Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Burundi 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Nu kan slutet skönjas på det inbördeskrig som sedan tolv år pågått i Burundi.
Under 2005 har en serie val hållits vilka inleddes med en folkomröstning om en
ny konstitution. Valen ansågs generellt ha varit fria och rättvisa. Med den nya
regeringen som sedan september 2005 finns på plats avslutades (med nästan ett
års försening) den transitionsprocess som beslutades i Arusha-avtalen 2000.
Stridigheter pågår emellertid fortfarande i landet och regeringen har ännu inte
slutit eldupphöravtal med hutu-rebellrörelsen FNL.
Den 31 augusti installerades ledaren för den förra rebellgruppen
CNDD/FDD, Pierre Nkurunziza, som landets president. Den nya
konstitutionen garanterar 60 procent av platserna i parlamentet till hutus och
40 procent till tutsis. Vidare avsätts 30 procent av platserna i parlamentet och
regeringen till kvinnor samt tillses att twa, ett pygméfolk, är representerade.
Inbördeskrigets mörka skugga vilar fortfarande över det burundiska
samhällslivet och påverkar i hög utsträckning respekten för och uppfyllande av
de mänskliga rättigheterna (MR) i Burundi. Rättsväsendet är mycket svagt,
förhållandena i fängelserna är undermåliga, våld mot barn och kvinnor vanligt
förekommande, straffriheten är utbredd, yttrandefriheten begränsad - möjligen
med en tendens mot ökad frihet - och formellt oberoende media kontrollerad
av myndigheter. Stora förväntningar ställs nu på den nytillträdda regeringen om
att vända den dystra MR-situation som sedan decennier rått i landet. Några
negativa händelser har redan inträffat under hösten i samband med ett stort
antal arresteringar utförda av säkerhetstjänsten av misstänkta FNL-anhängare.
Dessa har kritiserats av MR-organisationer för att strida mot nationell och
internationell rätt, bland annat har det förekommit uppgifter om tortyr.
FN har sedan sommaren 2004 en fredsbevarande mission i Burundi (ONUB)
med ett mandat under FN-stadgans artikel VII. Mandatet är brett och
2
innefattar utöver säkerhetsfrågorna och stöd till avväpning även civila delar
som rapportörer/övervakare av de mänskliga rättigheterna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Burundi har anslutit sig till och ratificerat de centrala konventionerna på
området rörande de mänskliga rättigheterna.
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR).
Dock har landet inte anslutit sig till de fakultativa protokollen om enskild
klagorätt respektive om avskaffande av dödsstraffet;
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR);
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD);
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW);
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning (CAT);
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC);
- Flyktingkonventionen samt
- Afrikanska stadgan om mänskliga- och folkens rättigheter.
- Romstadgan om inrättandet av en permanent internationell
brottmålsdomstol (ICC).
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Även om fredsprocessen nu är inne i ett intensivt och förhoppningsvis
avslutande skede, råder alltjämt inbördeskrig. Detta så länge som FNL står
utanför fredsprocessen Rapporter om brutala övergrepp av såväl
regeringstrupper som rebellgrupper har förekommit under året. Den nye
presidenten lovade i sitt installationstal att han skulle upprätthålla de mänskliga
rättigheterna, men det återstår att se hur kraftfullt han kommer att driva dessa
frågor. Under hösten har illavarslande händelser rapporterats. Ett hundratal
civila personer som misstänks vara FNL-anhängare har anhållits av
säkerhetstjänsten i Bujumbura. Ytterligare ett hundratal misstänkta FNLanhängare på skilda orter utanför huvudstaden har utsatts för godtyckliga
arresteringar. Det har också förekommit uppgifter om att tortyr har använts.
Ett klart brott mot humanitär rätt var en massaker på civila tutsiflyktingar
(banyamulenge) från DR Kongo den 13 augusti 2004 i lägret Gatumba, beläget
mindre är 2 km från den kongolesiska gränsen. Enligt uppgifter dödades 162
civila personer och mer än 100 personer skadades i attacken. En burundisk
undersökning har utförts men rapporten har ännu inte publicerats.
Uppgifter förekommer om att säkerhetstjänst och polis behandlar fångar
3
brutalt. Enligt uppgift har dock insikten om problemen hos de ansvariga ökat.
Fängelseförhållandena är alltjämt bedrövliga. Genom insatser av Internationella
Röda korskommittén (ICRC) har de sanitära förhållandena förbättrats under de
senaste åren.
4. Dödsstraff
År 2000 verkställdes senast militära dödsdomar mot två soldater. Inga
rapporter finns om verkställda domar innevarande år.
5. Rättssäkerhet
Enligt konstitutionen är rättssystemet självständigt. Politiska påtryckningar, få
resurser och det rådande instabila säkerhetsläget i landet bidrar till att
myndigheter inte klarar av att upprätthålla ett fullgott rättssystem.
Organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter på plats framhåller
avsaknad av domar, avsaknad av juridisk rådgivning och bristande bevisföring
som strukturella problem i systemet.
Rättssystemet är fortfarande kontrollerat av den etniska minoritetsgruppen
tutsi. Endast 10 procent av landets jurister kommer från hutumajoriteten och
av domarna i landets högsta domstolsinstans är endast 5 procent hutuer. Detta
trots att hutus utgör 85 procent av befolkningen. En ny lag om
decentralisering av domstolsväsendet med inrättandet av nya domstolar har
medfört att steg har tagits för att få flera domare med hutubakgrund.
6. Personlig frihet
Det är inte ovanligt att individer arresteras på godtyckliga grunder, fängslas
utan domar och hålls av polisen i flera år i stället för i fängelseceller.
Uppgifter gör gällande att det inte sällan åligger individen att påvisa sin oskuld
för att undkomma fängelsestraff. På grund av rätts- och polissystemets
snedfördelning förfördelas hutuer och lokalbefolkning som härrör från
rebellkontrollerade områden.
Det har undantagsvis förekommit fall där myndigheter misstänks av politiska
skäl ha omöjliggjort för personer att resa utomlands. I samband med
fredsprocessens gradvisa genomförande har före detta ministrar och andra
exilledare börjat återvända till Burundi. Dessa har i princip inte råkat ut för
några svåra trakasserier från myndigheter eller privatpersoner.
Inrikesresor kan fortfarande vara behäftade med stora säkerhetsrisker, i
synnerhet i stridsområden.
4
7. Straffrihet
Straffrihet är allmänt utbredd som följd av inbördeskriget. Armén har under en
lång tid kunnat begå övergrepp utan påföljd från myndigheters sida. Det
bristande rättssystemet innebär även att individer kan köpa sig fria eller undgå
straff med hjälp av personliga kontakter.
Det påstås att man tar itu med brott som militären i regeringsarmén misstänks
ha begått men ofta förefaller fallen avskrivas eller enklare disciplinpåföljd
utdömas.
Allvarliga brott som rör folkmord och brott mot den humanitära rätten
kommer i framtiden att kunna hanteras av den enhet inom domstolsväsendet
som skall etableras. I denna skall både nationella och internationella experter
ingå. Detta skall ske efter en rekommendation av den internationella
undersökningskommission som på FN:s säkerhetsråds uppdrag utrett frågan.
Kommissionen föreslog också att en nationell sanningskommission upprättas.
Den nya regeringen har inlett diskussioner med FN om det legala ramverket
för dessa institutioner.
8. Yttrande- och mediafrihet
Yttrandefriheten är beskuren av regeringen. Regeringen tillåter en fri media
men utövar kontroll på framför allt de fria radiostationerna i landet. Staten har
kontroll över nästan samtliga lokala media-institutioner i landet. En betydande
grad av självcensur förekommer. Det förekommer att militär och polis ofredar
och arresterar journalister. Trots detta anser vissa bedömare att det finns en
viss tendens mot ökad frihet i media.
Mötesfriheten är beskuren. Politiska demonstrationer bryts vanligen upp av
polis och militär.
Religionsfrihet råder i Burundi.
9. De politiska institutionerna
Efter folkomröstningen om konstitutionen samt lokal-, parlaments-, senatsoch presidentval (indirekt) som ägt rum under året har hela det politiska
landskapet omdanats. Till skillnad från i Rwanda, där allt tal om etnicitet är
förbjudet, garanteras 40 procent av platserna i parlamentet och i regeringen för
tutsis medan 60 procent går till hutus. Det uppskattas finnas cirka 15 procent
tutsis, 84 procent hutus och 1 procent twa, ett pygméfolk. Inför valet lämnade
flera tutsipolitiker det tidigare tutsidominerade partiet Uprona och gick över till
CNDD/FDD. Den stora förloraren i valet var hutupartiet Frodebu. I
parlamentet är 30 procent av platserna vikta för kvinnor och det finns ett antal
särskilt utsedda representanter för twa. Även i regeringen är 30 procent av
ministrarna kvinnor. Valet av president sker i direkta val. Landets nationella
5
armé skall till 50 procent bestå av hutus respektive tutsis.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Det finns uppgifter om diskriminering mot individer på grund av regional
tillhörighet, ras eller kön.
Inbördeskriget har medfört svåra arbetsförhållanden för många, inte minst ute
på landsbygden.
Fackföreningar finns. De två ledande är “Confederation of Free Unions of
Burundi” och “ The Confederation of Burundi Unions”. Rätt till strejk
återfinns i lagstiftningen. En arbetsdomstol som skall medla i arbetstvister
finns i Bujumbura. Löner skall följa upprättade löneskalor.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Tillgången till hälsoservice är underutvecklad och ojämnt fördelad inom
samhällsklasserna och regionerna. Majoriteten av läkarna återfinns i
huvudstaden. Förekomsten av hiv/aids uppges vara mer än 18 procent i
städerna och 7 procent på landsbygden (2003), med en genomsnittlig
förekomst om 11,3 procent i landet.
Medellivslängden var 41 år 2003.
Mer än en miljon personer är för närvarande beroende av humanitär hjälp.
Återvändande flyktingar från Tanzania har bidragit till att behovet av
humanitär hjälp har ökat under 2005 och kommer vara fortsatt högt 2006.
12. Rätten till utbildning
Inbördeskriget har medfört en avsevärd försämring av skolsystemet.
Resurserna har endast räckt till viss utbetalning av löner vilket har lett till att
lärare har varit tvungna att välja andra yrken för att finna försörjning. Många ur
lärarkåren har dessutom mördats eller gått i exil som följd utav inbördeskriget.
När den nya presidenten tillträdde i år proklamerade han att skolan skulle vara
fri för alla. Det resulterade i att existerande skolor svämmades över av
förhoppningsfulla elever. 50 procent av befolkningen är läs- och skrivkunniga
(år 2002).
Utbildningsmässigt förfördelas kvinnor. Internationella enskilda organisationer,
bland annat Norska flyktingrådet, har sökt att motarbeta detta genom att
erbjuda skolutbildning till flickor som inte fått lågstadieutbildning.
I vissa skolor försöker man ta upp frågor om de mänskliga rättigheterna.
6
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Burundi intar den 169:e platsen av de 177 länder som ingår i UNDP:s ranking
baserat på Human Development Indicators. Enligt UNDP levde 36,2 procent
av befolkningen under den nationella fattigdomsnivån under åren 1987-2000.
Den främsta orsaken till medborgarnas prekära levnadsstandard i Burundi är
utan tvivel det långvariga inbördeskriget.
14. Kvinnans ställning
Den nya konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av kön, men den
burundiska kvinnans ställning är fortfarande underordnad vad gäller sociala
och legala rättigheter. Kvinnan har varken arvs- eller äganderättigheter. En
änka förvaltar endast sina omyndiga barns tillgångar. Även om kvinnor enligt
lagstiftningen har rätt till samma lön som män är deras möjlighet att få
kvalificerade arbeten mycket små. På landsbygden tvingas flickor tidigt bistå i
hemmet vilket leder till begränsad skolgång. Den nya regeringen har angivit att
förbättra kvinnans ställning i Burundi är en prioriterad fråga.
Våld mot kvinnor uppges vara vanligt förekommande, såväl i hemmet som i
krigszoner. Få rättsfall finns rörande övergrepp mot kvinnor.
Flera kvinnonätverk finns i landet som arbetar med att stärka kvinnans roll i
samhället och fredsprocessen. UNICEF har under året bland annat samarbetat
med paraplyorganisationen CAFOB (Collectif des associations et ONG
Féminines du Burundi) i syfte att stärka kvinnliga ledares kunskaper om
projekthantering och projektfinansiering.
15. Barnets rättigheter
Burundi har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter. Rådande
strider i landet och resursknapphet har medfört att myndigheterna inte haft
möjlighet att uppfylla åtagandena i konventionen på ett tillfredsställande sätt.
Barnarbete är vanligt förekommande, inte minst på landsbygden.
Enligt uppgifter har alla barnsoldater i den reguljära armén demobiliserats. Det
förekommer uppgifter om att FNL fortfarande rekryterar barn.
Det finns beräkningar om att 25 000 barn är föräldralösa på grund av
konflikten och ytterligare 230 000 på grund av aids. Gatubarn är också ett
problem och det uppskattas finnas 5 000 gatubarn. Fängelserna håller inte barn
åtskilda från vuxna och många små barn lever i fängelser med sina mödrar som
avtjänar straff.
7
16. Olika befolkningsgruppers situation
Med en ny hutudominerad regering kan diskriminering av hutus förväntas
kraftfullt bekämpas. Det är emellertid en gigantisk uppgift att få till stånd
nationell försoning och komma till rätta med det misstroende som finns mellan
tutsis och hutus. Många bedömare anser att landet måste göra upp med sin
blodiga historia och öppet redovisa de massakrer som förekommit på båda
sidor under det långa inbördeskriget. Den ovan nämnda
sanningskommissionen som skall etableras skulle kunna spela en viktig roll
härvidlag liksom den domstolsenhet som skall behandla folkmord.
Den etniska gruppen twa, som utgör 1 procent av befolkningen, utsätts för
diskriminering. Majoriteten av twa saknar formell utbildning och har i
praktiken inte tillgång till myndigheters service.
Det kan noteras att organisationen “Centre Jeunes Kamenge” i Burundi erhöll
2002 års “The Right Livelihood Award”, en svensk utmärkelse som även är
känt som det alternativa Nobelpriset. Detta bland annat för arbetet med att
skapa mötesplatser för unga från olika etniska grupper.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
I den nuvarande konstitutionen tillkännages lika rättigheter för alla medborgare
oavsett personens bakgrund, ras, etnicitet, kön, färg, språk, sociala situation,
religiösa/filosofiska uppfattning, fysiska/psykiska funktionshinder, hiv/aids
status eller annan obotlig sjukdom. Explicit lagstiftning till skydd för homo-,
bi- och transsexuella personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna saknas
och konstitutionen förbjuder äktenskap mellan personer av samma kön.
18. Flyktingars rättigheter
Det finns för närvarande ett stort antal internflyktingar i uppsamlingsplatser i
landet. Därtill uppges det finnas stora antal icke-registrerade internflyktingar.
Dessutom finns det totalt närmare en miljon landsflyktiga burundier kvar
utanför landet främst i Tanzania. Under 2005 har fler än 100 000 flyktingar
återvänt till Burundi och under 2006 förväntas ännu flera återvända.
Stridigheter i Bujumbura rural uppges under 2005 ha orsakat nya
internflyktingar.
19. Funktionshindrades situation
Konstitutionen kräver likabehandling för funktionshindrade, men det finns
ännu ingen explicit lagstiftning som behandlar denna grupp. Myndigheter kan
ännu inte sägas prioritera de funktionshindrades situation. Uppgifter om
diskriminering finns. Samtidigt förekommer obekräftade uppgifter om särskilda
tjänster för funktionshindrade inom vissa myndigheter och företag. Ett flertal
enskilda organisationer verkar för att främja de funktionshindrades situation i
landet.
8
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Det finns ett antal organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i
landet, såväl lokala som internationella, som tillåts verka förhållandevis
självständigt. Av de mest respekterade lokala organisationerna kan särskilt
ITEKA (La Ligue burundaise des droits de l’homme) och ABDP (Association
Burundi Promte La Defense Des Droites Des Prisonniers) nämnas. ITEKA
arbetar bland annat med rättegångar och advokathjälp. I fråga om
internationella organisationer kan särskilt Human Rights Watch i Burundi lyftas
fram.
21. Fältverksamhet eller rådgivning inom mänskliga rättigheter
ONUB har en särskild MR-enhet med ett 40-tal internationella och 25
nationella MR-observatörer i landet, vilka samverkar med OHCHR kontor i
Bujumbura. Det finns utbildningsprogram för främjande av de mänskliga
rättigheterna och stöd utgår till reformering och uppbyggnad av rättsväsendet
samt stöd till utbildning och rekrytering av advokater.
Samarbetet med regeringen uppges fungera tillfredsställande.
Även regeringens samarbete med FN:s rapportör för de mänskliga
rättigheterna i Burundi uppges fungera väl.
