Hav i balans och levande kust och skärgård

HAV I BALANS
Hav i balans och levande
kust och skärgård
Gotländska delmål
104
Avgränsningar mot andra miljömål
104
Regionalt miljötillstånd
104
Hur når vi målen?
105
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas
107
103
Hav i balans och levande kust och skärgård
Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras.
Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden och natur och kulturvärden. Näringar,
rekreation och annat nyttjande av hav och kust ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla
områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.
Gotländska delmål
Skydd av marina miljöer
Senast år 2010 ska minst 50% av skyddsvärda marina
miljöer och minst 70% av kust- och skärgårdsområden
med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd.
Kustens kulturarv och odlingslandskap
Senast år 2005 ska en strategi finnas för hur kustens kulturarv och odlingslandskap kan bevaras och brukas.
Bifångster vid fiske
Senast år 2010 ska de årliga totala bifångsterna av marina
däggdjur vara så låga att de inte påverkar bestånden
negativt. Bifångsterna av sjöfåglar och oönskade fiskarter
ska ha minimerats till nivåer som inte har negativ påverkan på populationerna.
Långsiktigt hållbart fiske
Uttaget av fisk (inklusive bifångster av ungfisk) ska
senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att
fiskbestånden kan fortleva respektive återhämta sig.
Buller till havs
Buller och andra störningar från båttrafik ska vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade skärgårdsoch kustområden senast år 2010.
104
Utsläpp från fartyg
Utsläppen av olja och kemikalier från fartyg ska minimeras och vara försumbara senast 2010.
Avgränsningar mot andra miljömål
Alla övergödningsfrågor behandlas under miljömålet
Ingen övergödning. Frågor om föroreningar i form av
organiska miljögifter och metaller behandlas under målet
Giftfri miljö, förutom utsläpp av olja och kemikalier från
sjöfarten som behandlas under detta miljömål.
Regionalt miljötillstånd
Miljöproblemen i kust- och havsområden orsakas av
övergödning, miljögifter och överfiske, vilka leder till
störningar av ekosystemstrukturen, den biologiska mångfalden och den marina miljöns produktionsförmåga.
Kustnära ekosystem hotas dessutom av fysisk påverkan
från exempelvis bebyggelse, effekter av fartygs- och
småbåtstrafik och vissa fiskemetoder. Alla dessa verksamheter kan störa bottenlevande djur- och växtsamhällen. De grunda bottnarna är särskilt betydelsefulla som
rekryteringslokaler, uppväxtområden och födosöksområden för fisk. Gotland fyller ur det marina livets syn-
punkt funktionen av en grundbank i Östersjön. Även för
många fågelarter är Gotlands kust och omgivande hav av
stor betydelse, bl.a. är Hoburgs bank ett av de Europas
viktigaste övervintringsområden för alfågel. Kustens
strandängar hyser en rik fågelfauna. Främsta hotet mot
sjöfåglarna är oljeutsläpp.
Gotland har få skägårdsliknande miljöer, vilket gör att
de få som finns är värda att bevara (Slite-Fårösund).
Kulturhistoriskt värdefulla kustmiljöer har påverkats
negativt både i avfolkningsbygder och på grund av ökat
befolkningstryck. Exploatering av kustnära, attraktiva
områden, för bebyggelse och turism kan stå i konflikt
med bevarandeintressena. Ett exempel är utnyttjandet
(sommarstugifieringen) av strandbodar och fiskelägen,
som utgör en viktig del av det gotländska kulturarvet.
Enligt fiskeribiologernas bedömning är fiskeflottan inom
EU för stor och fiskekvoterna för höga i förhållande till
fiskbestånden. Överfisket har lett till att fiskade bestånd
har kollapsat. Dessutom har arternas inbördes förhållanden förändrats betydligt, vilket kan leda till förändringar i
andra delar av ekosystemet. Tillförlitliga undersökningar
om problemet med storlek och omfattning av bifångster
av fiskar, fåglar och däggdjur (säl) saknas. På Gotland
finns sedan 1998 ett arbete med att utveckla fisket efter
andra arter än torsk, för att minska beroendet och trycket
HAV I BALANS
på denna art. I detta ingår också att arbeta fram selektiva
fångstmetoder som minskar bifångster av marina däggdjur, fåglar och oönskade fiskarter. Undersökningar kring
bifångstproblemet avses genomföras.
Gotland ligger i den minst föroreningspåverkade delen av
Östersjön. De lokala föroreningskällorna är få och förhållandevis lätta att identifiera. Närsaltsbelastning sker från
lantbruket, reningsverk och enskilda avlopp. Gotlands öppna
och exponerade kust gör att vattenomsättningen är god.
Runt Gotland har under senare år låga syrehalter periodvis
uppmätts på grunda (50-60 m djup) och kustnära områden
som en följd av en lång period utan större saltvattensinbrott
från Atlanten. Varma somrar förekommer fiskdöd bland stationära arter på grunt vatten. I grunda vikar märks effekter
av havets övergödning i form av trådformiga grönalger.
Kunskapen om Östersjöns ekosystem, liksom om marina
system överhuvudtaget, har stora brister som måste täckas för att målen ska kunna nås. Miljön under vatten har
fortfarande en lägre prioritet än den ovan.
Närsaltsbelastningen har medfört ökad och förändrad
marin vegetation. Inverkan på blåstången är väl belagd
och de allt vanligare och mer omfattande algblomningarna är också uttryck av detta. Närsaltsbelastning behandlas
under Ingen övergödning.
I denna brackvattenmiljö, där såväl sötvattensarter som
marina arter lever vid gränserna av sin utbredning, innebär övergödningssituationen med ökad utbredning av
syrefria och syrefattiga djupa vattenmassor att fisket en
viktig faktor för fiskarters beståndsstatus. Ett omfattande
fiske får, särskilt vid perioder med sämre miljöförhållanden, en större inverkan på de mest utsatta arterna.
Höjd salthalt efter ett saltvattensinbrott ger t.ex. sämre
betingelser för sötvattensarter. Ett fortsatt högt fisketryck
på dessa arter påverkar då mer än under perioder med
lägre salthalt. Kunskapsläget om andra arter än torsk, lax,
strömming och skarpsill är mycket dåligt.
Det ökade intresset för utbyggnad av vindkraft till havs
har satt fokus på avsaknaden av kunskap om möjliga
effekter av detta på den marina miljön, t.ex. på grund av
buller, vibrationer eller elektromagnetisk strålning. Detta
är särskilt allvarligt då exploateringar i första hand sker i
grunda kust- och havsområden.
Den intensiva och ökande fartygstrafiken och de många
olje- och kemikalietransporterna i Gotlands farvatten,
utgör en risk för såväl livet under vattnet som för de
många fågelarter som finns i kustområdena och övervintrar i området.
Ökande turism, och ökande exploatering av kustområden
för bebyggelse och turism, orsakar ökande risker för
miljön. Planeringen för framtiden måste hantera många
intressen. Strandskyddet är ett viktigt instrument i detta.
Hur når vi målen?
Skyddet av områden och arter består bl.a. i att samhället
pekar ut vilka områden som bör skyddas mot exploatering på grund av stora natur- eller kulturvärden. Det
arbetet behöver fortsätta och har stöd i miljöbalken. EU:
s ramdirektiv för vatten blir ett viktigt verktyg för att precisera mål för och krav på miljötillståndet, t.ex. hur sammansättning av arter i kustnära havsområden bör vara.
En stor del av arbetet måste göras regionalt och lokalt,
såväl med skydd av områden som med annan tillämpning av lagstiftningen. Inom det marina området är det
internationella arbetet viktigt eftersom sjöfarten och det
kommersiella fisket i hög grad styrs av internationella
överenskommelser. Forsknings- och övervakningsinsatserna bör öka för att få bättre underlag för det internationella arbetet. Den nya Gemensamma Fiskeripolitiken
(GFP) kan få stor betydelse såväl för att minska fiskets
negativa miljöpåverkan som för att bevara kulturmiljöer
med anknytning till fisket. Genom att öka delaktigheten
105
av olika nyttjare- och intressekategorier i beslutsprocesserna, t.ex. genom regionala råd och lokal förvaltning av
det gotländska fisket, kan ökad samsyn utvecklas.
Inrättande av olika typer av reservat i marin miljö ger
ett långsiktigt skydd av höga naturvärden. Biotopskydd
av översvämningsstränder och grunda bottnar ger bl.a.
bättre förutsättning för rekrytering och uppväxt av fisk
och skaldjur. Reservatsbildningar kan ha såväl positiv
som negativ inverkan på andra verksamheter, som jordoch skogsbruk, byggande och fiske. Båttrafik i reservat
kan komma att inskränkas. Marina reservat, gränsvärden
för miljögifter i fisk och ändrade fartygsrutter ger inte
automatiskt en bättre havsmiljö, ett hav i balans. Det kan
däremot ge förutsättningar för att detta ska kunna uppnås.
Skydd av marina miljöer
Den gotländska kusten har ett visst skydd genom naturreservatet Gotlandskusten. Området Salvorev–Kopparstenarna
utgör Sveriges första marina reservat. Kunskapen om
skyddsvärden i vattnet runt Gotland, utifrån dess biologiska
funktion som grundområde i Östersjön, är i övrigt dålig.
Kustens kulturarv och odlingslandskap
För att nå målet måste områden med höga kulturhistoriska värden identifieras och program för skydd av dessa
värden utformas.
106
Bifångster vid fiske
Genom att fortsätta arbetet att ändra fiskeinriktningen
från torsk, och med mer selektiva redskap anpassade för
den typ av fiske som bedrivs runt Gotland, kan målet nås.
Detta arbete engagerar allt fler fiskare.
Långsiktigt hållbart fiske
Delmålet innebär ett långsiktig hållbart diversifierat
fiske, som är nära kopplat till föregående delmål. Olika
projekt har påbörjats för att kunna nyttja fler fiskarter
som alternativ till den idag torskfiskeberoende fiskerinäringen. Det gäller t.ex. flundra och strömming men också
i syfte att undersöka möjligheterna att nyttja arter som
simpa, sandräka och musslor. Gotland avses framledes
bli ett försöksområde för lokal förvaltning av fisket, där
olika intressegrupper kan delta för att skapa ett ekologiskt uthålligt nyttjande av resurserna.
Buller till havs
För att störningar från fartygstrafik, vattenskotrar och
buller från lastning ska kunna minimeras, måste de i första hand kartläggas och förebyggas.
Utsläpp från fartyg
Det skall finnas god beredskap vid oljeutsläpp. Avfall
från båtliv ska tas omhand på ett enkelt och godtagbart
sätt. Samverkan måste ske mellan olika aktörer. Utsläpp
och påverkan av bottenfärger behandlas under Giftfri
miljö.
Fakta
Gotlands kust och havsområden:
Gotland har omkring 80 mil kust. Salthalten i havet
är 6-7 promille. Kusten är exponerad med få skärgårdsliknande miljöer. Brukandet av hav och kustens
naturresurser har skapat värdefulla kulturmiljöer.
Kunskapen är dålig om naturvärden i omgivande hav.
Miljöpåverkan sker främst genom övergödning, fiske,
sjöfart, luftburet nedfall och utsläpp av giftiga ämnen.
Östersjöns vattenomsättning är långsam och vattenkvaliteten påverkas av tillflödet av sötvatten genom
vattendrag och inflöden av saltvatten från västerhavet.
Stora saltvatteninflöden från Nordatlanten ger goda
förutsättningar för marina arter att lyckas med reproduktion och tillväxt (jfr de rika årsklasserna av torsk
efter inflöden i mitten av 1970-talet). Under perioder
då vattenutbytet med västerhavet är mindre, missgynnas de marina arterna. Klimatet, såväl vindar som
driver vattenutbytet som temperatur som påverkar
produktionen, spelar också en stor roll för tillståndet i
havet.
HAV I BALANS
Konsekvenser om inga
åtgärder vidtas
Gotland har en stor del av sin attraktionskraft i sin kust
och havsnära miljö. En utarmning av natur- och kulturvärdena påverkar den biologiska mångfalden men också
rekreationsvärden.
Närsaltsläckaget till havet, övergödningen, gör att vattenkvaliteten försämras och orsakar ytterligare algblomning,
igenväxning av vikar och ändrad fiskartsammansättning.
Oljeutsläpp hotar överlevnaden av såväl fågelarter som
arter under vatten. Miljögifter kan medföra att nyttjandet
av fisk måste begränsas genom kostrekommendationer
och gränsvärden. Fisket riskeras också begränsas på
grund av överfisket, speciellt med avseende på hittills
attraktiva arter, vilket lämnar mindre attraktiva arter kvar
att fiska (t.ex. spigg och smörbult).
Bebyggelse av strandområden och omvandling av strandbodar och fiskelägen till fritidsboende, kan minska tillgängligheten och rekreationsvärdena för besökande och
hotar samtidigt kustens ekosystem.
107