Ett förslag på taxonomi för Bradypterus mandelli (Brooks, 1875)
komplexet baserat på analys av sång och mitokondrie DNA
Magnus Jäderblad
Klassificeringen av Bradypterus (seebohmi) mandelli komplexet har tidigare varit mycket
förvirrad. Först beskrevs den som en egen art, sedan blev den placerad i synonomi med
Bradypterus luteoventris av Henry Seebohm (1881) som förmodligen aldrig sett något
exemplar, sedan återigen behandlad som en egen art med flera underarter spridda över
Sydostasien. Dickinson m. f. l. (2000) presenterade ett förslag på klassificering baserat på
morfologi och skillnader i sång, men hade ej tillgång till DNA.
I detta examensarbete samlade jag in DNA från formerna på Java och Bali i Indonesien och
jämförde detta med DNA från nominatformen ifrån Darjeeling i norra Indien. Jag spelade
också in sången från dessa båda former samt formen seebohmi på Luzon i norra Filippinerna
och jämförde dessa inspelningar med sången från alla övriga former utom timorensis, vars
sång ej är känd. Resultaten avslöjar att Bali formen är mycket nära släkt med formen på Java
genetiskt, men står längre ifrån nominatformen ifrån Indien, vilket kanske inte var helt
oväntat. Det finns dock skillnader i sången från det olika formerna (genom hela komplexet)
som skulle kunna isolera de olika populationerna reproduktivt.
Examensarbete i Biologi 20 p
Systematisk Zoologi, Evolutionsbiologiskt Centrum
Uppsala Universitet
Handledare : Per Alström
