Kristen vänskap

Kristen Vänskap
Fil 2:12–30
Av: Jakob Nygren
Inledning
- Trevligt att mötas tillsammans som syskon i tron till Gudstjänst och gemenskap. Jag
fortsätter på det tema, Fil.brevet, som ni i Törestorp är inne i nu. Idag är texten från Fil 2:1230. Läs.
Argument
- Illustr. Vi älskar att vara med dem vi älskar. Barnet som springer till morfars famn. En kopp
kaffe på morgonen med sin livskamrat innan resten av huset vaknar. Tystnaden vid matbordet
när man ber för måltiden. På en promenad med sin bästa vän. I skogen eller på en avskild
plats i bön till Gud. Osv. Vi älskar att vara med dem vi älskar. Och särskilt gäller det när vi
upptäcker en ny vänskap, det handlar predikan om idag, Ny Vänskap.
Bakgrund till brevet och stycket
- P. i fängelse (fångenskapsbrev tills. med Ef, Kol, o Filem.). Varför viktigt? P. talar så
mycket om glädje! En glädje inifrån, ur gem. med Gud, därför är ”Gläd er i Herren” ett
uttryck som genomsyrar hela brevet – P. eget livsideal, även i fängelset.
- Bakgrund till texten för idag i Fil.br. är situationen i förs. med konflikter och oenighet samt
att han i andra delen, v. 19-30, berättar nyheter ang. medarb. Timotheos och Epafroditos.
Del 1 v. 12-18
- I stycket innan (v. 12 Därför…) uppmanar han förs. att leva ”värdigt Kristi evang.” (1:27),
och de spänningar som uppstått i förs. behöver de lösas med Kristus som föredöme och
modell: som är ett tjänande och självutgivande sinnelag som visar vägen till kärlek och enhet i
församlingen.
- Och så i vår text säger han till mnskorna i Fil. att förverkliga denna modell, inte bara låta det
vara fina ord utan agera i handling, att de ska vara goda föredömen i förs. såväl som i världen
(v 12-18).
1
Vad ska dom då göra? De uppmanas att:
- Arbeta på frälsningen – Gud har gett dem ett nytt liv, en ny gemenskap och ny vänskap
och den förvandling som skett inom dem ska också ta sig uttryck utåt sett. Alltså, P. säger inte
här att de kan förlora sin frälsning, han säger att det som hänt inom dem, iom det nya livet i
Kristus, iom frälsningen i honom, så ska också det synas utåt och han knyter an till det i vers
14 då han säger att de ska göra ”allt utan knot och utan förbehåll”, dvs gör vad Kristus
gjorde.
- Följa Guds vilja – Det är Gud som vekar i dom, Gud gör jobbet, inte de själva – Det här är
nyckelversen i texten och de behövde bli påminda om att det inte är de själva utan Gud som
gör verket i dom och det liv som kommer ur det.
- Och när de håller sig till Livets ord – Ordet om ger liv – Kristus – så kommer de att lysa
som stjärnor på himlen, dvs omöjliga att dölja. Jesus uttrycker samma sak i Bergspred. (Mt
5:14-16), där han beskriver de troende som världens ljus och som en stad på ett berg. Det går
inte att dölja en ljus stad på ett berg.
- Glädjas – Så avslutar han den här uppmaningen genom att beskriva sin glädje för förs. och
uppmanar dem att vara glada och visa glädje med honom och varandra. En glädje som
kommer från Gud, inifrån och som genom den inre förvandlingen syns utåt.
- (Var landar dess uppmaningar i oss själva och i våra förs?)
Del 2 v 19-30
- Efter rådet att förverkliga den Kristusmodellen fortsätter han från v 19-30 att berätta nyheter
om sina vänner Timotheos och Epafroditos.
- Jag läste i en bok där förf. berättar att en kvinna skrivit till honom. Hon hade precis blivit
kristen och hon var så glad att Jesus vänner också hade blivit hennes vänner. Hon kunde dela
med sig av glädjeämnen och skratt men också problem i livet som sedan förvandlats till hopp,
tro och glädje. Hon beskrev den djupa nya glädje hon upptäckt genom sin nya vänskap.
- Paulus ger oss en fascinerande inblick i två av hans vänskapsförhållande där han beskriver 4
kännetecken på kristen vänskap och gemenskap.
4 kännetecken på kristen vänskap/gemenskap
- Äkta intresse
Timot. var grek och kom till tro genom en av P. missionsresor. Han kallar Tim. för son i
Herren och eftersom P. var äldre beskriver han deras vänskap som mellan far och son. Tim.
2
kom att följa med P. på hans resor och satt även i fängelse med honom, i vått och torrt delade
de den djupa vänskapen.
Han skickade ofta Tim. när han ville sprida info., råd eller uppmuntran och Tim var alltid lojal
och tillförlitlig mot P. Det är ju därför han skriver i v 20 om Tim: ”Jag har ingen annan med
samma förmåga att känna det rätta ansvaret för er.” (P. erkännande).
- Han uttrycker också att han älskade sin vän och medarb. Epafroditos. I v 27 skriver han att
Epafrod. var nära döden men Gud förbarmade sig över honom så att han blev friskt. Men Gud
förbarmade sig inte bara över Epafr. utan även över P. så att han skulle slippa uppleva sorg på
sorg.
- Ett kännetecken på djup vänskap är att visa äkta intresse för varandra, att man tillåter
varandra att vara sig själva och kanske bland det svåraste: att glädjas med den andre. ”Gläd er
med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter”(Rom 12:15). Ofta vill andra känslor
som avundsjuka och egoism stå i vägen för detta men genom en djup och äkta vänskap är det
möjligt och vi uppmanas fullt ut att sträva efter det.
Gemensamt fokus
- P. berättar också om hans, Tim. och Epafrod. gemensamma omsorg för Guds verk, och om
deras gemensamma fokus. Han poängterar hur viktigt det är för församlingen att de strävar åt
samma håll, dvs med blicken fäst på Kristus. De hade hamnat i ett läge då alla tänkte på sitt,
och inte på Jesu Kristi sak (v 21). De strävade alltså inte åt samma håll.
- Hur är det hos oss idag, i våra församlingar? Kör vi vår egen agenda av olika skäl, eller
strävar vi som församling åt samma håll med ett gemensamt fokus? Ett besvärligt scenario i
församlingar är när vi låter vår egoism och vårt eget självförverkligande ta över och styra vad
vi gör i församlingen. Hebr. förf. uppmanar oss att fästa vår blick på Jesus (Hebr 12:2) och
när vi gör det, då riktas våra blickar bort från oss själva och mot Kristus, då riktas vårt fokus
bort från oss själva och vi får ett gemensamt fokus; vi är på väg mot Kristus.
Tjäna tillsammans
- P. lyfter också upp hur de tre vännerna tjänar tillsammans. Hur de genom den kristna
vänskapen formar en gemensam vision och ett gemensamt mål för deras liv och jag vill hävda
att den kristna vänskapen är något i särklass. När Paulus uttrycker sig till sina vänner i hans
brev i NT använder han sig av uttrycken broder och syster. Ett uttryckssätt som var vanligare
förr i våra förs. men det finns något speciellt och alldeles särskilt med den kr. gemenskapen
3
som kännetecknas av bröder och systrar i Herren. Kanske skulle vi återvinna de uttrycken som
kännetecken på vår vänskap i Gud?!
- Att tjäna tillsammans var för de tre vännerna det viktigaste, inte att vara nr. 1. De illustrerar
det och Jesus uttrycker det gång på gång att vi ska tjäna varandra, den som vill vara stor hos
er ska vara den andres tjänare (Mk 10:43) och han själv satte standarden för det tjänande
ledarskapet när han tvättade lärjungarnas fötter i Joh 13:14.
Det har jag också gjort en gång. Det var en speciell och alldeles unik händelse. I Ukraina,
under en Nattvardsgtj. vid påsken för några år sen.
- Ett kristet, andlig ledarskap ställer sig därför aldrig frågan: Vem bestämmer?, utan frågan:
Vem/vilka kan vi tjäna? Detta innebär inte att det finns olika åsikter, det innebär istället att
man strävar efter ett gemensamt mål med de gemensamma fokusen för ögonen.
Risker och kamp
- Slutligen betonar också P. att det kristna livet och en djup äkta vänskap innehåller risker och
kamp. De första århundradena e Kr innehöll mycket förföljelse, lidande, tortyr, kamp och död
för de kristna och P. skriver att Epafroditos var beredd att dö för hans skull i v. 30. Jesus säger
också: Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner (Joh. 15:13).
All vänskap kräver att man tar risker. Man tar en risk att bli sårad och sviken. Men, först när
vi tar den risken finner vi den djupa gemenskapen. Jesus gjorde sig sårbar för sina vänner och
blev sårad av många. Vi måste i både relationen med Gud och med varandra öppna upp oss
och våga göra oss sårbara.
- Ibland tycker jag att vi i Sverige har en romantiserad och överdriven bild om vad kristna är
beskyddade ifrån. Lidande och förföljelse är lika mycket en konsekvens av tron som ett
undantag. I vårt land är vi förskonade på många sätt från detta, men inte helt. Många har fått
lida och lider för sin tro, men i andra delar av världen sätter människor sina liv på spel och dör
i följd av evangeliet och det finns väldigt många som kan vittna om hur andra har varit villiga
att ge sina liv för sina systrar och bröder. Ibland känns det som att vi kristna i Sverige fastnar i
småsaker … Vi behöver perspektiv. Vad som än sker i våra liv har Gud lovat att bära och gå
med oss men han har aldrig lovat oss ett smärtfritt liv. Nej, relationen med Gud och varandra
innehåller både risker och kamp.
Förstärkande
- P. ger oss en inblick i vad kristen vänskap är idag och det får vi bära med oss i fortsättningen
och låta Gud forma våra liv utifrån det. Amen.
4