FINANSIELLA INSTRUMENT OCH HANDELN MED DESSA
Nedan beskrivs de centrala egenskaperna hos vissa
finansiella instrument samt handeln med dessa.
Beskrivningen är inte på någon punkt uttömmande.
FONDANDELAR
Fondandelar är andelar som säljs åt allmänheten i
placeringsfonder som förvaltas och sköts av ett
fondbolag. Fonden placerar de medel den får från
försäljningen av andelar i enlighet med den
placeringsstrategi som fastställts i fondens stadgar.
Tack vare den stora omfattningen på fondens medel
kan fonden vanligtvis sprida sina placeringar effektivt.
Härmed kan placeraren dra nytta av såväl skalfördelar
som en fortlöpande skötsel av fonden.
Risknivån på fondandelarna är beroende av fondens
placeringsstrategi. Målsättningarna med fondens
placeringsverksamhet framgår ur fondens stagar. En
aktiefond placerar allt eller huvudsakligen allt kapital i
aktier eller i andra aktierelaterade finansiella
instrument. Fonder som placerar i aktier koncentrerar
sig vanligtvis på en särskild bransch, ett särskilt
geografiskt område eller en viss typ av företag.
Räntefonder kan ses motsvarande till aktiefond som i
stället av aktier placerar kapitalet huvudsakligen i
räntebärande instrument. Blandfonder kan placera
både i aktier och räntebärande instrument.
Målsättningen med fonden kan också vara att följa ett
särskilt nyckeltal som beskriver värdeutvecklingen
(indexfonder). En fond-i-fond är en fond som placerar i
andra fonder. Det finns fond-i-fonder med olika olika
placeringsinriktningar och risknivåer.
En ytterligare typ av fond är hedgefond. En hedgefond
kan vara en fond med hög risk, då sådana fonder ofta
är högt belånade. En hedgefond har också mycket
större frihet i sina placeringsmöjligheter än
traditionella fonder. Placeringsinriktningen kan vara
allt från aktier, valutor och räntebärande instrument
till olika arbitragestrategier (spekulation i förändringar
av t.ex. räntor och / eller valutor). Hedgefonder
använder sig oftare än traditionella fonder av derivat i
syfte att öka eller minska fondens risk. Blankning (se
Dagshandel) är också ett vanligt inslag. I en del av
hedgefonderna är handel möjligt bara månadsvis eller
kvartalsvis. Fondbolagen säljer sina fondandelar
antingen själva eller via förmedlare. Fondbolaget följer
fortlöpande med värdeutvecklingen på sina
placeringar och räknar fondens värde. Utgående från
fondens värde meddelar fondbolaget värdet på de
enskilda fondandelarna. Om placeraren så önskar
måste fondbolaget lösa in fondandelarna av
placeraren. För sin verksamhet uppbär fondbolaget
vanligtvis förvaltnings- och förvaringsprovisioner,
vilkas maximinivåer framgår ur fondens stadgar.
AKTIER
Värdet på en aktie baserar sig på den rådande
uppfattningen om värdet på aktiebolaget som
emitterat aktien. Aktieplaceringens risk formas av
aktiens prisfluktuationer. På prisfluktuationerna
inverkar såväl den allmänna utvecklingen på
marknaden (ränteutveckling) som sådan information
som väntas påverka emittentens framgång. Risken
påverkas allmänt av bl.a. branschen som emittenten
tillhör samt av vidden på handeln med aktien i fråga.
Om aktiebolag drivs i konkurs kan det oftast leda till
att aktierna i bolaget blir värdelösa.
Noterade aktier är föremål för offentlig handel på en
viss marknadsplats eller vissa marknadsplatser.
Härmed talas vanligtvis om börsaktier. Priserna på
noterade aktier publiceras på basen av gjorda
aktieaffärer. Handel med börsaktier sker via en
förmedlare. Förmedlaren förverkligar affären i eget
namn för kundens del.
Onoterade eller olistade aktier är aktier som inte är
föremål för offentlig handel. Dessa aktier har ingen
officiell prisnotering.
Med aktier jämförs även tecknings- och optionsrätter,
som berättigar till att teckna emittentens aktier. Det är
möjligt, att tecknings- och optionsrätterna upptas som
föremål för offentlig handel, varmed man i likhet med
emittentens aktie kan handla med dem på
marknadsplatsen. Priset på en teckningsrätt eller ett
optionsbevis beror huvudsakligen på prisutvecklingen
på emittentens aktie.
AKTIERELATERADE INSTRUMENT
Nära knutna till aktier är, aktieindexobligationer,
depåbevis, konvertibler (se Ränteinstrument), aktieoch aktieindexoptioner, aktie- och aktieindexterminer,
warranter samt hävstångscertifikat.
Indexobligationer/aktieindexobligationer
är
obligationer där avkastningen istället för ränta är
beroende t.ex. av ett aktieindex. En positiv utveckling
av indexet ger avkastning. Vid en negativ
indexutveckling kan avkastningen utebli men
obligationen återbetalas dock alltid med sitt nominella
belopp på inlösendagen och har på så sätt en
begränsad förlustrisk jämfört med t.ex. aktier och
fondandelar. Risken med en placering i en
aktieindexobligation kan, förutom eventuellt erlagd
överkurs,
definieras
som
den
alternativa
ränteintäkten, d.v.s. den ränta investeraren skulle ha
fått på det investerade beloppet med en annan
placering.
Depåbevis är ett bevis om rätt till utländska aktier,
som utgivaren av beviset förvarar/innehar för
innehavarens räkning. Depåbevis handlas precis som
aktier och de är förknippade med samma risker som
vid handel med aktier.
Warranter är köp- och säljoptioner med begränsad
löptid, som det handlas med. Warranter kan utnyttjas
för att köpa eller sälja underliggande aktier eller för att
erhålla kontanter, om kursen på underliggande aktie
utvecklas på gynnsamt i förhållande till warrantens
inlösenpris. Om det underliggande akties utveckling
inte uppfyller priset som fastställts i warrantens villkor,
förfaller warranten som värdelös.
Certifikat är ofta en kombination av exempelvis en
köp- och en säljoption och är beroende av ett
underliggande objekt, exempelvis en aktie, ett index
eller en råvara. Ett certifikat har inget nominellt värde.
En utmärkande egenskap för certifikat är att relativt
små kursförändringar i det underliggande objektet kan
medföra avsevärda förändringar i värdet på
1
innehavarens placering. Dessa värdeförändringar kan
vara positiva eller negativa. Certifikat kan förfalla helt
värdelösa, varvid placeraren kan förlora det placerade
beloppet i sin helhet.
Aktieoptioner kan vara förvärvade köpoptioner som
ger innehavaren rätt att inom en viss tidsperiod köpa
redan utgivna aktier till ett på förhand bestämt pris
eller säljoptioner som ger omvänt innehavaren rätt att
inom en viss tidsperiod sälja aktier till ett på förhand
bestämt pris. Risken för den som förvärvar en option
är, om inte riskbegränsande åtgärder vidtas, att den
minskar i värde eller förfaller värdelös på
förfallodagen. Aktieindexoptioner ger vinst eller förlust
direkt i kontanter (kontantavräkning) utifrån
utvecklingen av ett underliggande index.
RÄNTEINSTRUMENT
Med ränteinstrument avses en säljbar andel av ett lån
eller en deposition, vars emittent/mottagare i Finland
eller utomlands antingen är ett samfund, ett offentligt
samfund eller en stat. Bl.a. debenturer, obligationer
och masskuldebrev är ränteinstrument. Priserna på
ränteinstrumenten bestäms huvudsakligen utgående
från rådande räntenivåer. När räntenivån sjunker
stiger priset på ett ränteinstrument som betalar fast
ränta och tvärtom. Avkastningskravet (räntan) på ett
ränteinstrument är beroende av lånets/depositionens
villkor.
Dylika
villkor
är
bl.a.
lånetiden,
återbetalningssättet samt osäkerheten förknippad
med återbetalningen. Ränteinstrument emitterade av
staten anses vanligtvis beträffande återbetalningen
vara så gott som riskfria placeringar, varvid räntan på
dessa är låg i jämförelse med övriga ränteinstrument.
Handeln med ränteinstrumenten sker antingen direkt
med emittenten eller på eftermarknaden via en
förmedlare. Handelspriserna noteras på basen av
gjorda affärer eller så bestäms de på basen av den
beräknade räntedifferensen till ett på objektiva
grunder noterat ränteinstrument.
Risken förknippad med ränteinstrument kan indelas i
två delar. Den ena är risken förknippad med
fluktuationer i räntenivån, den andra risken
förknippad
med
emittentens
/
depositionsmottagarens betalningsförmåga. Allmänt
anses ränteinstrumenten dock vara förknippade med
en lägre risk än t.ex. aktier.
Till ränteinstrumenten kan även höra en rätt att byta
lånet mot emittentens aktier eller en motsvarande rätt
till på förhand bestämda villkor. Då talar man om lån
mot konvertibelt skuldebrev. Den ifrågavarande rätten
minskar räntan som betalas på lånet.
Omvända konvertibler är ett mellanting mellan en
ränte- och en aktieplacering som är knuten till en eller
flera underliggande aktier eller index. Denna placering
ger en ränta, d.v.s. en fast, garanterad avkastning. Om
de underliggande aktierna eller indexet utvecklas
positivt återbetalas det placerade beloppet plus den
fasta avkastningen. Om de underliggande aktierna
eller index et däremot faller, finns det en risk att
innehavaren i stället för det placerade beloppet kan få
en eller fler aktier som ingår i den omvända
konvertibeln eller motsvarande kontantbetalning.
För handeln med ränteinstrument uppbärs provision i
form av differensen mellan köp- och säljnoteringarna.
DERIVATAVTAL
Derivatavtalen är avtal, med vilka man på förhand
fastställer kommande rättigheter eller förpliktelser
parterna emellan angående den underliggande
egendomen. Med ett standardiserat derivatavtal avses
ett avtal, vars villkor, bortsett från värdena, har
reglerats
i
optionssamfundets
regler.
Den
underliggande egendomen av derivatavtal kan vara ett
värdepapper, en valuta, en ränta, ett derivatavtal eller
ett nyckeltal som beskriver prisutvecklingen på ett
dylikt objekt för förmånen. Värdet på derivatavtalen är
beroende
av
bl.a.
värdeutvecklingen
och
prisfluktuationen
d.v.s.
volatiliteten
på
den
underliggande egendomen, fluktuationer i räntenivån
och avtalets förfallotid. Avtalsförpliktelsen uppfylls
genom att på inlösendagen leverera den
underliggande egendomen eller genom att i pengar
erlägga värdet på avtalet. Att innan inlösendagen
frigöra sig från ett avtal som registrerats på ett
derivatkonto förutsätter att avtalet avslutas med ett
avtal i motsatt riktning eller annat dylikt
gottskrivningsförfarande mellan optionssamfundet
och kontoinnehavaren. Om en eventuell rätt att lösa in
eller sälja ett ostandardiserat derivat, eller ett derivat
som kan jämställas med ett standardiserat derivat,
bestäms i derivatavtalets villkor. Derivatavtalen gör
det möjligt att positionera sig gentemot ett särskilt
placeringsobjekt eller flera placeringsobjekt samtidigt
utan att ändå investera medlen i själva
placeringsobjekten. Man kan placera i derivat
antingen för att skydda sig mot existerande motsatt
risk eller för att skapa en riskposition med
målsättningen att uppnå så hög avkastning som
möjligt med liten kapitalinsats. Eftersom derivaten är
avtal som berör den underliggande egendomen
påverkar ovannämnda risker förknippade med den
underliggande egendomen och de därav förorsakade
prisfluktuationerna
direkt
derivatens
värden.
Derivatinstrumentens struktur gör att prisutvecklingen
på den underliggande egendomen får genomslag i
kursen eller priset på derivatinstrumentet. Detta
prisgenomslag är ofta kraftigare i förhållande till
insatsen (erlagd premie) än vad värdeförändringen är
på
den
underliggande
egendomen.
Denna
hävstångseffekt kan leda till större vinst på insatt
kapital än om placeringen hade gjorts direkt i den
underliggande egendomen. Å andra sidan kan
hävstångseffekten lika väl medföra större förlust på
derivatinstrumenten jämfört med värdeförändringen
på
den
underliggande
egendomen,
om
prisutvecklingen på den underliggande egendomen
blir annorlunda än den förväntade. Det är också viktigt
att i sin riskbedömning beakta att möjligheten att
avveckla en position/ett innehav kan försvåras vid en
negativ prisutveckling.
Med köp av en standardiserad köp- eller säljoption
avses ett avtal som berättigar, men inte förpliktar, att
köpa eller sälja en viss underliggande egendom till ett
visst pris under en viss tidpunkt. På inlösendagen
fastställs värdet på avtalet enligt differensen mellan
marknadsvärdet på den underliggande egendomen
och inlösningspriset.
Om placeraren har köpt en rätt (option) att köpa en
viss underliggande egendom till ett lägre pris än
marknadsvärdet på den underliggande egendomen på
inlösendagen, är placeraren berättigad till den därav
kommande avkastningen. Om placeraren har köpt en
rätt (option) att sälja den underliggande egendomen
2
till ett högre pris än marknadsvärdet på den
underliggande egendomen på inlösendagen, är
placeraren på motsvarande vis berättigad att erhålla
avkastningen som beror på denna differens. Om
optionen inte har något värde på inlösendagen, blir
placerarens förlust priset han betalat för optionen.
Med utställande av en standardiserad köp- eller
säljoption avses att man verkar som motpart i ovan
beskrivna avtal. Härmed erhåller utställaren alltid
optionens köppris, men är på inlösendagen förpliktad
till en prestation åt motparten i enlighet med avtalet.
Vid utställandet av en säljoption uppkommer
placerarens risk av att utställaren på inlösendagen
skall leverera köparen en prestation, som motsvarar
differensen mellan förmånens marknadsvärde på
inlösendagen och ett lägre inlösningspris. På
motsvarande vis tar utställaren av en säljoption
risken, att prestationen skall levereras på basen av att
förmånens värde på inlösentidpunkten är lägre än
inlösenpriset. Härmed har utställaren av en säljoption
en i teorin obegränsad risk, emedan risken för
utställaren av en säljoption begränsas till värdet på
objektet för förmånen.
Med en standardiserad termin, futur eller ett
standardiserat låneavtal avses ett avtal som gäller
den underliggande egendomen, och där man avtalar
om priset och förfallodagen, när prestationen eller en
gottskrivelse som ersätter prestationen senast skall
krävas eller när prestationen förfaller utan särskilda
krav. Med indexterminer- eller futurer avses på
motsvarande vis avtal, som såsom underliggande
egendom har ett index som beskriver prisutvecklingen.
De ifrågavarande avtalen skiljer sig från ovan
beskrivna optioner genom att avtalet inte har något
värde när det ingås. Å andra sidan har rättigheterna
och förpliktelserna som baserar sig på avtalet inte
begränsats åt någotdera håll, utan utgångspunkten är
att
avtalet alltid har ett värde under avtalets
giltighetstid. En valuta eller ett ränteinstrument kan
t.ex. vara som objekt för förmånen på en termin eller
futur. Futuren skiljer sig från terminen genom att
nettobeloppet på betalnings-förpliktelsen som härrör
sig från avtalet fastställs dagligen.
Handeln på derivatbörsen regleras av lagen och
börsens egna regler. Innan kunden inleder handel på
derivatbörsen skall kunden ingå ett uppdragsavtal
med sin förmedlare. I uppdragsavtalet förbinder sig
kunden att följa derivatbörsens regler som villkor i
uppdragsrelationen. Kunden förbinds av reglernas
rådande föreskrifter och de direktiv som derivatbörsen
ger utgående från dessa. Kunden skall dessutom ingå
ett pantsättningsavtal, ifall handeln förutsätter
utställandet av säkerheter. Utställandet av säkerheter
förutsätts av köparen och säljaren av en termin samt
av utställaren av en option.
Kundens rättigheter och förpliktelser riktar sig
gentemot förmedlaren, förmedlarens rättigheter och
förpliktelser riktar sig i sin tur gentemot
clearingförmedlaren
och
clearingförmedlarens
gentemot derivatbörsen. I och med att en på
derivatbörsen förverkligad derivataffär övergår till
clearingen grundar den därmed en avtalsrelation
mellan marknadsplatsens clearingmedlem och
förmedlaren samt mellan förmedlaren och kunden på
så vis, att avtalens innehåll motsvarar varandra.
Förmedlaren sköter om clearingen av betalningarna
och leveranserna beträffande de affärer han gjort i
kundens namn i relation till kunden. Utställandet av
säkerheter förutsätts av köpare och säljare av
terminer samt av utställare av optioner.
I derivathandeln kan båda parterna om de så vill
stänga sin kontoställning till marknadspriset som
råder på handelsplatsen. På det här sättet skapas en
andrahands-marknad för derivatinstrumenten. Denna
andrahands-marknad med ”avtalshälfter” är grunden
för derivat-marknaden. Företaget som på marknaden
fungerar som marknadsgarant har som uppgift att
utställa köp- och säljpriser på avtalade optioner och
terminer.
På
marknadsplatsen
bör
marknadsgaranterna ge anbudspriserna om någon
frågar efter dem. Med marknadsgarantsystemet
eftersträvar man att effektivera verksamheten på
marknaden
och
försäkra
likviditeten
på
eftermarknaden.
DAGSHANDEL
Med dagshandel avses motsatta uppdrag som berör
samma placeringsobjekt, som förverkligas under
loppet av samma dag och med vilka man eftersträvar
att dra nytta av prisfluktuationerna under dagen. Att
ge ett motsatt uppdrag under loppet av samma dag
gör det möjligt att skaffa sådana positioner, som
annars inte skulle vara möjliga. När man i samband
med dagshandel talar om att sälja kort, avses den
situationen, där placeraren säljer placeringsobjekt,
som han vid försäljningstidpunkten inte äger. Genom
att under loppet av samma dag köpa ifrågavarande
placeringsobjekt på marknaden klarar placeraren av
att
uppfylla
sin
skyldighet
att
leverera
placeringsobjekten. Att sälja kort baserar sig på
uppfattningen att värdet på placeringsobjektet sjunker
under dagens lopp, varvid försäljningspriset är högre
än penningmängden man använt för täckningsköpet.
Ifall placeraren tror att värdet på ett särskilt
placeringsobjekt kommer att stiga under dagens lopp,
kan placeraren i sin tur köpa ifrågavarande
placeringsobjekt även om medlen för att betala
inköpspriset saknas. Då täcker placeraren fordran
som baserar sig på förmedlarens köpuppdrag genom
att sälja ifrågavarande placeringsobjekt under loppet
av samma dag.
Till riskerna förknippade med dagshandel hör för det
första, att placeringsobjektets värde inte utvecklas på
det sätt man antagit. Därmed blir placerarens förlust
den
negativa
differensen
på
priset
man
erhåller/betalar för det motsatta uppdraget.
Placerarens leverans-/betalnings-skyldighet innebär
dock, att placeringsobjekten bör säljas/köpas under
loppet av samma dag oberoende av kursutvecklingen.
Leverans-/betalningsskyldigheten är också förknippad
med
risken,
att
man
för
ifrågavarande
placeringsobjekt inte finner någon köpare/säljare för
att förverkliga det motsatta uppdraget. Man utgår ifrån
att dagshandel enbart lämpar sig för placeringsobjekt,
med stora handelsvolymer.
MARKNADSRISKER SAMT RISKER FÖRKNIPPADE
MED INVESTERINGSOBJEKT
Värdet på de medel som placerats i fonden kan stiga
eller sjunka. Om värdet sjunker, kan placeraren förlora
de placerade tillgångarna delvis eller i sin helhet. Det
finns inga garantier om att placeringsmålet uppnås,
speciellt på kort sikt, och utvecklingen av fondens
3
värde kan avvika från jämförelseindexet eller andra
motsvarande fonder.
Risk förknippad med aktiemarknaden
Risker förknippade med aktieplaceringar är bland
annat betydande kursfluktuationer samt negativ
information i anslutning till emittenten eller den
allmänna marknadssituationen. Värdeförändringarna
kan vara kraftiga, speciellt på kort sikt. Den
ömsesidiga korrelationen mellan aktierna ökar risken,
då kursförändringarna är likriktade samtidigt.
Fonden kan inom ramen för stadgarna placera sina
tillgångarna i bolag som är föremål för börslistning
(Initial Public Offering). Beträffande placeringar är det
möjligt att aktiekursen som fastställts i samband med
börslistningen fluktuerar kraftigt till exempel på grund
av att offentlig handel saknas, tillgången till aktier är
begränsad eller informationen om emittenten är
bristfällig.
Fonder som placerar i tillväxtaktier kan vara mer
volativa än marknaden och reagera på olika sätt på
förändringar i ekonomin, politiken, marknaden eller
emittentens
egenskaper.
Tillväxtaktierna
har
traditionellt sett haft en högre volatilitet än övriga
värdepapper, speciellt på kort sikt.
Fondens
portföljförvaltare
kan
enligt
marknadssituationen utöka fondens marknadsrisk,
vilket
höjer
volatiliteten
över
genomsnittet.
Portföljförvaltaren kan också ta en defensiv position,
om han bedömer att volatiliteten stiger för högt på den
börs eller i det land i vilket fonden placerat, att den allmänna lågkonjunkturen fortsätter eller om han
observerar andra oförmånliga förändringar.
I sådana situationer finns det inga garantier för att
placeringsmålet uppnås, speciellt på kort sikt.
Risk förknippad med tillväxtmarknaden: Fonder som
placerar på tillväxtmarknaden har ofta en högre
volatilitet
än
genomsnittet,
eftersom
deras
verksamhet är mycket koncentrerad, det finns tillgång
till mycket liten information, vilket ökar osäkerhetsfaktorerna, penningtillgångarna är mindre eller
så är de är mer utsatta för förändringar på marknaden
(det sociala, politiska och ekonomiska läget).
Risk förknippad med småföretag: De minsta företagen
klarar inte nödvändigtvis av att skaffa nya tillgångar
för att garantera tillväxt och utveckling, eller att
utveckla produkter för nya och osäkra marknader.
Likviditeten hos småföretagens aktier är också
allmänt taget svagare.
Kreditrisk: Risk förknippad med emittentens förmåga
att betala sin skuld, eller med den allmänna
bedömningen
av
skuldbetalningsförmågan
(kreditklassificering).
Då
kreditklassificeringen
sjunker, minskar placeringens värde. Kreditrisken
förknippad med högavkastande High Yield-obligationer
är större än i genomsnitt.
Ränterisk
Förändringarna i räntenivåerna kan inverka på placeringarnas värde. Räntorna påverkas av många olika
faktorer och händelser, såsom t.ex. penningpolitik,
diskonteringsränta och inflation. Då räntorna stiger,
sjunker värdet på placeringar bundna till
obligationsinstrument och skuldebrev.
Det är möjligt att avkastningen på kortfristiga
placeringar inte utvecklas i samma takt som
inflationen, vilket minskar placerarens köpkraft.
Valutarisk
Fonden kan ha placeringar i annan valuta än dess
basvaluta. Fluktuationer i placeringsvalutans och
basvalutans växelkurs kan inverka negativt på
fondens avkastning. Om valutaskydd används, kan
skyddets framgång inte hundraprocentigt garanteras.
Risk förknippad med warranter
Warranterna är invecklade och riskbenägna
finansieringsinstrument: sannolikheten att förlora hela
det placerade kapitalet är stort. Den typiska
hävstångseffekten hos warranter samt eventuell
avsaknad av likviditet kan därtill inverka på
placeringarnas värde.
Risk förknippad med råvarumarknaden
Kurserna på råvarumarknaden kan fluktuera avsevärt
och plötsligt. Förändringarna kan inverka på värdet på
fondens placeringar (t.ex. aktier, obligationer eller
index). Förändringen kan vara en helt annan än på
den traditionella värdepappersmarknaden (aktier, obligationer osv.)
Skatterisk
Placeringarnas värde kan påverkas av skattelagstiftningen i de olika länderna inklusive källskatter
eller av ekonomi- och penningpolitiken i de aktuella
länderna.
Likviditetsrisk
Det finns en risk för att fondens placeringar blir
olikvida, t.ex. på grund av marknadssituationen, vilket
innebär att placeringarna inte nödvändigtvis kan
säljas eller köpas tillräckligt snabbt eller till önskat
pris.
Motpartsrisk
Risken ansluter sig till de motparter som fonden
använder (t.ex. i insättningar och derivathandel), och
deras förmåga att följa avtalade förbindelser (t.ex.
betalning, leverans, gottgörelse).
Derivatrisk
Derivatinstrument kan användas för att täcka risker
(hedging) eller för att optimera placeringens
avkastning (trading) i enlighet med fondens stadgar.
Till derivatinstrumenten ansluter sig ofta en
hävstångseffekt som kan öka fondens volatilitet.
Risk förknippad med förvararen
Förvaringen av fondens tillgångar och bevarandet av
deras värde, speciellt utomlands, är förknippad med
risker som kan bero på att förvararen försatts i
likvidation eller på förvararens vårdslösa eller svikliga
handling.
Operativ risk
Fondbolagets verksamhet eller verksamheten hos de
samarbetsparter som bolaget använder kan medföra
negativa konsekvenser för fondens värdeutveckling
eller för uppnåendet av placeringsmålet.
Inflationsrisk
4
