för
annars hade det varit ensamt i spåret.
Det är en tuff utmaning att anmäla sig till nästa år och du får garanterat max
träning för dina armar och en psykisk test på köpet.
Vi klarade det:
Hans Rosengård och Soili Vehmas Sundbybergs IK Skidor
