Morgonbön Johannelund 11/12 2006
Textläsning och predikan
Vi lyssnar till dagens text, ur Matteusevangeliet kap 11, Jesus sade till folket:
”12Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka
till sig det med våld. 13Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit
förutsägelser. 14Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. 15Hör, du som
har öron.
16Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på
torget och ropar åt andra barn: 17’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng
sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ 18Johannes kom, och han varken äter eller
dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ 19Människosonen kom, och han äter och
dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och
syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.”
Matt 11:12-19
Här sitter vi, kanske halvinneslutna i våra inre världar, nästan ogenomträngbara kokonger av
vintertrötthet och tankspriddhet? Blotta tanken på att behöva hamna i Juda karga och steniga
öken är frånstötande. Men människor strömmade dit, ut i öknen för att lyssna till en underlig
man, klädd i kamelhår och med goda kunskaper i hur man lättast fångar och tillreder
gräshoppor. Denne man var Jesu släkting: Johannes, döparen. Han manade folket som kommit
ut från Jerusalem och trakten kring Jordan: ”Omvänd er. Himmelriket är nära!” (Matt 3:2)
Folket bekände sina synder och Johannes döpte dem i floden Jordan.
Vad var det de gick ut i öknen för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än
profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall
bereda vägen för dig.” (Matt 11:8-10)
Vi sjunger ”Bereden väg för Herran” i adventspsalmerna och bekänner med Johannes att
Jesus är Messias, som skulle komma. Men det kan vara ganska svårt för oss, i alla fall för
mig, att verkligen bereda plats för Herren att rida in i mitt liv, mycket svårare än att sjunga om
det.
Johannes manar: Omvänd er, himmelriket är nära!
Men inte behöver vi omvända oss, vi är ju kristna, ja vi till och med sysslar med Gud på
heltid! Johannes, du kan vara lugn. Vi har fattat poängen! Så, så, gå nu ut i öknen igen och
tjata på några andra, eller bort till Heidenstams torg, där finns många ogudaktiga som skulle
behöva lite omvändelse.
… Himmelriket tränger fram, alltsedan Johannes dagar. I hebreiskan är ordet för rike eller
regentskap ’malkut’ tätt knutet till att vara kung ’mäläk’, inte till ett specifikt landområde,
som vi kanske lätt tänker. Guds rike är där Gud är den som regerar, där Gud är kung. När
kungar insattes på Gamla testamentets tid så smorde man dem med olja. Messias, eller
Kristus, som är den grekiska varianten av samma ord betyder Herrens smorde!
Genom Jesus började himmelriket tränga fram, men vad menar Jesus med att några försökte
rycka till sig det med våld? Det låter inte bra…
Tänker han på seloterna som var ett religiöst och militant politiskt parti som ville bli av med
den romerska ockupationsmakten och skapa teokrati, gudsvälde, i Israel? Eller tänker Jesus på
att både han själv och Johannes döparen, som båda verkade för Guds rike skulle hamna i de
judiska skriftlärdas och prästernas våld och avrättas? Både seloterna och de judiska ledarna
trodde nog att de handlade rätt och gav Gud äran, men ändå var det de själva som tog
regeringsansvaret från Gud. Man hade hört Guds ord, men inte lyssnat till Guds röst.
Vi teologistuderande riskerar att göra samma sak, att rycka till oss himmelriket med våld, att
själva ta makten över Gud. Om Gud är kung så gör man ju sig själv till kung när man tar makt
över Gud. [Ta på kungakronan] Det måste ju vara synd?! Kanske är det fler än jag som lätt
fastnar i den teologiska begreppsvärlden och gärna resonerar abstrakt om Gud och hans
egenskaper, om det är rätt eller fel att döpa barn, om vilken översättning av ruach som är den
bästa. Man är inte ensam när man läser Bibeln, men det är inte bara Gud som söker dialog
med oss där, utan där finns även en liten sällskapssjuk källkritiker som gärna vill ha någon att
samtala med.
Den teologiska kunskapen gör oss trygga att röra oss i de bibliska begreppen. Den som blir
riktigt påläst kanske kan beskriva hur man kan finna en nådig Gud ungefär lika väl som man
kan beskriva i vilken låda man hittar adventsljusstaken hemma i klädkammaren. Vi kan börja
känna att vi har koll på vem Gud är och vad Gud vill med oss, i oss och i världen riskerar vi
att göra oss själva till kungar över Gud och Guds rike. Livet med Gud kan bli väldigt
funktionellt och väldigt lite relation.
Lite pinsamt men också smärtsamt kanske flera av oss kan konstatera att vi ibland kommer till
Gud bara för att söka kraft, inspiration och ledning, istället för att sitta ner och vara med och
inför Honom som Är. Om den Gud vi tror på verkligen är hela universums och din och
min Herre och Gud, hur kommer det sig då att vi springer omkring och lägger vår tid
och vår omsorg på så mycket annat än på att umgås med honom själv?... Det är svårt att
finna en sund balans mellan det yttre livet: med sina arbetsbördor och olika behov och det inre
livet: att faktiskt komma och vara hos Gud och med Gud, nu och här i tiden. När Johannes
döparen såg att många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta sade han till dem:
”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då
sådan frukt som hör till omvändelsen. (Matt 3:7-8)
Tredje advent är en allvarlig dag i kyrkoåret där vi påminns om att Gud har makt att fälla oss
som syndare, vi har syndat mot Gud själv och står under Hans dom. Just uttrycket ”Hör, du
som har öron” är en formulering som återkommer ofta just när det handlar om domen.
Kanske några av oss behöver ta till oss Johannes döparens maning ”Omvänd er, himmelriket
är nära”.: att vi står vända åt fel håll, med Gud bakom ryggen. Teologi kan lätt bli en
bedräglig avgud som är så väl maskerad i kristen fromhet att den är svår att genomskåda. Vi
tror att det är Gud vi umgås med, men icke. Gud verkar inte vara så intresserad av teologi.
Han verkar vara mer intresserad av att möta vår blick, att vi ska möta Honom, att ta emot
Hans liv, Honom själv.
När får se hur vi faller och felar som människor, kristna och teologer får vi möjlighet att ta
emot ännu mer av Guds nåd. För att bli teolog i dess egentliga mening: att verkligen lära
känna Gud, måste vi utsättas för Gud själv och också vara beredda att låta hans ljus lysa på
oss och så lära känna oss själva, både de vackra och det svåra. Men Gud är och förblir trofast
och barmhärtig.
Även om vi vänder Gud ryggen om och om igen förblir Guds kallelse till oss ”Följ mig!”.
[Sätt ner kungakronan på altaret] Han har kallat oss till sig själv, varken något annat eller
något mindre, än sig själv. Det är en risk att läsa teologi och tro att vår kallelse främst är att
leva som kristna i världen, för att andra ska omvända sig. Att vittna om Gud kan vi bara göra
genom att ta emot Gud själv.
Johannes manar: Omvänd er, himmelriket är nära! Bana väg för Herren, gör hans stigar
raka.
Några ord för att avrunda:
Himmelriket är nära, ja, kanske till och med inom oss.
Vad är det som du och jag behöver vända oss om ifrån, eller från vad behöver vi lyfta blicken
för att stå ansikte mot ansikte med Gud själv.
Fastän platsen i vårt inre kan vara trång och full av bråte, är den stor nog för Gud, om vi är
beredda att stanna upp så att Han kan rida in. Åsnan är liten och tålmodig och Han som rider
på den har ett milt och ödmjukt hjärta. Jesus Kristus är kungen som älskar, även fallna
teologer, så att Han gav sitt eget liv för att ta vårt rättmätiga straff.
Låt oss ha någon minuts stillhet
Bön
Gud, förlåt oss som vänder dig ryggen för att själva bli kungar. Herre, vi ber att du skulle
hjälpa oss att leva våra liv öppna för dig, så att plats är beredd där du själv kan rida in som vår
Kung. Ge oss förstånd och klarsyn att se när vi ägnar för mycket tid och kraft åt sådant som
inte är viktigt nog. Herre, om Du framför allt är den som kallar oss till Dig själv, dra i oss
Herre, locka oss, var tydlig med vad som är Din vilja, Gud. Tack för att vi, trots att vi knuffat
dig av tronen och korsfäst Dig, får vara dina barn, riktiga kungabarn, genom Jesus Kristus, vår
Herre!
