TRIPS – kontroversiellt patentavtal
Trade Related Intellectual Property Rights
TRIPS-avtalet (Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) reglerar
immaterialrätt, eller skydd av “intellektuell egendom“, som inkluderar bland annat
patent, copyright, skydd av varumärken, industridesign och affärshemligheter.
Patent är den starkaste formen av immaterialrätt och syftar till att ge utvecklaren
av nya produkter och tekniker ensamrätt på de ekonomiska vinsterna av
investeringar och utvecklingskostnader för en viss begränsad tidsperiod. Tanken
bakom patentlagstiftning är att forsknings- och utvecklingsprocesser ska främjas,
då ett företag som får patent på resultatet av sin forskning förväntas bli mer villiga
att satsa pengar på forskning. Den absoluta majoriteten av alla patent ägs idag av
företag från industrialiserade länder.
Patentlagstiftningar är framför allt nationella. Reglerna för vad som kan patenteras,
längden på patentperioder och andra villkor varierar mellan olika länder. Generellt
sett är patentskyddet starkare i industriländerna. Industrialiserade länder med stark
teknisk utveckling var också av naturliga skäl de som först utvecklade patentlagar.
Men de flesta av dagens i-länder har till viss del baserat sin teknologiska utveckling
på kopierad teknik från andra länder. USA kopierade till exempel brittisk teknologi.
Även de sydostasiatiska länderna byggde sin industrialisering delvis på att kopiera
och förbättra amerikanska och europeiska produkter.
Även om patentlagar är nationella har de länge koordinerats mellan olika länder och
det har varit möjligt att ansöka om patent i andra länder. 1967 grundades FNorganet
WIPO, World Intellectual Property Organisation, med över 200
medlemsländer idag. Men det var inte förrän WTO:s TRIPS-avtal trädde i kraft, som
det skapades en internationell minimistandard som reglerar vilka områden som
måste erbjudas patent, längden på patentperioder och hur starka rättigheterna
måste vara – något som tidigare hade lämnats åt den nationella lagstiftningen.
TRIPS-avtalet
TRIPS-avtalet förhandlades fram under Uruguayrundan och antogs som en
obligatorisk del av WTO:s övriga avtal 1994. Avtalet administreras av TRIPS-rådet.
TRIPS trädde i kraft med WTO 1995. U-länder fick dispens med tillämpningen fram
till år 2000. Några u-länder fick också uppskov fram till år 2005 för vissa
produktområden som de tidigare hade undantagit från produktpatentering, t.ex.
läkemedel. De minst utvecklade länderna har ännu längre uppskov längre. Uppskovet
har omförhandlas och förlängts flera gånger, senast 2013, och gäller nu fram till 2021.
Redan när avtalet skapades bestämdes det att det skulle göras en översyn av avtalet
in, som bland annat innebär översyner av implementeringen, men också en särskild
översyn av artikel 27.3(b),
som handlar om patent på livsformer. Denna sista översyn skulle ha börjat 1999,
men blev fördröjd och är ännu egentligen inte avslutad. En segsliten diskussion har
också förts i WTO om huruvida denna översyn endast ska omfatta om/hur mycket
medlemsländer har infört beslutade regler eller om den också ska omfatta effekter
av dessa regler med möjlighet att göra ändringar och tillägg.
Varför är patentregler så kontroversiellt?
TRIPS omfattar mycket mer än direkt handelsrelaterade frågor rörande
Forum Syd | Katarinavägen 20 | Box 15407 | SE-104 65 Stockholm | Sweden | tel: +46(0)8 506 370 00 | fax: +46(0)8 506 370 99 | www.forumsyd.org
immaterialrätt. Det skiljer sig också från övriga WTO-avtal genom att det snarare
handlar om att skydda monopol än att införa fler avregleringar. De minimistandards
för patentregler som TRIPS föreskriver är satta till en nivå som motsvarar de
industrialiserade ländernas lagstiftningar, vilket innebär att avtalet får störst
konsekvenser för fattigare länder
som ofta måste införa helt nya lagstiftningar. Länder har inte längre
flexibilitet att välja omfattningen på patenterbara områden. TRIPS innebär också att
nationella patentlagstiftningar nu övervakas av WTO:s tvistlösningsmekanism och
att länder därmed kan straffas med handelssanktioner om de bedöms bryta mot
WTO:s regler.
Patent på livsformer och genetiskt material
En av de mest kontroversiella delarna av TRIPs-avtalet är artikel 27 om
patenträttigheter. Den säger att produkt eller process måste kunna patenteras om
den är ny, innehåller ett “innovativt“ inslag samt går att tillämpas industriellt. Ett
patent innebär ett fullständigt monopol på den patenterade produkten eller
processen under en period av minst 20 år. Enligt artikel 27.3(b) får länder sedan
undanta växter och djur samt det som “i huvudsak“ är biologiska processer, men
inte mikroorganismer eller mikrobiologiska processer, från patenterbarhet. Gränsen
mellan vad som är biologiska processer och mikrobiologiska processer är dock
ganska flytande. Likaså finns inga riktigt klara gränser mellan mikroorganismer och
andra livsformer. De flesta u-länder har tidigare inte tillåtit patent på liv över
huvudtaget och för dem innebär paragrafen att det måste till helt ny lagstiftning,
ofta med stora konsekvenser.
Bönders rätt att spara utsäde
Växtarter går att undanta från patentering men om ett medlemsland väljer att
undanta växtarter från patent måste man enligt TRIPS införa något annat sorts
växtförädlarskydd. Det enda alternativa system som funnits sedan tidigare är
växtförädlarrätten UPOV, som i sin senaste version ligger mycket nära patenträtten.
UPOV är utvecklat i de utvecklade länderna för deras behov och det finns stora
farhågor bland fattigare länder att detta system ska förändra villkoren för småbönder,
som är beroende av
att spara sina fröer från år till år. Om utsädet är patenterat har bönderna inte rätt
att använda det utan att betala till patentinnehavaren. I takt med att allt fler
utsäden patenteras eller skyddas av växtförädlarrätt hotas böndernas rätt att spara,
byta eller sälja sina fröer. Det finns exempel från olika delar av världen på hur
böndernas rätt att spara och utbyta utsäde har begränsats kraftigt, framför allt när en
allt större del av grödorna består av genetiskt modifierade arter- dessa marknadsförs i
många länder hårt. Patentsystemet bidrar till att växtförädlingsarbetet koncentreras till
ett fåtal transnationella företag,
som framför allt satsar på de stora kommersiella grödorna.
Biostöld
Det förekommer även fall där företag söker patent på levande organismer eller
genetiskt material utan att erkänna eller ersätta den ursprungliga ägaren till
materialet eller den traditionella kunskapen som ligger till grund för utvecklandet av
produkten. Detta kallas biostöld (biopiracy). Det finns farhågor om att starkare
patentlagstiftningar ska leda till ökande fall av biostöld. TRIPS är inte direkt orsak
till biostöld, utan det är brister i nationella lagstiftningar som gör det möjligt. Men
TRIPS överlåter tolkningen av vad som menas med innovativt inslag till nationella
myndigheter och avtalet bidrar därmed inte till att förhindra dessa missbruk av
patent.
Patent på läkemedel
Innan WTO trädde i kraft 1995 hade många u-länder andra patentregler för
läkemedel än för andra varor. I Indien kunde man t.ex. patentera processen genom
vilken man tog fram läkemedlet men inte själva produkten. På så sätt kunde indiska
företag utveckla s.k. generiska kopior av läkemedel som var mycket lika de
ursprungliga produkterna. Dessa kopior var helt lagliga. Indien utvecklade därmed en
inhemsk läkemedelsindustri och kunde inte bara tillhandahålla viktiga läkemedel till
avsevärt lägre priser inom
landet, utan man blev också en viktig exportör av t.ex. billiga HIV-mediciner till
många länder i Afrika som själva saknade kapacitet att utveckla en liknande
produktion. (Även i Sverige blev det inte möjligt att ta produktpatent på läkemedel
förrän under 1970-talet).
För utvecklingsländer som inte har en egen läkemedelsindustri är detta förfarande – att
importera generiska kopior - som kallas ”parallell import” det enda alternativet för att få
tag på billigare läkemedel. Man kan då dra fördel av att det produceras billiga mediciner
på andra håll i världen. Förfarandet i sig med ”parallell import” är tillåtet under TRIPS.
Problemet är huvudsakligen att avtalet begränsar möjligheten i sig att producera
billigare läkemedel.
Enligt TRIPS-avtalet måste länder nu erbjuda i princip samma patentskydd för
läkemedel som för industriprodukter. Fr.o.m. år 2005 genomfördes detta även i
Indien för nya produkter. Ännu har effekten inte helt slagit igenom men många, till
exempel Läkare Utan Gränser, pekar på att detta kommer att innebära att
tillgången på billigare mediciner runt om i världen kommer att minska avsevärt.
Förutom att generiska produkter i sig är billigare har de visat sig även ha en
prispressande funktion på orginalprodukterna.
TRIPS tillåter vissa undantag
Genom en process som kallas ”tvångslicensering” kan länder utfärda licenser för
inhemsk tillverkning av läkemedel utan att de behöver tillstånd från
patentinnehavaren. Men det förutsätter att länderna har en relativt avancerad
läkemedelsindustri och förfarandet är förenat med ett antal villkor, att det ska råda
en ”nödsituation”, att licenserna endast ska gälla under en begränsad tidsperiod och
att kompensation ska betalas till patentinnehavaren.
När TRIPS-avtalet skrevs stipulerade det också att en eventuell produktion som
görs på grundval av tvångslicensiering ska vara övervägande för inhemskt bruk.
Detta senare kom dock under förhandling efter det att WTO:s ministermöte i Doha
år 2001 antog en deklaration som sa att TRIPS-avtalet inte borde stå i vägen för
viktigt arbete för den allmänna folkhälsan. Efter långa förhandlingar togs därför
beslut om att det i vissa fall ska vara tillåtet att exportera även tvångslicensierade
läkemedel.
Processerna såväl för tvångslicensiering som för export av
sådana produkter dock ganska krångliga, det handlar också om att direkt
utmana starka interssen, något som kan vara svårt för en del länder.
I takt med att TRIPS får större genomslag (att nya produkter kommer som det inte
sedan tidigare finns generiska (lagliga) kopior av) kommer troligen därför de långa
patentperioderna och bristen på konkurrens från lokal produktion att leda till att
tillgången på billig medicin minskar oavsett om dessa undantagsregler finns.
Mäktiga läkemedelsföretag dominerar
Läkemedelsbranschen domineras av stora transnationella företag. Det var också
flera av dessa storföretag som låg bakom initiativet till ett patentavtal i WTO. De flesta
patenten på läkemedelsprodukter innehas av transnationella företag baserade i nord.
TRIPS-plus
Det finns exempel på att i-länder använder bilaterala eller regionala handelsavtal
med länder i syd för att driva igenom strängare patentlagstiftningar än vad
TRIPSavtalet
egentligen föreskriver, s k TRIPS-plus regler. Den internationella
organisationen GRAIN har identifierat ca 50 fall där bilaterala eller regionala
avtal med utvecklingsländer kräver strängare patentregler än TRIPS.
Avtalen kräver bland annat att växtsorter som inte patenteras ska skyddas av UPOV
(TRIPS refererar inte uttryckligen till UPOV och definierar inte vad man menar med
ett “alternativt system”) eller tillåter inte undantag för patent på livsformer.
Läkemedelsindustrin utövar också påtryckningar gentemot u-länder för att de ska
anta TRIPS-plus-regler vad gäller läkemedelspatenten, till exempel förbud mot
tvångslicensering och parallell import, liksom möjligheter till förlängning av
patentperioder utöver 20 år. Möjligen var ett exempel på detta när fyrtio av
världens största läkemedelsföretag våren 2001 stämde Sydafrika i sydafrikansk
domstol. Företagen hävdade att Sydafrikas nya lagstiftning, som tillåter
tvångslicensering och parallell import av vissa aidsmediciner, stred mot såväl
Sydafrikas författning som TRIPS-avtalet. Läkemedelsföretagens agerande väckte
en stark proteststorm över hela världen och många menade att Sydafrika inte alls
gick bortom TRIPS’ bestämmelser. Företagen drog så småningom tillbaka sin
stämningsansökan så frågan blev aldrig prövad i domstol.
Afrikanska länder kräver revidering av TRIPS
Många fattigare länder var emot att TRIPS överhuvudtaget skulle införas i WTO. I
själva
förhandlingarna om avtalet deltog endast ett fåtal u-länder. Under de senaste åren
har däremot många utvecklingsländer deltagit aktivt i förhandlingarna och
diskussionerna
kring TRIPS. De afrikanska länderna lade redan inför WTO:s ministermöte i Seattle
1999 fram ett förslag på revidering av TRIPS-avtalet, som stöddes av många andra
länder i syd liksom av folkrörelser världen över. Förslaget innehöll bland annat krav
på ett stopp för patent på liv och att TRIPS måste harmoniseras med FN:s
konvention om biologisk mångfald. Det senare har sedan konkretiserats i förslag av
bland annat Indien. De minst utvecklade länderna, av vilka många också återfinns i
Afrika, stöder de afrikanska ländernas förslag och de framför dessutom krav på att
livsviktiga mediciner ska uteslutas från patenterbarhet.
Folkrörelser är kritiska
Folkrörelsers kritik är framför allt inriktad på effekterna av de två ovannämnda
områdena; patent på liv och patent på läkemedel. Förslaget från de afrikanska
länderna om en grundläggande revidering av TRIPS har ett brett stöd hos
folkrörelser världen runt. Även till exempel FN:s subkommission för mänskliga
rättigheter har uttryckt farhågor över TRIPS och menar att avtalet är tveksamt ur
ett mänskliga rättigheters-perspektiv. Kommissionen har framför allt pekat på
begränsningar av ursprungs- och lokalbefolkningars kontroll över sina genetiska
resurser och begränsningar i tillgången till livsnödvändiga mediciner som ett hot
mot de mänskliga rättigheterna.
Många, både folkrörelser och enskilda forskare, menar att TRIPS-avtalet står i
konflikt med FN:s konvention om biologisk mångfald, framför allt vad gäller en
rättvis fördelning av vinster från produkter framtagna på basis av biologisk
mångfald. FN-konventionen erkänner lokalsamhällens och länders rättighet till
kontroll och inflytande över hur deras genetiska resurser används.
Förutom de mycket konkreta ändringar som folkrörelser vill se i TRIPS-avtalet i
relation till läkemedel och genetiska resurser, vill många också se en större och mer
principiell diskussion om TRIPS påverkan på utveckling. Patenträttigheter handlar
alltid om en slags balans mellan företagens rättigheter och “den allmänna nyttan“
av utveckling och forskning. Men många ifrågasätter om inte TRIPSavtalets
kraftfulla förstärkning av patenträttigheterna som alla länder tvingats
införa tillgodoser patentinnehavarens intressen i alltför stor utsträckning och
allmännyttans intressen alltför lite.
