MÅNADENS SJUKDOM GRISNINGSFEBER, PPDS Grisningsfeber har bytt namn flera gånger. Det nuvarande namnet PPDS, postpartum dysgalactia syndrome, betyder ”ett sjukdomskomplex med störningar i mjölkproduktionen efter grisning”. Förr kallades sjukdomen för MMA (mastitis-metritis-agalactia; d.v.s. juverinflammationlivmoderinflammation -upphörd mjölkproduktion) men numera anses livmoderinflammation vara en separat och mer ovanlig sjukdom. Diagnosen PPDS kan vara svår att ställa och kriterierna varierar, varför rapporterad förekomst spänner från 1 till 37 % av djuren. PPDS kännetecknas av nedsatt produktion av råmjölk/mjölk de första dagarna efter grisning. I den lindriga, subkliniska formen ses enbart försämrad mjölkproduktion med hungriga smågrisar som lätt blir sjuka och som inte ökar i vikt, men utan tydlig juverinflammation. Vid klinisk sjukdom får suggorna juverödem (vätskeutträde med ett hårt, rött och svullet juver) och feber. I allvarliga fall är suggorna kraftigt påverkade, ligger, har rödsprängda ögonvitor, upphörd foderlust (inappetens), förstoppning, juverödem, feber, och upphörd mjölkproduktion. Sjukdomen är troligen multifaktoriell men orsakssambanden är oklara. Flera olika teorier finns: En är att ffa koli-bakterier (Escherichia coli) infekterar juvret via spenkanalen. Bakterier eller delar av bakterier kan komma in i suggans blodomlopp och orsaka en blodförgiftning. En annan teori är att PPDS har samband med olika stress-hormoner som frisätts vid grisningen och orsakar en rubbad hormonbalans, som i sin tur påverkar mjölkproduktionen. En tredje teori anger ett samband med fetma och störningar i ämnesomsättningen. Vissa mögelgifter i foder eller strö kan också ha negativa effekter. Torv anses ibland kunna bidra till förstoppning. En tidig diagnos ställs utifrån oroliga, hungriga smågrisar med en ökad frekvens slagsmål. Ofta vägs flera olika symptom ihop: hungriga smågrisar, en slö sugga med nedsatt aptit, feber, juverinflammation, förstoppning, och flytningar från vulva. Uppgifterna om vad som är feber hos en nygrisad sugga varierar, allt ifrån temperaturer över 39,5˚C, till över 40,5˚C. Grisar har begränsad förmåga att svettas och har svårt att göra sig av med överskottsvärme. En nygrisad sugga med hög fodergiva har en hög ämnesomsättning, alstrar mycket värme och har dessutom ett isolerande fettlager. Det är inte otänkbart att en sådan sugga, framförallt om hon vistas i en varm omgivning, kan få svårt att göra sig av med överskottsvärme och därför får en ”normalt” högre kroppstemperatur, men sambandet är dåligt undersökt. Behandling varierar beroende på symptom och kan därmed variera både mellan individer och mellan besättningar. Kontakta er besättningsveterinär för rådgivning. Förebyggande ges ett fiberrikt fodermedel och suggorna ges möjlighet att motionera. Det är viktigt att suggorna har fri tillgång till vatten av god kvalitet. En minskad fodergiva de sista dagarna före grisning har i äldre studier visats kunna förebygga sjukdomen. Ett lagom hull är viktigt vid grisningen. Kontaktuppgifter: Magdalena Jacobson Box 7054 750 07Uppsala [email protected]