1
Belysande av resonemang och åtgärder
gällande olika samhällsinstansers
bemötande av kvinnliga brottsoffer.
Marina A Davidsdotter
15.sept 2007
Del av ett större arbete på Sthlms universitet
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 3
2. STATISTIK GÄLLANDE MÄNNEN BAKOM KVINNOVÅLDET 4
3. MANNENS VÅLD 6
4. VÅLDSOFFRENS UTSATTHET GÄLLANDE BEMÖTANDE FRÅN OLIKA
SAMHÄLLSINSTANSER 8
5. POLISENS – OCH ÖVRIGA MYNDIGHETERS ROLL 9
6. OLIKA INSTANSERS MÖTE MED BROTTSOFFER – NÅGRA VIKTIGA PRINCIPER 10
7. MER INFORMATION TILL BROTTSOFFER 12
8. SAMHÄLLETS KOSTNADER OCH NUVARANDE FORSKNING 13
9. VIKTIGA STRATEGISKA OMRÅDEN FÖR ATT KOMMA VIDARE 14
10. LITTERATURFÖRTECKNING 15
11. REKOMMENDERAD LÄSNING 17
1
2
1. Inledning
I den här litteraturstudien redogör jag för aktuell statistik gällande män som utövar våld mot
kvinnor. Jag belyser också de senaste rönen angående mäns våld mot kvinnor.
Fokus är emellertid studier av bemötande av kvinnliga brottsoffer inom polisväsende,
socialtjänst och andra samhällsinstanser.
Många kvinnor som utsatts för övergrepp känner skuld och skam över vad som skett. Därför
är det oerhört viktigt att vi inte ytterligare skuldtynger kvinnan genom att t.ex. bemöta henne
med ringaktande attityder. Attityder visas inte enbart av vad vi säger utan märks också på
kroppsspråk och miner. Att arbeta professionellt innebär bland annat att inte fördöma utan att
bemöta med respekt och värdighet.
Mäns våld mot kvinnor har kommit att uppmärksammas allt mer under de senaste
decennierna.
Män som misshandlar – våldtar sin partner förekommer i alla samhällsklasser.
Misshandeln kan pågå år ut och år in, utan att inte ens den närmaste omgivningen förstår vad
som pågår. Det är lätt att tro att misshandeln endast förekommer i kriminella - och
misshandelskretsar, av män utan vare sig arbete eller ställning i samhället. Men många
misshandlande män är istället mycket uppskattade av umgängeskretsen och betraktas som
omtänksamma och socialt engagerade personer.
Det kan förefalla märkligt att den kvinna som blivit utsatt för misshandeln vill besöka - eller
fortsätta leva, eller besöka mannen som orsakat henne så mycket smärta! Men brottsoffret är i
de flesta fall en kvinna med barn.(där fadern till barnet är den som utövar våldet ).
Att tycka synd om eller förakta är känslor som kan vara välbekanta i den här situationen.
Fördomar och okunskap kan ta sig uttryck i nedlåtande kommentarer.
Det kan också vara svårt för kvinnorna själva att hitta anledningar till våldet. Detta måste vi
förstå.
Genom att samhället markerat att handlingen är fel i och att mannen kanske t.o.m. döms, är
det inte ovanligt att kvinnan har förhoppningar om att relationen kommer att bli annorlunda och bättre efter det att straffet har avtjänats.
.
Samhällets samlade insatser måste tas i anspråk för att förebygga och beivra våldsbrott mot
kvinnor och för att skydda, stödja och hjälpa kvinnor som utsatts för eller riskerar att utsättas
för våld. Det är också angeläget att ökad uppmärksamhet riktas mot män som är eller riskerar
att bli förövare av denna våldsbrottslighet.
.
2
3
2. Statistik gällande männen bakom kvinnovåldet
Låg uppklaringsprocent och få domar
Enligt Statistiska centralbyrån (SCB 2006) 1. är uppklarningsprocenten när det gäller brottet
våldtäkt, låg. Med uppklaringsprocent menas att brottet kan knytas till en gärningsman.
Åren 2002 och 2003 var uppklaringsprocenten 12 procent, året därefter steg den till 13
procent och år 2005 till hela 22 procent. Få anmälningar leder emellertid till att
gärningsmannen lagförs. Ungefär fyra till fem procent av anmälningarna gällande våldtäkt
leder slutligen till en fängelsedom.
SCB påvisar också att mellan 5 000 och 6 000 kvinnor i Stockholms län varje år anmäler att de
blivit misshandlade. Mörkertalet är dock väldigt högt.
I majoriteten av fallen är gärningsmannen en bekant till kvinnan.
Cirka 20 kvinnor i Sverige dödas varje år av en partner eller ex-partner
Enlig SCB ökade misshandel mot kvinnor med - endast i Stockholm, 1988-2006 med 6200
fall.
Det har gått 25 år sedan kvinnomisshandel blev ett brott.
Ändå drabbas – påvisar SCB - varje år uppskattningsvis 75 000 kvinnor av våld i nära
relationer.
Återfall i sexualbrott:
Enligt statistik som Brottsförebyggande rådet (BRÅ) 2, presenterade 31 maj 2006 har antalet
personer som lagförts för sexualbrott ökat med cirka 16 procent under år 2005. Den största
ökningen gäller personer som lagförts för våldtäkt och grov våldtäkt.
Ökningen kan till stor del förklaras av den nya sexualbrottslag som trädde i kraft den 1 april år
2005. Jämfört med år 2004 ökade antalet lagförda för sexualbrott med 130 personer, från 790
till 920.
BRÅ påvisar att lagen innebär bland annat att handlingar som tidigare rubricerades som
sexuellt utnyttjande, nu bedöms som våldtäkt. I samband med lagändringen tillkom också fler
straffbestämmelser, exempelvis våldtäkt mot barn. En del av ökningen beror just på - enligt
Brottsförebyggande rådet - att fler lagförts för brott som rubriceras som våldtäkt mot barn.
I Kanada finns lagen ”The Long Term Supervision Order”, The Federal/Provincial/Territorial
Task Force on High-Risk Violent Offenders (1995) 3 som erbjuder alternativ till inlåsning - på
obestämd tid för sexualbrottslingar som bedöms löpa en påtaglig risk att återfalla i brott.
I praktiken innebär det att en person som är dömd för vissa sexualbrott kan åläggas att efter att
ha avtjänat ett minst tvåårigt fängelsestraff, delta i behandling, avstå från droger, eller andra
åtgärder, som är fastlagda i en individuell handlingsplan.
Beslut om att en lagöverträdare ska åläggas ett Long Term Supervision – program beslutas av
domstol och kan gälla upp till maximalt tio år. Att avvika från handlingsplanen är ett åtalbart
brott i sig, som kan leda till fängelse.
Många menar att en ny lag enligt principerna i den kanadensiska modellen bör prövas i
Sverige.
3
4
I kriminalvårdens uppdrag ingår- enligt Elisabet Kwarnmark,, psykolog och psykoterapeut , ROSprogrammet Kriminalvården (2006) 4 - i likhet med övriga myndigheters att
- öka ansträngningarna för att förebygga våldsbrott mot kvinnor
- utforma åtgärdsprogram eller policydokument för sitt arbete med frågor som rör våld
mot kvinnor
- samverka med andra myndigheter i frågor som rör våld mot kvinnor
- fortbilda personal om våld mot kvinnor
Förutom att verkställa påföljder och ge samhällsskydd, är det oerhört viktigt att verka för att
minska risken för återfall i nya brott.
Detta bland annat genom brotts- och missbruksrelaterade program som har till uppgift att
påverka och skapa förutsättning för insikt och utveckling och att motivera till ett liv utan
droger och brott. Till grund för detta arbete ligger tron på människans förändringsförmåga.
1. Statistik. (2006) SCB. Brottsoffer. Stockholm,
2. Brottsförebyggande rådet.(BRÅ),( 2007) Tabeller kriminalstatistik. Stockholm
3.The Federal/Provincial(1995)/Territorial Task Force on High-Risk Violent
Offenders.Kanada
4. Elisabet Kwarnmark, (2006), ROS-programmet Kriminalvården.Stockholm
3. Mannens våld
Enligt mansforskare Lars Jalmert;(1984) 5 , har aggressivitet länge betraktats som ett typiskt
mansuttryck.
Han menar att oavsett hur olika forskare förklarat att männen är aggressivare – på biologiska,
hormonella och/eller sociala grunder – har alltid männen gett uttryck för en högre grad av
aggressivitet än kvinnorna”.
Jalmert resonerar vidare och säger att misshandelsproblematiken inom familjen, ”märkligt
nog” inte uppmärksammats på allvar förrän i slutet av 1970-talet.. Han hänvisar till ett referat
från Ds S 1983 – en undersökning av 110 män som dömts för misshandel där vi kan vi läsa
följande:
Gärningsmännens ålder varierar mellan 20-71 år med en genomsnittsålder på 35 år. Resultatet
visar inte på någon tydlig koncentration i någon viss ålder .
Utländska medborgare är överrepresenterade i gruppen Vidare har gärningsmännen lägre
utbildningsnivå än genomsnittet svenska män och har i högre utsträckning okvalificerade
yrken. De är också arbetslösa i betydligt högre utsträckning än motsvarande grupper av
svenska män .
21 % har eller har haft psykiska besvär. Av dessa är de flesta även alkoholmissbrukare.
65 % hade tidigare varit dömda för brott, i flertalet fall mer än en gång. Över hälften av
männen hade tidigare misshandlat offren.
Noteras bör; Detta är män som dömts för misshandel.
Jalmert menar att misshandlande män kan delas in i fyra olika grupper:
4
5
1. Utslagna, kriminella, ofta gravt alkoholiserade män som gjort sig skyldiga till svårt
upprepade våldsbrott.
2. Psykiskt störda, sexualsadistiska män som njuter av att se kvinnor plågas. De utgör en liten
grupp som inte har med ”vanlig” kvinnomisshandel att göra.
3. Män som, med eller utan alkohol i kroppen, gör sig skyldiga till återkommande misshandel
men som i övrigt fungerar socialt och inte är kriminellt belastade
4. Män som hotar att misshandla och som också gör det vid enstaka tillfällen, med eller utan
alkohol i kroppen. De fungerar i arbete och i övrigt socialt liv.
Lars Jalmert påvisar också att det gjorts en guppindelning av misshandlande män; den ena
gruppen består av män med otrygg barndom, svår uppväxt som lever på samhällets baksida.
Den andra gruppen är socialt välanpassade män, som har stora problem på det psykologiska
planet.
Dessa består i att de har svårt att leva upp till mansrollens krav på behärskning, självkontroll
och beslutsamhet.
Jalmert menar vidare att det är viktigt att se sambanden mellan den egna våldsbenägenheten
och att ha blivit slagen som barn och/eller ha åsett föräldrarnas slagsmål.
Han hänvisar till att ha varit offer för en våldshandling vänder inte någon emot våld. Tvärtom
verkar det vara en stark inlärningsupplevelse som orsakar egna våldshandlingar.”
Enligt Jalmert visar också flera undersökningar, att svartsjuka mycket ofta är en utlösande
faktor för misshandel av hustrun/sambon.
Att kvinnor vill avbryta förhållandet, separera, är också en utlösande faktor. Att kvinnan
nekar mannen samlag hänförs till de situationer där mannen förlorar kontrollen över kvinnan.
Vad gäller våldtäkt lyfter han fram resonemang gällande tre grundläggande ingredienser :
1. Vrede, där sexualiteten förvänds i en fientlig handling
2. Maktkänsla, där sexualiteten blivit uttryck för erövring
3. Sadism, där vrede och våld får erotisk innebörd
Våldtäkt är med andra ord en pseudohandling, ett sexuellt beteendemönster som har mycket
mer att göra med sinnestillstånd, fientlighet, kontroll och dominans än med sexuell njutning
eller tillfredsställelse. Det är ett sexuellt beteende som i första hand tjänar icke sexuella syften
.
Robin Norwood, ( 2001) 6 , amerikansk psykoterapeut resonerar utifrån att många kvinnor
hela tiden dras in i olyckliga förhållanden med män. Sedan kämpar de för att få dessa
dödsdömda förhållanden att fungera – genom att älska mannen ännu mer. Författaren frågar;
Varför?
Hon menar att kvinnor som blir medvetna om problem mellan någon av betydelse för dem är
strax beredda både att försöka lösa det – och ta på sig ansvaret för det som uppkommit.
Dessa kvinnor dras ofta till destruktiva beteenden . De engagerar sig i situationer som är
röriga, ovissa och emotionellt smärtsamma och undviker därmed att inrikta sig på att ta ansvar
för sig själv.
Dessa kvinnor är de som toppar statistiken vad gäller brottsoffer – Mäns våld mot kvinnor.
(Kvinnor som älskar för mycket,( 2001)
5
6
5 Jalmert, Lars.( 1984 ) Den svenske mannen; Tiden.Stockholm
6. Norwood, Robin. (2001) Kvinnor som älskar för mycket; Prisma.Stockholm
4. Det kvinnliga våldsoffrets utsatthet vad gäller bemötande från olika
samhällsinstanser
Henrik Belfrage (1995) 7 , belyser fenomenet att ”inte bli tagen på allvar” och ser att detta är
ett återkommande tema i intervjuer och berättelser om våld mot kvinnor och barn.
Han menar att våldsoffrens utsatta situation osynliggörs och / eller neutraliseras ofta genom
processer av normalisering och förfrämligande.
”Vi kan se patriarkala värderingars betydelse för förekomsten av våld.
Patriarkala handlingar på individuell nivå förstärks ofta av institutionella praktiker och
strukturella villkor i ett samhälle som är både könsuppdelat – och etniskt differentierat.
Detta utvecklar ett intersektionellt´* perspektiv som belyser specifika former av utsatthet
skapade i skärningspunkten mellan patriarkala strukturer och diskriminerande handlingar.”
Belfrage resonerar också utifrån att idén om intersektionalitet har sin utgångspunkt i en
förståelse av makt och underordning som en multidimesionell konstruktion där kön- /klass
ras/etnicitet är bärande principer – och belyser starkt att det finns händelser som aldrig kan
eller ska förlåtas. Våldsoffer måste därför få veta var de ska vända sig.
De måste också få känna att de blir tagna på allvar .
Anna Ljung och Rebecka Lennartsson (2006) 8, diskuterar ang. sexuella trakasserier, våld mot
kvinnor och prostitution .
De menar att detta är frågor som väcker starka känslor. Ofta är våra föreställningar och
övertygelser djupt ideologiskt förankrade.
De anser att flera politiska partier/förbund, identifierar till exempel våld mot kvinnor som den
fråga som tydligast förenar kvinnor med en feministisk övertygelse. ”Ingen är för våld mot
kvinnor – men hur ska man bekämpa det? ”
Även frågan om prostitution dryftas och de konstaterar att den är mycket komplex och man
kan, som feminist eller icke-feminist, närma sig den från olika håll. (Kvinnovetenskaplig
tidskrift 4/2006)
* Intersektionellt: de los Reyes, Paulina & Mulinari, Diana (2005 ),” En viktig utgångspunkt i
intersektionella analyser är att kön (i likhet med klass, etnicitet, sexualitet mm) aldrig
uppträder som en renodlat relation utan den interveneras och transformeras av andra
maktrelationer”.
7. Belfrage, Henrik.( 1995) Brottsligheten, psykiatrin och samhället; Almqvist & Wiksell
Medicin.Stockholm
8. Kvinnovetenskaplig tidskrift.(2004) Män och manligheter; årgång 25 1-2.S. 12-18…
Stockholm
6
7
5. Polisens – och övriga myndigheters roll.
Lindgren Petersson och Hägglund, (2004) 9, skriver om sättet att bemöta en våldsutsatt
kvinna. Sättet att bemöta en våldsutsatt kvinna är avgörande för den fortsatta processen. I
detta ligger att lyssna till kvinnans berättelse och informera henne om vilka åtgärder som kan
– och måste vidtas
Lika viktigt är det att försäkra sig om att hon har uppfattat informationen på rätt sätt
Handläggning av familjerelaterat våld är numera prioriterat i polisens och åklagarnas arbete i
Sverige.
Enligt författarna inrättade polisen i Uppsala län år 1996 – som första polismyndighet i landet,
en särskild familjevåldsenhet med specialutbildade handläggare. Motsvarande enheter finns
numera även vid polismyndigheterna i Skåne och Stockholm
De resonerar utifrån att ökad kompetens är oerhört viktig vad gäller den personal som möter
brottsoffer i det inledande skedet.
Här är polisen bemötande och kunnande av mycket stor vikt.
Inom polisen är det exempelvis fortfarande s.k. generalister (radiobilspoliser) som gör de
första insatserna – ofta med bristande stöd i den egna organisationen.
Författarna menar att alla poliser – och även åklagare i yttre tjänst måste ha en relevant
kunskap om vad det innebär att leva i en våldsrelation.
Det kan till exempel handla om varför kvinnor kan reagera på ett till synes irrationellt sätt och
kanske är ambivalenta och inte vill samarbeta.
Fortfarande läggs många förundersökningar ner eftersom man inte tror på kvinnans berättelse
eller på grund av att förundersökningarna inte utförts korrekt.
Här belyses vikten av att kraft måste läggas på att göra grundläggande polisutredningar så att
åklagare kan lägga fram ett rättvisande material i målet.
Videodokumentation av brottsplatser och förhör har visat sig effektivt när det gäller
bevissäkring.
De konstaterar också att de poliser som är specialiserade när det gäller mäns våld mot
kvinnor, barn etc. arbetar ofta kontorstid måndag – fredag och kommer såldes, som regel in i
ärendet först något, eller några dygn efter anmälan.
Detta gäller främst ärenden med utpekad eller känd gärningsman eftersom övriga ärenden
sällan utreds av specialister.
Författarna menar vidare att man under åren har man kunnat konstatera att inte alla problem
kunde lösas av polisen på egen hand utan att det behövs ett samarbete med andra
specialinstanser . Exempelvis; Domstolar, socialtjänst och kvinnojourer
En professionell skadedokumentation genom hälso- och sjukvård och rättsläkares försorg är
viktig enligt författarna, plus objektivt utformade rättsintyg
9. Lindgren, Petersson, Hägglund. (2004)Utsatta och sårbara brottsoffer; Jure Förlag
AB.Stockholm
Enligt Bo Nilsson, (2003) 10, har framväxten av olika organisationer och rörelser, såsom
kvinnojourer, brottsofferrörelser och brottsofferjourer haft betydelse för synliggörande av
7
8
brottsoffer – och för den kriminalpolitiska svängningen. Han nämner (ROKS ), Kvinnojourer
i Sverige och (BOJ) Brottsofferjourernas Riksförbund.
Han skriver även om Brottsoffermyndigheten (BrOM), som tillkom 1994. Dess övergripande
syfte är att: ”främja brottsoffrens rättigheter, behov och intressen”
Myndigheten handlägger och beslutar i brottsskadeärenden, stödjer brottsofferinriktad
verksamhet samt fungerar som kunskapscentrum.
I dess arbete med att främja offrens rättigheter, behov och intressen ingår att synliggöra de
drabbade. Här påtalas också att många människor vet för lite om kriminalitetens följder.
Den årliga Brottsofferdagen inrättades på dessa grunder enligt Bo Nilsson
Nilsson skriver vidare att Brottsofferorganisationerna arbetar i linje med de fyra principer som
FN antog i en resolution 1985 och som går utöver samhällets reguljära brottsbekämpande
verksamhet.
Dessa är:
Rätten till ersättning från gärningsmännen.
Rätten till ersättning från staten
Rätten till erforderlig materiell, medicinsk, psykisk och social hjälp av frivilliga eller
offentliga organ
Rätten till att få tillgång till den egna processen
Han belyser även en rapport som bygger på en inventering av brottsofferarbetet i Sverige
gällande polismyndighet, sociala myndigheter, hälso- och sjukvård, stift, länsstyrelser och
ideella organisationer. (Vid undersökningstillfället, 289 st.)
Det handlar exempelvis om samrådsgrupper för misshandlade kvinnor och sexuellt utnyttjade
barn. Vidare talas det om projekt gällande medling mellan offer och gärningsmän. Projekt
som vill förbättra bemötandet – och omhändertagandet av invandrarkvinnor som blivit
misshandlade.
I en annan kategori står ”indirekta brottsoffer” i centrum, d.v.s. anhöriga till drabbade.
(Brottsoffer, 2003)
10. Nilsson, Bo, (2003) Brottsoffer : offerskapets innebörder och villkor i (o)säkerhetens
kultur; Boréa, Finland
6. Olika instansers möte med brottsoffer – några viktiga principer
När det gäller olika personals möte med brottsoffer finns sju viktiga principer enligt
Julstad, (2000), 11.
1.Respektera tystnadsplikten. Samtal ska föras utan familjemedlemmarnas närvaro tills man
kan garantera offrets säkerhet. Detta för att kunna bygga upp ett förtroende och säkra offrets
trygghet. Ett samarbete mellan olika instanser bör först inledas efter samtycke från offret.
Undantag är där det råder akut fara för liv och hälsa.
2. Öka tillgängligheten till hjälp från samhället. Personalen måste ha kunskap om kommunens
resurser och vad den kan erbjuda i krissituationer.
8
9
3. Samarbeta med hjälporgansisationer. Övergreppsproblem är komplicerade och det är
viktigt att kunna jobba över gränserna med avseende på de befintliga sektorerna samt
uppmuntra till samarbete mellan olika instanser och institutioner,
4. Lita på och inse värdet av att ta del av offrets erfarenheter. All personal måste kunna lyssna
aktivt till offrets berättelse
5. Hjälpa offret med en planering av en framtida trygghet. Personalen måste ta reda på hur
offret gjort tidigare för att skydda sig, vad som har fungerat – och om det finns någonstans att
ta vägen om hon måste ta till flykten.
6. Bekräfta att offret har utsatts för något orättfärdigt. Ett övergrepp är ALDRIG offrets fel.
Ingen förtjänar att bli utsatt för övergrepp
7. Respektera offrets beslut. Personalen måste respektera offrets rätt att ta egna beslut i sin
egen takt. Enbart offret själv är expert på sitt eget liv .
Julstad skriver också att det bör noteras att både offer och gärningsmän ofta tar till myter och
bortförklaringar för att förklara våldet.
Det är vanligt att båda makarna skyller på alkoholen efter olika misshandeltillfällen.
11. Julstad, Barbro.( 2000) Den onda cirkeln ; Jure Förlag AB.Stockholm
7. Mer information till brottsoffer.
Brottsförebyggande rådet.(BRÅ) ( 2007) 12, påtalar att brottsoffer ska få utökad information om
hur brottslingen avtjänar sitt straff. Offren ska också få information om möjligheten att
brottslingen får besöksförbud, detta enligt beslut från regeringen . Detta för att öka tryggheten
för brottsoffren och för att de ska ha möjlighet att vidta de åtgärder som är nödvändiga.
Sedan tidigare har ett brottsoffer rätt att få information om vilken anstalt brottslingen sitter på,
permissioner och när det är dags för frigivning. Däremot har det hänt att misshandlade eller
våldtagna kvinnor har stött på sin plågoande utan att de vetat att personen kan ha dömts till
fotboja. Enligt BRÅ ska även dessa brottsoffer nu få information.
Många brottsoffer tycker inte att regeringen har gjort tillräckligt. Inte minst många utsatta
kvinnor efterfrågar den här informationen för att stärka sin känsla av trygghet.
Tanken är att brottsoffer som känner sig hotade ska kunna ansöka om att brottslingen får
besöksförbud. Beslutet börjar gälla från den 15 april. ”Även när brottslingar friges direkt från
häktet ska brottsoffren få information i framtiden.
Det här är ett litet men viktigt steg då ett stort problem är att brottsoffren inte får det stöd de
ska ha rätt till.”
Brå menar att polisen inte alltid informerar brottsoffren om att de kan vända sig till
brottsofferjourer och de sociala myndigheterna. Polisen är helt inriktad på gärningsmannen.
Under drygt 1 år avtjänar 3.000 personer straff med intensivövervakning med elektronisk
kontroll, som straff med fotboja heter.
För närvarande kan den som döms till ett fängelsestraff som är kortare än sex månader få
elektronisk fotboja. Även de som döms till längre fängelsestraff kan under en
9
10
utslussningsperiod gå över till fotboja.
BRÅ understryker att Svenska lagar måste omfatta alla i Sverige! ”Kulturella sedvänjor ska
aldrig kunna utgöra en förmildrande omständighet vid fall av våldtäkt eller andra sexualbrott.
Att en handling som i Sverige är straffbar inte är kriminaliserad, eller inte betraktas lika
allvarlig, i gärningsmannens hemland är inte relevant för den svenska rättsprocessen. Det är
oerhört viktigt att i olika sammanhang med kraft understryka att i Sverige gäller svenska lagar
för alla”.
.Brottsförebyggande rådet menar att vi aldrig får kompromissa om grundläggande
mänskliga rättigheter.
12. .Brottsförebyggande rådet.( 2007) Tabeller kriminalstatistik. Stockholm
8. Samhällets kostnader och nuvarande forskning
Det har gått 25 år sedan kvinnomisshandel blev ett brott.
Ändå drabbas - enligt Socialstyrelsen (2006) 13, - varje år uppskattningsvis 75 000 kvinnor av
våld i nära relationer.
Samhällets kostnader för våld i nära relationer är mycket stora, detta menar Socialstyrelsen,
som beräknar att det gäller summor på 2,7-3,3 miljarder kronor per år. Kostnaderna, såsom
sjukpenning och ekonomiskt bistånd uppskattas till 690 miljoner kronor. Däremot har man
inte fått grepp om kostnader för tandvård, läkemedel, effekter för barnen, smärta och lidande,
psykiatrisk vård mm. I Socialstyrelsens studier räknar man med att kostnaderna sammantaget
torde ligga någonstans mellan fyra och fem miljarder kronor
Nuvarande forskning
Enligt Brottsoffermyndigheten (2007) 14,, har brottsoffers situation i Sverige förbättrats
avsevärt på senare år men forskning behövs för att ge legitimitet åt det fortsatta
brottsofferarbetet i Sverige. ”Man behöver ta till sig resultat av den viktimologiska forskning
som finns för att lagförslag och fortsatta satsningar på brottsoffer ska bli användbara
instrument.” Den forskning som hittills bedrivits har huvudsakligen varit av kartläggande
natur och den behöver fördjupas. Brottsoffermyndigheten menar att det samtidigt är viktigt att
bedriva offerundersökningar, i synnerhet om särskilt utsatta grupper av brottsoffer. Här ses
kvinnor som en prioriterad viktig grupp.
13. Socialstyrelsen. (2006) Kostnader för våld mot kvinnor; En samhällsekonomisk analys.
Stockholm
14. Brottsoffermyndigheten. ( 2007) Brottsofferstatistik. Stockholm
10
11
9. Viktiga strategiska områden för att komma vidare
En genomgång av omhändertagande, bemötandet och behandlingen av kvinnliga brottsoffer i
Sverige visar att det finns flera viktiga områden att satsa på för att komma vidare.
Detta enligt (Lindgren, Petersson, Hägglund,( 2004) 15.
De menar att en väl fungerande samverkan kring de kvinnor som utsätts för våld är avgörande
för att deras situation ska kunna lösas och för att de ska kunna komma tillbaka till ett normalt
liv. I det akuta skedet är det viktigt att vårdgivare och andra aktörer vet vad som är deras
professionella ansvar.
”Samarbetet kring den enskilda kvinnan fungerar smidigare om de olika aktörerna känner till
och respekterar varandras arbetssätt.”
Författarna ger oss också konkreta exempel på att många län redan har insett behovet av
samverkan och har inrättat grupper för kunskaps – och erfarenhetsutbyte. Uppsalamodellen
som skapats av Rikskvinnocentrum är ett sådant.
Här korssamverkar hälso- och sjukvård, rättsväsendet, socialtjänst och frivilligorganisationer.
Författarna påvisar också att kvalitetssäkringsseminarier kring enskilda fall med deltagare
från åklagare, polis och hälso – sjukvård visat sig vara meningsfulla.
De hävdar även att det är av stor vikt att handlingsplaner följs i det akuta praktiska arbetet..
De understryker att stödet till våldsutsatta kvinnor aldrig får vara beroende av enskilda
eldsjälar. Huvudansvaret får alltså aldrig läggas på frivilligorganisationer. Detta är
kommunernas uppgift.
Författarna säger vidare att bristen på jourlägenheter och skyddsbostäder fortfarande är stor
i många kommuner ”Kvinnojourer som hittills varit en tillflykt för våldsutsatta kvinnor i det
akuta skedet, finns fortfarande bara i omkring hälften av landets kommuner. Jourerna har stor
kunskap och erfarenhet av arbetet med stöd våldsutsatta kvinnor. Men de behöver ett bättre
stöd av kommunerna.”
Detta gäller även brottsofferjourerna.
Här nedan punktas 5 viktiga strategiska områden för att komma vidare.
1. Myndighetssamverkan är ytterst nödvändig.
2. Mer forskning och utbildning krävs
3. Skolans roll som mönsterbildare för hot och våld måste brytas.
4. Kommunernas problem med brottsofferomhändertagandet måste få en lösning
5. Den så kallade absoluta åtalspliktens successiva försvinnande måste tas på allvar
15. Lindgren, Petersson, Hägglund. (2004)Utsatta och sårbara brottsoffer; Jure Förlag
AB.Stockholm
11
12
10. Litteraturförteckning.
Belfrage, Henrik.( 1995) Brottsligheten, psykiatrin och samhället; Stockholm:Almqvist & Wiksell Medicin.
Brottsoffermyndigheten.( 2007) Stockholm: Brottsofferstatistik.
Brottsförebyggande rådet.( 2007) Stockholm: Tabeller kriminalstatistik.
de los Reyes, Paulina & Mulinari, Diana (2005 ), Intersektionalitet. Malmö: Liber
Gustavsson, Anders. (2004) Delaktighet, identitet och makt - konstruktion av normalitet, genus och etnicitet :
Stockholms Universitet ,Pedagogiska institutionen
Göransson, Birgitta.(1988) Männen bakom kvinnovåldet ; Stockholm: Prisma .
Jalmert, Lars.( 1984 ) Den svenske mannen; Stockholm: Tiden.
Julstad, Barbro.( 2000) Den onda cirkeln ; Stockholm: Jure Förlag AB.
Kvinnovetenskaplig tidskrift.(2004) Män och manligheter; Stockholm:årgång 25 1-2.S. 12-18…
Kwarnmark, Elisabet. (2006) ROS-programmet ; Stockholm: Kriminalvården
Lindgren, Petersson, Hägglund. (2004) Utsatta och sårbara brottsoffer; Stockholm: Jure Förlag AB.
Nilsson, Bo, (2003) Brottsoffer : offerskapets innebörder och villkor i (o)säkerhetens kultur,Finland: Boréa,
Norwood, Robin. (2001) Kvinnor som älskar för mycket; Stockholm: Prisma.
Makt och privilegier.( 2002) Stockholm:1,2 - om könsdiskriminering. Regeringskansliet,
Statistik. (2006) SCB. Stockholm: Brottsoffer.
Storch, Maja.( 2001) Starka kvinnors längtan efter starka män; Borås: Propper Förlag.
Socialstyrelsen, (2006) Kostnader
för våld mot kvinnor; En samhällsekonomisk analys. Stockholm
The Federal/Provincial/(1995)Territorial Task Force on High-Risk Violent Offenders Kanada: Correctional
Service
11. Rekommenderad läsning;
Kvinnovetenskaplig tidskrift årgång 25 1-2.04 s. 7-27 ...
Maria Jansson och Maria Wendt: ”Heja Uffe! Så legitimeras mäns överordning”
Kvinnovetenskaplig tidskrift årgång 25 1-2.04 s. 28-36 ...
Cristine Sarrimo: ”Professorn och kärleken: Sexuella trakasserier i fiktion och verklighet” om intima relationer
inom universitetet, speciellt mellan underordnade doktorander/studenter och överordnade lärare/professorer.
Kvinnovetenskaplig tidskrift årgång 25 1-2.04 s. 36-39…
Hanna Olsson: ” Från manlig rättighet till lagbrott: Prostitutionsfrågan i Sverige under 30 år” beskriver den
svenska prostitutionslagstiftningens framväxt i förhållande till föränderliga politiska förhållanden.
Kvinnovetenskaplig tidskrift årgång 25 1-2.04 s. 36-42 ...
Susanne Dodillet: ”Ideologiska förutsättningar för den svenska och den tyska prostitutionslagstiftningen”
Nevander Friström, Lena. (2001)Kränkta människor samarbetar inte; Natur och Kultur. Stockholm
12
13
13
