RYTTARGÅRDSKYRKANS FÖRSAMLINGSORDNING
Denna församlingsordning är en beskrivning av Ryttargårdskyrkan i Linköping.
Här finns att läsa om våra värderingar, vad församlingen är, vad den har för
uppgift och vad det innebär att leva med och i församlingen.
Församlingsordningen ska närmast ses som en del av en pågående process,
eftersom Ryttargårdskyrkan vill vara en församling i rörelse. Ryttargårdskyrkan
är en fristående församling, som samverkar med trossamfundet Evangeliska
Frikyrkan. Regionalt samverkar Ryttargårdskyrkan med EFK Östgötamissionen.
Vår historia
Ryttargårdskyrkan i Linköping har sina historiska rötter i den baptistiska
rörelsen och har formats genom nära kontakter med Örebro Missionsförening
(ÖM, sedermera Örebromissionen), samt Pingstväckelsen, som präglade början
av 1900-talet. År 1937 bildades Filadelfiaförsamlingen genom att drygt 350
medlemmar i Linköpings första baptistförsamling, Betania, valde att bilda en ny,
självständig församling. På 1950-talet skedde en sammanslagning med
Linköpings andra baptistförsamling, Ebenezer (ÖM). Den nya församlingens
namn blev Ebenezer-Filadelfiaförsamlingen, Linköping. Efter att ha hyrt lokaler
under flera år förvärvade församlingen den så kallade bowlinghallen på Ågatan.
I samma kvarter byggdes senare en ny kyrka, som invigdes år 1959. Efterhand
förändrades behoven av lokaler, varför församlingen under en längre tidsperiod
sökte andra lösningar. Resultatet blev att församlingen 1997 förvärvade
soldathemmet Ryttargården och byggde en kyrka i anslutning till denna. Kyrkan
fick namnet Ryttargårdskyrkan. År 2004 ändrades församlingens namn till
Filadelfiaförsamlingen, Linköping. Från 2009 heter församlingen
Ryttargårdskyrkan. Not 1.
Not 1
Det går att läsa mer om församlingens historiska bakgrund i skrifterna En
levande församling: Ebenezer-Filadelfiaförsamlingen i Linköping av Willy
Svahn 1987, och Församling i förändring 1987-1997 av Jan Wijk 1997, samt i
Jubileumsskriften, som gavs ut till församlingens 70-årsjubileum 2007, redaktör
Lennart Uppman.
Identiteten
Den kristna tron uttrycks i den apostoliska och nicenska trosbekännelsen och vi
ansluter oss till den trosuppfattning som är formulerad i Lausanne-deklarationen
och Manillamanifestet.
Församlingen består av enskilda individer, som själva beslutat sig för att tro på
Jesus Kristus. Det finns många benämningar på detta beslut: att bli frälst, att bli
född på nytt, att bli omvänd, etc. Vilken benämning vi än använder handlar det
om att komma i ett rätt förhållande till Gud. Det sker genom att vi erkänner vårt
behov av Gud och medvetet vänder oss till honom. Genom Jesus Kristus får vi
förlåtelse och upprättelse (Rom 5:1, 8; 10:9-11, 1 Joh 1:9). Gud är vår far och vi
blir hans barn (Joh 1:12, Rom 8:15). Det innebär att vi blir fullvärdiga
medlemmar i Guds familj, hans församling.
Detta tror vi
Vi vill kortfattat uttrycka vår tro på Gud genom följande:
Vi tror på Gud som universums skapare och livets upprätthållare. Gud är
alltigenom god, kärleksfull och helig. Han är Fadern, Sonen och Anden, vår
Skapare, Frälsare och Hjälpare.
Vi tror att Gud har sitt centrum i Jesus Kristus och hans liv, död och
uppståndelse för vår skull. Gud blev människa och tog själv på sig domen över
våra synder.
Vi tror att Jesus är enda vägen till Gud och nu sitter på Faderns högra sida och
talar väl för oss. Vi väntar på och ser fram emot hans synliga återkomst.
Vi tror att den helige Ande är sänd till världen för att förmedla frälsning till
människor, samt lära och påminna Jesu lärjungar om vad Jesus sagt. Anden ger
kraft att vittna och utrustar oss med gåvor för tjänst i församlingen och världen.
Vi tror att vi en gång ska stå inför Gud och redovisa hur vi har förvaltat våra liv.
I överensstämmelse med klassisk kristen tro bejakar vi alltså tron på en god och
helig Gud, människans unika ställning och ansvar i skapelsen, insikten om
människans skuld inför Gud och Kristi försoningsverk för alla människors skull.
Detta är vår identitet
Ryttargårdskyrkan kan på samma sätt som Evangeliska Frikyrkan beskriva sin
teologiska identitet med några nyckelord: evangelikal, missionsinriktad,
baptistisk och karismatisk.
Evangelikal
”Skriften allena” är en princip som hör till arvet från reformationen. ”Vad står
det skrivet?” var en central fråga i det gemensamma samtalet i trosfrågor inom
väckelserörelserna. Vi som församling bejakar den gemensamma kristna tron
som den uttrycks i den apostoliska och den nicenska trosbekännelsen, i de
reformatoriska grundsatserna och i den evangelikala teologi som med rötter i de
evangeliska väckelserörelserna fått ett nutida uttryck bland annat i
Lausannedeklarationen. Not 2.
Vi tror att varje människa behöver kallas till omvändelse och tro som uttrycks i
ett sätt att leva tillsammans med Guds folk i förlåtelsen, kärlek, rättfärdighet och
ett ansvarigt tjänande i församling och samhälle.
Missionsinriktad
Mission är ett naturligt utflöde av bekännelsen till Gud Fadern, tron på Herren
Jesus Kristus och öppenheten för Andens ledning. Dess upphov och grund finns
i Gud Fadern som är kärlek och vill att alla människor ska lära känna honom.
Dess centrum och mönster finns i Guds Son, Jesus Kristus, som är sänd till
världen för dess frälsning. Dess drivkraft är Guds Ande som övertygar om synd,
drar människor till Kristus och ger liv. Mission är också ett naturligt utflöde av
vad församlingen är. Den är Guds folk församlat kring Jesus Kristus och därmed
delaktigt i hans uppdrag i världen. ”Som Fadern har sänt mig till världen, sänder
jag er till världen” (Joh 17:18, jfr 20:21). Denna sändning eller mission är alltså
en grundläggande biblisk dimension i den lokala församlingens och hela kyrkans
liv och uppdrag.
Församlingens mission är allt det som den är kallad att göra i världen, utanför
sin egen gemenskap.
Baptistisk
Ryttargårdskyrkans församling är en gemenskap av människor som personligen
bekänt sin tro, som firar gudstjänst och som lever trons liv tillsammans som en
lokal manifestation av Kristi kropp. Detta är centralt för den baptistiska tradition
som vi tillhör, liksom den nära relationen mellan tron och dopet. Vi lär och
praktiserar en baptistisk dopsyn som innebär att personer som bekänner sin tro
på Jesus Kristus som Herre och Frälsare, döps, i den treenige Gudens namn, till
och in i Kristus. Det sker normalt, som i den tidiga kyrkan, genom nedsänkning i
vatten. Det är en form som visar vad som sker: en övergång från död till liv.
Dopet är en gåva från Gud och människans svar på Guds kallelse till syndernas
förlåtelse, omvändelse och nytt liv. Dopet till Kristus är också ett dop in i Kristi
kropp. Genom dopet överlåter sig den enskilde till Kristus-gemenskapen i
församlingen och till ett liv i Kristi efterföljd.
Karismatisk
Det är Guds Ande som sammanfogar de troende till ”en och samma kropp” (1
Kor 12:13), till en församling som är Kristi kropp. Enligt Nya testamentet är
Anden verksam i de troendes liv och gemenskap på många olika sätt. Utan den
heliga Anden är Gud avlägsen, stannar Kristus i det förflutna, blir evangeliet
tomma ord, är församlingen bara en organisation, mission propaganda,
gudstjänst en gruppterapi och kristet liv en slavmoral. Det är Anden som gör
skillnad genom att förmedla frälsningens nåd och liv. En församling är därför,
som vi förstår det, i Nya testamentets ljus karismatisk. Anden är alltså den som
ger den kristna församlingen dess liv genom historien och ut över världen och
hjälper oss att bli det vi i Kristus redan är.
Ryttargårdskyrkans karismatiska identitet innebär att vi vill se Andens liv,
Andens frukt och Andens gåvor verksamma i församlingen i en sund atmosfär
av kärlek, omsorg och Gudsnärhet.
Not 2
För dig som vill läsa mer om Lausanne-deklarationen och Manillamanifestet
hänvisar vi till församlingens webbsida, www.ryttargardskyrkan.se under fliken
”vi tror på”. Evangeliska Frikyrkan har tagit fram ett styrdokument som
beskriver sin tro och självförståelse. Den finns på www.efk.se under fliken ”vår
tro”.
Församlingen
Församlingen finns därför att Gud vill det. Gud har valt att kalla ett folk till
gemenskap med sig och med varandra. Församlingen tillhör Guds utvalda folk i
historien. Det innebär att det ytterst är Gud som är församlingens herde och
vårdare (Ps 95:7, 1 Pet 2:25), att det är Gud som bygger sin församling (Matt
16:16-18) och står för församlingens tillväxt (1 Kor 3:7).
Församlingen - en levande organism
Den grundläggande identiteten som kristen församling har vi gemensamt med
den världsvida kyrkan genom bekännelsen till Jesus Kristus som Herre och
Frälsare. Församlingen består av alla de människor som kallats ut ur världen till
att leva för Gud. Till sin natur är församlingen en gemenskap, samlad kring
Jesus Kristus som Herre och Frälsare (Matt 18:20). Vår gemenskap vill, liksom
under den första kristna tiden, bygga på ”apostlarnas undervisning och den
inbördes hjälpen, brödbrytandet och bönerna” (Apg 2:42). Församlingen utgörs
av alla som bejakat Guds kallelse till tro, dop och lärjungaskap och därmed
kommit att tillhöra Kristus (Gal 3:26-29).
Församlingens identitet har sitt ursprung i sin relation till Jesus Kristus. Detta
framträder tydligt i Bibelns beskrivningar av förhållandet mellan Kristus och
församlingen.
Jesu Kristi församling finns i världen och är till för världen. Församlingens
väsen utmärks av att ständigt vara i rörelse för att nå hela den värld Gud har
skapat. Församlingens strukturer är inte låsta till en bestämd historisk eller social
situation utan dess mönster måste ständigt prövas och förändras.
Även om församlingen juridiskt betecknas som en ideell förening och anses
tillhöra frivilligsektorn, är församlingen till sin identitet väsensskild från annat
föreningsliv. Den juridiska formen ”trossamfund” infördes 2000 och idag utgör
församlingen en självständig ideell förening samtidigt som den samverkar med
trossamfundet Evangeliska Frikyrkan.
Uppdraget
Församlingens uppgift är att göra Jesus Kristus känd. Ytterst är det Jesus som
grundat församlingen på jorden och han har gett församlingen sitt uppdrag
genom missionsbefallningen. Se Joh 13:34, Matt 22:37-40, Matt 28:19-20, Mark
16:15, Ef 2:13.
Den inriktning Ryttargårdskyrkan vill arbeta efter kan sammanfattas i orden:
Tro, Tillväxt, Tillsammans, Tjänst och Tillbedjan. Det är ord som kan härledas
ur missionsbefallningen (Matt 28:19-20) samt ur det dubbla kärleksbudet (Matt
22:37-39).
TRO. Att göra Kristus känd
”Gå ut överallt och förkunna” (Mark 16:15)
Församlingens uppdrag är att göra Kristus känd. Det tar sig uttryck i att den
vittnar om Jesus (1 Kor 15: 3-4). Församlingen du/jag vill därför hjälpa
människor att i tro ta emot Kristus, omvända sig till honom och bekänna honom
som Herre och frälsare. Till uppdraget att göra Kristus känd hör också att tjäna
människor i familjeliv, vänskapskrets, arbetsliv och samhälle. Så länge det finns
en enda människa i världen som inte känner Kristus, har församlingen kvar sitt
uppdrag.
TILLVÄXT. Att göra lärjungar
”gör alla folk till mina lärjungar….lär dem att hålla allt” (Matt 28:19-20)
Lärjungaskap kallas den process där vi blir mer och mer lika Kristus i våra
tankar, känslor och handlingar. Processen startar vid omvändelsen och pågår
livet ut. ”Honom förkunnar vi genom att vägleda alla människor och undervisa
dem alla med all vishet för att kunna föra fram alla som fullvuxna i Kristus”
(Kol 1:28).
Församlingen har ett särskilt ansvar för att de nyomvända skall växa i sin tro och
bli mogna kristna med eget ansvar.
TILLSAMMANS. Att vara en gemenskap
”såsom jag har älskat er skall ni älska varandra” (Joh 13:34)
En kristen är kallad, inte bara att tro, utan att tillhöra en gemenskap.
Församlingen är vår tillhörighet och gemenskap som liknas vid en familj, eller
en samhörighet av det slag som kroppen är, med sina många olika lemmar.
”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap
som de heliga och har ert hem hos Gud ….genom honom fogas ni samman”
(Ef 2:20-21)
Gemenskapen kan uttryckas på många sätt – allt ifrån personlig vänskap till
samhörigheten i församlingens olika samlingar. Genom att leva nära varandra
kan vi bygga relationer och uttrycka personlig omsorg.
TJÄNST. Att tjäna varandra
”älska din nästa som dig själv” (Matt 22:39)
Kristen tjänst är att visa Guds kärlek genom att möta andras behov i Jesu namn.
Diakoni (tjänande) tillhör församlingens grundväsen. Församlingen kan möta
alla slags behov: andliga, känslomässiga, fysiska eller som har med relationer att
göra, eftersom vi möter dem utifrån Guds resurser. För att utföra dessa uppdrag
är varje kristen utrustad med gåvor till att vara ”goda förvaltare av Guds nåd i
dess många former” (1 Pet 4:10) Allt det goda vi fått – nådegåvor, kunskap,
begåvning och erfarenheter – får vi använda till tjänst.
När Jesus hade tvättat lärjungarnas fötter sade han ”Nu har jag givit er ett
föredöme... så skall ni tjäna varandra” ”den som vill vara störst bland er han ska
vara den andres tjänare.” För församlingen gäller det att upptäcka sin
samhörighet med och sitt ansvar för alla människor speciellt när det gäller att
finna vägar till vittnesbörd och tjänst bland fattiga och förtryckta. Församlingens
diakonala uppgift är därför betydelsefull. Vi vill förmedla hjälp, tro och hopp till
utsatta människor, vilket är en stor utmaning för oss inför framtiden.
TILLBEDJAN. Att ära och tillbe Gud
”älska Herren…med hela ditt hjärta (Matt 22:37)
Församlingens största uppgift är att ära Gud. ”Vi skall vara Gud till pris och ära”
(Ef 1:12) Genom att uttrycka vår kärlek till Gud, tillber vi Honom. ”Herren din
Gud skall du tillbe, och endast Honom skall du dyrka” (Matt 4:10). Genom hela
Skriften följer oss uppmaningen att lova Herren och upphöja Hans namn,
oberoende av vilka vi är eller var vi finns. Genom våra ord och handlingar gör vi
tjänst för Gud. Det handlar om en daglig uppgift där vi får ”frambära oss själva
som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara vår andliga
gudstjänst” (Rom 12:1).
Gemenskap
Ett kristet liv innebär ett liv i överlåtelse till Kristus och till hans församling. I
överensstämmelse med Guds ord bär församlingens medlemmar i kärlek
varandras bördor, har ett förlåtande sinnelag, ber för varandra, besöker varandra,
firar nattvard och i gemenskap med varandra främjar andlig tillväxt och
helgelse. Församlingens liv är gemenskap och delaktighet.
Församlingens liv utformas så, att evangeliets rikedom kommer till uttryck, att
gemenskapen mellan olika generationer främjas, relationer man och kvinna och
familj samt att mångfalden tas tillvara. (Apg 2:42, Rom 12:4-18)
Gud rike blir synligt
Guds rike är det område eller den sfär där människor vill leva sitt liv i enlighet
med Guds vilja. Församlingen det konkreta uttrycket för Guds rike och även ett
föregripande av det rike som en gång skall nå sin fullhet när ”Gud blir allt i
alla”. Församlingens liv präglas av ett ömsesidigt tjänande, där var och en med
sina gåvor och efter sin förmåga tjänar helheten. ”...en enda kropp i Kristus, men
var för sig är vi lemmar, som är till för varandra” (Rom 12:5).
Gudstjänsten är ett möte mellan Gud och människor, där var och en är delaktig i
ett andligt skeende. Gudstjänsten innehåller skriftläsning, förkunnelse, nattvard,
bekännelse, bön och lovsång. Den Helige Ande verkar i gudstjänsten både
genom frihet och ordning. I gudstjänsten möter församlingen Guds tilltal, hör
hans kallelse, lär känna hans vilja och får svara ”ja” på hans kallelse. Det som
gäller i den stora huvudgudstjänsten på söndagen gäller på motsvarande sätt i
den lilla samlingen.
Församlingens närvaro i världen är i sig ett vittnesbörd om Kristus. Det
personliga vittnesbördet som uttrycks i ord och i gärningar är en oersättlig del i
församlingens uppdrag att göra alla folk till lärjungar (Matt 28:18-20 och Apg
1:8).
Församlingens uppdrag sträcker sig till hela världen. Församlingens mission förverkligas genom att den sänder ut missionsarbetare till andra folk, områden och
kulturer, och att den tar andligt, mänskligt och ekonomiskt ansvar för dessa.
Församlingen söker även inspirera till och skapa förutsättningar för ett
personligt missionsengagemang som kan ske genom förbön, offer, konkreta
insatser och personlig missionstjänst.
Lärjungaskap
När Kristus styr livet påverkas tankar och handlingar av honom, hans sinnelag
och kärlek. Ett uttryck för detta är kärlek, tålamod, vänlighet, godhet och
trofasthet. Då kan vi handla med förståelse, generositet, öppenhet, uthållighet,
ärlighet, uppriktighet och vänskap. (Gal 5:16-25)
Ett kristet lärjungaskap innebär att vara ett föredöme på livets olika områden
med syfte att förhärliga Kristus. Vi är ett exempel för varandra och med särskild
tanke på de svaga är det viktigt att inte bli någon till fall. I detta ingår även att
leva ett nyktert och drogfritt liv.
Bibeln säger och kristen tro bekänner, att allt ytterst tillhör Gud för ”allt är
skapat genom honom. Han fanns före allting och allting hålls samman genom
honom” (Kol 1:16-17). Detta innebär att allt vi har, är Guds gåvor som skall
förvaltas inför honom. I församlingen får vi hjälp att söka Guds vilja i
förvaltandet av vår tid, våra relationer och våra resurser. Offrandet till
församlingen är därför ett uttryck för förvaltarskap. Allt givande är frivilligt.
Bibelns gammaltestamentliga modell med tiondegivandet är en god princip (Mal
3:10) men nya testamentets undervisning går längre (2 Kor 9:6-8). Tiondet är i
Bibeln ett uttryck för och en bekännelse av att allt tillhör Herren.
Vi tror att Gud har en universell församling och därför vill vi identifiera oss med
hela Kristi kropp, både globalt och lokalt i vår stad. Församlingen samarbetar
och låter sig representeras i olika lokala och regionala ekumeniska organ. Vi vill
arbeta för de kristnas synliga enhet och tillsammans med övriga församlingar
och kyrkor förverkliga det gemensamma uppdraget. Vi anser att mångfald och
enhet är ett uttryck för en strategi att nå människor med det kristna budskapet. Vi
instämmer med bönen ”…att de skall bli ett” (Joh 17:21) och tror att vi
tillsammans kan fullfölja missionsuppdraget.
Omsorg
Ledare av alla slag och särskilt församlingsledare, har ett ansvar för omsorgen
om dem som är medlemmar i församlingen, men denna omsorg förutsätter alla
medlemmars ömsesidiga tjänst och ansvar för varandra (Ef 4:16, Hebr 12:15).
Den som har en ledarfunktion ska aktivt hålla kontakt med medlemmar, särskilt
dem som av en eller annan anledning inte deltar i gudstjänst- och
vardagsgemenskapen i församlingen.
Gemenskapen i församlingen fördjupas genom att medlemmarna ger och tar
emot praktisk hjälp av varandra, för att på det sättet växa och mogna som
människor och kristna. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma och möta de
mänskliga behov som uppstår vid kriser i äktenskap, vid ohälsa, hög
arbetsbelastning, arbetslöshet, sorg, ensamhet och andra stora förändringar.
Den medlem som på grund av sjukdom eller annan orsak inte kan delta i
församlingens gudstjänster och sammankomster skall ges möjlighet att dela
församlingens liv genom att få besök och även erbjudas möjlighet att ta emot
nattvarden i hemmet eller på annat sätt.
Omsorg om varandra innefattar också etisk och moralisk vägledning. Genom
framför allt predikan och undervisning byggs ett moraliskt medvetande upp. Det
är också viktigt att medlemmarna upprätthåller ett levande samtal om vad som är
rätt och fel, utifrån en kristen livsstil och bekännelse. Detta kan ske bland annat i
församlingens cellgrupper.
När någon medlem medvetet inte lever i överensstämmelse med församlingens
tro och bekännelse, förkunnar falsk lära eller inte delar församlingens
grundläggande värderingar, har församlingen ett ansvar att ge personlig
vägledning, som syftar till omvändelse och upprättelse. Ordningen som anges i
Matt 18:15-18 är ett grundmönster för hur processen kan gå till för att ”vinna”
tillbaka den som lever orättfärdigt.
All omsorg om medlemmarna i församlingen måste präglas och genomsyras av
kärlek, nåd och sanning.
Cellgrupper
Omsorgen mellan medlemmar får ett naturligt och praktiskt uttryck genom
deltagande i en cellgrupp, vilken ska uppfattas som församlingen i dess
miniformat. I Nya testamentet framgår det att de första kristna möttes i hemmen.
I Ryttargårdskyrkan utgör cellgruppen (den lilla gemenskapen), servicegruppen
(arbetsgemenskapen) och gudstjänsten (den stora gemenskapen) tre
grundläggande delar, som tillsammans berikar livet som kristen.
Cellgrupperna sätts samman på olika grunder och bygger på gemenskap, som tar
sig uttryck i omsorg, förbön, uppbyggelse och tjänst. Cellgrupperna ska vara en
öppen gemenskap, där även de som inte är medlemmar i församlingen kan vara
med och dela gemenskapen.
Service- och konferensgrupper
En stor del av Ryttargårdskyrkans praktiska funktioner sköts på kvällstid och
helger av församlingens servicegrupper. Målsättningen är att så många som
möjligt av medlemmarna ska finnas med i en servicegrupp. Utöver de
återkommande sysslorna kan arbetet ge möjligheter till djupare samtal med
besökande. Servicegrupperna bidrar också till att vi bättre får lära känna varandra i
församlingen.
Den kommersiella verksamhet som utvecklats i Ryttargårdskyrkan bedrivs i
huvudsak av frivilliga konferensgrupper tillsammans med anställda. Syftet med
denna verksamhet är dels att skapa kontakter med människor som annars inte
brukar gå till en kyrka, dels ge ett ekonomiskt bidrag till den övriga verksamheten.
Växandet
Församlingsledningen ska stå öppen för människors idéer, önskningar och
verksamhetslust. Den ska vara vaken och lyhörd för enskilda människors förslag
och initiativ. Ledningen ska också inspireras till projekt, deltagande i cellgrupp,
servicegrupp, skapande av nätverk etc. för insatser i församling och samhälle.
Grundläggande princip för varje uppgift i församlingen är att olika människors
personliga och andliga gåvor ska komma till sin rätt. Ytterst handlar det om att
ge människor förtroende och bekräftelse i de uppdrag Gud har utrustat dem för.
Vår längtan är ett se församlingen växa. En hälsosam församling, där de andliga
resurser som står till församlingens förfogande brukas, har alla förutsättningar
för att växa. En församling växer genom tro, ordet, anden, bönen, tillbedjan,
dopet och nattvarden.
En väg till tro
Vägen till tro har generellt följt ett visst mönster i alla tider och i olika kulturer
och kan sammanfattas med en strategi i sju olika steg. Dessa steg representerar
olika stadier som kan ta olika lång tid men som ofta följer samma mönster.
1. Vänskapsrelationer där någon med en kristen bekännelse lär känna en
2.
3.
4.
5.
annan person och visar ett genuint intresse.
Vi delar det personliga vittnesbördet på ett naturligt sätt. Livet i sig är ofta
det starkaste vittnesbördet.
Bjud med någon till en samling där evangeliet presenteras. I vår
församling har en Alpha-kurs blivit ett utmärkt forum där nya människor
fått möta den kristna tron på ett otvunget sätt.
Omvändelsen eller en frälsningsupplevelse sker när personen inser vad
Guds kärlek innebär och när medvetenheten växt för att också bekänna sin
tro. Ett naturligt fortsatt steg blir att ta emot dopet som en gåva och
bekräftelse på sin tro.
Att dela gemenskapen i församlingen och ingå i en liten grupp blir ett
konkret uttryck för tron och viljan att växa vidare.
6. Vi är unika individer som kan komplettera och tjäna varandra med våra
personliga nådegåvor och möjligheter.
7. Att ge av dina tillgångar (tid, kunskap, erfarenhet och ekonomiska medel)
till Gud är ett naturligt uttryck för det kristna livet
Guds ord
Gud har tagit initiativet att uppenbara sig för människan. Församlingens
kännedom om den personlige Guden kommer genom Bibeln. Kristus, det
inkarnerade Ordet, är känd genom det skrivna Ordet. Tro på Bibeln är därför ett
tecken på lydnad mot Kristus.
Guds auktoritativa uppenbarelse i Bibeln är inspirerad av den helige Ande.
Bibeln, skriven av mänskliga författare, är samtidigt Guds Ord. Bibeln är Guds
skapelse och yttersta norm, överordnad traditionen, förnuftet och erfarenheten, i
alla frågor som gäller församlingens tro och liv. Bibeln är därför församlingens
grund.
Bibeln leder inte fel i sin undervisning. Tolkad i sitt historiska sammanhang, i
enlighet med sitt syfte och under Andens upplysning är Bibeln trovärdig i allt
som den lär. Ingen mänsklig tolkning av Bibeln kan däremot gälla som ofelbar.
Förståelse av Bibeln skapas främst genom församlingens lydnad för Guds Ord.
Tron
Tron är en gåva som är given till människan. Tron är grunden för människans
hopp och genom den förstår hon skapelsens mysterium. Den ger henne också
hjälp att i lydnad besvara Guds kallelse. ”Tron är grunden för det vi hoppas på,
den ger oss visshet om det vi inte kan se .... I tro förstår vi att världen har
formats genom ett ord från Gud.… I tro lydde Abraham när han blev kallad”
(Hebr 11:1,3,8). Genom tron får människan kraft att bruka de gåvor som blivit
henne givna. (Rom 12:3-8).
Den helige Ande
Den helige Ande är den gåva som ges till församlingen för att hon genom den
skall uppfyllas av den kärlek som församlingen är bestämd att gestalta i världen.
”Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige
Ande” (Rom 5:5) Genom den helige Andes gåva utrustas också församlingen
och dess medlemmar för de uppdrag som är givna. ”Men ni skall få kraft när den
helige Anden kommer över er, och ni skall vittna om mig....” (Apg 1:8). Den
helige Ande är hemligheten bakom ett fungerande kristet liv. Både Bibeln och
vår egen erfarenhet vittnar om människans oförmåga att i egen kraft leva ett liv
efter Guds vilja. Endast Kristus kan leva det. Genom Anden lever han det i oss.
Att bli döpt i Anden är en erfarenhet som erbjuds varje kristen.
Bönen
Bön är samtal med Gud. Utan begränsningar i tid och rum kan vi alltid tala med
vår himmelske Far. Vad andningen är för kroppen är bönen för det kristna livet.
Församlingen skall stötta den enskilde i sitt böneliv genom uppmuntran,
undervisning och praktisk vägledning. I församlingslivet blir det många tillfällen
att få betjäna människor i förbön, särskilt i samband med gudstjänsterna. I
förbönen samarbetar vi med den helige Ande och det han gör i människors liv.
Den gemensamma bönen är omgärdad av särskilda löften om bönesvar, vilket
ger den en given plats i gudstjänster, cellgrupper och större allmänna
bönesamlingar. För att poängtera bönen som kraftkälla uppmanar vi alla grupper
som möts i församlingen att ta tid till bön, under devisen: Varje samling = en
bönesamling!
Tillbedjan ger oss rätt fokus. Istället för att sikta in oss på egna problem och
begränsningar, eller fiendens rörelser, riktar vi blicken mot Gud och tackar och
tillber Honom för den han är. Tillbedjan har sin plats i hela våra liv, men får ett
särskilt utrymme när församlingen möts till gudstjänst. I den atmosfär som Guds
Ande skapar när församlingen tillber, finns förutsättningar att bli berörd av Gud.
Dopet
Dopet är en gåva, en del av evangeliet och en av de heliga handlingar som
församlingen förvaltar på Herrens befallning och som människan får ta emot i
tro. Därför intar dopet en central plats i såväl förkunnelse som praxis. Dopet hör
samman med Kristi frälsningsgärning, hans liv, död och uppståndelse. Dopet är
människans svar på Guds kallelse till omvändelse och ett nytt liv. I dopet förenas
människan med Jesus Kristus i hans död och uppståndelse. I dopet bekänner
människan Jesus som Herre och där möter Herren människan med sin förlåtelse
och nåd. Dopet uttrycker därför en djup gemenskap med Kristus. Församlingen
praktiserar dop genom nedsänkning efter personlig bekännelse om tro på Jesus
Kristus.
Nattvarden
Nattvarden aktualiserar Jesu Kristi försoningsoffer för vår skull. Den uttrycker
vår delaktighet i Jesus Kristus och försäkrar att vi genom tron på honom har
syndernas förlåtelse, gemenskap och hopp. Vi kommer till Herrens bord för att
det andliga livet skall förnyas, den kristna gemenskapen fördjupas och det
kristna hoppet proklameras. Till nattvarden inbjuds alla som söker Jesus Kristus
och vill leva i gemenskap med honom.
Medlemskap
Medlemskapet i församlingen har sin grund i en personlig tro på Jesus Kristus
som Herre och Frälsare, samt dop i Faderns, Sonens och den heliga Andes namn.
Medlemskapets innebörd är ett liv i Kristi efterföljd och en överlåtelse till
församlingens gemenskap och uppdrag i världen. Församlingledningen har
huvudansvaret för ärenden kring medlemskap.
Medlemskap i församlingen erbjuds den som:
… personligen bekänner Jesus Kristus som Herre och frälsare, samt på
bekännelse av denna sin tro låtit döpa sig
… kommer från annan församling, vilket även gäller överfört medlemskap från
församling i annan kristen tradition än baptistisk. Ett överfört medlemskap från
församling i annan kristen tradition upphäver inte församlingens egen identitet
som baptistisk. Det är mer ett uttryck för att församlingen respekterar andra
kristna och deras väg till församlingstillhörighet.
Den som överväger att bli medlem i Ryttargårdskyrkan inbjuds till en samling
(”Steg in i församlingen”) för nya medlemmar, med plats för samtal, frågor,
synpunkter och information. Syftet med samlingen är att ge en god kännedom
om hur vår församling fungerar och hjälpa de nya in i ett fungerande
församlingsliv.
Innan frågan om medlemskap avgörs ska enskilt samtal äga rum med någon av
församlingens pastorer eller församlingsledare. Personen får där ge sitt
vittnesbörd om sin tro och sitt dop. Pastor/församlingsledare delger
honom/henne församlingens grundläggande värderingar och det ansvar som
följer av ett medlemskap, nämligen
- att dela församlingens tro och bekännelse,
- att leva ett liv i överensstämmelse med bekännelsen
- att främja församlingens syfte
Beslut om medlemskap fattas av Församlingsledningen och bekräftas senare i
församlingsmöte. I principiellt svåra situationer kan fråga om medlemskap föras
vidare till församlingsmötet, efter beredning av Församlingsledningen.
Pastor bestämmer tillsammans med ny medlem en lämplig gudstjänst för
välkomnandet. Det kan utformas på olika sätt beroende på omständigheterna,
men bör innehålla följande moment: Presentation av medlem, förbön och
konkret inbjudan till gemenskap.
Medlemskap kan upphöra
Medlemskap i församlingen upphör då en medlem inte kan eller vill vara en del
av församlingen. Orsakerna till att medlemskapet upphör är då en medlem,
genom flyttningsbetyg överförs till en annan församling,
genom eget beslut vill vara med i en annan församling, även om denna inte
tillämpar ett formellt medlemskap. Dopintyg utfärdas då för den person som
väljer att lämna församlingen.
genom döden lämnar detta jordelivet,
genom att begära utträde vill lämna församlingen av personliga skäl,
genom uteslutning, inte längre delar församlingens tro och bekännelse eller inte
lever i överensstämmelse med bekännelsen.
Församlingens föreståndare handlägger tillsammans med Församlingsledarna
frågor om medlemskapets upphörande. Detta ska senare anmälas och bekräftas i
ett församlingsmöte.
ÄNDRING AV FÖRSAMLINGSORDNINGEN
Förslag om ändring i Församlingsordningen ska lämnas till Styrelsen minst två
månader före församlingsmöte. Styrelsen ska med ett gemensamt utlåtande
överlämna förslaget till församlingen.
För ändring i Församlingsordningen fordras att minst två tredjedelar av de
röstande vid två på varandra följande församlingsmöten röstar för ändringen.
Mellan dessa möten ska minst två månader ha förflutit. Vart femte år bör styrelsen
se över och utvärdera Församlingsordningen och vid behov överlämna förslag på
förändringar till församlingen för beslut.
