Biodlare världen över tvingas se sina bin dö. Forskarna tvistar om orsaken, men
debattörerna menar att kemikalierna i jordbruket ligger bakom den ”tysta” katastrofen.
Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
Världens bin dör
Lasse Hellander, verksamhetsledare för Biodynamiska Yrkesodlarna.
Günther Friedmann, internationell biodlingsexpert.
Peter Schneider, biodynamisk yrkesbiodlare.
Bli medlem i Aftonbladet Snack och börja blogga
Biodlare: Bidöden kan få förödande konsekvenser för det
svenska jordbruket
Jorden över tvingas biodlare se sina bin dö. Under tiden tvistar forskarna
om varför. Bidöden är en stor ”tyst” katastrof som har slagit hårdast i USA och
Kanada, men även Afrika och Asien har stora problem. I Europa har antalet
bisamhällen minskat med en tredjedel – varje år, de senaste åren.
Bin har funnits i många miljoner år på jorden, men då i vilt tillstånd. De är
livsviktiga i ekosystemet eftersom de hjälper till med pollineringen av växter.
När bina besöker en blomma fastnar pollen i de fina hårstrån som täcker
kroppen, pollen som de tar med sig till nästa blomma och befruktar den.
När bina dör fungerar inte processen längre, vilket får förödande
konsekvenser. Det finns naturligtvis sätt att komma runt detta, men de
är både onaturliga och kostsamma.
Ett tragiskt exempel är de jordbrukare i Kina som använder sig av
människor för att pollinera sina fruktodlingar så att de ger skörd.
Bara i Sverige är binas arbete värt cirka 70 miljarder kronor om året enligt
Jordbruksverkets beräkningar, och då är inte honungsproduktionen inräknad.
Vad som orsakar denna tragiska utveckling är fortfarande en tvistefråga. Det
enda forskarna har lyckats ena sig om är att det är många olika samverkande
orsaker som ligger bakom. Men vi är övertygade om att den starkt
kemikaliserade odlingen världen över är huvudorsaken.
När forskningen inom växtområdet, vilken i huvudsak finansieras av
kemibolagen, fokuserar på nya sorter som kräver kemikalieanvändning för att
ge avkastning, förgiftas omgivningen allt mer. Växtsektorn har inte tagit och
tar inte ansvar för det övriga ekosystemet i världen. I Kanada kunde man
tidigare ha en god ekologisk biodling, men den ökade användningen av
genmodifierade växter som kräver intensifierad kemikalieanvändning har gjort
att det inte går längre.
Den moderna biodlingen har utvecklats för att få ut maximalt med honung
från varje samhälle, metoder som samtidigt bidrar till att bisamhället
försvagas. Huvudmomenten i denna metod är drottningodling med
inseminering eller konstlad parning, svärmbegränsning, vandringsbiodling och
invintring på socker. Allt detta stressar och försvagar bina, vilket gör att de
lättare dukar under vid påfrestningar.
I Sverige tar vi all den producerade honungen och ger bina socker som
vinterfoder, något de aldrig skulle äta i naturen.
Vi tror att en övergång till ekologisk eller biodynamisk odling är det
mest effektiva sättet att rädda bina. Samtidigt som det hjälper till att
balansera det övriga ekosystemet för att undvika kollaps gör det att
bina slipper utsättas för gifter.
Med ett ekonomiskt stödsystem till biodlarna kan vi också minska kravet på
honungsavkastning så att bin kan hållas med mer naturliga metoder. Då skulle
de kunna få behålla en del honung som vinterfoder, få möjlighet att komma i
svärmstämning och själva välja sina drottningar som får para sig med så
många drönare hon vill.
Om vi inte gör något kommer våra träd och blommor att dö. Eller så tvingas
vi göra som i Kina och själva krypa upp i träden och sköta pollineringen.
Lasse Hellander
Günther Friedmann
Peter Schneider
