Judeförföljelser genom historien
Förföljelserna av judarna har pågått i flera tusen år. Redan vid tiden efter flykten från
Egypten fick judarna slåss för det land som Abraham gjort till deras.
När kristendomen blev en världsreligion förföljdes judarna eftersom de betraktades
som skyldiga till Jesu korsfästelse och död, även om det var en romersk ståthållare
som dömde honom.
När den kristna kyrkan blev stark isolerades judarna som efter diasporan till största
delen levde i Europa (den judiska diasporan inleddes i samband med romarnas
förstörelse av Jerusalem 70 e.Kr). Läs mer om judarnas äldsta historia >
Påven Gregorius den store skrev omkring år 600 ner regler för kyrkans hållning mot
judarna. Enligt påven borde de kristna försöka omvända judarna, men inte med
tvång. Påven bestämde samtidigt att det var judarna som orsakade Jesus död, men
eftersom de var bärare av Gamla testamentets tro, skulle de ha frihet att dyrka sin
Gud. De skulle också få behålla sina synagogor. Judarna fick dock inte värva folk till
sin tro och de förvägrades även en rad viktiga yrken. Läs mer om judarnas
situation under medeltiden >
Under korstågstiden satte korsriddarna igång massmord på judarna. Överallt där
korstågen drog fram ställdes judarna inför valet att döpas eller dö. Många judar valde
döden. Bara under det första korståget mördades 12 000 judar längs vägen. När
korsriddarna kom fram till Jerusalem utrotades den judiska församlingen som fanns
kvar där. Judarna brändes inne i sin synagoga.
Under 1100-och 1200-talen spreds vanvettiga rykten om att judar mördade kristna
pojkar för att blanda deras blod i påskbröden. Flera judiska församlingar
massakrerades för dessa påstådda brott.
År 1215 infördes en lag av påven Innocentius III som tvingade judarna att bära
judetecknet på kläderna. Judarna tvingades att bära tygmärket på bröstet eller på
ryggen. Judemärket var en rund lapp som symboliserade Judas silverpenningar.
Straffet för en jude som inte bar judetecknet var döden.
År 1347 kom digerdöden till Europa. Ingen visste vad farsoten berpdde på och vad
som orsakat epidemin. Paniken spred sig bland människor som samtidigt sökte en
förklaring till katastrofen. Judarna beskylldes nu för att vara orsaken till massdöden.
Under tortyr tvingades judarna bekänna att de hade förgiftat brunnar och källor och
på så sätt spridit pesten. Tusentals judar brändes på bål runt om i Europa.
Den 12 juli 1555 utfärdade påven Paulus IV en bulla (en påvlig skrift med information
till folket), där det framkom att judarna skulle bo avskilda från kristna kvarter och
isolerade från staden genom en mur. Påven bestämde också att judarna skulle bära
judetecknet. Dessutom skulle männen ha en gul hatt och kvinnorna bära en slöja.
Ordet getto kommer från Venedig. Där placerades judarna på en ö där det fanns ett
gammalt gjuteri som på italienska heter geto.
1543 kom Martin Luther ut med boken Judarna och deras lögner. I boken anklagade
Luther judarna för ritualmord, svartkonst och spioneri. Han ansåg att judarnas hus
borde brännas och att alla pengar borde tas ifrån dem. Under denna tid fördrevs
judarna från många länder. På 1600-talet tvingades till exempel många judar fly från
Sverige, eftersom de inte ville döpas.
Under 1830-talet fick judarna mänskliga och juridiska rättigheter i de flesta av de
västeuropeiska länderna. Samtidigt växte en antisemitism fram som vände sig mot
judarna som ”ras” jämfört med tidigare då de kristna hade förföljt judarna för deras
avvikande tro. 1800-talets antisemitiska idéer blev senare grunden
för nazismensplaner på total utrotning av judarna.
Hitler och upptakten till Förintelsen
När Adolf Hitler kom till makten 1933 införde han en lag som innebar att alla judar i
offentlig tjänst skulle avskedas. Samtidigt försökte nazisterna bojkotta judiska
affärsmän, läkare och advokater.
I november 1938 organiserade myndigheterna de dittills värsta judeförföljelserna. Det
var den s.k. Kristallnatten, som fick sitt namn efter alla de fönster som krossades. Det
medförde att flera hundra judar mördades, att judisk egendom plundrades och att
många synagogor stacks i brand. Samtidigt fördes ca 30 000 judar till
koncentrationsläger. Dessutom övertog den tyska staten alla judiska företag vilket
innebar att judarna var helt utestängda från det ekonomiska livet.
Det otäcka var att omvärlden inte protesterade mer kraftigt mot denna judeförföljelse.
Västvärlden var mitt inne i en ekonomisk kris, och därför ville man inte helst ta emot
judar som sökte sig från Tyskland (läs om mer om mellankrigstiden).
1942 tog nazisterna beslut om ”den slutgiltiga lösningen av judeproblemet”. Det
innebar att man skulle utrota alla judar. De 30
största koncentrationslägrenkompletterades med en rad utrotningsläger. Totalt
mördade nazisterna cirka sex miljoner judar innan och under andra världskriget. De
flesta kom från Polen, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Ukraina och Rumänien.
Folkmordet på sex miljoner judar - och sju miljoner andra människor som
nazisregimen betraktade som avvikande - kallas för Förintelsen.
1948 bildades staten Israel som därmed också kunde erbjuda statligt skydd och
förhindra framtida judeförföljelser.
