Innehåll

Innehåll
Inledning
VÅLD MOT KVINNOR
En händelse
Den farligaste platsen
Historik och statistik
Misshandelsprocessen
Orsak och funktion samt vissa enkla åtgärder
VÅLD MOT BARN
Historik och statistik
Orsak och funktion
VÅLD MOT MÄN
Historik och statistik
Avtrubbningen
Orsak och funktion
EN MISSHANDLARES SYN PÅ SAKEN
MISSHANDELN UR DEN DRABBADES SYNVINKEL
Rädsla
Stresskonen
Krispsykologi
Efter våldet
Krisens djup är personligt
Typer av kriser
En normal reaktion på en onormal händelse
Krisens styrka
Innan det händer
Att samla kunskap och förbereda sig
Krisen och dess förlopp
Det första som händer - Chocken
Efter chocken - Reaktionen
Situationen är ovan och skrämmande
Man inser att det kan hända en själv
Naturligtvis blir man arg
Vanliga efterreaktioner
Det är naturligt att reagera!
Krisen är en övergående process
Kamratstöd
Första hjälpen i en krissituation
Lämna inte den drabbade ensam
Debriefing och defusing
Uppföljning
Att bearbeta och komma igen
Hjälp den drabbade att förstå
Ta inte i för mycket
Stöd vid läkningen
BROTTSPREVENTION – FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER
Allmän information
Riskanalys
Riskreducering
Säkerhetsansvarig
Krisberedskap
Säkerhetspolicy
Uppföljning och anpassning
Signalementsteknik
Utredningsförfarandet och rättegången
Vittnesteknik
Hotbild innan, efter och under pågående rättegång
Självskydd
Exempel på en anmälan
Exempel på förhörsprotokoll
Litteraturlista
MANSVÅLD
Det är irriterande att vara ute och gå i en park på kvällen och råka hamna bakom en kvinna som helt
uppenbart tycker att det är obehagligt att jag går där. Jag har ingen som helst intention att skada
henne, tvärtom skulle jag göra allt för att rädda henne om hon blev angripen. Situationen är dock
omöjlig eftersom jag inte gärna kan jogga ifatt henne och förklara att jag är ofarlig. Det skulle
säkert göra att hon blev ännu räddare. Min enda väg ut ur situationen är att sakta in så att hon hinner
iväg.
Denna situation är självklart minst lika jobbig för henne som för mig och den kommer av en känsla
av otrygghet som till stor del grundar sig på okunskap om både hotbilden och vad man kan göra åt
situationen. Ett av syftena med att skriva den här boken är att komma med enkla och klara tips på
förebyggande åtgärder och på agerande vid ett eventuellt angrepp för att därmed göra kvinnor
tryggare och säkrare. Jag hoppas alltså genom denna bok kunna åstadkomma en viss förändring av
den här situationen. Jag vill också ge en något annorlunda bild av mansvåld än den som idag finns i
många personers ögon och i massmedia.
En annan åtgärd som jag vidtagit för att förbättra situationen är att sedan mitten av 80-talet lära
tjejer självskydd och självförsvar. Inom detta arbete har jag träffat massor av tjejer som har blivit
utsatta för alla möjliga typer av övergrepp vilka, genom att dela detta med mig, har gjort det möjligt
för mig att vidarebefordra deras erfarenheter till andra tjejer så de inte behöver drabbas av samma
sak.
Jag har också arbetat för att minska andelen troliga gärningsmän i framtiden genom att föreläsa för
killar på skolor om våldets verkliga effekter, manlig självbild och manlig identitet och genom ett
aktivt arbete med behandling av både flickor (som utsatts) och pojkar med sociala problem.
Titeln på denna bok (Mansvåld) torde vara den korrekta benämningen på det som till vardags bl a
kallas ”Kvinnovåld”. Ytterligare ett syfte med boken är att bidra till att ändra benämningen
generellt och framförallt i media och kalla våldet för vad det är och inte för att i detta enda fall
benämna det efter den som utsätts. Om man vill tala i mer beskrivande termer kan och bör man säga
”våld mot kvinnor” och sedan gärna nämna vem som utfört våldet och var det skett. Liknande
terminologi finns inom andra områden av mansvåld t ex läktarvåld, gatuvåld och arbetsplatsvåld
vilket då enbart är en geografisk benämning eftersom det inte heller här är läktaren, gatan eller
arbetsplatsen som är våldsam. Det är inte heller dessa saker eller ställen som gärningsmannen är
våldsam mot. Det handlar även då, precis som i kanske 95 % av alla våldshändelser, om mansvåld
fast på en specifik plats vilket gör att benämningen i det fallet kan vara korrekt. Anledningen till att
jag anser att den geografiska benämningen i dessa fall kan vara korrekt är att man genom att
lägesbestämma våldet kan vidta specifika åtgärder för att förebygga och hantera det. När vi talar om
mäns våld mot kvinnor borde vi alltså istället tala om det utifrån vem som utför det och var det sker
och inte enbart utifrån vem som drabbas. Detta sagt med vetskap om att mäns våld mot kvinnor
fyller en mängd specifika funktioner och har en mängd specifika och speciella orsaker, precis som
att mäns våld mot män, kvinnors våld mot män, kvinnors våld mot kvinnor och mäns och kvinnors
våld mot barn även det fyller specifika funktioner och har en mängd specifika och speciella orsaker.
Många av de som talar om mäns våld mot kvinnor talar i termer om ”det sexualiserade våldet”. Här
blir det i många fall ett olyckligt missförstånd då denna benämning är en inte helt korrekt
direktöversättning av ”sexualized violence” vilket betyder könsrelaterat våld. Detta har inte med
automatik har något med sex att göra, vilket många svenskar tolkar det som, utan handlar om vilket
kön (på engelska ”sex”) man tillhör, det patriarkala förtrycket som utövas av hela
samhällsstrukturen och om de fall där män är våldsamma mot kvinnor just och enbart för att de är
kvinnor. Även här bör man alltså vara mycket tydlig om vad det är man talar om så att man inte
förvirrar de som lyssnar. Det kan i många fall vara direkt olämpligt för att inte säga farligt att
feltolka våldets orsaker eftersom det blir mycket svårt att vidta lämpliga förebyggande åtgärder om
man inte har ringat in funktionen för våldet på ett korrekt sätt. Och om man då påstår att allt våld
mot kvinnor sker för att de är kvinnor så är man troligen väldigt blind för de faktiska orsaker som i
vissa fall skapar våld. Det är inte så enkelt att män alltid och enbart är våldsamma mot kvinnor bara
för att de är kvinnor. En del män bryr sig inte överhuvudtaget om vilket kön personen som de
misshandlar tillhör. De misshandlar alla som inte behagar dem, som inte gör som de vill eller de
som de upplever att de vinner något på att misshandla. Andra män misshandlar för att det fyller en
specifik funktion att misshandla t ex sin partner och för att de får ut något av det. Självklart finns
det också de män som misshandlar kvinnor för att de är kvinnor eller som i alla fall aldrig skulle
kunna tänka sig att misshandla en man.
När jag i denna bok diskuterar sexuellt våld kommer jag bara att tala om våld med sexuella inslag
som t ex våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande och misshandel med sexuella inslag. Våld
utan sexuella inslag kommer att benämnas ”våld” eller, i de fall våldet utövats p g a att kvinnan är
kvinna, ”könsrelaterat våld”.
Jag kommer i boken att diskutera mansvåldet ur tre olika perspektiv; våld mot kvinnor, våld mot
män och våld mot barn. Givetvis kommer jag också att diskutera våldets geografi i samband med
detta. Jag kommer också att ge tips på hur man kan motarbeta och förebygga mäns våld, hur man
kan hantera det om det uppstår och hur och vad man kan göra i efterhand för att minska effekterna
av våldet.
Jag kommer att skriva ”han” i de flesta fall när jag skriver om en person som är våldsam. Detta med
anledning av att vi män står för det allra mesta våldet i samhället och för att det är mansvåld jag
skriver om. Speciellt kommer boken att hantera våld mot kvinnor. Man bör dock vara mycket
medveten om att även kvinnor använder våld i många fall. Speciellt mot barn.
En händelse
För fem minuter sedan var hennes ansikte vackert. Inramat av hennes blonda hår och de klara blå
ögonen var hon en mycket vacker kvinna i sina bästa år. Nu var ansiktet kladdigt av blod, läpparna
var sönderslagna, någon eller några tänder var lösa eller spruckna, näsan bruten och ena ögonbrynet
var spräckt. Håret var fullt med blod och stora hårtestar hade slitits bort med rötterna. Runt hennes
hals fanns tydliga märken efter fingrar och ett antal halvmåneformade sår efter stryparens naglar.
Han hade koncentrerat sig på ansiktet denna gång och hade troligen gått lite väl långt eftersom han
hade tagit bilen och stuckit direkt när han var klar. Tidigare hade han ju alltid tvingat henne att
städa upp efter tumultet medan han satt sig och tittat på tv. Därefter kom middagen och sen det
våldtäktsliknande sexet, ”Make-up-sex” kallades det visst och det var det bästa han visste.
När hon kom in på akuten, dit en granne körde henne, berättade hon för första gången om den
systematiska misshandeln hon utsatts för av sin sambo under dryga fem års tid. Den här gången
hade den utlösande faktorn varit att hon blivit medbjuden på en middag för en av företagets
viktigaste kunder. Hon hade glatt berättat detta och insåg för sent att det var just en sån sak som
tidigare hade slutat med att hon varit tvungen att sjukskriva sig tills blåmärkena minskat så att de
gick att dölja med smink eller kläder. Då hade han alltid slagit på kroppen och bara med
handflatorna i ansiktet. Nu hade han använt knytnävarna…
Våld mot kvinnor – Den farligaste platsen
När man talar med kvinnor om var de känner sig otrygga så nämner de oftast joggingspår, mörka
parker, på väg hem från bussen, på korgen och liknande platser och miljöer. Tyvärr är dessa platser
inte på långa vägar så farliga som man kan luras att tro. Den farligaste platsen för en kvinna i
Sverige är utan konkurrens när hon befinner sig på känd plats med kända personer omkring sig. De
farliga männen utgörs därmed av nuvarande eller före detta pojkvänner eller män, lärare, släktingar,
grannar, kollegor, kunder, klienter eller andra kända män. Det är dessa män som till största delen
misshandlar och våldtar kvinnor idag. Detta gör att situationen blir lite mer komplicerad vad gäller
förebyggande åtgärder och agerande i situationen än om det hade varit okända män som utgjorde
det största hotet. Då kunde man ha vidtagit åtgärder som kretsade kring undvikande av
högriskplatser och högrisksituationer men i och med att hotet kommer från kända män i första hand
är det inte så enkelt.
De flesta tjejer har varit med om att män har tagit på dem på ett otillbörligt sätt, sagt olämpliga
kommentarer med sexuell innebörd, blottat sig eller på annat sätt begått olika typer av övergrepp
eller revirkränkningar. Många gånger har det varit en man som de känner som har gjort detta.
Många män som kränker kvinnor gör det utan att vara medvetna om det och/eller utan att ha någon
illvillig tanke bakom kränkningen. De upplever helt enkelt inte situationen på det viset. Om en man
ger en kvinna en kommentar med en sexuell invit eller anspelning inlindad i kommentaren kan han
tänka och tro att kvinnan tolkar det lika positivt som han själv skulle göra om en kvinna gjorde eller
sa detsamma till honom. Om en man rör vid en kvinna på ett otillbörligt sätt (tar på höften eller
”råkar” komma åt bröstet) kan han tro att kvinnan känner sig hedrad och blir sexuellt upphetsad av
denna beröring eftersom han själv skulle bli det om en kvinna tog på honom på ett liknande sätt.
Problemet är att vi människor i vissa fall har en förmåga att se situationen enbart från vår egen
synvinkel och dessutom tror att andra har samma världsbild som vi själva. Detta gör att vissa män,
som gör mer subtila former av revirkränkningar, inte alls förstår att de skapar obehag hos kvinnan.
En del män blir väldigt ledsna när de konfronteras med sanningen. Dessa kränkningar är inte heller
farliga rent fysiskt. Det är ljusår mellan en olämplig, gränsöverskridande kommentar och en
våldtäkt. Trots det är det ett problem som inte ska ringaktas och som är oacceptabelt.
Många män har väldigt svårt att förstå hur det är att befinna sig i en situation där den obehagliga
och/eller hotfulla personen är väldigt fysiskt överlägsen. De flesta har inte hotats av eller slagits
mot en person som väger 20-100 kg mer än dem själva och som helt säkert är avsevärt mycket
starkare. Detta är en mycket viktig aspekt att ta med när man ska komma med förslag på fysiskt
försvar vilket jag gör senare i boken. Att det dessutom är en person som kvinnan i många fall har
känslor för och en relation till gör det hela ännu mer svårförståeligt (för oss män) och svårhanterat
(för kvinnan).
Risken för att utsättas för en överfallsvåldtäkt av en okänd man finns självklart, den ökar möjligen
och den är större vid vissa platser och vid vissa tidpunkter. Detta går det dock ganska bra att skydda
sig mot om man vidtar bra förebyggande åtgärder och dessutom lär sig hur man ska agera om
situationen ändå uppstår. Mer om det senare i boken under ”förebyggande åtgärder för kvinnor”.
Våld mot kvinnor – Historik och statistik
I alla tider har män varit våldsamma mot kvinnor och under många år har det dessutom varit både
accepterat, tillåtet och t o m lagligt. Inom vissa kulturer1 är det fortfarande så och om man hävdar
detta är man givetvis rasist med automatik. Inom den svenska kulturen och lagen är det dock i
dagsläget vare sig accepterat (utom möjligen av den som utövar det), tillåtet eller lagligt. Tyvärr har
mänskligheten i många år matats med bilden av grottmannen som slagit påken i huvudet på kvinnan
och släpar henne i håret in i grottan och i vissa mäns tankevärld lever detta synsätt kvar även om de
flesta män inte skulle kunna tänka sig att slå. De tror dock på fullt allvar att det är de som
bestämmer allt både stort och smått för att de är fysiskt starkare än kvinnor. Och tycker dessutom
att det är helt korrekt.
Män har i alla tider stått för den absoluta majoriteten våldshändelser. Allt från mindre
konfrontationer till världskrig. Det finns tyvärr inte mycket som talar för att det kommer bli någon
större förändring inom detta område så länge världen ser ut som den gör. Jag hoppas dock att vi på
sikt kan ändra på denna märkliga verklighet och lära män att lösa konflikter och få igenom beslut
utan att använda våld. Det är inte en lätt uppgift och det kommer att ta flera generationer innan det
kan bli verklighet om det någonsin blir det. Om vi ska nå dit måste vi alla arbeta hårt för att minska
våldet i samhället och det finns en del tecken på att det inom vissa delar kan bli bättre. Speciellt
inom ungdomsvården ser man att man lyckas lära tidigare våldsamma ungdomar att inte använda
våld. Man har genom att använda vetenskapligt grundade metoder kunnat öka behandlingsresultatet
avsevärt. Kanske och förhoppningsvis kan det på sikt ge ett positivt resultat även i större
samhällelig skala. Min förhoppning är att man dessutom inkluderar vård och terapi i
fängelsestraffen istället för att som nu straffa utan att förändra.2 Det finns ingen som helst
motsättning i detta. Man kan mycket väl ändra en persons beteende även om personen sitter i
fängelse. Kravet är att personen är motiverad och när får man en person mer motiverad än när han
får känna på den kraftigaste konsekvensen vårt samhälle kan utdela? En man blev dömd för
övergrepp mot minderårig 68 gånger (straffad men inte behandlad) och då har man ju misslyckats
kapitalt!
Under många år har kvinnor fått dra det stora lasset när det gäller att motarbeta det våld som
drabbar dem. Detta har blivit en s.k. ”kvinnosaksfråga” när det i allra högsta grad borde vara en
mansfråga. Uppgiften att stoppa våldet borde inte enbart ligga på den utsatte utan kräver hela
samhällets, och kanske framförallt andra mäns, engagemang.
Att visa tabeller och diagram gällande våldet mot kvinnor och dess utveckling är ingen större
mening eftersom man då endast kan visa vad intervjuundersökningar, enkätundersökningar och
anmälningar säger. Vi vet att mörkertalen är enorma och att alla dessa undersökningar endast ger en
mycket vag bild av den verkliga våldsnivån.
Ex: Om man tittar på antalet anmälda våldtäkter får man fram det anmäls ca 4.000 våldtäkter per år
(2007). Om man talar med brottsforskare anser de att det verkliga antalet våldtäkter bör ligga ca tio
gånger över detta, alltså ca 40.000 per år. Och om man talar med kvinnoorganisationerna, de som
tar emot samtal från de drabbade kvinnorna, säger de att summan bör ligga kring 400.000 våldtäkter
per år. I just detta fall kan man alltså misstänka att mörkertalet när det gäller våldtäkt är väldigt
stort. Ett problem gällande just den här typen av mansvåld är att vi dessutom har en definitionsfråga
1
2
I t ex Tjeckien är det fortfarande (2007) en familjär angelägenhet med våld mellan parterna.
Nicolaisen 2005
att ta hänsyn till: Vad är en våldtäkt? För den som utsatts brukar svaret vara enkelt men för
lagstiftaren, rättsinstanser och statistiker handlar det om ifall gärningsmannen på något sätt använt
tvång, drogat offret eller använt våld för att genomföra en sexuellt liknande gärning. Om vi drar
saken vidare och tittar på rättsprocessen gällande detta så har vi även här stora svårigheter gällande
t ex bevisningen; ska man döma till relativt långa fängelsestraff om man endast har den ena partens
berättelse att gå på? Om det inte finns några som helst tecken på våld? Är det då en våldtäkt eller
rör det sig om sexuellt tvång på olika sätt? Ska detta straffas olika? Detta är svåra frågor att finna
svar på.
Med den nya tolkningen av lagen skall det dömas till våldtäkt om flickan varit under 15 år vid
brottets genomförande oavsett om mannen använt våld eller ej. Detta kan självklart innebära stora
problem för de killar som är tillsammans med mogna 14-åringar när de själva är 17 eller 18 år
gamla. Våldtäkt faller under allmänt åtal vilket då i teorin innebär att flickans föräldrar som kanske
ogillar förhållandet kan anmäla killen för våldtäkt och få killen fälld och dömd för våldtäkt, kanske
till och med till ett fängelsestraff, mot dotterns vilja. Därför har man lagt till ett antal undantag
vilket självfallet kan innebära problem. Till exempel kan handlingen (det samstämmiga samlaget)
”ursäktas” om flickan gett ett mognare intryck och/eller om skillnaden i ålder inte är så stor. Den
nya lagstiftningen var tänkt att verka preventivt och att dessutom ge våldtäktsmännen, utnyttjarna
och tvingarna ett mer kännbart straff. Tanken var också att kvinnor skulle uppleva att de till större
del har rättsamhället på sin sida. Tyvärr har det inte riktigt blivit så genom att Tingsrätten,
Hovrätten och Högsta Domstolen med hänvisning till bl a undantagen har tolkat lagen på ett lite
annat sätt än många hade förväntat sig. Lagstiftaren har en hel del att fundera på gällande detta.
När det gäller misshandel har vi också stora problem med mörkertal. För många kvinnor som utsätts
för hot och våld har det blivit så normalt att de inte längre uppfattar det som vaken fel eller konstigt
att mannen hotar och slår dem. ”Han slog ju inte så hårt” är en kommentar man kan få höra ganska
många gånger. En annan kommentar jag hört var ”Nej, jag har inte blivit utsatt för något… Fast det
var ju en gång förstås då han hällde tändvätska på mig och var på väg att tända på…” Kvinnorna
har ibland blivit så kuvade av mannen som slår att de upplever det som att han har rätt att slå dem.
Andra vågar inte anmäla eftersom de upplever att mannen i så fall kommer att döda dem. Ett stort
antal mår så dåligt att de inte har möjlighet att uppbringa den kraft som behövs för att göra en
anmälan och ytterligare några tror och hoppas att han ska sluta slå så att man kan komma tillbaka
till det normala liv man hade i början av relationen.
Att antalet anmälningar ökar säger egentligen ingenting annat än att antalet anmälningar ökar! I
vissa fall kan det vara bra att antalet anmälningar ökar eftersom mörkertalet då förhoppningsvis
minskar. I andra fall är det inte bra att antalet anmälningar ökar då det kan betyda att den faktiska
brottsligheten ökar. I just detta fall, våld mot kvinnor (misshandel och våldtäkt), är det dock
troligen så att det är mörkertalet som minskar. Jag (och bl. a. Brottsförebyggande Rådet) tror inte att
vi män misshandlar kvinnor mer nu än tidigare trots att det har varit en stabil ökning av antalet
anmälningar ända sedan 1960-talet. Speciellt med tanke på den ökade uppmärksamheten som dessa
brott fått och trots den stora attitydförändring som ändå skett. Jag tror att vi män varit ungefär lika
våldsamma hela tiden och känner mig därför ganska trygg i att hävda att ökningen till största delen
beror på att det är mörkertalet som minskar.
Om man för sakens skull ändå gör en djupdykning i statistiken gällande våldtäkt så ser man t ex att
det framförallt är anmälningarna av vissa typer av våldtäkter som ökar. Om man ser på fullbordad
våldtäkt utomhus (oftast okänd gärningsman, s.k. överfallsvåldtäkt) så har den kurvan varit stort sett
oförändrad mellan 1985-2000 för att därefter öka. Detta är oroande. När det gäller anmälningarna
för försök till våldtäkt inom- och utomhus har dessa varit i stort sett konstanta 1985-2007. Kurvan
för fullbordad våldtäkt inomhus har däremot ökat kraftigt sedan mitten av 1980-talet och det är
dessa våldtäkter som oftast begås av en person som är bekant med kvinnan. Detta torde, med stöd
av ovanstående resonemang, antingen innebära att män våldtar sina partners mer idag än tidigare
eller så innebär det att de drabbade kvinnorna upplever ett ökat stöd i samhället och därför orkar
och vågar anmäla i högre grad. Det finns mycket som talar för att det är det senare som är troligast.
Våldtäkt mot kvinna
Olika kategorier
2500
2000
1500
Inomhus fullbordad
Inomhus försök
Utomhus fullbordad
Utomhus försök
1000
500
0
1985
1987
1989
1991
1993
1995
1997
1999
2001
2003
2005
2007
När det gäller statistik över misshandel mot kvinnor finns det undersökningar som visar att endast
en (1) procent av den kvinnliga befolkningen utsatts för våld3 och det finns andra undersökningar
som visar att 46 procent av den kvinnliga befolkningen utsatts för våld.4 Ofta beror skillnaderna i
resultat i dessa undersökningar på hur frågorna ställts, hur den intervjuade har tolkat frågan, hur den
som sammanställt materialet har tolkat svaret och i vissa fall på vilken verklighet de som
rapporterar om undersökningens resultat vill spegla. Att bråka om vem som har exakt rätt och hur
undersökningarna genomförts är i många fall både onödigt och dumt. ALLA som jobbar med att ta
hand om kvinnor som utsatts för våld VET att de är alldeles för många. En sak som dessutom är
helt säker är att varje fall av våld är ett för mycket oavsett vem det drabbar eller vem som utför det.
Man vet också att det allt som oftast är män som är våldsamma mot kvinnor även om det självklart
också finns kvinnor som använder våld mot kvinnor både i lesbiska relationer, kamratrelationer,
släktrelationer och även mot okända kvinnor eller tjejer. Vi som arbetar med att hjälpa unga flickor
med sociala problem ser idag en kraftig ökning av unga tjejers våldsanvändning där de också
kopierar killarnas gängbeteenden och ägnar sig åt både kriminalitet, misshandel, rån och
narkotikahantering. Ett problem som var väldigt litet för 10 år sedan. Om detta är en olycklig
biverkan av ökad jämlikhet, ökade möjligheter och ökad frihet är självklart både tveksamt och föga
troligt. Troligen handlar det mer om att många tjejer idag mår väldigt dåligt, känner sig
identitetslösa och upplever stenhårda krav på att passa in i någon typ av idealbild. Vissa av tjejerna
upplever också att de, för att kunna ”bli” något eller någon, måste tävla med killar även inom detta
3
4
BRÅ 2006
Eva Lundgren – Slagen dam 2005
område. Klart är att de får massor av uppmärksamhet av detta beteende och att uppmärksamhet är
en av de mest effektiva positiva förstärkningar man kan få.
En annan sak som är ett mycket stort och stegrande problem är alla tjejer som skadar sig själva.
Även här är det i de flesta fallen ett inlärt beteende och styrt och förstärkt av uppmärksamhet. Det
våld tjejerna använder för att skada sig själva är i många fall oerhört grovt och skadar många fler än
de någonsin kan tänka sig i form av oro, ångest, skuld och skam hos deras nära och kära.
Våld mot kvinnor – Misshandelsprocessen eller Normaliseringsprocessen
Om en kvinna utsätts för våld av sin partner är det många som undrar varför hon inte helt enkelt gör
slut med mannen och går därifrån. Nedan följer en beskrivning av den process som brukar föregå
det första slaget. Beskrivningen ger också en bild av varför kvinnan varken kan, orkar eller t.o.m.
vill gå ifrån den misshandlande mannen.
LIVSRUMMET
Ovan visas en persons hela livsrum. Inom detta gör och säger en person precis vad den vill, utan att
behöva ta hänsyn till vad någon annan människa tycker och tänker om vad han eller hon gör.
När man inleder ett förhållande minskas, för det mesta, en del av livsrummet med automatik: Man
väljer att inte ha sex med andra personer.
Förhållandet blir stadgat och man är jättekär och allt är rosenrött och skimrande. Efter några veckor
går man kanske på en fest. Kvinnan upptäcker då att mannen blir lite svartsjuk när hon dansar med
andra män. Hon kanske tänker: ”Oj, vad sött! Vad han måste älska mig! Men det är ju onödigt att
göra honom svartsjuk så det är nog bäst att jag låter bli att dansa med andra män. Jag dansar bara
med honom och mina väninnor istället.”
I och med detta beslut väljer (eller tvingas, beroende på hur man väljer att se det) kvinnan att
minska sitt livsrum ytterligare eftersom hon vill behålla en god stämning i relationen.
Efter ytterligare några veckor går man på en annan fest. Nu märker kvinnan att mannen blir lite
irriterad när hon sitter och pratar med andra män. Mannen kanske tar upp saken på väg hem och
ifrågasätter kvinnans agerande: ”Var det verkligen nödvändigt att sitta och prata med Peter hela
kvällen? Det känns inte kul för mig när vi är tillsammans och så sitter du och pratar med honom
hela kvällen!” Kvinnan argumenterar emot men efter samtalet tänker kvinnan att: ”Det här var
ingen trevlig avslutning på festen! Himla onödigt av mig att prata med Peter, även om det definitivt
inte var hela kvällen, men jag är ju faktiskt tillsammans med Göran och det är ju inte bra om jag gör
honom ledsen… Jag pratar med mina väninnor istället! Åh, vad jag älskar Göran!”
Ytterligare några veckor eller månader går. Livet är toppen och förhållandet stärks. Göran är snäll,
handlar presenter, bjuder på middagar, ställer upp och är helt enkelt en underbar kille. Dessutom är
det jättekul att gå på fest nu för tiden eftersom Göran inte blivit irriterad eller svartsjuk sedan
kvinnan slutade dansa och prata med andra män. Kvinnan har inte saknat det ett enda dugg heller!
Så drar det ihop sig till en Ålandskryssning med jobbet… Göran säger: ”Ålandskryssning… Det vet
man ju vad som händer på en sån… Men åk du så får vi se om jag är kvar när du kommer tillbaka…
Det är ju för jävligt! Här ställer man upp och bjuder till och så ska du åka på en ålandskryssning!
Älskar inte du mej?” Och kvinnan tänker: ”Han har ju faktiskt ganska rätt. Och inte har jag någon
speciell lust heller! Det är ju bara en massa supande på de där båtarna och JAG skulle ju inte tycka
att det var kul om Göran åkte. Man vet ju vad som brukar kunna hända! Jag har ju två väninnor som
blivit skilda just på grund av en Ålandskryssning! Jag stannar hemma!”
Månaderna går och det fortsätter på ungefär samma sätt. Göran är en mycket trevlig person speciellt
när man är tillsammans med andra människor. Lite smolk i bägaren har det kanske kommit men det
har i de flesta fallen bara hänt när kvinnan har varit på väg att göra, eller gjort något, som riskerat
att skada förhållandet. ”Tänk vad bra att ha en man som bryr sig så mycket om vårt förhållande!”
tänker hon.
Efter något år tänker kvinnan att hon ska börja gå på en kvällskurs. Det känns som att det kan vara
kul att utveckla sig lite efter att ha varit hemma med barnen som precis börjat på dagis. Hon tar upp
sina funderingar med mannen och han svarar: ”Det tycker jag inte alls är någon bra idé. Vem ska ta
hand om minstingen då? Du vet att jag måste jobba över ibland och nu när du gått hemma här och
haft semester och bara fått föräldrapenning så har vi ju faktiskt inte råd med att du ska springa runt
och roa dig också!” Tänk för fan på familjen!” Kvinnan väljer att inte gå på någon kvällskurs…
Processen fortsätter och kvinnan har till slut brutit kontakten med alla sina väninnor, inte utan kamp
men vem ska ta hand om barnen om hon träffar dem? Hon pratar inte med andra män, han blir ju så
himla svartsjuk. Hon har t o m dragit ner på kontakten med sin egen familj eftersom han alltid
startar ett stort gräl så fort de träffat hennes släkt. Han har dessutom ifrågasatt varför hon pratar så
mycket i telefon? Pratar hon om honom? ”Varför snackar du så mycket skit med dom där jävla
skvallerkärringarna? Gör nåt vettigt istället!” När de träffar andra personer är det uteslutande hans
vänner och om de gör ”roliga” saker är det alltid inom hans intresseområden: Tittar på biltävlingar i
skogen mitt i vintern, går på hockeymatch, åker på någon resa i samband med utlandsjobbet och så
vidare. Hon har fått höra att hon är ful och tjock och att hon ska vara glad att han är tillsammans
med henne för ingen annan skulle ju kunna tänkas vilja vara med henne! (Ofta sägs detta in form av
”skämt” i samband med att de träffar deras nuvarande gemensamma, hans ursprungliga, vänner
vilket gör att hon inte känner att hon har möjlighet att protestera, eftersom hon inte vill ställa till
med en scen.) Kvinnan har hamnat i en situation där mannen kontrollerar minsta detalj och styr hela
tillvaron. Kvinnan har gjort motstånd så mycket det gått men det har av olika anledningar inte gått
så bra.
I det här stadiet, kanske efter 5-10 år, kommer första slaget, för att mjölktetran står på fel ställe i
kylskåpet eller vad som helst. Och om man har hamnat i den här situationen tycker man ofta att det
är ens eget fel att man blir slagen: ”Att jag aldrig kan lära mig! Han har ju sagt att mjölken ska stå i
dörren och jag ställer den på hyllan. Jag är så jävla värdelös!” I det läget är det mycket svårt för
kvinnan att bryta förhållandet eller be om hjälp. Hela kvinnans nätverk och umgängeskrets har
försvunnit och tillvaron kontrolleras till 100 % av mannen. Vem ska hon vända sig till? Hon kanske
gör några mindre försök men möter direkt på motstånd: Inte kan väl det vara möjligt? HAN som är
så trevlig! Och om någon skulle fråga varför hon verkar må lite dåligt, bryter hon direkt kontakten
med den personen för ”Tänk om han får reda på att jag pratar med en annan person om att vårt
förhållande inte är så bra?!? Då skulle han slå ihjäl mig!” Många kvinnor försvarar den slående
mannen med våldsam intensitet då skammen över att bli misshandlad oftast är oerhört stor.
LIVSRUMMET visar som sagt den process som i många fall leder till att man hamnar i ett
misshandelsförhållande. Den visar också på hur det kan komma sig att kvinnan inte gör slut på
förhållandet och går ifrån mannen. Det är inte så lätt gjort när man hamnat i den här situationen.
Självklart är exemplet till vissa delar förenklat och generaliserar en del. Kvinnor är på intet sätt
idioter men det behöver man absolut inte heller vara för att hamna i det här läget. Många är de
kvinnor jag har mött under mina utbildningar i självförsvar som nickat instämmande, vittnat om
processens riktighet, gråtit och mått dåligt för att de känt igen situationen med allt för stark
tydlighet. Vad man kan och bör göra för att förebygga och hantera denna situation kommer senare i
boken. Jag kanske ska påpeka att denna process inte behöver innebära att man utsätts för våld. Den
kan också innebära att man lever hela sitt liv genom sin partner och det är väl tveksamt om det är
bra…
Även män kan självklart hamna i den här situationen. Det är en hel del män som lever i
misshandelsförhållanden med både fysisk och psykisk misshandel. Framförallt är det många som är
väldigt hårt styrda av sin partner. Massor av män får inte ens bestämma vilka kläder de ska ha på
sig utan kvinnan lägger fram kläderna åt mannen kvällen innan. En del ser detta som en bra service
men en del gör det självklart inte. Hur skulle man se på situationen om mannen alltid la fram
kläderna åt kvinnan. Troligen skulle det tolkas som en typ av så kallad härskarteknik.
Hur många gånger har man inte hört kommentaren: ”Jag vet inte om jag kan hänga med. Jag måste
kolla med regeringen först.” I vissa fall handlar det självklart om en ömsesidig respekt men i vissa
fall handlar det om att mannen helt enkelt inte har mandat att bestämma själv.
Våld mot kvinnor – Orsak och funktion samt vissa åtgärder
Att en man använder våld mot kvinnor fyller en mängd olika funktioner för mannen och det finns
ett stort antal orsaker till varför han gör det. Många män som slår hävdar att ”Hon provocerade mig
så mycket att jag bara slog”. Det anses vara näst intill bevisat att detta oftast inte stämmer med
verkligheten. Anledningen till att man anser att detta är att anse som ”skitsnack” är att man genom
att titta på olika fall har kommit fram till att mannens våld i nästan samtliga situationer varit mycket
kontrollerat: Han vet VEM han slår (han slår bara sin partner, inte chefen, grannen eller kompisen),
han vet NÄR han slår (det ska inte finnas några vittnen i närheten eller bara vittnen som han kan
kontrollera, t ex barnen), han vet HUR han slår (det ska kännas men inte kräva läkarvård) och han
vet också VAR på kroppen han slår (det ska gå att dölja skadorna med kläder och/eller smink).
Detta sammantaget gör att man på starka grunder kan misstänka att våldet är kontrollerat och har
helt andra orsaker än provokation och total brist på självkontroll.
De orsaker som kan föranleda mäns våld är bl a:
•
•
•
•
•
•
Sjukdom
Inlärt beteende
Alkoholpåverkan
Dålig ilskekontroll
Narkotikapåverkan
Dåligt självförtroende
De funktioner våldet kan fylla är bl a:
•
•
•
Kontrollbehov
Maktbehov
Ångestreducering
Man kan misstänka att det faktiskt är relativt få män som slår kvinnor bara för att de är kvinnor.
Däremot får de ut en massa saker av att misshandla kvinnor. Många skulle heller aldrig våga
misshandla en man eftersom risken då är större att de själva åker på stryk vilket inte fyller någon
funktion för dem. Beteendet har alltså på olika sätt har fyllt en funktion för mannen och också
förstärkts under viss tid vilket innebär att mannen fortsätter med och kanske intensifierar samma
beteende. Här följer ett exempel som illustrerar detta:
Om en man direkt, vid första träffen, slår kvinnan han möter torde hon inte träffa honom igen och
han skulle då inte få de behov han har uppfyllda. När han däremot slår efter 5 års successiv
minskning av kvinnans livsrum (se ovan) kan han behålla henne i sitt grepp eftersom hon inte har
någonstans att gå och eftersom hon varken kan eller vågar lämna barnen, boendet, ekonomin etc.
Då har han fyllt sitt behov av kontroll och makt eftersom han då utövar makt över en annan
människa, har total kontroll över denna och dessutom styr den människans liv till fullo. Han får då i
vissa fall ett enormt självförtroende eftersom det är han som är personen med total makt, ansvar och
kontroll vilket kan vara väldigt förstärkande av beteendet. Många gånger får den slående mannen
ett stort ångestpåslag efter en misshandel men den känslan försvinner om man inte fyller på den
igen. Det kan liknas vid en baksmälla där man säger ”Aldrig mer!” för att nästa helg dricka igen.
Enkla åtgärder
Man kan förstå att män som slår kvinnor och barn har både kognitiva (tankemässiga) störningar och
beteendestörningar vilka faktiskt borde gå att åtgärda med rätt form av terapeutiska åtgärder. Män
som slår kvinnor och barn behöver rejäl hjälp med att korrigera sitt beteende och de tankar och
känslor som ligger bakom beteendet. Hjälpen finns bland annat att tillgå inom Kognitiv
beteendeterapi, KBT.
Om orsaken till våldet är sjukdom är det inte helt säkert att beteendet i sig behöver fylla någon
speciell funktion. Att hävda att orsaken alltid är sjukdom, d v s att det är ett sjukt beteende att
använda våld, är dumt då våldet kan vara mycket funktionellt och dessutom inlärt. Det är bättre att
säga att beteendet är djupt olämpligt i den här situationen eftersom våld i vissa fall kan vara både
rätt, sunt, friskt, riktigt och lagligt, se bl a Nödvärnsrätten, BrB 24:1, nedan. I de fall sjukdom är
orsak till våldet torde medicinering och/eller rätt form av terapi vara en möjlig lösning på
problemet.
Är orsaken till våldet att det är ett inlärt beteende ligger hjälpen ganska nära till hands då det torde
vara möjligt att lära om och lära in ett nytt, icke våldsamt, beteende. Hjälp finns att få inom olika
typer av terapier, främst med kognitiva- och beteendekomponenter.
Beror våldet på alkohol- eller narkotikaintag som bidrar till att sudda ut gränserna för vad som är
tillåtet och otillåtet och som gör att självdisciplinen minskar så att personen använder våld trots att
denne i ett nyktert tillstånd inte skulle göra det är lösningen väldigt enkel: Sluta drick alkohol
och/eller knarka!
Om orsaken till våldet är att mannen har dåligt självförtroende finns det mängder av åtgärder att
vidta som förbättrar en persons självförtroende. Åter igen är behandlingsmetoder med kognitiva och
beteendekomponenter de mest effektiva.
Och slutligen om orsaken till våldsutövningen har med bristande ilskekontroll att göra går det även
här att öka den kontrollen med terapi, t ex Aggression Replacement Training (ART), Kognitiv
Beteendeterapi (KBT) och eventuellt medicin.
En grund för att man ska kunna korrigera dessa mäns beteende är dock att samhället får vetskap om
dem. Det innebär att allt våld MÅSTE anmälas!
Mer om åtgärder och hur man kan genomföra dessa kommer diskuteras i senare kapitel i boken.