Lagen och det Första Budordet [253]

Guds Kristna Kyrkor
[253]
Lagen och det Första Budordet
[253]
(Edition 1.0 19981005-19981005)
Den första delen av det Första Stora Budet är vad vi känne roch uppfattar som det Första Budordet
av de Tio Guds Bud. Denna lag är utvecklad genom en komplett sammanlänkad lagstiftning vilken
sammantaget utgör Guds Lag.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright  1998 Wade Cox)
(Tr. 2003)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org and http://www.ccg.org
Page 2
Lagen och det Första Budordet [253]
Lagen och det Första Budordet [253]
Vi kan se att det Första Stora Budet är föregått i
det Första Budordet. Tron i sin helhet föregås
på fruktan och dyrkan av den Ende Sanna
Guden. Han uppenbarade sig själv i Hans lag
på berget Sinai genom Yahovahs Ängel, som
var elohim vid Israels ledning. (Sak 12:8).
Andra Mosebok 20:18-21 18 När folket blev vittne
till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken
från berget darrade de av fruktan och höll sig på
avstånd. 19 Och de sade till Mose: ”Tala till oss du,
så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då
kommer vi att dö.” 20 Mose svarade: ”Var inte
rädda! Det är för att sätta er på prov som Gud har
kommit, och för att ni alltid skall frukta honom och
inte synda.” 21 Och folket stod på avstånd medan
Mose gick upp mot töcknet där Gud var.
Därför sattes Guds kraft framför dem som ett
exempel för de hade inte den Helige Ande, och
kunde inte som ett folk, vandra av tron allena.
Det odelade Ordet
Guds ord är odelat och leder till rättvis
bedömning och korrekt avvägd sanning (Lev
19:36-37). Vi skall hålla samtliga av Hans
föreskrifter, för Han är Herren som helgar oss,
ty Han har utvalt oss att vara Hans folk (3Mos
20:8; 22:31-33; 5Mos 7:6-8; 8:1-18; 10:14-17;
11:1-8; 13:18; 26:16-19).
Herren vår Gud är en förbrukande eld och Han
föregår oss för att frälsa och skydda oss. Israel
brog in till Egypten som 70 människor och nu
är vi en mångfald på jorden. (5Mos 9:1-6;
10:21-22)
Lagen om Delaktighet i Förbundet
Lagarna som berör delaktighet i Herrens
förbund finns upptagna, eller påvisade i de
följande skrifterna.
[2Mos. 20:1-3; 1Mos. 17:1, 9, 14; 18:17-19;
Rom. 4:9-12; Kol. 2:11-13; Lev. 12:3; 2Mos.
12:48-49; Luk. 1:59; 2:21, 24; Fil. 3:5; Gal.
2:3; 5Mos. 10:16; Jer. 4:4; 6:10; Rom. 2:28-29;
Kol. 2:11; 3 Mos. kpt. 12; 2 Mos. 40:12; 3Mos.
kpt. 15; 16:26, 28; 17:15; 22:4, 6; 4 Mos. 19:8;
Hes. 36:25, 26; Jer. 31:31-34; 2Mos. kpt. 12;
13:1-10, 11-16; 4Mos. 9:1-14; 5Mos. 16:3, 4;
2Mos. 23:18; 1Kor. 5:7, 8; 1Mos. 15:1-21; Joh.
15:13; Rom. 6:23; Ps. 49:7, 8; 3 Mos. 17:11;
Mark. 10:45; Apg 20:28; Jn. 10:17-18; Luk.
22:37; Jes. 53:12; 1Kor. 11:27-30; 1Mos. 9:5,
6; 2Mos. 13:1, 2; 5Mos. 15:19-20; Rom. 11:16;
2Mos. 4:22, 23; 5 Mos. 14:23; 15:19-22; 23:8;
3 Mos. 23:10, 17; 5Mos.26:1-11; Rom. 8:13;
11:16; Rom. 8:23; Upp. 14:4; 2Mos. 9:29;
5Mos. 10:14; Ps. 24:1; 1Kor. 10:26; 2Mos.
36:3-7; 3Mos. 22:21]; (jfr uppsatsen The
Covenants of God [152]).
Perfektion
Gud sade till Abraham att han var den
Allsmäktige Guden och befallde Abraham att
vandra före Honom och att vara ofövitlig
(1Mos 17:1).
Han skall vara känd genom Hans nman såsom
Yahovah (2Mos 6:3, 'Herren' i svensk
översättning). Alla varelser är underställda den
högre kraften och vi är bestämda att vara Hans
folk (Rom 13:1-6).
Det Första Budet och Shema Israel
Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.
(5Mos 6:4) (Yahovah Elohenu (är) Yahovah
Echad) Yahovah Elohenu är Yahovah den
Enade; som den första eller ursprungliga, den
Främsta Yahovah (jfr Strongs Hebrew
Dictionary SHD 259)
För att kunna ta del i förbundet, krävs att vi
skiljer oss själva i dyrkan, så som Abraham var
tvungen att göra. (1Mos 12:1) Vi förutsätts att
dyrka och tjäna Honom (5Mos 10:12-13; Matt.
22:37; Mark 12:30; Luk. 10:27). Gud är vår
konung, men vi är bundna av Hans lag och vi
skall inte göra det som syns rätt i våra ögon
(Dom 17:6; 21:25; 5Mos 12:8)
Guds förtjänster genom Sonen är bestämd ur
Skriften (Ps 2:11-12)
Lagen och det Första Budordet [253]
Herren är konstant och förändras inte (Mal 3:6)
Vi bär blå band som en påminnelse om Lagen
och som ett tecken på vår trofasthet till Gud (4
Mos 15:37-41) (jfr uppsatsen Blue Ribbons
[273]).
Guds Lag skall vara bundet till vårt hjärta, som
en kännemärke mellan våra ögon och våra
händer (5Mos 11:18-20). Detta kräver konstant
och oupphörliga studier. Dessa är inte fysiska
symboler.
Herren är sen till vrede men Han kommer inte
att frikänna den syndige, och Han är en
svartsjuk Gud (Nah. 1:1-3; Rom. 13:4) Du skall
icke sätta Herren din Gud på prov (5Mos 6:16;
Matt 4:7, 10). Du skall frukta Gud, Honom
skall du tjäna och du skall vara lojal mot
Honom (5Mos 10:20). Han föder oss med
manna (5Mos 8:3) och orden från Hans mun på
alla våra färder (Matt 4:4; 2Mos 17:1-7)
Page 3
dina kor och får: sju dagar skall de vara hos modern,
och på åttonde dagen skall du ge dem åt mig. 31 Ni
skall vara mina heliga. Köttet av ett ihjälrivet djur
skall ni inte äta utan kasta åt hundarna.
På sådant sätt skulle de förstfödda likt det först
skördade genast ges, eftersom det tillhörde
Gud. På detta sätt ser vi hur förlängningen till
de övriga budorden härstammar från detta
första budord.
PÅ samma sätt härrör högtiderna och hela
trossystemet ur dyrkan av den ende sanna Gud.
Andra Mosebok 23:17 Tre gånger om året skall
alla män hos dig träda fram inför Härskaren
Herren.
Föremålen för denna dyrkan var Yahovah av
Värdarna såsom Eloah. Alla andliga varelser
som handlade för Guds räkning bar namnet
Yahovah. Han, och inte dem, var det enda
centrala föremålet för dyrkan. De varelser, både
andliga och materiella som agerade för Hans
räkning, var alla elohim, som en förlängning av
den Ende Sanna Guden, Eloah, ELOHIM i
bestämd form. Ingen tilläts göra uppror mot
dem eller smäda dem.
Andra Mosebok 23:20-33 20 Se, jag sänder en ängel
framför dig för att skydda dig på vägen och föra dig
till den plats som jag har bestämt. 21 Rätta dig efter
honom och lyssna till honom! Sätt dig inte upp mot
honom; han kommer inte att förlåta sådant trots, ty
det är jag som handlar i honom. 22 Men om du
lyssnar till honom och gör allt vad jag säger, skall
jag vara dina fienders fiende och dina motståndares
motståndare. 23 Min ängel skall gå framför dig och
föra dig till amoreerna, hettiterna, perisseerna,
kanaaneerna, hiveerna och jevuseerna, och jag skall
utplåna dem. 24 Du skall inte tillbe eller tjäna deras
gudar och inte ta efter deras seder utan tillintetgöra
dem och krossa deras stenstoder. 25 Ni skall tjäna
Herren, er Gud, då skall jag välsigna brödet du äter
och vattnet du dricker och hålla sjukdomar borta
från dig. 26 Ingen kvinna i ditt land skall få missfall
eller vara ofruktsam. Jag skall låta dig uppnå din
fulla livslängd. 27 Skräcken för mig skall jag sända
framför dig, och jag skall sprida förvirring bland alla
folk du kommer till och driva dina fiender på
flykten. 28 Jag skall sända modlöshet framför dig, så
att hiveerna, kanaaneerna och hettiterna jagas undan
för dig. 29 Men jag skall inte fördriva dem på ett
enda år, för att inte landet skall bli en ödemark, där
vilddjuren förökar sig och vållar dig skada. 30 Steg
för steg skall jag driva bort dem, till dess du har
förökat dig och kan ta landet i besittning. 31 Jag skall
låta din gräns nå från Sävhavet till filisteernas hav
och från öknen till Eufrat. Ty jag skall ge landets
invånare i ert våld och driva undan dem för dig. 32
Du skall inte sluta något förbund med dem och deras
gudar. 33 De får inte bo kvar i ditt land, då kunde de
förleda dig till att synda mot mig, och om du tjänar
deras gudar fångas du i en fälla.
Andra Mosebok 22:28-31 28 Gud skall du inte
smäda, och en hövding i ditt folk skall du inte
förbanna. 29 Du skall inte dröja att offra av din skörd
av vin och olja. Den förstfödde av dina söner skall
du ge åt mig. 30 På samma sätt skall du göra med
Gud placerade Ängeln Yahovah framför dem
och han skulle åtlydas. Om de åtlydde honom
och dyrkade den Ende Sanna Guden och
Honom allena, så skulle Han skydda dem och
Lagen förutsätter att ingen människa som
dyrkar andra gudar och tillber dem i utövande
av häxkonst, skall tillåtas att leva.
Andra Mosebok 22:18 En trollkvinna skall du
inte låta leva.
Häxkonst var föreningen med de dödas andar
och manifesterade sig självt också som den
hednska tron och dyrkan.
Andra Mosebok 22:20 Den som offrar till andra
gudar än Herren skall vigas åt förintelse.
Page 4
välsigna dem och Han lovade här, att Han
skulle ge dem landet som sträckte sig från Röda
Havet till Eufrat, och från Medelhavet ut till
öknen. De skulle också bli till elohim, precis
som den ängel som var vid deras ledning (Sak
12:8).
Guds Ängel
Guds Ängel behandlas i följande skrifter (1Mos
16:10, 13; 18:2-4, 13, 14, 33; 22:11, 12, 15, 16;
31:11, 13; 32:30; Josh. 5:13-15; 6:2; Jes. 63:9;
Sak. 1:10-13; 3:1-2).
(Referenser i Nya Testamentet: Apg 5:19; 12:711; 1Kor. 10:9; Upp. 22:18-19)
Den underliggande grundläggande striden rör
de två trossystemen gällande dyrkan. Dyrkan av
Gud gentemot trossystemet rörande Moloch,
vilket återspeglas i jul och påskfirandena.
Gud mot Moloch
Texterna som rör detta slag återfinns i de
följande skrifterna:
[5Mos. 18:9-22; 13:1-4; 3Mos. 18:21; 19:26,
31; 5Mos. 12:29-32; 1Kon. 11:7, 33; Zeph. 1:4,
5; Jer. 32:35; 49:1, 3; 1Kun. 6:5, 33; 11:7, 8;
1Sam. 8:7-9, 11-18; 28:1-25; 15:10-35; Jes.
47:10-14; 5Mos. 12:23; Apg 15:20; 1Mos. 9:6;
3Mos. 17:10-14; 5Mos. 12:15, 16; 1Kor. 10:16;
Ephes. 2:13; Heb. 9:14, 22; 10:19, 20; 1Pet.1:2,
29; 1Joh. 1:7; Upp. 7:14; 12:11; 3Mos. 19:2;
11:44; 20:26; 1Tess. 4:7; 1Pet. 1:15, 16; 2Mos.
20:8; Sak. 14:21; 2Kor. 7:1; 5Mos. 13:1-18;
18:13-22; Jes. 8:18, 19].
Tionde
Gud upprättade Hans regler om tionde i sin
helhet som ett tecken på vår återkomst och
trofasthet gentemot Honom (jfr. Mal. 3:7-12)
(jfr. uppsatsen Tithing [161]).
Juda barn inträdde inte på grund av otro (Heb
4:6). Trots detta så prövades Gud (elohim) och
accepterades av patriarkerna (1Mos 28:20-22)
Reglerna om Tionde utsträcktes till tribut och
krigsbyten (4Mos 31:25-54). Reglerna om
tionde upprättades för att möjliggöra
trossystemet för dyrkan skulloe följas (5Mos
Lagen och det Första Budordet [253]
14:22-29) och för att skydda de fattiga (5Mos
26:12-15). Stammarna avkrävs att avsätta en
plats för iakttagande av högtiderna och så att
högtidsmaten inte kunde ätas innanför våra
egna dörrar (5Mos. 12:6,7,17,18; jfr 5Mos.
16:2,7). Högtiderna är tre till antalet såsom
Guds högtider (5Mos 15:3, 10-16). Denna Hans
ordning är invävd i och baserad på
Jubileumssystemet. (Lev. 25:1-7; 2Mos. 23:11)
Allt som görs för Gud står i relation till
färdigheten hos viljan och sinnet, och i relation
till sin förmåga. Det måste finnas en handling,
ett utförande på detta för alla som finns i Hans
ordning, för att berättiga kallelsen. (2Kor 8:12;
jfr Mal 3:7-12).
Del II
Förbundet att bli Gud i Guds tempel
Andra Mosebok 24:1-18 1 Till Mose sade han sedan:
”Gå upp till Herren, du själv och Aron, Nadav och
Avihu och sjuttio av Israels äldste, och fall ner och
tillbed på avstånd. 2 Endast Mose får närma sig
Herren; de andra får inte närma sig honom. Och
folket får inte alls gå upp tillsammans med honom.”
3
När Mose kom och underrättade folket om vad
Herren hade sagt och om alla hans stadgar svarade
alla med en mun: ”Allt vad Herren har sagt vill vi
göra.”
Här etableras en förmedlare mellan Gud och
Hans folk och Moses representerar i materiell
form denna andliga förmedlare. Och de tolv
pelarna av de tolv stammarna, representerades
av de tolv pelarna i Guds tempel. De tolv
domarna var företrädare för de tolv pelarna,
vilka var Messias apostlar.
2Mos 24:4-8 4 Sedan skrev Mose ner allt vad Herren
hade sagt. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett
altare nedanför berget och reste tolv stenstoder för
Israels tolv stammar. 5 Därefter gav han några unga
israeliter i uppdrag att offra brännoffer och slakta
tjurar som gemenskapsoffer åt Herren. 6 Mose tog
hälften av blodet och hällde i skålar och hälften
stänkte han på altaret. 7 Så tog han förbundsakten
och läste upp den för folket. De sade: ”Vi vill göra
allt vad Herren har sagt och lyda honom.” 8 Mose
tog blodet, stänkte det på folket och sade: ”Med
detta blod bekräftas det förbund som Herren har
slutit med er på grundval av alla dessa befallningar.”
Detta förbund riktar sig mot blodsförbundet,
Lagen och det Första Budordet [253]
vilket var Messias blod, och sålunda var ett nytt
förbund upprättat ur etablerandet av det första
förbundet (jfr uppsatsen The Covenants of God
[152]).
2Mos 24:9 9 Mose och Aron, Nadav och Avihu och
sjuttio av Israels äldste gick upp på berget, 10 och de
såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv
av safir; det liknade själva himlen i klarhet. 11 Han
lyfte inte sin hand mot de främsta i Israel. De
skådade Gud, och de åt och drack. 12 Mose på Sinai
Herren sade till Mose: ”Gå upp till mig på berget
och stanna där, så skall jag ge dig stentavlorna och
lagen och buden, som jag har skrivit för att
undervisa folket.” 13 Mose gav sig av tillsammans
med sin tjänare Josua och gick upp på Guds berg. 14
Till de äldste sade han: ”Stanna här och vänta tills vi
kommer tillbaka till er. Aron och Hur är ju kvar hos
er; den som vill få något ärende avgjort kan vända
sig till dem.” 15 När Mose hade gått upp på berget
täcktes det av ett moln. 16 Herrens härlighet vilade
över Sinaiberget, och molnet täckte det i sex dagar.
Den sjunde dagen ropade han till Mose ur molnet. 17
Och israeliterna såg Herrens härlighet som en
förtärande eld på toppen av berget. 18 Mose gick in i
molnet och upp på berget och stannade där i fyrtio
dagar och fyrtio nätter.
Page 5
och upprättandet av Guds tusenåriga rike.
Andra Mosebok 26:1-37 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Återigen ges här utförliga instruktioner till
förhängena och smyckningen av Tabernaklet.
Antal och färger beskrivs detaljerat och exakta
mått och specifika dekorationer anges, liksom
instruktioner för hur dessa skall fästas, och
vilka material som sulle användas. Till och med
överflödiga bitar av förhängena skulle komma
till användning. Varje liten sak som villigt getts
till byggandet av tabernaklet användes i dess
konstruktion och byggande på ett sådant sätt att
allt material kom till användning. Detta faktum
visar på byggandets andliga betydelse.
Ingenting blev förkastat, förspillt eller oanvänt.
De mått som relaterar till keruben rör också
deras ansvar i universums fyra dimesnioner. De
fyra levande väsena i Uppenbarelsebokens
kapitel 4 och 5 är keruber i sina uppdelningar
(jfr Hes 1:1 ff)
Tabernaklet eller Guds tempel, skulle byggas ur
välvilliga offergåvor, som gavs av de som
önskade deltaga i templets byggande. Detta
skulle visa i riktning mot viljan till
självuppoffring hos de individer som skulle bli
en del av Guds Tempel; detta Tempel som vi är
(1Kor 3:17).
Andra Mosebok 27:1-21 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Andra Mosebok 25:1-40 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
De prästerliga attiraljerna har också betydelse
för inträdet i den Helige Ande, vilket är
prästerskapets bröst, såsom Urimm och
Thummin är i snörpåse på översteprästen.
2Mos 25:1-40 behnadlar byggandet av
Tabernaklet. De offergåvor som skulle ges var
specifika och nödvändiga för byggandet, skulle
ges
välvilligt.
Instruktionerna
gällande
byggandet av var tydliga och innehöll regler för
möblering. Dessa instruktioner skulle följas
exakt till punkt och pricka.
Strukturen hos de 10 förhängena skulle skulle
återspeglas i de tio ljusen i Salomos Tempel.
De tio förhängena skulle passeras för att man
skulle kunna anlända till det slutgiltiga GUds
kungarike. Denna del visade mot Messias, de
sju kyrkorna och de två vittnena, vilka var och
en innehar ett ljus. Det elfte ljuset är av de tio
förevarande och pekar på Messias återkomst
Uppdelningen av tabernaklet och dess pelare
representerar pelarna i Guds Tempel och dess
antal.Det totala antalet representerar Guds
styre.
Andra Mosebok 28:1-43 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Andra Mosebok 28 beskriver Arons och hans
söners attiraljer, med förklaringar rörande hur
dessa skulle bäras. Dessa klädedräkter är heliga
och måste tillverkas av de som har ett vist
hjärta och som är uppfyllda av den Helige
Ande.
De tolv stenarna representerar de tolv
stammarna och nationens enighet. Prästerskapet
hos de utvalda i Helige Ande, är slutresultatet
hos templet. Templets prästerskap visar mot de
Page 6
Lagen och det Första Budordet [253]
utvaldas prästerskap, såsom det andliga
Templet i Guds kungarike. Det är byggd i
förringningen av levande stenar och regerar
världen i den Helige Ande under Guds regim,
under Jesus Kristus i Tusenårsriket.
tillbehör, rökelsealtaret, 9 brännofferaltaret med alla
dess tillbehör, karet med dess ställ, 10 ämbetsdräkten,
prästen Arons heliga kläder och hans söners
prästkläder, 11 smörjelseoljan och den välluktande
rökelsen till helgedomen — alla skall de göra så som
jag har befallt dig.
Andra Mosebok 29:1-46 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Israels trofasthet var ostadig och folket föll för
att Gud dröjde kvar Moses, sin smorde, hos sig.
När Han höll Moses kvar hos sig föll folket till
avgudadyrkan, då, såsom de gör idag.
2Mos 29 behandlar välsingelsen av Aron och
hans söner. Offerritualerna som är inblandade
och ceremonien beskrivs utförligt. Messias
helgar ala av de utvalda genom blodet i hans
offer från hans öra genom törnekronan och
tfrån tån genom spikarna. Han som helgar och
de som är helgade är av ett och samma
ursprung. Allt är rättfärdigat genom Messias
offer och detta är vad den skatt på ett halvt
shekel visar på. Detta kunde bara betalas
genom Messias.
Andra Mosebok 30:1-38 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
I 2Mos 30 Aron instrueras inför tillverkningen
av altaret. Det skall användas för att bränna söt
rökelse konstant. Det får inte användas för att
bränna någon form av främmande rökelse, eller
brännoffer, eller kött och dryckesoffer. Aron,
såsom överstepräst, skulle förrätta försoning
och botgöring där en gång om året.
De utvalda som kungliga prästerskap skulle
smörjas som Heliga med den Helige Andes
olja.
Alla de utvalda Gudarna tilltalas vid namn och
sätts åt sidan för Herrens arbete i byggandet av
Hans Tempel.
Herren talade till Mose:
2Mos 31:2 2 Jag har utvalt Besalel, son till Uri, son
till Hur, av Juda stam, 3 och fyllt honom med
gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap
och allt slags hantverksskicklighet, 4 så att han kan
tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld och
silver och koppar, 5 slipa stenar för infattning, snida
i trä, ja, utföra alla slags arbeten. 6 Jag har vid hans
sida ställt Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam,
och åt alla konstskickliga har jag gett förmåga att
utföra allt som jag befallt dig: 7 uppenbarelsetältet,
arken med förbundstecknet och locket ovanpå den
och allt som hör till uppenbarelsetältet, 8 bordet med
dess tillbehör, lampstället av rent guld med alla dess
Andra Mosebok 32:1-35 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Gudarna i de trossystem som föregick
händelserna
i
Andra
Mosebok
var
representerade av öronringar som utgjorde de
symboliska avbildningarna av gudomligheterna
genom sina former. Dessa användes för att
framställa goldet till Guldkalven, så att de
skulle avlägsnas från Israel.
Guldkalven var centralpunkten i det antika
religionsystemet, som härrörde till dyrkan av
månguden
Sinm
i
sina
varierande
manifestationer. Denna troslära sammanhängde
också med dyrkan av eken och jul och
påskfirandet hor hedningarna (jfr uppsatsen The
Golden Calf [222] och The Origins of
Christmas and Easter [235]).
Andra Mosebok 33:1-23 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Herren instruerar Moses att ge sig av och
vandra till det förlovade landet. En Ängel skall
gå före dem; deras fiender skall drivas ut.
Moses upprättar tabernaklet utanför lägret. Det
var här som Moses talade till Herren. Han bad
att Guds närvaro skulle vara med dem. Moses
upplystes då att ingen människa kan se Hans
ansikte och fortsätta leva. Trots detta tillåts
Moses se Hans ära och hans, och Hans andra
delar.
Messias är Herrens ära. Ingen människa har
någonsin sett Gud, ej heller har de upplevt
Hans form, ej heller har de någonsin hört Hans
röst (Joh 1:18, 5:37; 1Tim 6:16; 1Joh 5:20).
Andra Mosebok 34:1-35 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Lagen och det Första Budordet [253]
Lagens två stenplattor är ersatta. Moses ber för
folkets förlåtelse. Gud skall driva ut deras
fiender men de får inte ingå några förbund med
invånarna i det land till vilket de vandrar. De
skall förstöra deras altare, krossa deras
avbilder, hugga ned deras buskar. De skall inte
tillbe någon annan gud. De skall inte gifta in sig
i andra folk, så de inte skall bli dragna till deras
gudar. De får inte göra några avgudarbilder.
Det ojästa brödets högtid skall hållas. Alla
förstfödda söner och hanar bland djur skall vara
Guds, förutom de förstfödda hanarna av åsnor,
vilka skall lösas ut med ett lamm, annars skall
dess nacke brytas. Alla förstfödda söner skall
också lösas ut, ingen skall framträda inför Gud
tomhänt. Sabbaterna, veckans högtider och De
samlanda högtiderna skall följas. 3 gånger varje
år skall samtliga män träda inför Herren Israels
Gud. Då skall Gud driva ut folken och vidga
våra gränser och skydda vårt land. Förbundet
mellan Gud och folket görs från detta tillfälle.
Moses fastade då 40 dagar och nätter, då han
skrev de tio budorden och förbundet.
Texten här visar Guds vilja till att uppenbara
sig själv, är genom en framåtskridande
utsträckning till de Han kallar och bygger på
auktoritet. Den ordning som visar mot Messias
och hans handlingar i Förkroppsligandet.
Exodus 35:1-35 [SKALL LÄSAS I SIN
HELHET]
Moses instruerade folket i lagens betydelse.
Herren befaller en uppoffring från de som är
välvilliga i hjärtat. Denna vilja frambringade
allt som var nödvändigt för Guds arbete. De
med gåvorna av Helige Ande skall utföra de
hantverksmässiga arbetena, av allt det som
tillhandahålls av de villiga deltagarna, i
byggandet av Templet.
Tabernaklet upprättas från den Första dagen i
den Första månaden. Denna tidsangivelse pekar
mot helgandet av de utvalda enligt den Heliga
Kalendern, som tar sin början med helgandet av
Templet den första månaden. Judisk
förläggande av det nya året till den sjunde och
ibland åttanode månaden, fastslår detta
grundläggande och dess ordning. Utövandet av
Page 7
Rosh Hashanah är en senare rabbinsk
tempeltradition, som introducerades från
Babylon och som fastställdes under det tredje
århundradet av den nuvarande tideräkningen.
Den följdes aldrig under Tempelperioden fram
till templets förstörelse år 70 e. Kr. (jfr
uppsatsen Sanctification of the Temple of God
[241]) också R. Samuel. Kohn, The
Sabbatarians in Transylvania, ed. Cox tr.
McElwain and Rook, CCG Publishing, 1998,
jfr Foreword p. v).
Andra Mosebok 40:1-38 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
När templet uppförs skall Guds Ära fylla
tabernaklet. Israels barn skall bli vägledda i alla
sina handlingar av den Helige Ande under
messias, i eld- och molnstoden.
Offer och gåvor
Dessa följande texter behandlar begreppet om
offergåvor till Gud som dyrkan, inom
ordningen av det första budordet.
Tredje Mosebok 1:1-17 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
I denna text skall offergåvorna komma från en
hjord eller en flock bland boskapen. Det skall
vara handjur inte några skador, välvilligt
offrade framför Herren. Brännoffren kan också
vara i form av fågel, till exempel turturduvor
eller andra duvor.
Tredje Mosebok 2:1-16 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Denna avdelning behandlar de förordningar
som gäller för köttoffer.
Begränsningarna i lagen som reglerar de
förstfödda har kontinuerligt brutits av de fallna
värdarna och av fienderna till Guds Lag.
Tredje Mosebok 3:1-17 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Dessa är instruktionerna som gäller för
fredsoffren. Dessa kan vara han- eller hondjur
ur boskapsflockar eller hjordar, och vara
Page 8
Lagen och det Första Budordet [253]
skadefria. Det är en ständig förordning att inget
blod eller fett skall ätas.
Tredje Mosebok 10:1-20 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Tredje Mosebok 4:1-35 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Nadab och Abihu, Arons söner, offrade en
främmande eld framför Gud, och dog.
Konsumerandet av vin och starka drycker,
innan gudstjänst till Herren i Tabernaklet är
också förbjudet.
Här upptas och behandlas synd gentemot
budorden genom okunnighet. Försoning visar
gentemot Jesus Kristus, men sågs kontinuerligt
såsom ansvar vilande på de härskande och
individerna själva.
Tredje Mosebok 5:14-19 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Denna text behandlar de offer som skall göras
för synder som begås av okunnighet, gentemot
Guds heliga ting. Offret skall här vara en bagge
utan skador. Till detta skall ett offer i form av
en femtedel erläggas. Brott mot lagen i
ovetskap är dock fortfarande ett brott och
kräver ånger. Okunnighet är ingen ursäkt, och
folken skall stå fördömda.
Tredje Mosebok 6:8-30 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Vidare instruktioner angående brännoffren ges
här. Elden skall för alltid brinna på altaren, den
skall aldrig slockna.
Tredje Mosebok 7:1-38 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Fortsättning på instruktionerna rörande offren
och gåvor ges här. Helgandet av prästerskapet
är riktat genom offer och utnämnande och
smörjande, enligt de ritualer, som påvisar de
utvalda. Alla offerlagar visar mot Messias, och
Israels nya större ordning, under ett utsträckt
prästerskap.
Tredje Mosebok 8:1-36 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Denna text behandlar helgandet av Aron och
hans söner.
Bestämmelserna i offrandet görs av Gud. Han
kallar de Han vill och Han tillåter inte
obehörigt användande av Hans ordning och lag.
Djuroffren skall ätas på den heliga avskiljda
plats där för, av Aron och hans söner och
döttrar. De specifika detaljer av djuret de kan
äta finns förklarade. Hela ordningen med offer
och dödande är hängivet Gud. Sålunda är
dödande av djur utan ett erkännande av Gud i
sig själv en synd.
Tredje Mosebok 17:7-9 7 De får inte längre offra
sina slaktoffer åt de bockdemoner som de är otrogna
med. Detta skall vara en oföränderlig stadga för dem
och deras efterkommande. 8 Säg till dem: Om någon
av israeliterna eller av invandrarna som bor hos er
offrar ett brännoffer eller slaktoffer 9 utan att först
föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att
ge det åt Herren — den mannen skall utstötas ur sitt
folk.
Konsumtionen av kött som inte är vigt till Gud,
är inte en synd när dödandet av köttet inte är
under individens överinseende eller kontroll (jfr
uppsatsen Vegetarianism in the Bible [183]).
Tredje Mosebok 19:5-8 5 När ni vill offra ett
gemenskapsoffer åt Herren, skall det ske så att det
behagar honom. 6 Det skall ätas samma dag ni offrar
eller dagen därpå. Det som blir över till tredje dagen
skall brännas upp. 7 Om någon äter av det på tredje
dagen, är det något vederstyggligt, och Herren finner
inte behag i offret. 8 Den som då äter av det drar
skuld över sig, ty han har vanhelgat det som var
helgat åt Herren. Han skall utstötas ur sitt folk.
Denna restriktion är inordnad i de allmänna
offerförordningarna som övertagits genom
Messias offer.
Alla delar av skapelsen skall vara rena och
Heliga för Herren. Det är de utvaldas ansvar att
tillse att detta utförs.
3Mos 19:19 Mina stadgar skall ni hålla. Du skall
inte låta två djur av olika slag i din boskap para sig.
Du skall inte så två slags säd i din åker. Du skall inte
bära kläder som är vävda av två slags garn.
Lagen och det Första Budordet [253]
Tredje Mosebok 19:21-22 21 men mannen skall föra
fram
ett
skuldoffer
inför
Herren
till
uppenbarelsetältets ingång, en skuldofferbagge. 22
Prästen skall inför Herren bringa försoning åt honom
med skuldofferbaggen för den synd han har begått,
och han skall få förlåtelse för den synd han har
begått.v
Gud kontrollerar Hans skapelses konsumtion
och upprättar lagar som skyddar omgivning,
miljö och individens långsiktiga välfärd.
Tredje Mosebok 19:23-25 23 När ni kommer in i
landet och planterar alla sorters fruktträd, skall ni
lämna deras första frukt orörd. Under tre år skall
deras frukt vara förbjuden och inte ätas, 24 och under
det fjärde året skall all deras frukt helgas åt Herren
under tacksägelser. 25 Först under det femte året
skall ni äta deras frukt och får då så mycket större
avkastning. Jag är Herren, er Gud.
Heligheten hos Guds utvalda folk
Kontrollen av livet och dyrkan är riktad
gentemot den Ende Sanna Guden, inom Hans
kalender i enlighet med Hans lag
Tredje Mosebok 19:26 Ni skall inte äta kött med
blod i. Ni skall inte syssla med spådom och
teckentydning.
Vi skall inte uppta oss med döda andar eller
sådana andar som kan göra oss orena, och inte
bli förledda av dem.
Tredje Mosebok 19:31 Vänd er inte till de dödas andar,
och uppsök inte spådomsandar, ty ni blir orena genom
dem. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Mosebok 20:27 En man eller en kvinna som
har en ande från en död eller en spådomsande i sig
skall straffas med döden. Man skall stena dem,
skulden för deras död är deras egen.
Femte Mosebok 18:9-14 9 När du kommer till det
land som Herren, din Gud, vill ge dig får du inte ta
efter de skändligheter som folken där begår. 10 Hos
dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller
sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare,
svartkonstnär eller trollkarl, 11 ingen som ägnar sig
åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller
spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna.
12
Herren avskyr alla som gör detta, och det är
sådana skändligheter som gör att Herren, din Gud,
driver undan folken för dig.13 Du skall vara fläckfri
inför Herren, din Gud.14 Dessa folk som du skall
driva undan lyssnar till teckentydare och spåmän,
men dig har Herren, din Gud, inte tillåtit att göra så.
Page 9
Inriktningen är helt klar. Spådom genom
astrologi, döda andar och andra andar, är
förbjudet, och straffet är fångenskap eller exil.
Inga tecken på deras trossystem skall finnas hos
oss.
Tredje Mosebok 19:27 Ni skall inte klippa håret vid
tinningarna, inte kapa av skägget
Tredje Mosebok 19:28 och inte rista några märken
på er kropp för någon som är död. Inte heller skall ni
tatuera er. Jag är Herren.
Vi skall inte offra till dem och deras barbariska
riter, i vilka man kunde bevittna offer av barn
och likaså deras kannibaliska konsumtion (jfr
uppsatsen The Golden Calf [222]; The Origins
of Christmas and Easter [235] och The
Messages of Revelation 14 [270]).
Tredje Mosebok 20:1-7 1 Herren talade till Mose: 2
Säg till israeliterna: Varje israelit och varje
invandrare i Israel som ger något av sina barn till
Molok skall straffas med döden; folket i landet skall
stena honom. 3 Jag skall vända mig mot den mannen
och utstöta honom ur hans folk. Han gav ju ett av
sina barn till Molok, orenade mitt tempel och
vanhelgade mitt heliga namn. 4 Men om folket i
landet skulle blunda för att en man ger något av sina
barn till Molok och inte döda honom, 5 skall jag
vända mig mot både honom och hans släkt. Jag skall
utstöta honom ur hans folk liksom alla som i hans
efterföljd är otrogna med Molok. 6 Och om någon
vänder sig till de dödas andar och till spådomsandar
och är otrogen med dem, skall jag vända mig mot
den mannen och utstöta honom ur hans folk. 7
Straffbestämmelser, särskilt för otukt Ni skall vara
heliga och förbli heliga, ty jag är Herren, er Gud.
Vårt folk och vårt prästerskap skall vara Heliga
Tredje Mosebok 21:1-24 1 Herren sade till Mose:
Säg till prästerna, Arons söner: En präst får inte ådra
sig orenhet genom att röra vid en avliden släkting, 2
om det inte är en nära anhörig: hans mor, far, son,
dotter, bror 3 eller en syster som var oskuld, som
aldrig varit gift utan bott hos honom; för hennes
skull får han orena sig. 4 Han får inte ådra sig
orenhet genom en gift kvinna i sin släkt så att han
blir ohelig. 5 Prästerna får inte raka någon del av sitt
huvud, inte heller klippa av skägget eller rista
märken på sin kropp. 6 De skall vara helgade åt sin
Gud och får inte vanhelga sin Guds namn, ty de bär
fram Herrens eldoffer, sin Guds mat, och måste
därför vara heliga. 7 En präst får inte ta en
prostituerad eller en vanärad kvinna till hustru, inte
heller en kvinna som förskjutits av sin man, ty
Page 10
prästen är helgad åt sin Gud. 8 Och du skall hålla
honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han
skall vara helig för dig, ty jag, Herren, som helgar
er, är helig. 9 Om dottern till en präst vanhelgar sig
genom prostitution, vanhelgar hon sin far. Hon skall
brännas. 10 Den präst som är främst bland sina
ämbetsbröder och har fått smörjelseolja på sitt
huvud, som är prästvigd och får iföra sig de heliga
kläderna, får inte ha håret hängande och inte riva
sönder sina kläder.11 Han får inte gå in där det finns
någon död. Inte ens genom sin far eller sin mor får
han bli oren. 12 Han får inte lämna helgedomen och
inte vanhelga sin Guds helgedom, ty han är vigd
genom sin Guds smörjelseolja. Jag är Herren. 13 Han
skall ta till hustru en kvinna som är orörd. 14 En
änka, en förskjuten kvinna, en vanärad eller
prostituerad kvinna får han inte ta till hustru, bara en
orörd kvinna ur sitt eget folk, 15 så att han inte
vanhelgar sina efterkommande i folket. Jag är
Herren som helgar honom. 16 Herren talade till
Mose: 17 Säg till Aron: Ingen bland dina ättlingar i
kommande släktled som har ett lyte får träda fram
och offra sin Guds mat. 18 Ingen som har ett lyte får
träda fram, ingen som är blind eller halt eller
vanställd i ansiktet eller har någon vanskapt lem 19
eller har brutit foten eller handen 20 eller är
puckelryggig eller dvärg eller har en vit fläck i ögat
eller har skabb eller revorm eller har skadade
testiklar. 21 Om någon av prästen Arons
efterkommande har ett lyte, får han inte träda fram
för att offra Herrens eldoffer; har han ett lyte, får
han inte träda fram för att offra sin Guds mat. 22 Han
får äta av sin Guds mat, både det högheliga och det
heliga, 23 men eftersom han har ett lyte, får han inte
gå in till förhänget, inte heller träda fram till altaret,
för att inte min helgedom skall vanhelgas. Jag är
Herren som helgar dem. 24 Så talade Mose till Aron
och hans söner och till alla israeliterna.
Tredje Mosebok 21:1-6 1 Herren sade till Mose: Säg
till prästerna, Arons söner: En präst får inte ådra sig
orenhet genom att röra vid en avliden släkting, 2 om
det inte är en nära anhörig: hans mor, far, son,
dotter, bror 3 eller en syster som var oskuld, som
aldrig varit gift utan bott hos honom; för hennes
skull får han orena sig. 4 Han får inte ådra sig
orenhet genom en gift kvinna i sin släkt så att han
blir ohelig. 5 Prästerna får inte raka någon del av sitt
huvud, inte heller klippa av skägget eller rista
märken på sin kropp. 6 De skall vara helgade åt sin
Gud och får inte vanhelga sin Guds namn, ty de bär
fram Herrens eldoffer, sin Guds mat, och måste
därför vara heliga.
Tredje Mosebok 21:10-12 10 Den präst som är
främst bland sina ämbetsbröder och har fått
smörjelseolja på sitt huvud, som är prästvigd och får
iföra sig de heliga kläderna, får inte ha håret
hängande och inte riva sönder sina kläder. 11 Han får
inte gå in där det finns någon död. Inte ens genom
sin far eller sin mor får han bli oren. 12 Han får inte
Lagen och det Första Budordet [253]
lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds
helgedom, ty han är vigd genom sin Guds
smörjelseolja. Jag är Herren.
Det faktum att översteprästen hyrde sin klädnad
när han hade att göra med Jesus Kristus, skulle
visa att översteprästen var skiljd från Levi och
given till Messias och de utvalda, till
Melchisedeks order. (jfr. Matt. 26:65; Mark
14:63).
Tabernaklet och skådebrödet
Hela symboliken hos tabernaklet, visar i
riktning mot kyrkans andliga förhållandet till
Gud i den Helige Ande, i de sista dagarna (jfr
uppsatsen The Day of the Lord and the Last
Days [192]). Juda stam var blind för
symboliken i detta faktum, och misslyckades
sålunda att inträda i den förändringsprocessen
för nästan tvåtusen år, utom på ett individuellt
plan.
Tredje Mosebok 24:1-9 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Lamporna i Templet skall brinna konstant.
Detta är prästernas ansvar att tillse. Skådespelet
skall placeras på bordet i två rader med rökelse.
Varje sabbat ska detta dukas på rätt sätt inför
Herren. Skådebrödet dukades inför Herren
varje Sabbat och det stod som ett minnesmärke
för nationen, att den var placerad i stammar
under ledare för Guds kungarike. Denna
ceremoni såg fram mot de bevis på den Helige
Ande i de utvalda, bland Israels stammar, som
Guds Tempel.
Gud befallde lojalitet och förbjöd offer till
avgudar (jfr. Law and the Second
Commandment [255]). Den levande Gudens
ord beskriver straffen för brott mot förbundet.
Ohörsamhet att följa Guds Lag, och fallerande
att dyrka Honom skall straffas genom ohyra
och sjukdom och plågor och krig och
fångenskap.
Tredje Mosebok 26:1-46 1 Ni skall inte göra er
några avgudar, inte resa stoder av trä eller sten, och
inte heller får ni sätta upp någon bildsten i ert land
för att tillbe vid den, ty jag är Herren, er Gud. 2
Mina sabbater skall ni hålla och min helgedom skall
ni vörda. Jag är Herren. 3 Om ni följer mina stadgar
Lagen och det Första Budordet [253]
och håller mina bud och rättar er efter dem, 4 skall
jag ge er regn i rätt tid. Då ger jorden sin gröda och
träden på fälten bär sin frukt. 5 Trösktiden varar fram
till vinskörden och vinskörden fram till såningstiden.
Ni kan äta er mätta på ert bröd och leva trygga i
landet. 6 Jag skall låta fred råda i landet, så att ni kan
gå till vila utan att något skrämmer er. Jag skall göra
slut på alla rovdjur i landet, och inga svärd skall
härja i ert land. 7 Ni skall jaga era fiender på flykten,
och de skall falla för era svärd; 8 fem av er skall jaga
hundra, hundra av er jaga tio tusen, och fienderna
skall falla för era svärd. 9 Jag skall ta mig an er och
göra er fruktsamma och talrika; jag skall upprätthålla
mitt förbund med er. 10 Ni kommer att kunna äta av
den gamla skörden, ja, ni blir tvungna att kasta bort
den för att få plats för den nya. 11 Jag skall slå upp
min boning bland er och aldrig känna avsky för er. 12
Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och
ni skall vara mitt folk. 13 Jag är Herren, er Gud, som
förde er ut ur Egypten för att ni inte skulle vara
slavar längre. Det var jag som bröt sönder ert ok och
lät er gå med högburet huvud. 14 Men om ni inte
lyssnar till mig och inte handlar efter alla dessa bud,
15
om ni förkastar mina stadgar och känner sådan
avsky för mina befallningar att ni inte handlar efter
mina bud utan bryter förbundet med mig, 16 då skall
jag i min tur göra detta mot er: jag skall slå er med
fasa, med sjukdom och feber som får er blick att
slockna och ert livsmod att vissna. Förgäves skall ni
så er säd; era fiender kommer att äta den. 17 Jag skall
vända mig mot er, och ni kommer att besegras av era
fiender. Era motståndare får makten över er, och ni
kommer att fly, fast ingen förföljer er. 18 Och om ni
trots detta inte lyssnar till mig, skall jag straffa er
sjufalt värre för era synder 19 och kväsa ert stora
övermod. Jag skall låta er himmel bli som järn och
marken under er som koppar, 20 så att allt ert slit blir
förgäves: jorden ger ingen gröda och träden på
fälten bär ingen frukt. 21 Om ni ändå avvisar mig och
inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre,
så som era synder förtjänar. 22 Jag skall släppa lös
vilddjuren mot er. De skall ta barnen ifrån er, utrota
er boskap och minska ert antal så att vägarna ligger
folktomma. 23 Om ni trots detta inte låter varna er
utan avvisar mig, 24 skall jag i min tur avvisa er: jag
skall slå er sjufalt värre för era synder. 25 Jag skall
låta ett hämndens svärd komma över er, som hämnd
för ert förbundsbrott. När ni samlas i städerna skall
jag sända in pest bland er, och ni kommer att vara
utlämnade åt fienden. 26 Jag skall förstöra era
brödförråd, och ert bröd kommer att kunna bakas i
en enda ugn av tio kvinnor; det skall vägas upp åt er,
och ni skall äta men inte bli mätta. 27 Om ni trots
detta inte lyssnar till mig utan avvisar mig, 28
kommer jag i min tur att avvisa er i vredesmod och
straffa er sjufalt värre för era synder. 29 Ni skall bli
tvungna att äta era söners och döttrars kött. 30 Jag
skall ödelägga era offerplatser, riva era
rökelsealtaren och kasta era ruttnande lik på era
ruttna avgudapålar, och jag kommer att känna avsky
för er. 31 Jag skall lägga era städer i ruiner, föröda
Page 11
era helgedomar och vända mig bort från den
blidkande lukten av era offer. 32 Ja, jag skall själv
lägga landet öde, och era fiender, som slår sig ner
där, kommer att bäva. 33 Jag skall skingra er bland
folken och förfölja er med draget svärd. Landet skall
läggas öde och era städer bli ruiner. 34 Då skall
landet få gottgörelse för sina sabbater, så länge det
ligger öde och ni är i era fienders land. Då skall
landet ha sabbatsvila och ta igen sina uteblivna
sabbater. 35 Hela den tid landet ligger öde skall det
ha sabbat och få den vila det inte fick under era
sabbater, då ni bodde där. 36 De av er som överlever
och bor i fiendeland, dem skall jag göra så
harhjärtade att de tar till flykten för ett prasslande
löv och flyr som om de flydde för svärd och faller,
fast de inte är förföljda. 37 De skall stupa som för
svärd, den ene över den andre, fast de inte är
förföljda. Ni kommer inte att kunna hålla stånd mot
era fiender. 38 Ni skall gå under bland folken, och
era fienders land skall uppsluka er. 39 De av er som
överlever skall tyna bort i fiendeland för sina egna
synders skull, men också för att deras fäder har
syndat skall de tyna bort som de. 40 Då skall de
bekänna sina egna synder och sina fäders synder, att
de handlade trolöst mot mig, ja, att de avvisade mig,
41
så att jag i min tur avvisade dem och lät dem
komma till sina fienders land. Då skall deras
förstockelse upphöra och de skall ödmjuka sig och
sona sitt brott, 42 och då skall jag minnas mitt
förbund med Jakob, ja, mitt förbund med Isak och
mitt förbund med Abraham skall jag minnas, och
landet skall jag minnas. 43 Men landet måste överges
av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom
att ligga öde och slippa dem. De skall sona sitt brott,
eftersom de har förkastat mina stadgar och avskytt
mina befallningar. 44 Trots detta skall jag, medan de
är i sina fienders land, inte förkasta dem eller känna
avsky för dem, så att jag gör slut på dem och bryter
mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud.
45
Till deras fördel skall jag minnas förbundet med
deras förfäder, som jag förde ut ur Egypten i folkens
åsyn för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.
46
Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet
mellan Herren och israeliterna som Herren gav på
Sinaiberget och som förmedlades av Mose.
Gud lovade Israel beskydd och regn vid rätt
årstider, om de åtlöd Hans lag.
Förlösning står i relation till ålder och förmåga
när den skall prissättas. Gud möjliggör för alla
att inträda i kungariket, i relation till deras
förmåga till arbete och tjänst. Han som har
mycket, skall också förvänta sig att mycket
begärs av honom.
Tredje Mosebok 27:1-34 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Page 12
Tredje Mosebok 27:1-34 behandlar givandet av
löftena och avdelandet av människor, djur och
land till tjänst hos Gud och den förlösning en
sådan gåva ger; värdet skall avgöras och
uppskattas av prästen. Lagarna som rör
jubileerna i förhållande till sådant avdelat land
förklaras. Förstfödda i hjordarna och flockarna
är allaredan Guds och kan således inte helgas.
En femtedel av det ägda värdet skall också
läggas till priset för försoning.
Levi i Templet
Prästerskapet är ansvarigt för resandet och
förflyttandet av Tabernaklet. Detta ansvar bärs
över till prästerskapet, av de utvalda, genom
deras arbete, för resandet av Templet bestående
av levande byggstenar.
Men leviternas fädernestam blev inte mönstrad
med de andra.
48
Herren talade till Mose: 49 Levis stam skall du inte
mönstra och räkna tillsammans med de övriga
israeliterna. 50 Du skall i stället ge leviterna i
uppdrag att ansvara för förbundstecknets boning
med hela dess utrustning och alla tillbehör. De skall
bära boningen och alla dess redskap, de skall ha
vård om den, och de skall ha sitt läger runt omkring
den. 51Vid uppbrott är det leviterna som skall ta ner
boningen, och vid nästa lägerplats skall de sätta upp
den igen. Om någon obehörig kommer den nära
skall han dödas. 52 När israeliterna slår läger skall
varje man hålla sig till sitt läger och sin fana,
häravdelning för häravdelning. 53 Men leviterna skall
ha sitt läger runt förbundstecknets boning, så att inte
vreden drabbar den israelitiska menigheten.
Leviterna
skall
sköta
uppgifterna
vid
förbundstecknets boning. 54 Israeliterna gjorde så.
De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.
De utvalda är skiljda från folken genom
födslorätt, och nu kan frälsning ske för de
ofrälse, som förs in i Israel som en del av
nationen också som Guds Tempel
Fjärde Mosebok 2:33 Leviterna blev inte
mönstrade tillsammans med de övriga
israeliterna, ty så hade Herren befallt Mose.
Uppdelningen av prästerskapet var placerad
kring fristaden, i enlighet med den symbolik
som är i tabernaklet själv. Varje funktion står i
relation till betudelsen i dess placering och i
strukturen hos tabernaklet.
Lagen och det Första Budordet [253]
Fjärde Mosebok 3:1-51 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Fjärde Mosebok 3 behandlar Mose och Arons
generationer. Antalet Leviter, familjerna och
deras ansvar och förpliktelser förklaras.
Leviterna var Herrens. De förstfödda i Israel
var räknade och en avgift för försoning uttogs.
Försoningen
genom
de
förstfödda
representerade de utvalda, som var ersatta och
gavs till prästerskapet under Messias. Levi
pekade framåt, och utgjorde den innersta kåren
för för prästerskapet hos stammarna. De
utvalda var kalalde och utsedda, genom deras
renhet från födseln.
Systemet upprättades, som hade till att
möjliggöra så att människor kunde sättas åt
sidan såsom nasirer, och detta visar också på de
utvalda. Detta system i sig själv, kunde inte
leda till frälsning och gjorde ej heller så.
Johannes dop var inte tillräckligt för att tilldela
den Helige Ande, trots att Johannes hade varit
en nasir från födseln, såsom en son till en
överstepräst.
Fjärde Mosebok 6:1-27 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Lagarna rörande nasirer förklaras i denna text.
Fjärde Mosebok 4:1-49 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
De kehaititska, gershonitiska och meraritiska
släkterna räknas bland de arbetsföra mellan
trettio och femtio års ålder, och ges uppgifter i
Tabernaklet.
Melchisedeks prästerskap är utan genealogi och
utan begynnelsedag eller slutår. Prästerskapet
hos de utvalda under Messias är utan moder
eller fader som härstamning, och utan början
eller sluliga dagar (Heb 7:1-10). Prästerskapet
fortsätter efter döden till återuppständelsen, vari
Levi upphör i termer av fysiska år (50 år inom
tempelordningen) och leder till den andra
uppståndelsen, om inte som i fallet, speciellt
isolerat av den Helige Ande hos profeterna, till
den första uppståndelsen.
Fjärde Mosebok 7:1-89 [SKALL LÄSAS I
Lagen och det Första Budordet [253]
SIN HELHET]
Fjärde Mosebok kapitel 7 behandlar de olika
stammarnas offergåvor, tillägnade Tabernaklet,
i dyrkan av den Ende Sanna Guden. De totala
offergåvorna är insamlat från stammarna i
enlighet med antalet Himmelska Värdar och
betydelsen hos föremålen relaterar också till
Värdarna. Varje offer visar mot denna ordning,
så visar de årliga, månatliga och veckoliga
offren mot de 144,000 utvalda med den Stora
Mångfalden, påvisad genom aftonoffren.
Likaså har lamporna en betydelse för denna
ordning.
Fjärde Mosebok 8:1-4 1 Herren talade till Mose: 2
Säg till Aron: ”När du sätter upp de sju lamporna, se
då till att de belyser det som är framför lampstället.”
3
Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att
ljuset föll framför lampstället, så som Herren hade
befallt Mose. 4 Lampstället var ett arbete i hamrat
guld, där även foten och blommorna var uthamrade.
Mose hade gjort lampstället efter den bild som
Herren hade visat honom.
Page 13
Bildnadet av de sjuttio med anden vilande hos
Moses, visade mot Messias och de sjuttio
utvalda, som blev de nya äldre av Israel, och de
sändes ut två och två, vilket också de tolv
gjorde (jfr Luk 10:1, 17)
Israels barn gavs då viltfågel när de beklagade
sig att de inte hade något kött, men fågelköttet
var för kraftigt för dem när det gavs dem, och
eftersom de var giriga när de åt, så dog många.
Detta har en andlig betydelse. Poängen är att
Gud närde dem så som de var förmågna att
näras, och de som inte kunde hålla detta dog.
Begreppen här pekar också mot den Helige
Ande och en förståelse för Guds mysterier (jfr
uppsatsen The Mysteries of God [131]).
Gud gav oclså Israel möjligheten att inträda i
det förlovade landet till att börja med, men de
förkastade denna möjlighet. De var också
ämnade att göra detta vid tiden för Messias, när
de gavs möjlighet, men Juda och Leviterna
förkastade
detta
även
efter
hans
återuppståndelse.
Fjärde Mosebok 8:5-26 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Fjärde Mosebok 13:1-33 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Renandet och helgandet av Leviterna finns
behandlat i denna text. Tjänstgöringen inför
Gud i Templet gjordes genom hårt arbete, från
tjugofem års ålder, och sedan från femtio års
ålder och framåt utgjordes tjänsten enbart av
utlärande. Från och med trettio års ålder
började man arbeta med utlärning. Tiden
mellan tjugofem och trettio års ålder utgjordes
av tjänstgöring och studier för att bli en lärare.
Tolv män sändes ut för att se det förlovade
landet och återvända för att berätta om det för
de andra. Deras berättelse visar prov på en total
brist på tro på Gud.
Gud säkerställer sitt folks välfärd.
Klagomål är förolämpande
Fjärde Mosebok 11:1-35 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Folket beklagade sig anfående bristen på kött i
utvandringen. De gavs då manna. Detta
förutsåg den långa perioden om fyrtio jubileer i
vildmarken och de utvaldas vatten och bröd
skulle säkerställas. Moses bad inför Gud, att
bördan att sköta Israel var för stor för honom.
Sjuttio äldre valdes då ut för att hjälpa Moses.
De sjuttio äldre av Israel blev till Sanhedrin.
Fjärde Mosebok 14:1-45 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Israels bristande tro vägdes emot dem.
Församlingen var rädd och beklagade sig
gentemot Moses och Aron. Joshua och Kaleb
var de enda två med tro, men de var oförmögna
att övertyga folket att de kunde och skulle ta
upp sin arverätt genom tro. Gud var
förgrymmad på dem och det var endast genom
Moses böner som de då inte förstördes. Folket
dömdes då till att vandra i öknen i fyrtio år på
grund av sin bristande tro. Endast Kaleb och
Joshua tilläts inträda i det heliga landet.
Moses prövades och misslyckades inte. Gud
hade grundat sitt trossystem och Hans
prästerskap och Hans folk och Han arbetade
med dem så att de skulle kunna förstå i de sista
Page 14
dagarna, vaf som skulle komma att ske. Juda
gavs fyrtio år till ånger efter Messias död, men
de ångrade sig inte, så de förstördes och fördes
i fångenskap (jfr The Sign of Jonah and the
History of the Reconstruction of the Temple
[013]).
Hela ordningen med dyrkan och offer skall vara
enhetlig, både för de ofrälse och för de infödda
Israeliterna.
Fjärde Mosebok 15:1-41 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Fjärde Mosebok 15 upprepar gåvorna och
offren, som skall företas när man inträder i det
förlovade landet. Straffet för brott mot
Sabbaten är döden. Blå band skall bäras på
klädernas kanter som en påminnelse om
budorden.
Herrens bud är att Israel skall bära symboler för
de tio budorden som skall inskrivas i dera
shjärtan.
Femte Mosebok 22:12 Du skall sätta tofsar i
alla fyra hörnen på manteln du sveper om dig.
Juda har förvridit denna lagstiftning, och lagt
till vita fransar på underkläder.
Fjärde Mosebok 16:1-50 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Korahs uppror finns behandlat i Fjärde
Mosebok 16. Alla som var inblandade i
upproret dog. Plågan stoppades första när Aron
ställde sig mellan de döda och de levande.
Denna handling symboliserar prästerskapets
ingripande roll för folket och visar på kyrkan
och dess roll och funktioner. Israels söners
uppror fortsatte faktiskt med prästerskapet och
Israels härskare. Denna olydnad skulle ske igen
bland stammarna på ett återkommande sätt,
både i Israel och hos kyrkan efter spridningen
bland andra folk, hela vägen upp till vår tid.
Herren talade till Mose:
2
Säg till israeliterna att varje stamöverhuvud skall
ge dig en stav, en för varje stam, sammanlagt tolv
stycken. Skriv vars och ens namn på hans stav — 3
på Levis stav skall du skriva Arons namn — ty det
skall finnas en stav för varje familjeöverhuvud. 4
Lagen och det Första Budordet [253]
Stavarna skall du lägga framför förbundstecknet i
uppenbarelsetältet, där jag uppenbarar mig för er. 5
Staven som tillhör den man jag har utvalt kommer
då att skjuta skott. Så slipper jag höra israeliternas
knot, deras ständiga knotande mot er. 6 Mose talade
med israeliterna, och alla deras familjeöverhuvuden
gav honom var sin stav, sammanlagt tolv stycken.
Även Arons stav fanns bland dem. 7 Mose lade
stavarna inför Herren i förbundstecknets tält.
De tolv stavarna under Arons stav, är relaterad
till de tolv stammarna under domarna, och
sedermera apostlarna. Grundandet av Guds
Stad vilar på dessa tolv apostlar och deras
arbete. (jfr Uppenbarelseboken 21:10-14).
8
Dagen därpå gick Mose in i förbundstecknets tält.
Då hade Arons stav skjutit skott, staven från Levis
stam. Den knoppades, den blommade och den bar
mogna mandlar. 9 Mose bar då alla stavarna som låg
inför Herren ut till israeliterna. De såg på dem.
Sedan tog var och en sin stav. 10 Herren sade till
Mose: Lägg tillbaka Arons stav framför
förbundstecknet. Där skall den ligga som en varning
för alla som vill göra uppror. Så får du ett slut på
deras knotande mot mig, och de behöver inte dö. 11
Mose gjorde så. Han gjorde som Herren hade befallt
honom. 12 Prästernas och leviternas ansvar
Israeliterna sade till Mose: ”Vi går under! Vi förgås!
Vi förgås allesammans! 13 Var och en som kommer
nära, som närmar sig Herrens boning, han dör.
Måste vi gå under allihop?”
Den orätt som begås i fristaden skall ansvaras
av dess ledarskapoch detta är sant för det
levande templet
Fjärde Mosebok 18:1-32 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
De utvalda sänds ut i världen såsom får ibland
vargar, och denna arvsordning bland Leviterna,
gäller i samma måtto för de utvalda. De utvalda
är en vald generation, ett Prästerskap och ett
heligt folk. (1Pet 2:9)
Moses förhindrades att träda in i det förlovade
landet nedslog klippan. Han och Aron dog
utanför Israel, för att åminna oss att vi skall
vara bland den första uppståndelsen och vandra
in i Israel som andliga varelser. Om MOses
skulle ha dött i Israel, skulle folket gjort
avgudabilder och fetischer av hans kvarlevor.
Det var av denna orsak som ärkeängeln Mikael
stred med Satan över Moses kropp. (Jud 9)
Lagen och det Första Budordet [253]
Fjärde Mosebok 20:1-14 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Vi ser från denna text att motstånd hos Herrens
folk bringar med sig bestraffning.
Fjärde Mosebok 20:14-29 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Så som Kanaaneerna dömdes, så dömdes också
Israel.
Fjärde Mosebok 21:1-35 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Israel besegrade Kanaaniterna men blev senare
modfällda och beklagade sig inför Gud igen.
Eldormar sändes då av Gud såsom bestraffning.
Moses bad då till Gud och gjorde de så kallade
mässingsormarna för deras helande. Detta
objekt var i själva verket en Seraf. Serafen var
en övernaturlig varelse med sex vingar, och
övernaturligheten hos den har gått förlorad i
översättningar.
Gud skyddade Israel och förde dem till sin
arvedel. Avlägsnandet av de stammar som
hotade Israel gjordes systematiskt. Israels
arvedel utsträcktes till bortom Jordan i denna
process, och alla av Israels folk befann sig inte i
Israel, innanför Jordan. Detta visade mot de
sista dagarna och de utvaldas handlingar också.
Israels folk leddes dock i villo igen, av falska
präster som sökte förgöra dem.
Bileams profetia
Fjärde Mosebok 22:1-41 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
I Fjärde Mosebok 22 ser vi att Israel slog läger
på Moabs slätt vid Jeriko. Moab var rädda för
Israels folk, eftersom de var så många.
Moabiterna sände efter Bileam, Beors son, för
att förbanna Israeliterna. Offergåvorna till
Bileam var gjorda för att underminera Israel,
som skulle skyddas genom Guds sju andar,
vilket vi också kan se i de sju kyrkornas änglar.
Fjärde Mosebok 23:1-30 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Page 15
Denna profetia är av synnerlig betydelse
eftersom den har att göra med Guds
anvisningar för profeterna, när det gäller Israels
skydd och välsignelse. Den hör också samman
med doktrinerna som rör hyrandet av religiös
lärdom, och missbruk av biblisk lag för att tjäna
pengar, vilken skulle komma att bli en närmast
genetisk sjukdom inom Israels prästerskap,
precis som det kom att bli bland andra folk.
Fjärde Mosebok 24:1-25 1 Bileam förstod att det var
Herrens vilja att Israel skulle välsignas. Han gick
inte undan för att söka tecken som de andra
gångerna, i stället vände han sig ut mot öknen. 2 När
han lyfte blicken såg han israeliterna lägrade stam
vid stam. Då kom Guds ande över honom, 3 och han
sjöng sin siarsång: Så talar Bileam, Beors son, så
talar mannen med det skarpa ögat, 4 så talar han som
hör Guds ord, som äger kunskap om den Högste och
skådar den Väldige i syner — han segnar ner, hans
ögon öppnas: 5 Sköna är dina tält, Jakob, dina
boningar, Israel! 6 De sträcker sig vida, som gröna
dalar, de liknar trädgårdar vid en flod, aloeträd som
Herren planterat, cedrar som växer vid vatten. 7
Folkslag skall bäva för Israels makt hans arm skall
betvinga många folk. Hans kung skall bli större än
Agag, hans välde växa i makt och ära. 8 Gud har fört
honom ut ur Egypten, hans styrka är som vildoxens
horn. Han skall sluka fientliga folk, knäcka deras
ben, krossa förtryckarna. 9 Han har lagt sig till ro,
han vilar likt ett lejon, ett lejon som ingen vågar
störa. Välsignad den som välsignar dig, förbannad
den som förbannar dig. 10 Balak blev rasande, knöt
händerna mot Bileam och sade: ”Jag kallade hit dig
för att du skulle förbanna mina fiender, men nu har
du välsignat dem tre gånger. 11 Ge dig i väg hem!
Jag lovade att löna dig rikligt, men Herren har
berövat dig lönen.” 12 Bileam svarade honom: ”Men
jag sade ju till sändebuden som du skickade: 13
’Även om Balak ger mig allt silver och guld som
finns i hans palats kan jag inte trotsa Herrens
befallning och göra något på eget bevåg, vare sig
gott eller ont.’ Vad Herren säger, det måste jag säga.
14
Nu går jag hem till mitt eget folk. Men först vill
jag låta dig veta vad detta folk skall göra med ditt
folk i kommande dagar.” 15 Och han sjöng sin
siarsång: Så talar Bileam, Beors son, så talar mannen
med det skarpa ögat, 16 så talar han som hör Guds
ord, som äger kunskap om den Högste och skådar
den Väldige i syner — han segnar ner, hans ögon
öppnas: 17 Jag ser honom — men inte nu, jag skådar
honom — men inte nära. En stjärna stiger fram ur
Jakob, en spira höjs i Israel. Han krossar Moabs
tinning, hjässan på alla ättlingar till Set. 18 Edom
skall bli hans egendom, hans egendom blir Seir.
Israel skall visa sin makt, 19 Jakob skall kuva sina
fiender, förgöra varje överlevande från Ir. 20 Han såg
Amalek, och han sjöng sin siarsång: Amalek är
främst bland folken, men hans ättlingar skall
utplånas för alltid. 21 Han såg keniterna, och han
Page 16
sjöng sin siarsång: Orubblig står din boning, Kain,
ditt rede vilar på klippan. 22 Ändå skall det prisges åt
skövling. För hur länge? — Assur skall föra bort
dig! 23 Han sjöng sin siarsång: Öarnas folk skall
samlas i norr, 24 skepp från kitteernas kuster. De
skall kuva Assur, kuva Ever, ja, också han skall
utplånas för alltid. 25 Därefter bröt Bileam upp och
återvände hem, och Balak gick åt sitt håll.
Profetian hänger samman med Israels
fångenskap i Assyrien, liksom utplånandet av
Ever. De sista dagarnas förstörelse, och kriget
vid tidens ände sammanfattas också i denna
enkla sekvens (jfr. The Doctrine of Balaam and
Balaam's Prophecy [204]). Resultatet är
tydligt.
Fjärde Mosebok 25:1-18 1 Israeliterna slog sig ner i
Shittim. Där började folket hora med de moabitiska
kvinnorna, 2 som bjöd in dem till sin guds
offermåltider. Folket åt med dem och tillbad deras
gud. 3 Att israeliterna gav sig i lag med Baal-Pegor
väckte Herrens vrede, 4 och han sade till Mose:
”Grip ledarna för folket och häng upp dem under bar
himmel inför Herren. Då skall Herrens glödande
vrede vända sig från israeliterna.” 5 Och Mose
befallde Israels domare: ”Döda dem av era män som
har gett sig i lag med Baal-Pegor!” 6 En israelitisk
man kom in bland sina landsmän med sin
midjanitiska kvinna mitt framför Mose och hela den
israelitiska menigheten, som stod gråtande vid
uppenbarelsetältets ingång. 7 När Pinechas, son till
Elasar, son till prästen Aron, såg detta steg han fram
ur menigheten, tog ett spjut 8 och följde efter den
israelitiske mannen in i sovkammaren. Där stack han
spjutet genom de båda, israeliten och kvinnan. Då
upphörde den hemsökelse som härjade bland
israeliterna 9 och som hade krävt 24 000 människors
liv. 10 Herren talade till Mose: 11 Pinechas, son till
Elasar, son till prästen Aron, vände min vrede från
israeliterna. Han gav min lidelse utlopp bland dem,
så att jag inte utplånade israeliterna i min lidelse. 12
Kungör därför att jag stiftar ett förbund som
tillförsäkrar honom min vänskap 13 och ger honom
och hans efterkommande rätt till prästämbetet för all
framtid, ty han brann av lidelse för sin Gud och
bringade försoning åt israeliterna. 14 Den dödade
israeliten, han som dödades tillsammans med den
midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var
överhuvud för en familj av Simons stam. 15 Den
dödade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till
Sur, som var klanhövding, familjeöverhuvud, i
Midjan.16 Herren talade till Mose: 17 Anfall och slå
midjaniterna, 18 ty de anföll er genom att lömskt
snärja er. Så var det när det gällde Pegor och när det
gällde Kosbi, deras landsmaninna, den midjanitiska
hövdingadottern, som dödades när folket hemsöktes
för Pegors skull.
Midjan skulle också komma att försvinna på
Lagen och det Första Budordet [253]
grund av sitt förfall till avgudadyrkan.
I det dagliga offret, så sänds lammen fram och
offras två och två, så som med alla de utvalda.
Därför är den Stora Mångfalden i
Uppenbarelseboken 7:9ff relaterad till det
dagliga offret.
Fjärde Mosebok 28:1-31 1 Herren talade till Mose: 2
Ge israeliterna följande påbud: De offergåvor som
tillkommer mig, min föda, alltså mina eldoffer, den
lukt som gör mig nöjd, skall ni vara noga med att ge
på fastställda tider. 3 Säg till dem: Detta är de
eldoffer ni skall ge åt Herren: två årsgamla, felfria
lamm som brännoffer varje dag i all framtid. 4 Det
ena lammet skall du offra på morgonen, det andra
mellan skymning och mörker, 5 och som matoffer en
tiondels efa siktat mjöl, blandat med en kvarts hin
olja av stötta oliver. 6 Detta är det dagliga
brännoffret, instiftat på Sinaiberget, en lukt som gör
Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. 7 Som
dryckesoffer till det första lammet skall du ge en
kvarts hin, ett offer av en rusande dryck skall du
utgjuta åt Herren i helgedomen. 8 Det andra lammet
skall du offra mellan skymning och mörker; med
samma slags matoffer och dryckesoffer som om
morgonen skall du offra det, ett eldoffer, en lukt som
gör Herren nöjd. 9 På sabbatsdagen skall du offra två
årsgamla, felfria lamm, och som matoffer två
tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, och
dessutom det tillhörande dryckesoffret. 10 Detta är
sabbatsbrännoffret på dess bestämda dag, sabbaten,
utöver det dagliga brännoffret med dess
dryckesoffer. 11 Vid era nymånadsfester skall ni som
brännoffer till Herren frambära två ungtjurar, en
bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria, 12 samt tre
tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som
matoffer till varje tjur, två tiondels efa siktat mjöl,
blandat med olja, som matoffer till baggen 13 och en
tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som
matoffer till varje lamm. Det blir ett brännoffer, en
lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. 14
De tillhörande dryckesoffren skall bestå av en halv
hin vin till tjurarna, en tredjedels hin till baggen och
en
kvarts
hin
till
lammen.
Detta
är
nymånadsbrännoffret på dess bestämda dag,
nymånadsdagen,
likadant
vid
alla
årets
nymånadsfester. 15 Dessutom skall ni offra en
getabock som syndoffer åt Herren. Allt detta skall
offras utöver det dagliga brännoffret med dess
dryckesoffer. 16 I första månaden, på fjortonde dagen
i månaden, är det Herrens påsk, 17 och på femtonde
dagen i samma månad skall det hållas en högtid. I
sju dagar skall man äta osyrat bröd. 18 Den första
dagen skall det hållas en helig sammankomst; då får
ni inte utföra några sysslor. 19 Som ett eldoffer, ett
brännoffer åt Herren, skall ni offra två ungtjurar, en
bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria.
20
Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat
mjöl, blandat med olja: ni skall offra tre tiondels efa
Lagen och det Första Budordet [253]
till tjurarna, två tiondels efa till baggen 21 och offra
en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 22
Dessutom skall ni offra en syndofferbock för att
bringa försoning åt er. 23 Allt detta skall ni offra
förutom morgonens brännoffer, som är en del av det
dagliga brännoffret. 24 På detta sätt skall ni frambära
offer varje dag under de sju dagarna, som föda, som
eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det skall
offras utöver det dagliga brännoffret med dess
dryckesoffer. 25 Den sjunde dagen skall ni hålla en
helig sammankomst; då får ni inte utföra några
sysslor. 26 På förstlingsoffrets dag, när ni under er
veckohögtid bär fram ett matoffer av den nya
skörden till Herren, skall ni hålla en helig
sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 27
Som ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd,
skall ni offra två ungtjurar, en bagge och sju
årsgamla lamm; de skall vara felfria. 28 Det
tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl,
blandat med olja: tre tiondels efa till varje tjur, två
tiondels efa till baggen 29 och en tiondels efa till vart
och ett av de sju lammen. 30 Dessutom skall ni offra
en getabock för att bringa försoning åt er. 31 Allt
detta skall ni offra förutom det dagliga brännoffret
med dess matoffer och dryckesoffer.
Sålunda löper denna ordningsföljd till dagarna
och följaktligen från de 144,000 av den Stora
Mångfalden över fyrtio jubileer.
Lagen under ockupationen
Gud gav denna Lag till Moses genom Jesus
Kristus, och han började nedteckna den i Moab
på andra sidan Jordan, och så var lagstiftningen
rörande ockupationen förberedd innan Israels
inträde, Så skall det också vara i de sista
dagarna.
Femte Mosebok 1:1-46 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Vid slutet av de fyrtio åren, gick Moses igenom
de händelser som utspelats under de gångna
fyrtio åren i öknen. Han påminde folket om
dess knotande och klagande och talade om för
dem att Joshua och Kaleb skulle träda in i det
förlovade landet, men att deras fäder skulle inte
få inträde på grund av sin brist på tro och sin
olydnad gentemot den levande Guden.
Sålunda skulle Moses efterträdas av Joshua
som en krigsledare och Joshua tog Israels folk
in i det förlovade landet. Denna händelse
återigen pekade mot ordningsföljden från
Moses till Messias, eftersom Yehoshua eller
Page 17
Joshua, vilket var hans givna namn i Juda.
Jesus Kristus är en avledning av den grekiska
formen av det arameiska ord som egentligen
betyder Yoshua Messias. Septuagint översätter
Yoshua med Ièsous.
Femte Mosebok 2:1-37 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
I Femte Mosebok 2:1-37 fortsätter Moses att
påminna Israels folk om deras historia och
deras vandringar i öknen, deras slag och deras
segrar. Således var alla folk förutbestämda att
bli överlämnade i Israels händer, underkastade
deras order och i enlighet med Guds
anvisningar. Detta var ett löfte som fördes ut
för att kunna verkställa budorden och Guds lag
i deras nationella medvetande, och visade mot
tusenårsriket under Messias.
Femte Mosebok 3:1-29 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Denna text berör slagen mot Og, kung av
Bashan. Segern gav med sig fördelning av land
som låg utanför territoriet för det förlovade
landet och tilldelades stammarna där, och
Joshua eller Yoshua blev formellt utsedd som
ledare.
Gud var nu med Israel eftersom de var lydiga
under sitt bestämda ledarskap. Denna följd
visade återigen gentemot de sista dagarna och
upprättandet av Israel i sin arvedel, och
inordnandet av Israel under ledningen av
Herrens arméer. Stammarna var, här i sin
arvedel, inte tillåtna at slippa sina tjänster och
förpliktelser, förrän denna period av
underkuvande var fullständig och alla stammar
var i sin arvedel.
Israel skulle hålla budorden rena från tillägg
eller strykningar. Juda har genom muntlig
tradition lagt till delar till budorden som gavs
av den levande Guden, och detta föranledde
Messias att censurera deras muntliga tillägg,
och därefter sändes de i fångenskap.
Femte Mosebok 4:1-40 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
I denna text varnas Israel om vikten av att hålla
Page 18
förbundet och budorden och Guds förordningar.
Moses talar här om för dem att de inte kommer
att följa Guds lag och att de kommer att
skringras bland jordens folk. Moses själv kom
inte att korsa Jordan in i det förlovade landet.
Femte Mosebok 4:40-49 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
I Femte Mosebok 4:40-49 ser vi att Moses
upprättade ett rättsystem utanför det förlovade
landet, öster om Jordanfloden. Detta har också
betydelse för de sista dagarna. De löften Gud
sträcker ut till Israel har aspekter av deras
arvedel knutna till (jfr 1 Mos 49:1-33).
Upprättandet av ett rättsystem för ockupationen
var färdigt innan Israel korsade Jordanfloden
och så skall det också vara i de sista dagarna.
Hela systemet var härlett ur de tio budorden,
vilka upprepades i Femte Mosebok.
Femte Mosebok 5:1-33 1 Mose kallade samman hela
Israel och sade: Hör, Israel, de stadgar och
föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem
och följ dem troget. 2 Herren, vår Gud, slöt ett
förbund med oss vid Horeb. 3 Det var inte med våra
fäder han slöt det förbundet utan med oss, vi som
står här i dag, med alla oss som lever nu. 4 Ansikte
mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. 5
Själv stod jag då mellan honom och er för att
förmedla Herrens ord, ty ni var rädda för elden och
gick inte upp på berget. Han sade: 6 Jag är Herren,
din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur
slavlägret. 7 Du skall inte ha andra gudar vid sidan
av mig. 8 Du skall inte göra dig någon bildstod,
någon avbild av någonting uppe i himlen eller nere
på jorden eller i vattnet under jorden. 9 Du skall inte
tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din
Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för
fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde
led när man försmår mig 10 men visar godhet mot
tusenden när man älskar mig och håller mina bud. 11
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty
Herren kommer inte att lämna den ostraffad som
missbrukar hans namn. 12 Var noga med att hålla
sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har
befallt dig. 13 Sex dagar skall du arbeta och sköta
alla dina sysslor, 14 men den sjunde dagen är
Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra
något arbete, varken du eller din son eller din dotter,
din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna
eller något annat lastdjur du har, inte heller
invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna
skall få vila liksom du själv. 15 Kom ihåg att du själv
en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud,
förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm.
Lagen och det Första Budordet [253]
Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira
sabbatsdagen. 16 Visa aktning för din far och din
mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att
du får leva länge och det går dig väl i det land som
Herren, din Gud, ger dig. 17 Du skall inte dräpa, 18 du
skall inte begå äktenskapsbrott, 19 du skall inte stjäla,
20
du skall inte vittna falskt mot din nästa, 21 du skall
inte ha begär till din nästas hustru, och du skall inte
ha lust till din nästas hus eller åker, hans slav eller
hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något
annat som tillhör din nästa. 22 Dessa budord
förkunnade Herren för er när ni alla stod samlade
vid berget. Han förkunnade dem med hög röst ur
elden, molnet och töcknet — dessa och inga fler.
Han skrev dem på två stentavlor, som han gav mig.
23
När ni hade hört rösten ur mörkret och berget
brann kom ni fram till mig, alla stamhövdingar och
äldste, 24 och sade: ”Herren, vår Gud, har visat oss
sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur
elden. I dag har vi sett att en människa kan höra Gud
tala och ändå förbli vid liv. 25 Varför måste vi då dö?
Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren,
vår Gud, tala igen kommer vi att dö. 26 Ty vilken
dödlig varelse har förblivit vid liv efter att som vi ha
hört den levande Gudens röst ur elden? 27 Gå du
fram och lyssna till allt vad Herren, vår Gud, säger.
Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har
sagt till dig, så skall vi lyssna och lyda.” 28 När ni
talade till mig hörde Herren vad ni sade. Då sade
Herren till mig: ”Jag har hört vad detta folk har sagt
till dig. Allt de säger är riktigt. 29 Tänk om de kunde
bevara samma sinnelag, alltid frukta mig och hålla
alla mina bud! Då skulle det för all framtid gå väl för
dem och deras ättlingar. 30 Gå nu och säg åt dem att
återvända till sina tält. 31 Ställ dig sedan här hos mig,
så skall du få höra hela den lag, de stadgar och
föreskrifter som du skall lära dem och som de skall
lyda i det land jag ger dem att ta i besittning.” 32 Följ
nu troget det som Herren, er Gud, har befallt er. Ni
skall inte vika av åt vare sig höger eller vänster 33
utan i allt följa den väg som Herren, er Gud, har
befallt er att gå. Då får ni leva, det går er väl och ni
får ett långt liv i det land ni tar i besittning.
Dessa budord upprättades för att ge liv åt, inte
enbart Israels folk, utan till hela världen i och
genom Israel, under Messias i dyrkan av Gud.
Femte Mosebok 6:1-25 1 Och detta är den lag, de
stadgar och föreskrifter som Herren, er Gud,
befallde mig att lära er för att ni skall lyda dem i det
land ni går över till och tar i besittning. 2 Om du
alltså fruktar Herren, din Gud, du liksom dina barn
och barnbarn, och i hela ditt liv följer alla hans
stadgar och bud som jag ger dig, så kommer du att
leva länge. 3 Du skall lyssna, Israel, och följa dem
troget, så att det går dig väl och ni blir mycket
talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat
dig — ett land som flödar av mjölk och honung. 4
Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. 5 Du
Lagen och det Första Budordet [253]
skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med
hela din själ och med all din kraft. 6 Dessa ord som
jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. 7 Du skall
inpränta dem i dina barn och tala om dem när du
sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du
lägger dig och när du stiger upp. 8 Du skall binda
dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara
ett kännemärke på din panna. 9 Du skall skriva dem
på dina dörrposter och i dina stadsportar. 10 När
Herren, din Gud, för dig in i det land han ger dig
enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob
— ett land med stora och vackra städer som du inte
har byggt, 11 med välfyllda hus som du inte har fyllt,
med vattencisterner som du inte har huggit ut, med
vingårdar och olivlundar som du inte har planterat
— och du då äter dig mätt, 12 skall du akta dig för att
glömma Herren, han som förde dig ut ur Egypten, ut
ur slavlägret. 13 Herren, din Gud, skall du frukta,
honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du
svära. 14 Ni skall inte följa andra gudar, ingen av
dem som era grannfolk dyrkar. 15 Ty Herren, din
Gud, finns mitt ibland er, och han är en svartsjuk
Gud. Väck inte vreden hos Herren, din Gud, ty han
kan utplåna dig från jordens yta. 16 Ni skall inte sätta
Herren, er Gud, på prov, som ni gjorde vid Massa. 17
Följ noga de bud, lagar och stadgar som du har fått
av Herren, er Gud. 18 Du skall göra det som är riktigt
och rätt i Herrens ögon. Då går det dig väl, och du
får komma till det rika land som Herren med ed har
lovat dina fäder och ta det i besittning. 19 Herren
kommer att jaga bort alla dina fiender, så som han
har sagt. 20 När din son en gång frågar dig: ”Vad är
meningen med de lagar, stadgar och föreskrifter som
Herren, vår Gud, har gett er?” 21 då skall du svara
honom: ”Vi var faraos slavar i Egypten, men med
stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. 22 Inför
våra ögon gjorde Herren i Egypten stora tecken och
under, som drabbade farao och hela hans hov, 23 men
oss förde han ut därifrån och ledde oss hit för att ge
oss det land han med ed har lovat våra fäder. 24 Och
Herren befallde oss att lyda alla dessa stadgar och att
frukta Herren, vår Gud, till gagn för oss själva i all
vår tid, så att han låter oss leva, som han har låtit oss
göra intill denna dag. 25 Vi är rättfärdiga om vi inför
Herren, vår Gud, troget följer hela denna lag, så som
han har befallt oss.”
Israel söktes kontinuerligt undermineras av
andra folks avgudadyrkan. Ordningen med
avgudadyrkan och tillbedjan av värdarna är
förbjuden i alla dess former.
Femte Mosebok 4:19 När du lyfter blicken mot
himlen och ser solen, månen och stjärnorna,
hela den himmelska hären, får du inte låta dig
förledas att tillbe dem och tjäna dem. Dem har
Herren, din Gud, tilldelat alla folk under
himlen.
Page 19
Lagen och Kalender består intakta i dyrkan av
Gud
Budorden åtföljs av
ordning består intakt.
förordningar
lagens
Femte Mosebok 4:40 Om du följer hans stadgar
och bud, som jag i dag ger dig, går det väl för
dig och dina efterkommande och du får leva
länge i det land som Herren, din Gud, vill ge
dig för alltid.
Ordningen i Israels förbund utsträcktes till
kyrkan under Messias och vidare till de ofrälsa.
Femte Mosebok 5:1-7 1 Mose kallade samman hela
Israel och sade: Hör, Israel, de stadgar och
föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem
och följ dem troget. 2 Herren, vår Gud, slöt ett
förbund med oss vid Horeb. 3 Det var inte med våra
fäder han slöt det förbundet utan med oss, vi som
står här i dag, med alla oss som lever nu. 4 Ansikte
mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. 5
Själv stod jag då mellan honom och er för att
förmedla Herrens ord, ty ni var rädda för elden och
gick inte upp på berget. Han sade: 6 Jag är Herren,
din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur
slavlägret. 7 Du skall inte ha andra gudar vid sidan
av mig.
Ordningen hos Guds lag och Hans trossystem
är representerade av Sabbaten och den Heliga
Kalendern.
Femte Mosebok 5:14 men den sjunde dagen är
Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte
utföra något arbete, varken du eller din son
eller din dotter, din slav eller din slavinna, din
oxe eller din åsna eller något annat lastdjur du
har, inte heller invandraren i dina städer. Din
slav och din slavinna skall få vila liksom du
själv.
Israel krävs att fästa lagens ord vid två stora
stenar, såsom varje hushåll är tvunget att göra
med de tio budorden. Denna stenstruktur skall
tjäna som originalet för lagen för folket.
Femte Mosebok 27:1-26 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Denna text innehåller vidare förmaningar att
hålla budorden. De skall bygga ett altare och
skriva lagens ord på stenar. Speciella
Page 20
förbannelser för brott mot lagen ges i texten.
Välsignelser och förbannelser
Femte Mosebok 28:1-68 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Förbannelserna åtföljs av välsignelser, vilka
kommer att utgå för åtlydnad. Vidare varningar
gentemot olydnad ges här. Dessa gås igenom i
uppsatsen The Blessings and the Curses [075].
Mirakel i skydd
Femte Mosebok 29:1-29 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Texten i Femte Mosebok 29:1-29 visar att Israels
folk påminns om de mirakel de hade bevittnat sedan
Röda Havet. Deras skor och klädnader hade inte
nötts ut. De upplyses om att förbundet mellan Gud
och dem är i kraft och de varnas över effekterna för
ett brott mot förbundet. Detta exempel skulle stå
som del i Lagen för alla tider.
Femte Mosebok 30:1-20 1 När allt detta når dig, de
välsignelser och förbannelser som jag ställer dig
inför, och du besinnar dig, var du än bor bland alla
de folk till vilka Herren, din Gud, har fördrivit dig, 2
så att du vänder tillbaka till Herren, din Gud, och
lyssnar till honom av hela ditt hjärta och med hela
din själ, både du och dina barn, alldeles så som jag i
dag befaller dig, 3 då skall Herren, din Gud, vända
ditt öde och förbarma sig över dig. Herren, din Gud,
skall åter samla in dig från alla de folk bland vilka
han har skingrat dig. 4 Även om du har fördrivits till
världens ände skall Herren, din Gud, samla in dig
och hämta dig därifrån. 5 Herren, din Gud, skall föra
dig till det land som dina fäder fick som egendom.
Du skall ta det i besittning, och han skall låta det gå
dig väl och göra dig talrik, mer än dina fäder. 6
Herren, din Gud, skall omskära ditt och dina
efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din
Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ. Då
kommer du att få leva. 7 Herren, din Gud, skall lägga
alla förbannelserna på dina fiender och på dem som
hatar och förföljer dig. 8 Då skall du åter lyssna till
Herren och lyda alla hans bud, som jag i dag ger dig.
9
Herren, din Gud, skall skänka dig allt gott i
överflöd genom allt du gör, genom de barn du får,
de djur som föds och den skörd du bärgar. Ty liksom
Herren gladde sig över dina fäder skall han åter
glädja sig över dig och låta det gå dig väl 10 när du
lyssnar till Herren, din Gud, och följer hans bud och
stadgar, allt som har skrivits ner i denna lagbok, och
när du vänder tillbaka till Herren, din Gud, av hela
ditt hjärta och med hela din själ. 11 Denna lag som
jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för
Lagen och det Första Budordet [253]
dig. 12 Den finns inte uppe i himlen, så att du måste
fråga: Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt
oss, så att vi får höra den och kan följa den? 13 Den
finns inte bortom havet, så att du måste fråga: Vem
kan fara över havet och hämta den åt oss, så att vi
får höra den och kan följa den? 14 Nej, dess ord är
mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och
därför kan du följa den. 15 Valet mellan liv och död
Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka eller död
och olycka. 16 Om du lyssnar till Herrens, din Guds,
bud, som jag i dag ger dig, och om du älskar Herren,
din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud,
stadgar och föreskrifter, då skall du få leva och bli
talrik, och Herren, din Gud, skall välsigna dig i det
land som du kommer till och tar i besittning. 17 Men
om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna utan
låter dig förledas att tillbe andra gudar och tjäna
dem, 18 då säger jag er i dag att ni skall förintas. Ni
får inte leva länge i det land som du kommer till och
tar i besittning när du går över Jordan. 19 Jag tar i
dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt
dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse.
Du skall välja livet, så att du och dina
efterkommande får leva. 20 Du skall älska Herren,
din Gud, lyssna till honom och hålla dig till honom,
ty detta ger dig liv, och du får leva länge i det land
som Herren med ed har lovat att ge dina fäder
Abraham, Isak och Jakob.
Att läsa Guds Lag
Femte Mosebok 31:1-30 [SKALL LÄSAS I
SIN HELHET]
Moses blev etthundratjugo år gammal och hans
tid var till ända. Han uppmuntrade folket och
han uppmuntrade Joshua. Moses fortsatte sedan
med att nedteckna lagen och den placerades i
Herrens förbundsark. Moses gav därefter Guds
befallning att denna lag skall läsas, enligt
följande:
Femte Mosebok 31:10-13 10 Och Mose gav dem
dessa anvisningar: ”Vart sjunde år, vid den bestämda
tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, 11
då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på
den plats som han väljer ut, skall du läsa denna lag,
så att hela Israel får höra den. 12 Samla då hela
folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare
som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära
sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt
som står i denna lag. 13 Även barnen, som ännu inte
känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att
frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni
tar i besittning när ni går över Jordan.”
Moses andra sång
Lagen och det Första Budordet [253]
Gud upprättade Hans Lag och Hans trosordning
under en trofast tjänare. När han hade slutfört
allt det som Gud hade krävt av honom, så
talade Gud om för Moses att det var tid för
Moses att dö. Moses och Aron visade sig själva
i församlingens tabernakel, och Gud framträdde
inför dem. Han förklarade för dem att Han
visste att folket skulle bryta förbundet, att Han
skulle bli arg och att många ondgörelser skulle
falla över dem. De var tvungna att lära sig
sjunga denna sång: Detta är den andra
äresången, känd som Moses sång.
Femte Mosebok 32:1-52 1 Lyssna, himmel, när jag
talar, må jorden höra mina ord! 2 Som strömmande
regn är min lära, som daggen faller mina ord, som
skurar över grönska, som duggregn över gräs. 3
Herrens ära vill jag förkunna. Prisa vår Guds
storhet! 4 Han är vår klippa, hans verk är utan brist,
hans vägar alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri
från allt ont, han är rättfärdig och rättvis. 5 Med
tiden sveks han av sina barn, ett falskt och bakslugt
släkte. 6 Är det så du lönar Herren, du vettlösa,
dåraktiga folk? Är han inte din fader och skapare,
han som gjorde dig, som formade dig? 7 Tänk på
svunna tider, framfarna släktens år. Fråga din far,
han kan berätta, de gamla, de vet att förklara. 8 När
den Högste gav land åt folken och skilde dem från
varandra när han fördelade deras områden efter
gudasönernas antal, 9 då blev Jakob Herrens andel,
Israel hans arv och egendom. 10 Han fann honom i
öknen, i den ödsliga, ylande ödemarken. Han gav
honom värn och vård, skyddade honom som sin
ögonsten. 11 Som en örn lockar ungarna ur redet och
sedan svävar över dem, så bredde han ut sina vingar
och bar honom på sin rygg. 12 Herren ensam visade
vägen, ingen annan, främmande gud. 13 Han förde
honom fram över landets höjder och lät honom äta
av åkerns gröda, mättade honom med honung från
bergen, olja från flinthårda klippan, 14 grädde från
korna, mjölk från fåren, fett från lammen, baggar
och bockar från Bashan och det allra finaste vete.
Druvans blod blev ditt vin. Jakob åt och blev mätt. 15
Men när Jeshurun blev fet slog han bakut — du blev
fet, du blev tjock och stinn. Han övergav Gud, sin
skapare, förkastade sin räddande klippa. 16 De retade
hans svartsjuka med främmande gudar, de väckte
hans vrede med vidrigheter. 17 De offrade åt
demoner som inte är gudar, åt gudar som var okända
för dem, nya gudar som nyss hade kommit, obekanta
för era fäder. 18 Klippan, ditt ursprung, försummade
du, du glömde den Gud som gav dig liv. 19 I vrede
över vad han såg förkastade Herren sina söner och
döttrar. 20 Han sade: ”Jag skall dölja mitt ansikte, jag
vill se hur det går för dem då, för detta svekfulla
släkte, barn som ingen kan lita på. 21 De retade mig
med gudar som inte är gudar, väckte min vrede med
sina beläten. Jag skall reta dem med ett folk som inte
är ett folk, väcka deras vrede med vettvillingar. 22
Page 21
Min vrede har tänt en eld, en eld som tränger till
dödsrikets djup. Den förtär jorden och dess gröda,
bränner bergen ända till grunden. 23 Jag skall
överhopa dem med olyckor, skjuta alla mina pilar
mot dem. 24 De skall förtvina av hunger, förtäras av
pest och pinande farsot. Jag släpper lös rovdjur med
vassa tänder och krälande, giftiga ormar. 25 Ute skall
svärdet härja, inomhus skräcken, bland ynglingar
och flickor, spädbarn och grånade män. 26 Jag skulle
vilja krossa dem och utplåna minnet av dem, 27 men
jag fruktar fiendens hån, att motståndarna skulle ta
miste och tro att det var deras egen styrka och inte
Herren som gjorde det.” 28 Det är ett folk som inte
lyder råd, ett folk som saknar insikt. 29 Om de vore
förståndiga, skulle de begripa det som skett och inse
vad som väntar dem. 30 Hur kan en man slå tusen på
flykten eller två jaga bort tio tusen, om inte Herren
hade sålt dem, deras klippa hade utlämnat dem? 31
Våra fienders klippa är inte som vår, om detta kan
de själva döma. 32 Deras vinstock kommer från
Sodom och har vuxit på Gomorras terrasser. Deras
druvor är giftiga druvor, klasar med bitter smak. 33
Deras vin är ormgift, kobrors frätande etter. 34 ”Allt
har jag sparat hos mig, det är förseglat i mina förråd,
35
tills vedergällningens dag är inne, hämndens dag,
då de vacklar. Deras olycksdag är nära, det som
väntar dem kommer snart.” 36 Ja, Herren skaffar rätt
åt sitt folk och förbarmar sig över sina tjänare, då
han ser att de inte orkar mer, att det är ute med hög
som låg. 37 Då frågar han: ”Var är deras gudar,
klippan som var deras tillflykt, 38 de som åt fettet vid
deras slaktoffer och drack vinet vid deras
dryckesoffer? Må de gripa in och hjälpa er, låt dem
ge er skydd! 39 Vet att jag är Gud, jag och ingen
annan. Det är jag som ger död och liv, jag som sårar
och läker, ingen kan rycka något ur min hand. 40 Jag
lyfter handen mot himlen och säger: Så sant jag
lever i evighet 41 skall jag vässa mitt blixtrande svärd
och gripa mitt koger. Jag skall hämnas på mina
fienderoch straffa alla som hatar mig. 42 Mina pilar
skall berusas av blod, av blod från fallna och fångar,
mitt svärd skall äta köttet av fiendens trotsiga
ledare.” 43 Så jubla, du himmel, med hans folk, och
hylla honom, alla gudar, ty han hämnar sina söners
blod, han tar hämnd på sina fiender och straffar sina
motståndare. Han renar landet åt sitt folk. 44
Tillsammans med Hosea, Nuns son, ställde sig Mose
inför folket och framförde hela denna sång. 45
Slutord från Mose till folket och från Herren till
Mose När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel
46
sade han till folket: ”Alla de varningsord som jag
nu har gett er skall ni lägga på hjärtat, så att ni kan
lära era barn att troget följa allt som står i denna
lag. 47 Det är inga tomma ord, det gäller livet för er.
Om ni följer dessa ord får ni leva länge i det land
som ni tar i besittning när ni går över Jordan.” 48
Samma dag talade Herren till Mose: 49 ”Gå upp i
Avarimbergen här, till berget Nebo, som ligger i
Moab mitt emot Jeriko, och se ut över Kanaans land,
som jag skall göra till israeliternas egendom. 50 Där
uppe på berget skall du dö och förenas med dina
Page 22
fäder, liksom din bror Aron dog på berget Hor och
förenades med sina fäder, 51 detta därför att ni var
trolösa mot mig vid Merivavattnet i Kadesh i
Sinöknen och inte höll mig helig bland israeliterna.
52
Du skall få se landet på avstånd, men du får inte
komma in i det land som jag skall ge israeliterna.”
Välsignelsen av Stammarna
Moses välsignade därefter Israels stammar.
Femte Mosebok 33:1-29 1 Detta är den välsignelse
som gudsmannen Mose gav israeliterna före sin död.
2
Han sade: Herren kommer från Sinai, från Seir går
han upp över sitt folk, från berget Paran träder han
fram i glans. Han närmar sig från Kadeshöknen, han
går längs Moabs branter. 3 Du älskar stammarna och
har alla heliga i din hand. [---] 4 Mose gav oss en lag.
Jakobs församling är Herrens egendom. 5 Han blev
Jeshuruns konung när folkets hövdingar samlades,
alla Israels stammar. 6 Ruben skall leva och inte dö,
men hans män skall inte bli många. 7 Och om Juda
sade han detta: Herre, hör Judas rop, låt honom
förenas med sitt folk som han har kämpat för. Hjälp
honom mot hans fiender! 8 Om Levi sade han: Åt
Levi dina tummim, dina urim åt din trofaste, som du
satte på prov vid Massa och utmanade vid
Merivavattnet. 9 ”Jag har aldrig sett dem”, sade han
om sin far och mor. Han kändes inte vid sina bröder
och ville inte veta av sina barn. Nej, Levis stam har
följt ditt ord och hållit förbundet med dig. 10 De lär
Jakob dina föreskrifter, de lär Israel din lag. De låter
offerrök stiga till din näsa och lägger heloffer på ditt
altare. 11 Herre, välsigna hans kraft, låt allt han gör
behaga dig! Krossa hans motståndares höfter, hans
fiender skall inte resa sig igen. 12 Om Benjamin sade
han: Den Herren älskar lever i frid. Herren skyddar
honom alltid, han bor bland Benjamins kullar. 13 Om
Josef sade han: Herren har välsignat hans land med
rikedomar från himlen därovan och från djupet som
vilar därnedan, 14 med rikedomar som mognar i
solen, som växer månad för månad, 15 med det bästa
från de urgamla bergen, med de eviga höjdernas
skatter, 16 med alla rikedomar jorden ger — gåvor
från honom som var i törnbusken. Låt allt detta
hopas över Josefs huvud, över hjässan på fursten
bland bröder. 17 Ståtlig är han, tjurens förstfödde.
Hans horn är som vildoxens horn, med dem kan han
stånga folken, alla som finns på jorden. Så gör
Efraims tiotusenden och Manasses tusenden. 18 Om
Sebulon sade han: Gläd dig, Sebulon, när du ger dig
ut, och du, Isaskar, i dina tält! 19 De bjuder
stammarna till berget, där de offrar rätta offer. De
närs av havets överflöd och sandens gömda skatter.
20
Om Gad sade han: Lovad vare han som ger
livsrum åt Gad! Som ett lejon är Gad där han bor,
han söndersliter bog och huvud. 21 Han utsåg den
bästa delen åt sig, ett land som anstår en härskare.
När folkets hövdingar samlades lät han Herrens
rättvisa råda och fällde domar i Israel. 22 Om Dan
Lagen och det Första Budordet [253]
sade han: Dan är ett ungt lejon som störtar fram från
Bashan. 23 Om Naftali sade han: Naftali, mättad av
nåd och fylld av Herrens välsignelse, får land i
väster och söder. 24 Om Asher sade han: Mest
välsignad av sönerna är Asher. Må hans bröder älska
honom, må han få vada i olja. 25 Dina reglar skall
vara av järn och brons, må din kraft bestå i alla dina
dagar. 26 Ingen är som Jeshuruns Gud. Han rider
över himlen för att hjälpa dig, majestätiskt rider han
på moln. 27 Där uppe är urtidens Gud, hit ner når den
Eviges armar. Han drev bort dina fiender och sade:
Förinta dem! 28 Så fick Israel bo i trygghet, Jakob
fick leva i ostörd ro i ett land med säd och vin, under
en himmel som skänker dagg. 29 Lyckliga Israel,
vem är som du? Du är ett folk som får hjälp av
Herren, din skyddande sköld, ditt segrande svärd.
Dina fiender skall krypa för dig, i triumf skall du gå
fram över deras höjder.
Moses och de Utvalda
Moses tilläts se det förlovade landet, men togs
bort från folket före ockupationen, och detta ör
livets villkor för de utvalda, ty de kommer att
se Israel under Messias ledning som andliga
varelser.
Femte Mosebok 34:1-12 1 Mose gick från Moabs
hedar upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som
ligger mitt emot Jeriko, och Herren visade honom
hela landet: Gilead ända till Dan, 2 hela Naftali,
vidare Efraims och Manasses land och hela Judas
land ända till havet i väster, 3 Negevöknen och
Jordanslätten, dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger,
och ända ner till Soar. 4 Herren sade till honom:
”Detta är landet som jag med ed lovade Abraham,
Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. Jag
låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer
inte att gå över dit.” 5 Där i Moab dog Herrens
tjänare Mose, så som Herren hade sagt. 6 Han
begravde honom i dalen mitt emot Bet Pegor i
Moab; än i dag vet ingen var graven finns. 7 Mose
var hundratjugo år gammal när han dog, men hans
ögon hade inte försvagats, och hans kraft hade inte
sinat. 8 Israeliterna begrät Mose och sörjde honom i
trettio dagar på Moabs hedar, tills sorgetiden var
slut. 9 Josua, Nuns son, hade fyllts av vishetens ande
när Mose lade sina händer på honom. Israeliterna
lyssnade på honom och gjorde som Herren hade
befallt Mose. 10 Aldrig mer har det i Israel framträtt
en sådan profet som Mose, som Herren mötte
ansikte mot ansikte: 11 minns alla de tecken och
under som Herren sände honom att göra i Egypten,
med farao och hela hans hov och hela hans land, 12
och alla de skräckinjagande stordåd som Mose
utförde med sin starka hand i hela Israels åsyn.
Gud såsom Värdarnas Yahovah skiljer oss från
Hans tjänstgöring genom och med profeterna
Lagen och det Första Budordet [253]
under Yahovah. Vi skall inte ha några andra
gudar än Gud. Det finns ingen annan Eloah
förutom Eloah. Yahovah är vår elohim och vi
skall inte ha någon annan elohim framför
honom. Förmågan att bli till elohim, var
utsträckt av Gud till Yahovahs budbärare
genom den Helige Ande. Han blev till
överstepräst och öppnade för oss vägen att
kunna bli Guds söner i kraft av elohim, likt
hansjälv, från uppståndelsen av de döda. (jfr
Rom 1:4). Han är gjord till en elohim likt
Yahovahs Ängel vid vår ledning (Sak 12:8)
Page 23
Genom vår lydnad inför lagen till vår död, görs
vi också till Guds söner, som gudar och barn
till den Högste, alla av oss och skriften kan inte
bli bruten (Ps. 82:6; Joh 10:34-35).
