GEOARKEOLOGI
Dnr 423-2851-2006
Metaller och legeringar
från Gustavslund område A
Okulär granskning
RAÄ 243
Husensjö 9:25
Helsingborg kommun
G
A
L
Geoarkeologiskt Laboratorium
Analysrapport nummer 4-2007
Avdelningen för arkeologiska undersökningar
UV GAL
Daniel Andersson
Annika Willim
Inledning
På uppdrag av Håkan Aspeborg, UV Syd har Geoarkeologiskt Laboratorium (UV GAL) utfört
en okulär granskning av utvalt material från Gustavslund område A, Husensjö 9:25,
Helsingborgs kommun.
Material och metoder
Samtliga undersökta fynd har i fält påträffats med hjälp av metalldetektor och är följaktligen
uppbyggda av någon typ av metalliskt material. Proven granskades i stereolupp för att vid
högre förstoring kunna bestämma dess sammansättning och notera mindre morfologiska
detaljer. För att få fram en färsk brottyta, vilket underlättar bedömning av materialets
sammansättning och inre texturer, har några fynd delats för hand medan andra fått ett hörn
avslipat. Kalkhalten i en del av proverna har bekräftats genom att droppa utspädd saltsyra på
ytan. Av ett av proven tillverkades ett polerprov. Metallografiska undersökningar utfördes på
detta för att identifiera dess sammansättning. Undersökningarna genomfördes i ett Zeiss
Axioskop 40A polarisationsmikroskop utrustat med en digitalkamera.
Resultat
Resultaten från analyserna av materialet är samlade i nedanstående fyndtabell. Angivna
längder är i samtliga fall den längst uppmätta sidan av objektet. Informationen i de 7 första
kolumnerna är tillhandahållen av uppdragsgivaren.
Fnr
302
Material Material Sakord
Bly
Metall Smälta
Vikt (g) Antal
2
1
303
Järn
Slagg
1
1
304
Bly
Metall
Smälta
1
1
305
Bly
Metall
Blyplomb
20
1
306
Bly
Metall
Smälta
27
1
307
Bly
Metall
Smälta
30
1
308
Bly
Metall
Smälta
9
1
309
Bly
Metall
Smälta
1
1
Anmärkning
Gråvit blysmälta, ca 10 mm lång, med
tydliga globulära- och flytstrukturer
Slagg, längd ca 1 cm, ställvis globulär,
något magnetisk och korroderad med
vidhäftad sand, trolig smidesslagg
Gråvit blysmälta, ca 10 mm lång, med
tydliga flytstrukturer
Nitformad blyplomb vars ursprungliga
längd är ca 30 mm, diameter på skallen
18 mm och tjocklek på skallen 5mm.
Den långa delen av plomben, med ett
kvadratiskt tvärsnitt på ca 4 mm, är
ihåligt och förmodligen uppbrutet. Den
del av plomben har förmodligen
omslutet något annat material.
Gråvit blysmälta, ca 40 mm lång, med
tydliga flytstrukturer
Omböjt beslag, l=50 mm t= 2 mm b=20
mm, av bly. Dessutom finns det två hål,
diameter ca 5 mm, i beslaget
Gråvit blysmälta, ca 30 mm lång,
oregelbunden utan flytstrukturer med
en flat (troligen undersidan) sida.
Sandigt smält material och korroderat
material vidhäftat.
Gråvit blysmälta, ca 25 mm lång,
utdragen med tydliga flytstrukturer på
ena sidan medan andra sidan (troligen
undersidan) är flat
1
310
Bly
Metall
Smälta
5
1
311
Järn
Järn
Föremål
10
1
312
Bly
Metall
Blybleck
1
1
313
Brons
CU-leg Bleck
1
1
314
Brons
CU-leg Föremål
4
1
315
316
Brons
Järn
CU-leg Bleck
Järn
Spik
1
4
1
1
317
318
Brons
Bly
CU-leg Bleck
Metall Smälta
1
4
1
1
319
Bly
Metall
Smälta
4
1
320
Bly
Metall
Smälta
3
1
och slagg
droppe
2
Grön
oregelbunden
smälta
av
kopparlegering, längd ca 20 mm, blåsig
på ytan med vidhäftade, kolbitar,
kvartskorn
och
kulor
av
kopparlegering, färskt snitt ger
gräddgul färg. Smältan består troligen
av brons eller mässing
Magnetisk,
kraftigt
korroderad
järnklump, längd ca 2 cm, sand
vidhäftat
Bleck av vitmetall 25 x 20 x 1-2 mm.
Svagt konvex-konkavt. På konkava
sidan ornamentering bestående av två
spiraler vilka är sammanbundna av en
båge. Blecket består ytterst av ett
gulvitt kalklager, därefter ett mycket,
mycket tunt metalliskt gulaktigt skikt
med grönt stick vars sammansättning ej
kunnat bestämmas, därefter, innerst, ett
kiselrikt blågrått skikt av kvartsit eller
värmepåverkad sand.
Bleck av vitmetall, kvadratiskt l=
15mm t =0,5-1 mm. Blecket är
uppbyggd av ett inre blyskikt med
varierande tjocklek, därpå följer ett
kiselrikt skikt (kvartsit eller möjligen
värme-påverkad sand), följt av ett
kalkskikt, ytterst ligger ett sandigt skikt
med inblandning av kolbitar
Grön oregelbunden, med en del skarpa
hörn och kanter, kopparlegering, längd
ca 20 mm, blåsig på ytan med
vidhäftade kulor av kopparlegering,
rödbruna fläckar på ytan, färskt snitt
ger gräddgul färg. Provet är
förmodligen en smälta eller möjligen
någon form av råvara troligen av brons
eller mässing
Lika 313, l= 10 mm
Ca 15 mm lång nubb med nästintill
kvadratiskt tvärsnitt, svagt sluttande
krage under skallen, ej handsmidd.
Vidhäftad slagg med tydligt avtryck av
nubb, porös med vidhäftade sprutslagg,
trolig smidesslagg
Lika 313, l= 10 mm, t=1,5 mm
Gråvit blysmälta, ca 20 mm lång, utan
flytstrukturer.
Svarta
kulor
av
kopparlegering vidhäftade. Stora delar
av provet har kraftigt värmepåverkad
sandigt material vidhäftat, eventuell
gjutform.
Gråvit blysmälta, ca 22 mm lång, med
flytstrukturer i form av mm-breda
parallella åsar.
Gråvit blysmälta, ca 10 mm lång, med
tydliga globulära- och flytstrukturer
321
Bly
Metall
Smälta
2
1
322
Brons
Brons
Slagg
3
1
323
324
325
326
327
Järn
Bly
Bly
Brons
Brons
Järn
Metall
Metall
CU-leg
CU-leg
Slagg
Smälta
Smälta
Smälta
Smälta
3
2
3
1
1
1
1
1
1
1
328
Järn
Järn
Föremål
6
1
329
Brons
CU-leg Smälta
1
1
330
Brons
CU-leg Smälta
1
1
331
Bly
Metall
Smälta
5
1
333
Brons
Metall
Bleck
1
1
334
335
Brons
Brons
Metall
Metall
Bleck
Bleck
1
1
1
1
336
Brons
Metall
Bleck
1
1
337
338
339
Brons
Brons
Brons
Metall
Metall
Metall
Bleck
Bleck
Bleck
1
1
1
1
1
1
Smälta
droppe
Droppe
Gråvit blysmälta, ca 10 mm lång, med
tydliga globulära- och flytstrukturer
Gråvit blysmälta, ca 20 mm lång, med
tydliga globulära- och flytstrukturer
Ej undersökt
Ej undersökt
Ej undersökt
Ej undersökt
”Smälta”
innehållande
kristallin
vitmetall, l=10 mm, t=1-2 mm,
oregelbunden form, vitmetallen är
omgiven av blågrå kiselrik gångart
därpå följer kalkskikt och sandigt skikt
lika 313
Magnetisk,
kraftigt
korroderad
järnklump, längd ca 1 cm, sand
vidhäftat
Grön bönformad smälta, längd ca 10
mm, mörk beläggning på två sidor,
färskt snitt ger relativt röd färg dvs
kopparrik brons eller mässing
Gråvit smälta med vitmetall, ca 20 mm
lång, med tydliga globulära- och
flytstrukturer. Brottyta visar tydliga
spaltytor hos metallen
Gråvit blysmälta, ca 30 mm lång, med
flytstrukturer i form av mm-breda
parallella åsar.
Lika 313, l=10mm, men något fattigare
på kol
Lika 313, l= 25 mm
Lika 313, l= 10 mm, sparsamt med
kolbitar
Kristallin vitmetall, l=10 mm, t=2 mm,
lika 327 men i anslutning till de väl
utvecklade kristallerna även mörkt
finkornigare område.
Lika 313, l= 10 mm
Lika 313, l= 10 mm
Lika 313, l= 15 mm, sparsamt med
yttersta sandiga och kolförande skiktet
Det undersökta materialet kan grovt delas in i fyra olika grupper med avseende på dess
sammansättning; järnrika fynd, blyrika fynd, kopparlegeringar, samt fynd av vitmetall.
Fyra järnrika fynd har registrerats. Två av fynden består av järnklumpar vars ursprung
förmodligen är någon typ av föremål av metalliskt järn. Då de yttre formerna inte avslöjar
vilken typ av föremål det rör sig om kan det inte uteslutas att järnklumparna härrör från
järnframställning. De två andra fynden består av slagg vars yttre former och magnetism
indikerar att det rör sig om magnetitrika smidesslagger. Nubbens placering i en av slaggerna
behöver inte vara ursprunglig utan kan ha hamnat där vid ett senare tillfälle. Om det trots allt
inte förhåller sig så kan man konstatera att det rör sig om ett tämligen modernt fynd.
3
Fynden av kopparlegering varierar i färg och därmed också i sammansättning förmodligen
med koppar, tenn och/eller zink som huvudelement. Ett av proven Fnr 329 är mycket
kopparrikt och det är inte uteslutet att det rör sig om ”ren” koppar vilken förts till platsen som
råvara till andra legeringar. Den ojämna sammansättningen på kopparlegeringarna och att de
är smältor tyder på att vi har att göra med forntida gjuteriverksamhet, kanske ett brons- eller
mässingsgjuteri?
Smältorna av bly uppvisar ofta tydliga flytstrukturer vilket tyder på viss upphettning.
Vidhäftat material av kopparlegering och korrosionsprodukter från järn tyder på, om det inte
hamnat där i ett senare skede, att flera olika metaller har använts vid samma anläggning. Bly
är en viktig komponent inom metallhantverket då det använts vid kupellering. Genom
kupellering eller avdrivning avser man att frånskilja guld och silver ur malmer eller metaller
genom smältning med bly, vilket sedan oxideras varvid ädelmetallerna blir kvar i botten av
kärlet. Blyet kan därefter återvinnas från oxiden. Romarna legerade sina bronser med bly vid
gjutning av statyer och statyetter. Något annat uppenbart användningsområde under
förhistorisk tid för blyet, förutom tillverkning av sigillplomber vilket ju även finns med i
fyndmaterialet, är svårt att tänka sig. Det är till och med möjligt att de två blyföremålen,
plomben och beslaget, förts till platsen som råvara för nedsmältning till kupellation. Vitmetall
förekommer frekvent i det resterande fyndmaterialet och dess utseende på en patinerad yta
skiljer sig inte mycket från blyets. Det är därför inte möjligt att, utan vidare analyser, utesluta
att en del av blysmältorna innehåller andra element såsom tenn, zink och koppar.
Övriga fynd innehåller vitmetall av varierande halt. Vitmetall är en tennlegering, som
innehåller tenn, antimon och andra metaller som bly och koppar. På de fynd där en färsk
brottyta kunnat studeras upplevs vitmetallen som smetig och relativt mjuk vilket tyder på en
relativt hög blyhalt. Merparten av de vitmetallförande fynden är i form av millimetertunna
bleck. Dessa är uppbyggda av ett inre skikt, med varierande tjocklek, av vitmetall vilket på
ömse sidor är omgivet av ett gråblått kiselrikt skikt. Utanpå dessa följer därefter ett tunt
kalkskikt och därefter ytterst ett sandigt skikt, vilket ofta innehåller kolstycken. Utöver
blecken förekommer vitmetall i åtminstone tre andra fynd. Fnr 327 är en oregelbunden
”smälta”, dock helt utan några flytstrukturer, uppbyggd som ovan beskrivna bleck. Fnr 330
däremot uppvisar för metallsmältor typiska flytstrukturer medan Fnr 336 påminner om
blecken men är något tjockare (Fig. 1). Gemensamt för de tre fynden är att de alla innehåller
kristallin vitmetall. Detta är en fas som man normalt inte associerar med smältor eller avfall
från metallhantverk utan är vanligare i råvarumaterialet. För att det ska bildas kristaller av en
metall eller legering krävs det oftast att avkylningen inte är allt för hastig. Det är därför troligt
att fynden med kristallin vitmetall har stelnat i någon typ av anläggning som varit helt eller
delvis försluten, till exempel en ugn eller gjutform. Metallografiska studier av ett tvärsnitt från
Fnr 336 visar att legeringen har en rödaktig ton (framkommer tyvärr inte på fotot i figur 2)
vilket utesluter att provet endast skulle bestå av bly (Fig. 2). Dessutom förekommer mindre
fragment i vitmetallen med avvikande färg och hårdhet och därmed en annan sammansättning
(Fig. 3).
Det studerade fyndmaterialet från Gustavslund är mångfacetterat och består av många
materialkategorier. En naturlig indelning av fyndmaterial från en plats där metallhantverk har
bedrivits är fyndens plats i processen dvs vad är råvara, föremål, spill osv. Denna fråga har
inget givet svar i materialet från Gustavslund. Uppbyggnaden av vitmetallblecken med skikt
av kalk och sand runt en metall, i vissa fall även i form av kristaller, för tankarna till naturliga
avsättningar och att blecken då skulle ha använts som råvara. Bleck med liknande utseende
från en plats med metallhantverk i Lunda (Grandin, 2006) har analyserats med mikrosond och
4
visade sig bestå av 98% zink men innehöll även blydroppar. Ett av dessa fynd bestod av två
hoplödda bleck där lodets sammansättning dominerades av tenn. Tyvärr medgav inte
undersökningen av Lundamaterialet ytterligare analyser och bleckens användningsområde och
eventuella plats i metallhantverket kunde inte fastslås. Blecket med ornamentering, Fnr 312,
vars uppbyggnad inte skiljer sig från övriga bleck, utesluter att det rör sig om en naturligt
förekommande råvara och bekräftar bleckens plats inom metallhantverket. Ytterligare
detaljerade analyser för att söka efter spårämnen, eller avsaknad av dem, skulle dels kunna
skilja ut fynd som är mer recenta och dels ge ledtrådar om metallerna och legeringarnas
ursprung och dess plats inom metallhantverket.
Referenser
Grandin, L. 2006. Metallhantverk i Lunda. Analyser av metaller. Lunda. RAÄ 266, Strängnäs sn,
Södermanland. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 2-2006. Uppsala.
Figurer
Figur 1. Fnr 336 fotograferat genom en stereolupp. Tjocklek på stycket är ca 2 mm. Notera de väl utvecklade
kristallerna av vitmetall och även det intilliggande mörka finkornigare området.
Figur 2. Polerat tvärsnitt av Fnr 336. Tydliga korngränser och fragment av vitmetallen i omkringliggande
kiselrikt material.
5
Figur 3. Detalj av det polerade tvärsnittet av Fnr 336 studerat genom två olika typer av linser. Notera de tydliga
korngränserna men också de två svarta fragmenten i nedre bilden vilket visar att det förekommer legeringar med
olika sammansättning i provet.
6
