Stress under tidig dräktighet hos sugga
Pia Razdan, Alfred Mwanza, Padet Tummaruk, Hans Kindahl, Fredrik Hultén,
Heriberto Rodriguez & Stig Einarsson
Inst för obstetrik och gynekologi, Box 7039, 75007 Uppsala, tel 018-671342, e-post [email protected]
Introduktion
Skötselrutinerna i dagens intensiva grisproduktion inkluderar ett antal händelser som kan agera som
stressorer för grisarna. Omgrupperingar leder inte bara till slagsmål för att återupprätta rangordningen, utan
även till perioder med minskat foderintag för de mer lågrankade djuren. Andra exempel på stressorer är hög
djurtäthet, karg miljö, transporter, negativ eller ingen djurskötarkontakt etc. När ett djur utsätts för stress så
aktiveras hypofysen och frisättningen av ACTH ökar dramatiskt. ACTH verkar direkt på binjurebarken och
orsakar en frisättning av glukokortikoider som kortisol. Dessutom, har glukokortikoider i sig en negativ
effekt på äggstocksfunktionen. Detta kan i första hand medföra en dysfunktion hos äggstockarna, men även
leda till embryonal död och total infertilitet.
ACTH-stimulering
Att injicera någon form av syntetiskt ACTH-preparat är ett av de vanligaste sätten att simulera en stressor.
Upprepade ACTH-injektioner med början 4-8 timmar efter ägglossning och därefter var 6:e timme under 48
timmar har visat sig medföra, inte bara en ökad kortisolfrisättning, utan även en initial stegring av
progesteron och en sänkt basalnivå av prostaglandin F2α -metaboliten (1). Hos de ACTH-behandlade
suggorna återfanns färre spermier bundna till zona pellucida och en fördröjd embryonal delningshastighet,
vilket tillsammans speglar en negativ förändring av äggledarmiljön. Äggens transporthastighet genom
äggledaren var dock oförändrad. ACTH-stimulering under tiden för implantationen har visats sig medföra
hormonella störningar hos suggan, utan att någon negativ effekt på fostrens överlevnad kunnat påvisats.
Fasta
Omgruppering av suggor leder ofta till slagsmål innan den nya rangordningen är etablerad och det kan hända
att de lågrankade suggorna inte får tillräcklig tillgång till mat de första dygnen. För att på ett kontrollerat sätt
efterlikna den här situationen har man i studier fastat suggorna 48 timmar (4 fodringstillfällen) direkt efter
ovuleringen, medan de har kunnat se på när kontrollsuggorna ätit sin foderranson (2). Det har medfört en
signifikant höjning av kortisol, prostaglandin F2α-metaboliten och fria fettsyror samt en lägre insulinnivå i
blodet hos de fastade suggorna. Istmusdelen av äggledaren fungerar som en fysiologisk sfinkter, ”lås” som
hindrar äggen att passera ner i livmodern. De hormonella förändringar som ägglossningen medför gör att de
cirkulära lagren av den glatta muskulaturen runt istmus successivt slappas, vilket leder till en vidgning av
äggledarlumen så att äggen kan passera. Fasta under 48 timmar visade sig leda till en fördröjd transport av
äggen genom äggledaren, troligen på grund av att de hormonella förändringar, som följer av fastan, gör
avslappningen av muskulaturen runt istmus fördröjs. Fasta under dag 13 och 14 i dräktigheten medför
hormonella störningar hos suggan både i blodet och i fostervätskan. Däremot har ingen effekt på den
embryonala överlevnaden påvisats.
Sammanfattning
Det finns en stor individuell variation i stresskänslighet bland grisar och varje stressor har en specifik effekt
eller ”biologiskt mål” vilket gör dem svåra att jämföra. Det kan därför vara svårt att utvärdera effekten av
stress på grisars reproduktion och produktivitet. Stress har en väl dokumenterad effekt på grisens biologi och
ett resultat av svår stress är störd reproduktionsfunktion. Ett önskvärt mål med stressforskningen är att utröna
vad som är skadlig stress för grisarna och när i reproduktionscykeln de är känsligast. Med denna kunskap
kan man sedan undvika stressade situationer när suggan är som känsligast.
Referenser
1. Razdan et al. 2002, Anim. Reprod. Sci., 70, 127-137.
2. Razdan et al. 2001, Acta Vet. Scand., 42, 15-25.
221
