Norharman, ett ämne i maten som kan orsaka Parkinsons sjukdom? Johan Helgesson Norharman tillhör en grupp av ämnen vilka kan bildas vid tillagning av proteinrik mat, som kött och fisk. Vid upphettning av protein i hög temperatur, t ex vid stekning, bildas nämligen norharman från aminosyran tryptofan. Det som gjort att forskare börjat intressera sig för denna grupp av substanser är att man har sett att de strukturellt liknar ett känt nervskadande ämne, MPTP. MPTP skadar och dödar nervceller i hjärnan och man vill ta reda på om norharman har liknande effekt. Dessa nervskador kan nämligen ge upphov till Parkinsons sjukdom. För att ta reda på om norharman passerar in till hjärnan och skadar den används en teknik som kallas autoradiografi. Hjärnan omges av en skyddsbarriär som inte så många kroppsfrämmande ämnen kan passera, och om norharman inte ens når in till hjärnan så är det meningslöst att fortsätta med fler försök. Autoradiografi går ut på att man ger den substans man är intresserad av till försöksdjur, och sedan ser man efter vart i kroppen ämnet tar vägen, och var det ackumuleras. I mina försök injicerades grodor och möss med små mängder norharman. För att kunna urskilja norharman användes en radioaktiv form av substansen. Försökdjuren kommer nämligen, sedan de avlivats, att frysas ned och därefter snittas i mycket tunna skivor som läggs på en fotofilm som är känslig för just radioaktiv strålning. När filmen sedan framkallas kan man se mörka fläckar av de vävnader där norharman har bundit. Resultatet från mitt försök visar att norharman binder till melanin. Melanin är ett pigment som till exempel finns i vår hud och gör oss bruna när vi solar, i ögats iris, och i vissa nervceller hjärnan. Det är just dessa melanininnehållande nervceller som troligtvis skadas av norharman och ger symptomer som liknar Parkinsons sjukdom. Detta måste dock undersökas mer ingående vilket det inte fanns någon tid till under mitt projekt. Autoradiografistudien visade inte bara en inbindning av norharman till melanininnehållande vävnader, utan också till lungvävnad som helt saknar melanin. Detta kan bero på att norharman aktiveras av något av kroppens metaboliska enzymer. De flesta främmande ämnen som kommer in i kroppen bryts nämligen ned av kroppens olika enzymsystem för att de lättare ska kunna utsöndras. Ibland aktiverar dock istället enzymet molekylen, som då kan reagera med andra makromolekyler i cellerna, t ex proteiner. För att undersöka denna aktivering utförde jag en s k EROD-analys på celler från lungan. EROD visar om cellerna har ett nedbrytningsenzym som kan aktivera norharman. Trots att resultatet inte var reproducerbart, tyder allt ändå på att norharman aktiveras av ett enzym som finns i stor mängd just i lungan. Den aktiverade och reaktiva norharmanmolekylen binder sedan till cellerna i lungan och man får en ackumulering. Fortsatta försök kommer att göras med norharman framöver. Bland annat ska man mer i detalj undersöka skadan på nervcellerna och en beteendestudie på råtta är också planerad. Denna studie kommer att visa om djuren får några beteendeförändringar av norharman. Examensarbete i biologi, 20 p , HT 2000 Institutionen för farmaceutisk biovetenskap, avdelningen för toxikologi. Uppsala Universitet. Handledare: Anita Annas