DEN HUMANISTISKA PSYKOLOGIN
BAKGRUND
Maslow och Rogers i spetsen ca 1962
Förståelse, inlevelse och tolkning är slagorden!
”den tredje kraften” vill distansera sig själv från de andra riktningarna
Psykoanalysen och behaviorism – naturvetenskapliga lagar - Att människans
beteende kunde förklaras utifrån vissa allmänna lagar som då gällde alla människor
(objektivitet)
Humanistiska psykologin – människor är ju olika! (subjektivitet) - Kan inte få fram
genom enkäter en person personliga upplevelse av verkligheten.
Tröttnade på den deterministiska tanken – att vägen är styrd av andra krafter än oss
själva – ville istället ha fokus på vad vi själva kan göra för att bli bättre individer.
BAKGRUND
Behaviorism kritiseras för att helt ignorera människans medvetna processer och se
alla beteenden som inlärda, och psykoanalysen kritiseras för att koncentrera sig
alltför mycket på sjukdom och neurotiska problem. Inom den humanistiska psykologin
vill man istället fokusera på den friska individen. Att bidra till människans möjligheter
att utveckla sig själva.
”POSITIV” INRIKTNING
Positiv människosyn – eget ansvar och fria val – vi har möjlighet att bli vad vi vill
(under de rätta förutsättningarna). Hon är en fri varelse med en fri vilja, och det är
endast vi själva och ingen annan som styr våra val. De betonar alltså betydelsen av
personlig val och ansvar för ens eget liv, och meningen med vår tillvaro finns endast i
våra egna händer. Under rätt omständigheter frodas vi, under sämre omständigheter
kräver vi hjälp genom psykoterapi för att nå frigörelse och självförverkligande.
(Freud hade exempelvis en negativ människosyn där vi styrs av vårt hämningslösa
begär efter njutning)
De diskuterar ord som frigörelse, utveckling och självförverkligande. Perspektivet
kritiseras för att vara ovetenskapligt.
CARL ROGERS (1902-1987)
formulerade en teori om självet. Hans teorier växte fram ur hans arbete på en
barnpsykiatrisk rådgivningsbyrå.
I boken on becoming a person (1961): ”den innersta kärnan hos människan, de
djupaste skikten i hennes personlighet, grunden för hennes djuriska varelse, är av
positiv natur, social, framåtskridande, rationell och realistisk”.
Människans föds med ett antal positiva sociala egenskaper eller möjligheter och vi
har en grundläggande strävan att realisera dessa möjligheter. Människan är i
grunden en god varelse.
Rogers utvecklade det som kallas klientcentrerad terapi, där personen inte ses som en
beroende patient, utan snarare som en person med eget ansvar. Patienten skall inte
kallas patient, eftersom datt det signalerar att personen är sjuk, därför infördes
ordet klient.
SJÄLVET SOM FENOMEN
Hur pratar man om sig själv egentligen?
Kan man se sig själv utifrån? Vem är jag? ”jag har inte varit mig själv på sistone” vilken är detta själv?
Rogers uppmärksammade begreppet 1947 (Miss Vib)
Självet är något mycket viktigt hos alla och att det finns en inre strävan hos varje
individ mot att ”bli sig själv”.
Vem man anser sig vara och vem man skulle vilja vara, genom uttryck såsom ”jag har
lätt för att få nya vänner”, ”jag har svårt att uttrycka känslor”.
SJÄLVET
Självet: är det vi är – min subjektiva upplevelse av min egen person och dess
relationer till omvärlden – min självbild
Idealsjälvet: är det vi vill uppnå , det jag skulle vilja vara,
Självbilden är inte medfödd - utvecklas och formas genom inflytande av föräldrar
och omgivning. Ofta talar andra om för oss vad vi ska tänka.
Barnets har ett medfött behov att bli socialt accepterat av andra, och bli älskad och
respekterad av andra – Därför är det hela tiden uppmärksamt på vad andra tycker
och tänker
Beroende på hur barnet bemöts av sin omgivning utvecklar detta barnets självbild Det finns en skillnad mellan acceptans och oacceptans av barnet.
UTVECKLINGEN AV SJÄLVBILDEN - OACCEPTANS
Oacceptans leder till snäv självbild: när barnet växer upp och föräldrar och
omgivning bara accepterar vissa delar av barnets känslor, tankar och handlingar,
och då förnekar barnet dessa delar i sin jakt på acceptans - utvecklar snäv självbild
– begränsad uppfattning om sina egna möjligheter
detta påverkar personens tolkning eller förståelse av situationer och upplevelser,
samt dess beteende- Om jag lär mig att det är dåligt att vara ledsen, då tillgodoser
jag inte detta behov i framtiden, eller om jag får höra hur dåligt jag är på något,
då utvecklas min självbild att innehålla hur dålig jag är på att göra saker.
UTVECKLINGEN AV SJÄLVBILDEN - ACCEPTANS
Acceptans leder till kongruens: En hälsosam utveckling av självet tar plats i ett klimat
där barnet får chansen att acceptera sig själv. Denna chans ges när föräldrarna eller
omgivningen accepterar honom för den han är, även om han uppför sig dumt.
Detta kallas för villkorslös kärlek - Som förälder tar man avstånd från beteendet och
inte barnet i sig (det ligger inga villkor bakom kärleken). Barnet vågar därmed
erkänna sina upplevelser och skapa kongruens mellan självbilden och upplevelserna.
Detta leder till utvecklingen av fullt fungerande individer, vilket ger personen chansen
att utvecklas till att bli den de önskar. En fullt fungerande individ är den som uppnått
kongruens mellan självet och idealsjälvet (konflikten upphör som ger ångest) och
accepterar alla sina erfarenheter
INKONGRUENS/KONGRUENS
Kongruens – stämmer överens
inkongruens – stämmer ej överens - skapar ångest
Ångestskapande situationer:
1. Upplevd inkongruens mellan självbild och upplevelser
2. upplevd inkongruens mellan själv och idealsjälv
INKONGRUENS/KONGRUENS
Försvar mot ångest: försvarsmekanismer – förnekelse och förvrängning
Förnekelse: de upplevelser eller känslor som inte stämmer med vår självbild förnekas
(förnekelse) och blir därmed inte medvetna för oss (hamnar i det omedvetna) t.ex. jag
hatar mina föräldrar men detta stämmer inte överens med min självbild, så det
förträngs.
Förvrängning (distorsion): de upplevelser som blir medvetna för oss kan komma i
förvrängd form eller feltolkad form – upplevelserna tolkas på ett sätt som stämmer
överens med vår självbild. t.ex. förklara bort beröm med ”noll koll”.
Ju fler erfarenheter och känslor vi måste förneka eller förvränga, desto mer
alienerade blir vi. För att uppnå kongruens måste jag i största möjliga mån erkänna
de upplevelser jag har.
INKONGRUENS
när upplevelserna inte införlivas i självbilden, utan förnekas – blir inkongruens mellan
självbild och upplevelserna. Precis som det kan bli inkongruens mellan idealsjälv och
självbild
kongruens
KONGRUENS
En fullt fungerande person mår bra - upplevelserna införlivas i självbilden – råder
kongruens. Precis som mellan självbild och idealbild
kongruens
MEDVETENHET VS OMEDVETENHET
Rogers var intresserad av hur människan upplever något och hur dessa upplevelser påverkar
oss – han var intresserad av vår upplevelsevärld. Alla upplevelser (både fysiska och psykiska –
upplevelser är tankar, minnen, känslor) ingår i individens upplevelsevärld (vår inre värld).
Upplevelserna kan vara antingen medvetna eller omedvetna. Det finns två anledningar till
varför en upplevelse blir omedveten eller inte:
1.
Upplevelsen var helt enkelt inte tillräckligt viktig för oss för att bli medveten (sållas bort),
därför att medvetandet uppmärksammar det vi är intresserade av (tex att på en fest
iaktta människorna och inte tapeterna. Eller är jag intresserad av skor tittar jag på skor,
eller är jag blyg så fokuserar jag på hur sociala andra är).
2.
Upplevelsen stämmer inte överens med vår självbild – den bild av oss själva som vi vill
hålla fast vid. De erfarenheter som inte stämmer överens med vem man är erfarenheterna hamnar i konflikt med självet - upplevs hotande och förnekas ofta och
hamnar i det omedvetna.
