Yttermo
Leksands socken (Härads
REGIONALT INTRESSE
fjding)
Beskrivning
En större klungby med bebyggelsen
klart avgränsad i landskapet i öppet
läge på flack till småkuperad mark.
Här börjar området med ett stort antal mindre och större sänkor s k åsgravar och åsgropar, av vilka många
är vattenfyllda små tjärnar, som efter älven sträcker sig söderut över
Häradsbygden och Gagnefsbyarna. Genom Yttermo löper riksvägen mellan
Insjön och Leksand. Mellan byn och
älven är järnvägen framdragen (öppnad 1914) .
Bebyggelsen ligger grupperad dels efter tre bygator, grenar till riksvägen, dels efter denna. Två av bygatorna har trånga gaturum av äldre karaktär med ekonomibyggnader och längor tätt intill gatan. De flesta gårdar har bibehållet äldre gårdsmönster med många uthus. Flertalet manbyggnader har också en bibehållen karaktär, några få är ombyggda på senare tid, någon enstaka okänsligt med
perspektivfönster. Det finns påfallande många tvåvånings eller 1 1/2
plans manbyggnader liksom flera väl
bibehållna förstukvistar med snickeriglädje. Ett välbevarat sekelskifteshus med panelarkitektur och trapphus med tornöverbyggnad uppfört av
byggmästare Dahlgren ligger vid Sömskart järn.
De stora öppna åkerfälten är välhävdade. Ett fåtal nyare villor finns
spridda i byn.
Historik
Av kända fornlämningar nämns en ca
15m lång slaggförekomst från primitiv järnhantering, i strandkanten av
älven norr om byn. I närheten finns
även en fångstgrop, ca 7 m i diameter
och ca 1 m djup med en låg vall runt
om. Ännu en fångstgrop ligger väster
om byn, nära vägen till Heden. Denna
är större, ca 11 m i diameter och ca
1 mdjup. Vallen runt om är också
mäktigare, nära 3 mbred och intill
0,7 hög.
Bynamet " m o " finns belagt 1482,
ovisst om det åsyftar Övermo eller
Yttermo. Den äldsta skattelängden
från 1539 anger 3 nomnati för "Mon"
[Yttermo] och 3 nominati för "Monn"
[Övermo] . Detta ser man vid jämförelse med de följande skattelängderna.
De tre längderna 1571 skiljer sig
en hel del från varandra med rubrikerna "Öffuermo" och "Moo" (2 st)
resp "Moo" och "Saxarvet". Jämför
man skatteböndernas namn framgår
det att Saxarvet med största sannolikhet måste avse Yttermo. Varför
bynamnet Saxarvet nu används för
Yttermo är obekant. De tre olika
längderna 1571, som synbarligen
skall avse Yttermo, varierar med 5,
8 resp 9 nominati.
Mantalslängden från 1668 uppger 12
nominati, samma antal gårdstecken
har Holstenssons karta. 1766 anges
hela 30 nominati och året 1830:33.
Under 1800-talet inräknas i Yttermo
även den nya bydelen Källberget och
i mantalslängden 1896 upptas så
många som 64 nominati.
För Yttermo liksom för en del andra
byar i Häradsbygden finns traditioner om ett äldre byläge nära älven.
Holstenssons karta från 1668 har ju
också ett markerat älvläge för Yttermo, med alla gårdar öster om allfarvägen mot Leksand.
Muntliga traditioner förtäljer om
en räcka gårdar med placering nära
den höga älvbrinken, där nu flera
ravindelar "ätit sig" in i sedimentplatån. Man berättar om fynd av
grundlämningar, källare,smidesslagg,
slipstenar osv. Något enstaka äppelträd skall ha funnits kvar efter
mitten av 1800-talet, liksom jordkällare in på 1900-talet.
Ravindalen, där en liten kärrväg leder ned till älven kallas Helgas
bäck. På norra sidan av denna låg
228
några gårdar länge kvar, platsen
kallas Lissmohålet. Både Lissmo och
Helgas är gamla gårdsnamn i Yttermo.
Från detta område löper en åkerväg
norrut, vilken sedan sneddar av över
Moskogen och stöter på riksvägen vid
Lisselby. Den benämns Kyrkvägen och
skall således vara den gamla vägen
till Leksands kyrka från Yttermos
äldsta byläge.
Anledningen till att byn flyttades
upp till en placering efter landsvägen, är liksom för andra byflyttningar i Häradsbygden enligt berättelserna erosion i älvbrinken. Även om
förloppet säkerligen varit mera utdraget än de dramatiska plötsliga
händelser som traditionerna utsäger,
med djuren hängande döda i sina
bindslen i lagården på morgonen då
229
1700-talets slut. En del av gårdarna
skall ha återuppförts vid den nuvarande landsvägen i Yttermo och en del
i den nya bydelen Källberget (se denna).
På jaktplatskartan 1697 är bynamnet
Yttermo utskrivet på tre ställen
med ett betydande antal spridda
gårdsmarkeringar, en vikskada på
kartan gör att det exakta antalet
är okänt. Älven finns ej med på
denna karta och alla gårdar öster
om vägen är troligen ej medtagna.
Dock synes byn redan vid 1600-talets slut ha sin huvudsakliga utsträckning vid landsvägen. Vid
"Kiällberg" finns ännu ingen bebyggelse.
Värdering
En tätbyggd väl avgränsad klungby med
bibehållen äldre karaktär på gårdsbebyggelsen i ett öppet välhävdat odlingslandskap. Därtill intressanta
traditioner om äldre byläge vid älven. En bymiljö av stort kulturhistoriskt värde, där ett bevarande är angeläget.
Baksidan av gårdarna Förars och
Mårtas vid utfarten mot Häradsbygden tagna 1908
åt nordost med
gropen i förgrunden. Här ser vi
det typiska gyttret av byggnader
för olika ändamål
som karakteriserar månghussystemet. Foto Axel
Nilsson, Nordiska
museets arkiv.
Fr v gårdarna Nygårds, Mårtas och
Förars, de två
första med ståtliga manbyggnader
i två våningar.
Gårdens bebyggelse bildar en skarp
gräns mot det öppna odlingslandskapet. Denna bild
är tagen 1976 mot
gårdanas "framsida" mot landsvägen, jfr bilden ovan.
230
Stormats Axel
Olssons gård,
även kallad Riksdags, med två välbevarade boningshus av typiskt
utseende, och med
var sin fin förstukvist från sekelskiftet. T v
en parstuga, t h
en enkelstuga.
Den korta Tjärngattu mot Sömskartjärn i byns
norra del med uthuslängor tätt
inpå gatan. T v
Lindlars fähus
där gården (uppförd på 1870-talet
av Lind Lars Matts
son) ligger på
andra sidan gatan
(vita knutholkar).
Byggnaden närmast
t h tillhör Prosells. Uthus längan längre bort
hör till Prosgården. Fähuset i
fonden, vilket
ligger på andra
sidan vägen tillhör Pros Lars
Mattssons.
Jacobes gattu åt
sydväst som fortsätter över skogen mot Heden.
På båda sidor närmast ligger Jaeobesgårdar, längre
bort t h en Hobackgård.
231
