Man måste vara macho, därför att mesen inte går hem

”Man måste vara macho, därför
att mesen inte går hem”
- En kvalitativ studie om kvinnors våld mot män i
heterosexuella förhållanden sett ur myndigheters
och ideella organisationers perspektiv
Författare Cecilia Larsson
Jessica Källerteg
Handledare Anders Östnäs
Termin VT 11
Kurskod 2SA300
Titel
”Man måste vara macho, därför att mesen inte går hem”
En kvalitativ studie om kvinnors våld mot män i heterosexuella
förhållanden sett ur myndigheter och ideella organisationers
perspektiv.
Engelsk Titel
“You have to be macho, because the geek is no good”
A qualitative study of women’s violence against men in
heterosexual relationships, seen from the perspective of
authorities and non-profit organisations.
Författare
Jessica Källerteg och Cecilia Larsson
Handledare
Anders Östnäs
Datum
Maj 2011
Antal sidor
42
Nyckelord
kvinnors våld, utsatta män, myndigheter, ideella organisationer,
kunskap, resurser, erfarenhet, genus, kön, makt
ABSTRACT
The intention of this qualitative study is to describe and analyse women's
violence against men from the perspective of authorities and volunteer
organisations. Data has been collected trough semi-structured interviews with
six respondents stemming from the police, social services and a help
organisation for men respectively. The data has been analysed using existing
research and common theories about power, sex and gender. The study shows
that IPV does not only contain physical violence, but also acts of
psychological-, sexual-, economical-, material-, and latent violence as well as
the fact that one act of violence almost never exists alone. It is shown that
women more often use psychological abuse against their partner then men do
and also that men tend to stay longer in an abusive relationship then women.
The effects of the physical violence differs between genders because men are
generally bigger and stronger. When it comes to the psychological violence
however, it appears that both men and women become affected in the same
way. The respondents all say that they have no or little experience in meeting
and treating men in this situation. They also have different views and opinions
about how the funding is distributed between organisations that meet and help
men as opposed to women in IPV relationships.
Tack!
Vi vill tacka våra respondenter Bertil Begander, Bo Jonsson, Susanne Tistrand, Annica
Nordh, Gunilla Karlsson och Helene Torstensson för att Ni ställt upp och varit avgörande
tillgång för oss. Utan Er hade denna uppsats inte varit möjlig.
Ett speciellt tack till Dig, Bertil, för alla dina roliga citat, de har gjort vår uppsatstillvaro lite
lättare.
Vi vill tacka Ingrid Carlqvist, Ulf Antonsson och Johan Englén för visat intresse och för att ni
tog er tid. I samma veva vill vi tacka alla som hjälp oss hitta våra informanter och trott på oss
och vår uppsats.
Tack till Mikael Ernbo på BRÅ för att Du redde ut all statistik för oss, utan Dig hade vi helt
klart varit ute och cyklat!
Sen vill ju självklart också tacka vår kritiska vän, Anders Östnäs för goda råd och
uppmuntrande ord.
Vi riktar också ett tack till Ulf Drugge som gav oss en knuff i rätt riktning vad gäller teorin
och som gav oss en stor egoboost när han kallade oss pionjärer.
Ett stort tack till våra familjer som stöttat, visat förståelse och gjort vissa uppoffringar. Ett
speciellt tack till Ewa Cato för stort engagemang och hjälp och Mikael Larsson för
taxiverksamheten som gjorde intervjuerna i Göteborg möjliga.
Sist men inte minst vill vi tacka varandra för en tuff men samtidigt väldigt rolig och givande
uppsatstid. Det har varit blod, svett och tårar men framförallt litervis med te, goda luncher och
fika och massor med skratt!
Kalmar 2011-05-12
Med kärlek
Cecilia Larsson och Jessica Källerteg
i
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
1
1.1 Bakgrund
1
1.2 Problemformulering
2
1.3 Syfte och frågeställningar
4
2. METOD
5
2.1 Metodologiskt tillvägagångssätt
5
2.1.1 Urval
5
2.1.2 Intervju
6
2.1.3 Analys
7
2.1.4 Validitet, Reliabilitet
7
2.1.5 Arbetsfördelning
8
2.1.6 Reflektion
8
2.2 Etiska överväganden
9
2.3 Avgränsningar
10
3. TEORI
11
3.1 Foucaults maktteori
11
3.2 Hirdmans genusteori
13
4. TIDIGARE FORSKNING
16
4.1 Definition av våld
17
4.2 Motiv till våld
18
4.3 Våldets utveckling och hur det yttrar sig
19
4.4 Upplevelser av våld
20
4.5 Att söka hjälp?
21
4.6 Reflektion
22
5. RESULTAT OCH ANALYS
22
5.1 Definition av våld
22
5.2 Motiv till våld
24
5.3 Våldets utveckling och hur det yttrar sig
25
5.4 Skillnader och likheter i våldet och mellan könen
26
5.5 Varför män inte söker hjälp
28
5.6 Bemötande
31
ii
5.7 Erfarenhet och kunskap
33
5.8 Resurser
34
5.9 Sammanfattning
36
6. SLUTDISKUSSION
37
7. REFERENSLISTA
41
Bilaga 1
I
Bilaga 2
II
iii
1. INLEDNING
1.1 Bakgrund
Vi beskriver nedan vad det var som gjorde att vi började intressera oss för ämnet kvinnors våld mot män i nära
heterosexuella relationer och beskriver vilka frågor som väcktes hos oss och som fick oss att vilja undersöka
fenomenet närmare.
Under vår praktikperiod var vi båda på en föreläsning som arrangerades av Alternativ till
våld (ATV). Föreläsare var psykologen Per Isdal som var med och byggde upp ATV i Norge
på 1980-talet. Föreläsningen var väldigt intressant och givande men vi reagerade båda två på
att den var så fokuserad på kvinnor och barns utsatthet. Under föreläsningen fick vi en större
inblick i vad våld faktiskt kan vara, att det inte enbart handlar om slag som resulterar i
blåmärken eller blod. Vi fick se en filmsekvens som för många väckte starka känslor, då en
man kraftigt misshandlar sin kvinna. Det var handuppräckning om vem som både blivit
utsatt för, eller har utsatt någon för våld och utifrån Pers väldigt målande förklaring av vad
våld är räckte de flesta upp handen i båda fallen. Något som för oss var intressant var hur
barn påverkas både neurologiskt och emotionellt av att bevittna våld i hemmet. Och
eftersom föreläsningen och även fördomen i samhället är att pappor misshandlar mammor så
väcktes en stor fråga i oss. Vem tänker på barnen till utsatta pappor som utsätts av mammor?
Den kvinnliga politikern som presenterade Per Isdal och föreläsningen hade en för oss
tydligt ensidig bild av vad våld i nära relationer är för något. I slutet av föreläsningen gavs
tid för frågor och det var då en man som frågade om våld i homosexuella relationer och
kvinnors våld mot män. Han ställde frågan som vi båda satt och höll på och svaret från Per
var då att han helt enkelt inte valt att fokusera på detta, men att det givetvis förekommer.
När vi pratade med våra kollegor efteråt var det egentligen ingen som reagerat på denna
vinkling som vi kände av. Ett intresse väcktes då för att undersöka om bilden som verkar
råda, att det är män/pappor som utför våld i nära relationer verkligen stämmer. Är detta den
attityd som präglar oss människor i vår vardag och då även vårt sätt att bemöta dessa män i
vårt framtida arbete?
1
1.2 Problemformulering
I denna del presenterar vi lite information som vi fått fram genom allmänna medier och BRÅ för att ge en
inblick i det vi senare kommer att studera. Vi redovisar även en begreppsdiskussion för att tydligt visa vad vi
menar när vi pratar om våld. Till sist förklarar vi varför vi har valt att använda oss av den engelska
förkortningen IPV när vi pratar om kvinnors våld mot män.
Pelle Billing, leg läkare och Michael Högberg, familjeterapeut skriver i sitt inlägg till
Sydsvenskan att de anser att det behövs en mer nyanserad debatt kring våldet i nära relationer.
De menar att kvinnors våld mot män är ett betydande samhällsproblem, och att forskningen
inte ger något stöd för teorin om könsmaktsordningen som legat till grund för den rådande
förklaringsmodellen till partnervåld. De menar att denna förklaringsmodell är orsaken till att
den forskning som diskuteras i debatten baseras på studier av enbart kvinnliga offer.
Billing och Högberg skriver att brottsförebyggande rådet (BRÅ) konstaterat att det i Sverige
saknas kunskap om i vilken utsträckning män utsätts för våld i nära relationer och att man inte
bör låsa fast sig vid könsmaktsordningen som förklaringsmodell. 1
Med hjälp av Mikael Ernbo på BRÅ fick vi fram följande statistik och på grund av att den
aktuella brottskoden (misshandel mot män över 18 år inomhus där förövaren hade en nära
relation med offret) infördes i december 2008 redovisar vi bara statistik över 2009 och 2010.
År 2009 anmäldes 2879 brott avseende misshandel mot män över 18 år inomhus där
förövaren hade en nära relation med offret, 2010 anmäldes 3170 brott. Med anmälda brott
menas själva brottshandlingen och säger ingenting om personen som utfört brottet, en person
kan alltså stå för flera anmälda brott. 2009 anmäldes 222 kvinnor misstänkta för detta brott
och år 2010 anmäldes 364 kvinnor misstänkta för samma brott.
Anmälda brott avser brott som anmälts och registrerats som brott av polis, åklagare eller
tull. En misstänkt person avser en person som av polis, tull eller åklagare bedöms som
skäligen eller på sannolika skäl misstänkta för brott någon gång under redovisningsåret och
där misstanken kvarstår efter avslutad utredning. I statistiken redovisas en misstänkt person
en gång oavsett om personen registrerats som misstänkt flera gånger under året.
Ernbo menar att det endast är en viss andel av de anmälda brotten där rättsväsendet lyckas
binda en misstänkt person till brottet. Eftersom en person kan stå för flera av de anmälda
brotten går det inte att göra någon jämförelse mellan anmälda brott och misstänkta personer.
1
Sydsvenskan
2
Det vi kan konstatera är att antalet kvinnor misstänkta för misshandel mot män över 18 år
inomhus där förövaren hade en nära relation med offret har ökat mellan 2009 och 2010.
I statistiken över anmälda brott finns uppgifter om misshandel i nära relation som skett
inomhus mot en man. Det handlar inte enbart om våld i heterosexuella förhållanden utan även
om våld mellan familjemedlemmar, mellan nära vänner eller inom homosexuella relationer. I
och med detta kan man inte avläsa vilket kön förövaren har, det kan alltså vara både en kvinna
eller en man och det säger heller ingenting om vilken ålder förövaren har.
BRÅs definitionen av nära relation är att offret och gärningspersonen är eller har varit gifta
eller sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden. Det kan även innebära att de har
gemensamma barn utan att bo tillsammans.
Ernbo menar att den aktuella statistiken inte ger någon bild av den faktiska brottsligheten.
Mörkertalet för misshandelsbrott är stort och i synnerhet då gärningsman och offer är bekanta
med varandra. Det innebär att förändringar i brottsstatistiken inte nödvändigtvis speglar
förändringar i den faktiska brottsligheten. Dessutom förekommer ytterligare en
selektionsprocess eftersom det i vissa brott finns en person som är att betrakta som skäligen
misstänkt.2
Att utöva våld i en nära relation innebär att man avsiktligt använder sig av fysiskt kraft,
psykisk påverkan eller överläge mot en närstående i syfte att skada, skrämma, tvinga fram
eller hindra vissa handlingar eller beteenden. Till fysiskt våld räknas all oönskad beröring och
fysisk handling som skadar och orsakar fysisk smärta. När man pratar om psykiskt våld menar
man kränkningar med ord och handlingar som riktar sig mot den utsattes person, egendom
eller människovärde. Det handlar också om direkta hot om fysiskt våld och våldsamma
konsekvenser eller indirekt hot som exempelvis självmord eller våld mot en annan närstående,
husdjur eller egendom. Man räknar även begränsningar av den utsattes rörelsefrihet som
psykiskt våld. Man kan också prata om materiellt våld vilket är när aggressivitet riktas mot
och förstör materiella ting i och utanför hemmet vilket kan bidra till att skapa oro och rädsla
hos den som är utsatt.
Andra typer av våld som kan förekomma är latent våld och sexuellt våld. Latent våld innebär
att den som är utsatt kan se på den andre att han eller hon har stark ilska och aggressivitet
inbunden i kroppen, som visar sig i kroppshållning och kroppsuttryck. Detta kan skapa rädsla
och upplevas som ett hot om våldsamma konsekvenser eller påminner om tidigare
2
Mikael Ernbo, Statistiker och utredare på Brottsförebygganderådet
3
erfarenheter av fysiskt våld. Att bli utsatt för sexuellt våld innebär att man blir tvingad att
delta i eller se på sexuella handlingar mot sin vilja, det är de handlingar som uppfattas som
sexuellt kränkande av den som blir utsatt.3 Stalkning är ett förföljelsesyndrom och ett
beteende som innebär att en person smyger på, övervakar och förföljer en person utan att
denne vet om det.4
I fortsättningen har vi valt att använda oss av förkortningen IPV som står för Intimate
Partner Violence då vi känner att det svenska begreppet Våld i nära relationer inte
överensstämmer med det vi vill förmedla. Våld i nära relationer kan innebära mer än våld i
en intim partnerrelation, till exempel våld mellan förälder och barn eller mellan andra
närstående/ anhöriga. Vi har i våra avgränsningar tydligt formulerat vilket våld vi har valt att
fokusera på och tycker då att begreppet IPV passar bättre att använda då det inte finns någon
bättre svensk översättning.
I de vetenskapliga artiklar vi tog fram för att läsa in oss lite på ämnen tar de flesta upp att
män inte söker hjälp i samma utsträckning som kvinnor eftersom samhällets normer säger att
män är det starka könet och att de ska klara av en sådan här situation själva.
Författarna i en artikel menar att det är ett socialt tabu att vara manligt offer för IPV och att
det finns få hjälporganisationer som inriktar sig enbart mot män.5
1.3 Syfte och frågeställning
Här presenterar vi syftet med vår studie och de frågeställningar vi arbetar utifrån. I detta avsnitt ramar vi in det
sociala problem vi vill undersöka.
Vi vill beskriva och analysera fenomenet kvinnors våld mot män. Vår utgångspunkt är
myndigheter och ideella organisationers perspektiv. Våra frågeställningar är:

Vilka kunskaper och erfarenheter har myndigheter och ideella organisationer om
ämnet?

Vad finns det för metoder för att möta män som lever i förhållanden där det
förekommer IPV?

Vilka resurser finns att tillgå för de här männen?

Hur gör de olika myndigheterna och ideella organisationerna för att utsatta män ska
veta vart de ska vända sig?
3
Rikskriscentra för män
Nationalencyklopedin
5
Tsui, V (2010)
4
4
2. METOD
För att ge en större inblick i hur vi har gått tillväga under vår studie kommer vi här att förklara våra
arbetsmetoder och vårt urval när det gäller artiklar och respondenter. Vi beskriver nedan hur vi använt oss av ett
snöbollsurval när vi kontaktat våra respondenter och varför vi valt att ha med just dem. En beskrivning av varför
vi valt att använda semistrukturerade intervjuer finns också. Därefter följer en beskrivning av tillvägagångssättet
vid analysen, avsnittet avslutas med en reflektion av vår metod.
2.1 Metodologiskt tillvägagångssätt
2.1.1 Urval
För att få fram tidigare forskning har vi med hjälp av Universitetsbibliotekets hemsida sökt i
databaserna Social Services Abstracts, PsycInfo, SveMed+, PubMed och Libris. Genom olika
kombinationer av sökorden female offender, male, battered, violence, male victims, female
batterer, abuse, family violence, partner violence, social suport och treatment, har vi funnit ett
antal artiklar som behandlat vårt valda ämne. Då vi valt att enbart fokusera på kvinnors våld
mot män i nära heterosexuella relationer har vi valt bort artiklar som undersökt fenomenet i
kombination med socioekonomiskt status, missbruk, homosexualitet och etnicitet. Vi har
också valt bort artiklar som fokuserar på mäns våld mot kvinnor eller föräldrars eller annan
vuxens våld mot barn. På BRÅs hemsida har vi hittat en rapport som behandlar våld i nära
relationer och tar upp kvinnors våld mot män. Därför har vi valt att även använda den i vår
studie. För att få klarhet i statistiken som BRÅ redovisar, har vi haft mailkontakt med
utredaren och statistikern, Mikael Ernbo som varit en stor tillgång.
Män som är utsatta för IPV, som söker stöd och hjälp kommer någon gång i kontakt med
polis, socialtjänst eller mansjourer och ibland flera av dem. Därför har vi valt att intervjua
personer från dessa organisationer för att få en bredare bild av de här arbetsgruppernas tankar
kring vårt valda ämne. Vi har även vänt oss utåt i landet till personer utanför Kalmar för att få
en större spridning på vårt material.
Genom en process där en person som hänvisar till en annan person får man ett snöbollsurval.
Vi har använt oss av våra kontakter på polisen och socialtjänsten för att komma i kontakt med
några av våra informanter. Vi har även själva ringt upp olika kommuner och myndigheter och
därifrån blivit hänvisade till personer som kan hjälpa oss.
Fördelen med snöbollsurvalet är att vi kan använda den som föreslagit personen som referens
och på det sättet öka vår trovärdighet och vårt anseende och behöver inte närma oss en person
på ett opersonligt sätt.6
6
Denscombe, M (2009) s. 38
5
Snöbollsurval är ett icke-sannolikhetsurval och innebär att de människor som ingår i urvalet
inte utgör ett slumpmässigt urval. Snöbollsurval ligger i linje med subjektivt urval vilket
innebär att urvalet handplockas för undersökningen. Detta används när man redan har en viss
kännedom om det ämne man vill undersöka och man väljer dessa personer då man tror att just
de kan bidra med den mest värdefulla datan.7
Det har hänt att vi har hänvisats till andra kommuner eller myndigheter än de vi först har
kontaktat för information. I vissa fall har vi också fått direktnummer till personer som har
ansetts användbara för vår studie. De vi har kontaktat är i första hand, socialförvaltningar,
polismyndigheter och ideella organisationer. Dessa har slussat oss vidare ibland utan vidare
svar från dem själva och i vissa fall även efter en intervju för ytterligare informanter.
Vi har sex stycken respondenter och en av dem är Bertil Begander, jurist och f.d ordförande i
Sveriges mansjourers riksförbund. Honom intervjuade vi därför att han representerar en ideell
organisation som möter utsatta män och på så vis skulle kunna vara en röst för dem. Bo
Jonsson arbetar på Dialoga som är ett kunskapscentrum i Göteborg som utbildar personer som
arbetar med våld i nära relationer. Han arbetar även med behandling på kriscentrum för män.
Honom ville vi intervjua för att få en förståelse i vilka som möter utsatta och vad det finns för
hjälp att få. På socialförvaltningen i Vetlanda intervjuade vi kvinnofridshandläggaren Annica
Nordh, då hon är den som möter människor som är utsatta för IPV, oavsett kön i kommunen.
Vi har intervjuat Susanne Tistrand, kriminalinspektör på grova våldsroteln, Polisen Västra
Götaland och Gunilla Karlsson, kriminalinspektör/ familjevåldsutredare, Polisen Höglandet.
Vi kontaktade polisen eftersom det är dem som möter utsatta människor i ett akut skede och
ville ha deras syn på fenomenet. I Kalmar kontaktade vi ATV och fick träffa Helene
Torstensson som arbetar som enhetschef och behandlare. Detta för att vårt intresse väcktes för
deras arbete efter att vi varit på föreläsningen med Per Isdal och för att de fokuserar på
våldsutsatthet.
2.1.2 Intervju
Intervju är en bra metod att välja om man som forskare vill få en inblick i människors
uppfattningar, erfarenheter, åsikter och känslor.8 Vid en semistrukturerad intervju har den som
intervjuar en färdig lista med frågor som man vill få besvarade. Man måste dock vara flexibel
och vara beredd på att det inte är nödvändigt att ta frågorna i en speciell ordning.
7
8
Denscombe, M (2009) s. 36-37
Denscombe, M (2009) s. 232-233
6
Man har även utrymme att byta ut, ta bort eller lägga till en fråga om man känner att det är
nödvändigt för att få ut så mycket information som möjligt. Detta är bra då den som intervjuas
ges en möjlighet att utveckla sina idéer.9 Då det inte alltid har varit möjligt för oss att
personligen träffa våra respondenter har vi vid två tillfällen bestämt tid för att kunna hålla vår
intervju via högtalartelefon. Samtliga intervjuer har spelats in efter att samtycke från
respondenterna har getts för detta.
2.1.3 Analys
Vi har transkriberat de inspelade intervjuerna för att sedan dela upp dem i olika teman. På
liknande sätt gjorde vi även med de artiklar vi presenterar i tidigare forskning. Efter att vi
sorterat dessa i teman gick vi igenom dem ytterligare för att få en så tydlig bild som möjligt
av vad forskningen och våra respondenter har att säga. Därefter har vi med hjälp av de teorier
vi valt och den tidigare forskningen analyserat den information vi har fått fram med hjälp av
respondenterna.
2.1.4 Validitet, Reliabilitet
Validitet innebär att man kontrollerar att de data man samlat in är tillförlitlig. Det är svårt att
kontrollera data man fått fram genom intervju där man frågat efter uppfattningar och
erfarenheter, då det inte går att verifiera en persons tankar. Det finns dock en del kontroller
man kan använda sig av för att öka validiteten.10 Vi har transkriberat intervjuerna ordagrant
för att därefter dela in dem i teman. Intervjuerna och dess olika teman jämfördes sedan med
varandra, och vi upptäckte att intervjuerna hade flera liknande teman. För att kontrollera
validiteten i vår studie har vi också jämfört den data vi fått fram med tidigare forskning.
Reliabilitet handlar om huruvida man får ett liknande resultat om forskningen/ studien
upprepas.11 Då vi baserar vår studie på intervjuer som till största del handlar om
respondenternas kunskap och erfarenheter i ämnet, tror vi inte att intervjupersonerna skulle
svara på ett liknande sätt, om intervjuerna upprepades i framtiden. Detta för att både
människor och samhället ständigt utvecklas och förändras. Vi kan inte anta att synen på vårt
valda ämne kommer att vara den samma om några år.
9
Denscombe, M (2009) s. 234-235 & Robson, C (2008) s. 270
Denscombe, M (2009) s. 265-266
11
Denscombe, M (2009) s. 378
10
7
2.1.5 Arbetsfördelning
Under arbetets gång har vi gjort så mycket som möjligt tillsammans. Vi letade litteratur och
vetenskapliga artiklar tillsammans men delade upp dem och läste och sammanfattade dessa
var för sig. För att sedan gå igenom och förklara innehållet för varandra. Intervjuerna gjorde
vi tillsammans men delade upp det så att den ena ledde intervjun och den andra förde
anteckningar och kom med följdfrågor som kanske den första missat. Detta tyckte vi
fungerade väldigt bra då vi upplever att vi fick fylligare svar och då blev vi mer säkra på att vi
fått med alla frågor vi ville ställa. Transkriberingarna delade vi upp så att vi gjorde tre var.
Analysen och resterande arbete har vi gjort tillsammans. Vår största tillgång är att vi hela
tiden har fört en diskussion om ämnet och att vi kompletterar varandra så bra både när det
gäller tankar och grammatik.
2.1.6 Reflektion
Vi hade från början en tanke om att skicka ut enkäter till Sveriges kommuner för att skapa oss
en bild av deras syn på fenomenet, men vi insåg snart att det var ett alltför stort projekt för
oss. Dessutom skulle vi inte få någon djupare förståelse för ämnet, som vi nu fått genom
personliga möten och samtal. Vi hade i början svårt att få tag på personer som ville ställa upp
på en intervju. Det tog lång tid för oss att komma på hur vi skulle gå till väga för att komma i
kontakt med personer som skulle kunna bidra till vår studie. När vi blivit varma i kläderna
gick det över förväntan i sökandet efter respondenter som ville ställa upp. Tekniken har varit
emot oss ibland och vi har därför tyvärr inte kunnat använda en intervju som vi gjorde med
Ulf Antonsson på socialförvaltningen i Mölndals stad. Det finns en del svårigheter med
semistrukturerade intervjuer när vi som nybörjare använde metoden de första gångerna. Vissa
respondenter har lättare för att prata än vad andra har och det var problematiskt i början. Men
även det släppte relativt fort då vi kompletterar varandra så bra. Vi hade från början tänkt ha
en testintervju men då tiden blev knapp innan första mötet, fick vi klara oss utan detta. Vår
första tanke var att enbart använda oss av intervjuer där vi träffar respondenten personligen.
Då det inte alltid gick att få ihop det praktiska fick vi använda oss av högtalartelefon vid två
intervjuer istället, vilket vi upplevde fungerade bra.
Alla våra respondenter har tagit del av vårt samtyckesformulär där det framgår att vi är
intresserade av myndigheten eller den ideella organisationen som vår respondent representera
och inte den individuella personens uppfattning. Det är inte alltid lätt att skilja på dessa och
vissa respondenter är mer personliga än andra och förklarar sina arbetslivserfarenheter på ett
8
personligt och ingående sätt. Ordvalen och hur människor väljer att formulera sig skiljer
också våra respondenter åt, vilket kan leda till uttalanden som kan upplevas mer eller mindre
stötande. Vi har utgått ifrån samma intervjuguide vid alla intervjuer och utifrån detta vet vi
med oss att våra respondenter har ställts liknande frågor. Vi kunde i och för sig valt att göra
fokusgrupper på arbetsplatserna för att få en mer generell bild av hur de arbetar. Då vi har
stött på svårigheter med att hitta dessa personer, känner vi att detta var det som lämpade sig
bäst för vår studie. Under vår uppsats tid har vi läst och lärt oss mycket och på grund av att vi
har fått inblick i fenomenet är det svårt för oss att ständigt vara objektiva då vi analyserar våra
respondenter och tidigare forskning. Vi har dock gjort vårt yttersta för att sålla bort alltför
personliga åsikter från våra respondenter och för att våra personliga uppfattningar inte ska
skina igenom när vi analyserar vårt insamlade material.
2. 2 Etiska överväganden
Nedan vill vi förklara hur våra tankar har gått när det gäller etiken och de överväganden vi tagit ställning till
kring vår studie. Vi har använt oss av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer när vi gjort våra etiska
överväganden och när vi formulerat vårt samtyckesformulär som alla respondenter tagit del av.
Vi vill undersöka om det finns och i så fall vad det finns för hjälp och stöd att få för män som
utsätts eller har utsatts för våld av kvinnor i nära heterosexuella relationer. Detta är
självskrivet ett känsligt och ytterst personligt ämne för den som är utsatt i en intim relation där
våld förekommer. I och med det har vi vägt fram och tillbaka hur vi ska kunna möta och i så
fall förskaffa oss relevant och användbar kunskap till vår uppsats.
Vi har vänt oss till myndigheter och ideella organisationer för att få svar på våra
frågeställningar. I mötet med våra informanter har vi tagit hänsyn till att de har tystnadsplikt
och att vi därför har behövt tänka på hur och vad vi ställt för frågor för att vi ska få en
förståelse för fenomenet som inte riktas mot ett enskilt fall. Människorna vi mött är
verksamma i en ideell organisation eller anställda av en myndighet. Vi har lagt stor vikt vid
att informera våra informanter om att deras medverkan är helt frivillig och att de har rätt att
avbryta sitt deltagande när helst de vill utan att detta medför negativa konsekvenser. Det har
varit viktigt för oss att understryka för våra intervjupersoner att det är myndighetens och inte
deras personliga åsikt som ska undersökas och att de har rätt att godkänna det insamlade
materialet innan det publiceras. Efter mötet med varje informant har vi frågat om lov att få
publicera deras namn och arbetsplats i vår studie, vilket vi fått av dem alla. Det material vi
9
samlat in under våra intervjuer kommer endast att användas till denna studie och kommer inte
att nyttjas till andra ändamål och det har våra informanter tagit del av. 12
Alla våra informanter har tagit del av och godkänt det samtyckesfomulär som vi tagit fram
med hjälp av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, som bland annat innehåller det vi
ovan har beskrivit.
Vår ”rätt att veta” får aldrig vara starkare och äventyra våra informanters rätt till integritet,
självrespekt och att kunna skydda sig själv.13 Deltagarnas rättigheter, värderingar och
integritet alltid ska respekteras och vi är skyldiga att se till att våra informanter inte tar skada
under processen eller senare på grund av vad vi har publicerat. 14
Med tanke på våra föreställningar om ämnet är det av största vikt att vi inte låter vårt resultat
vinklas åt våra förväntningars håll, utan att vi verkligen tar med all information vi får.
2.3 Avgränsning
Vi formulerar nedan de avgränsningar vi valt att ha för att inte ämnet ska bli för stort och för att vi ska få ut så
relevant information som möjligt utifrån tidigare forskning och våra respondenter.
I våra avgränsningar har vi valt att vi inte kommer att undersöka eller lägga något som helst
fokus på våld i homo-/transsexuella relationer. Vi kommer inte heller att värdera
informationen utifrån ålder, etnisk bakgrund, uppväxtförhållanden eller levnadsstandard. Vår
studie innehåller inte heller någon information om våld mot barn eller unga från förälder eller
annan vuxen. På grund av att utbudet inom svensk forskning av ämnet nästan är obefintligt,
har vi varit tvungna att vända oss utanför landets gränser till bland annat USA, Storbritannien
och Australien där ämnet är betydligt mer utforskat. Med tanke på att polis, socialtjänst och
mansjour är dem som troligast kommer i kontakt med män som utsatts för våld i nära
relationer, har vi valt att vända oss till just dessa. Dem vi däremot har valt bort som eventuellt
också kommer i kontakt med dessa män är akutsjukvård och psykiatrin, detta för att vi valt
inriktningen stöd, hjälp och skydd snarare än insatsen i det akuta skedet.
Det juridiska systemet har vi också valt bort, därför att det inte är från det perspektivet vi vill
se på fenomenet.
12
Vetenskapsrådet
Robson, C (2002) s. 65
14
Denscombe, M (2009) s. 193-195
13
10
3. TEORI
Nedan beskriver vi de två teorier som vi valt att använda oss av i vår studie, då vi finner dem relevanta när det
handlar om IPV. Vi använder oss av är Foucaults maktteori därför att makt har en betydande roll när man
pratar om våld. Michel Foucault var sociolog och filosof som bland annat studerat makt som förekommer i det
dolda. Teman han har fokuserat på är sexualitet, förtryck och makt.
Vi kommer även att använda oss av Hirdmans genusteori eftersom vi i uppsatsen ställer manligt och kvinnligt
mot varandra. Både när det gäller våld och samhällets syn på genus. Yvonne Hirdman är professor i
samtidshistoria och bedriver en genusinriktad forskning och är särskilt känd för att ha lanserat begreppen
genussystem och genuskontrakt.
3.1Foucaults maktteori
Enligt Foucault är makt något som varje individ har och man har även möjlighet att överlåta
makten helt eller delvis, då skapas ännu starkare makt för den som makten överlåts till.
Foucault ställer frågan om makt är något man äger eller som man själv tillägnar sig eller ger
upp på grund av kontrakt eller våld och undrar om makten cirkulerar och flödar över och
genom vissa medan den undviker andra. Han menar att många har en föreställning om att
makten inte låter sig skänkas, bytas ut eller återtas om den inte utövas och att makt endast
existerar när den aktivt används.15 Med andra ord menar han att alla människor bär på en viss
mängd makt, och att vi själva förvaltar över denna. Det han ställer sig frågande till är om
denna mängd är beständig eller om du som människa själv kan överlåta din mängd makt helt
eller delvis, till någon annan som i sin tur fråntar dig din makt genom tvång eller fritt val och
på det sättet får större makt.
Förhållandet mellan makt, rätt och sanning organiseras på ett mycket speciellt sätt i samhället.
Beroende på vilken makt vi har är vi dömda, fördömda, klassificerade och ålagda vissa
uppgifter. Vi är också svurna ett visst sätt att leva eller till och med ett visst sätt att dö, i
enlighet med samhällsnormerna och det för med sig specifika makteffekter. Det kan till
exempel vara maktregler, maktmekanismer och sanningseffekter. 16
Foucault förklarar att det finns maktmekanismer hos människor som gör att individer ihärdigt
jagar allt som inte stämmer överens med det som personen anser rätt och visar tydligt att de
vill att det ska avskaffas, samtidigt som personen skänker en analytisk, synlig och permanent
närvaro. Man kan beskriva det som att makten och tankesättet bultas in i kroppen, smyger in
under beteendet hos personen som utövar makt och den gör det till en princip för
klassificering och begripliggörande. Personen framställer det som oordningens mening och ett
naturligt arrangemang. 17
15
Foucault, M (2008) s. 30-31
Foucault, M (2008) s. 38-39
17
Foucault, M (2002) s. 65
16
11
Makten blir alltså ett naturligt inslag och ett självklart sätt att agera för den som besitter och
utövar den.
Han menar att det viktiga inte är graden av överseende eller inte ens förtryck för den som
utsätts, som är motsatsen, utan vilken form av makt som utövas. En typ av makt kan vara att
utesluta det beteende, känsloliv eller sätt att leva som förekommer. Man placerar det utanför
sin egen verklighet för att på så sätt använda sig av en slags ignorering och ett sätt att fördöma
personen utifrån personlighet eller handlande. Det handlar egentligen inte om förbud utan att
få människor att tro och känna att det de gör är så fel eller onormalt att de själva väljer att
avstå eller förändras på grund av rädsla att inte duga eller passa in. 18
En annan form av makt kräver ständig, uppmärksam och till synes nyfiken närvaro för att
kunna utövas, och en viktig förutsättning är närhet. Tillvägagångssättet är ingående
granskningar och iakttagelser. Denna typ av makt kräver utbyte av konversationer i form av
frågor som pressar fram bekännelse och det fordras ett förtroende som även finns utanför
förhörens ram. Denna makt yttrar sig genom ett fysiskt angreppssätt och spelar på
uppseendeväckande händelser och starka sinnesstämningar. Känslor och beteende har knutits
till kroppen och har därför förvandlats till ett djupt karakteristiskt drag hos personen som är
utsatt, och kan därför leda till kroppsliga åkommor. 19 Personen kan alltså söka sjukvård för
psykosomatiska besvär som följd av denna maktutövning.
När man utövar makt för att få svar triggas den och sinnesrörelsen belönar kontrollen som
övervakar och drar den med sig och bekännelsernas intensitet väcker nya frågor. Dessa
påträngande frågor, bestämd blick och uppmärksamhet kan på något sätt vara frigörande för
den som ska svara och denne ger frågorna nytt liv. Makten lockar till sig och lyckas dra fram
de underligheter som den bevakar. Foucault förklarar att det kan finnas en njutning i att utöva
sin makt, när man förhör, kontrollerar, rotar, spionerar och blottar någon annans inre och
svagheter. Han menar att det också är möjligt att känna lust när man måste fly undan och
vilseleda makt. Det finns alltså makt som låter sig övertas av den njutning den jagar och så
finns det makt som gärna vill visa sig och som yttrar sig genom att till exempel smutskasta
eller göra motstånd såsom fällor, förförelse eller strid. Foucault menar att det är en oändlig
spiral mellan makt och njutning. Vidare menar han att makt, hierarkier och njutning finns i
alla grupper, åldrar och klasser, etnicitet och sexualitet, det är bara olika sammansättningar av
människor.
18
19
Foucault, M (2002) s. 63
Foucault, M (2002) s. 65
12
Makten yttrar sig olika stort eller smått och mer eller mindre offentligt och öppet för dem som
inte är direkt drabbade eller deltagare i denna spiral. 20
Med detta menas alltså att maktmekanismer kan vara mer eller mindre synliga för både den
som utsätter eller som utsätts och det kan ibland vara nästan omöjligt att upptäcka makt för
den som är utomstående en relation eller grupp av människor där en hierarki och makt utövas.
Foucault förklarar att njutning och makt inte stöter ut varandra eller ändrar riktning från
varandra, istället följer de efter varandra och greppar tag i den andra och de till och med sätter
igång varandra. De påverkas av komplexa och bekräftande mekanismer för känslosvall och
stimulans. 21
Relationen mellan makt och kön kan endast ses som negativ anser Foucault då han menar att
den part i förhållandet som utsätts för makt leds in på en väg av förkastelse, diskvalificering,
vägran, spärrar men även undanhållande. Besitter man makten över en annan persons kön är
makten brutal men den som utsätts för makten orkar ingenting när det gäller att försvara könet
och dess njutning mer än att säga nej till den och det i sin tur skapar frånvaro och förluster.
Det tar alltså bort vissa bitar i individen som leder till störningar som avskiljer och sätter
gränser för det som egentligen är förenat. 22
3.2 Hirdmans genusteori
Hirdman talar om formler och menar att synen på kvinnan har utvecklats genom
århundradena. Det finns tre formler för skapandet av genus, nämligen A- icke A, A- a eller AB. I formlerna står A för mannen och icke A, a och B står för kvinnan. Synen på kvinnan har
utvecklats genom dessa formler från att först ha varit icke A till att bli B.23
Hirdman menar att A- Icke A är grundformeln och den står kort och gott för att kvinnan inte
är en man, det vill säga hon är inte. Mannen är form, kvinnan är formlös.24
A- a är jämförelsens formel och står för att kvinnan är en sämre version av mannen. Hon är
skapad för att likna honom men hon är otillräcklig och ofullständig. Mannen är den
fullkomliga människan som kvinnan försöker efterlikna.25
Den normativa formeln är A- B och med den menas att kvinnan är mannens motsats.
20
Foucault, M (2002) s. 66-67
Foucault, M (2002) s. 69
22
Foucault, M (2002) s. 96
23
Hirdman, Y (2001) s. 26-38
24
Hirdman, Y (2001) s. 28
25
Hirdman, Y (2001) s. 31
21
13
Han står för liv, ljus och ande medan hon står för död, mörker och materia. Denna formel gör
att kvinnan inte längre är ofullgången men hon är ändå annorlunda. Hirdman menar att
poängen med formeln A- B är att särskilja och verkligen betona skillnaderna, mannen och
kvinnan är helt enkelt två olika raser.26
Hirdman menar att man snarare beskriver mannen utifrån vad han inte är till skillnad från när
man förklarar kvinnan utifrån vad hon är. Han är inte mjuk, blöt, köttig, känslosam eller svag.
Mannen är med andra ord hård, torr, ande, förstånd och styrka. A är en positiv valör, han
byggs upp på ett bättre sätt en kvinna, nämligen inifrån och ut- ande- själ- tankar- kultur
medan kvinnan byggs upp utifrån- kropp- kött- materian- blod- natur.27
Könen Man och Kvinna bildas genom att de är olika och att man skiljer på dem. Kvinnan och
det feminina bildas som en kontrast till mannen och genom det manliga. Men det manliga
bildas inte ur det kvinnliga utan genom mötet med andra män.
Hirdman säger att göra maskulinum är något män gör ihop. Männen styrker kollektivt
varandra. Mannen måste, precis som kvinnan ser upp till mannen, ha någon större och
starkare att se upp till. Denna man kallar Hirdman den manliga normen och den benämns
”A”.28
Hirdman pratar om genuskontraktet och säger att man med den naturliga ordningen menar att
Han tar hand om Henne, Hon är svagare och mindre.29
Hon menar att kvinnans biologi legitimerar kvinnors sociala plats. Det är kvinnans förmåga
att föda barn som gör att de skiljer sig från det normativa könet – mannen, och som ger dem
deras underlägsna ställning.30
Genuskontraktet talar om för oss vad män och kvinnor bör göra. Mannen bör ta hand om och
försörja kvinnan och hon bör i sin tur lyda mannen. Vad man som man eller kvinna bör göra
är djupt inpräglat i oss sen många generationer tillbaka.
Kvinnan är kontraktsbunden vid hemmet och om hon föder barn och sköter sina uppgifter i
hemmet tar mannen hand om henne, allt enligt den naturliga ordningen.
26
Hirdman, Y (2001) s. 35-36
Hirdman, Y (2001) s. 49
28
Hirdman, Y (2001) s. 57-58
29
Hirdman, Y (2001) s. 80
30
Hirdman, Y (2001) s. 82-83
27
14
Men den naturliga ordningen är inte jämlik. Mannens rörelsefrihet har inga hinder och han
kan röra sig och göra vad han vill medan kvinnan enbart får röra sig fritt inom det begränsade
utrymmet som utgör hemmet.31
De skilda villkoren som det stereotypa genuskontraktet vill fånga är att Han har ansvaret,
försörjningen och beskyddet på sin sida och Hon har uppförandet, beroendet och
barnafödande på sin. Detta kontrakt markerar på ett tydligt sätt könens skilda positioner och
nästan kontrasterande förutsättningar. Hans skyldighet är hennes rättighet medan Hans
rättigheter är Hennes skyldighet.32
Den naturliga ordningen är segregerad. Hirdman ställer frågan varför man anstränger sig för
att göra olika mellan könen när fundamentet, genuskontraktets praktik och ideologi nästan
bygger vägar mellan könen. Svaret kan vara att produktionen av genus det vill säga Han och
Hon skapas i sammanhang där det av olika anledningar handlar om att bestämma dem som
sort, art eller väsen till exempel i filosofiska sammanhang.33
Under industrisamhällets utveckling bildades även kapitalismen och demokratin. Den
kapitalistiska ordningen och den demokratiska tanken tillät och uppmuntrade ett insläpp av
kvinnor inom sina områden. Kvinnor släpptes ut från hemmen, tog större plats i det nya
växande samhället och började arbeta och med tiden fick de även mer rättigheter. Detta
skapade oordning i det sätt man tidigare uppfattat genus.
Hirdman kallar kapitalismen och demokratin för integrerande logiker. Enligt den
kapitalistiska logiken är det mer lönsamt att kvinnorna arbetar än stannar hemma och den
demokratiska tanken kan inte annat än att ta till sig alla. Det skapar en likhet mellan könen
som hotar de tabu som finns i det segregerade genuskontraktet.34
Hirdman menar att genus i dagens moderna samhälle extremiseras och B:s båda inneboende
benägenheter lokaliseras till könet. Det bildas en mor-ifiering och en hor-ifiering.
Hon säger att kvinnor aktivt hjälper till att sära på dessa två former av B. Det bildas ett ”vi
och dom”- tänk, könen ställs mot varandra och man återgår på ett sätt till det tidiga
genustänket där kvinnan finns till för mannen. Kvinnor utnyttjar sin kropp och sin sexualitet
för att öka sin egen makt i samhället.
Även A får fler variationer i det moderna samhället när könen ställs emot varandra. Manlighet
och maskulinitet står för våld, krig och kaos medan kvinnlighet står för omsorg och fred.
31
Hirdman, Y (2001) s. 85-86
Hirdman, Y (2001) s. 88
33
Hirdman, Y (2001) s. 93
34
Hirdman, Y (2001) s. 107-108
32
15
A delas upp på två där Huvudets A är det främsta och där intellektet spelar stor roll. Kroppens
A beskriver Hirdman som en underklass till Huvudets A.
Hon säger att man kan se en stark koppling mellan genus och klass och menar på att ju längre
ner man kommer i den sociala hierarkin desto grövre former tar sig den manliga normen.35
4. TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt kommer vi att redogöra för tidigare forskning som vi har läst. På grund av bristen på svensk
forskning inom ämnet har vi vänt oss utanför landet och de artiklar vi presenterar kommer först och främst från
USA och Storbritannien. Det närmsta vi kommit är en artikel från Finland och ett konferensbidrag och en BRÅrapport från Sverige.
I en BRÅ- rapport från 2009 kan man läsa att det finns få undersökningar som belyser mäns
utsatthet och menar att det finns två läger, ett som studerar våld och ett som studerar brott.
Dessa två tillvägagångssätt ger olika resultat vad gäller skillnaderna och likheterna mellan
kvinnors och mäns utsatthet. Rapporten menar att totalt sett är förtroendet för rättsväsendet
bland personer utsatta för relationsvåld lägre jämfört med vad personer drabbade av annat
våld uppger. Samtidigt visar resultaten på en könsskillnad, medan förtroendet är ungefär lika
stort bland kvinnor oavsett vilken typ av våld de råkat ut för uppvisar män med erfarenheter
av relationsvåld en mer negativ hållning till rättsväsendet. Rapporten hänvisar dock till det
låga antalet våldsutsatta män som deltagit i undersökningen och manar till en försiktig
tolkning.36
I sitt konferensbidrag till heldagskonferensen ”Könsforskning pågår!” den 24 mars 2010 i
Göteborg beskriver Vivika Enander de två olika ”läger” som bildats när det gäller forskning
om våld i nära relationer. Dessa är familjevåldsforskare och feministiska våldsforskare, hon
beskriver deras konflikt, om vilken metod som är mest lämplig att använda när man studerar
och mäter våld i nära relationer.
Begreppet könssymmetri beskrivs och beroende på hur och vad man mäter är våldet mer eller
mindre symmetriskt mellan könen. Familjevåldsforskarna hävdar att våldet är symmetriskt
mellan könen, medan de feministiska våldsforskarna menar att våldet är asymmetriskt och att
det är män som står för det värsta våldet.
De feministiska våldsforskarna kritiserar det mätinstrument som familjevåldsforskarna
använder, och menar att familjevåldsforskarna enbart mäter våldshandlingar men tar inte
35
36
Hirdman, Y (2001) s. 187-189
Hradilova Selin, K (2009)
16
hänsyn till under vilka omständigheter dessa har skett. De menar även att män och kvinnor
har olika motiv för att använda våld. De hävdar att kvinnor sällan använder våld mot män för
att skrämma eller underkasta och att män utsätter kvinnor för mycket allvarligare våld vilket
leder till svårare fysiska skador och mer negativa psykologiska konsekvenser.
Vidare säger de att könssymmetrin enbart återfinns vid de lägst graderade våldsformerna,
alltså knuffar och örfilar.37
4.1 Definition av våld
Forskning menar att våld i hemmet inte är en karaktäristisk handling av våldsamhet, utan
våldet är baserat på en helhetsbild av relationen. Våld kan definieras som ett beteendemönster
som kan vara fysiskt, emotionellt, psykiskt, verbalt och/eller sexuellt, oavsett vilken form av
våld så är det i syfte att kontrollera eller dominera sin partner. Med andra ord följer ofta
fysiskt våld det psykiska våldet och det får mer emotionella konsekvenser än det fysiska. Den
utsatta lär sig att acceptera fysiskt våld efter psykiskt våld och verbalt våld ger också effekt på
självkänsla och självförtroende vilket leder till att en utsatt person har svårt att lämna en
våldsam relation. 38 Detta beskriver Migliaccio då han i sin studie har träffat män som var så
psykiskt nerbrutna att de lät sig misshandlas i övertygelsen om att de förtjänat det. Dessa män
lät sig även bli förnedrade och misshandlade utan att värja sig eller avbryta för att slippa mer
våld sedan. 39
IPV kan även vara att hota, förstöra egendom, emotionell misshandel, att våldgästa,
kontrollera ekonomin, stalkning, att ta kontakt utan att personen vill eller att trakassera med
telefonsamtal.40
I forskningen beskrivs att det finns fyra olika typer av våld i nära relationer: Intim terrorism
innebär att den ena parten i ett förhållande är våldsam för att kontrollera sin partner.
Ömsesidig våldsam kontroll innebär att båda parterna i förhållandet använder sig av våld och
kontroll. Vanligt relationsvåld beskriver par som är aggressiva mot varandra utan att vilja
kontrollera varandra. Våldsamt motstånd är det våld man använder som svar mot pågående
misshandel, det vill säga Intim terrorism.
Inom ramarna för intim terrorism är hot och våld ett sätt att förhindra eller framkalla en
förändring hos sin partner, skapa dominans eller lösa en konflikt. 41
37
Enander, V. (2010)
Migliaccio, T (2002); Sauders, D (2002); Flink, A (2008); Bair- Merritt, M (2010)
39
Migliaccio, T (2002)
40
Muller, H (2009)
38
17
Våld och misshandel har länge definierats som ett kvinnligt problem, kvinnor är offer och
män är våldsmakare. Generellt har man sagt att mansmisshandel inte är ett stort eller relevant
problem. Det finns många studier som visar att kvinnor i första hand använder våld i
självförsvar men man kan inte ignorera att vissa kvinnor är de huvudsakliga våldsmakarna. 42
4.2 Motiv till våld
De feministiska våldsforskarna betonar vikten av ojämlikhet mellan könen när det gäller
användandet av IPV och menar att kvinnor som utsätter sina män för våld har motiv som
otrohet, att de inte känner sig sedda och att deras manliga partner är osäker i intima
relationer.43
Drivkraften för kvinnor att använda våld tenderade att vara mer nära relaterad till uttryck av
känslor och reaktioner på en partners våld snarare än att vara en form av påtvingande kontroll.
Kvinnor rapporterar att det var ilska efter lönlösa försök att få uppmärksamhet från sin partner
som triggade dem. Förutom ilska beskrev kvinnorna att självförsvar och hämnd var vanliga
motiv. De beskrev också att det använde våld för att de inte ville införliva bilden av att de var
de själva som var offer. Vissa kvinnor beskrev att de använde våld i förebyggande syfte
eftersom de varit oroliga för att deras partner skulle bli våldsam.44
Dessa forskare menar att våldet bör ses i sammanhanget av motiv, kontext och effekt men
även i förhållande till ojämlikheten i förhållandet och kön, då upplevelserna av våld kan
innefatta skilda meningar. 45
Familjevåldsforskare hävdar att kvinnor och män initierar till våld lika ofta. Vid dessa
tillfällen används uttryck som ömsesidig kamp och samma mängd aggression. De menar att
kvinnor inte alls endast handlar i självförsvar utan att de handlar i ilska, svartsjuka,
kontrollbehov och dominans. Både kvinnor och män använder våld för att uppnå sina
speciella mål. 46
41
Kernsmith, P (2009); Ward Jr, R (2007)
Migliaccio, T (2002); Kernsmith, P (2009)
43
Henning, K (2005)
44
Bair- Merritt, M (2010)
45
Flink, A (2008)
46
Muller, H (2009); Sauders D (2002); Ward Jr, R (2007); Hines, D (2007)
42
18
Kvinnor och män förklarar sitt handlande på liknande sätt. Det kan röra sig om aggressiva
reaktioner på en frustrerande situation, ilska som härstammar från posttraumatisk stress, en
önskan att skrämma eller skada sin partner, svartsjuka eller hämnd. Motivet kan även vara att
försöka kommunicera eller för att kontrollera. 47
Familjevåldsforskarna menar att även kvinnor som hävdar att de handlat i självförsvar kan
leva i förnekelse och ha en snedvriden syn av situationen precis som man säger att män som
är förövare har. Det har visat sig att kvinnor som är förövare har samma benägenhet att
minimalisera, förneka och skylla på tillfälligheter som står utanför deras personliga ansvar
när det gäller att de har utsatt sin manliga partner för IPV. Exempel på sådant kan vara att de
känt att mannen inte varit fullt engagerad i relationen, att han varit otrogen eller att han visat
osäkerhet i deras intima relation. Män menar på liknande sätt att konflikten handlat om att
deras kvinnliga partner varit svartsjuk, visat svårigheter att kontrollera sina aggressioner,
emotionellt instabil, oförmåga att kompromissa eller att hon visat osäkerhet i relationen. 48
4.3 Våldets utveckling och hur det yttrar sig
Det finns studier som tyder på att fruar brukar mer våld än vad flickvänner gör.49 Detta styrks
av forskning som säger att våldsamma relationer inte börjar med våld, det är ofta en
”smekmånads period” där våldsutövaren vill ha och visar kärlek, har en längtan efter att få
vara ensam med sin partner hela tiden. Den första våldsamma episoden visar sig vanligtvis
efter att paret tagit förhållandet till en seriösare nivå som till exempel förlovning, barn eller
bröllop.50
Män och kvinnors våld yttrar sig på olika sätt även om motiven kan vara desamma. Studier
visar att kvinnor använder sig av ett indirekt våld och det beskrivs som att de verkar för att
sakta kuva sin manliga partner, genom att ständigt kontrollera hans privata frihet, påtala
hans misslyckanden. Förnedringar, verbala förolämpningar och vägran att svara på eller att
själv tilltala honom är också andra metoder. Kvinnor försöker att få övertaget i mutor eller
byteshandel och såg till att ha människor som backade upp dem, de allierar alltså sig själva
med andra mot männen. Kvinnor tar ifrån männen rätten att existera eftersom de påpekar
deras mänskliga ovärdighet men även genom att avvisa deras manlighet och sexualitet och
påtala att de är otillfredsställande och värdelösa.
47
Muller, H (2009); Ward Jr, R (2007); Bair- Merritt, M (2010)
Henning, K (2005); Flink, A (2008)
49
Saunders, D (2002)
50
Migliaccio, T (2002)
48
19
De kan också bli fråntagna sin värdighet genom att uteslutas från viktiga beslut som tas i
familjen och att kvinnan i sin tur vägrar att hålla några löften.51 Detta stärks av annan
forskning som menar att det bland kvinnors våld mot män ofta förekommer att kvinnan vill
skada mannens könsidentitet och hans könsorgan och att barnen oftare används för att kunna
kontrollera mannen. 52
Andra skillnader i hur män och kvinnor utövar sitt våld kan vara att kvinnor till exempel är
mer benägna att använda farliga vapen när de attackerar sin partner men även att de spottar,
klöser, biter, sparkar, örfilar, kastar saker och knuffar sin partner, sprider skvaller och ringer
oftare trakasserande samtal och än män. Medan män med större sannolikhet tar strypgrepp,
på annat sätt kväver, dunkar sin partner mot väggen eller fysiskt misshandlar sin partner. 53
Det finns forskning som menar att på grund av mäns styrka behöver kvinnor oftare använda
sig av knivar eller andra vapen för att ha ett övertag och trots att det är lika sannolikt att
kvinnor och män misshandlar sin partner blir konsekvenserna värre för kvinnorna. Att de
fysiska konsekvenserna skiljer sig är logiskt då män oftast är större och starkare än kvinnor
och då män tenderar att utöva grövre våld mot sina partners. Däremot påverkas män och
kvinnor på liknande sätt när de utsätts för psykiskt våld eller kontrollerande beteende.54
4.4 Upplevelser av våld
De feministiska våldsforskarna menar att kvinnor får större skador också både psykiskt och
fysiskt och är därför i större behov av vård och stöd på grund av att de handlat i självförsvar.
Med detta menar de att kvinnor är offer även om de också har brukat våld mot sin man
eftersom deras skador ofta är mer allvarliga än dem män får.55
Å andra sidan menar familjevåldsforskarna att männen tar mindre skada av det våld de utsätts
för på grund av sin storlek och styrka därför blir deras upplevelse av våldet alltså också
annorlunda. Samma tanke formar också illusionen om att män kan övermanna och skydda sig
mot våldet de utsätts för. Alltså även om våldet yttrar sig på lika sätt så är upplevelsen av
våldet olika. 56
Även om männen inte är hjälplösa storleksmässigt så värjer de sig ändå inte. Männen har även
uttryckt att om de skulle slå tillbaka skulle samhället tro att han var förövaren och hon offret
51
Flink, A (2008)
Hines, D (2007); Flink, A (2008)
53
Muller, H (2009); Hines, D (2007); Ward Jr (2007)
54
Saunders, D (2002); Hines, D (2009); Muller, H (2009)
55
Henning, K (2005); Saunders, D (2002)
56
Migliaccio, T (2002)
52
20
och att det vore ett problem i kontakt med läkare eller polis. Det är sällan en man anser sig
misshandlad.57 Detta säger även annan forskning som menar att många utsatta, speciellt män
inte ser våldet de utsätts för som något brott och rapporterar sig mer sällan som offer. Istället
för att lämna ett destruktivt förhållande, försöker en man själv att hålla balansen genom att
sörja, gräva ner sig i arbete och att helt enkelt inte öppna sin mun varken hemma eller på
annan plats. Detta på grund av att mannen är rädd för att bli hånad, fyllas med skuld och skam
och istället själv bli anklagad. 58
4.5 Att söka hjälp?
Migliaccio lyfter könens olika svårigheter med att vara utsatt genom att förklara att kvinnor
inte bara måste kämpa mot en våldsam man utan även mot samhället som är strukturerat för
att underordna dem. Män måste däremot kämpa mot inre och yttre krav på att behålla sin
maskulinitet. Många förväntar sig att män är större och starkare än sina kvinnor och oavsett
vad som gör att de är försvarslösa mot sin kvinnliga partner så har det stor betydelse för den
maskulina identiteten hos en misshandlad man. Han menar vidare att det är en så djupt
kvinnlig erfarenhet att vara ett offer, därför blir en man som är ett offer bokstavligen mer
feminin. I ett försök från en man att inte bli avmaskuliniserad, kan en man som utsätts för våld
avstå från att uttrycka sin rädsla, be om hjälp eller ens diskutera sin situation.59
Anledningen till att män anmäler IPV mer sällan beror inte nödvändigtvis på att det är dem
som initierar till våldet. Brist på stöd, den samhälleliga normen om maskulinitet, det vill säga
att samhället förväntar sig av män att de ska klara av en situation som denna på egen hand och
att samhället inte accepterar att män är offer för IPV kan bidra till att män motvilligt uttrycker
sin rädsla eller ringer polisen även om de verkligen är i behov av det. Män uttrycker att de
ofta upplever att de inte blir tagna på allvar av myndigheter när de söker hjälp och att det
därmed är svårt för dem att få hjälp. 60
Samhälleliga attityder mot männen som utsatts hindrade dem från att få hjälp, de uttryckte att
de professionella inte lyssnade på dem och de kände sig manipulerade av dem. De litade inte
på dem och kände sig som laglösa i ett system som domineras av och för kvinnor.
57
Migliaccio, T (2002)
Muller, H (2009); Flink, A (2008)
59
Migliaccio, T (2002)
60
Muller, H (2009); Tsui, V (2010); Hines, D (2009)
58
21
Männen undvek att söka hjälp på grund av att de skulle bli stigmatiserade av dem eftersom de
anser att professionerna kommer undan med sitt sätt då de tar parti för kvinnor, vilket lett till
att männen förminskar och ursäktar våldet de utsätts för.61
4.6 Reflektion
Det vi finner mest förbryllande är att familjevåldsforskarna och de feministiska
våldsforskarna har så vitt skilda åsikter om hur IPV ser ut. Vi får upplevelsen av att
familjevåldsforskarna är en forskningsgren som utvecklats ur de feministiska våldsforskarnas
övertygelser och att den på något sätt har en lite mer nutida syn på fenomenet. Kvinnors våld
mot män är inte ett socialt problem som är större än mäns våld mot kvinnor men vi får ibland
intrycket att de feministiska våldsforskarna helt avsäger sig vetskapen om att detta fenomen
ens existerar. Flera av de artiklar vi läst tar upp att män inte anmäler att de är utsatta för IPV
då de känner att de inte kommer bli trodda och tagna på allvar av samhället. Detta kan vara ett
resultat av att den feministiska våldsforskningen har präglat samhällets syn på fenomenet
under en lång tid. Familjevåldsforskarnas mätinstrument kan leda till viss tveksamhet då vi
har läst en del om kritiken det har fått. Som bland annat säger att de inte mäter orsaken till
våldet utan de riktar sig till att studera all form av IPV.
Det är svårt att skaffa sig en bild av hur fenomenet ser ut när forskningen drar åt två olika
håll. Men det är samtidigt väldigt intressant då man kan få en bred syn på hur det ser ut.
5. RESULTAT OCH ANALYS
I detta avsnitt presenterar vi vårt resultat samtidigt som vi analyserar det utifrån tidigare forskning och de teorier
vi valt. Vi har delat upp det under olika rubriker för att ge dig som läsare en mer överskådlig bild av resultatet.
De rubriker vi valt, reflekterar våra centrala frågor och våra frågeställningar. Denna del avslutar vi med en kort
sammanfattning.
5.1 Definition av våld
Alla våra respondenter nämnde det fysiska våldet när de skulle definiera våld. När vi bad
dem att definiera våld, hänvisade tre av dem, Begander, Tistrand och Karlsson till vad som
är brott enligt brottsbalken, nämligen rent fysiskt våld, hot och kränkningar och sexuellt
våld.
61
Flink, A (2008)
22
Medan Jonsson, Torstensson och Nordh lyfte andra aspekter av våld:
”Vi definierar våld som handlingar som på något sätt är ämnade att kränka,
skada och skrämma, eller att man använder sig av psykiska förtryck, eller psykisk
misshandeln. Sen har vi ju fysiskt och sexuellt, att man förstört något eller skrämt
någon så har ju det satt sina spår mer som gör att våldet kan leva kvar även om
inte själva handlingen finns kvar, det är det vi kallar för latent våld.”(Torstensson)
Det ekonomiska våldet var något som Tistrand, Nordh och Jonsson pratade om som kan
yttra sig genom att personen som är utsatt inte får tillgång till sina egna pengar och
därigenom får ett förminskat livsutrymme. De olika aspekterna av våld som lyfts ovan,
bekräftas av den tidigare forskningen som beskriver dessa variationer av våld som ingår i
IPV.62
Begander benämner misshandelsvåldet som en handling för att tillfoga någon smärta eller att
försätta någon i vanmakt. Att försätta någon i vanmakt kan förklaras med hjälp av Foucault
då han menar att den makt en människa har, kan förloras eller överlåtas, då en annan
människa tar eller kräver den. Vilket leder till att en person som utsätts för makt, förlorar sin
makt och befinner sig då i en maktlös situation, och känslan av att inte kunna förvalta över
sin ursprungliga makt kan leda till att denna person agerar i vanmakt.63 Torstensson berättar
att upplevelsen av våldet är av stor vikt för avgörandet av hur allvarligt våldet är. Hon menar
att kvinnorna hon möter oftare blir rädda för sin manliga partners våld än vad de män hon
mött blir för sin kvinnliga partners våld. Därför ser hon männens våld som grövre än
kvinnornas. Feministiska våldsforskare förklarar på liknande sätt att kvinnor får större
skador både fysiskt och psykiskt, och menar att de därför är i större behov av vård och stöd.
Familjevåldsforskarna menar att männens upplevelser av fysiskt våld skiljer sig från
kvinnornas då de tar mindre skada av det fysiska våld de utsatts för på grund av sin storlek
och styrka, detta trots att han utsatts för liknande våld som kvinnan.64
Tistrand och Karlsson hänvisar till brottsrubriceringen fridskränkning eller grov
fridskränkning, som står beskrivet i Brottbalken 4kap 4a§65, då det kan ses som ett
samlingsbegrepp när flera brott riktade mot en person ska utredas, detta kan alltså innefatta
både fysiskt, psykiskt och-/eller sexuellt våld.
62
Migliaccio, T (2002); Saunders, D (2002); Flink, A (2008); Bair- Merritt, M (2010); Muller, H (2009)
Foucault, M (2008) s.30-31
64
Henning, K (2005); Saunders, D (2002); Migliaccio, T (2002)
65
Sveriges Lagar (2008)
63
23
5.2 Motiv till våld
Torstensson är tydlig med att det är stor skillnad på kontrollerande våld och våld som sker i
affekt. Hon menar att män till största del står för det kontrollerande och maktutövande våldet
medan kvinnor utövar våld i affekt. Tvärtom menar Begander att kvinnor kan utöva våld av
samma anledning, i ren ilska men också i en maktsituation på exakt samma sätt som män.
De feministiska våldsforskarna menar som Torstensson att kvinnor enbart använder våld i
självförsvar eller förebyggande syfte och att det är männen som står för det kontrollerande
våldet. De säger att kvinnors motiv till att använda våld oftast är kopplat till känsloreaktioner
på mannens våld eller brist på engagemang i deras relation.66 Familjevåldsforskarna menar
däremot att kvinnor och män använder sig av IPV av exakt samma anledningar, nämligen för
att kontrollera och dominera för att nå sina speciella mål.67
Jonsson menar att man använder våld för att det är meningsfullt, även om våldet sker i affekt
så är det i syfte att få ut någonting. Dels kan man få kontroll över sina egna känslor, och dels
för att man kan få kontroll över den man kanske vill kontrollera. Jonsson säger att han kopplar
allt våld till makt och kontroll. Vidare förtydligar Jonsson att det är en typ av kedja, att man
mer eller mindre omedvetet sätter våldet i system för att man själv vill uppnå något eller
hindra något med sitt våld. Detta blir en form av vanestuktur som han menar bara håller på
tills någon bryter den.
Även om de feministiska våldsforskarna menar att det är asymmetri mellan kvinnor och mäns
användning av IPV så kan man med Jonssons resonemang säga att även det våld som kvinnor
använder i så kallat självförsvar eller förebyggande syfte är en form av maktutövning.
Jonssons tanke om relationen mellan makt och våld kan kopplas till Foucaults teori om att
makt och njutning ständigt följer varandra och påverkas av komplexa och bekräftande
mekanismer för känslosvall och stimulans. Med andra ord utövar även den person som agerar
i självförsvar eller förebyggande syfte en form av makt i förhållande till den person som
utövar det primära våldet, menar Jonsson. En kvinna som agerar med våld i affekt utifrån en
frustrerande situation i förhållandet utövar makt över sin man oavsett om mannen utsatt
kvinnan för våld eller inte.68
66
Henning, K (2005); Bair- Merritt, M (2010)
Muller, H (2009); Saunders, D (2002); Ward Jr, R (2007); Hines, D (2007); Bair-Merritt, M (2010)
68
Foucault, M (2002) s. 69
67
24
5.3 Våldets utveckling och hur våld yttrar sig
Jonsson påtalar vikten av att ha kunskap om att en form av våld aldrig existerar ensam. Man
måste även vara medveten om att fysiskt våld ofta uppstår sent i en kärleksrelation, och då
som en följd av psykiskt våld. Han beskriver våldet som en kedja, där allt våld hänger ihop.
”… det finns fysiskt våld, men fysiskt våld kommer aldrig ensamt, fysiskt våld
kommer upp ganska sent i en kärleksrelation om, oavsett om det är en samkönad
relation, eller relation… Ja, om det är mannen som får stryk, eller om det är kvinnan
som får stryk. Det spelar ingen roll, utan våldet hänger ihop kan man
säga.”(Jonsson)
Torstensson menar på liknande sätt att våld som rapporteras inte kan ses som en specifik
händelse utan att det är ett mönster av upprepade handlingar som bör uppmärksammas.
När det kommer till en behandlingssituation, alltså när man söker hjälp, menar Jonsson att alla
delarna av våldet nästan alltid finns med.
Detta styrks av Nordh som säger att de flesta människor hon kommer i kontakt med har blivit
utsatta för i stort sett allt våld. Hon menar att det psykiska våldet övergår till fysiskt våld så
småningom och säger att det inte är många hon har träffat som enbart har utsatts för psykiskt
våld. Enligt Foucault måste det finnas ett förtroende i relationen för att man ska kunna utöva
kontrollerande makt.69 Det innebär alltså att parten som är utsatt måste känna ett förtroende
för den som utövar våld i relationen. Förtroende kan inte byggas om våld utövas i ett tidigt
skede i relationen och våld kan inte heller förkomma tidigt i förhållandet om förtroendet inte
finns. Tidigare forskning som vi har studerat säger just att våld ofta uppstår sent i en relation
men att det är efter det att förhållandet tagits till en seriösare nivå.70 Att det handlar om att
förhållandet har tagits till en seriösare nivå har vi dock inte fått bekräftat genom våra
respondenter.
Foucault menar att makt är något som varje individ har och man har även möjlighet att
överlåta makten helt eller delvis och då skapas ännu starkare makt för den som makten
överlåts till.71 Detta kopplar vi till Torstenssons tanke om att det psykiska våldet i en relation
blir värre om relationen inte är jämlik. I en jämlik relation finns inte samma maktutövande.
Med det menar hon att det psykiska våldet i förhållanden där båda parterna är lika förmögna
att utöva psykiskt våld och svara på den andres elaka kommentarer, inte upplevs lika grovt
eller kränkande av de inblandade, de är alltså lika respektlösa mot varandra.
69
Foucault, M (2002) s. 65
Saunders, D (2002); Migliaccio, T (2002)
71
Foucault, M (2008) s. 30-31
70
25
Med detta menar hon att då det inte är en av parterna som befinner sig i direkt underläge, är
de i konflikt med varandra på lika villkor. Detta beskrivs i tidigare forskning som talar om en
form av IPV som kallas vanligt relationsvåld där båda parterna i ett förhållande är aggressiva
mot varandra utan att vilja kontrollera den andre. Det finns även en form som kallas
ömsesidig våldsam kontroll där både mannen och kvinnan i ett förhållande utövar våld mot
varandra för att kunna kontrollera sin partner.72
5.4 Skillnader och likheter i våldet och mellan könen
Torstensson och Begander menar att både kvinnor och män som de har mött har uttryckt att
det psykiska våldet och trakasserierna de har utsatts för är värre än de fysiska slagen.
Begander, Karlsson och Tistrand menar att det är lättare att angripa det fysiska våldet då det
är synbart och det går att dokumentera men att det är svårt att sätta fingret på vad som är
psykiskt våld:
”Du kan inte läsa hur en människa upplever en situation. Däremot kan du se när den
har ett blåmärke.” (Begander)
Begander upplever att anledningen till att kvinnor och män använder olika sorters våld kan
bero på att kvinnor är psykologiskt starkare än män och utnyttjar det. Han pratar om det som i
dagligt tal kallas, kvinnlig list och menar att män inte alltid är förmögna att hantera en verbal
konflikt eller situation. Mannen blir trängd och upplever en form av psykisk misshandel då
kvinnan kommer med attackerande frågor, manipulerar eller spelar ut barnen mot honom.
Även Nordh tror att kvinnor oftare använder sig av psykiskt våld och Torstensson menar att
kvinnor inte står för det allvarliga fysiska livshotande våldet som män utövar utan att de
snarare använder sig av trakasserier, som att anmäla och baktala honom för att få andra
människor att agera mot honom vilket får mannen att känna sig otrygg. Detta stryks av
tidigare forskning som säger att kvinnor använder sig av indirekt våld i form av trakasserier
och psykisk misshandel för att skada mannens könsidentitet i större utsträckning än vad män
gör. Forskningen menar också att det är vanligt att kvinnor sprider skvaller, förnedrar eller
använder barnen för att kunna kontrollera mannen.73
72
73
Kernsmith, P (2009); Ward Jr, R (2007)
Flink, A (2008); Hines, D (2007)
26
När Foucault pratar om förhållandet mellan kön och makt, menar han att det endast är
negativt. När en kvinna kränker och förnedrar en man, just för att han är en man, tar hon ifrån
honom all hans makt över hans eget kön och sin identitet.74
Mannen kan alltså inte leva upp till den manliga normen som Hirdman beskriver i sin
genusteori, där männen har en slags ”överman” som de ser upp till och jämför sig med.75
Effekten av kvinnor och mäns fysiska våld skiljer sig en del, menar Tistrand och Begander. På
grund av att männen har större muskelmassa än vad kvinnor har, kan det leda till att en kvinna
som utsätts för samma typ av slag som hon ger sin man kan drabbas av mer allvarliga skador
än mannen.
”En man går inte o anmäler det om han får en lavett av sin fru men om en kvinna får
det av sin man så, kanske inte en gång men det kan ju hända att hon åker i backen av
den lavetten för att det är så mycket hårdare då att det får värre effekter för att det
är så mycket hårdare.” (Tistrand)
Detta utrycker även Karlsson men utvecklar resonemanget då hon förklarar att även om paren
har för vana att använda fysiskt våld mot varandra, kan det vara ett enstaka eller specifikt fall
som leder till mer allvarliga skador hos den ena parten. Detta rubriceras då som ett grövre
våld, vilket anmäls och i slutändan ligger till grund för en utredning som kan leda till åtal och
fällande dom. Tidigare forskning styrker detta då det går att läsa att de fysiska
konsekvenserna för kvinnorna är värre en för män, trots att vissa forskare anser att det är lika
sannolikt att kvinnor och män misshandlar sin partner. Forskningen menar att det är logiskt att
konsekvenserna är olika, då män oftast är större och starkare än kvinnor.76
Anledningen till att samhället har svårt att se en kvinnlig våldsutövare i nära relationer tror
Torstensson beror på att det är så svårt att tänka sig att en kvinna kan använda våld på det
viset och att man då måste hitta förklaringar för att lättare kunna acceptera det.
Hon menar att även om det inte är accepterat att använda våld i vårt samhälle, är toleransen
högre när man som man använder våld, för det ingår i idén om hur en man ska vara. Medan en
kvinna ska klara av att hantera sin ilska, för att det annars faller långt utanför ramen för hur
man ska uppföra sig som kvinna.
74
Foucault, M (2002) s. 96
Hirdman, Y (2001) s. 57-58
76
Saunders, D (2002); Hines, D (2009); Muller, H (2009)
75
27
Enligt Hirdmans genuskontrakt legitimerar kvinnans biologi, hennes sociala ställning i
samhället. Denna status är som det svagare könet både fysiskt och intellektuellt. Kvinnan är
underordnad och ska lyda mannen.77
Att det handlar om könsroller menar Jonsson också men han säger däremot att han tycker sig
märka av en högre acceptans i att en kvinna till exempel ger sin man en lavett än tvärtom.
Vidare menar Jonsson att det är en könsskillnad i att män är mer fostrade på det sättet att stå
ut med våld och tåla stryk från att de är små medan kvinnor inte är det. Han menar att
samhället lättare tillåter kvinnor att ta på sig offerrollen än vad män får göra.
På liknande sätt menar Begander att män har en annan tradition än kvinnor då pojkar inte blir
tränade i att ventilera på samma sätt som flickor. Då de redan under förskoleåldern har en
bästis som de har förtroliga samtal med, och detta har inte pojkar på samma sätt. Därför är en
man ganska ensam när han hamnar i krissituationer. Den privata kretsen kan också användas
som hjälp och stöd för den som är utsatt, och Karlsson menar att kvinnor är bättre på att söka
denna hjälp än vad män är. Thistrand styrker detta då hon berättar hur utredningsarbetet hos
Polisen går till. Hon menar att kvinnor oftare ringer till en väninna eller annan närstående som
sedan kan vittna om, och bekräfta kvinnans utsatthet. Männen gör inte detta på samma sätt
och har därför inte någon som kan styrka berättelsen om deras situation.
Hirdmans genusteori förklarar att kvinnan ses som känslosam och svag, medan mannen står
för förstånd och styrka. Detta är så inpräglat i våra sinnen sedan så många generationer
tillbaka att det speglar samhället och hur vi i samhället uppfostrar våra barn utifrån
könsrollerna än idag.78
5.5 Varför män inte söker hjälp
Alla utan Tistrand tror att en man lever längre tid i en våldsam relation innan han söker hjälp
för detta, än vad en utsatt kvinna gör. De menar att en utsatt man måste må betydligt sämre i
sin situation än vad en kvinna behöver göra. Tistrand uttrycker att hon är osäker på om en
man söker hjälp eller anmäler situationen över huvudtaget. Karlsson säger att hon tror att
fallen där män blir utsatta för våld är betydligt fler än vad polisen får kännedom om, och att
mörkertalet därför är stort. Vidare pratar hon om erfarenheten på hennes arbetsplats som säger
att i de ärenden då män är utsatta av sina kvinnliga partners, är våldet ofta men inte alltid,
grövre än våldet mot utsatta kvinnor.
77
78
Hirdman, Y (2001) s. 82-83, 85-86
Hirdman, Y (2001) s. 49
28
Hon har en tanke om att det kan bero på att männen väntar längre med att söka hjälp och att
det i vissa fall kan gå så långt att de måste uppsöka sjukvård och att polisen får reda på det
den vägen. Det finns forskning som talar om att på grund av att kvinnor är fysiskt mindre och
svagare, är det vanligt att de tar till knivar eller andra vapen för att få ett övertag. 79
På frågan om varför de tror att det tar längre tid för männen att anmäla än vad det tar för
kvinnorna svarar Begander och Karlsson att det kan handla om samhällets syn på män och
kvinnor. Männen förväntas ”klara av” sina kvinnor och kunna hantera en våldsam situation på
egen hand. De båda pratar även om männens rädsla att inte bli tagna på allvar när de till
exempel ska gå till polisen.
”Så kränkningen är ju även för mannen givetvis oerhört stor, att vara utsatt för
någonting om det är att bli klöst eller riven och det är ju kränkning nummer ett, om
man sen går och vet om att om jag anmäler detta så blir jag inte tagen på allvar, då
blir han ju kränkt, det är ju kränkning nummer två. Det är den, den andra kränkningen,
det slipper ju kvinnan för att går hon till polisen, hur många gånger blir inte kvinnan
tagen på allvar?” (Begander)
Nordh tror att män avvaktar med att anmäla för att de är rädda för att någon ska få reda på det
och att det vore pinsamt och ett nederlag för mannen. Hon tror att det där hon arbetar ligger
mycket i småstadskulturen, ”alla känner alla”.
Genuskontraktet talar om vad män och kvinnor bör göra. Enligt kontraktet är det mannens
ansvar att ta hand om och försörja kvinnan, medan kvinnan i sin tur ska lyda mannen. Den
naturliga ordningen säger enligt kontraktet, att mannens rörelsefrihet inte har några hinder,
medan kvinnan enbart får röra sig fritt i hemmets begränsade utrymme.80 När mannen utsätts
för IPV blir hans rörelsefrihet begränsad, och han kan då inte leva upp till de krav som den
naturliga ordningen och de normer som finns i samhället. På grund av att han har denna
föreställning om sig själv och föreställningen om att samhället delar den, så är det svårt för
honom att anmäla och berätta om sin situation. Detta säger även tidigare forskning som menar
att män måste kämpa mot både inre och yttre krav på att behålla sin maskulinitet. Forskningen
säger att samhället menar att det är en kvinnlig erfarenhet att vara offer och att en man som är
offer, bokstavligt talat blir mer feminin. För att rädda sin maskulinitet, kan en man avstå från
att be om hjälp, uttrycka sin rädsla eller diskutera sin situation.81
79
Saunders, D (2002); Hines, D (2007); Muller, H (2009)
Hirdman, Y (2001) s. 85-86
81
Migliaccio, T (2002)
80
29
Tistrand lyfter en annan aspekt när hon säger att hon tror att män har lättare att ursäkta sin
kvinnas våld och även stoppa det genom att hålla fast henne och att det då inte blir någon
anmälan.
Karlsson säger det har ett värde att prata om ett fenomen och drar paralleller tillbaka i tiden då
man inte pratade om sexuella övergrepp och att det då upplevdes som att de inte fanns. Hon
säger att man idag har en mer öppen dialog om sexuella övergrepp och därmed också får in
fler anmälningar om det. Karlsson säger att hon är säker på att man på samma sätt kan få
antalet män som anmäler att de utsatts för våld av sin kvinnliga partner att öka. Då fenomenet
synliggörs så att utsatta män förstår att de inte är ensamma med sitt problem.
”… det är väldigt viktigt att man i en sådan kampanj faktiskt visar att man vet. Det är
inte bara kvinnor som utsätts för våld i relationer.” (Karlsson)
Nordh menar på liknande sätt att det är av betydelse att man inte bara uppmärksammar
fenomenet en enstaka gång utan att det sker kontinuerligt och som en självklar del i
myndigheters och ideella organisationers marknadsföring för att nå ut till dem som kan
behöva hjälp och stöd. Genom att uppmärksamma det kan man göra fenomenet mindre
genant. Karlsson, Tistrand, Begander och Nordh säger att de tror att den dåliga
marknadsföringen mot män som utsatts för IPV påverkar männen att inte anmäla eller söka
stöd och hjälp.
Nordh och Tistrand menar att begreppet ”våld i nära relationer” är könlöst men säger
tillsammans med Karlsson och Begander att formuleringar, länkar på hemsidor till
kvinnojourer med mera bidrar till att man automatiskt tänker att det är kvinnor som utsätts för
IPV och att det i sin tur påverkar utsatta män. Män utmålas ofta som förövare och kvinnor
som offer och det kan leda till att män inte söker hjälp då de inte känner att de tillhör
målgruppen. Hirdman menar att i det moderna samhället står maskulinitet för våld och kaos
medan det kvinnliga står för fred och omsorg. Man kan utifrån Hirdman förstå varför män
kanske finner det svårare än kvinnor att söka hjälp då det inte är ett manligt attribut.82
Däremot hävdar Torstensson att de i deras broschyrer valt att vända sig först och främst till
utsatta kvinnor och till våldsutövande män, genom hur de formulerar sig i sina broschyrer,
trots att det kan medföra en avskräckande effekt för män i en utsatt situation. Hon hänvisar
detta till att gruppen män som utövar våld är större än den grupp män som blir utsatt.
82
Hirdman, Y (2001) s. 187-189
30
Enligt amerikansk forskning finns det få hjälpprogram som har kompetens att möta det
ökande behovet av hjälp och behandling av våldsamma kvinnor trots att forskning visar att
kvinnor har annorlunda hjälpbehov än män.83
5.6 Bemötande
Begander menar att han träffat flera män som inte blivit respektfullt bemötta eller tagna på
allvar när de vänt sig till polisen för att göra en anmälan om att de utsätts för IPV. Jonsson
menar att han hört talas om detta men att han mer tror att det är en myt och att han inte har
någon erfarenhet av att män har upplevt det så. Karlsson säger att hon helt enkelt inte kan
föreställa sig att ett sådant bemötande skulle förekomma på hennes arbetsplats. Medan
Tistand hänvisar till en handbok som kom ut 2009 då alla polismyndigheter i Sverige
genomförde, genomgripande utbildning i hur man ska bemöta brottsoffer, men säger samtidigt
att alla människor ju är olika.
Jonsson menar att han blir mer respektfull då han möter en man som är utsatt av sin kvinna.
Eftersom han är medveten om fördomarna i denna typ av händelser och blir då mer på sin
vakt för att inte kränka, förödmjuka eller komma med dumma kommentarer. Karlsson säger
att hon tror att en man som vänder sig till polisen för att anmäla att han är utsatt av sin
kvinnliga partner verkligen behöver hjälp eftersom män har en högre tröskel för att söka hjälp.
Hon uttrycker sin förhoppning om att hon och hennes kollegor möter alla utsatta oavsett kön
på ett lika professionellt och respektfullt sätt. Även Nordh hoppas att utsatta män blir
professionellt bemötta men eftersom de fallen är så få, finns det risk för att fördomarna
speglar bemötandet. Torstensson är däremot övertygad om att föreställningen att män är
förövare och kvinnor är utsatta färgar bemötandet, och gör att det blir olika för män respektive
kvinnor. Enligt forskning har män uttryckt att de upplever att de inte blir tagna på allvar av
myndigheter när de söker hjälp. Männen menade att systemet dominerades av och för
kvinnor.84
Begander vill sätta bemötande i relation till grundlagen som i regeringsformen tar upp,
saklighet och objektivitet i myndighetsutövning. Han menar att hans erfarenhet visar på att
detta inte alltid följs då han till exempel följer med män till socialförvaltningen och upplever
att de blir dömda av socialsekreteraren redan innan mötet har börjat.
83
84
Kernsmith, P (2009)
Muller, H (2009); Tsui, V (2010); Hines, D (2009); Flink, A (2008)
31
Detta drabbar framförallt stora män som ger intrycket av att vara fysiskt starka och då i
samhällets ögon borde kunna försvara sig. Hirdman talar om en ”överman”, ett manligt ideal,
som bildats av männen för att ha någon att se upp till och jämföra sig med och något att
försöka leva upp till. Hon säger även att kvinnan och det feminina bildas utifrån mannen och
hans maskulinitet. Detta kan alltså vara en tanke som speglar hur samhället tycker att en riktig
man bör vara, han är motsatsen till kvinnan. Om en man som till synes lever upp till detta
ideal, söker hjälp kan det med Hirdmans tankar förstås varför han blir dömd på förhand.85
Från polisens sida tror Karlsson att det är lättare att bli gripen om man än en man som utsätter
en kvinna för våld än tvärtom. Begander menar att hans uppfattning är att kvinnor lättare blir
trodda i rättssalen än vad män blir och att nämndemän dömer utifrån känslor som visas. Detta
håller Tistand med om då hon berättar att hon och hennes kollegor upplever att kvinnor får
mildare straff i rättssak än vad män som begått liknande brott skulle få. Vidare pratar hon om
betydelsen av hur man tolkar situationen. Det är lätt att anta att mannens skador beror på att
kvinnan har försvarat sig, men det kan lika gärna vara mannen som försvarat sig mot kvinnan
och att han då har fått rivsår och klösmärken. Viss forskning menar att utsatta kvinnor vet hur
de ska manipulera systemet och då använda sig av att de har handlat i självförsvar och att
både polis och sjukvård tror på kvinnan som offer.86
Inom utredningsarbetet hos polisen vill både Tistand och Karlsson mena att de först och
främst fokuserar på brottet som begåtts och händelserna kring det, snarare än könen på de
inblandade personerna. Dock kan det finnas möjlighet för den som är utsatt att välja
förhörsledare utifrån kön. Båda tar som exempel upp unga flickor som utsatts för sexuella
övergrepp och att de eventuellt inte vill möta en manlig polis.
Att utsatta kvinnor föredrar att träffa en kvinna pratar både Torstensson och Nordh om och
menar att detta främst gäller i det akuta skedet, då man ska dokumentera fysiska skador som
blåmärken. Det kan upplevas obekvämt för kvinnan att ta av sig kläderna och bli fotograferad
av en man. Nordh kan tänka sig att män på liknande sätt känner att det är lättare att prata om
sexuella och psykiska övergrepp med en annan man. Hon menar att en man vet hur en man
tänker och att en kvinna vet hur en kvinna tänker. Tistrand har en tanke om att en utsatt man
har svårare att berätta om sina upplevelser för en annan man.
85
86
Hirdman, Y (2001) s. 49, 57-58
Hines, D (2007)
32
Men Torstensson menar att det inte finns något generellt som säger att en man ska träffa en
man och en kvinna ska träffa en kvinna. Och tycker som Jonsson att man ska vara försiktig
med att förstärka könsrollerna som finns i samhället. Vidare säger Jonsson att han tror att det
är bra att även kvinnor möter män som blir utsatta för våld och tvärtom. Han menar att det
handlar om de utsattas individuella skillnader som påverkar vem man vill träffa.
”Jag har mött kvinnor som blivit slagna, jag har inte känt att det har varit något
speciellt eller så.” (Jonsson)
Däremot berättar Begander att hans upplevelse är att de flesta män vill prata med en man.
5.7 Erfarenhet och kunskap
Majoriteten av våra respondenter uttryckte att de hade dålig erfarenhet av just kvinnors våld
mot män, i förhållande till deras erfarenhet vad gäller mäns våld mot kvinnor.
Tistrand och Karlsson säger att de inte själva har handlagt något ärende där en man blivit
utsatt av sin kvinna som har lett till åtal. Karlsson menar att de ärenden hon känner till där det
är en man som är utsatt av en kvinna är väldigt få.
Nordh säger att hennes erfarenhet av män som utsätts för våld av sin kvinnliga partner är liten
men att hon har upptäckt att ju yngre paren är, desto vanligare är det att de slåss med
varandra. Hon menar att det i dessa fall är vanligare att kvinnan anmäler och att det då är hon
som får hjälp trots att båda utsätter varandra för lika mycket våld. Hon tror att ett sådant
ärende skulle se väldigt annorlunda ut om det var mannen som anmälde istället. Torstensson
säger att de inte har så stor erfarenhet av män som söker hjälp och stöd för att de utsatts för
fysiskt våld utan att det är vanligare att de män hon träffar känner sig väldigt trakasserade,
vanmäktiga och begränsade i sitt liv då de måste anpassa sig efter kvinnan. Exempel på dessa
trakasserier kan vara att kvinnan inte lämnar mannen ifred. Det kan också handla om
vårdnadstvister där hon inte litar på honom när han ska ta hand om deras gemensamma barn
och söker upp honom och barnen genom att stå utanför bostaden eller ringa mitt i nätterna.
Kvinnor som trakasserar män har oftare en uppenbar psykisk sjukdom menar Torstensson.
Forskning beskriver att det är vanligt att kvinnor använder sig av psykiskt våld och
trakasserier, man ska inte minimalisera det psykiska våldet oavsett om det är en man eller om
det är en kvinna som utsätts då ytterligare forskning menar att män och kvinnor tar skada på
samma sätt av psykiskt våld eller kontrollerande beteende.87
87
Saunders, D (2002); Hines, D (2009); Muller, H (2009); Flink, A (2008); Hines, D (2007)
33
I de utbildningar som Jonsson håller i, har frågor om kvinnors våld mot män i nära relationer
tagits upp varje gång och att det då alltid kvinnor som ställer dem. Nordh berättar dock att
utbildningar hon själv går inte lyfter frågan, medan frågan har ställts under de utbildningar
hon håller i, och då av män. Hon kan tänka sig att män som lyssnar på hennes föreläsning kan
bli provocerade då den i första hand behandlar utsatta kvinnor.
Att prata om kvinnors användande av IPV är något som uppstår på de flesta av våra
respondenters arbetsplatser då det är något specifikt som hänt som berör ämnet.
”Vi pratar ju. Men alltså det… vi är jättedåliga på det, vi kanske kan eller vi SKA
göra det mer för någon gång dyker det ju upp.” (Nordh)
Torstensson säger att hon upplever det som ett komplicerat ämne att prata om och att det är
svårt att förhålla sig till och försöka medvetandegöra sig själva och vara så öppna som
möjligt.
”…nu har vi en man här som säger att han har varit utsatt för våld och nu ska vi inte
förminska eller rättfärdiga eller hitta förklaringar till det våldet han säger att han
upplever.” (Torstensson)
Hirdman menar att den naturliga ordningen skiljer på vad en man är och vad en kvinna är.
Mannen har ett antal egenskaper som är hans, som typiskt man. Även kvinnan har egenskaper
som symboliserar henne som kvinna, och om en kvinna då skulle använda sig av och
förmedla typiskt manliga egenskaper stör det den naturliga ordningen.88 Med denna påverkan
om vad som är manligt och kvinnligt, kan man förstå att Torstensson upplever ämnet
komplicerat.
5.8 Resurser
Karlsson menar att en utsatt man inte äger tillträde till någon kvinnojour och att han därför
måste vända sig till en socialförvaltning för att få stöd och hjälp. Hon resonerar kring att
många gånger lutar sig socialförvaltningen på ideella organisationer och om de i sin tur endast
vänder sig till kvinnor så är förvaltningens möjligheter att bistå männen i en akut situation
små. Detta bekräftar Nordh som säger att de inte har någonting specifikt, som till exempel
skyddat boende att erbjuda män eftersom ingen kvinnojour tar emot en utsatt man. Då får de
istället erbjuda honom hotell eller vandrarhem och ekonomiskt bistånd om behov finns.
88
Hirdman, Y (2001) s. 93
34
Hon påpekar också att hon är osäker på hur hon ska bemöta dessa män då hon träffar dem så
sällan.
Jonsson hävdar att det finns samma resurser för utsatta män som för alla andra. Det finns
krismottagningar att tillgå i stora städer men han tror att det är sämre på landsbygden. Han
berättar att i själva behandlingssituationen träffar mannen en terapeut oavsett om han är
förövare eller utsatt.
Enligt Migliaccios forskning är den bästa hjälpen för utsatta män en samtalspartner.89
Begander menar att den viktigaste resursen på mansjouren är de som arbetar ideellt, som
erbjuder ett lyssnande öra. De resurser mansjouren kan erbjuda beror på hur engagerade de
som arbetar ideellt är. Har man en välfungerande organisation och är många som arbetar
tillsammans kan man erbjuda fler tjänster som att till exempel följa med män som stöd till
olika myndigheter. Begander menar att det är lättare att driva en ideell verksamhet om man
får ekonomiskt stöd av staten. Han berättar att det inte läggs tillräckligt med resurser på
mansjourer i Sverige, medan tjej och kvinnojourer prioriteras högt och får mer pengar.
Viss forskning beskriver att män förminskar och ursäktar det våld de utsätts för, vilket är ett
led av att de undviker att söka hjälp, då de uppfattar att de professionella tar kvinnornas
parti.90
Vad gäller hur de olika myndigheterna och ideella organisationerna marknadsför sig så säger
både Jonsson, Nordh, Torstensson och Begander att de använder sig av hemsidor, broschyrer
och annat informationsmaterial för att nå ut till utsatta och våldsutövare. Alla utan
Torstensson menar att materialet borde kompletteras, genom att se över formuleringar och
tydligheten i texten. Begander menar att det är viktigt att organisationen är självkritisk och
inser att problemet existerar men att de utsatta männen har svårt att veta vart de ska vända sig.
Johnsson säger att det är vanligt att de personer han träffar har blivit vidarebefordrade till
honom via socialförvaltningen.
Tistand säger att polisen i Göteborg samarbetar med BUP, socialförvaltningen, sjukvården
och frivilligorganisationer. Karlsson tycker att samarbetet mellan polisen och
socialförvaltningen borde fungera på samma sätt som det gör när kvinnor är utsatta eftersom
förvaltningen ska vara könsneutral i sitt bemötande.
89
90
Migliaccio, T (2002)
Flink, A (2008)
35
Både Torstensson och Jonsson är noga med att poängtera att man inte ska försöka likställa
kvinnor och mäns utsatthet då de båda är övertygade om att kvinnor är mer utsatta för våld i
nära relationer än vad män är. Torstensson säger samtidigt att någons problem inte ska
förminskas för att någon annan har större problem, och att det är självklart att även utsatta
män ska få hjälp och stöd. Det finns även forskning som på liknande sätt säger att det är
korrekt att det läggs mer resurser på utsatta kvinnor, då det problemet är större.91
5.9 Sammanfattning
Alla respondenter beskriver våld som en fysisk handling, tre av dem lyfter också andra
aspekter av våldet. Det kan till exempel vara psykiskt, sexuellt, materiellt eller latent våld. Vi
har märkt av en skillnad i hur våra respondenter beskriver kvinnors motiv till våld. Detta är
samma skillnad som man kan se mellan familjevåldsforskare och feministiska våldsforskare.
Flertalet av respondenterna beskriver att flera olika former av våldet hänger ihop, och att det
ena följer det andra. En person som är utsatt för fysiskt våld är troligen också utsatt för
psykiskt våld. Däremot menar de flesta av våra respondenter att kvinnor använder sig av
psykiskt våld i större utsträckning än vad män gör, som oftare använder sig av fysiskt våld.
Samhället ser olika på hur män och kvinnor hanterar våld. Män är fostrade att tåla hårda tag
medan kvinnor lättare accepterar att falla in i offerrollen. Effekten av kvinnor och mäns våld
ser också olika ut, då män oftast är fysiskt större och starkare, tar de mindre fysisk skada.
Samtidigt kan en våldshandling som de utför medföra mer allvarliga konsekvenser om en
kvinna utsätts för den. Däremot drabbas både kvinnor och män lika hårt av att utsättas för
psykiskt våld.
Män lever generellt längre i IPV relationer än vad kvinnor gör innan de söker stöd och hjälp
eller anmäler sin situation. Detta kan bero på samhällets syn på vad som är manligt och att en
man ska klara sig själv. Våra respondenter hade olika tankar angående om en utsatt man borde
träffa en man eller en kvinna. En av våra respondenter menade att ett sådant tänk kan
förstärka könsrollerna. Respondenterna menar att de har begränsad erfarenhet av män som
utsätts för IPV. De har dessutom delade meningar angående hur och om resurserna är rättvist
fördelade mellan män och kvinnor som utsätts för IPV.
91
Saunders, D (2002)
36
6. SLUTDISKUSSION
I detta avsnitt diskuterar vi vårt resultat utifrån våra egna tankar och åsikter, och vi lyfter här även olika aspekter
som vi funnit intressanta. Vi diskuterar även vår studie ut andra vinklar som vi tidigare inte har tagit upp och ger
även i slutet av detta avsnitt förslag på fortsatt forskning.
De skillnader och likheter vi kan se mellan våra respondenter är bland annat att Tistrand och
Karlsson som båda arbetar hos Polisen har liknande definition av vad våld är. Även Begander
använder sig av den juridiska definitionen av våld. Torstensson, Jonsson och Nordh som
möter människor som utsatts för IPV på ett annat sätt och som inte har för mål att utreda ett
begått brott definierar IPV på ett annat sätt. Om deras syn på fenomenet är präglat av
personliga åsikter, utbildning eller deras arbetsplats går inte att svara på men trots att de inte
varit överens till hundra procent har de ändå gett oss en bra bild av hur myndigheter och
ideella organisationer ser på och stöttar män som utsätts för IPV. Även om våra respondenter
inte själva gör det så tycker vi oss kunna dra paralleller med deras svar och de två läger vi har
beskrivit när vi redovisat den tidigare forskningen. Det Begander och Jonsson sagt i våra
intervjuer med dem, upplever vi liknar det som familjevåldsforskarna säger. Att allt våld är en
maktutövning och att män och kvinnor utövar makt på liknande sätt. Vi tycker oss även kunna
dra paralleller mellan det som Torstensson och Nordh har sagt till oss, med de feministiska
våldsforskarna, som menar att det är män som står för det grova våldet och att kvinnor
använder våld främst i självförsvar. Vad gäller Tistrand och Karlsson har vi svårare att sätta
dem intill en viss forskningsgren. Kanske har deras yrke som poliser en inverkan på deras
objektivitet och gör att de har lättare att se saker ur ett bredare perspektiv. Med dessa
jämförelser menar vi inte att det är exakt så våra respondenter ser på saken utan att det finns
vissa likheter, men även i vissa fall skillnader. Våra respondenter är mer eller mindre
anhängare av en forskningsinriktning, vissa utesluter helt den andra formen medan andra har
en mer öppen syn på IPV och det präglar såklart deras svar. Självklart har några av våra
respondenter sagt saker som kan placeras ihop med både familjevåldsforskarnas åsikter och
de feministiska våldsforskarna tankar. Även om respondenterna själva inte har uttalat en
specifik sida av forskningen som de lutar sig mot, tycker vi att det är en intressant aspekt att
lyfta att våra respondenter kan kopplas ihop med de olika forskarnas ideologier.
Under hela arbetet med vår uppsats har vi diskuterat skillnaderna och likheterna med de
feministiska våldsforskarna och familjevåldsforskarna och flera gånger ställt oss frågande till
varför de inte kan samarbeta eller arbeta fram en gemensam metod.
37
Det borde ligga i bådas intresse att få en så korrekt bild av fenomenet som möjligt, trots att de
nu drar väldigt olika slutsatser. Vi har svårt att acceptera att de feministiska våldsforskarna
knappt vill erkänna att även kvinnor använder sig av IPV för att utöva makt och kontroll. Vi
tycker precis som en av våra respondenter att allt våld är kopplat till makt. Hur kan det inte
vara en maktutövning att använda våld i förebyggande syfte?
Vi har även diskuterat våldsformen som benämns som vanligt relationsvåld, och undrar hur
man kan säga att par som använder sig av denna våldsform inte utövar makt mot varandra.
Något annat som vi finner intressant men även förbryllande är att flera av våra respondenter
menar att männen står för det grövsta våldet, samtidigt som de alla säger att de personer de
mött uttryckt att det psykiska våldet som de utsatts för upplevts som det värsta även om andra
former av våld har förkommit. Forskning visar att män och kvinnor reagerar lika på psykisk
misshandel och att det är kvinnor som i större utsträckning står för det psykiska våldet. Hur
kan då männen stå för det grövsta våldet i IPV?
Flera av respondenterna säger att det är svårt att ta på det psykiska våldet och veta när någon
är psykiskt misshandlad och att det är lättare ur rättslig synvinkel att både anmäla och döma
någon för fysisk misshandel. Det är lätt att man tror att IPV enbart handlar om fysiskt våld.
Man kan ställa sig frågande till om detta kanske är en bidragande faktor till att det är så få
män som anmäler sin utsatthet.
Vi frågar oss hur man kan veta att kvinnor verkligen är mer utsatta än män, om man inte bara
ska se till det fysiska våldet. På flera ställen i den tidigare forskningen har vi kunnat läsa att
både kvinnor och män förminskar det psykiska våld de utsatts för, då de inte anser att det är
ett övergrepp. Detta kan ju innebära att det finns många fler män och kvinnor som utsätts för
IPV men som aldrig söker hjälp eller stöd. Att polisen inte ser så allvarligt på enbart psykiskt
våld då det är ensamt, tycker vi är beklagligt eftersom både respondenter och forskning är
överens om att en våldsform sällan kommer ensam och att det fysiska och sexuella våldet
följer det psykiska. Däremot anser polis och andra professioner att om psykiskt våld har
förekommit i samband med annat våld är det betydligt värre. Men detta innebär ju alltså att en
person som är utsatt för IPV av psykisk art inte kan få hjälp eller tillfredsställande stöd förrän
våldet har blivit mer fysiskt eller livshotande, detta är skrämmande. Borde man inte arbeta i
förebyggande syfte och ingripa när en person ber om det, innan våldet blir för allvarligt.
Vi tycker det är intressant hur man i samhället uppfostrar pojkar och flickor olika utifrån deras
kön. Det är synd att denna uppfostran kan få så allvarliga konsekvenser för män senare i livet,
38
de kan uppleva svårigheter i rättssak då de är uppfostrade att inte vara lika känslosamma som
kvinnor och möter även svårigheter i att bli trodda i en utsatt relation då de inte har berättat
för någon hur de mår som sedan kan styrka deras berättelser.
För att få en djupare kunskap om ämnet, skulle vi ha föredragit att intervjua män som utsatts
för någon form av IPV av sin kvinnliga partner. Dels för att få reda på vad de har för tankar
kring fenomenet och dels för att få höra deras egna upplevelser av bemötandet från olika
myndigheter och ideella organisationer. Vi valde dock att vända oss först och främst till dem
vi gjorde, på grund av ämnets känsliga natur och för att inte riskera att ämnet skulle bli för
brett.
Även om det finns mycket forskning som behandlar kvinnors våld mot män, är det tydligt att
den svenska forskningen ligger efter om man jämför med forskning från till exempel USA
eller Storbritannien. Vi hoppas därför att detta fenomen ska uppmärksammas även här i
Sverige, så att även vårt samhälle kan få en bredare kunskap och kanske i slutändan en större
acceptans. På så sätt kanske vi kan sudda ut tabu- stämpeln som tydligt färgar samhällets syn
på män som utsätts för IPV och tanken på att de ska klara av sin situation själva. Detta är inte
ett krav vi ställer på kvinnor, det borde därför inte vara ett krav vi kan ställa på män.
Hirdman pratar om att männen skapar sig en ”överman” som de ser upp till och som
representerar det som är manligt. Hon menar att kvinnan jämför sig med mannen och skapar
det feminina utifrån det, medan mannen skapar sin maskulinitet genom att jämföra sig med
denna manliga norm. Men vem är det egentligen som skapat denna ”överman”, är det männen
själva eller är det kvinnorna? Bo Jonsson sa under vår intervju med honom när vi diskuterade
könsroller:
”Kvinnor premierar en viss typ av manlighet och så där, och så förhåller vi oss till
det, till exempel, och så måste vi vara macho därför att mesen inte går hem, a men
nåt sånt.”
Detta tycker vi är ett väldigt talande citat, för hur vi upplever att samhället tycker att en man
ska vara och hur han ska bete sig.
Vi har diskuterat vad det egentligen är man vill att mannen ska ”klara av” i en utsatt situation.
Ska han bita ihop och genomlida våldet eller ska han möta våldet med våld?? Hur ser
samhället i så fall på honom om han inte står upp för sig själv, är han då en mes som inte
vågar säga ifrån till sin kvinna?
39
Och hur ser samhället på honom om han istället skulle försvara sig med våld, blir han då ett
svin som vi gärna förkastar medan vi ger skydd till hans kvinna och deras barn?
Mannen skulle ju faktiskt också kunna lämna förhållandet, blir han då en far som överger sin
familj och kommer han att kunna få gemensam vårdnad även om kvinnan motsätter sig det?
Tidigare forskning vi har läst lyfter just att kvinnor oftare än män använder deras
gemensamma barn som ett vapen mot mannen för att skada och kränka honom. Vi önskar
därför att mer svensk forskning kan göras på detta område för att öka kunskapen och då
förståelsen för utsatta män i Sverige. I en sådan studie vore det att föredra att möta och
intervjua män som utsatts för IPV för att få deras bild av deras upplevelser.
En annan jätteviktig aspekt som vi inte har behandlat i denna studie men som vi anser bör
lyftas är barnen som lever i familjer där en pappa blir utsatt för någon form av IPV. Om
samhället inte accepterar att män utsätts för IPV av kvinnor, så accepterar vi inte heller
barnens upplevelser. På detta sätt säger samhället att dessa barn inte heller finns.
40
7. REFERENSLISTA
Bair- Merritt, M H., Shea, Crowne, S., Thompson, D A., Sibinga, E., Trent, M & Campbell, J
(2010) Why Do Women Use Intimate Partner Violence? A Systematic Review of
Women´s Motivations; Trauma, Violence & Abuse 2010, 11: 178
Denscombe, M (2009) Forskningshandboken- för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna; Studentlitteratur; Lund
Foucault, M (2008) Samhället måste försvaras; Tankekraft förlag; Hägersten
Foucault, M (2002) Sexualitetens historia, Band I, Viljan att veta; Diadalos; Göteborg
Flinck, A., Åstedt-Kurki, P & Paavilainen, E (2008) Intimate Partner Violence as Experienced
by Men; Journal of Psychiatric and Mental Nursing (2008) 15, 322-327
Henning, K., Jones, A R & Holdford, R (2005) “I didn’t do it, but if I did I had a good
reason”: Minimizations, Denial, and Attributions of Blame Among Male and Female
Domestic Violence Offenders; Journal of Family Violence. Vol.20. No.3. June 2005
Hines, D A., Brown, J & Dunning, E (2007) Characteristics of Callers to the Domestic Abuse
Helpline for Men; Journal of Family Violence (2007) 22:63-72
Hines, D A & Douglas, E M (2009) Women´s Use of Intimate Partner Violence against Men:
Prevalense, Implications, and Consequences; Journal of Aggression, Maltreatment &
Trauma, 18:572-586, 2009
Hirdman, Y (2001) Genus: om det stabilas föränderliga former; 1. uppl. Liber; Malmö
Hradilova Selin, K (2009) Rapport 2009:12. Våld mot kvinnor och män i nära relationerVåldets karaktär och offrets erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. BRÅ
Kernsmith, P & Kernsmith, R (2009) Treating Female Perpetrators: State Standerds for
Betterer Intervention Services; Social Work, Volume 54, Number 4. Oktober 2009
Migliaccio. T A (2002) Abused Husbands: A Narrative Analysis; Journal of Family Issues,
2002, 23-26
Muller, J H., Densmarais, S L & Hamel, J M (2009) Do Judicial Responses to Restraining
Order Requests Discriminate Against Male Victims of Domestic Violence? (2009);
Journal of Family Violence (2009) 24:625-637
Nationalencyklopedin http://www.ne.se.proxy.lnu.se/lang/f%C3%B6ljelsesyndrom
2011-05-11
Rikskriscentra för män http://www.rikskriscentraforman.se/ 2011-05-11
Robson, C (2008) Real World Research; Blackwell; Oxford
41
Saunders, D G (2008) Are Physical Assaults by Wives and Girlfriends a Major Social
Problem? : A Review of the Literature; Violence Against Women, 2002, 8: 1424
Sveriges Lagar, 12. uppl (2008) Thomson förlag; Stockholm
Sydsvenskan http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article556628/Vald-motman-ignoreras.html, 110502
Tsui, V., Cheung, M & Leung, P (2010) Help-seeking Among Male Victims of Partner
Abuse: Men´s Hard Times; Journal of Community Psychology. Vol.38. No.6. 769.780
(2010)
Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer- Inom humanistisk och
samhällsvetenskaplig forskning; Vetenskapsrådet; Stockholm
Ward Jr, R E & Muldoon, J P (2007) Female Tactics and Strategies of Intimate Partner
Violence: A Study of Incident Reports; Sociological Spectrum, 27: 337-364, 2007
42
Bilaga 1
Samtyckesformulär
Vi ska i vår c-uppsats använda oss av intervjuer. Frågorna kommer bland annat att behandla
myndigheters syn på och resurser för att hjälpa män som är eller har varit utsatta för våld i
heterosexuella relationer. Svaren vi får kommer att ligga till grund för vårt resultat.
Ni som medverkar i vår undersökning har rätt att självständigt bestämma om, hur länge och på vilka
villkor Ni vill delta. Ni kan när som helst avbryta Er medverkan utan att detta medför negativa följder
för Er och vi kommer att respektera Ert beslut utan att ifrågasätta det.
Om Ni känner att Ni vill godkänna det insamlade materialet har Ni rätt att få ta del av detta
innan det publiceras.
Uppgifter om myndigheten/ frivilligorganisationen Ni representerar kommer att publiceras då
detta är av vikt för vår studie. Personuppgifter och uppgifter om Er yrkestitel kommer inte att
anges utan samtycke från Er.
Den information vi samlar in kommer enbart att användas till denna undersökning och
kommer inte att nyttjas till annat ändamål än det Ni samtycker till.
Jag har läst ovanstående och ger mitt samtycke till att delta i studien och att det
insamlade materialet används för analys i den samma.
_____________________________________
Datum, Arbetsplats
_____________________________________________
Namnteckning
I
______________________________________
Namnförtydligande
Bilaga 2
Intervjuguide

Kan du beskriva ditt jobb och vad du gör?
-

Hur definierar ni våld i nära relationer?
-

Hur länge har du arbetat?
Kan man rangordna våld?
Vad har ni på din arbetsplats för erfarenheter när det kommer till män som utsatts för
våld i nära relationer?
-
Vad känner ni till om fenomenet?
-
Har det under arbetet med par/familjer framkommit att annat våld använts som
inte anmälts från början? (T ex kvinnan anmäler att mannen misshandlar henne
men sen framkommer det att även hon utsätter mannen för någon form av
övergrepp)


Vad har ni för kunskaper om ämnet i stort? (Kvinnors våld mot män i nära relationer)
-
Tas ämnet upp på din arbetsplats?
-
Tas ämnet upp i utbildningar ni går/ gått?
Är det någon skillnad i hur ni bemöter män och kvinnor som utsatts för våld?
-

Vad har ni för metoder för att hjälpa männen ni träffar?
-

Hur är könsfördelningen hos dem som arbetar med våld hos er?
Finns det t ex en handlingsplan?
Hur marknadsför ni er så att män vet vart de ska vända sig om de behöver hjälp?
-
Är det någon skillnad i marknadsföringen mot män och mot kvinnor?

Vad har ni för resurser för att möta dessa män?

Är det något mer du vill säga som vi inte har tagit upp?

Vad känner du att ni skulle behöva för att utveckla ert arbete kring detta fenomen?
II