GÖTEBORGS STADSKANSLI

GÖTEBORGS STADSKANSLI
TJÄNSTEUTLÅTANDE 2006-03-20
Fördjupad studie gällande unga 16-29 år med fokus på ungas etablering, arbete, bostad
och hälsa.
FÖRSLAG TILL BESLUT
I kommunstyrelsen
Rapporten, ”Fördjupad studie gällande ungdomsgruppen 16- 29 år med fokus på
ungas etablering arbete, bostad, och hälsa,” godkänns.
SAMMANFATTNING
Stadskansliet fick i oktober 2005 i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av
ungdomsgruppen 16- 29 år. Uppdraget utgår från den kartläggning av målgruppen som
redovisades i kommunstyrelsen. Uppdraget omfattar fyra delar; att belysa samverkande faktorer
i ungas etableringsprocess, effekter av arbetsmarknadsprogram för unga, tillgång till bostäder
samt ohälsoproblematiken bland unga kvinnor. Analysen skall i första hand inriktas på de
strukturer och verktyg som Göteborgs Stad har att tillgå i arbetet med ungdomar inom de
angivna områdena.
Redovisningen baseras på aktuella rapporter, sammanställning av aktuell forskning, statistik
samt utredningar inom området som redovisats efter att kartläggningsstudien redovisades i KS.
Rapporterna speglar situationen för unga i ett nationellt och/eller regionalt perspektiv. Uppgifter
har även inhämtats från verksamhetsansvariga inom respektive område. Studien redovisas i
bilaga 1.
EKONOMISKA KONSEKVENSER
Kommunstyrelsen har anvisat en ekonomisk ram om 500 tkr för genomförande av
kartläggnings- och fördjupningsstudien av unga mellan 16-29 år. Av de anvisade medlen har
155 tkr utnyttjats. Resterande medel, 345 tkr, kommer inte att tas i anspråk.
Bilagor
1. Fördjupad studie gällande ungdomsgruppen 16- 29 år med fokus på ungas etablering, arbete,
bostad och hälsa
2. Sammanställning av regelverk för olika ungdomsåtgärder
ÄRENDET
Stadskansliet har av kommunstyrelsen fått i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av
ungdomsgruppen 16- 29 år. Uppdraget utgår från den kartläggning av målgruppen som
redovisades i kommunstyrelsen hösten 2005. Uppdraget omfattar fyra delar; att belysa
samverkande faktorer i ungas etableringsprocess, effekter av arbetsmarknadsprogram för unga,
tillgång till bostäder samt ohälsoproblematiken bland unga kvinnor. Analysen skall i första hand
inriktas på de strukturer och verktyg som Göteborgs Stad har att tillgå i arbetet med ungdomar
inom de angivna områdena.
Metod och källor
Stadskansliet har även i denna studie valt att arbeta i en intern tvärsektoriell arbetsgrupp.
Redovisningen baseras på aktuella rapporter, sammanställning av aktuell forskning, statistik
samt utredningar inom området som redovisats efter att kartläggningsstudien redovisades i
Kommunstyrelsen. Rapporterna speglar situationen för unga i ett nationellt och/eller regionalt
perspektiv, men bedöms åtminstone gällande etablerings- och bostadsproblematiken vara
allmängiltiga, dvs. även gälla situationen i Göteborg. Uppgifter har även inhämtats från
verksamhetsansvariga inom respektive område.
Statistiska centralbyrån publicerade i oktober och november 2005 två rapporter gällande
ungdomars etablering. Den ena rapporten Ungdomars etablering, Generationsklyftan 1980 –
2003 ger en översikt över ungdomars välfärd 2002/03, jämför ungdomars och äldre
generationers situation samt belyser utvecklingen sedan 1980. Den andra SCB-rapporten
Ungdomars ekonomiska välfärd – inkomster, sysselsättning och förmögenhet behandlar
ungdomars utbildning, sysselsättning, inkomster, förmögenhet, boendesituation och
fritidssysselsättning. Ungdomsstyrelsen har nyligen publicerat en första tematisk
fördjupningsrapport gällande ungas etablering, Fokus 2005 - en analys av ungas etablering och
försörjning. Rapporten utgör en första del av regeringsuppdraget att analysera ungas
levnadsvillkor. Rapporten baseras på aktuell forskning och statistik samt två
intervjuundersökningar med ungdomar. Skolverkets rapport, Elever med utländsk bakgrund - en
sammanfattande bild 2005, analyserar elevers studieframgång relaterat till olika
bakgrundsvariabler.
Statens bostadskreditnämnd (BKN) har på uppdrag av regeringen utrett förutsättningarna för
unga att skaffa en egen bostad. Resultatet har presenterats i rapporten ”En egen härd”. I
Boutredningens delrapport M 2005:1 ges förslag på konkreta åtgärder i syfte att underlätta
ungdomars inträde på bostadsmarknaden. Boverket, TCO och Hyresgästföreningen har även
utgivit rapporter som behandlar ungas möjligheter på bostadsmarknaden.
Sammanfattning
Ungdomsfrågorna är sektorsövergripande och kräver samordning, prioritering och uttalade
gemensamma mål samt att myndigheter och organisationers insatser sker utifrån de ungas behov
och önskemål. De skillnader som föreligger i myndigheternas regelverk innebär att många unga
slussas runt i en tröstlös karusell där insatserna inte är samordnade. Insatserna präglas ofta av
kortsiktiga perspektiv istället för ett individualiserat och långsiktigt arbete i samverkan och
tillsammans med de unga.
Socialtjänstens ansvarsområde har successivt vidgats genom att andra myndigheter förändrat sitt
ansvarsområde och/eller fått nya mål. En ökad andel unga hänvisas därmed till kommunens
socialtjänst, eftersom arbetsförmedlingen bedömer att en allt större grupp inte står till
arbetsmarknadens förfogande, dvs. de hänvisas till socialtjänsten.
De sociala insatserna får därmed allt fler inslag av arbetsmarknadskaraktär. Gränsdragningen
mellan arbetsmarknadsmyndighetens och kommunens ansvar behöver förtydligas.
Rekrytering och etablering i arbetslivet bygger i hög utsträckning på personliga kontakter och
tillgång till kontaktnät och många unga saknar såväl egna kontakter som kontaktnät genom
föräldrar. Det har visat sig att feriearbete underlättar inträdet på arbetsmarknaden. En viktig
fråga är att öka tillgången till praktikplatser samt att utveckla ett system av kvalitetssäkrad
handledning inom kommunen. Ungdomarna behöver på vägen till arbete och studier även
tillgång till engagerade personliga coacher och tillräcklig tid i insatsen.
Ungdomars försämrade möjligheter till etablering på bostadsmarknaden beror på såväl
begränsad tillgång på lämpliga lägenheter som på ungdomars försämrade ekonomiska
förutsättningar. Rörligheten på hyresmarknaden är låg, vilket ger ett minskat utbud för bland
annat ungdomar. Av de få lägenheter som ändå är tillgängliga är det ca 80 procent av
lägenheterna som erhålls av ungdomshushåll.
Ungdomsmottagningarna spelar en viktig roll för ungdomar i åldern 13 till 23 år. Utbudet av
stöd och hjälpinsatser för unga kvinnor mellan 23 och 29 är mycket begränsat.
Samordningsförbunden har uppmärksammat detta och det pågår ett utvecklingsarbete. De långa
väntetiderna till psykoterapeutiska stödinsatser drabbar unga och då särskilt unga kvinnor,
eftersom dessa är i majoritet vid mottagningar/rådgivningar. Samverkan mellan Barn- och
ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin och kommunen behöver utvecklas så att unga inte ”ramlar
emellan stolarna”. På samma sätt som samhället samlat en bred kompetens för att tillgodose
familjers olika behov, i familjecentraler, kan det finns goda skäl att pröva motsvarande modell
för unga. Det behövs verksamheter där arbete bedrivs på ungdomarnas villkor – t.ex.
ungdomscentraler - med en bred samverkan och kompetens.
GÖTEBORGS STADSKANSLI
Enheten för Välfärd och utbildning
Lill Backlund
Anne Söderberg
Bilaga 1
1. Ungas etableringsprocess, samverkande faktorer
1.1 Uppdrag
Stadskansliets uppdrag är att belysa hur utbildning, familjesituation, hälsa, bostads- och
arbetssituation samverkar vid ungdomars etablering i samhället. Med familjesituation avses till
exempel social miljö, föräldrars syn på utbildning/försörjning och om denna syn skiljer sig
beroende på om ungdomen är kvinna eller man.
1.2 Sammanfattning

Värderingsförskjutningar mellan olika generationer kan i hög utsträckning kopplas
samman med samhällsförändringar på olika nivåer. Dessa förändringar ställer
nya
krav på stadens förmåga att svara upp mot ungdomsgenerationens förväntningar.
Forskningen redovisar att allt fler unga har en instrumentell inställning till arbete, dvs.
man arbetar enbart för lönen.

Ungdomsfrågorna är sektorsövergripande och kräver samordning, prioritering och
uttalade gemensamma mål samt att myndigheter och organisationers insatser samordnas
utifrån de ungas behov och önskemål.

Ungdomars prestationer i grund- och gymnasieskolan påverkar möjligheterna till
etablering i arbetslivet. Avbrutna studier i grund- och gymnasieskolan och utanförskap i
skolan fördröjer och försvårar ungas etablering.

Föräldrars utbildningsnivå och deras anknytning till arbetsmarknaden samvarierar med
elevers skolprestationer. Boendesegregation har en negativ effekt på elevers
skolresultat. Arbetslivserfarenheter och tillgång till kontaktnät på arbetsmarknaden är en
viktig förutsättning för ungas etablering i arbetslivet.

Ungdomars försämrade ekonomiska förutsättningar beror i första hand på situationen på
arbetsmarknaden och den begränsade utvecklingen av ungdomars disponibla inkomster
som beror på längre studietider, högre ungdomsarbetslöshet, färre fasta anställningar
och försämrade villkor när det gäller studiestöd.

Regelverket för bidragssystem som unga kan omfattas av är dåligt anpassade till dem
som varvar arbete, arbetslöshet, sjukdom och studier, vilket skapar en ekonomisk
otrygghet. Ungas inkomstutveckling är lägre än övriga åldersgruppers och ungas
levnadsstandard har minskat mer än andra gruppers.
1.3 Aktuell forskning gällande ungas etablering
Det kreativa samhället
En studie om ungdomars etableringsmönster i Göteborg skulle knappast vara fullständig utan att
göra vissa utblickar mot alternativa forskningsteorier om samhällsutvecklingen. Det är möjligen
enklast att bara beskriva de historiska aspekterna kring etableringsmönster, men vilka möjliga
förändringar kan vi skåda i framtiden och vilka konsekvenser kan det få för ungdomars
etableringsmöjligheter?
De senaste åren har en forskargrupp under ledning av professor Richard Florida vid George
Mason University of Public Policy i Virginia, USA fått mycket uppmärksamhet och har
provocerat med sina nya teorier om vad/vilka det är som genererar ekonomiskt utveckling i det
framtida urbana samhället. Florida har myntat begreppen ”det kreativa samhället” och ”den
kreativa ekonomin” för att beskriva nya företeelser som kan registreras under det pågående
paradigmskiftet, som vi i övrigt vet alldeles för lite om. Florida framför tesen att riskkapitalet
numera är rörligt och placeras i de städer och regioner där den kreativa klassen, de som arbetar
med forskning, teknologi, kultur, konst och underhållning väljer att bosätta sig. Ett samhälle
som vill vara attraktivt i den framtida globala konkurrensen, måste kunna klara att vara
framstående på tre områden som stavas med ”T”:
Teknologi
Talang
Tolerans
Den kreativa ekonomins framväxt kräver att nya infrastrukturer bildas för att skapa det kreativa
samhället. Florida har funnit ett samband mellan den ekonomiska tillväxten och graden av
öppenhet och tolerans i samhället. Vägs de tre dimensionerna teknologi, talang och tolerans
samman, ligger Sverige på första plats, som världens mest kreativa land, följt av Japan, Finland
och USA.
Hur hanteras då det kreativa samhället i Sverige och Göteborg, kopplat till ungdomars
förutsättningar att etablera sig i ett självständigt vuxenliv, om man reflekterar utifrån Floridas
teorier? I Sverige ses immigration och globalisering mer som ett problem än en möjlighet. Det
segregerade boendet i Göteborg bidrar till att delar av ungdomsgruppen utestängs från att skapa
egna förutsättningar till självförsörjning.
Ungdomsstyrelsen
Ungdomsstyrelsen (US) presenterade i januari 2006 rapporten, Fokus 2005 - en analys av ungas
etablering och försörjning. Rapporten baseras på aktuell forskning om ungas etableringsprocess.
Ungdomsstyrelsen konstaterar att övergången från utbildning till arbete har förändrats och att
unga sällan får ett fast arbete direkt efter studierna. Unga vars längsta utbildning är
gymnasieutbildning har oftast svårt att få ett arbete som är varaktigt. Detta sammanfaller även
med att antalet studerande har ökat och konkurrensen blivit större, konjunkturella förändringar,
men också på strukturella förändringar där temporära anställningar och föränderliga
arbetsvillkor blir allt vanligare. Tidsbegränsade anställningar som vikariat, projekt-, behovs- och
säsongsanställningar är vanliga bland de ungdomar som arbetar.
Det finns starka samband mellan ett tidigt utanförskap i skola och kamratkrets och framtida
svårigheter vid etablering på arbetsmarknaden. Rapporten visar att en tidig kontakt med
arbetslivet framför allt i form av ferie- eller extraarbete under skoltiden har stor betydelse för
senare etablering i arbetslivet. Socioekonomiska faktorer är betydelsefulla för de ungas
etableringsmöjligheter, dvs. avsaknad av kontaktnät i arbetslivet är ett stort hinder för många.
Andelen unga som kombinerar arbete med studier har ökat från en av hundra ungdomar år 1997
till en av tjugo år 2004.
I rapporten uppges den viktigaste orsaken till ungas allt senare etablering på arbetsmarknaden
vara bristen på arbetstillfällen.
Man
konstaterar
att
nuvarande
arbetsmarknadssystem
är
uppbyggt
med
undanträngningseffekter, dvs. skyddar dem som finns på arbetsmarknaden och stänger ute dem
som vill in. Unga arbetslösa konkurrerar med dem som är sysselsatta och vill byta arbete samt
med andra arbetslösa.
I Skolverkets rapport, Elever med utländsk bakgrund, konstateras bland annat att hemmets
engagemang i elevernas studiegång inte skiljer sig åt mellan elever med svensk eller utländsk
bakgrund. Det framkommer heller inga skillnader beträffande självuppfattning och självtillit
eller attityd till utbildning. Familjebakgrunden har dock stor betydelse för elevernas
studieresultat eftersom föräldrars utbildningsnivå och anknytning till arbetsmarknaden
samvarierar starkt med elevernas skolprestationer. I rapporten konstateras vidare att
boendesegregation kan ha en negativ effekt på elevernas studieresultat eftersom den
aggregerade utbildningsnivån hos föräldrar samvarierar med elevernas resultat. En slutsats är att
det krävs insatser som riktas till hela familjesituationen tex. insatser som främjar integration av
elevens föräldrar på arbetsmarknaden.
Inkomstutvecklingen för unga är sämre än för andra grupper i befolkningen. Familjen och det
personliga nätverket blir allt viktigare för den egna försörjningen. Det långvariga
bidragsberoendet ökar, särskilt bland unga kvinnor. Inom flera samhällsåtgärder finns olika
ersättningsregler beroende av den unges ålder och utbildningsbakgrund. Att underskatta sina
preliminära inkomster kan leda till återbetalningsskyldighet och betalningsanmärkningar som
följer den unga när han eller hon senare etablerar sig på arbetsmarknaden.
Ungdomsstyrelsen konstaterar att den viktigaste faktorn för ungas etablering på
bostadsmarknaden är de egna ekonomiska resurserna. I Sverige utgör boendekostnader en allt
större del av ungas utgifter samtidigt som deras disponibla inkomst har minskat sedan 1990.
Detta gäller framförallt unga i åldrarna 21–24 år. Parallellt har det skett en omfattande
omvandling av hyresrätter till bostadsrätter i storstäderna. Man konstaterar vidare att
förutsättningarna för unga att hitta bostäder med låga hyror har försämrats.
Ungdomsstyrelsen pekar även på de problem som hänger samman med reglerna för
återbetalning av studiemedel i en situation när anställningsvillkoren är osäkra efter avslutade
studier eller att många unga hamnar i perioder av arbetslöshet varvat med perioder av studier.
Även om studiestödssystemet har viss flexibilitet riskerar unga som varvar studiemedel med
annan inkomst att förlora sin sjukpenninggrundande inkomst. Sjukskrivna studenter har idag
ingen möjlighet att deltidssjukskriva sig eller att vara deltidssjukskrivna samtidigt som de
studerar. Detta försvårar för sjukskrivna att vidareutbilda sig. Ibland har det hävdats att
studiestödet ska räcka hela året, medan det i studiestödslagen (SFS 1999:1395) framgår att
studiemedlet endast betalas ut för de veckor då studier bedrivs. Ibland tvingas studenter därför
ansöka om försörjningsstöd för att klara sig under mellanperioderna.
Ett annat område som lyfts fram är att arbetslöshetsförsäkringen är dåligt integrerad med
studenters behov under studietiden (mellan terminerna) och under övergången mellan studier
och arbete i perioder av arbetslöshet, då det finns en karenstid på 90 dagar. För unga som inte
har kvalificerat sig till a-kassa varierar ersättningsnivåerna utifrån om man har
gymnasieutbildning eller inte och utifrån ålder. Den lägre ersättningsnivån är beskattningsbar,
medan den högre är skattebefriad. Unga som har den låga ersättningsnivån måste ofta
komplettera med försörjningsstöd. Studerande kan genom ett särskilt studentvillkor kvalificera
sig för arbetslöshetsförsäkringens grundbelopp fast de inte har arbetat utan istället studerat.
Statistiska centralbyrån
I SCB:s rapport, Ungdomars etablering, Generationsklyftan 1980 – 2003 görs en jämförande
studie av ungdomsgenerationens välfärdsutveckling utifrån ett tiotal välfärdskomponenter.
Utvecklingen inom ungdomsgruppen sätts även i relation till andra åldersgrupper, dvs. en analys
av om generationsskillnaderna ökar eller minskar. Rapporten konstaterar bland annat att unga
vuxnas välfärdskarriär har fördröjts, unga vuxnas sysselsättning, inkomster, levnadsstandard och
hälsa har varit oförändrad eller till och med minskat i jämförelse med jämnåriga för 20 år sedan
och att generationsskillnaderna har ökat på bred front.
Den förändrade arbetsmarknadssituationen har inneburit en nedgång av andelen heltidsanställda
framför allt bland de yngsta. Den återhämtning som sker i de övriga åldersgrupperna sker inte i
ungdomsgrupperna. Däremot har deltidsarbetet ökat markant åtminstone fram till 2003.
Tidsbegränsade arbeten är det första steget in på arbetsmarknaden och ofta är det frågan om
tillfälliga arbeten inom andra yrken och under utbildningstiden. I åldersgruppen 20-24 år nästan
tredubblades andelen i tidsbegränsade jobb under 90-talskrisen och i början av 2000-talet hade
fortfarande varannan 20-24-åring ett tidsbegränsat arbete.
SCB redovisar att unga vuxnas bedömning av arbetsmiljön nu är mera negativ än den var på 80talet och att fler rapporterar fysisk belastning i sitt arbete. Fler anser sig ha ett tempoarbete
jämfört med samma åldersgrupp för 25 år sedan och även i jämförelse med äldre på 2000-talet.
Dessutom redovisas att det är betydligt fler unga vuxna som idag rapporterar en instrumentell
inställning till arbetet (man arbetar enbart för lönen) än tidigare ungdomskullar. Ökad andel med
instrumentell inställning gäller generellt för alla åldrar under 90-talet, men detta är tydligast i
ungdomsgenerationen.
Då unga idag förvärvsarbetar i lägre utsträckning än för 25 år sedan, varvar mellan arbete och
arbetslöshet eller deltidsarbeten är deras arbetsinkomster naturligt även lägre än tidigare. SCB
konstaterar att i början av 80-talet var 50-åringarnas arbetsinkomster knappt 30 procent högre än
20-24åringarnas. I början av 2000-talet hade denna skillnad vuxit till 44 procent.
Inkomstskillnaderna mellan generationerna ökar således. De disponibla inkomsterna (köpkraft i
relation till hushållsstorlek) har ökat i alla åldrar. SCB konstaterar att ökningen är minst bland
de yngsta och störst i 50-60-årsåldern. Det konstateras även att i ett längre perspektiv har ungas
levnadsstandard stagnerat i de flesta avseenden och delvis också minskat, jämfört med tidigare
unga vuxna på 80-talet. Denna trend återfinns i alla utvecklade länder och innebär samtidigt
ökande generationsklyftor i inkomster och materiell standard. Till skillnad från äldre
generationer har konjunktursvängningarna och ökade utbildningskrav en omedelbar effekt på
ungdomsgenerationens materiella standard.
2. Arbetsmarknadsinsatser riktade till unga
2.1 Uppdrag
Stadskansliets uppdrag är att analysera och redovisa effekterna av de arbetsmarknadsprogram
som är särskilt riktade till ungdomar. Analysen skall i första hand inriktas på de strukturer och
verktyg som Göteborgs Stad har att tillgå i arbetet med ungdomar inom de angivna områdena.
2.2 Sammanfattning

Olika åldersgränser för myndigheters insatser utgör hinder för ett samordnat agerande
gentemot de unga. Det är inte fler ”åtgärder” som behövs, utan samordnat utnyttjande
av befintliga åtgärder och ett individualiserat och långsiktigt arbete tillsammans med de
unga.

Det blir allt tydligare att Arbetsförmedlingen bedömer att en allt större grupp av de
ungdomar som uppbär försörjningsstöd inte står till arbetsmarknadens förfogande.
Därmed kommer de inte heller ifråga för programinsatser från AF: s sida

Socialtjänstens ansvarsområde har successivt vidgats genom att andra myndigheter
förändrat sitt ansvarsområde och/eller fått nya mål. En ökad andel unga hänvisas
därmed till kommunens socialtjänst. De sociala insatserna får allt fler inslag av
arbetsmarknadskaraktär. Ansvarsgränserna mellan myndigheterna är otydliga. För ett
växande antal ungdomar mellan 20-24 år har ekonomiskt bistånd i form av
”utvecklingsersättning” kommit att bli den grundläggande introduktionen till etablering
och egen försörjning.

För de ungdomar som är arbetslösa och inskrivna på arbetsförmedlingen behöver
programmen KUP och UG kompletteras med olika typer av kommunala
utvecklingsinsatser. Ungdomarna behöver på vägen till arbete och studier tillgång till
engagerade personliga coacher, tillräcklig tid i insatsen och närhet till ett stort antal
praktikplatser bland annat inom det lokala näringslivet.

Rekrytering och etablering i arbetslivet bygger i hög utsträckning på personliga
kontakter och tillgång till kontaktnät. Föräldrar utgör en viktig länk mot arbetslivet för
många unga. En relativt stor andel unga saknar såväl egna kontakter som kontaktnät
genom föräldrar. Kommunala feriearbeten underlättar ungas inträde på
arbetsmarknaden.

Tillgången till bra och differentierade praktikplatser är en strategisk fråga för flera
verksamheter. Efterfrågan på praktikplatser kommer att öka inom en snar framtid, vilket
ytterligare accentuerar frågans vikt. Det behövs också ett genomarbetat system av
kvalitetssäkrad handledning inom kommunen.

Unga med social, fysisk eller psykisk problematik som har behov av särskild
handledning får allt svårare att få praktik, företagsförlagd utbildning eller anställning.
Unga som avslutat gymnasiesärskolan hänvisas i allt högre grad till ”daglig
verksamhet” istället för till arbete eller arbetsförmedlingens rehabilitering.
2.3 Kommunalt uppföljningsansvar för unga under 20 år
Det kommunala uppföljningsansvaret är inte en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i direkt mening,
men reglerar kommunens uppdrag att aktivt erbjuda ungdomar under 20 år, dvs. de ungdomar
som ibland har benämnts ”unga utanför” utbildning eller annan sysselsättning,
Utbildningsförvaltningen svarar för den första kartläggningen och erbjudande om vägledning
och utbildning. Stadsdelsförvaltningarna svarar för det aktivt uppsökande arbetet bland de unga
som inte nås av utbildningsförvaltningen.
Antalet ungdomar som är aktuella för uppsökande aktivitet varierar under året eftersom elever
gör studieuppehåll/studieavbrott från gymnasieskolan.
Kommunalt uppföljningsansvar, antal ungdomar mellan 16-19 år, mars 2006
2006-032006-03Kartlagda
02
Under kartläggning
02
Studieavbrott, ny kontakt per
Arbete
94
brev
169
Arbetssökande
71
SDN, kartläggning pågår
427
Folkhögskola/Vux
33
Nyinflyttade
32
Vägledning
31
Skyddad id
11
Föräldraledig
24
Militärtjänst
1
SDN-verksamhet
59
Sjukskrivna
5
Utomlands
136
Antal
454
Antal
639
Källa: Utbildningsförvaltningen
Kartläggningen visar att ungdomarna sysselsätter sig på ett flertal sätt. Att notera är att en
relativt stor andel av de uppsökta ungdomarna är i sysselsättning i någon form. Arbetet med att
kontakta de ungdomar som ännu inte är uppsökta pågår. Det har startats ett antal
samverkansprojekt i stadsdelarna med fokus på individuellt anpassade insatser. Nedan beskrivs
några av de ”instrument” som byggts upp under de senaste åren.
Särskilda insatser
Skyddsnätet är en sammanfattande benämning för några av insatserna riktade till unga under 20
år. Verksamheten bygger på samarbete mellan Vingagymnasiet, socialtjänsten, grundskolan,
vuxenutbildningen och föreningslivet. ”Skyddsnätet” vänder sig till ungdomar som på grund av
psykosociala svårigheter inte finner sig tillrätta inom det individuella programmet och innebär
att gymnasieskolan tillhandahåller utbildning medan socialtjänsten står för det sociala stödet.
Den centrala målsättningen är att eleven efter många skolmisslyckanden skall få uppleva
framgång i sina studier som främst fokuserar kärnämnena svenska, matematik och engelska. Det
finns även möjlighet till praktik inom yrkesområden som ligger i linje med elevens framtida
planer på utbildning. För närvarande drivs sex olika verksamheter.
Vingen riktar sig till unga mellan 16 och 25 år och drivs i samarbete mellan SDF
Biskopsgårdens socialtjänst, Vingagymnasiet och vuxenutbildningen. Huvuddelen av platserna
är avsedda för boende i Biskopsgården. De studerande ges möjlighet att starta studier i de
behörighetsgivande ämnena svenska, engelska och matematik och kan även kombinera
studierna med praktik eller andra stödinsatser.
Pilen är ett projekt som är lokaliserat till Lövgärdet och Gårdsten. Verksamheterna riktar sig till
elever i åk 7-9 respektive gymnasieåldrarna. Syftet är att alla aktörer som finns runt eleverna
skall samverka för att skapa ett studieintresse, stärka elevernas studiemotivation samt ge stöd
och därmed förutsättningar för eleverna att gå vidare med gymnasiestudier. Projektet är ett
samarbete mellan grundskolor, Vingagymnasiet, BUP och Individ och familjeomsorg. Det finns
i dagsläget 20 platser inom projektet. Liknade projekt är under utveckling i flera stadsdelar.
Produktionsskolan bedrivs i samverkan mellan föreningen Pannhuset i Biskopsgården och
Vingagymnasiet och har 10 platser. Produktionsskolan vänder sig till gymnasieelever som har
stora skolsvårigheter. Skapande, konstnärlig verksamhet och elevernas egna intressen
kombineras med studier i grundskolans kärnämnen.
Det finns inga krav på att eleverna skall vara aktualiserade inom socialtjänsten för att få tillgång
till verksamheten.
Mobila Skyddsnätet, innebär att en av skyddsnätets lärare bedriver verksamhet på olika platser
och är således ”mobil”. Verksamheten planeras i samverkan mellan elev, lärare och
representanter för socialtjänsten. Det finns idag möjlighet att arbeta med ca 10 elever på detta
sätt.
Möjligheten är en verksamhet som bedrivs i samarbete mellan Vingagymnasiet,
vuxenutbildningen samt Individ och familjeomsorg i Backa. Projektet har ungefär samma
upplägg som projekt Vingen. För närvarande finns ett antal platser för ungdomsstuderande och
en försöksverksamhet med några platser för vuxenstuderande startade hösten 2005.
Verksamheten kan utökas beroende på behov.
Av de ovanstående exempel framgår att det finns insatser för de unga som står längst från
traditionell gymnasieskola. Fortfarande råder dock ett visst ”stuprörstänkande” och ”våra och
era barn.” Från representanter i verksamheterna betonas nödvändigheten av att etablera ett
tätare samarbete mellan utbildning, arbetsmarknad, fritid, socialtjänst, barn- och
ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin. Myndigheternas olika åldersgränser, olika ansvars- och
myndighetsuppdrag mm ses som hinder för ett samordnat agerande gentemot de unga. Det
poängteras också att det egentligen inte är fler ”åtgärder” som behövs, utan förutsättningar för
ett individualiserat och långsiktigt arbete med personliga coacher/mentorer för unga.
De ungdomar som idag deltar i den kommunala arbetsmarknadsinsatsen KUP, som oftast
innebär olika typer av praktik, skulle utvecklings- och breddmässigt vinna på att det
”kommunala arbetsmarknadsnätverket” utnyttjades bättre för deras del. Bland annat skulle
kopplingar till lärcentraverksamheten inom gymnasieskolan vara en tillgång i arbetet med att
identifiera och pröva lämpliga utvecklingssteg för den unge.
2.4 Kommunernas ansvar för arbetslösa ungdomar
Kommunernas formella ansvar på det arbetsmarknadspolitiska området är generellt mycket
begränsat, men kommunerna tar de facto sedan många år ett mycket stort ansvar för
politikområdets utformning och insatser på lokal nivå och har ett omfattande samarbete med de
statliga arbetsförmedlingarna. På ungdomssidan rör samarbetet framförallt följande två
arbetsmarknadspolitiska program:
Kommunalt ungdomsprogram (KUP) för ungdomar under 20 år. Kommunerna kan efter avtal
med arbetsförmedlingen åta sig att erbjuda arbetslösa ungdomar åtgärder av olika slag.
Insatserna ska erbjudas inom 100 dagar från den dag ungdomen blev arbetslös eller anmälde sig
till arbetsförmedlingen. Avtalen är frivilliga att teckna.
Ungdomsgaranti (UG) för ungdomar mellan 20 och 24 år är enligt samma avtalsförutsättningar
och principer som för den yngre åldersgruppen. Insatserna, som ska vara på heltid, får pågå i
högst 12 månader. Ungdomsgarantin syftar till att de arbetslösa ungdomarna ska utveckla sin
kompetens så att deras möjligheter att få ett arbete eller börjar studera förbättras. Insatserna ska
vara individuellt anpassade och kan omfatta olika typer av kompetensutveckling, såsom att höja
ungdomarnas baskunskaper inom ett ämne, varva utbildning med praktik eller enbart praktik
som ger yrkeserfarenhet.
För båda ungdomsprogrammen gäller att arbetsförmedlingen har det grundläggande ansvaret för
att ungdomarna får tillgång till alla arbetsförmedlingens resurser både före och efter anvisning
till de kommunala programmen. Som grund för denna lagstiftning ligger tanken att det är
särskilt viktigt att de unga inte ska behöva starta vuxenlivet med långa perioder av öppen
arbetslöshet kombinerat med ett tidigt socialbidragsberoende.
Kommunala arbetsmarknadsinsatser för unga 18-19 år
Kommunalt ungdomsprogram, KUP riktar sig till, som tidigare nämnts, arbetslösa ungdomar
18-19 år. Under 2005 anvisades i Göteborg 708 ungdomar till KUP, vilket är 29 procent fler än
2004. Liksom tidigare gäller att dessa ungdomar ofta har en social problematik, vilket kräver
omfattande samarbete mellan kommunens KUP handläggare och olika kommunala instanser.
Siktet, är ett kommunalt arbetsmarknadsprojekt för ungdomar 18-19 år som genomfördes hösten
2005 i form av två 12-veckors kurser i regi av Eductus. 40 ungdomar deltog i verksamheten
som inriktades på utformande av ansökningshandlingar, samhällsinformation och kunskap om
olika yrken/arbetsplatser i Göteborg. Handledarnas uppgift är att skapa en bra relation med
ungdomarna, ge positiv bekräftelse och stå för ramar och struktur. Projektets tre stöttepelare var
tiden, relationen och praktikplatsen. Resultatet av insatsen har varit mycket bra med tanke på
hur vilsna de deltagande ungdomarna inledningsvis varit. 38 procent av ungdomarna fick efter
avslutad insats arbete. Eftersom resultatet av projektinsatsen varit positiv kommer en
fortsättning att ske under 2006, men under utvecklade former.
Kommunala feriearbeten för gymnasieungdom
En av de positiva funktionerna av att ha haft kontakt med arbetslivet under gymnasietiden är att
inslussningen på arbetsmarknaden går smidigare. Forskning visar att de som arbetat extra har
kunnat undvika arbetslöshet i större utsträckning än de som inte arbetat extra och de har också
en positivare syn på sina egna möjligheter på arbetsmarknaden. Det är cirka tre gånger så stor
sannolikhet att kunna undvika arbetslöshet och ungefär två gånger så stor sannolikhet att ha en
positivare syn på sina egna möjligheter på arbetsmarknaden om man jobbar extra bredvid
skolan, såväl för flickor som för pojkar1. (En större studie om nyttan av feriearbete kommer att
publiceras av IFAU – Kenneth Carling, maj 2006) För att kunna få det första lönearbetet är det
oftast föräldrar som är den viktigaste faktorn. Beräkningar visar att mellan 60 och 85 procent av
alla tjänstetillsättningar sker via sociala kontakter och informell rekrytering2.
Resultaten av Fritidsvaneundersökningen 20053 visar att drygt 58 procent av ungdomarna i
gymnasieskolan arbetar extra parallellt med gymnasiestudierna. Det finns en relativt stor
variation såväl mellan könen som mellan olika stadsdelar. I de flesta stadsdelar är det flickorna
som har extraarbete i högst utsträckning. Frivan visar att ungdomarna i de invandrartäta
stadsdelarna har lägre förvärvsfrekvens under skoltiden än övriga ungdomar.
Arnell-Gustafsson U, Marknad eller utbildningspolitik, Arbetsmarknad och Arbetsliv 2000 årg 6: nr 3.
Tovatt C, Det fixade nog typ min mamma – betydelsen av sociala nätverk för ungdomars
arbetsmarknadsinträde, Kors och Tvärs 2006, Stockholm, Normal.
3
Göteborgs Stads Fritidsvaneundersökning, Idrotts- och föreningsnämnden.
1
2
Göteborg stad anordnar för nionde året i rad feriejobb för ungdomar på gymnasiet. De senaste
åren har målgruppen varit elever som är folkbokförda i kommunen och som gått det första året
på gymnasiet. Grundprincipen är att 75 procent av feriejobben lottas ut och att 25 procent
fördelas till elever med särskilda behov via skolornas kuratorer. Elever inom
gymnasieprogrammen: vård/omsorg, barn/fritid och HOPP garanteras feriejobb om de söker ett
sådant inom sitt utbildningsområde. De lottade jobben fördelas lika till flickor och pojkar.
Elever från det hälsopedagogiska programmet (HOPP) har även en anställningsgaranti i
kommunen efter utbildningen.
För 2006 är budgeten 13 Mkr och avses räcka till 1400 platser. Den statliga delen av
finansieringen utgör cirka 25 procent. Göteborg får oftast maxutdelning av statsbidrag utifrån
faktorerna: storstad/ungdomar/invandrare/funktionshindrade. Antalet feriejobb i Göteborg har
för det mesta rört sig om 1000 per år.
Interna enkätundersökningar till elever och till berörda arbetsledare/arbetsplatser visar att
feriejobben fungerat mycket väl. Med tanke på den volym det rör sig om så har störningar och
misslyckanden varit få. Ungdomar är genomgående mycket välkomna till stadens arbetsplatser,
vilket inte minst märks på arbetsplatsernas vilja och förmåga att ta fram och erbjuda lämpliga
arbetsuppgifter. I det arbetet hjälps förvaltningar, bolag och ideella föreningar åt med stöd av de
fackliga organisationerna.
Det som kan oroa avseende feriejobben är att allt fler gymnasieungdomar är beroende av
kommunens ferieverksamhet dvs. att få sin första arbetslivserfarenhet och samtidigt tjäna lite
egna pengar. Tendensen har varit tydlig de senaste åren – fler och fler ansökningar om
kommunalt feriejobb kommer in. Förra året sökte 2616 ungdomar feriejobb, men bara 1019
kunde anvisas (39 %). Önskvärt vore att kunna erbjuda fler ungdomar möjligheten till att få
värdefulla kontakter med arbetslivet.
De största hinder/problem som idag finns för att få en bättre feriejobbsverksamhet i kommunen
är:
 antal platser (hur många är möjliga utifrån den grundbemanning som idag finns ute på våra
arbetsplatser?)
 samtycke från de fackliga organisationerna (se föregående faktor)
 kvaliteten på handledningen av den unge (inget stöd ges idag till handledaren)
 administrationen (utförs inom den befintliga organisation)
 finansiering (en viss osäkerhet råder år från år)
2.5 Ungdomar med funktionshinder
Inträdet på arbetsmarknaden är svår för ungdomar som grupp och särskilt för dem som har
någon form av funktionshinder, exempelvis rörelsehinder. Med den konkurrenssituation som
råder idag så har denna ungdomsgrupp det särskilt besvärligt. Ett snabbt utträde på
arbetsmarknaden är dock lika viktig ur social och psykologisk synvinkel för dessa ungdomar
som för andra. Även om en del av ungdomarna har praktikplats så är ändå en alltför stor grupp
exkluderade från denna möjlighet till arbetslivskontakt.
För att hitta sysselsättningslösningar för denna målgrupp behövs ett stort engagemang från
många parter, finansieringslösningar och inte minst ett nytänkande. Ett exempel är en pågående
projektidé om att låta äldre och yngre elever med funktionshinder utveckla företagsamhet inom
ramen för sociala kooperativ. Således utifrån olika företagsidéer slussa elever som går ut
gymnasiet in i någon form av ”idésmedja”.
Genom att skapa struktur och lösa praktiska frågor så kan samverkande myndigheter ge
ungdomarna möjlighet till mer fokusering på företagsamhet och möjligheter än alla de hinder
som oftast dominerar vardagen. Utvecklingsarbetet kommer att pågå under våren 2006.
Sysselsättning efter gymnasiesärskolan
Under de senaste åren har antalet ungdomar som avslutar sin utbildning inom gymnasiesärskola
ökat. Gymnasiesärskolorna följer upp ungdomar ett år efter avslutad skolgång för att se om dom
har sysselsättning och i så fall i vilken form; arbete med lönebidrag, daglig verksamhet inom
LSS, studier etc. En tydlig trend är att allt fler elever från de nationella programmen får
sysselsättning inom LSS. Tidigare slussades merparten av eleverna (ca 70 %) från de
yrkesinriktade nationella programmen till arbetsförmedlingens rehabilitering och övriga till
daglig verksamhet. Förra året var motsvarande fördelning 50 procent till arbetsförmedlingens
rehabilitering och 50 procent till daglig verksamhet.
Den omstrukturering som sker i arbetslivet och de ökade krav som ställs på enskilda
medarbetare innebär att det inte finns utrymme för den handledning som ungdomarna behöver.
Det är också svårt att hitta lämpliga dagliga verksamheter för den ”nya” typen av arbetstagare
som kommer från de nationella programmen inom särskolan. Eleverna är mycket duktiga rent
praktiskt och behöver helt andra insatser än den traditionella dagliga verksamhet som de erbjuds
idag. Det är angeläget att dessa ungdomars situation uppmärksammas och att alternativa
stödinsatser utvecklas.
2.6 Introduktionsanställning för ungdomar under 2005
Introduktionsanställning är en benämning som Göteborgs kommun använder sig av för
visstidsanställningar av personer som uppbär försörjningsstöd. Till skillnad mot de
arbetsmarknadspolitiska programmen, som oftast är av kortare karaktär, ska
introduktionsinsatsen vara längre i tiden och utgöra en anställning. Villkoren för
introduktionsanställda regleras av ett speciellt avtal mellan parterna (BEA 01). Den avtalade
lönen finansieras av centralt avsatta arbetsmarknadspolitiska medel. Kostnader för projektet har
varit 12 Mkr. Samverkande parter är Stadskansliet, sju stadsdelsnämnder, Park och
Natur/Arbetsmarknadskontoret, Kommunal Väst, Arbetsförmedlingen i Göteborg och
Vuxenutbildningen.
Syftet med introduktionsanställningar för ungdomar har varit att vidga arbetskraftsutbudet samt
att öka deltagarnas anställningsbarhet och därmed minska stadens kostnader för
försörjningsstöd. Målsättningen var att deltagarna i projektet skulle kunna etablera sig
permanent i arbetslivet och att deras behov av bistånd helt skulle upphöra.
Stadsdelsförvaltningarna fick i uppdrag att anmäla lämpliga deltagare. Urvalskriterier var att de
skulle vara socialbidragstagande ungdomar mellan 20 och 24 år. De skulle ha varit inskrivna på
arbetsförmedlingen och varit oavbrutet arbetslösa minst sex månader.
Insatsen startade 2005-02-01, 94 ungdomar började, varav 39 flickor. 59 placerades inom
naturvård/Park- och naturförvaltningen och övriga fanns inom vård och omsorg, skola och
fastighetsskötsel. Av ungdomarna hade 52 invandrarbakgrund (55 %). Ungdomarna startade
med 4 veckors praktik med aktivitetsstöd. Under praktiktiden föll 13 deltagare bort. De som
sedan kvarstod, 81 personer, påbörjade en introduktionsanställning från och med 2005-03-01 till
och med 2005-12-30.
Introduktionsanställningen var på heltid och bestod av 4 dagar praktiktjänstgöring samt 1 dag
per vecka av teoretiska aktiviteter. Deltagandet i dessa teoretiska aktiviteter, bestod av
utbildning baserad på individuella behov, jobbsökaraktiviteter med mera. Jobbcoaching ingick
som en permanent del i verksamheten. Flera av deltagarna kunde under hösten också läsa
gymnasiekurser och därmed skaffa sig grundläggande behörighet för kommande
högskolestudier. Denna förmån kunde ges tack vare samarbete med det samtidigt pågående
arbetsmarknadsprojektet i Studiums regi; ”Komplettera dina gymnasieämnen”, ett projekt som
årligen ger 200 arbetslösa ungdomar möjlighet att studera på heltid. Av de
introduktionsanställda ungdomarna saknade hälften godkända gymnasiebetyg när de startade i
projektet.
Trots en noggrann urvalsprocess och ett aktivt personellt stöd under praktik och anställning har
det varit svårt för många av deltagarna att genomföra insatsen på ett bra sätt. Många av de
berörda har befunnit sig en bra bit från att ”stå till arbetsmarknadens förfogande”. En viktig
iakttagelse har varit insatsens längd. För denna målgrupp har det varit nödvändigt med ca 1 års
projekttid. Traditionellt arbetsmarknadsprojekt på 6 månader hade inte varit tillräckligt med
tanke på alla de problem som funnits hos många deltagare: sociala och psykiska faktorer,
bristande motivation och självförtroende, den egna kapaciteten, sjukdom av olika slag med
mera. Projektledningen kunde positivt konstatera att de fick träffa ”helt andra personer” under
höstmånaderna i jämförelse med hur det varit under våren.
Resultatet mätt två månader efter avslutad insats visar att 31 procent fått jobb eller påbörjat
ordinarie studier. Det får ses som ett gott resultat med tanke på hur målgruppen sett ut. Som
tidigare konstaterats så är många av de deltagande ungdomarna långt ifrån självgående. Trots en
noggrann urvalsprocess med nära samverkan kommun/stat så har många ungdomar under allt
för lång tid varit borta från ”normalt liv”. Återresan går tyvärr inte att göra i någon snabbfil,
utan det handlar mer om tålamodsprövande arbete där både kompetens, tid och samverkan är
nödvändiga inslag för ett fruktbärande resultat.
2.7 Lokal arbetsmarknadsinsats för unga, Äpplet i Biskopsgården
Det finns flera arbetsmarknadsinsatser i stadsdelarna som utgör komplement till den statliga
arbetsmarknadspolitiken. Ofta har dessa insatser uppstått som tidsbegränsade lokala projekt utan
någon kommunal samordning. Under vissa perioder har projekten varit så många att det uppstått
konkurrens om de arbetslösa personerna. Vi har valt att beskriva ett exempel på en sådan
kommunalt driven arbetsmarknadssatsning, JobCenter Äpplet i Biskopsgården.
En av utgångspunkterna för stadsdelsnämnden var konstaterandet att det finns ett samband
mellan låg sysselsättning, utanförskap och kriminalitet och att det därför är angeläget att
ungdomarnas period av sysslolöshet blir så kort som möjligt. 2004 var sysselsättningsgraden i
stadsdelen knappt 60 procent och det slogs då fast att det ur folkhälsosynpunkt var angeläget att
vända den passiviserande attityden som präglar många ur den arbetslösa vuxna befolkningen till
sin motsats. Det konstaterades vidare att förvaltningens arbete inom förskola/skola, individ- och
familjeomsorg samt fritid och kultur påverkas av de grundläggande problemen, sysslolöshet,
passivitet och utanförskap som därmed riskerar att bli reaktivt till sin inriktning så länge dessa
förhållanden består i stadsdelen.
JobCenter Äpplet i Biskopsgården startade före sommaren 2005 och ingår som en viktig länk i
stadsdelsnämndens ”allmänna mobilisering för innanförskap”. Stadsdelsnämnden har infört en
kommunal sysselsättningsgaranti som innebär att alla invånare i Biskopsgården som saknar
sysselsättning skall erbjudas meningsfull sådan inom 14 dagar, med målsättningen att snarast
komma in på ordinarie arbetsmarknad. Verksamheten har tillgång till ett nätverk av
kommunala, privata, kooperativa och frivilliga organisationer. Genom nätverksarbetet har en
lång rad processer startats som resulterat i praktisk verksamhet och sysselsättning.
JobCenter Äpplet tar in nya deltagare var tredje vecka och gruppverksamheten bedrivs tre dagar
i veckan, med maximalt 22 deltagare per grupp. Deltagarna rekryteras från socialkontoret och
insatsen ingår i en individuell utvecklingsplan som gjorts upp tillsammans med klienten.
Samtliga deltagare får en personlig coach. Från början försökte man matcha individerna
gentemot kommunala praktikplatser. Dessa har kompletterats med externa platser inom det
privata och kooperativa näringslivet. Restaurangbranschen uppfattas som en nyckelbransch för
att hitta lämpliga praktikplatser. För att praktiken skall bli framgångsrik är det viktigt att matcha
individens intressen så långt som det går.
Majoriteten av deltagarna föredrar att inleda med en praktikplats, säkert pga. av sin osäkerhet
och bristande erfarenhet från arbetsmarknaden. En praktikplats ska inte vara för länge, max åtta
veckor. Man måste kunna se ”ljuset i tunneln” och komma vidare mot ett arbete, säger
koordinatorn. Det är angeläget att få med Arbetsförmedlingen i planeringen kring individen
redan efter ett par veckors praktik. Uppföljning av deltagarna, den personliga coachningen och
den ständiga dialogen med deltagarna bedöms vara de viktigaste förutsättningarna för ett
positivt resultat. Det är dock uppenbart att verksamheten är arbetsintensiv och kräver tydlig
struktur och ledning om aktivitetstempot ska förbli resultatinriktat.
2.7 Utvärdering och effekter av kommunala arbetsmarknadsinsatser
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) utvärderade år 2005 kommunala
arbetsmarknadsinsatser riktade till ungdomar mellan 18 och 24 år4. Statistiken visar att 30
procent av ungdomars påbörjade arbetslöshetsperioder mellan 1992 och 2004 ledde till
deltagande i arbetsmarknadspolitiska program. Väntetiden ökade något, medan vistelsetiden i
programmen minskade. Under 2004 var den genomsnittliga vistelsetiden i åtgärderna drygt tre
månader. Fram till år 2000 var det vanligast att deltagarna i KUP och UG hamnade i ny
arbetslöshet efter avslutat program. Därefter har andelen som gått vidare till arbete ökat till runt
40 procent och knappt 15 procent har gått vidare till studier.
Göteborg → Anvisningstiden till UG är i första skedet sex månader för kommunal och tre
månader för privat verksamhet. Finns behov sker förlängning till max 12 månader. Nu är inte
anvisningstiden detsamma som vistelsetiden i åtgärden. Vistelsetiden är avsevärt kortare, i
genomsnitt tre och en halv månad för kommunal- och föreningsverksamhet och två och en halv
månad för den privata sektorn. Dessa siffror överensstämmer rätt så väl med riket i övrigt.
Tyngdpunkten ligger i första hand på ”den nödvändiga” tid som behövs för den enskilde, men är
förstås även beroende på hur verksamheten är organiserad i form av gruppbaserad insats eller
liknande.
Rätt tid i programmet är till stora delar kopplat till upplägg och personaltäthet, men också på
vilken nivå individen befinner sig vid programstarten. För KUP gäller en längre vistelse i
programmet, ca fem månader. Den längre tiden i programmet kan ha sin förklaring i att
praktikplats är den vanligaste insatsen och att de yngre ungdomarna inte som de äldre inom UG,
har samma tillgång till köpta utvecklingsinsatser (exempelvis Eductus).
Arbetsmarknadsstyrelsen redovisar för år 2005 hur stor andel unga som är i arbete tre månader
efter avslutat arbetsmarknadsprogram. För UG och KUP är det 30 respektive 28 procent. AMS
anser att ungdomsprogrammen har en liten effekt på ungas etablering på arbetsmarknaden
jämfört med många andra åtgärder. För Göteborgs del är siffrorna för UG och KUP 33
respektive 27 procent. Ungefär som rikssiffrorna med något bättre för UG. Studerar man
effekten för de ungdomar som deltar i en särskild utvecklingsinsats om 12 veckor (Eductus), så
ökar UG-siffran till över 50 procent. Antalet som gått till arbetslöshet är även lägre för dem som
deltagit i 12 veckors program i jämförelse med ungdomar som endast haft praktikplatsplacering.
Åtgärden är relativt kostsam, men ger som man kan se en god effekt, åtminstone mätt tre
månader efter insatsens slut.
I studien5 (IFAU) ingår även en belysning av ungdomarnas uppfattning om programmen. Drygt
70 procent av deltagarna i KUP upplevde att deltagandet givit en klarare bild av
arbetsmarknaden och de egna önskemålen. Ungefär samma bild finns när det gäller ungdomar
som deltagit i UG där drygt 70 procent bedömer att deltagandet förbättrat deras möjligheter på
arbetsmarknaden. Nästan en tredjedel av ungdomarna kände sig tvingade att delta i åtgärden,
vilket hängde samman med typ av ersättning, exempelvis a-kassa, försörjningsstöd. Resultatet
av denna utvärdering säger dock inget om programmens effekter. Från kommunernas sida
bedömdes åtgärderna som bra, men det fanns ett missnöje med det differentierade
ersättningssystemet till ungdomarna. Flera kommuner har startat egenfinansierade insatser
riktade till de ungdomar som arbetsförmedlingen inte anvisar till KUP eller UG.
IFAU; Kommunala arbetsmarknadsinsatser riktade till ungdomar mellan 18 – 24 år Sibbmark och
Forslund, Rapport 2005:9
5
IFAU; Kommunala arbetsmarknadsinsatser riktade till ungdomar mellan 18 – 24 år Sibbmark och
Forslund, Rapport 2005:9
4
Göteborg → En aktiv samverkan mellan kommunen och Af Göteborg har pågått ett stort
antal år, både på central- och lokal nivå. Trots ettåriga centrala avtal har den gemensamma
planeringshorisonten varit längre. Även om parterna har olika huvudmän och uppdrag har en
viss teknik utvecklats utifrån att det är den arbetslöse som är ”huvudpersonen”. Självklart
prövas mer eller mindre dagligen vad som är ett rimligt åtagande utifrån en statlig och
kommunal horisont. På sikt kommer kanske större tydlighet och avgränsning i parternas
uppdrag att ske. Det kräver dock nya politiska beslut och en förändrad lagstiftning.
Göteborg har valt att inte bygga upp en kommunal utförarorganisation i någon större omfattning
när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genomgående har större aktiviteter upphandlats
gemensamt med arbetsförmedlingen. ”Större” aktiviteter blir det oftast utifrån den storlek
Göteborg har och det antal personer som är arbetslösa. Genom samarbete med ett mindre antal
utförare har också en god kontinuitet och flexibilitet i åtgärderna kunnat vidmakthållas. Här kan
nämnas Studium och Eductus som exempel på samarbetspartners de senaste åren.
Vid en jämförelse av arbetsmarknadsprogrammens effekt på anställningssannolikheten så visar
en studie från 2001 att arbetsplatsrelaterad yrkesutövning och praktik är bättre än utbildning.6
En förklaring kan vara att praktik på en arbetsplats ger viktig information till arbetsgivaren om
den arbetssökandes kompetens och arbetsförmåga och att detta är viktigare för arbetsgivaren vid
anställningsbeslut än den ”formella” utbildning som kan erhållas genom olika typer av
arbetsmarknadsutbildningar. Praktik kan också tänkas ge nya och värdefulla
arbetsgivarreferenser till den arbetssökande. Om det stämmer kan man förvänta sig bäst resultat
för program med mest inslag av reguljärt arbete.
Göteborg → Sedan flera år tillbaka har det i Göteborg funnits ett centralt system för
praktikplatser avseende arbetsmarknadsåtgärder. Systemet togs fram för att i första hand
tillgodose anvisningar inom ramen för arbetsförmedlingens olika åtgärder och program och
avser i första hand kommunens och föreningslivets olika arbetsplatser. Successivt har systemet
utvecklats och är idag helt webb-baserat med olika behörighetsnivåer för att kunna se och
hantera aktuella praktikplatser.
Tillgången på praktikplatser är för närvarande begränsad och inte tillräcklig i förhållande till det
faktiska behovet. Förutom för få platser så är platserna inte heller representativa för den
mångfald av arbetsplatser som finns inom kommunen. Vård- och omsorg dominerar, medan
bland annat tekniska och administrativa arbeten är underrepresenterade. Förutom behovet av
praktikplatser för arbetsmarknadspolitiska insatser så finns motsvarande behov inom kommunen
avseende utbildning, rehabilitering, socialbidrag med mera. Flera centrala utredningar och
politiska beslut pekar också på att efterfrågan på praktikplatser kommer att öka inom en snar
framtid, vilket ytterligare accentuerar frågans vikt. Ett genomarbetat system för kvalitetssäkrad
handledning saknas inom kommunen. Flera försök/projekt har under åren initierats för att
samordna behovet av praktikplatser och utbilda handledare, men frågan har efter projekttidens
slut haft svårt att få fotfäste i den ordinarie organisationen. Oftast beroende på otydlighet i
nyttan av att ta emot en praktikant, vem som har det operativa ansvaret samt ej avsatta
ekonomiska resurser för ändamålet. För närvarande pågår en genomlysning av problematiken
inom ramen för Personalenhetens processer.
Ett flertal kommuner uppger enligt Ungdomsstyrelsen att ett problem är att arbetsförmedlingens
kortsiktiga direktiv. Unga får idag vänta längre innan de erbjuds en åtgärd och de åtgärder som
unga erbjuds omfattar endast korta tidsperioder (Lundin och Skedinger 2000). Man hänvisar
också till att tidigare forskning visat att det är viktigt att unga inte hamnar i åtgärder allt för
tidigt, men att detta inte bör hindra insatser i stil med vägledning och söka-jobb-kurser. Det
poängteras att det bör finnas en tydlig tidsram och ett tydligt mål med åtgärden och att denna
inte får vara för kort. (Ackum Agell 1999; Sibbmark och Forslund 2005). Utvärderingar av
6
K Carling, K Richardson: Ekonomisk Debatt 2001, årg 29, nr 4
ungdomsinsatserna visar att det inte alltid är så att åtgärderna ger de unga faktiskt ökad
kompetens eller relevant arbetslivserfarenhet (Lundahl 2004).”
Utvärderingar där olika teoretiska utgångspunkter har använts för att analysera hur
arbetsmarknadspolitiska åtgärder påverkar ungas arbetsmarknadssituation har visat att åtgärder
ofta är kortvariga och inte leder till ett inträde på arbetsmarknaden. Vissa åtgärder som till
exempel praktikplaceringar har visat sig kunna leda till undanträngningseffekter vilket är
negativt för arbetsmarknaden, samtidigt som en bra praktik kan vara positiv för den enskilde.
Studier visar också att den genomsnittliga tid det tar för unga från det att de söker stöd till att de
hänvisas till någon av de tre vanligaste arbetsmarknadsåtgärderna (kommunala
ungdomsprogram; ungdomsgarantin eller allmänt anställningsstöd) har blivit längre sedan 2000.
Göteborg →
Under hösten 2005 genomförde Sveriges Kommuner och Landsting en
enkätundersökning riktad till alla Sveriges kommuner. Frågorna berörde bland annat vilka
förbättringar av KUP och UG som i första hand borde genomföras för att öka ungdomarnas
möjligheter att få ett arbete. Göteborg besvarade enkäten och instämmer i nedanstående
sammanfattande synpunkter (vårt urval ):








Tydligare mål och syfte med insatsen.
För att uppnå uppställda mål behöver insatserna vara tillräckligt långa.
Individuella bedömningar av ungdomarnas behov och individanpassade insatser.
Individuella coacher som håller regelbunden kontakt med och stödjer ungdomarna
under hela insatstiden. Kompetensen på coacherna mycket viktig – behovet av
”eldsjälar” är stort och att rekrytera rätt här är avgörande för hur framgångsrik insatsen
ska bli.
Mer tid för motiverande samtal – många ungdomar är ”skoltrötta” och behöver
motiveras till fortsatta studier.
En förbättrad samverkan med det lokala näringslivet. Genom goda arbetsgivarkontakter
ökar också möjligheterna att hitta lämpliga praktikplatser och hålla god kvalitet i
insatserna.
För att bättre stödja ungdomar i en utsatt situation bör samarbetet mellan socialtjänsten
och Af fördjupas.
För att kommunen ska kunna upprätthålla och utveckla kvaliteten i ungdomsåtgärderna
krävs det ”klara spelregler” i förhållandet till arbetsförmedlingen. Ojämnheter i AMV:s
ekonomi ska inte heller påverka förutsättningarna för samarbetet.
2.8 Arbetsmarknadsinsatser för unga 20- 29 år - socialtjänstens utökade ansvar
Socialtjänstens uppgift är att utöva kommunens yttersta ansvar så att alla som vistas i staden ska
få den hjälp de behöver och kan uppnå en skälig levnadsnivå. Individ- och familjeomsorgen har
genom åren blivit en allt större aktör på det arbetsmarknadspolitiska området, trots att det i
grunden är en statlig uppgift. Detta gäller inte minst för ungdomsgruppen som enligt
Socialstyrelsens beräkningar utgör 40 procent av biståndsmottagarna i riket mellan 18–29 år och
ca en fjärdedel av alla långtidsberoende försörjningsstödsmottagare.
Utvecklingsersättning ett annat ord för försörjningsstöd.
Många unga människors livssituationer präglas idag av en ekonomisk utsatthet. Det kan sägas
vara ett relativt nytt problemkomplex som uppstod under 1990-talets lågkonjunktur. För ett
växande antal ungdomar som befinner sig i etableringsfasen, finns det en tydlig koppling mellan
deras arbetslöshet och behov av kompletterande ekonomiskt bistånd. Även om man fått
sysselsättning genom något av de arbetsmarknadspolitiska programmen (UG), är ersättningen
begränsad till 3 280 kronor per månad om man inte har rätt till A-kassa. Det är uppenbarat att
den inkomsten inte räcker till både uppehälle och boende. Därför nödgas många till att söka
kompletterande ekonomiskt bistånd, även om det för ungdomar upp till 25 år för närvarande
benämns ”Utvecklingsersättning”.
Ekonomiskt bistånd är tänkt som ett yttersta skyddsnät för personer med tillfälliga
försörjningsproblem. Målet är att den enskilde så snabbt som möjligt ska bryta bidragstagandet
och försörja sig på egen hand. Men för ett växande antal ungdomar i etableringsfasen mellan 2024 år har ekonomiskt bistånd i form av ”utvecklingsersättning” snarare kommit att bli den
grundläggande introduktionen till försörjning under olika lång tidsperiod.
Sedan några år tillbaka är det enligt Socialtjänstlagen tillåtet för socialtjänsten att ställa krav på
att försörjningsstödsmottagare under 25 år skall delta i kompetenshöjande arbetslivsinriktade
aktiviteter. Det handlar ofta om deltagande i organiserade ”jobbsökaraktiviteter” som bedrivs av
stadsdelsnämnderna. Flera stadsdelsnämnder har, med olika grad av samverkan med
Arbetsförmedlingen, skapat särskilda mottagningar för stöd till arbetslösa bidragsmottagare.
Stadsdelarna försöker genom dessa verksamheter ge ett tidigt extra personligt stöd i strävandena
att få ett lönearbete eller på annat sätt klara sin egen försörjning, eftersom det är känt att ett
långvarigt socialbidragsberoende i sig bidrar till passivisering och bristande självförtroende hos
klienterna. För många innebär det ett positivt stöd som innebär att de hittar till ett jobb eller
motiveras till att utbilda sig vidare. Det finns emellertid ännu inga systematiska utvärderingar
från Göteborg som visar i vilken grad dessa insatser ger avsedd effekt, eller för vilka ungdomar
vägen mot egenförsörjning och ett självständigt liv förkortas.
Vilket stöd kan man som ung arbetslös räkna med i mötet med socialtjänsten?
Utöver insatsen i form av ekonomiskt bistånd och nämnda aktiveringsverksamheter, finns det
inga bestämda insatser till stöd för arbetslösa definierade inom IFO. En generell förutsättning
för att vara berättigad till försörjningsstöd är att man är aktivt arbetssökande. Karaktären av
myndighetsutövning innefattar också en kontrollfunktion som präglar arbetet på socialkontoret.
Det är en svår uppgift för socialarbetarna att hitta den rätta balansen mellan stöd och kontroll.
Socialtjänsten ska utreda de enskilda ungdomarnas behov av bistånd, men insatserna som
erbjuds kan nog uppfattas som ganska schablonmässiga och kortsiktiga. De utgår säkert i
alldeles för liten grad från ungdomarnas egna prioriteringar. Svårigheterna att finna mer
individuellt utformade insatser är uppenbara.
Kontakten mellan socialsekreterare och ungdomen kan också syfta till att motivera den unge att
slutföra sina gymnasiestudier, som i många fall är avbrutna eller ofullständiga. Många av dessa
ungdomar är dock i mycket liten utsträckning beredda att återgå till traditionell
skolundervisning, och har låg motivation till att finansiera den med studiemedel. I övrigt
handlar det mest om förslag till praktikplatser som kan erbjudas inom stadsdelens ram mot
bibehållet försörjningsstöd, s k. ”socialbidragspraktik”.
Socialtjänstens vidgade ansvarsområde.
Socialstyrelsen uppmärksammar i sin senaste årsrapport för 2005 att IFO:s ansvarsområde
successivt har vidgas. Samhällsutvecklingen och politiska beslut har gett IFO nya målgrupper.
Nya behov aktualiseras också genom att andra samhällsinstanser (läs AF och FK) har förändrat
sitt ansvarsområde, vilket har inneburit en förskjutning av ansvaret för vissa grupper från dessa
myndigheter till individ- och familjeomsorgen.
Samtidigt kan man skönja en viss ambivalens bland ansvariga tjänstemän inom IFO i vilken
grad det är rimligt att ta över ansvaret för arbetsmarknadspolitiken från staten för vissa
arbetslösa som saknar arbetslöshetsförsäkring, utan att finansieringen från staten följer med. Det
skulle behövas tydligare politiska ställningstaganden kring detta förhållande som stöd till
verksamhetsföreträdarna.
Samordningsförbunden
De nationella målen – halvering av sjukskrivningar, minskad sjuk- och aktivitetsersättning, fyra
procents öppen arbetslöshet och halvering av antalet mottagare av ekonomiskt bistånd – kan
dock motverka varandra. Insatser och lösningar inom ett område kan försvåra måluppfyllelsen
inom ett annat, t.ex. om allt fler sjukskrivna behöver ekonomiskt bistånd för att de saknar
sjukersättning. De fyra samverkansförbunden i Göteborg kan förhoppningsvis förbättra
förutsättningarna för långsiktiga lösningar på försörjningsproblemen genom att berörda
myndigheter samarbetar. Samtliga förbund har anlagt fokus på de arbetsmarknadsinriktade
rehabiliteringsbehoven inom gruppen unga vuxna. Man fokuserar ofta unga vuxna som uppvisar
psykisk ohälsa till följd av arbetslöshet och utanförskap. Det är i detta sammanhang mycket
angeläget att poängtera att de bekymmer som identifierats i målgruppen inte alls är av
sjukdomsvalör, utan snarare symtom på de svårigheter och motgångar som många ungdomar
upplever under sin etableringsfas. Det handlar om unga personer som gått och burit på
misslyckanden och tillkortakommanden i sitt vuxenblivande alltför länge, utan att de har
upplevt sig få något lämpligt stöd.
Dessa iakttagelser stämmer delvis med dem som gjorts inom IFO. De unga försörjningsstödsmottagarna utgör inte något tvärsnitt av gruppen unga vuxna, i vart fall inte de som har
försörjningsstöd under längre perioder. Det är uppenbart att denna grupp har en svårare väg att
gå till etablering. De har sämre utbildningsbakgrund, lägre grad av arbetslivserfarenhet och har
oftare en utländsk (icke västerländsk) bakgrund än vad ungdomsgruppen har i genomsnitt.
Det blir också allt mer tydligt att en stor grupp av de ungdomar som uppbär försörjningsstöd
inte uppfattas stå till arbetsmarknadens förfogande av Arbetsförmedlingen. Därmed kommer de
inte heller ifråga för programinsatser från AF: s sida. Detta är ett dilemma som beskrivs av
socialtjänsten i de flesta stadsdelar. Stadsdelarna har med andra ord försörjningsansvaret för
dessa individer men förfogar vare sig över resurser i form av arbeten eller sysselsättning eller
över bra arbetsmetoder som underlättar för människor i etableringsfasen. Stadsdelsnämnderna
kan verka som ombudsmän för sina klienter i förhållande till t.ex. AF, men kan knappast
påverka förhållandena på arbetsmarknaden. Man är klart beroende av goda samverkanskanaler,
men dessa skiljer sig över stan. Många av biståndsmottagarna behöver arbetsförberedande eller
rehabiliterande insatser innan det kan bli aktuellt med arbete.
Att uppmärksammas som individ är sannolikt ett av de viktigaste behoven som unga människor
i etableringsfasen upplever. Det är viktigt att få sina tankar och funderingar bekräftade kring
svårigheterna att bryta arbetslöshetssituationen och inte dras ner av negativa erfarenheter under
den krångliga vägen in i vuxenvärlden och mot ett självständigt liv. Risken att stigmatiseras i ett
utanförskap är uppenbar om ens förutsättningar att konkurrera på arbetsmarkanden inte är de
allra bästa. Det finns en risk att arbetslöshetsproblematik bland unga vuxna i högre grad
förklaras av individuella brister hos den enskilde än av strukturella svårigheter, att det helt
enkelt finns för få arbeten att söka eller att kraven som ställs har skärpts under senare år.
3. Ungdomars etablering på bostadsmarknaden
3.1 Uppdrag
Stadskansliets uppdrag är att belysa hur ungdomsgruppens etablering på bostadsmarknaden i
Göteborg ser ut idag, vilka vägar som finns till en etablering på bostadsmarknaden på lokal nivå
och om det existerar strukturella hinder som försvårar för ungdomsgruppen.
3.2 Sammanfattning

Ungdomars försämrade möjligheter till etablering på bostadsmarknaden beror på såväl
begränsad tillgång på lämpliga lägenheter som på ungdomars försämrade ekonomiska
förutsättningar.

Begränsad tillgång på lämpliga lägenheter beror i sin tur i huvudsak på att nyproduktionen av bostäder har legat på en förhållandevis låg nivå under flera år och att de
nyproducerade bostäderna i allmänhet är för dyra för ungdomarna att hyra eller köpa.

Antalet hyresrätter har minskat genom omvandlingen till bostadsrätter. Antalet
lägenheter som omvandlats har ökat kraftigt under de senaste åren.

Rörligheten på hyresmarknaden är låg av olika anledningar, vilket ger ett minskat utbud
för bland annat ungdomar. Av de lägenheter som ändå är tillgängliga är det ca 80
procent av lägenheterna som erhålls av ungdomshushåll.

Göteborg har en för ungdomar gynnsam sammansättning av bostadsbeståndet. Det finns
en stor andel lägenheter i flerbostadshus och nästan hälften av alla lägenheter är mindre
än tre rum och kök. Under de senaste 25 åren har drygt 40 procent av antalet färdigställda lägenheter utgjorts av lägenheter i flerbostadshus. Motsvarande siffror för
Stockholm är dock genomgående högre.

Det finns få lediga hyreslägenheter i Göteborg. Vakansgraden, dvs. andel vakanta
lägenheter ligger på ca 0,3 procent, vilket motsvarar ca 185 lägenheter i allmännyttans
bostadsbestånd.

Antalet ansökningar om lägenhet via Boplats Göteborgs webbplats har ökat kraftigt.

Bostadsbyggandet har ökat i omfattning och ligger nu på en betydligt högre nivå än under större delen av 1990-talet och början på 2000-talet.
3.3 Hinder för ungdomars etablering
Under de senaste åren har ett flertal undersökningar och rapporter gjorts som belyser ungdomars
möjlighet till etablering på bostadsmarknaden. Flertalet av dessa undersökningar har gjorts på
nationell nivå, men innehåller sakuppgifter och slutsatser som även är tillämpbara för landets
olika regioner. Några undersökningar har dock gjorts speciellt för Göteborgsregionen. I det
nedanstående görs ett referat av såväl de nationella som regionala undersökningarna.
Statistiska centralbyrån
Statistiska centralbyrån (SCB) presenterade i oktober 2005 rapporten Ungdomars etablering –
Generationsklyftan 1980-2003. I rapporten konstaterar SCB att bostadsbyggandet har varit lågt
under den senaste 25-årsperioden. Nybyggnation skedde i allt mindre utsträckning som
hyresrätter. Antalet hyresrätter minskade även genom omvandling av hyresrätter till bostadsrätter. Bosättning kräver ofta en kontantinsats, vilket förutsätter fast arbete eller borgen för en
bostadskredit. Vidare har saneringen av det äldre bostadsbeståndet minskat andelen små hyresrätter, som tidigare kunde fungera som förstabostad för ensamstående ungdomar. Slutligen,
konstaterar SCB, att priserna på småhusmarknaden har ökat. Sammantaget innebär detta att
dagens ungdomar har en svårare situation på bostadsmarknaden, jämfört med hur det var på
1970-talet. När det gäller bostadsstandard visar SCB i rapporten att antalet boende per
rumsenhet ökar i de yngre åldrarna, dvs. utrymmesstandarden minskar, medan den ökar bland
äldre. Värt att notera är också att det har skett en senareläggning i åldrarna av småhusboende.
Statens bostadskreditnämnd
Statens bostadskreditnämnd (BKN) har på uppdrag av regeringen utrett förutsättningarna för
unga att skaffa en egen bostad. I rapporten En egen härd (April 2005) anges att unga vuxnas
etableringsgrad på bostadsmarknaden har minskat sedan 1990. Särskilt har etableringen minskat
för personer i åldrarna 21-25 år i landets största tillväxtregioner. Den viktigaste förklaringen till
den fallande etableringsgraden i de större tillväxtregionerna är att möjligheterna att etablera sig i
hyresrätt kraftigt begränsats eftersom det finns få lediga hyresbostäder. Vidare framför BKN att
små och billiga hyresrätter är attraktiva även för andra grupper på bostadsmarknaden. Avsaknad
av kötid, kontakter eller tidigare bostad med bytesvärde samt begränsad betalningsförmåga
innebär då att ungdomshushållen trängs undan av andra hushåll. Samtidigt som möjligheterna
att etablera sig i hyresrätt har minskat har ungdomar små möjligheter att spara ihop det kapital
som normalt krävs som egenkapitalinsats för förvärv av en bostads- eller äganderätt. Ungdomar
har därmed inte kunnat kompensera den minskade etableringsgraden i hyresrätt genom en högre
etablering i bostads- eller äganderätt.
Andel som bor med kontrakt i reguljära hyresbostäder
1990
1996
2001
Stockholm
21-24 år
35
39
21
25-30 år
48
49
35
Göteborg
21-24 år
25-30 år
47
53
Malmö
21-24 år
51
25-30 år
35
Källa: Statens bostadskreditnämnd
51
43
25
54
39
55
33
47
Etableringsgrad för bostadsrätter och egnahem (andel)
1990
1996
2001
Stockholm
21-24 år
13
8
5
25-30 år
23
22
17
Göteborg
21-24 år
25-30 år
7
22
Malmö
21-24 år
5
25-30 år
29
Källa: Statens bostadskreditnämnd
4
18
6
16
10
12
4
18
BKN visar i sin rapport att boendeutgifterna utgör en allt större andel av ungdomars disponibla
inkomster. I relation till övriga vuxna har ungdomars inkomster halkat efter sedan 1990. En
effekt av detta är bland annat att ungdomars utrymmesstandard har minskat.
Bostadsutgiften som andel av disponibel inkomst
1990
1996
2001
Stockholm
21-24 år
25
38
33
25-30 år
25
29
29
Göteborg
21-24 år
25-30 år
28
27
Malmö
21-24 år
31
25-30 år
25
Källa: Statens bostadskreditnämnd
37
31
36
31
40
29
38
27
BKN konstaterar att problemet med en allt lägre grad av etablering på den reguljära bostadsmarknaden i de största tillväxtregionerna i första hand är ett bostadsmarknadsproblem. I förlängningen leder detta också till att unga vuxna måste avstå från att flytta till tillväxtregioner,
vilket på längre sikt kan resultera i lägre tillväxt för dessa regioner men också för Sverige som
helhet.
Ungdomsstyrelsen
I Ungdomsstyrelsens rapport, Fokus 05 - En analys av ungas etablering och egen försörjning,
görs i stor utsträckning hänvisningar till de uppgifter som har redovisats i SCB:s och BKN:s
rapporter. Ungdomsstyrelsens slutsats är att flera olika faktorer spelar roll för ungdomars
etablering på bostadsmarknaden, men det är ofta de egna ekonomiska resurserna som är
avgörande. Utbildningstiden spelar stor roll. Längre utbildning innebär fördröjd inkomst, vilket
kan leda till senarelagd utflyttning. Å andra sidan kräver eftergymnasial utbildning ofta flyttning
till studieorter, vilket kan innebära tidigare utflyttning från föräldrahemmet, och då framförallt
till studentboende. Ungdomars bosättning beror också på bostadsutbudet, både på vilka möjligheter det finns att bo kvar hemma och på vilka bostäder som finns att få tag på om man
lämnar föräldrahemmet.
Boutredningen
Regeringen beslutade i mars 2005 att tillsätta en nationell bostadssamordnare för att ta fram
förslag på konkreta åtgärder i syfte att underlätta ungdomars inträde på bostadsmarknaden.
En uppgift är också att kartlägga hinder för ungdomar att skaffa sig ett eget boende. För genomförande av uppdraget har utredningen antagit namnet Boutredningen. I Boutredningens delrapport M 2005:1 (december 2005) dras slutsatsen att det finns en brist på bostäder som unga
kan efterfråga. Bostadsföretagens krav på inkomstnivåer, förutsägbar inkomst och i många fall
anställningsformer utestänger många unga och andra utsatta grupper. Arbetsmarknads- och
inkomstsituationen hindrar också de flesta unga från att låna pengar till att köpa en bostad.
Enligt Boutredningen är nyproducerade lägenheter svåra att efterfråga för ungdomar beroende
på att de oftast är dyrare än bostäder ur det äldre beståndet. Samtidigt gör den låga rörligheten
på bostadsmarknaden att få lägenheter kommer ut på hyresmarknaden och kan efterfrågas av
ungdomar som bor i andra hand, i studentbostad eller i föräldrahemmet. Det finns flera anledningar till den låga rörligheten. De äldre är friska allt längre och kan därmed bo kvar hemma.
Många i storstadsregionerna släpper inte sina hyresrätter trots att de flyttat vidare till annat
boende. Istället väljer många att hyra ut lägenheter i andra hand och har kvar kontraktet för ett
eventuellt framtida behov eller av andra orsaker. I expansiva områden finns ekonomiska vinster
att göra om en hyresrätt omvandlas till en bostadsrätt. Den tröga rörligheten och en ständigt
pågående inflyttning av ungdomar till storstäderna gör att konkurrensen är hård. Storstaden har
en högre andel ensamhushåll och här finns konkurrenskraftiga företag som också har intresse av
små övernattningslägenheter.
Boutredningen pekar på att ungdomar är en heterogen grupp och att det finns flera faktorer som
kan påverka hur ungdomars etableringsprocess ser ut. Förutsättningarna på arbets- och
bostadsmarknaden är av stor betydelse. Även faktorer som årskullarnas storlek, kön, socioekonomisk tillhörighet och utbildningsnivå är viktiga. Mycket tyder på att etableringsprocessen
har förlängts och att det inte längre handlar om kort övergångstid utan en alltmer utsträckt och
särpräglad tid i livet.
Boutredningen konstaterar också att ungdomars ekonomiska förutsättningar har minskat väsentligt i förhållande till andra grupper i samhället. Detta beror bland annat på högre arbetslöshet, färre fasta anställningar, längre studieperioder och låg nivå på studiemedel samt striktare
system för återbetalning av studielån.
Boverket
Studier gjorda av Boverket visar att antalet kommuner som i tillräcklig omfattning har bostäder
som är lämpliga för ungdomar har minskat under de senaste åren. År 2004 hade 126 av landets
290 kommuner brist på lägenheter som efterfrågas av ungdomar, dvs. små och billiga
hyreslägenheter.
TCO
I en rapport från 2003, Ungas etablering på bostadsmarknaden konstaterar TCO att den
minskade etableringsgraden och försämringen av boendesituationen för unga har skett trots att
antalet unga i bosättande ålder minskat under 1990-talet. Snart kommer de som är födda under
1980-talets babyboom att vara i en ålder då de vill flytta hemifrån. TCO befarar därför att det
kan komma att bli en verklig bostadskris för unga där de tendenser som påvisats under 1990talet riskerar att förstärkas. Svårigheter att få tag i en bostad kan minska rörligheten på arbetsmarknaden eftersom det inte finns bostäder där jobben och utbildningarna finns.
TCO framför att den relativa försämring som de yngre har fått uppleva de senaste tio åren om
man jämför med totalbefolkningen har ökat skillnaderna mellan generationerna i boendet ytterligare. I vissa fall har de yngre också fått uppleva en absolut försämring. Bostadsutgiftsandelen har ökat liksom trångboddheten. Det finns regionala skillnader. Boendet är både billigare
och bättre på de små orterna jämfört med storstäderna och högskoleorterna.
Hyresgästföreningen
På uppdrag av Hyresgästföreningen har SKOP intervjuat 4 396 ungdomar i åldern 20-27 år i
hela landet, varav 1 161 i Göteborgsregionen, om deras nuvarande bostadssituation och framtida
boendepreferenser. Intervjuerna genomfördes under våren 2005. En motsvarande undersökning
gjordes också år 2003.
Hyresgästföreningen har redovisat resultaten i rapporten, Unga vuxnas boende år 2005. För
Göteborgsregionen har en särskild rapport tagits fram, Unga vuxnas boende i Göteborgsregionen år 2003-2005. Av rapporten framgår att 54 procent av 20-27-åringarna i Göteborgs stad
hade en egen bostad (hyresrätt med förstahandskontrakt, egen bostadsrätt eller ett eget hem).
Detta är en minskning sedan 2003 då 62 procent hade egen bostad. Enligt undersökningen bor
27 procent av ungdomarna med kompisar, i studentbostad, i andra eller tredje hand eller i annat
boende utan riktigt besittningsskydd. Andelen som bor kvar i föräldrahemmet uppgår till 17
procent. Kvinnor flyttar hemifrån tidigare än män.
Av Hyresgästföreningens undersökning framgår vidare att 48 procent av de tillfrågade
ungdomarna i Göteborg svarade att hyresrätt är den boendeform som passar dem bäst. Av dem
som flyttat från föräldrarna klarar 62 procent sina boendekostnader utan problem, vilket är en
minskning sedan 2003 då motsvarande andel var 75 procent. Av de tillfrågade hade 41 procent
heltidsarbete 2005. Vid undersökningen 2003 var denna andel 51 procent. Andelen ungdomar
med ett konsumtionsutrymme under 3 800 kr i månaden hade ökat från 37 procent under 2003
till 47 procent under 2005. Av dem som fortfarande bor kvar hemma vill fyra av fem flytta
hemifrån under det närmaste året.
I en annan undersökning som Hyresgästföreningen låtit göra, genom Caliber Film & Reportage
AB i maj/juni 2005, har en översiktlig bild sammanställts över hur disponibla inkomster har
utvecklats efter boendekostnader för olika åldersgrupper, familjetyper och generationer i olika
boendeformer. Sammanställningen har gjorts med uppgifter från SCB, Socialstyrelsen,
Finansdepartementet, Hyresgästföreningen, Villaägarnas Riksförbund, Boverket och Institutet
för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet. I rapporten, Slott eller Koja? anges att
åldersgruppen 18-22-åringar tappat stort i disponibla inkomster jämfört med tidigare generationer och hamnar under socialbidragsnormen om man också lägger in boendekostnader i
kalkylen. För ålderskategorin 23-29 år har hela det ökade disponibla inkomstutrymme som
gruppen fått sedan 1990 ätits upp av ökade boendekostnader. I rapporten dras slutsatsen att
reallöneökningar i mycket hög grad äts upp av ökade boendekostnader och att denna utveckling
är särskilt tydlig bland yngre och nyetablerade konsumenter på bostadsmarknaden i hyresrätter
och i nyligen inköpta egnahem i storstadsområden.
3.4 Bostadsmarknaden i Göteborg
Mot bakgrund av ovanstående redovisning av ungdomars situation på bostadsmarknaden kan
det vara värdefullt att göra följande översiktliga beskrivning av bostadsmarknaden i Göteborg ur
olika perspektiv.
Bostadsbeståndet
De mest aktuella uppgifterna om bostadsbeståndet har publicerats av SCB i Bostads- och
byggnadsstatistisk årsbok 2006. Uppgifter om bostadsbeståndet är dock till stor del femton år
gamla, eftersom den senaste folk- och bostadsräkningen gjordes 1990. Därefter har vissa
framskrivningar gjorts, men uppgifter från dessa ingår inte i den officiella statistiken. En del av
de redovisade uppgifterna bör därför användas med försiktighet.
Vid Folk- och bostadsräkningen 1990 utgjorde andelen lägenheter i flerbostadshus ca 80 procent
av bostadsbeståndet i Göteborg. Stockholm hade en andel på ca 90 procent och riket 45 procent.
Knappt en tredjedel av samtliga lägenheter ägdes av allmännyttiga bostadsföretag i såväl
Göteborg som i Stockholm. I riket som helhet ägde allmännyttan en femtedel av lägenheterna. I
storstäderna fanns det betydligt större andel små lägenheter än i riket. Över hälften av
lägenheterna i Stockholm var mindre än 3 rum och kök. I Göteborg var motsvarande siffra
omkring 45 procent.
Under perioden 1980-2004 har andelen färdigställda lägenheter i flerbostadshus utgjort 54
procent av samtliga färdigställda lägenheter i landet. Motsvarande siffra för
Stockholmsregionen är 75 procent och för Göteborgsregionen 43 procent. Under de senaste 25
åren har det således byggts en mindre andel lägenheter i flerbostadshus i Göteborgsregionen
jämfört med såväl Stockholmsregionen som hela riket.
Vakanser
I september 2005 var 1,7 procent av landets lägenheter i flerbostadshus lediga för uthyrning. Det
kan jämföras med 4,0 procent i mars 1998. I Stor-Göteborg fanns det 245 lägenheter som var
lediga i september 2005, viket innebar en vakansgrad på 0,1 procent. I Stor-Stockholm var
vakansgraden 0,3 procent.
Antalet vakanta lägenheter inom Framtidenkoncernens bostadsbestånd ökade marginellt under
2005. Vid årets slut fanns det 186 lägenheter lediga för uthyrning, vilket motsvarar en vakansgrad på 0,3 procent. Året innan var motsvarande siffror 143 lediga lägenheter och en
vakansgrad på 0,2 procent.
Förmedling av lägenheter i Göteborg
Boplats Göteborg AB fungerar som en marknadsplats för lediga lägenheter men informerar
också om pågående och planerad produktion av lägenheter. Under 2005 hade bolagets webbplats mer än tre miljoner besök. Antalet ansökningar via Boplats under 2005 tredubblades
jämfört med året innan och var 23 gånger fler än under 2002. En uppföljning visar dock att
endast 40 procent av alla erbjudanden om visning av lägenhet resulterade i ett positivt svar.
Förvaltnings AB Framtiden har låtit göra en undersökning bland 720 slumpvis utvalda hushåll i
syfte att få kunskap om vilka som etablerar sig på hyresrättsmarknaden i Göteborg. Undersökningen omfattar hushåll som fått lägenhet under perioden mars-april 2005.
Undersökningen visar att 77 procent av lägenheterna gick till personer under 30 år. 39 procent
av hushållen hade sammanlagda bruttoinkomster upp till 100 000 kr. 65 procent bodde sedan
tidigare i Göteborg, 34 procent i en annan kommun i Sverige och 2 procent i utlandet.
Av samtliga lägenheter hyrdes 83 procent ut med förstahandskontrakt. 52 procent av
lägenheterna som förmedlades till personer under 30 år gick genom Boplats Göteborg eller
genom direktkontakt med hyresvärden. 29 procent fick eget kontrakt genom att byta, utnyttja
internkö eller flytta ihop och 19 procent på annat sätt. Gruppen som fick lägenheter på annat sätt
var avsevärt lägre hos de kommunala bolagen än de privata.
Omvandling av hyresrätter till bostadsrätter
Under åren 2000-2005 har omkring 8 000 lägenheter i Göteborg omvandlats från hyresrätt till
bostadsrätt. Antalet lägenheter som har omvandlats har ökat under perioden, från 715 år 2000
till 1 893 under 2005.
2000
1500
1000
500
0
2000
2001
2002
2003
2004
2005
Bostadsbyggandet
Under perioden 2000-2005 har det tillkommit drygt 11 000 bostäder i Göteborg, antingen genom nybyggnad eller som resultat av ombyggnad. Ett av kommunfullmäktiges prioriterade mål
är att bygga 8 000 bostäder under mandatperioden 2003-2006. Under de tre första åren av
mandatperioden tillkom ca 5 800 bostäder. Ett antal bostadsprojekt har fördröjts, vilket i första
hand beror på överklaganden av detaljplaner och förskjutningar i genomförande- och exploateringsprocessen.
År
2000
Färdigställda lägenheter 2000-2005
Nybyggnad
Ombyggnad
1 184
807
Totalt
1 991
2001
815
405
1 220
2002
1 602
465
2 067
2003
1 027
490
1 517
2004
1 907
570
2 477
2005
1 389
388
1 777
Källa: Fastighetsnämnden
Under 2005 antogs detaljplaner med ett innehåll av drygt 3 000 bostäder. Vid årsskiftet innehöll
planreserven ca 5 750 bostäder, varav drygt 2 100 ingick i planer som överklagats. Vid samma
tidpunkt pågick byggandet av 2 150 bostäder, vilket var en ökning med 30 procent jämfört med
föregående årsskifte.
Under åren fram till slutet av 2015 bedömer stadskansliet att befolkningen i Göteborg ökar med
ca 46 000 invånare. Fastighetsnämndens bedömning är att bostadsbyggandet fortsatt behöver
ligga på en nivå om drygt 2 000 bostäder årligen för att tillgodose behovet av bostäder.
4. Ohälsoproblematik bland unga – med fokus på flickor/unga kvinnor
4.1 Uppdrag
Den fortsatta analysen skall inriktas på de strukturer inom Göteborgs Stad som arbetar med
ohälsoproblematik bland unga kvinnor. Finns det strukturer och verktyg inom Göteborgs stad
som behöver förbättras och kan det finnas verktyg som saknas för att komma till rätta med
problemen?”
4.2 Sammanfattning

Det saknas en systematisk mätning och uppföljning av den psykiska hälsan hos barn,
ungdomar och unga vuxna, kunskap som kan ligga till grund för utveckling av det
förebyggande arbetet inom och mellan olika myndigheter och organisationer.

Det finns ett mycket begränsat utbud av stöd och hjälp för unga kvinnor mellan 23 och
29 i de fall det inte rör sig om en psykisk sjukdom. Samordningsförbunden har
uppmärksammat detta och det pågår ett utvecklingsarbete.

Flickor och unga kvinnor som går i grundskolan och gymnasiet söker i stor utsträckning
elevvården för symptom på psykisk ohälsa. Elevvårdens uppdrag att hantera problemen
på basnivå måste mötas med effektiva och tillräckliga insatser på specialistnivå.
Samverkan mellan olika aktörer är väsentlig för att möta målgruppen ungdomar och
unga vuxna med psykisk/psykiatrisk ohälsa.

Ungdomsmottagningarna spelar en viktig roll för ungdomar och allt fler flickor och
unga kvinnor söker stöd och hjälp bland annat på grund av psykisk ohälsa.
Ungdomsmottagningarnas verksamhet kan utvecklas ytterligare genom förebyggande
insatser och ett utökat föräldrastöd. Mottagningarnas uppdrag bör då ses över.

De långa väntetiderna till psykoterapeutiska stödinsatser drabbar unga och då särskilt
unga kvinnor, eftersom dessa är i majoritet vid mottagningar/ rådgivningar. Samverkan
mellan Barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin behöver utvecklas så att unga
inte ”ramlar emellan stolarna”.

Det pågår arbete att tydliggöra olika aktörers uppdrag inom ramen för ”Västbus” samt
av en utvecklingsplan inom Vgregionen för barn- och ungdomspsykiatrin, vilket är en
start för ett ökat samarbete mellan aktörerna.

På samma sätt som samhället samlat en bred kompetens för att tillgodose familjers olika
behov, i familjecentraler, kan det finns goda skäl att pröva motsvarande modell för
unga. Det behövs verksamheter där arbete bedrivs på ungdomarnas villkor – t.ex.
ungdomscentraler - med medicinsk, psykiatrisk, psykologisk och social kompetens, med
en anpassad metodik.
4.3 Definitioner av begreppet psykisk ohälsa
Psykisk hälsa är ett svårdefinierat begrepp och det har gjorts olika försök att definiera det, men
någon enhetlig avgränsning av begreppet och dess motpol – psykisk ohälsa – finns inte.
Socialstyrelsen har försökt skapa reda i begreppsfloran och använder följande uttryck som är
relaterade till psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 1997).
 Psykisk sjukdom: En från normaliteten allvarlig avvikelse som kännetecknas av en störd
verklighetsuppfattning, framför allt psykoser. Termen allvarlig psykisk störning kan också
vara tillämpbar.
 Psykisk störning: En lindrigare avvikelse, beskriven i de diagnostiska systemen (ICD10,
DSM IV). Hit hör sjukdomsgrupperna depression, ångesttillstånd och även ”nya” diagnoser,
såsom spelberoende.
 Psykisk ohälsa kan innefatta ovanstående begrepp, men innebär också subjektivt upplevda
och självrapporterade besvär av psykisk natur, såsom sömnbesvär, trötthet för jämnan,
ängslan, oro och ångest.
4.4 Hälsoproblem hos vuxna grundläggs i barn- och ungdomsåren
Socialstyrelsen
Socialstyrelsens lägesrapport om folkhälsoutvecklingen7 i Sverige konstaterar att de flesta
hälsorisker grundläggs i ungdomsåren. Människors grundläggande värderingar, levnadsvanor,
utbildningsnivå och andra förutsättningar för att lyckas bra i livet avgörs till stor del under
barndom och ungdomstid. Konsekvenserna för människors hälsa märks emellertid oftast långt
senare i livet. Socialstyrelsen konstaterar att den samlade kunskapen om barns och ungdomars
psykiska hälsa är otillräcklig. I rapporten aktualiseras tidigare förslag om systematisk mätning
och uppföljning av den psykiska hälsan hos barn och ungdomar, något som skulle ge ett viktigt
bidrag till en ökad kunskap om barns och ungdomars situation och därmed bättre underlag för
det förebyggande arbetet.
Statens folkhälsoinstitut (FHI)
I Folkhälsopolitisk rapport 2005 konstateras att den psykiska hälsan försämras, särskilt bland
unga människor. Det är framförallt sömnstörningar, depressioner, ångest, oro och andra typer av
nervösa besvär som ökar. Medicinering med antidepressiva läkemedel har sexfaldigats under två
decennier. FHI ser problemen som ett uttryck för framförallt ojämlika livsvillkor och definierar
aktuella hälsohot som t.ex. en stigande alkoholkonsumtion, övervikt och brist på fysisk aktivitet,
arbetsrelaterad ohälsa, könsrelaterat våld mot kvinnor och nedsatt psykisk hälsa. FHI:s förslag
till insatser inriktas bl.a. på att minska långtidsarbetslösheten, stärka arbetet mot diskriminering,
ge mer inflytande för boende i utsatta stadsdelar samt utbyggt föräldrastöd.
Socialstyrelsen - ungas syn på psykiska problem
I utredningen Ungdomars behov av samhällets stöd 8 uppgav samtliga intervjuade flickor stress
som ett problem som ger en stark psykisk påfrestning, vilket påverkade prestationsförmågan på
olika sätt.
Upplevelsen av stress relateras till skolmiljön, egna krav och krav från familjen. Filmer,
underhållning och media bidrog också till en känsla av stress. Pojkarna angav stress relaterad till
förväntningar från separerade föräldrar, dvs. förväntningar på att umgås lika och rättvist med
både mamma och pappa och deras nya familjer. Pojkarna tyckte också att det skilde sig åt när
det gällde hur pojkar respektive flickor hanterade depression och ångest. Pojkarna håller
problemen för sig själva och anförtror sig inte till någon kompis. Pojkarna vill ha professionell
hjälp direkt.
Ungdomar sökte i första hand kontakt med skolsköterska eller skolkurator då de var osäkra över
var hjälp fanns. Frågespalter i tidskrifter samt olika hälsosajter på Internet fungerade enligt
pojkar som ganska bra informationskanaler. Att på eget initiativ gå till socialtjänsten av andra
skäl än att man behövde ekonomiskt bistånd tycktes samtliga ungdomar helt främmande. Många
unga människor vill inte heller ta kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin respektive
vuxenpsykiatrin. De vill inte se problemen som psykiska eller psykiatriska, utan i stället som ett
stort behov av att få bekräftelse på att de är ”normala”. Primärvården har en begränsad,
somatisk uppgift i ungdomarnas värld. Ytterst lite är känt om ungdomarnas
primärvårdskontakter och i vad mån de där kan få ett brett socialt och psykologiskt perspektiv
på sina problem. Ungdomsmottagningarna tycks dock i stor utsträckning lyckas arbeta på
”ungdomarnas villkor”.
Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att det på sikt måste vara mycket lönsamt för
samhället att se till att unga människor vet vart de kan vända sig när de ”inte mår bra” och att de
får adekvat hjälp när problem uppstår. Vård och omsorg måste vara lättillgänglig och hjälpen
måste erbjudas på ungdomars villkor. Detta förutsätter att samverkan fungerar mellan olika
vårdgivare.
7
8
Socialstyrelsens rapport; Folkhälsa, lägesrapport 2005, publicerad mars 2006.
SoS 2005, Ungdomars behov av samhällets stöd – en lägesrapport
Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och Skolverket
I rapporten Tänk långsiktigt9 presenteras en modell för prioriteringar som inte bara tar hänsyn
till den berörda huvudmannens kostnader för en viss insats. Den belyser också värdet av
insatserna ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Rapporten beskriver vikten av ett
sektorsövergripande och långsiktigt perspektiv på olika nivåer inom kommuner, landsting och
stat vid prioriteringar mellan insatser som påverkar barns och ungdomars psykiska hälsa. Vikten
av tidiga insatser poängteras.
Det behövs mer kunskap om olika insatsers effekt på barns och ungdomars psykiska hälsa. Det
saknas i stor utsträckning svenska studier om effekter av generella insatser. Forskningen
behöver därför utökas inom detta område. Lokala politiker och tjänstemän har en viktig roll
både när det gäller att utvärdera de insatser som ges och sedan omsätta kunskapen i det
praktiska prioriteringsarbetet. Kunskapen om och användandet av samhällsekonomiska analyser
som ett underlag för prioriteringar behöver öka. Samhällets generella insatser för barn och
ungdomar i form av exempelvis barnhälsovård, förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och skola
utgör en viktig del av uppväxtmiljön och står för huvuddelen av samhällets resurser till barn och
ungdomar. De är därför betydelsefulla för den psykiska hälsan.
Rapporten konstaterar att psykisk hälsa har ett starkt samband med människors upplevelse av
delaktighet och inflytande. Bland dem som varit utsatta för upprepad kränkning är psykisk
ohälsa två till tre gånger vanligare än bland övriga. I Sverige i dag är det särskilt yngre kvinnor
och personer med invandrarbakgrund som utsätts för kränkningar.
Det finns också ett starkt samband mellan nedsatt psykisk hälsa och de ökade sjukskrivningarna.
De två viktigaste orsakerna till sjukskrivning är belastningssjukdomar som har ett samband med
arbetsmiljön och psykisk ohälsa där stress i kombination med brist på inflytande har en central
roll. Psykisk ohälsa står i dag för en tredjedel av sjukskrivningarna bland kvinnor och 20
procent bland män. Det finns också ett samband mellan ökande sjukskrivningar och ökad
alkoholkonsumtion.
4.5 Hälsoinsatser för att motverka psykisk ohälsa hos ungdomar 16 – 23 år
Ungdomar anpassar sina livsformer utifrån att de etablerar sig allt senare på arbetsmarknaden
och skjuter upp familjebildning till 30-årsåldern. Detta betyder en ny situation för alla ungdomar
inte bara i förhållande till arbetsmarknaden, utan i lika hög grad i förhållande till privatlivet. Att
inte ha några självklara strukturer att gå in i som ung vuxen innebär en psykosocial situation
som erbjuder större frihet, men också större osäkerhet, vilket resulterar i psykosociala
påfrestningar.
I statliga utredningar betonas att arbetet med främjande och förebyggande insatser med ett brett
synsätt är avgörande för ungdomarnas situation och hälsa senare i livet. Det är viktigt att nå
många – att arbeta generellt, med erbjudanden till alla och med lättillgänglig ”positivt laddad”
verksamhet.
Barnombudsmannen konstaterar i sin rapport, Satsa tidigt10, att mellan 10 och 15 procent av alla
barn söker barnpsykiatrisk konsultation under uppväxten och försäljningen av antidepressiva
medel till ungdomar ökar. Bland 15-åriga flickor ökar andelen som någon gång i veckan känner
sig nere. Vi kan bara spekulera kring orsakerna bakom denna utveckling. Det finns säkert
många olika skäl och sannolikt är det en rad faktorer som samverkar. Stress, mobbning,
arbetsmiljön i skolan, mindre tid med vuxna, ökade krav och ökad utsatthet kan vara faktorer
som bidrar.
9
Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och Skolverket Tänk långsiktigt9 Rapport 2004:14
10
Barnombudsmannen 2005: Satsa tidigt
Ansvaret för insatserna av främjande och förebyggande karaktär åligger i första hand
kommunen, men insatser genomförs också ofta i samverkan med andra aktörer. Ansvaret för
insatserna riktade till unga är delat mellan olika huvudmän och samordningsförbunden har
etablerats som en ny aktör för att motverka att unga hamnar ”mellan stolar”. Nedanstående
tabell visar de huvudsakliga aktörerna. Utöver de nedan beskrivna insatserna bedrivs
ungdomsarbete av förebyggande och främjande karaktär inom stadsdelarnas reguljära
verksamhet.
Elevhälsan i Göteborg
Elevhälsan har primärt i uppdrag att stödja barn och ungdomar inom grund- och gymnasieskola.
Skolans elevvård skall tillhandahålla specialpedagogisk, psykologisk, social och medicinsk
kompetens och utgöra ett stöd för arbetslagen samt vid behov göra utredningar och bistå
pedagogisk personal vid upprättande av åtgärdsprogram. Elevhälsan skall svara för insatser på
den s.k. basnivån och medverka i bedömningar av vilka elever som behöver specialistinsatser av
andra.
Det pågår ett arbete att utveckla samverkansformer inom ramen för Västbus11. Socialstyrelsen12
har i riktlinjerna för skolhälsovården betonat att skolhälsovårdens hälsofrämjande ambitioner
måste bli tydligare med större fokusering på prevention och att tidigt upptäcka problem och
svårigheter hos eleverna. De områden som särskilt bör fokuseras är elevernas fysiska, psykiska
och sociala arbetsmiljö och så kallade livsstilsrelaterade hälsorisker, t.ex. övervikt, missbruk.
Centrum för barn – och ungdomars hälsa (CEBUH)
Centrum för Barns och Ungdomars Hälsa (CEBUH) är en resursnämndsuppgift och utgör den
gemensamma beteckningen för Skolhälsovårdsenheten och Liv&Lust /Växtkraft. Den
sistnämnda är en resurs som skall stödja hälsoarbetet i stadsdelarna, utbildningsförvaltningen
och ungdomsmottagningarna utifrån lokala behov och förutsättningar. Det innebär att bidra till
kompetensutveckling om frisk- och riskfaktorer, livsstilsfrågor/livskunskap samt att öka
medvetenheten hos vuxna om vikten av att stärka barns och ungdomars självkänsla.
Psykologverksamheter i stadsdelarna
Psykologenheternas uppgift är att erbjuda psykologkompetens till stadsdelarnas verksamheter.
Det finns fyra regionala psykologenheter som säljer tjänster till ett antal stadsdelsnämnder inom
en geografisk region. Dessa har tillsammans ca sjuttiofem legitimerade psykologer. Flera av
psykologerna har specialistkompetens, är legitimerade psykoterapeuter samt har
handledarutbildning. Alla kommunala förskolor och grundskolor i Nordost, Väster, Centrum
och på Hisingen har tillgång till psykolog liksom en del friskolor och föräldrakooperativ.
Psykologen arbetar på uppdrag av enhetschef/rektor eller på uppdrag av socialkontoren med
samtal och utredningar av barn, ungdomar och vuxna, och handledning/konsultation till
personal.
Ungdomsteamet Gunnared- ett exempel på insatser inom ett socialkontor
Teamet vänder sig till ungdomar i Gunnared som är mellan 12 och 20 år och till deras föräldrar.
Verksamheten inriktas på tonårsutvecklingen som är en tid då det väcks många frågor om
identitet, familjerelationer, kärlek, framtid mm. Det är också i denna ålder som ungdomar kan
komma i kontakt med droger och kriminalitet. Verksamheten arbetar med psykosocialt
samtalsstöd.
Västbus - gemensamma riktlinjer om samverkan avseende gällande barn och ungdom med sammansatt
psykisk/psykiatrisk och social problematik för kommunerna och regionen i Västra Götaland.
12
Socialstyrelsen, Riktlinjer för Skolhälsovården, 2004
11
Ungdomsrådgivningen Humlan
Inom sjukvård och socialtjänst har bristen på psykoterapeutiska alternativ för yngre ungdomar
diskuterats under många år. Barn - och ungdomspsykiatrin (BUP) har en åldersgräns på 18 år
och i förhållande till vuxenpsykiatrin finns ett glapp som gör att ungdomsgruppen fallit emellan.
Följden har blivit att sjukvården inte kunnat erbjuda ungdomar i gymnasieåldern adekvat hjälp.
Ungdomsrådgivningen Humlan är knuten till Utbildningsförvaltningen och har växt fram ur
ovan beskrivet behov. Humlan är en mottagning för gymnasieelever med psykodynamisk
inriktning. Eleverna erbjuds psykoterapeutiska samtal som kan omfatta korttidspsykoterapi eller
längre psykoterapi. Variationen beror på problemets komplexitet, elevens motivation till
förändring samt förmåga till reflektion. Humlan ger även handledning/konsultation till personal
inom gymnasieskolan. Mottagningens personal består av två heltidstjänster fördelade på fyra
personer.
Under 2005 var ca 100 elever aktuella för samtalskontakter och ca 40 elever stod i kö.
Majoriteten av eleverna som söker stöd (80 %) är kvinnor.
Ungdomsmottagningar i Göteborg
Socialstyrelsen13 konstaterar att utöver skolornas elevvård är ungdomsmottagningar den
verksamhet som ungdomar ser som alternativ att vända sig till när de första gången söker hjälp
på egen hand. Man betonar vikten av att vård och omsorg måste vara lättillgänglig och erbjudas
på ungdomars villkor. Det knyts många och olika förväntningar till ungdomsmottagningarnas
verksamhet. Socialstyrelsen har fått i uppdrag14 att utforma kunskapsunderlag och riktlinjer för
hur ungdomsmottagningar och liknande verksamheter skall bedriva ett kunskapsbaserat
preventionsarbete riktat mot ungdomar och unga vuxna.
Ungdomsmottagningarna i Göteborg bedriver sedan början av 1990-talet ett tvärprofessionellt
arbete med ett brett utbud av såväl psykosociala som medicinska insatser som möter
ungdomarna där de är. Arbetet sker i ett nära samarbete mellan medicinsk och psykosocial
personal. Mottagningen försöker vara en lågtröskelverksamhet i förhållande till ungdomarnas
behov. Göteborg har fem ungdomsmottagningar som var och en drivs av en
stadsdelsförvaltning. Mottagningarna är öppna för alla ungdomar mellan 13 och 23 år och är
kostnadsfri. Alla mottagningarna i Göteborg är bemannade med barnmorska, kurator, psykolog,
undersköterska och gynekolog. På de största mottagningarna finns det dessutom venereolog,
ungdomsläkare och sjuksköterska. Göteborgs Stad har i avtal med Västra Götalands Regionen
(VGR) formulerat följande mål:




befrämja hälsa bland ungdomar (13-23 år) samt förebygga fysisk och psykisk ohälsa
tidigt upptäcka psykisk ohälsa och lära ungdomar hantera kriser, ångest, depression,
självmordstankar m.m.
stärka ungdomar i att hantera sin sexualitet, respektera sig själva och sin omgivning
förebygga oönskade graviditeter och sexuellt över förbara infektioner (STI)
Drygt tre fjärdedelar eller omkring 80 procent av ungdomarna är flickor/unga kvinnor, vilket
framgår av nedanstående tabell som visar besöksfrekvensen för ungdomsmottagningen i Väster.
Bilden är representativ för övriga mottagningar i Göteborg med undantag för mottagningen i
Örgryte där flickor/unga kvinnor utgör hela 89 procent av hjälpsökande ungdomar.
Besöksfrekvens på samtliga ungdomsmottagningar, Göteborg 2005
Totalt
Flickor pojkar
Besök
23 161 19 218 3 943
Antal ungdomar 9 626
7 785
1 841
Antal ungdomar fördelade på kontaktorsak och kön, som fått psykosocial hjälp på UM Väster
2005.
Kontakt Depression/ Relations- Ångest/
Sexuella
Sex/
Identitets Ätstörn Själv13
14
Socialstyrelsen 2005, Ungdomars behov av samhällets stöd – en lägesrapport
Nationell strategi för samhällets insatser mot hiv/ aids och vissa andra smittsamma sjukdomar
Övr*
orsak
nedstämdhet problem panikångest svårigheter andra
problem Psykos. dest.
/Kön
övergrepp
beteende
Flickor 40
21
25
20
15
4
15
7
17
Pojkar 15
5
5
3
0
5
0
1
8
Summa 55
26
30
23
15
9
15
8
25
%
27
13
15
11
7
4
7
4
12
* psykiatriska problem, fobi, tvång, oönskad graviditet och dåligt självförtroende etc.
Ungdomarna söker i de flesta fall kontakt med ungdomsmottagningarna själva, även om
föräldrar, skola, primärvård och psykiatrisk klinik hjälper/remitterar dem till mottagningarna.
Mottagningarna prioriterar ungdomar med viss problematik som oplanerade graviditeter,
aborter, akuta kriser, sexuella övergrepp, självmordshandlingar, hedersrelaterat förtryck och
våld samt de riktigt unga som söker hjälp.
Den psykosociala verksamheten har under 2005 haft långa väntetider trots att de ungdomar som
söker ofta har allvarliga psykiska svårigheter. De som står i kö hänvisas, om situationen skulle
bli akut, till psykiatrisk akutmottagning. På några av mottagningarna är kötiderna drygt fem
månader, vilket är mycket lång tid för en ung människa i behov av stöd. Det innebär att målet att
vara en lättillgänglig resurs för ungdomarna inte uppnås. Ett utökat och tätare samarbete och
med möjlighet att hänvisa till lokala psykiatriska verksamheter som BUP, vårdcentraler eller
psykiatriska öppenvårdsenheter är nödvändig och utgör en förutsättning för att bibehålla
mottagningarnas lågtröskelprofil.
Flera mottagningar betonar behovet av stöd till ungdomars föräldrar då allt fler föräldrar
kontaktar Ungdomsmottagningarna. I de flesta fall kan föräldern få stöd, råd och vägledning via
telefon eller genom att den unge erbjuds tid för individuellt samtal. Det pågår arbete med att
utveckla metoder för arbete med inriktning på föräldrar och skola inom området främjande och
förebyggande insatser. Från flera håll påpekas att ett generellt föräldrainriktat arbete ligger
utanför ungdomsmottagningarnas ordinarie uppdrag. På samma sätt som samhället samlat en
bred kompetens för att tillgodose familjers olika behov, i familjecentraler, kan det finns goda
skäl att pröva motsvarande modell för unga. Det behövs verksamheter där arbete bedrivs på
ungdomarnas villkor – t.ex. ungdomscentraler - med medicinsk, psykiatrisk, psykologisk och
social kompetens, med en anpassad metodik. En intressant modell används vid Ungdomshälsan
i Umeå.
Ungdomsrådgivningen i Gunnared är ett komplement till mödravården i Angeredsområdet och
till ungdomsmottagningen som finns i Gamlestaden. På den allmänna mottagningen tog man
under 2005 mot 1729 besök, varav 1571 flickor (90 procent) och 158 pojkar. På den speciella
mottagningen för pojkar tog man emot c:a 100 killar.
Kyrkans ungdomsmottagning (KUM) som drivs av Stadsmissionen är ett komplement till
kommunens verksamhet.
Specialiserade verksamheter för kvinnor
I Göteborg finns ett antal specialiserade verksamheter med inriktning på kvinnor både i
kommunal och frivilligorganisationers regi. Hit hör Kriscentrum för kvinnor och
Frivilligorganisationen Agora. Agora erbjuder kostnadsfria samtalsgrupper och råd och
stödsamtal för kvinnor och erbjuder individuella stödsamtal och särskilda tjejträffar för
åldersgruppen 15 – 22 år.
4.6 Hälso - och sjukvårdsinsatser
Barn och ungdomspsykiatriska mottagningar – BUP
BUP har psykiatriskt vårdansvar för barn och unga mellan 0 till 18 års ålder inom Storgöteborg.
Distriktsbaserad öppenvård (fem enheter geografiskt placerade inom Göteborg) bedrives i
samverkan med primärvården och kommunal verksamhet.
Verksamheten har köer och det föreligger svårigheter på flera enheter att klara vårdgarantins
krav på högst tre månaders väntetid till behandling.
Kösituation, antal sökande till BUP, 2001 - 2005
Väntelista (december 2005)
2001 2002 2003 2004 2005
Totalt
1141 946
813
837
376*
Prioritet 1
30
75
70
94
14
Prioritet 2
758
595
477
580
212
Prioritet 3
73
122
72
13
3
Oprioriterade
189
154
186
150
147
*Exklusive BUP-mottagningarna Kungälv, Stenungsund och Konsultteamet.
De insatser som genomförts för att öka tillgängligheten15 är






fler patienter har erbjudits korttidsinsatser/korttidsbehandling efter fattat beslut på
prioriteringskonferensen
noggrann granskning av varje vårdbegäran
teamövergripande remiss- och prioteringsförfarande
nätverksmöten med fokus på vem som bäst kan tillgodose patientens behov
samverkansperspektiv i alla ärenden för att tillvarata alla resurser inom distriktet
utåtriktat arbete i övergripande sammanhang för klargörande av vårt uppdrag
Strukturen för samhällets insatser när det gäller psykosocial ohälsoproblematik har länge vilat
på en sektoriserad och traditionell grund. Samverkan och samsyn har inte organiserats, utan
byggts på personliga kontakter mellan handläggare. Det har gjort att verksamheterna inte svarat
mot ungdomars behov, utan styrts utifrån fixa åldersgränser eller andra gränsdragningar. En
sådan konflikt finns sedan många år när det gäller insatser från BUP (åldersgräns 18 år) och
insatser från psykiatrins öppenvård. Osäkerheten när man räknar sig som vuxen är mycket stor
hos dagens ungdomar. Det som tidigare var naturliga livsövergångar blir idag livskriser. Att
känna vilsenhet inför vuxenlivet är idag en del av normalutvecklingen. Forskare talar om ”den
förlängda ungdomstiden”. Idag är åldersgränsen vid ungdomsmottagningarna 23 år.
Erfarenheten visar att t.ex. pojkar söker hjälp betydligt senare vilket skulle kunna motivera en
utökad åldersgräns.
Mödrahälsovård och Vårdcentraler
Några mödravårdscentraler, Angered, Torslanda och Kärra har ungdomsrådgivningar men den
psykosociala delen som finns på ungdomsmottagningarna saknas. Verksamheten tar sig dock an
en hel del flickor/kvinnor som mår psykiskt dåligt och då ibland med hjälp av beteendevetare på
vårdcentralen. I Göteborg finns idag ca 14 psykologtjänster inom MVC, men man upplever
ändå att det finns behov av fler. Ett antal stadsdelar har socialsekreterare på MVC/BVC
(Biskopsgården, Lärjedalen m.fl.) På vårdcentralerna kommer verksamheten att utökas med fler
beteendevetare. En viljeinriktning är att också anställa psykiater som konsult med uppdrag att
stödja ungdomsmottagningarna.
Öppenvårdspsykiatri
Inom Psykiatri Sahlgrenska finns två vårdavdelningar för slutenvård och sex öppenvårdsteam.
Fyra öppenvårdsteam har geografisk anknytning gentemot region Göteborg.
Basen för
behandlingsarbetet för Psykiatri Östra finns i öppenvården ute i regionerna Hisingen, Söder och
Nordost Två team är subspecialiserade för allmänpsykiatriska patienter med långvariga
funktionshinder, respektive döva och hörselskadade unga och vuxna med psykiatrisk
problematik. Den senare mottagningen är regionövergripande. Arbetssättet är tvärprofessionellt
där olika yrkesgrupper, läkare, psykologer, kuratorer, sjuksköterskor, skötare, sjukgymnaster,
arbetsterapeuter och sekreterare möts i psykiatriska team, tillsammans med patienten och dennes
anhöriga.
15
BUP:s Årsredovisning, 2005
Anorexi- och Bulimimottagning
I Göteborg finns en öppenvårdsmottagning för patienter meddiagnosen Anorexia nervosa eller
Bulimia nervosa som erbjuder både individuell- och gruppbehandling. Den
dominerandegruppen sökande är kvinnor. Sammanlagt drabbas c:a 4-5% av alla kvinnor någon
gång av en allvarlig ätstörning. Om man även räknar med lindrigare ätstörningar, som "anorexia
light", blir siffran kanske dubbelt så hög. För varje patient görs en ”skräddarsydd”
behandlingsplan. För att få behandling på AoB-mottagningen ska man vara 25 år eller äldre och
behöva mer vård specifikt för sin ätstörning än vad en vanlig allmänpsykiatrisk mottagning kan
ge. En utredning/bedömning ska vara gjord på en allmänpsykiatrisk mottagning innan remiss
skickas till Anorexi- och Bulimimottagningen. Tillgängligheten har försämrats något under år
2005 jämfört med tidigare år pga den fortsatt starka ökningen av vårdsökande patienter med
diagnos anorexia nervosa. Över 90 procent av patienterna har dock erbjudits ett första besök
inom 3 månader.
4.7 Verksamhet i samverkan mellan olika myndigheter
Inom Samordningsförbunden har ungdomars behov rönt särskild uppmärksamhet. Flera av
förbunden har tagit initiativ till särskilda kartläggningar eller uppstart/fortsättning av
verksamhet som inriktas på ohälsa bland ungdomar, särskilt psykisk ohälsa. Unga kvinnors
psykiska ohälsa och deras behov har dock inte fokuserats särskilt, trots att utvärderingar av
verksamheter inom det tidigare DELTA-projektet visat att kvinnor med psykisk ohälsa var
dominerande i målgruppen som behövde och fick rehabilitering.
Samordningsförbunden i Göteborg
Samordningsförbundet Göteborg Hisingen (DELTA) inventerade under 2005 ungdomars behov
och samverkande myndigheters insatser. Kartläggningen visar att myndigheterna inte har någon
gemensam eller enhetlig definition av begreppet ungdom, utan att myndigheterna delar in
ungdomsgrupperna i ålderskategorier som är anpassade till respektive myndighets uppdrag och
regelverk. Detta innebär att samverkan försvåras, och risken för att den enskilde hamnar mellan
stolarna eller hänvisas runt i systemen ökar.
Alla ungdomar kan inte tillgodogöra sig de insatser som erbjuds idag utan de har behov av andra
alternativ. Flera förslag från verksamheterna handlar om att kunna erbjuda alternativ till
befintliga utbildningar och arbetsmarknadsåtgärder. Det finns ett behov av större tillgång till
arbetsförmedlingens kompetens och mer individuella och långsiktiga lösningar för de unga.
Likaså efterfrågas en ökad tillgång till psykiatrisk rådgivning och till olika typer av
samtalskontakter. Det behövs en bredd av olika insatser för unga t ex en strukturerad
verksamhet med låg tröskel som erbjuder kontinuitet. Många påtalar vikten av att samarbeta
kring den unge för att skapa trygghet och dra åt samma håll.
Unga Vuxna mottagningen har sedan starten 1999 erbjudit psykoterapeutisk behandling av unga
vuxna med identitetsproblem. Målgruppen ändrades 2003 från 20-25 år till 20-23 år – en
anpassning till ungdomsmottagningarnas målgrupp. Bemanningen är 1,5 årsarbetare fördelat på
tre årsarbetare. Verksamheten startades inom DELTA och har nu övergått till att finansieras av
Samordningsförbundet Göteborg, Hisingen. Under 2005 tog man emot 791 besök av ca 50
personer varav 75 procent var unga kvinnor. Unga Vuxna tar inte emot remisser, utan
verksamheten bygger på den unges egna initiativ.
De unga har ofta en allvarlig problematik, som gör det svårt att söka arbete eller klara sina
studier. En genomsnittlig behandling innebär 17 besökstillfällen. En del besökare behöver
några få konsultationer, medan andra deltar i längre psykoterapier. De flesta tycker att de blivit
hjälpta i mycket hög eller i ganska hög utsträckning.
Samordningsförbundet Göteborg Väster genomförde hösten 2005 en kartläggning av personer
med psykisk ohälsa, som var aktuella inom någon av de samverkande myndigheterna. Med
studien som utgångspunkt satsar man på ett projekt för unga vuxna med psykisk ohälsa.
Utgångspunkt för satsningen är att ohälsan innebär både längre lidande för individer och större
kostnader för samhället jämfört med andra åldersgrupper. Vidare är motivet att ge ett budskap
från samhället om att ungdomar är behövda och att man därför erbjuder rehabiliterande insatser
som skall möjliggöra inträde eller återgång till arbetslivet. Satsningen kommer att bygga på en
verksamhet på ”tre ben”, - ett stödjande, ett aktiverande/motiverande och ett utslussande ben.
Samordningsförbundet Göteborg Centrum har beslutat att prioritera åtgärder för att utveckla
samverkan i arbetet med att motverka psykisk ohälsa hos unga personer (18-30 år). Man
kommer att starta ett center med tillgång till personal från Försäkringskassa, Socialtjänst och
Arbetsförmedling. Teamarbete skall gälla som arbetsmodell. Därigenom undviks rundgång
samtidigt som kompetens från olika områden finns tillgänglig vid centret. Arbetsuppgifterna för
handläggarna kommer därigenom att vara något annorlunda än vid den ordinarie myndigheten.
Målgruppen är ungdomar och unga vuxna i åldern 18-30 år med behov av stöd från mer än en
myndighet. Uttagning av ungdomar sker efter särskilda kriterier. Centret bedöms kunna ta emot
ca 120 ungdomar per år.
Studenthälsan - Göteborgs universitets studenthälsovård
GFS Studenthälsan bedriver sin verksamhet på uppdrag av Göteborgs universitet och Chalmers
och har avtal med hälso- och sjukvårdshuvudmannen. GFS Studenthälsan kan liknas vid
studenternas företagshälsovård och fungerar som ett komplement till övrig hälso- och sjukvård.
Uppgiften är till övervägande del studiesociala insatser och förebyggande hälsovård och till
mindre del studierelaterad sjukvård. Studenthälsan erbjuder även krishantering,
gruppverksamhet som kamratgrupper, våga – tala kurser, alkoholrådgivning samt sex och
samlevnad/sexologisk rådgivning. Verksamheten är kostnadsfri.
Bilaga 2
GÖTEBORGS STADSKANSLI
2006-03-20
REGELVERK SOM BERÖR UNGA -utdrag ur Ungdomsstyrelsens rapport,
Fokus 2005 .
UTBILDNING

Ungdomar som läser på gymnasienivå har rätt till studiebidrag inom studiehjälpen.
Studiebidraget uppgår till 950 kr/månad. Studiehjälpen innehåller även extra tillägg för
de unga vars föräldrar har en beräknad inkomst på mindre än 125 000 kronor/år.
Studiehjälpen består också av ett inackorderingstillägg för dem som på gymnasienivå
går på skolor utanför det offentliga skolväsendet i en annan kommun.

Ungdomar som har vissa funktionshinder kan få Rg-bidrag istället för studiehjälp för
sina gymnasiestudier. Rg-bidraget innehåller stöd till boende och resor med mera.
Dessa ungdomar har sin utbildning på riksgymnasier som finns på några platser i
Sverige. Om studier bedrivs på grundskole- eller gymnasienivå, komvux eller
folkhögskola (inte eftergymnasial nivå) kan ungdomar få studiemedel tidigast från och
med det andra kalenderhalvåret det år de fyller 20 år.

För studier på eftergymnasial nivå eller på högskolans basår finns det ingen nedre
åldersgräns för att få studiemedel. Längsta tid som man kan få studiemedel beviljat är
240 veckor. De som har studiehjälp, aktivitetsstöd för att delta i
arbetsmarknadspolitiska program eller rehabiliteringsersättning kan inte få studiemedel.
En person kan inte heller få studiemedel för forskarutbildning om han eller hon är (eller
har varit) anställd som doktorand eller har (eller har haft) utbildningsbidrag för
doktorander. Rekryteringsbidraget kan sökas av dem som fyllt 25 år och som har kort
tidigare utbildning. är eller riskerar att bli arbetslös eller ha ett funktionshinder och
därför behöver extra tid. Rekryteringsbidraget är ett bidrag och inte
återbetalningspliktigt. Bidraget är vid heltidsstudier 1 742 kronor eller 2 135 kronor per
vecka. Tilläggsbidraget kan beviljas om man har barn och samtidigt studerar.

Bidrag och regler för studenter med barn. Från och med den 1 januari 2006 infördes
tilläggsbidraget. Hittills har studenter med barn inte kunnat få föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning eller havandeskapspenning under tiden de har studerat. De har endast
kunnat få barnbidrag och bostadsbidrag. Tilläggsbidraget är det bidrag som den som har
vårdnaden om ett barn kan få utöver de ordinarie studiemedlen eller
rekryteringsbidraget. Om båda föräldrarna (vårdnadshavarna) studerar kan bara en av
dem få bidraget. Tilläggsbidraget kan betalas ut till och med det kalenderhalvår barnet
fyller 18 år. Tilläggsbidraget är skattefritt och påverkar inte andra bidrag som
exempelvis bostadsbidrag. Tilläggsbidragets storlek beror på hur många barn individen
har och i vilken takt han eller hon studerar. För fyra veckors studier på heltid får
individen
• 476 kronor om han eller hon har ett barn.
• 776 kronor om han eller hon har två barn.
• 932 kronor om han eller hon har tre barn.

Studenter kan få tilläggsbidrag även om han eller hon studerar på deltid. Bidragets
storlek är dock beroende av studietakten. Studenter med barn har rätt att behålla
studiemedlen vid tillfällig vård av barn. De har rätt att behålla studiemedlen under
sammanlagt 18 veckor per år för varje barn som är under tolv år. Den tid som studenten
har rätt till studiemedel för tillfällig vård av barn räknas inte in i antalet veckor som han
eller hon har haft studiemedel och inte heller i antalet veckor vid kommande prövningar
av studieresultat.
ARBETSMARKNAD

Varje inskriven ungdom, som har fyllt 20 år, ska av arbetsförmedlingen erbjudas olika
förberedandeinsatser vilka ska hjälpa till att underlätta den arbetssökandes val av
arbete. Insatserna är individuellt utformade och kan vara av vägledande, orienterande
eller rehabiliterande karaktär. Syftet är att insatserna ska förbereda inför ett program
eller ett arbete. Jobbsökarkurser eller yrkesvalskurser kan ges på heltid av
arbetsförmedlingen. På jobbsökarkurser lär sig ungdomar främst hur de ska skriva
ansökningar samt hur de ska bete sig på anställningsintervjuer. Idag arbetar de flesta
arbetsförmedlingar med individuella handlingsplaner.

Aktiviteter inom ramen för arbetslivsinriktad rehabilitering ges till ungdomar som på
grund av funktionshinder eller andra skäl (till exempel sjukskrivning) behöver stöd för
att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Försäkringskassan samarbetar med
arbetsförmedlingen angående dessa aktiviteter.

Det finns olika förberedande eller orienterande utbildningar som arbetsförmedlingen
anordnar. Utbudet varierar från län till län. I huvudsak är detta utbildningar som
förbereder för ett annat arbetsmarknadspolitiskt program, till exempel för
arbetsmarknadsutbildningar. Arbetshandikappade, långtidsinskrivna invandrare eller
deltagare i aktivitetsgarantin kan också utbildas inom det reguljära utbildningsväsendet
(grundskola eller gymnasieskola), komvux eller folkhögskola. Länsarbetsnämnden och
arbetsförmedlingen kan också samverka med andra parter (ett företag, en kommun eller
en organisation) på arbetsmarknaden för att ordna aktiviteter – projekt med
arbetsmarknadspolitisk inriktning.

Ungdomar som har fyllt 20 år kan av arbetsförmedlingen anvisas till programmet
arbetspraktik. Då betalar arbetsgivaren ett finansieringsbidrag på 3 000 kronor till
staten.

Länsarbetsnämnden och eller arbetsförmedlingen kan också samverka med andra parter
(ett företag, en kommun eller en organisation) på arbetsmarknaden för att ordna
aktiviteter – projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning – som inte kan ske inom
ramen för övriga arbetsmarknadspolitiska program.
Parter som väljer att i samverkan med länsarbetsnämnden eller arbetsförmedlingen
anordna projekt kan få projektstöd. Ungdomar som deltar i dessa projekt får
aktivitetsstöd som ersättning.

Anställningsstöd, eller subventionerade anställningar, är så kallade riktiga arbeten, där
staten står för hela eller delar av lönekostnaden. Det allmänna anställningsstödet är till
för personer som har fyllt 20 år, är arbetslösa eller har deltagit i ett
arbetsmarknadspolitiskt program.
Den arbetssökande ska omedelbart före anvisningen, under minst tolv månader, eller
sex månader för den som är under 25 år gammal, ha varit anmäld som arbetssökande
hos arbetsförmedlingen. Det allmänna anställningsstödet är på sex månader, men finns
det synnerliga skäl kan tiden förlängas i ytterligare sex månader. Allmänt
anställningsstöd lämnas med 50 procent av lönekostnaden, dock högst med 350 kronor
per dag.

Förstärkt anställningsstöd (FAS) lämnas till personer som sedan 24 månader antingen
har varit arbetslösa eller deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program och som
omedelbart före anvisningen under 24 månader har varit anmälda som arbetssökande
hos arbetsförmedlingen. FAS lämnas i 18 månader. Stödet lämnas med 75 procent av
lönekostnaden under sex månader (högst 525 kronor per dag och person) och 25 procent
av lönekostnaden under de följande tolv månaderna (högst 175 kronor per dag och
person) (Arbetsmarknadsstyrelsen 2005e). FAS är svårt att kvalificera sig för. Det enda
avbrottet som får göras i en sammanhängande inskrivningsperiod på två år är sjukdom,
ett enstaka kortare arbete, eller maximalt 30 dagars frånvaro. Det innebär att unga som
tar tillfälliga arbeten, eller utrikes födda unga som på sommaren besöker sitt
födelseland, har svårt att få tillgång till bidraget.

Från och med 1 juli år 2005 finns ett särskilt anställningsstöd (SAS). Det särskilda
anställningsstödet är till för dem som deltar i aktivitetsgarantin. Den som har fyllt 20 år
kan anvisas särskilt anställningsstöd om han eller hon är långtidsinskriven och har
deltagit i aktivitetsgarantin under en sammanhängande period på 18 månader. Särskilt
anställningsstöd lämnas med 85 procent av lönekostnaden dock med högst 750 kronor
per dag. Bidrag (på högst 150 kronor per dag och person) får också lämnas för
merkostnader som arbetsgivaren har med anledning av anställningen. Tiden i SAS är 18
månader för dem som inte har fyllt 61 år och 24 månader för dem som har fyllt 61 år.
Lagen om anställningsskydd (LAS) gäller inte för den som är anställd med särskilt
anställningsstöd (Arbetsmarknadsstyrelsen 2005e). Det allmänna, förstärkta eller
särskilda anställningsstödet får lämnas till både privat och offentlig arbetsgivare. Det är
arbetsförmedlingen som anvisar arbetssökande till dessa stöd.

Arbetsmarknadsutbildningar (AUB) kan ges till ungdomar som har fyllt 20 år. AUB
syftar till att stärka den enskildes möjligheter att få ett arbete samt att underlätta för
arbetsgivaren att få arbetskraft med lämplig kompetens. Utbildningen är yrkesinriktad.
AUB är kvalifikationsgrundande för a-kassa vilket sannolikt påverkar incitamentet för
deltagande. Anvisningar till AUB gäller till dess målet med utbildningen har uppnåtts.

Interpraktik är ett arbetsmarknadspolitiskt program för arbetslösa ungdomar mellan 20
och 30 år som innebär att man praktiserar i ett land utanför Sverige i högst sex månader.
Praktikplatsen ordnar den unge själv på ett företag, i en organisation eller på en
myndighet. Interpraktik söks hos och handläggs av arbetsförmedlingen. Ersättningen
täcker en resa tur och retur till praktiklandet, försäkring samt ett bidrag varje månad
som ska täcka mat och boende. Målet är främst att stödja långtidsarbetslösa och
lågutbildade ungdomar så att dessa höjer sin kompetens med hjälp av praktik och
utbildningsplatser i Europa eller övriga världen. Därför prioriteras sökande med ingen
eller liten internationell erfarenhet framför sökande som har sådan erfarenhet sedan
tidigare.
Det finns flera organisationer och föreningar i Sverige som anordnar volontärtjänster i
olika länder för ungdomar i åldrarna 18–25 år. Ungdomsstyrelsen är programkontor för
Euprogrammet Ungdom i Sverige. EU ger ekonomiskt stöd till ungdomsutbyten,
volontärutbyten, lokala ungdomsprojekt samt till utbildningar och studiebesök för
ungdomsledare. Prioriterade målgrupper är ungdomar som av sociala, ekonomiska,
fysiska eller kulturella skäl har begränsade möjligheter att skaffa sig internationella
erfarenheter. Den Europeiska volontärtjänsten varar mellan sex och tolv månader.
Ungdomar kan till exempel ge stöd åt hemlösa, barn och gamla, vara med och restaurera
kulturellt värdefulla byggnader eller vara delaktiga i ett teaterprojekt. Ungdomar som
har deltagit i Europeisk volontärtjänst får ett intyg som visar att de har deltagit samt ett
omdöme.


Ungdomar som fyllt 20 år kan ansöka om stöd till start av näringsverksamhet om de är
eller riskerar att bli arbetslösa. Stödet är ett bidrag under sex månader. Det ekonomiska
stödet kallas aktivitetsstöd och betalas ut av försäkringskassan. Ungdomar som är
berättigade till arbetslöshetskassa får ett stöd på lägst 320 kronor om dagen för heltid.

Unga som är födda utomlands eller har utrikes födda föräldrar kan av
arbetsförmedlingen hänvisas till arbetsplatsintroduktion eller prova-på-platser. Detta är
inga direkta åtgärder just för unga utan åtgärder för utrikes födda i olika åldrar.
Arbetsplatsintroduktionen är en försöksverksamhet som bedrivs i 20 kommuner fram
till den 31 december 2005. Ersättningen kan antingen vara lön eller aktivitetsstöd.
Anvisning sker genom arbetsförmedlingen.

Kommunen kan sluta avtal med länsarbetsnämnden om ansvaret för vissa
ungdomsprogram. Ungdomar mellan 18 och 19 år har rätt att delta i kommunala
program för arbetslösa ungdomar (KUP). Ungdomarna skall vara inskrivna på
arbetsförmedlingen och skall inom 100 dagar från och med den dag de blivit inskrivna
erbjudas sysselsättning av kommunen. Ersättningen är olika beroende på om den unge
genomfört gymnasieutbildning eller inte. Ungdomar utan gymnasieutbildning erhåller 1
360 kronor per månad och ungdomar med gymnasieutbildning erhåller 2 500 kr.

Ungdomar mellan 20 – 24 år har rätt att delta i aktiviteter inom ungdomsgarantin.
Ansvaret regleras genom avtal med länsarbetsnämnden och kommunen. Om
arbetsförmedlingen inte erbjudit arbete, utbildning eller annat arbetsmarknadspolitiskt
program inom 90 dagar övergår ansvaret för den unge till kommunen som inom 10
dagar skall erbjuda en aktivitet.
Under tiden i ungdomsgarantin får ungdomen aktivitetsstöd som motsvarar
arbetslöshetsersättningen eller en utvecklingsersättning på 3 280 kr per månad. Är den
unge berättigad till försörjningsstöd fås utvecklingsersättning med motsvarande belopp.
På utvecklingsersättningen 3 280 kr utgår ingen skatt.


Ungdomar med funktionshinder eller nedsatt arbetsförmåga kan förutom många av de
ovan nämnda mer generella åtgärderna få tillgång till riktade insatser. En sådan är
arbetsgivaren Samhall. Arbetsförmedlingen lämnar lönebidrag under högst fyra år till
arbetsgivare vid anställning av en person med nedsatt arbetsförmåga. Hur stort bidraget
är beror på lönekostnaden för den anställde och den anställdes arbetsförmåga. Den 1 juli
2005 var den högsta lönebidragsgrundande lönekostnaden i lönebidragen 15 200 kronor
per månad.
Ett första beslut om lönebidrag får omfatta högst ett år och lönebidraget fastställs till ett
belopp som gäller hela beslutsperioden (Arbetsmarknadsstyrelsen 2005g).

Stöd till personligt biträde är ett program som syftar till att underlätta de
funktionshindrades inträde på arbetsmarknaden. Det innebär att arbetsgivaren
kompenseras för att ha avsatt personalresurser för att stödja den funktionshindrade i
hans eller hennes arbete. Stödet är på högst 50 000 kronor per år. Till funktionshindrade
egna företagare får stöd lämnas med högst 100 000 kronor per år. Arbetsförmedlingen
fattar beslut om stödets storlek och den tidsperiod stödet lämnas.

Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS) är ett annat individuellt stöd som
funktionshindrade kan få inför en anställning. Stödet kan pågå under högst ett år.
Vidare kan funktionshindrade få stöd till individuella hjälpmedel på arbetsplatsen.
Ersättningen som är högst 50 000 kronor kan både beviljas till arbetsgivaren och till
arbetstagaren. När det gäller datorbaserade hjälpmedel är summan högre.

Ytterligare en åtgärd kallas skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA). OSA
syftar till att ge vissa grupper av funktionshindrade möjlighet till anställning med
rehabiliterande insatser. Stöd lämnas till offentliga arbetsgivare som anordnar skyddat
arbete. Målgruppen är arbetslösa funktionshindrade och de med socialmedicinsk
diagnos och arbetslösa som på grund av långvarig och svår psykisk sjukdom inte
tidigare har haft kontakt med arbetslivet eller som har varit borta från det under en
längre tid (Arbetsmarknadsstyrelsen2005h).

Om arbetslösa funktionshindrade ungdomar, ensamma eller tillsammans med andra, vill
starta eget kan arbetsförmedlingen bedöma om särskilt stöd vid start av
näringsverksamhet är möjligt. Länsarbetsnämnden i det län där rörelsen etableras fattar
beslut. Särskilt stöd vid start av näringsverksamhet får lämnas med högst 60 000 kronor
för kostnader att skaffa utrustning och andra kostnader i samband med starten av
verksamheten. Stödet är en skattepliktig intäkt (Arbetsmarknadsstyrelsen 2003a). Under
2004 fick 2 662 unga i åldrarna 16–30 år ett eller flera av dessa stöd för
funktionshindrade (Arbetsmarknadsstyrelsen 2005a).
ARBETSLÖSHET
Arbetslöshetsersättningen består av två delar – ett grundbelopp och en inkomstrelaterad ersättning. För att ha rätt till arbetslöshetsersättning måste man vara inskriven
på arbetsförmedlingen och söka arbete aktivt även utanför sin kommun och inte
begränsa sig till ett yrkesområde. Man måste också kunna arbeta minst 3 timmar varje
dag och minst 17 timmar i veckan.


När ungdomar sammanhängande har varit medlemmar i en arbetslöshetskassa i 12
månader har de uppfyllt medlemsvillkoret. För att bli berättigade till
arbetslöshetsförsäkring måste de under de senaste 12 månaderna före arbetslösheten ha
arbetat minst sex månader med minst 70 timmar per kalendermånad eller arbetat minst
450 timmar sammanhängande i sex kalendermånader och minst 45 timmar i var och en
av de månaderna. Unga som blir arbetslösa innan de 12 månaderna har gått kan ansöka
om ersättning från grundförsäkringen och få ett grundbelopp på högst 320 kronor per
dag från de har fyllt 20 år.
Det finns en arbetslöshetskassa, Alfakassan, som är fristående från fackförbunden och
där ungdomar kan få både grundbelopp och inkomstrelaterad ersättning. Ungdomar får
ersättning högst 300 dagar i följd.

Från och med den 1 mars 2005 gäller att även ungdomar som har deltagit i
aktivitetsgarantin kan vara berättigade till ersättning utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret,
om de enligt överenskommelse i handlingsplanen lämnat aktivitetsgarantin och avslutat
en utbildning på heltid som omfattat minst ett läsår och som berättigat till studiesocialt
stöd. Ersättningen är skattepliktig och pensionsgrundande. Det finns en lägsta
respektive en högsta dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen beroende på vilken
inkomst ungdomarna hade innan de blev arbetslösa.

Från och med den 1 juli 2002 är dagpenningen de första 100 dagarna 730 kronor och
därefter högst 680 kronor per dag. Lägsta dagpenning är 320 kronor. Ersättningen gäller
under en ersättningsperiod av högst 300 dagar. För att få ytterligare en ersättningsperiod
krävs att ungdomarna uppfyller ett nytt arbetsvillkor. Ibland kan arbetsförmedlingen
bedöma att en person inte ska ingå i aktivitetsgarantin och då kan en ny
ersättningsperiod erbjudas trots att denne inte har uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. Den
som nekar till att ta ett ”tillgängligt eller lämpligt” arbete eller att delta i ett program
som arbetsförmedlingen erbjuder riskerar att få nedsatt dagpenning och slutligen
avstängning från ersättningen.

Unga som har avslutat gymnasiet eller studerat heltid på högskolan i minst ett läsår och
som har varit berättigade till studiesocialt stöd kan också vara berättigade till
grundbeloppet (320 kronor om dagen) även om de inte uppfyllt arbetsvillkoret. De
måste då ha varit anmälda inom tio månader hos arbetsförmedlingen som arbetssökande
eller förvärvsarbetat i minst 90 dagar. Ersättning betalas när man varit inskriven 90
dagar på arbetsförmedlingen. Detta kallas studerandevillkoret.

Aktivitetsstöd är en sammanfattande benämning på de ersättningar som ungdomar får
när de deltar i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram som ungdomsgarantin,
aktivitetsgarantin,
arbetsmarknadsutbildning,
arbetslivsinriktad
rehabilitering,
arbetspraktik, verksamhet på datortek, projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning,
vägledning, friår samt stöd till start av näringsverksamhet. Aktivitetsstödet motsvarar
arbetslöshetsersättningen eller är en utvecklingsersättning på 3 280 kronor.
Stödet varierar beroende på om deltagaren går på heltid eller inte samt om han eller hon
har andra inkomster vid sidan om (Försäkringskassan 2005d). Aktivitetsstöd betalas
även ut vid kortare uppehåll som vid helger eller sommarlov, till exempel 10 dagar
under sommarlovet. Personer med stora funktionshinder har rätt till 25 dagars uppehåll
per år. Länsarbetsnämnden beslutar för vilka arbetsmarknadspolitiska program som
ungdomar är berättigade att få aktivitetsstöd. Aktivitetsstöd är skattepliktigt och betalas
ut av försäkringskassan. Stödet är pensionsgrundade men inte semester- eller
sjukpenningsgrundande. Aktivitetsstödet betalas ut högst fem dagar i veckan.

Ungdomar som har arbetslöshetsersättning eller är utförsäkrade får aktivitetsstöd med
samma belopp som de skulle ha haft vid arbetslöshet, det innebär minst 320 kronor per
dag och högst 680 kronor per dag. De som inte uppfyller villkoren för
arbetslöshetskassa får 223 kronor per dag.
De som har haft a-kassa, särskilt utbildningsbidrag från CSN eller aktivitetsstöd från
försäkringskassan i mindre än 100 dagar innan de gått in i ett arbetsmarknadspolitiskt
program har rätt till förhöjt aktivitetsstöd på 730 kronor per dag för 100 dagar eller
resten av de återstående påbörjade 100 dagarna. Deltidsarbetslösa får ersättning i högst
20 veckor. Till den som får försörjningsstöd betalar kommunen däremot ut
utvecklingsersättning motsvarande försörjningsstödet. För att få aktivitetsstöd måste en
närvarorapport lämnas.

Då företag, organisationer eller kommuner anordnar verksamhet inom aktivitetsgarantin får deltagarna en verksamhetsersättning på högst 150 kronor per dag.
Ungdomar med stora funktionshinder och som deltagit i arbetsmarknadspolitiska
program i mer än ett år får lägst en ersättning på 475 kronor per dag (Försäkringskassan
2004b).

Ungdomar i åldern 19–29 år kan få aktivitetsersättning ifall deras arbetsförmåga (på
grund av psykisk eller fysisk sjukdom) är varaktigt nedsatt eller nedsatt under minst ett
år med minst en fjärdedel. Samma ersättning, aktivitetsersättning, får även ungdomar
som måste förlänga sin skolgång på grundskole- eller gymnasienivå på grund av
funktionshinder (Försäkringskassan 2004a). Handikappersättning får ungdomar som är
sjuka eller funktionshindrade och behöver extra hjälp eller har merkostnader på grund
av sjukdom eller funktionshinder. Hjälpen är till för dem mellan 19 och 65 år och är 69
procent av prisbasbeloppet (Försäkringskassan 2005b). Ungdomar kan också få hjälp att
komma tillbaka till ett arbete via arbetslivsinriktad rehabilitering. Då får de
rehabiliteringsersättning.
BOSTADSBIDRAG

Ungdomar i åldrarna 18–29 år (med eller utan barn) som är folkbokförda i Sverige kan
få bostadsbidrag. Bostadsbidraget är uppdelat i två delar, ett bidrag för
boendekostnaden och ett särskilt bidrag för barn som bor hemma. Hur stort
bostadsbidraget är beror på hur många personer det finns i familjen, familjens inkomst,
bostadsytan samt bostadskostnaden
(Försäkringskassan 2004). I ansökan om
bostadsbidrag uppskattar den sökande hur stor inkomst han eller hon kommer att ha
under kalenderåret. Om hushållet har ett för stort preliminärt bidrag kommer hushållet
att få betala tillbaka mellanskillnaden. Är mellanskillnaden mer än 2 500 kronor
tillkommer också en avgift. Är det preliminära bidraget för litet betalas
mellanskillnaden utmed ränta (Riksförsäkringsverket 2004). Under 2006 kommer
bostadsbidraget till barnfamiljer att höjas med 100 kronor. Ungdomar med
sjukersättning eller aktivitetsersättning kan också få inkomstprövat tillägg
(Försäkringskassan 2005b).
ALLMÄN FÖRSÄKRING (AFL) OCH SJUKPENNINGSGRUNDANDE INKOMST
Alla svenska medborgare och utländska medborgare som är bosatta i Sverige och har
fyllt 16 år är enligt lagen om allmän försäkring (AFL)försäkrade samt registrerade hos
försäkringskassan(Riksförsäkringsverket 2004). Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
används för att räkna ut till exempel sjukpenning och föräldrapenning. Nivån fastställs
av försäkringskassan utifrån individens beräknade årliga arbetsinkomst.

För arbetslösa och studerande som inte har arbetsinkomst gäller som huvudregel att
tidigare fastställd SGI slutar att gälla. I vissa situationer finns dock möjlighet att behålla
den fastställda nivån trots att individen inte arbetar. Det gäller bland annat då individen:
 är arbetslös
 anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen samt aktivt söker arbete
 studerar och finansierar studierna med studielån eller studiebidrag (utan
uppehåll)
 avbryter eller minskar förvärvsarbete under den senare delen av graviditeten
eller vårdar barn som är under ett år
 gör ett avbrott från en anställning under kortare tid än tre månader
 enligt så kallat trygghetsavtal får ekonomisk ersättning för till exempel studier,
praktik eller start av eget företag.
FÖRSÖRJNINGSSTÖD

Sedan 1998 kan kommunerna ställa krav på aktivering för arbetslösa som får
försörjningsstöd. Socialtjänsten ska idag anvisa ”praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet” för personer under 25 år, studenter utan sommarjobb och till dem som ”av
särskilda skäl är i behov av kompetenshöjande insatser”(socialtjänstlagen 2001:453 §
6C). Möjligheterna utnyttjas av de flesta kommuner.

Feriearbetande ungdomar i familjer med försörjningsstöd får behålla olika mycket av
sin inkomst beroende på var i landet de bor. Socialtjänstförordningen förordar en
individuell bedömning i varje enskilt fall och en generös hållning. I Göteborg gäller…

Ungdomar kan söka ekonomiskt bistånd från och med det år föräldrarna inte är
underhållsskyldiga, det innebär tidigast då de fyller 18 år eller när de har slutat skolan
och senast vid 21 års ålder. I de fall det finns starka sociala skäl gör socialtjänsten
undantag när det gäller försörjningsstöd.
ÖVRIGT

Allmänna arvsfonden satsar sedan 2005 fem miljoner kronor varje år på ett antal
Navigatorcentrum. De riktar sig till ungdomar i åldrarna 16–25 år, framför allt till dem
som står långt från arbetsmarknaden som till exempel de som har hoppat av gymnasiet.
Sedan 2003 satsar Allmänna arvsfonden även 10 miljoner kronor årligen på olika
arbetsmarknadsprojekt runt om i landet som med hjälp av olika nya metoder ska arbeta
för att bryta ungdomars utanförskap på arbetsmarknaden.

Från och med den 1 januari 2006 införs ett tvåårigt sysselsättningspaket som grundar
sig på arbete, utbildning och praktik. Paketet kommer främst att rikta sig till personer
som har varit inskrivna på arbetsförmedlingen i 24 månader. Totalt kommer paketet att
kosta 16 miljarder kronor och regeringen räknar med att det ska hjälpa 55 000
arbetslösa personer att komma in på arbetsmarknaden. Paketets innehåll är bland annat:
arbetspraktik, lärlingsplatser, utbildningsvikariat, plusjobb, akademikerpraktik, statliga
kompetensöverföringsjobb
och
arbetstillfällen.
Sammantaget
ökar
de
arbetsmarknadspolitiska insatserna från 121 000 platser 2005 till161 500 platser 2006
och till 149 000 platser 2007.