AVTAL 2017 –
Industrins konkurrenskraft avgör
AVTAL 2017 1
Avtalsförhandlingarna 2017 måste innebära ett trendbrott för jobben och kostnadsutvecklingen inom industrin. 120 000 industrijobb har försvunnit de senaste tio åren. Samtidigt
har arbetskraftskostnaderna under flera år stigit med 0,3-0,5 % mer per år än i våra viktiga
konkurrentländer. Även om Sverige har världsledande industriföretag, kompetenta medarbetare och avancerad teknik finns motsvarande förutsättningar även i många andra länder.
Därför blir kostnadsfaktorerna i många fall avgörande. Det enda sättet att bryta denna trend
är att sluta höja arbetskraftskostnaderna mer än omvärlden.
Avtalsförhandlingarna 2016 resulterade i ett ettårigt avtal. Den internationellt konkurrensutsatta industrin satte nivån för löneökningarna trots att LO:s samordning föll. Det var
positivt att industrin satte det så kallade ”märket”, men 2,2 procents kostnadsökning var
alldeles för högt. Det avtalsår vi nu är inne i är ett förlorat år för oss, som har som mål att
återta och stärka exportföretagens internationella konkurrenskraft.
Den ekonomiska utveckling som vi varnade för är nu ett faktum. De flesta större prognosmakarna som IMF, OECD, med flera, fortsätter revidera ner sina prognoser för global
BNP-tillväxt. Det mesta tyder på att världsekonomin kommer att fortsätta i samma spår som
under de senaste fem åren med betydligt lägre tillväxt jämfört med 1990- och 2000-talen.
Det begränsar efterfrågan på världsmarknaden och gör konkurrensen tuffare. Lägg därtill
de protektionistiska vindar som drar över världen med strandade TTIP-förhandlingar, Brexit
och nationalistiska vindar av olika styrka i Ryssland, Kina och USA.
Det är inte konjunkturen i Sverige som avgör exportföretagens utveckling. Det är de
svenska exportföretagens villkor jämfört med konkurrenter över hela världen som avgör
vilka företag som får exportframgångar och var investeringar görs och verksamheter växer.
Med en skakig internationell konjunktur och högre ökningar av arbetskraftskostnaderna
än många andra länder, är avtalsförhandlingarna 2017 viktigare än någonsin. Det är helt
avgörande att utgå från en realistisk bild av industrins internationella konkurrenskraft och
ekonomiska förutsättningar. Vi har formulerat tre huvudsakliga mål som måste uppfyllas
för att stärka företagens konkurrenskraft och långsiktigt bidra till svensk industris utvecklingsförmåga:
1. Avtalsnivåer som gynnar den internationella konkurrenskraften och gäller som ett ­”märke”
för hela arbetsmarknaden.
2. Ökad flexibilitet för att kunna hantera konjunktursvängningar gällande bemanning,
arbetstider och arbetsledningsrätten.
3. Utvecklade möjligheter till företagsnära lönesättning som ger utrymme att anpassa nivåerna efter lokala förhållanden.
Lars Askelöf förhandlingschef IKEM, innovations- och kemiindustrierna i sverige
Eva Glückman förhandlingschef TMF & Grafiska företagen
Maria Möller förhandlingschef SLA
Anders Canemyr förhandlingschef Livsmedelsföretagen
Anders Weihe förhandlingschef Teknikföretagen & teko
Per Widolf förhandlingschef Industriarbetsgivarna
AVTAL 2017 3
1. INDUSTRINS KONKURRENSKRAFT ÄR OCKSÅ SVERIGES
Sverige är ett litet land. Vårt välstånd och vår välfärd har alltid varit – och är – beroende av
frihandel och öppna gränser. Vi är stolta över våra framgångsrika företag, men vi är också
medvetna om att våra företag ständigt är utmanade. Den globala konkurrensen är knivskarp.
Industrin spelar en avgörande roll för det svenska samhällets utveckling och välstånd.
Exporten har under de senaste decennierna mer än fördubblats och industrins exportintäkter
motsvarar i dag omkring halva Sveriges BNP. Och tar man hänsyn till direkt och indirekt
sysselsättning står industrin i dag för en fjärdedel av alla arbetstillfällen i landet.
Varje dag tar industriföretag i Sverige – oavsett om de sysslar med tillverkning eller gruvbrytning, livsmedel eller läkemedel, stål eller kemi, skog eller möbler – matchen mot internationella konkurrenter på den globala marknaden. Företagens framgång avgör vår framtid.
Tack vare deras framgång kan vi även i fortsättningen erbjuda välbetalda jobb i Sverige.
Det i sin tur bidrar till att vi kan skapa resurser till skola, vård, omsorg och infrastruktur.
Den globala konkurrensen innebär att tillgången till teknik och kompetens är i stor sett
densamma över hela världen. Sverige har inte längre något försprång att tala om, vilket gör
kostnadsbilden och flexibiliteten till en avgörande fråga.
I den globala varuhandeln har den svenska industrin tappat marknadsandelar och är ett
av de länder i Europa där industriproduktionen har minskat mest det senaste decenniet.
Vi behöver ta kontroll över de förutsättningar som vi själva råder över för att stärka vår
internationella konkurrensförmåga. Förutom arbetskraftskostnaderna, en moderniserad arbetsmarknad och lönebildning, handlar det också om att skapa kompetensförsörjning i världsklass,
stärka innovationsförmågan samt öka möjligheterna att kommersialisera kreativa idéer i Sverige.
2. FRAMGÅNGSRIK SVENSK LÖNEBILDNING
Under 1970- och 80-talen hade vi en utveckling med höga nominella löneökningar, men även
höga inkomstskatter och låg produktivitet. Det bidrog till hög inflation, minskad köpkraft
och sämre konkurrenskraft för företagen.
Detta banade väg för en överenskommelse mellan arbetsgivare och fack; det så kallade
Industriavtalet 1997. Syftet med avtalet var att skapa en kontrollerad lönebildning för att
stärka industrins konkurrenskraft och ge goda villkor för de anställda.
Efter en omförhandling 2011 enades parterna om ett förnyat Industriavtal för att förstärka
och bredda parternas gemensamma arbete för att utveckla svensk industri. Det nya avtalet
är tydligare när det gäller industrins lönenormerande roll och innehåller delvis nya regler
för avtalsförhandlingarna.
I dag är Industriavtalet en hörnsten i svensk lönebildning. Det är undertecknat av 17
fackliga och arbetsgivarorganisationer och omfattar cirka 500 000 anställda. Men i själva
verket berörs ytterligare 1,5 miljoner arbetstagare eftersom Svenskt Näringsliv, LO, SKL och
Arbetsgivarverket också sluter upp kring industriavtalets skrivningar.
AVTAL 2017 4
AVTAL 2017 5
AVTAL 2017 6
Detta har medfört att den internationellt konkurrensutsatta exportindustrin fått en normerande roll för den svenska lönebildningen och Industriavtalet har blivit symbolen för ett
ansvarstagande samarbete mellan parterna på den svenska arbetsmarknaden. Ett samarbete
somlett till rimliga kostnadsökningar för företagen, samtidigt som de anställda fått en brareallöneutveckling.
3. SVERIGES EKONOMISKA VERKLIGHET
Finanskrisen för snart tio år sedan skakade om världsekonomin rejält. Det är den värsta
krisen vi upplevt sedan den stora depressionen på 1930-talet. Och trots att det gått flera år
påverkas fortfarande vår ekonomi av det som skedde. Det är ett faktum som ibland glöms
bort när Sverige lyfts fram som ett stabilt och konkurrenskraftigt land, bland annat av World
Economic Forum (WEF).
Visst – vi har en hög tillväxt i Sverige. Men problemet är att den är inhemskt driven. Den
globala utvecklingen kolliderar med ekonomin här hemma. Sanningen är att vi på senare år
tappat mark och släpar efter viktiga konkurrentländer som Finland, Tyskland, Nederländerna
och Storbritannien. Höga skatter, ökade bidrag och höjda reallöner påverkar inte bara den
svenska industrin negativt. Och inte bara industrin – när Sverige tappar exportintäkter då
går det också ut över den välfärd vi hittills kunnat vara så stolta över. Skolan, vården och
omsorgen drabbas.
För 2017 finns risk för en löneökningstakt som återigen är högre än i våra viktiga konkurrentländer. Det skulle försvåra vår konkurrenskraft avsevärt. Risken är stor att allt fler
industrier lämnar Sverige och lägger verksamheten i de länder där man får bättre avkastning
på sina investeringar. När exportmarknaderna inte självklart växer som tidigare ökar kraven
på den svenska industrins konkurrenskraft för att garantera en stark industriell utveckling
på sikt, konstaterade Industrins Ekonomiska Råd redan i en rapport 2014. Ett sjunkande
oljepris och en starkare krona har pressat inflationen nedåt. Just nu ligger den på drygt 1
procent. Trots detta har Riksbanken ändå valt att ligga kvar på inflationsmålet på 2 procent
(som sattes 1995).
Om industrins parter hade anat att inflationen skulle bli så låg hade de nominella löneökningarna kunnat hållas på en betydligt lägre nivå och ändå inneburit reallöneökningar. Värt
att notera är också att flera av våra viktigaste handelspartners har en inflation på under 1
procent, vilket ytterligare försämrar våra konkurrensmöjligheter eftersom vårt kostnadsläge
är för högt.
AVTAL 2017 7
4. AVTAL FÖR FÖRBÄTTRAD KONKURRENSKRAFT
Inför avtalsförhandlingarna 2017 är det tre huvudsakliga målsättningar som är helt centralaför
industrin och våra medlemsföretags möjligheter att stärka sin internationella konkurrenskraft
och bidra till Sveriges framtida industriella utveckling. Det handlar om att:
1. Värna ”märket” som sätts av exportindustrins villkor.
2. Öka utrymmet för flexibilitet i företagen.
3. Utveckla möjligheterna till företagsnära lönebildning.
VÄRNA ”MÄRKET”
Industrins exportintäkter svarar för hälften av Sveriges BNP, och de exporterande industriföretagens konkurrenskraft avgör hur det går med jobb, välstånd och välfärd i Sverige.
Reallönerna har sedan 2008 ökat ohållbart. Det har försämrat vår relativa konkurrenskraft med företagsnedläggningar och arbetslöshet som följd. Löneökningarnas nivå måste
ligga inom ramen för exportföretagens förmåga att bibehålla sin konkurrenskraft – det vi
kallar för ”märket”.
Det finns dock röster i debatten som ifrågasatt ”märket” och exportindustrins normerande
roll. Om vi inte förmår att värna den konkurrensutsatta industrins normerande roll för hela
arbetsmarknaden, kommer följden att bli företagsutslagning, ökad arbetslöshet och sämre
reallöneutveckling för alla.
Om andra branscher i Sverige får högre löneökningar än vad exportindustrin kan bära,
riskerar vi en löne- och inflationsspiral som urholkar konkurrenskraften. Under 1970- och
80-talen hade vi okontrollerade löneökningar, med hög inflation, sämre konkurrenskraft
samt uteblivna förbättringar för de anställda.
Industriavtalet – som tolv arbetsgivarorganisationer och fem fackliga organisationer skrev
under 2011 – slår fast att industrins parter ska sätta nivån för löneökningar och verka för
att arbetsmarknadens parter respekterar det.
Det bör understrykas att Industriavtalet har följts av motsvarande samarbetsavtal på de
flesta andra områden – inom privat såväl som offentlig sektor – där den konkurrensutsatta
sektorns normerande roll betonats. I Medlingsinstitutets uppdrag ingår idag att ta tillvara
och upprätthålla denna samsyn om den normerande rollen, och Industriavtalets ställning
på svensk arbetsmarknad står därmed i fokus för institutets arbete.
FLEXIBILITET
Med ökad specialisering i kombination med ekonomisk internationalisering, måste exportföretagen snabbt kunna ändra fokus eller omfattning på sin verksamhet, och snabbt kunna
möta upp- och nedgångar i efterfrågan. Flexibel resurssättning av verksamheten är därför
en princip som bör utvecklas.
AVTAL 2017 8
Visstid
Företagen måste ha möjligheter att anställa medarbetare på visstid för att kunna anpassa
personalstyrkan efter snabba förändringar i omvärlden. Det kan gälla vid frånvaro av ordinarie medarbetare eller bemanning vid särskilda projekt eller för säsongsarbete. Ofta är
en tillsvidareanställning ej tillämplig varför möjligheten i kollektivavtal och lag att anställa
medarbetare för en viss tid finns. Visstidsanställningar för arbetssökande kan fungera som en
språngbräda in på arbetsmarknaden, där visstidsanställning övergår till tillsvidareanställning.
Inhyrning
Ibland behöver företag tillfälligt öka sin kapacitet och behovsanpassa resurser utan att binda
upp sig vid långsiktiga kostnader. Då är inhyrning av arbetskraft en klok lösning. De främsta
orsakerna är t ex oförutsägbar variation i efterfrågan samt tillfälligt ökad arbetsbelastning.
Inhyrning gör att kärnkompetensen kan behållas och att verksamheten kan löpa vidare
på att ansvarsfull sätt.
Inhyrning sker också när medarbetare är frånvarande, för att lära känna personer inför
rekrytering, eller när specialistkompetens behövs under en begränsad tid. Inhyrning och
framväxten av bemanningsföretag är naturlig, nödvändig och här för att stanna. Samtidigt
bör man vara medveten om att den stelbenta och föråldrade lagstiftningen kring anställningsskydd i Sverige har lett till att tidsbegränsade anställningsformer och marknaden för
inhyrning växt snabbt. Mycket snabbare än vad som hade varit fallet med en arbetsrätt
utformad för dagens arbetsmarknad och globala ekonomiska verklighet.
Flexibla arbetstidsregler
Ett tredje sätt att skapa flexibilitet är ökad möjlighet till anpassning av arbetstiderna. I den
globala ekonomin blir det allt viktigare att värna och utveckla industriföretagens möjligheter att klara konjunktursvängningarnas inverkan på efterfrågan. Enkelt uttryckt varieras
arbetstiderna så att personalen arbetar mer vid hög efterfrågan och mindre när företaget
har låg beläggning. Detta är avgörande i en värld där vi har integrerade produktionskedjor
över landsgränser och krav på minsta möjliga lagerhållning med ”just in time” leveranser.
Säsongsvarierad arbetstid är också avgörande i säsongsberoende branscher för att kunna
möjliggöra helårsanställningar.
Under finanskrisen 2008–2009 slöts så kallade krisavtal för att låta anställda gå ner i
tid i stället för att varslas. Krisavtalen innebar att de anställda gick ner i arbetstid med 17
procent i genomsnitt, medan lönen sänktes med i genomsnitt 12 procent. 77 procent av
fackklubbarna som tecknade krisavtal bedömer att de undvek uppsägningar och enligt IF
Metalls beräkningar räddades 12 000 arbetstillfällen.
FÖRETAGSNÄRA LÖNEBILDNING
Det kan förefalla uppenbart, men en centralt bestämd löneökningstakt tar inte hänsyn
till företagens ekonomiska förutsättningar. Det är företagen själva, tillsammans med
anställda och deras organisationer, som bäst känner sin egen ekonomiska situation och
AVTAL 2017 9
lokala förutsättningar för produktion, försäljning och export. Marknaderna kan se helt
olika och produktivitetsutvecklingen varierar mellan företag och branscher. Därför är
det viktigt att ge enskilda företag möjligheter att anpassa lönesättningen till sina egna
faktiska förhållanden.
Medlingsinstitutets statistik visar att allt fler medarbetare omfattas av s k processlöneavtal,
ett sätt att utveckla den företagsnära lönebildningen. Enligt institutets bedömning omfattade processlöneavtalen på arbetsmarknaden närmare 800 000 anställda 2015, jämfört med
knappt 450 000 år 2013.
900 000
800 000
700 000
600 000
500 000
400 000
300 000
200 000
100 000
0
2012
2013
2014
2015
Antal anställda som omfattas av s k processlöneavtal. Källa: Medlingsinstitutet
Företagsnära lönebildning är något vi välkomnar. Samtidigt är det en komplicerad fråga då
processlönelavtalen förutsätter att den internationellt konkurrensutsatta sektorn normerar
löneökningarna. Utan ett framförhandlat procenttal finns det ingen nivå att förhålla sig till.
Om utfallet av löneökningarna i processlöneavtal skulle bli betydligt sämre än på siffersatta
avtalsområden är det otänkbart att de fackliga organisationerna skulle träffa överenskommelser om fredsplikt.
Fördelen med processlöneavtal är att företagen inte bara fokuserar på en siffra, utan i
dialog med anställda diskuterar hur verksamheten har utvecklats, vilka medarbetare som
presterat särskilt bra och vilken kompetens som måste värnas. Att flytta fokus till verksamhetens och medarbetarnas utveckling lägger grunden till bra processer för utveckling och
goda resultat. Företagsnära lönebildning skapar möjligheter som är viktiga att slå vakt om,
men i den nuvarande förhandlingsmodellen behövs en stupstock. En siffersatt nivå som gäller
om de lokala parterna inte kommer överens om annat. Den behövs för att exportindustrins
normerande roll ska kunna säkerställas.
AVTAL 2017 10
AVTAL 2017 11
Industrins konkurrenskraft avgör
avtalssajten.se – information, nyheter och debatt
