JURIDISKA FAKULTETEN
vid Lunds universitet
Carl Scholander
Handledare: Ulrika Andersson
Att hamna i en särskilt utsatt situation
Om när utsatthet inte är hjälplöst nog
JUEN03
Termin: VT16
1. Inledning ............................................................................................................................................................ 3 1.1 Bakgrund och introduktion ................................................................................................................... 3 1.2 Syfte .............................................................................................................................................................. 3 1.3 Frågeställningar ........................................................................................................................................ 4 1.4 Disposition och avgränsningar ............................................................................................................ 4 1.5 Tidigare forskningsläge ......................................................................................................................... 5 1.6 Metod och material .................................................................................................................................. 5 1.7 Förkortningar ............................................................................................................................................. 5 2. Material ............................................................................................................................................................... 6 2.1 Allmäna rättsprinciper inom straffrätten .......................................................................................... 6 2.1.1 Nullum crimen sine poena legali och legalitetsprincipen .................................................. 6 2.2 Förarbeten och doktrin ........................................................................................................................... 6 2.2.1 Våldtäktsbestämmelsens andra stycke ..................................................................................... 6 2.3 Praxis ............................................................................................................................................................ 8 2.3.1 Södertäljefallet .................................................................................................................................. 8 2.3.2 Morafallet ......................................................................................................................................... 10 2.3.3 Tenstafallet ...................................................................................................................................... 10 3. Analys ............................................................................................................................................................... 14 3.1 Frågeställning 1 ...................................................................................................................................... 14 3.2 Frågeställning 2 ...................................................................................................................................... 16 4. Avslutande kommentarer och reflektioner ............................................................................................ 17 5. Källförteckning .............................................................................................................................................. 19 2 1. Inledning
1.1 Bakgrund och introduktion
Sexualiteten när något som ligger de flesta människor väldigt nära. Detta antagande borde
man relativt okontroversiellt kunna säga är en del i varför sexualbrott ses med så stor avsky
hos allmänheten. Sexualbrott chockerar och väcker avsky. Särskilt stora tenderar reaktionerna
att bli vid friande domar, något man ofta ser på sociala medier och på landets olika
debattsidor. En dom som rönte särskilt stor medial uppmärksamhet är det s.k. Tenstafallet, där
Svea Hovrätt till allmänhetens stora förtret friade alla tilltalade från anklagelserna om
våldtäkt. I Tenstafallet, åtalades sex pojkar mellan 15 och 16 år gamla för sex fall av grov
våldtäkt, en pojke ett fall av försök till grov våldtäkt och i andra hand åtalades alla sex pojkar
för sex fall av sexuellt ofredande. Händelserna i åtalet skedde under en hemmafest hos en av
de tilltalade i mars 2013. Under kvällen genomfördes ett antal samlag av skiftande slag
mellan målsäganden och de tilltalade, som för målsäganden var helt okända. Solna tingsrätt
fann att de tilltalade gjort sig skyldiga till grov våldtäkt, en uppfattning som Svea Hovrätt inte
delade och följaktligen frikände de tilltalade. I rikstäckande media framfördes att Svea
Hovrätt inte hade använt den senaste lagen när de dömde1, vilket åsyftar att den lagändring
som genomfördes från och med den 1 juli 2013 inte hade inträtt vid tidpunkten för
gärningarna som prövades i Solna Tingsrätt och Svea Hovrätt, och att Sverige borde ändra till
en samtyckeslagstiftning.2 Detta väcker en del frågor, exempelvis hur stor egentligen
skillnaden var mellan begreppet i ett hjälplöst tillstånd och i en särskilt utsatt situation, om
bedömningen hade kunnat vara annorlunda om lagstiftningen hade varit annorlunda?
1.2 Syfte
Syftet med min uppsats är att se över förändringen i våldtäktsbestämmelsens lydelse som
trädde i kraft den 1 juli 2013. Detta dels då bestämmelsen i största allmänhet anses vara
utvidgad, och dels med tanke på utfallet i och omständigheterna kring Tenstafallet. Ett
delsyfte är att se huruvida bedömningen i Tenstafallet hypotetiskt sett kunnat få ett
annorlunda utfall i det fall att händelseförloppet inträffat efter den 30 juni 2013.
1
Clark, Aftonbladet, 2013-09-27
Tuvhag, Svenska Dagbladet, 2009-09-29
2
Tuvhag, Svenska Dagbladet, 2009-09-29
2
”Tjatsex är inte våldtäkt” av Frida Svensson och Ylva Johansson samt ”Jag sa nej. Hur säger man nej
3
3 1.3 Frågeställningar
1. Vad är gällande rätt med nuvarande lydelse av BrB 6 kap. 1 § 2 st. avseende begreppet
i en särskilt utsatt situation?
2. Hade hovrätten rent hypotetiskt kunnat bedöma att målsäganden befann sig i en
särskilt utsatt situation om händelserna i B 6426-13 inträffat efter den 30 juni 2013?
1.4 Disposition och avgränsningar
I frågeställning 2 bygger jag en stor del av min analys på vissa antaganden. Detta då frågan är
helt och hållet hypotetisk till sin natur. Det mest centrala antagandet är att alla i processuella
skeenden i all väsentlighet är desamma, och där skillnaden ligger i den förändrade
lagstiftningen. Anledningen till att jag gör det här antagandet, är på grund av det faktum att en
annan lydelse av lagtexten mycket väl hade kunnat leda till skillnader i frågor som ställs,
utredningens fokus etc.
Med det sagt har jag valt att begränsa mig till att behandla det andra stycket i
våldtäktsbestämmelsen. Jag kommer således inte att behandla huruvida något är att betrakta
som en kvalificerad sexuell handling eller ej, vad som är att betrakta som våld eller hot om
brottslig handling och så vidare. Detta gör jag dels då uppsatsens övergripande syfte är att
utreda våldtäktsbestämmelsens andra stycke, och i andra hand att göra en hypotetisk prövning
av Tenstafallet, där den centrala frågan var huruvida målsäganden befunnit sig i ett hjälplöst
tillstånd mot begreppet i en särskilt utsatt situation. Vidare behandlas det i Tenstafallet frågan
kring huruvida de tilltalade gjort sig skyldiga till sexuellt ofredande, detta är något jag inte
kommer behandla då det inte ligger inom den huvudsakliga ramen för vad uppsatsen
behandlar. Ytterligare en aspekt av detta är att jag förutsätter att en gärning kan betraktas
såsom en kvalificerad sexuell handling i brottsbalkens mening när jag pratar om ett sexuellt
övergrepp. Jag tänker därtill inte se över rekvisitet otillbörligt utnyttja, med anledning av
uppsatsens omfång. Vidare avgränsar jag mig till enbart svensk rätt. Även om en komparativ
utblick kan tänkas vara intressant i ämnet, anser jag att uppsatsens hypotetiska natur gagnas
av ett fokus på enbart svensk rätt.
Uppsatsen inleds med en introduktion till problematiken. Varpå en genomgång av gällande
rätt följer, i denna ingår gällande lagtext med bakomliggande förarbeten och doktrin. Därefter
4 följer äldre, men för ämnet relevant praxis som används för att illustrera vissa av de
grunddrag i den föregående regleringen som fortfarande är centrala för bestämmelsen. Vidare
kommer jag att djupgående se över Tenstafallet, och ingående redogöra för dels rent faktiska
sakomständigheter och dels hovrättens domskäl. Varefter jag går över till min analysdel. Där
kommer jag först att försöka att besvara vad som är gällande rätt avseende begreppet i en
särskilt utsatt situation. Därefter kommer jag att titta närmare på Tenstafallet och se om man
rent hypotetiskt hade kommit till samma utfall idag i bedömningen av sakomständigheterna
som ledde fram till den friande domen.
1.5 Tidigare forskningsläge
Om man ser till det övergripande ämnesområdet i uppsatsen, det vill säga sexualbrottet
våldtäkt, har det skrivits spaltmeter. Det är ett brott som intresserar både jurister och
allmänheten. Men angående Tenstafallet tycks det juridiska intresset inte vara lika starkt.
Dock har jag funnit två uppsatser som behandlar medierapportering kring målet.3 Vilket kan
ses som att rapporteringen kring målet i sig tycks vara väldigt intressant.
1.6 Metod och material
Jag har arbetat utifrån en rättsdogmatisk metod i arbete. Där jag har utgått ifrån erkända
rättskällor såsom lagtext, praxis och förarbeten för att besvara mina frågeställningar.
Uppsatsen är tungt baserad på praxis, då en del av syftet är att göra en grundläggande
utredning av ett mål och då den primära rättstillämpningen sker i domstolarna.
1.7 Förkortningar
BrB - Brottsbalken
BrP - Lag om införande av brottsbalken
HD - Högsta Domstolen
HovR - Hovrätten
RF - Regeringsformen
TR - Tingsrätten
3
”Tjatsex är inte våldtäkt” av Frida Svensson och Ylva Johansson samt ”Jag sa nej. Hur säger man nej
så det blir ett nej?” av Johanna Westergård och Kristin Westesson.
5 2. Material
2.1 Allmäna rättsprinciper inom straffrätten
2.1.1 Nullum crimen sine poena legali och legalitetsprincipen
Inom svensk straffrätt tillämpas den så kallade legalitetsprincipen. Detta innebär att man inom
straffrätten är bunden av den tryckta lagtexten på ett helt annat sätt än inom civilrätten.
Legalitetsprincipen innefattar två förbud, dels förbudet mot retroaktiv strafflagstiftning och
dels förbudet mot analog tillämpning utav straffbud.4 Förbudet har fått sin innebörd via den
latinska sentensen nullum crimen sine poena legali, det vill säga inget brott utan
kriminalisering via lag.5 Detta stadgas i RF 2 kap. 10 § och BrP 5 §. Vidare stadgas i BrB 1
kap. 1 § att brott är den gärning som är belagd med straff i antingen BrB eller annan lag.6
2.2 Förarbeten och doktrin
2.2.1 Våldtäktsbestämmelsens andra stycke
BrB 6 kap. 1 § 2 st.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som
enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på
grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom,
kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i
en särskilt utsatt situation. (Lag 2013:365)
Lagändringen
I och med lagändringen som genomfördes den 1 juli 2013 ändrades lydelsen av BrB 6 kap. 1
§ 2 st. till att innehålla begreppet särskilt utsatt situation istället för den tidigare lydelsen
hjälplöst tillstånd och att den exemplifierande uppräkningen av rekvisit kompletterades med
rekvisitet allvarlig rädsla. Den nya lydelsen omfattar den tidigare, men utvidgar därtill
tillämpningsområdet till att omfatta även andra fall.7 Bristerna i den tidigare lydelsen låg
kring i situationer anknutna till de så kallade utnyttjandefallen. Närmare bestämt en situation
där en person utnyttjar att offret är i en särskilt utsatt situation, men likväl inte är i ett hjälplöst
tillstånd, för att utsätta denne för ett sexuellt övergrepp.8
4
Leijonhuvud, Wennberg, s. 22-23
Prop 1993/94:130 s.13
6
Prop 1993/94:130 s.14
7
Karnov Brottsbalkskommentar, 6 kap. 1 § 2 st., Göran Nilsson
8
Prop 2012/13:111 s. 28-29
5
6 Allvarlig rädsla
Avseende begreppet allvarlig rädsla infördes det för att tydliggöra att en sådan omständighet
kan ligga till grund för att offret ska anses vara i en särskilt utsatt situation. Det centrala i
bedömningen är hur situationen tett sig för offret. Vidare ska det för att rädslan ska betraktas
som allvarlig, vara en rädsla utav ett kvalificerat slag.9 Ett exempel på detta är så kallad
frozen fright, vilket ska förstås som en situation där offret på grund utav att denne paralyseras
av skräck möter övergreppet med passivitet.10
Särskilt utsatt situation
Bedömningen för huruvida en person befinner sig i en särskilt utsatt situation grundas i en
helhetsbedömning av omständigheterna i det aktuella fallet. Omständigheterna som tas i
beaktning kan vara av skiftande karaktär, och dels vara hänförliga till offret som person och
dels yttre omständigheter, vidare karaktäriseras en särskilt utsatt situation av att offrets
möjligheter att freda sin sexuella integritet och värja sig gentemot ett sexuellt övergrepp är
klart begränsade. Vidare krävs det för straffansvar inte att offret saknar total förmåga att freda
sig gentemot ett sexuellt övergrepp eller att offret saknar kontroll över sina handlingar. Ett
flertal olika omständigheter kan sammantaget skapa en särskilt utsatt situation i fallet vid en
samlad bedömning.11 De fall där offret är i ett berusat och sömndrucket tillstånd är exempel
på sådana situationer där offret har begränsade möjligheter att freda sin sexuella integritet och
värja sig mot sexuella övergrepp. Avseende en person som till följd utav alkoholberusning
eller drogpåverkan krävs inte att påverkanstypen är atypisk, något som krävdes innan
lagändringen den 1 juli 2013. Utan en person som till följd av påverkansgraden har klart
begränsade möjligheter att freda sin sexuella integritet kan ha befunnit sig i en särskilt utsatt
situation.12 Ett annat exempel är då gärningsmannen på ett vilseledande sätt utger sig för att
vara en tidigare sexpartner med offret, och sedermera lägger sig bredvid denne i ett nedsläckt
rum för att sedan utföra sexuella handlingar på det slumrande offret.13
Vid en särskilt hotfull situation är det möjligt att det krävs mindre grad av påverkan än om vid
en situation som inte är betrakta som hotfull. Vid vissa fall kan det tänkas att de yttre
omständigheterna i sig skapar en särskilt utsatt situation. Ett exempel på ett sådant fall är när
9
Prop 2012/13:111 s. 113
Prop 2012/13:111 s. 113
11
Prop 2012/13:111 s. 29-30
12
Zeteos brottsbalkskommentar, 6 kap. 1 § 2 st.
13
Prop 2012/13:111 s. 112-113
10
7 en person erbjuds att få massage utförd, men som sedermera överrumplas av denna sexuella
handling.14 Vidare är det inte relevant för bedömningen huruvida hindret som offret ska värja
sig emot är av en psykisk eller en fysisk natur.15
Vid uppsåtsprövning i förhållandet till rekvisitet särskilt utsatt situation är det inte nödvändigt
att gärningsmannen själv klassificerar den situation som målsäganden befinner sig i som
särskilt utsatt. Förekomsten av de faktiska omständigheter och sakförhållanden som
domstolen bedömer är tillräckligt. Ett exempel på sådana omständigheter och sakförhållanden
är bland annat berusning. Detta förhållande gäller även rekvisitet att otillbörligt utnyttja.16
2.3 Praxis
2.3.1 Södertäljefallet
I NJA 1997 s. 538 (hädanefter benämnt som Södertäljefallet) påtvingade de tilltalade
målsäganden, som vid tillfället var kraftigt berusad, åtskilliga orala och vaginala samlag.
Målsäganden fördes under kvällen i bil till för henne okända platser där sedermera de
tilltalade genomförde samlag med målsäganden. Vidare fördes målsäganden till en lägenhet i
Ronna där de övriga samlagen genomfördes. Åklagaren yrkade ansvar enligt 6:1 alternativt
6:3 BrB, men för p. 9 av åtalspunkterna väcktes ej något alternativt åtal enligt 6:3 BrB. Där
yrkades enbart ansvar för den våldtäkt som genomfördes i baksätet när bilen stod parkerad
utanför en skola, vilket var kvällens sista samlag. Målet prövades i Högsta Domstolen efter att
Riksåklagaren överklagat Svea Hovrätts dom, där hovrätten ogillade samtliga åtalspunkterna.
HD konstaterar i domskälen att begreppet vanmakts innebörd är tämligen klart, och syftar till
en i princip fullständig oförmåga att freda sig mot gärningen, exempelvis på grund av
medvetslöshet eller sömn. Avseende begreppet “annat hjälplöst tillstånd” anförs att det finns
utrymme för tolkningar. HD anför att de typfall som omnämns i doktrin och förarbeten för att
illustrera begreppets innebörd leder emellertid till att begreppet borde tolkas snävt. Fallen som
nämns är när den angripne på grund utav kraftig alkoholberusning eller narkotikapåverkan
saknar förmåga att uppfatta att denne utsätts för sexuella närmanden, eller att en person på
grund av kroppsskada eller sjukdom är oförmögen att göra motstånd mot gärningen eller
uppfatta gärningens innebörd. Vidare har det anförts i doktrin (här hänvisar HD till Jareborg,
14
Prop 2012/13:111 s. 30-31
Zeteos brottsbalkskommentar, 6 kap. 1 § 2 st.
16
Prop 2012/13:111 s. 113
15
8 Brotten 1, 1984 s 323) att situationen där någon har sexuellt umgänge med en person som på
grund utav en frivillig berusning av alkohol eller annan drog saknar hämningar skulle kunna
anses vara en situation som faller under nämnda lagrum.
I målet bedömde HD att målsägandens alkoholpåverkan var påtaglig, men att situationen inte
var av sådan art att målsäganden inte på grund utav berusningen i sig kunde motsätta sig
samlag från den tilltalades sida. Målsäganden var heller inte i den situationen att hon var
oförmögen att uppfatta att de tilltalade genomförde sexuella handlingar med henne. Men HD
resonerar att målsägandens onyktra tillstånd måste ha påverkat hennes förmåga att värdera
situationen hon befann sig och värdera vilka alternativ hon hade för att undkomma de sexuella
övergreppen i en negativ riktning. Utöver det faktum att målsäganden var berusad, förelåg en
rad yttre omständigheter som påverkade målsägandens förmåga att värja sig. I ett inledande
skede av händelserna fördes målsäganden nattetid i en bil utav för henne fyra okända män till
en relativt isolerad plats där en av de tilltalade tilltvingade sig ett samlag med henne. Enligt
målsägandens egen utsago, uppfattade hon situationen som att i det fall att hon inte gick den
tilltalade till mötes och genomförde ett samlag, skulle hon riskera att utsättas för något ännu
värre. HD fann att målsäganden i den här situationen var att anse såsom i ett hjälplöst
tillstånd. Vidare fann HD att målsäganden befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd när denne
utsattes för ytterligare övergrepp vid ett antal hyreshus i området Ronna. Detta då HD
bedömde att målsäganden saknade praktiska möjligheter att kalla på hjälp eller undkomma
och att hon inte presenterade nämnvärt motstånd i syftet att undkomma allvarligare
övergrepp. Även i ett senare skede motiverade HD att målsäganden var i ett hjälplöst tillstånd,
då hon fortfarande var i männens våld.
Vidare resonerade HD att två av de tilltalade måste varit medvetna om de faktiska
omständigheter som bidrog till att skapa det för målsäganden hjälplösa tillståndet. Avseende
alkoholberusning anförde HD att det var styrkt att två utav de tilltalade uppfattat hennes
berusning, då de själva uppgett att hon ”luktade öl” och att hon ”verkat halvfull”. I
förhållande till övriga omständigheter menar HD att dessa omfattades av de tilltalades uppsåt,
då de själva skapat den situation där målsäganden upplevde att hon var i deras våld utan
praktisk möjlighet att undkomma.
9 2.3.2 Morafallet
I RH 2010:6 (nedan benämnt som Morafallet) åtalades en man för våldtäkt i Mora tingsrätt
avseende fem åtalspunkter mot 3 målsägande. Ett fall av våldtäkt för genomfört samlag mot
målsägande A då denne otillbörligen utnyttjades i ett hjälplöst tillstånd till följd av berusning
och sömn. Vidare avsåg åtalspunkterna 2 och 3 våldtäkt och sexuellt tvång gentemot
målsägande B, och åtalspunkterna 4 och 5 sexuellt tvång och försök till våldtäkt gentemot
målsägande C. Tingsrätten biföll åtalet i sin helhet och den tilltalade överklagade domen till
Svea Hovrätt.
Hovrätten ändrade tingsrättens domslut avseende åtalspunkterna 2 och 3 i det avseendet att
hovrätten inte fann att de uppgifter målsägande B själv lämnat inte gav stöd för att det skulle
kunna anses att hon vid gärningstillfället befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. Vidare ändrades
tingsrättens domslut avseende åtalspunkterna 4 och 5 i det avseendet att hovrätten inte fann att
de uppgifter målsägande C lämnat kring händelseförloppet kunde styrka att den tilltalade
förstod att han företog handlingar som målsäganden ville vara med om.
Hovrätten fastställde tingsrättens dom avseende åtalspunkten 1. I domskälen fann hovrätten
att målsägande A befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd på grund utav alkoholsberusning och
sömn. Något som stöddes utav de uppgifter målsägande B anfört. Vidare menade hovrätten i
likhet med tingsrätten att de målsägandes utsagor i målet var tillräckligt trovärdiga och
tillförlitliga att de kunde läggas till grund för bedömning i målet. Detta beaktat den vänskap
som rådde mellan den tilltalade och målsägande B och att det föreföll osannolikt att tre unga
målsäganden som inte var särskilt bekanta med varandra skulle lyckats få ihop en osann
berättelse om övergrepp. Hovrätten fann det liksom tingsrätten uteslutet att den tilltalade
skulle ha varit omedveten om sitt agerande på grund av sömn eller berusning, samt att det
förhållandet att den tilltalade vid tillfället var full skulle inte påverka bedömningen för
uppsåtligt agerande i frågan.
2.3.3 Tenstafallet
Bakgrund
I B 6426-13, nedan (och ovan för den delen med) benämnt som Tenstafallet, åtalades sex
pojkar mellan 15 och 16 år gamla för sex fall av grov våldtäkt, en pojke ett fall av försök till
grov våldtäkt och i andra hand åtalades alla sex pojkar för sex fall av sexuellt ofredande.
Händelserna i åtalet skedde under en hemmafest hos en av de tilltalade den 2 mars 2013.
10 Målsäganden kom till festen med en väninna som bett henne att följa med och målsäganden
var inte bekant med någon utav pojkarna sedan tidigare. De möttes upp utav tre av killarna
vid tunnelbanan, då de inte var hemmahörande i Tensta och således hade svårt att hitta. I
lägenheten blev målsäganden och hennes vän bjudna på alkohol och diverse tilltugg. Varpå en
annan flicka som deltog på festen blev påtagligt alkoholberusad. Därefter genomförde
målsäganden ett frivilligt vaginalt samlag med en person som inte omfattades av åtalet i ett
sovrum. Senare under kvällen genomfördes i samma sovrum ett oralt samlag mellan
målsäganden och en av de tilltalade. Vidare genomfördes vaginala samlag mellan
målsäganden och fyra av de tilltalade i sovrummet. En av de tilltalade förnekade till något
samröre med målsäganden. Vid ett tillfälle då målsäganden befann sig i hallen utanför
sovrummet eller i sovrummet lämnade väninnan hon kom till festen med lägenheten. Vid ett
senare tillfälle lämnar den andra flickan lägenheten. Därefter fick den tilltalade som höll i
festen och bodde i lägenheten ett telefonsamtal och meddelade att hans mamma och syster var
på väg hem, varpå festen var tvungen att upphöra. Målsäganden var sist kvar av gästerna, men
lämnar sedermera lägenheten i och träffade därefter de två vittnen som larmade polisen.
Skälen för hovrättens friande dom
Inledningsvis konstaterar hovrätten att händelseförloppet skedde innan införseln av den nya
bestämmelsen. Varpå den äldre lydelsen och relevant praxis kring denna skulle ligga till
grund för hovrättens bedömning. Vidare menade Hovrätten att åklagaren aldrig gjort gällande
att målsäganden skulle befunnit sig i något av de tillstånd som exemplifieras i
våldtäktsbestämmelsens andra stycke, utan att det gjorts gällande att målsäganden befunnit sig
i en situation som av omständigheterna är att betrakta som ett hjälplöst tillstånd.
Målsägandens trovärdighet
Hovrätten bedömde i huvudsak målsägandens berättelse likadant som tingsrätten, det vill säga
att den i huvudsak var trovärdig. Dock framhöll Hovrätten vissa faktorer som påverkade
tillförlitligheten i målsägandens berättelse. Händelseförloppet skedde till stor del i ett
mörklagt rum, då det framgick av utredningen att lampan i rummet varit släckt under en större
del av tiden. Då det saknades en utredning huruvida en eventuell påverkan från gatljusen
eventuellt förbättrade ljusförhållandena som rådde i rummet. Hovrätten menade här att
möjligheterna till tillförlitliga iakttagelser måste ha varit nedsatta. Vidare anför Hovrätten att
det faktum att ett stort antal personer gått in och ut i rummet måste ha försvårat för
11 målsäganden att kunna ha en klar minnesbild i vilken ordning de tilltalade kom in. En
svårighet som Hovrätten menar blir förstärkt utav att målsäganden inte kände någon utav de
tilltalade. Detta exemplifieras med att målsäganden misstog identiteten på den första killen
som genomförde samlag med henne efter det samtyckta samlaget.
Dessa omständigheter som påverkat målsägandens förmåga att göra tillförlitliga iakttagelser
förringade dock enligt Hovrätten inte trovärdigheten i flickans uppgifter, men de manar dock
till försiktighet i bedömningen utav uppgifterna. Vidare kommenterar Hovrätten angående
målsägandens uppgifter, att hon i inledande polisförhör lämnat uppgifter som gick ut på att
den första personen hon genomfört samlag med på festen hade förgripit sig sexuellt på henne.
Uppgifter målsäganden ändrade vid senare tillfälle. Från försvarets sida hade därtill pekats på
uppgifter i förundersökningsprotokollet avseende att målsäganden ska ha sagt till den kille
hon genomförde det frivilliga samlaget med att hon “tyckte om sex”, något som en av de
tilltalade kan ha hört då han befann sig i samma rum. Dessa uppgifter förnekade målsäganden
kategoriskt under förhöret i tingsrätten.
Hovrätten gjorde utav ovanstående omständigheter bedömningen att målsägandens berättelse
skulle bedömas med viss försiktighet, och att Hovrätten därför inte utan vidare kunde utgå
från målsägandens berättelse beträffande vad som faktiskt hänt utan även beträffande hur
målsäganden agerat och hur målsäganden själv upplevt situationen.
De tilltalades trovärdighet
Vidare gjorde hovrätten en annan bedömning utav de tilltalades berättelser än tingsrätten. De
skäl som tingsrätten anfört för att lämna de tilltalades versioner utav händelseförloppet utan
avseende, att exempelvis alla tilltalade utom en i ett inledande skede förnekat att de varit på
festen och att vissa av de tilltalade förklarat detta med att det exempelvis skulle strida mot
deras religion att vara på en fest eller att de var rädda för att deras föräldrar skulle få reda på
att de varit på en fest där det förekommit alkohol menade hovrätten inte omedelbart skulle
lämnas utan avseende. Hovrätten menade vidare på att de tilltalade trots restriktioner under
häktningstiden lämnat redogörelser för händelseförloppet som inte på något avgörande plan
står i motsatsförhållande. Således gjorde hovrätten bedömningen att de tilltalades uppgifter
om händelseförloppet inte skulle lämnas utan avseende på det sätt tingsrätten ansett.
12 Hade målsäganden befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd?
Hovrätten menade att det förhållande att det i BrB 6 kap. 1 § 2 st. lydelse innan den 1 juli
2013, finns en exemplifierande uppräkning av omständigheter som ska ligga till grund för att
någon ska anses vara i ett hjälplöst tillstånd talar för att begreppet “annars med hänsyn till
omständigheterna” befinner sig i ett hjälplöst tillstånd talar för en snäv tolkning utav
begreppet, något som stödjs i och med utfallet i NJA 1997 s. 538.
Enligt hovrätten kunde ett hjälplöst tillstånd uppkomma via exempelvis rädsla. Dock menade
hovrätten att rädslan skulle vara av sådant art att den i vart fall var lika handlingsförlamade
för ett offer som medvetslöshet, berusning eller annan drogpåverkan, kroppsskada, sjukdom
eller psykisk störning, som angavs i lagtexten.
Målsäganden påstod att hon inte kände sig säker på festen, då hon inte kände någon utav
killarna där. Men hovrätten kunde inte dra några säkra slutsatser angående den stämning som
rådde på festen. Dock noterar hovrätten att målsäganden bekantat sig med en av de tilltalade
ute på balkongen. Vidare tycktes målsägandens väninna ha bekantat sig närmare med en av de
tilltalade, något som senare resulterade i att väninnan och killen hånglade på en säng. detta
Hovrätten gjorde bedömningen att de tilltalade i vart fall inte initialt haft någon form utav
brottsplan.
I målet påstods det inte att det förekommit något våld eller hot om våld för att målsäganden
skulle stanna kvar på festen. En av de tilltalade ska ha hållit sin hand mot en dörrpost, men
målsäganden menade att det inte utgjorde ett hot mot henne eller ett reellt hinder för att hon
skulle lämna lägenheten. Vidare menade hovrätten att det utifrån målsägandens egen
berättelse funnits möjlighet för henne att lämna lägenheten, men att hon själv valt att stanna
kvar.
Som förklaring på varför hon inte lämnade lägenheten när tillfälle gavs anförde målsägaren
att hon var rädd för att utsättas för misshandel eller råka illa ut i det fall att hon sa nej. Utifrån
vad som framkom i utredningen, fann dock hovrätten inga belägg för att hon i situationen
verkligen kunde ha fått den uppfattningen. Som skäl för detta anförde hovrätten att
målsägandens väninna legat i samma rum och hånglat med en av de tilltalade, när denna
frågade väninnan om hon ville ha sex. Varpå väninnan svarade nej, och svaret tycktes ha
accepterats av killen och inte ha föranlett något våld från killens sida. Vidare hade
13 målsäganden inte uppgett att någon utav de tilltalade uppträtt hotfullt i största allmänhet eller
uttalat något uttryckligt hot.
Hovrätten fann vid en samlad bedömning utav målsägandens tillstånd under
händelseförloppet att hon kunde anses ha varit i en mycket utsatt situation. Men då hovrätten
inte kunde förlita sig på de uppgifter målsäganden lämnat om händelseförloppet, och hennes
upplevelser utav nämnda händelseförlopp, bedömde hovrätten inte att det var ställt bortom
rimligt tvivel att målsäganden befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. Detta i förhållande till den
snäva mening begreppet enligt hovrättens redovisning skulle förstås med. Åtalet avseende
våldtäkt och försök till våldtäkt ogillades följaktligen.
3. Analys
3.1 Frågeställning 1
Vad är gällande rätt med nuvarande lydelse av BrB 6 kap. 1 § 2 st. avseende
begreppet i en särskilt utsatt situation?
Inledningsvis kan man konstatera att begreppet i en särskilt utsatt situation omfattar det
tidigare begreppet i ett hjälplöst tillstånd. Vidare har det i brottsbalkskommentarerna
framförts åsikter kring att tillämpningsområdet är utvidgat. Vilket givet en strikt språklig
analys är korrekt.
Det lättaste sättet att bilda sig en uppfattning om var vi står idag, är att se till hur
bestämmelsen såg ut fram till den 30 juni 2013. Det vill säga, när i ett hjälplöst tillstånd var
gällande rekvisit. I Södertäljefallet slog HD fast att givet de typfall som stipulerats i dels
förarbeten, dels doktrin, skulle begreppet i ett hjälplöst tillstånd tolkas i en snäv mening. Men
att det fanns ett visst utrymme för att göra tolkningar. Detta synsätt återkom senare i
Tenstafallet, där Svea Hovrätt tolkar hjälplöst tillstånd i en snäv mening.
I dagsläget kretsar bedömningen av om huruvida en person befinner sig i en särskilt utsatt
situation eller inte kring en helhetsbedömning av omständigheter, där omständigheterna kan
vara av en skiftande karaktär och antingen vara hänförda till offret som person eller till yttre
omständigheter. I bedömningen beaktar man huruvida offrets möjligheter att freda sin
14 sexuella integritet och värja sig mot det sexuella övergreppet var klart begränsade.
Typsituationen är således en situation där offret till följd av någon omständighet har klart
begränsade möjligheter att freda sin sexualitet. I kontrast mot tidigare gällande rätt behöver
inte offret sakna en total handlingsförmåga för att straffansvar ska bli aktuellt. Se exempelvis
Tenstafallet, där Svea Hovrätt gör tolkningen av den praxis som hörde till i ett hjälplöst
tillstånd, att den yttre omständighet som leder till det hjälplösa tillståndet ska vara lika
handlingsförlamande som de situationer som fanns exemplifierade i paragrafen. Det hjälplösa
tillståndet skulle således givet Svea Hovrätts tolkning motsvara handlingskapaciteten en
person innehar när denne befinner sig i ett tillstånd där denne antingen är medvetslös, har en
kroppsskada, drabbad av sjukdom, har en psykisk störning eller är berusad av alkohol eller
påverkad av annan drog. Gällande bestämmelser tycks inte omfattas av en lika snäv
tolkningsram.
Under vilka omständigheter kan den här särskilt utsatta situationen uppstå då? Då begreppet
omfattar den tidigare lydelsen och utvidgar tillämpningsområdet, förefaller det tämligen
lämpligt att inleda med de situationer som föll in under begreppet i ett hjälplöst tillstånd först.
I Södertäljefallet nämner HD att en person som till följd utav berusning från alkohol eller
annan drog saknar förmåga att uppfatta att denne utsätts för ett sexuellt närmande är i ett
hjälplöst tillstånd. I Morafallet fann hovrätten att en målsägande var i ett hjälplöst tillstånd på
grund utav en kombination av alkoholberusning och sömn. Vidare var även den situation som
HD bedömde Södertäljefallet sådan att det var fråga om alkoholsberusning och ytterligare
yttre omständigheter. Anledningen till behovet utav ytterligare omständigheter, var att
berusningen som sådan inte inte hindrade målsäganden från att undkomma övergreppen, det
vill säga att berusningen i sig inte var tillräckligt handlingsförlamande för att utgöra ett
hjälplöst tillstånd. Berusningen var så att säga inte ”atypisk”. De yttre omständigheterna som
förekom i Södertäljefallet var dels passivitet till följd av rädsla att utsättas för värre
övergrepp, dels att målsäganden saknade praktiska möjligheter att undkomma övergreppen
och dels att målsäganden var helt utelämnad till gärningsmännens nycker. I dagens läge krävs
att förmågan att värja sig snarare ska vara ”klart begränsad”. Kan någon av de omständigheter
som i Södertäljefallet skapade ett hjälplöst tillstånd var för sig skapa en särskilt utsatt
situation? Givet att det huvudsakliga kriteriet tycks vara att möjligheterna att värja sig för det
eventuella övergreppet ska vara klart begränsade torde i vart fall den situationen att
målsäganden saknade praktiska möjligheter att undkomma övergreppen vara en sådan särskilt
utsatt situation. Att en person som är berusad till den grad att denne har en starkt begränsad
15 förmåga att undkomma övergrepp, kan befinna sig i en särskilt utsatt situation är något som
stöds av lagkommentarer på ämnet. Vidare tycks den situation att offret är utelämnad till
gärningsmännens nycker, vari jag åsyftar exempelvis att offret är i ett tillstånd av rädsla på
grund utav att det inte vet vad gärningsmännen ska utsätta det för, också kan vara en situation
där offrets förmåga att freda sig är klart begränsad. Något som får ses i ljuset av att en
situation som ter sig särskilt skrämmande eller hotfull inte, behöver vara innehålla samma
påverkansgrad. Ytterligare en nyans av en situation där offret i viss mån kan anses utelämnad
till gärningsmannens nycker kan vara när en person får massage, och sedermera överrumplas
av gärningsmannens plötsliga övergrepp. Analysen är förstås högst hypotetisk, men ger i vart
fall en fingervisning om i vilken grad omfattningsområdet utökats.
För att summera, tycks gällande rätt på området, något diffust uttryckt, vara utvidgad i
förhållande till vad den var tidigare. Rent konkret har det i förarbeten och i lagkommentarer
uttryckts att fler situationer omfattas, och i de situationer som omfattades av den föregående
regleringen tycks tröskeln för att falla inom tillämpningsområdet ha sänkts. Ett tydligt
exempel på det här är när offret är påverkat av alkoholberusning. Ett offer behöver i dagsläget
inte vara i det handlingsförlamade tillstånd det behövde före lagändringen för att offret ska
anses vara i ett hjälplöst tillstånd. Snarare ska offrets förmåga att freda sin sexuella integritet
idag vara klart begränsad för att offret i sin tur ska vara i en särskilt utsatt situation. Med det
sagt, skulle det behövas klargörande praxis från HD för att ytterligare förtydliga det utvidgade
tillämpningsområdet.
3.2 Frågeställning 2
Hade hovrätten rent hypotetiskt kunnat bedöma att målsäganden befann sig i en
särskilt utsatt situation om händelserna i B 6426-13 inträffat efter den 30 juni
2013?
Inlednings vill jag adressera det faktum att hovrätten faktiskt nämner i domskälen till
Tenstafallet att ”vid en samlad bedömning finner […] att hon väl kan ha befunnit sig i en
mycket utsatt situation”. För även om ordvalen implicerar att hovrätten anser att målsäganden
befunnit sig i vad som enligt gällande rätt motsvarar en särskilt utsatt situation, har hovrätten
utgått ifrån den praxis som rådde innan lagändringen den 1 juli 2013. Varpå en prövning
utifrån nuvarande lydelse inte renderas helt onödig.
16 Knäckfrågan är, i ljuset vad jag kommit fram till ovan, huruvida målsägandens förmåga att
freda sin sexuella integritet var kraftigt begränsad. I fallet befann sig målsäganden i en för
henne obekant stadsdel på en fest tillsammans med flera personer hon inte kände. Den
trygghet målsäganden hade, hennes väninna och ytterligare en kvinnlig bekant, försvann i och
med att väninnan lämnade festen och att den bekanta kvinnan blev påtagligt berusad.
Målsäganden påstod att hon upplevt sig pressad att ha sex med de tilltalade, då hon var rädd
för att utsättas för våld. Ett resonemang hovrätten avfärdar med att det inte fanns belägg för
det i utredning. Här bör man beakta att hovrätten prövade detta utifrån premissen att denna
rädsla skulle vara av ett handlingsförlamande slag. Om man istället utgår ifrån premissen att
rädslan klart begränsade målsägandens förmåga att freda sin sexualitet, är det, även beaktat
målsägandens utsaga med viss försiktighet, inte helt orimligt att så skulle vara fallet. Dock bär
inte denna omständighet hela rekvisitet, utan det är först vid en samlad bedömning man kan
dra en sådan slutsats. Att målsägandens väninna lämnade festen, att målsäganden var i en
obekant stadsdel, på en fest i en okänd lägenhet med ett flertal okända killar17 och att
målsäganden i detta läge påstod sig vara rädd för att bli misshandlad om hon inte hade sex
med killarna är alla omständigheter som jag menar pekar på att det är mycket möjligt att
målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation.
4. Avslutande kommentarer och reflektioner
För att avrunda denna hypotetiska resa skulle jag vilja avsluta med ”några väl valda”.
Att på ett tillfredställande vis försöka sammanfatta ett begrepp som införts för att domstolar
ska ha svängrum är milt uttryckt besvärligt. Att försöka göra någon typ av uppräkning som
omfattar alla tänkbara situationer är inget man försöker göra i en uppsats på 6000 ord. Vidare
är det svårt att identifiera gränsfallen för tillämpningsområdet. I min mening är det mest
ändamålsenligt att försöka hitta den minsta gemensamma nämnaren och ställa den mot något.
Vad är det centrala i det man försöker besvara? Den centrala skillnaden mellan nuvarande
gällande rätt och äldre rätt tycks ligga i vilken grad offrets förmåga att agera är beskuren. En
person som tidigare var tvungen att befinna sig i ett tillstånd där denne är handlingsförlamad i
en grad som i normalfallet motsvarade de exempel som räknades upp i paragrafen, behöver
17
Att målsäganden bekantade sig med en av killarna på balkongen får i sammanhanget ses som
försumbart, då de inte hade träffats innan festen.
17 idag snarare till följd av olika omständigheter ”endast” ha en klart begränsad möjlighet att
värja sig mot det sexuella övergreppet.
En annan aspekt jag tycker är intressant är varför hovrätten fick för sig att skriva att flickan
väl kunde vara i en mycket utsatt situation. Försökte de på ett snyggt sätt förklara att om
flickan blivit utsatt för övergreppen en 4 månader senare, hade det varit en våldtäkt? Försökte
de bara uttrycka att utredningen i målet inte nådde upp till att bevisa att målsäganden befann
sig i en hjälplös situation? I alla fall, bör man ha i åtanke att både tingsrätts- och
hovrättsdomen i Tenstafallet utgår ifrån andra bedömningsramar. Det är alltså inte omöjligt
att processen hade sett annorlunda ut och på grund därutav fått annorlunda utfall, i ett
hypotetiskt mål med exakt samma händelseförlopp. Men likväl tycker jag att den hypotetiska
jämförelsen ändå fyller en funktion, för jag anser att man i ett akademiskt sammanhang måste
tillåta sig att spekulera och göra antaganden.
18 5. Källförteckning
Litteratur
Leijonhufvud, Madeleine, Wennberg, Suzanne, Straffansvar, Åttonde upplagan, Norstedts
Juridik, Stockholm, 2009
Offentligt tryck
Prop 2012/13:111 En skärpt sexualbrottslagstiftning
Prop 1993/94:130 Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrhetsgrunder m.m.)
Rättsfallsföreteckning
NJA 1997 s. 538
RH 2010:6
B 6426-13
Artiklar
Clark, Anders, Domaren: Hon kan mycket väl ha sagt nej, Aftonbladet, 2013-09-27
Tuvhag, Emmylou, Sexlagstiftning får kritik efter dom, Svenska Dagbladet, 2009-09-29
Lagkommentarer
Nilsson, Göran, Brottsbalk (SFS 1962:700), Karnov internet, hämtad 2016-03-10, senaste
besök 2016-03-12
https://pro.karnovgroup.se/document/527533/2#SFS1962-0700_N230
Brottsbalk (1962:700), Zeteo internet, hämtad 2016-03-11, senaste besök 2016-03-13
http://zeteo.wolterskluwer.se/document/brbkomm_brbavd02kap06_s1
19
