Välkommen till Hörcentralen! En liten bok om vilka undersökningar som kan förekomma när du besöker oss. Foto & Layout: Erica Lindblom, MFT-Fotoavd, Monika Sypula ÖNH-kliniken. Först tittar vi i öronen med en ficklampa. Det behövs en ficklampa för att det är så mörkt i öronen så man ser inget utan den. Nu skall vi ”rita med öronen”. Vi stoppar en liten propp i örat på dig, då kan vi kontrollera hur trumhinnorna rör sig, vi ser då också om det finns otosalpingit (vätska bakom trumhinnorna). Här gör vi OAE-mätning (otoakustiska emissioner). Vid den här mätningen ser vi hur de yttre hårcellerna i hörselsnäckan i innerörat fungerar. Här gör vi hörselprov. Vi kallar det för lekaudiogram. Man får hörlurar på sig och i dem hörs det små pip och små tut. När du hör ett sådant pip eller tut så skall du bygga med klossarna vi har. För mindre barn gör vi en frifältmätning. Det finns högtalare vid sidan om öronen och ur dem kommer små pip och andra ljud såsom musik, barnskrik och så vidare. Vi vill då att barnet vänder sig mot ljudet. Om du har en hörselnedsättning som man inte kan behandla med t e x plaströr så behöver du kanske en hörapparat för att kunna höra så bra som möjligt. Vi sprutar då in lite deg i öronen så att vi kan göra en modell av ditt öra. Detta gör inte ont alls utan känns bara lite kallt i örat. När avtrycket är klart skickar vi iväg det till en farbror som gör en insats (propp), det måste man ha för att kunna prova hörapparat. När proppen är klar får du komma till Hörcentralen för att prova ut hörapparat. Det låter alltid konstigt i början när man får hörapparat för man är ju inte van vid att det låter så högt i örat. Det går över efter ett tag. Då tycker du säkert att det låter riktigt bra i örat när du har hörapparaten. Det är nu mycket lättare för dig att höra dina föräldrar, syskon och alla kompisar som pratar runt omkring dig.