MARIA ÅKESSON
Slamvulkaner - en översikt
Vulkanism associeras av de flesta med magmatisk aktivitet och väldiga lavaflöden. Trots detta finns
det över hela världen tusentals exempel på ”vulkaner” som oftast inte alls har med magmatism att göra
– slamvulkaner. Slamvulkaner drivs genom helt andra och mycket ytligare processer.
Slamvulkaner kan bildas i olika miljöer på en rad olika sätt vilket medför att egenskaper såsom
storlek, utseende, intensitet och sammansättning varierar kraftigt. På ytan uppträder de som allt från
små, anonyma sprickor till väldiga, dynamiska landskapssystem präglade av tusentals år av
kontinuerlig aktivitet. Trots detta betraktas slamvulkaner vanligen som ett enhetligt fenomen genom
vilka leriga, lösa, gas- och vattenmättade sediment och omvandlade bergarter återförs till markytan
eller havsbotten. I regel sker dessa processer med hjälp av stora mängder växthusgaser vilket innebär
att slamvulkaner har en betydande roll i den naturliga klimatdynamiken och därmed är av stort
vetenskapligt intresse. De skulle även kunna tänkas utgöra en stor ekonomisk resurs som möjliga
källor för naturgas. Vidare kan slamvulkaner, precis som magmatiska vulkaner, orsaka förödande
naturkatastrofer. Detta är just nu fallet på Java i Indonesien där en slamvulkan kallad LUSI sedan maj
2006 dagligen släpper ifrån sig tiotusentals kubikmeter lättflytande lera som bokstavligen talat dränker
alltmer omfattande arealer och tvingar tusentals människor att överge sina hem och odlingsmarker.
Försök att såväl minska som avleda flödet har hitintills misslyckats. Ingen förutsåg LUSIs utbrott och
ingen vet heller hur länge det kommer att fortgå. Då det dessutom spekuleras i att mänsklig aktivitet i
form av ett storskaligt borrningsprojekt kan ha varit den utlösande faktorn, blir det tydligt att vi har
mycket att vinna på att intensifiera och utveckla forskningen kring de hitintills relativt okända
slamvulkanerna och de processer som bildar dem.
Handledare: Karin Högdahl och Leif Johansson
Examensarbete 15 högskolepoäng i Geologi, Vt 2008. (Examensarbeten i Geologi vid Lunds universitet –
Berggrundsgeologi, nr. 219)
Avdelningen för Berggrundsgeologi, Geologiska institutionen, Centrum för GeoBiosfärsvetenskap, Lunds
universitet.
MARIA ÅKESSON
Mud volcanoes - a review
Mud volcanoes are pathways through and within which buried argillaceous loose sediments and
lithified rocks are altered and transported back to the Earth’s surface. The types of mechanisms of
formation, maintenance and triggering of this natural, sedimentary recycling-process vary largely
whereby external as well as internal properties of mud volcanoes differ greatly. Sizes range from
millimetres to kilometres, shapes from caldera-like collapse structures to protruding cones, grade of
activity from hardly noticeable to hazardous marked by kilometre-high flares of fire and emissions
from flowing, low-viscosity and water-dominated to high-viscosity, toothpaste-like muds. Typically,
mud volcanism also involves voluminous emissions of methane and carbon dioxide.
Of the roughly 2,000 onshore and offshore mud volcanoes known today, most are located and act
either along active, convergent plate boundaries although several examples are known from passive
continental margins and continental interiors marked by high sediment accumulation rates. Evidently,
mud volcanism is a pressure-dependant process.
As relatively unexplored windows into the Earth’s interior, worldwide occurring hazardous geological
features and significant contributors to global atmospheric and hydrospheric gas budgets, mud
volcanoes are of high scientific, economical, environmental and societal interest.
Advisor: Karin Högdahl and Leif Johansson
Degree project 15 ECTS credits in Geology – Lithosphere and Biosphere Sciences, Spring
2008. (Examensarbete i Geologi vid Lunds Universitet – Berggrundsgeologi, no. 219).
GeoBiosphere Science Centre, Department of Geology, Lithosphere and Paleobiosphere Sciences, Lund
University.
