AVLIVNING AV HÄST
DESSA REGLER GÄLLER
Innehållsförteckning
AVLIVNING AV HÄST
AVLIVNING AV HÄST...........................................
SLAKT OCH AVLIVNING: STATISTIK.................
REGISTRERING AV HÄSTANLÄGGNINGAR.....
BLIVANDE LIVSMEDEL ELLER INTE?...............
Inte blivande livsmedel........................................
Blivande livsmedel..............................................
Vad händer om passet saknas?..........................
Avlivning................................................................
Vad händer med passet när hästen är död?.....
ALTERNATIV TILL SLAKTERI.............................
VAR GÖR MAN AV SIN DÖDA HÄST?................
Destruktion...........................................................
Kremering.............................................................
Nedgrävning - deponi..........................................
LAGSTIFTNING OCH TILLSYN............................
Jordbruksverket...................................................
Livsmedelsverket ................................................
Länsstyrelsen.......................................................
Kommun................................................................
AKTUELLA LAGAR OCH FÖRESKRIFTER........
Identifiering och läkemedelsanvändning..........
Livsmedelssäkerhet.............................................
Slakt......................................................................
Kadaver..................................................................
REFERENSER.......................................................
3
3
5
5
6
6
7
8
8
9
10
11
11
11
12
13
13
14
14
15
15
15
16
16
16
Under det gångna året har det varit många upprörda känslor i
hästsverige, och det har rått en viss oro och osäkerhet om vad
det egentligen är som gäller. Upphovet till all diskussion är införandet av hästpass och vilka konsekvenser det blir om man inte
skaffar ett sådant till sin häst. Några som blivit varse följderna
är de som skickat sina hästar till slakt, men blivit avvisade vid
slakteriet, då hästen saknat identitetshandling.
Kravet på obligatoriskt hästpass har funnits i Sverige sedan
1 mars 2002. Man har dock haft en period med övergångsregler, som sträckt sig fram till den 1 januari 2006. Det är alltså
först nu som samtliga Sveriges hästar ska vara försedda med
hästpass. Sedan 2002 har hästpasset dock varit obligatoriskt
för bl.a. de hästar som ska gå till slakt. Orsaken till obligatoriskt
hästpass var, att man från EU:s sida ville förbättra livsmedelssäkerheten även för hästkött.
Fr.o.m. 1 maj 2005 skärptes reglerna för hästslakt. Bl.a. infördes obligatorisk passkontroll vid slakterierna. Numera måste
slakterierna kontrollera, att hästen verkligen är avsedd för
livsmedelsproduktion. Hästen får aldrig ha blivit behandlad med
sådana medicinska substanser, som gör att köttet betraktas
som otjänligt som människoföda. Om så är fallet ska hästen/
köttet gå till destruktion.
Den här broschyren informerar om vad som gäller i samband
med avlivning av häst: Vart vänder man sig? Hur går det till?
Vad finns det för lagar och bestämmelser? Hur hanteras hästpasset? Broschyren tar upp både slakt för livsmedelsproduktion
och alternativa sätt att avliva häst.
SLAKT OCH AVLIVNING:
STATISTIK
Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB) och Jordbruksverket (SJV) slaktas det årligen ca 5 000 hästar i våra
svenska slakterier. Under 2005 slutade summan på totalt
3 227 hästar.
Detta är en minskning med drygt 35 % jämfört med året före.
Antalet hästar som årligen går till destruktion brukar röra sig
om samma storleksordning, som de som slaktas i slakterierna,
d.v.s. ca 5 000 hästar, men under 2005 ökade antalet markant.
Detta antas vara en direkt effekt av att det obligatoriska hästpasset infördes. Enbart Svensk Lantbrukstjänst tog hand om ca
6 000 hästar under 2005.
Antal slaktade hästar i Sverige
7
Antal (1 000-tal)
6
REGISTRERING AV
HÄSTANLÄGGNINGAR?
Eftersom många av Sveriges hästar trots allt går till slakt,
räknas de generellt som livsmedelsproducerande djur och inte
som sällskapsdjur, vilket annars är lätt att tro. Därför omfattas
nu många hästägare av den nya EU-förordningen om foderhygien, den s.k. foderhygiensförordningen ((EG) nr 183/2005),
som gäller fr.o.m. 1 januari 2006. Syftet med de nya bestämmelserna är att garantera konsumenternas trygghet genom god
livsmedels- och fodersäkerhet samt ökade krav på spårbarhet.
Därför ska alla som hanterar foder till livsmedelsproducerande
djur vara registrerade hos Jordbruksverket.
Det är alltså inte enbart lantbrukets djur, som berörs av den
nya förordningen, utan även stall och andra hästanläggningar.
Det räcker med att det finns en häst som kan komma att ingå i
livsmedelskedjan, för att ett helt stall eller en anläggning måste
registreras. De krav som ställs är att förebygga och undanröja
ev. risker under lagring och hantering av allt foder. Det innebär att foder inte får förorenas av tex. mögel, skadedjur eller
kemiska preparat. Vid inköp av foder ska man kontrollera, att
säljaren är registrerad hos Jordbruksverket, samt föra journal
över foderinköp och leveranser.
5
4
3
2
1
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Figur 1. Slaktstatistik för häst i Sverige mellan åren 1998 och
2005. (Källa: Jordbruksverket).
Hos landets länsstyrelser fick man under 2005 över lag in fler
ansökningar än vanligt från hästägare, som ville få tillstånd att
gräva ner sin döda häst hemma. Här finns ännu ingen statistik sammanställd, men enbart i Västra Götalands län ökade
antalet ansökningar med drygt 20 % jämfört med året innan.
Under februari månad i år rapporterade samtliga länsstyrelser
in antalet nedgrävda hästar i respektive län till Jordbruksverket.
Utöver det antal hästar som slaktas eller på annat sätt avlivas
i landet, finns det även ett betydande antal som exporteras för
slakt utomlands.
BLIVANDE LIVSMEDEL
ELLER INTE?
När det är dags att avsluta hästens dagar, finns det egentligen
bara två alternativ att välja mellan, när det gäller vad som ska
hända med hästkroppen efter avlivning. Antingen låter man köttet bli till livsmedel eller också inte. Detta är ett ställningstagande man som hästägare kan göra redan när hästen är föl. Om
man helt enkelt inte vill att hästen ska bli till livsmedel, bör man
så snabbt som möjligt få detta inskrivet i hästpasset - inte minst
med tanke på de nya kraven om foderhygien och registrering
av stall och anläggningar.
I hästpasset finns det förtryckta blad, där man som ägare ska
intyga om hästen ska bli till livsmedel eller inte. Oavsett vilket
alternativ man väljer, ska beslutet skrivas under av både ägaren
(eller företrädaren för ägare) och en företrädare för behörig
myndighet eller organisation, vanligtvis en veterinär, samt ort
och datum. Enklaste sättet att få detta gjort är i samband med
ett veterinärbesök. Så länge det inte står något i passet, räknas
hästen som ett livsmedelsproducerande djur.
Veterinären ska alltid kontrollera hästpasset före en behandling.
Därför måste ägaren alltid se till att ha hästpasset tillgängligt
varje gång hästen ska behandlas av veterinär. Om passet
saknas måste hästägaren kunna intyga om hästen är avsedd
för livsmedelsproduktion eller inte. Hästpasset ska visas upp för
veterinären och eventuellt fyllas i vid ett senare tillfälle.
Inte blivande livsmedel
Om man har beslutat att hästen inte ska gå till livsmedelsproduktion och detta är inskrivet i hästpasset, kan veterinären
behandla hästen med de mediciner och preparat som hon eller
han anser vara lämpligast vid uppkomna behov. Det är inte obligatoriskt för veterinären att skriva in behandlingen i hästpasset.
Blivande livsmedel
Om hästen är avsedd för livsmedelsproduktion, är det extra
viktigt med vilka preparat den ska behandlas. Veterinären
ska först och främst välja läkemedel, som är godkända för
livsmedelsproducerande djur, d.v.s. sådana vars verksamma
substanser finns med i någon av bilagorna I, II eller III i den s.k.
MRL-förordningen ((EEG) nr 2377/90). MRL står för Maximum
Residue Limit och förordningen innehåller bestämmelser och
gränsvärden för restsubstanser i livsmedel. Alla medicinska
behandlingar ska antecknas i hästpasset av veterinären.
Det kan uppkomma situationer, när veterinären anser, att det
inte är möjligt att välja ett för livsmedelsproduktion godkänt
läkemedel eller tvingas välja ett läkemedel, som är avsett för
ett annat djurslag. Även dessa behandlingar samt karenstider
måste naturligtvis föras in i hästpasset, så att det klart och
tydligt framgår den dag som hästen skickas till slakt. Väl på
slakteriet blir det den officiella veterinärens uppgift att kontrollera passet och därefter avgöra om hästen är lämplig som
livsmedel eller ej.
VAD GÄLLER PÅ SLAKTERIET?
Det finns ett stort antal lagar och förordningar, som reglerar hur
avlivning och slakt av häst får gå till. Ett urval av de viktigaste
och mest aktuella föreskrifter och förordningar finns listade i
slutet av den här foldern för den som vill läsa mer.
Enligt Djurskyddslagens 2 § ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Detta gäller även i samband med att ett djur ska slaktas.
13 §
När djur förs till slakt och när de slaktas, skall de skonas från
onödigt obehag och lidande.
14 §
Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tap pas av.
Andra åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött.
(Djurskyddslagen (1988:534))
Eftersom hästar är känsliga för ovana lukter och ljud, brukar
slakteriet komma överens med hästägaren om, när hästen ska
komma till slakteriet. Vanligtvis väljer man en tidpunkt på dagen,
då det är mindre aktivitet och man kan ta hand om hästen
direkt. Enligt (EG) nr 853/2004 får det dessutom inte dröja onödigt länge mellan ankomsttid och slakt.
Vad händer om passet saknas?
För att en häst ska få slaktas i ett slakteri, måste hästpasset
först kontrolleras. Enligt den nya livsmedelslagstiftningen, som
gäller fr.o.m. 1 januari 2006, är det krav på att slakteriet ska
ha hästpasset senast 1 dygn före det att hästen anländer till
slakteriet. Detta för att slakteriets officiella veterinär ska kunna
kontrollera hästpasset i god tid och slippa avvisa djuret utanför
slaktområdet. Livsmedelsverket kommer att tillämpa övergångsbestämmelser under en period, som för hästdjur sträcker sig
fram t.o.m. den 31 december 2008. Under övergångsperioden
är det tillåtet att lämna passet i samband med ankomsten till
slakteriet. Hästen får dock inte slaktas förrän den officiella
veterinären har gett sin tillåtelse ((EG) nr 853/2004, (EG) nr
2076/2005).
Skulle det mot all förmodan komma in en häst på slakteriets
område, som inte är godkänd för livsmedelsproduktion, eller att
man inte har fått in relevant information från livsmedelskedjan
inom 24 timmar efter hästens ankomst, ska hästen avlivas separat och förklaras otjänlig som livsmedel ((EG) nr 854/2004).
Hästen får alltså inte avlivas inne i slaktlokalen utan hänvisas
till en plats skild från andra djur. Kroppen ska gå till destruktion.
Kött från hästar, som har nödslaktats på annan plats än slakteriet, får användas som livsmedel, om det uppfyller samtliga nio
ställda krav gällande bl.a. hygien, spårbarhet och identifiering.
Dessa krav finns listade i (EG) nr 853/2004. En häst kan t.ex.
ha råkat ut för en olycka och skadats så pass illa, att den inte
klarar en transport till slakteriet utan istället fått avlivas på plats.
En veterinär ska dock ha genomfört en besiktning av hästen
före slakt. Hästen ska naturligtvis vara identifierad och avsedd
för livsmedelsproduktion.
Avlivning
Endast djur som fått klartecken från den officiella veterinären
får tas in i slaktlokalen för att slaktas. Hur avlivning ska gå till
finns reglerat i Djurskyddsmyndighetens författningssamling
(DFS 2004:12, L 22).
Avlivningsproceduren inleds med att hästen bedövas. Til�låtna bedövningsmetoder för häst är bultpistol och kulvapen.
Vapnet ska placeras i rät vinkel mot hästens skallben på ett
visst avstånd i förhållandet till ögonens placering. Vanligtvis dör
hästen omedelbart av bedövningsskottet, även om syftet är att
hästen ska förlora medvetandet. Därefter, inom 60 sekunder,
ska hästen avblodas för att garantera att den verkligen dör.
Avblodningen sker genom att båda halspulsådrorna, eller det
gemensamma blodkärl från vilket dessa utgår, öppnas. Innan
man fortsätter att hantera slaktkroppen, måste man kontrollera
att hästen verkligen är död.
Vad händer med passet när hästen är död?
När ett slakteri tar emot en häst för slakt, ska passet överlämnas till den officiella veterinären ((EG) nr 853/2004). Efter
slakt är det vanligt, att slakterierna skickar passet till Svenska
Hästavelsförbundet, SH, vilket är det förfarande som rekommenderas av Jordbruksverket. SH avregistrerar hästen, d.v.s.
skriver in att den är död. Även döda hästar som tillhör andra
rasföreningar noteras i ett separat register, innan passet skickas
vidare till aktuell rasförening för avregistrering. Efter avregistrering skickas passet till hästägaren.
Vissa slakterier skickar passet direkt till hästägaren, som i sin
tur får ombesörja att informationen når aktuell rasförening.
Detta är enligt SJVFS 2002:8 den korrekta hanteringen av
hästpass.
14 § …När hästen avlidit ska hästägaren meddela detta till
föreningen som utfärdat passet. Passet ska därefter makuleras. (SJVFS 2002:8)
I dag finns det inga entydiga regler för, hur själva makuleringen
av ett hästpass ska gå till. Vissa slakterier sätter en stämpel i
passet eller gör en notering, när hästen är avlivad. Även SH
brukar göra på motsvarande sätt. Om det är hästägaren själv
som handhar passet, är det mer tveksamt om det görs något
med passet över huvud taget.
ALTERNATIV TILL SLAKTERI
Många hästägare har svårt att se sin häst som blivande livsmedel och väljer därför andra utvägar, när det är dags att låta
hästen få sluta sina dagar. Andra har just inget större val p.g.a.
tidigare medicinsk behandling av hästen.
Om hästen är frisk, men ändå ska avlivas, kan man vända sig
till Svensk Lantbrukstjänst. Med hjälp av sina 13 professionella
entreprenörer täcker man in i stort sett hela landet. Mot kontant
betalning kan man få hästen avlivad och därefter borttransporterad för destruktion. Avlivningen ska bokas in i förväg och
kostar 300 kr/häst. Vid ordinarie insamlingsturer varierar kostnaden för hämtning och borttransport mellan 2 000 och 2 500 kr
beroende på om hästen väger mer eller mindre än 250 kg.
Svensk Lantbrukstjänst hämtar även självdöda djur. Insamling
sker i samband med entreprenörens ordinarie körningar i respektive område. Det innebär att en död häst kan få ligga och
vänta ett par dagar för att bli hämtad. Man kan begära direkthämtning, men då tillkommer dessutom milkostnader.
Numera har Svensk Lantbrukstjänst slutat med att utföra akuta
avlivningar. Vissa lokala entreprenörer kan dock fortfarande,
i egen regi, utför denna tjänst. Istället är det framför allt den
jourhavande distriktsveterinärens uppgift och skyldighet att
utföra akuta avlivningar. Det finns även vissa djurambulanser, som kan åta sig att utföra både akuta avlivningar och s.k.
trotjänaravlivning av häst. Djurambulans finns inte på alla orter.
Utförligare information finns på första uppslaget av den lokala
telefonkatalogen.
Avlivning sker ofta på motsvarande sätt som vid slakteriet,
d.v.s. bedövning med bultpistol och därefter avblodning. Veterinärer får även avliva genom att ge en överdos av narkosmedel
och sedan avlivningsvätska. Reaktionen kan ibland bli ganska
våldsam; hästen kan slå runt och utgöra en skaderisk för veterinären. Numera finns även avlivningsmedlet Somulose. Efter
injicering lägger sig hästen ner och dör. Nackdelen är att medlet
är mycket giftigt och måste hanteras med största försiktighet.
Kostnaden för att låta en veterinär avliva hästen varierar beroende på en rad olika faktorer. Utöver inställelse- och reseavgift,
tillkommer kostnader för bl.a. arbete och material. Kontant
betalning krävs av privatpersoner.
VAR GÖR MAN AV SIN
DÖDA HÄST?
När en häst väl är död (avlivad eller självdöd) och inte ska
användas som livsmedel, räknas den som animalisk biprodukt.
Enligt EU:s gemensamma regler får den därmed inte hanteras hur som helst p.g.a. risk för smittspridning och risk för s.k.
zoonoser. (En zoonos är en sjukdom, som kan överföras mellan
djur och människa). Det finns dock ett antal olika alternativ för
hästägaren att välja mellan, när det gäller vad som ska hända
med hästkroppen: destruktion, kremering eller nedgrävning/
deponering.
Destruktion
Destruktion innebär förstöring, oskadliggörande. Vanligtvis menar man total förbränning i ugn. Ett annat tillvägagångssätt är
sterilisering och därefter processning av restprodukterna till
fetter, kött- och benmjöl. Dessa används i sin tur för bl. a. ener-
10
giproduktion i t.ex. kraftvärmeverk och vid cementtillverkning.
Genom ny teknik kan man utnyttja nermalda kadaver direkt
som biobränsle, s.k. Biomal. Detta är ett enklare, billigare,
mindre energikrävande och mer miljövänligt sätt att ta hand om
kadaver jämfört med mer traditionell hantering.
I Sverige är det huvudsakligen processföretaget Konvex AB,
med huvudkontor i Lidköping, som tar hand om och destruerar
hästkroppar, som inte går till slakt. Totalt brukar det röra sig om
ca 5 000 hästar per år, men under 2005 tog företaget hand om
ca 6 000 hästar. Även SVA, Statens Veterinärmedicinska Anstalt i Uppsala, tar emot biologiskt avfall för destruktion utöver
material från sin obduktionsverksamhet. För att förhindra att
djur grävs ner och utgör en smittrisk, tar SVA (mot en kostnad)
även emot självdöda/avlivade djur som inte obduceras. Denna
verksamhet är dock marginell jämfört med Konvex.
Kremering
En annan form av destruktion eller förbränning i ugn är kremering, vilket innebär att man tar hand om askan efter ett enskilt
djur. Idag är det än så länge endast SVA som har möjlighet
att kremera en hel häst. Under 2005 kremerade SVA totalt 45
hästar. I framtiden kommer det troligtvis finnas möjlighet att
kremera hela hästar även i Skåne. Det finns långt framskridna
planer på att bygga en anläggning med en kapacitet att ta hand
om 2-4 stora djur per dygn.
En kremering av hela kroppen tillhör de dyrare alternativen att
ta hand om sin döda häst. I slutändan kan det totalt röra sig
om belopp uppemot ca 15 000 kr, när allt är inräknat (avlivning,
transport, kremering o.s.v.). Ett billigare alternativ är att kremera endast delar av hästen, oftast hjärta och vänster framben.
Denna tjänst går att få även hos ett mindre antal smådjurskrematorier.
Nedgrävning - deponi
Ett allt vanligare alternativ är att både låta avliva och begrava
sin häst hemma. Enligt EU-bestämmelser är det förbjudet att
gräva ner döda djur, såsom nöt, svin och får. När det gäller
hästar, kan man dock ansöka hos länsstyrelsens veterinärenhet, om att få begära avsteg från dessa regler (SJVFS
2003:58). Anledningen till att man kan få tillstånd är, att det inte
finns lika många farliga smittor, som kan spridas sig via häst-
11
kadaver som genom övriga produktionsdjur. Kostnaden för ett
tillstånd hos länsstyrelsen är 300 kr. Tillståndet ska betraktas
som en färskvara, d.v.s. man ansöker, när det är aktuellt. I
undantagsfall kan länsstyrelsen ge sitt medgivande direkt per
telefon, men vanligtvis får man svar med vändande post.
allmänna råd – om hur EU-direktiven ska fungera i Sverige.
Tillsynen av att lagar och förordningar efterlevs, utförs av
bl.a. länsstyrelserna och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder eller motsvarande.
Innan man ansöker om tillstånd hos länsstyrelsen, måste
kommunens miljöförvaltning kontaktas. En miljöinspektör
avgör om utsedd plats för deponering klarar reglerna i Miljöbalken. Kroppen får t.ex. inte grävas ner för nära någon vattentäkt eller annat känsligt område. Dessutom ska gropen
vara såpass djup, att djur hindras från att gräva upp kadavret.
Kostnaden för detta intyg varierar mellan olika kommuner. En
del tar inte ut någon avgift alls.
Jordbruksverket är regeringens expertmyndighet på det
jordbruks- och livsmedelspolitiska området. En av verkets
huvuduppgifter är att administrera EU:s jordbrukspolitik.
Bland annat utfärdar Jordbruksverket föreskrifter och övervakar användningen av läkemedel för lantbrukets djur och
sällskapsdjur, så att kraven beträffande säkerhet och kvalitet
uppfylls för veterinärmedicinska läkemedel.
Deponi betyder förvaringsplats för avfall. Därför tänker man
kanske först och främst på en soptipp eller avfallsstation, när
man hör ordet. All nedgrävning av kadaver räknas dock som
deponi oavsett plats. Därför behöver även soptippar begära
tillstånd för att gräva ner kadaver. Denna hantering av döda
djur blir dock alltmer sällsynt.
Man kan inte blunda för att det även sker en hel del s.k.
svartslakt och otillåten nedgrävning av hästkadaver runt om
i landet. Vilket omfång denna verksamhet har, vet man av
naturliga skäl inte. Inte heller hur stor den illegala exporten av
hästar är till slakterier i mindre nogräknade länder.
LAGSTIFTNING OCH TILLSYN
För de allra flesta hästuppfödarna/ägarna i Sverige är det
primära syftet inte att producera kött. De hästar som ändå går
till slakt och livsmedelsproduktion, måste dock klara samma
hårda krav på t.ex. produktsäkerhet och spårbarhet, som
övriga livsmedelsproducerande djurslag. Bestämmelserna
regleras via EU-lagstiftningens förordningar och direktiv.
EU-förordningar omarbetas inte till nationella föreskrifter utan
gäller direkt inom hela EU.
Den svenska regeringen ger i sin tur myndigheter, såsom
Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Djurskyddsmyndigheten, rätt att ge ut mer detaljerade regler – föreskrifter och
12
Jordbruksverket
Jordbruksverket är även arbetsgivare åt landets distriktsveterinärer.
Livsmedelsverket
Livsmedelsverket är en statlig myndighet, som bl. a. har det
överordnade ansvaret att leda och samordna kontrollen av
livsmedel och livsmedelsproduktion i landet. Arbetet sker i
nära samarbete med kommunerna, som i sin tur har huvudansvar för tillsynsarbetet. Samtliga slakterier i landet kontrolleras av Livsmedelsverket och alla djur som slaktas i Sverige
besiktigas av veterinärer från Livsmedelsverket.
Från och med 2006 införs strängare regler för säkrare livsmedel och bättre kontroll av hela livsmedelskedjan. Införandet av kravet att uppvisa hästpass i samband med slakt är
bara en del i detta arbete.
Djurskyddsmyndigheten
Den svenska djurskyddslagstiftningen gäller djur som hålls
av människor. Djurskyddsmyndigheten har det centrala
myndighetsansvaret för allt djurskydd enligt djurskyddslagen.
Förutom att utfärda föreskrifter och allmänna råd om hur t.ex.
slakt och avlivning av djur ska gå till, fungerar Djurskyddsmyndigheten även som vägledare åt kommuner och länsstyrelser i deras arbete.
13
Länsstyrelsen
I varje län i Sverige finns en länsstyrelse, totalt 21 stycken.
Länsstyrelsen är en statlig myndighet och fungerar som en
viktig länk mellan människor och kommuner å ena sidan och
regering, riksdag och centrala myndigheter å den andra.
På länsstyrelsen arbetar bl.a. länsveterinärer för att förbättra
djurhälsan och djurskyddet samt har i uppdrag att informera
och utbilda såväl lantbrukare som djurskyddsinspektörer. Man
utövar även tillsyn, d.v.s. kontrollerar att olika verksamheter
följer lagar och riktlinjer. Även granskning av hur kommunerna
sköter sina kontroller tillhör länsstyrelsens uppgifter.
Det är länsstyrelsen som ger tillstånd till undantag från förbudet att gräva ner döda djurkroppar.
Kommun
Enligt Djurskyddslagen är det kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd, eller motsvarande, som har det lokala ansvaret och den direkta tillsynen över djurhållningen. I de flesta
fall utförs arbetet av en djurskyddsinspektör. Djurskyddslagen
omfattar alla djur som hålls av människor. Även djurhantering
i samband med t.ex. tävlingar och transporter inspekteras.
Den kommunala djurskyddstillsynen omfattar dessutom tillsynen över att slakt- och avlivningsföreskrifterna följs.
Det är kommunens miljöinspektör, som godkänner platsen för
nedgrävning av en död häst.
14
AKTUELLA LAGAR OCH
FÖRESKRIFTER
Djurskyddslagen (1988:534)
Identifiering och läkemedelsanvändning
- Rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990
om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa
gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung
(även kallad MRL-förordningen)
- Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82) om
hästdjur som används till avel och identifiering av hästdjur,
saknr M 16 (ändrad genom SJVFS 2005:71)
(”Hästpassföreskrifter”)
- Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:116) om
val av läkemedel vid behandling av djur, saknr C 22 (ändrad
genom SJVFS 2005:61)
- Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:3) om karenstider vid hantering av livsmedel från djur som behandlats
med läkemedel, saknr H 65
Livsmedelssäkerhet
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
853/2004 av den 29 april 2004 om fastställandet av särskilda
hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
854/2004 av den 29 april 2004 om fastställandet av särskilda
bestämmelser för genomförandet av officiell kontroll av
produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som
livsmedel
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställandet av krav
för foderhygien
- Kommissionens förordning (EG) nr 2076/2005 av den 5
december 2005 om fastställandet av övergångsbestämmelser för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets
förordningar (EG) nr 853/2004), (EG) nr 854/2004 och (EG)
nr 882/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr
853/2004 och (EG) nr 854/2004
15
www.lst.se
Slakt
- Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om
hanteringen av vissa djurarter vid slakt eller annan avlivning
(DFS 2004:12, Saknr L 22).
- Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd (SLVFS
1996:32) om slakt av tamboskap och hägnat vilt, saknr H
190:3 (ändrad genom LIVSFS 2005:8)
Kadaver
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser
för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas
som livsmedel (”Biproduktsförordningen”)
- Miljöbalken (1998:808)
- Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:34) om
hantering av djurkadaver och andra animaliska biprodukter
(SJVFS 2003:58, Saknr K 14)
REFERENSER
Djurskyddsmyndigheten
Box 80
532 21 SKARA
www.djurskyddsmyndigheten.se
Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA
751 89 UPPSALA
www.sva.se
Statistiska Centralbyrån, SCB
Box 24300
104 51 STOCKHOLM
www.scb.se
Svensk Lantbrukstjänst AB / Konvex AB
Huvudkontor
Box 734
531 17 LIDKÖPING
www.svensklantbrukstjanst.se
Egen kontaktlista:
Veterinär:…………………………………………………............
Distriktsveterinär:………………………………………..............
Kommun (miljö- & hälsa):………….........................................
Länsstyrelse veterinärenhet):……………………………..........
Jordbruksverket
551 82 JÖNKÖPING
www.sjv.se
Svensk Lantbrukstjänst (lokal entreprenör):………….............
Livsmedelsverket
Box 622
751 26 UPPSALA
www.slv.se
Slakteri:……………………………………………………...........
................................................................................................
Djurambulans:………………………………………………........
LRF, Lantbrukarnas riksförbund
105 33 STOCKHOLM
www.lrf.se
Länsstyrelsen
16
17
Författare: Agr. Dr. Carina Palmgren Karlsson
Projektledning: Camilla Linder, LRF
Fotograf: Björn Tesch
Grafiskformgivning: Clausen Media
”Broschyren finansieras gemensamt av
EU och svenska staten”.
Producerad: Januari 2006
