Socialvård och barnskydd
2016
Ändringar och gränsdragningar
Vasa 8.3.2016
Eva Gottberg, jur. dr., docent
Åbo universitet, juridiska fakulteten
Grundproblem i den gamla socialvårdslagen
• Lagen ”urvattnats”: kvar hade blivit närmast bestämmelser
om service för äldre personer; allt annat överförts till
speciallagar.
• Systemcentrerad utgångspunkt
• Brister med tanke på människornas delaktighet och
möjlighet att påverka i den egna serviceprocessen
• För mycket vikt på anstaltsvård och omhändertagande
• Bristfälliga stadganden kring yrkesövergripande samarbete
mellan myndigheter
De centrala målsättningarna av reformen
• Individernas och familjernas behov som utgångspunkt - i
stället för det systemcentrerade tillvägagångssättet
• Servicehelheter bör bildas utifrån klienternas behov
• Socialvården bör stärkas i människornas egna vardagsmiljöer
och med speciell tyngdpunkt i service som ges i hemmet
• Integration och tätt samarbete med hälsovården
• Allt efter klientens behov ett starkt samarbete och flexibla
servicehelheter med också t.ex. undervisnings- och
bildningsväsendet, arbetsförvaltningen och bostadsväsendet
Hur informationen når socialmyndigheten?
• SVL 35 §: Kontakt med socialvården för bedömning av
stödbehovet: Om en yrkesutbildad person inom hälso- och
sjukvården, en socialkurator eller anställd hos socialväsendet, undervisningsväsendet, idrottsväsendet, barndagvården, räddningsverket, Nödcentralsverket, Tullen, polisen,
Brottspåföljdsmyndigheten, arbets- och närningsmyndigheten, Folkpensionsanstalten eller utsökningsmyndigheten
• i sitt arbete fått kännedom om en person vars behov av
socialvård är uppenbart…
Hur informationen når… II
• ska han eller hon
• 1) styra personen till att söka socialservice,
• 2) eller, om personen samtycker till det, kontakta den myndighet
som ansvarar för den kommunala socialvården, så att
stödbehovet kan bedömas.
• 3) Om samtycke inte kan fås och personen är uppenbart
oförmögen att svara för sin omsorg, hälsa eller säkerhet eller om
ett barns bästa absolut kräver det, ska de personer som avses i 1
mom. utan dröjsmål göra en anmälan om behovet av socialvård
trots seketessbestämmelserna.
Hur informationen når… III
• SVL 35 § 3 och 4 mom.:
• Även någon annan person än som avses i 1 mom. kan göra
anmälan trots sekretessbestämmelser.
• I 25 och 25 c § i barnskyddslagen finns bestämmelser om
barnskyddsanmälan och föregripande barnskyddsanmälan.
Om den anmälningspliktiga i enlighet med 1-3 mom. utan
dröjsmål har kontaktat socialmyndigheten och uppgett
orsakerna till kontakten, behöver ingen barnskyddsanmälan
göras på grundval av samma uppgifter.
36 §: Bedömning av servicebehovet
• När en anställd inom socialvården har fått kännedom om en
person i behov av socialvård, ska den anställda
• i första hand se till att personens behov av brådskande hjälp
omedelbart bedöms.
• Dessutom har personen rätt att få en bedömning av
servicebehovet, om bedömningen inte är uppenbart onödig.
• Alla bedömningar ska påbörjas utan dröjsmål och slutföras utan
ogrundat dröjsmål.
• Vissa grupper (över 75-åringar, personer med vårdbidragets högsta
belopp, barn som behöver särskilt stöd) har maximumtidsfrist för
bedömningen (början inom 7 dagar, färdig inom 3 månader).
SVL 44 §: Utredning av situationen för en
person i klientens vård
• Vård- och stödbehovet för ett barn eller annan person i klientens vård
ska utredas om klienten
• 1) får missbrukarvård eller mentalvård eller annan socialvård och
hälso- och sjukvård under vilken … klientens förmåga att fullgott ta
hand om vården eller fostran bedöms vara försvagad,
• 2) intas som häktad i fängelse eller börjar avtjäna ett fängelsestraff.
• I dessa fall bör vid behov barnet eller annan person som vårdas
träffas. Här bör också kommas ihåg bestämmelserna i SVL 35 § om
skyldighet att anmäla om behov av socialvård.
Otillräcklig basservice – ”tvångsklienter” inom
barnskyddet?
• Utredningsgruppen för barnskydd 2013:
• Brister i basservicen för barn och familjer (hemservice etc.) hade i
kommunerna framträtt som ett ökat antal klienter inom barnskyddet.
• En klientrelation inom barnskyddet var i många kommuner förutsättning
för att få service också när föräldrarna själva aktivt ansökt om hjälp.
• Föräldrar hade t.o.m. uppmanats att göra en barnskyddsanmälan om sig
själva för att hjälp ska kunna ordnas.
• Också förvrängs kommunernas servicestruktur, om tjänsterna för barn med
långvariga problem (handikapp, beteendestörningar, kroniska sjukdomar
etc. som ofta är en utmaning för föräldrarnas ork) överförs till barnskyddet
utan att det finns något behov av öppenvård eller vård utom hemmet inom
barnskyddet.
Struktural ändring: del av tjänsterna
överförts från BSL till SVL
• Hemservice, referensgruppverksamhet, stödperson och stödfamilj
samt annat liknande förbyggande arbete hör enligt den nya
socialvårdslagen till allmän socialservice.
• Barnet och barnets familj har enligt den nya socialvårdslagen lika stark
rätt att erhålla förebyggande service som barnskyddets
öppenvårdsfamiljer hade enligt den tidigare lagen.
• Om ett barn kan få tillräcklig service via socialvårdslagen inleds ingen
klientrelation inom barnskyddet.
• Ur omvänd synvinkel: behovet av klientrelation inom barnskyddet
bedöms utifrån barnets behov till sådana serviceformer som är
reserverade enbart för klienter inom barnskyddet.
BSL 36 §: barnskyddets öppenvårdsåtgärder
• stöd för utredning av barns och familjens problemsituation;
• ekonomiskt eller annat stöd i skolgången, vid anskaffning av yrke och
bostad, placering i arbete, fritidsintressen, upprätthållandet av nära
mänskliga relationer och tillgodoseendet av andra personliga behov;
• vård- och terapiservice som stöder barnets rehabilitering;
• intensifierat familjearbete;
• familjerehabilitering (tidigare placering av hela familjen); samt
• andra tjänster och stödåtgärder som stöder barnet och familjen.
De för barnet nödvändiga socialvårds- och dagvårdstjänsterna ska
tillhandahållas enligt den behovsbedömning som den socialarbetare som
ansvarar för barnets angelägenheter har gjort i klientplanen.
Förhållandet mellan SVL 35 § och anmälningarna enligt BSL
• Ur socialmyndighetens synvinkel bör såväl vid en anmälan i enlighet
med SVL 35 § som vid en barnskyddsanmälan alltid först bedömas,
om behov av brådskande åtgärder föreligger.
• Om detta inte är fallet görs en allmän bedömning av servicebehovet
förutom i fall där det är uppenbart onödigt att göra den (t.ex. när en
bedömning redan gjorts eller när behovet tydligt är tillfälligt).
• I detta sammanhang bör socialarbetaren också bedöma, om det i
samband med bedömningen av servicebehovet är nödvändigt att
uttryckligen bedöma barnskyddsbehovet. (Obs! Enligt den nya lagen
hör alltså en stor del av tidigare barnskyddets öppenvårdsåtgärder till
den allmänna socialvården och kan erbjudas där.)
Förhållandet till skolans elevvård (lag
1287/2013; 16 §)
• Inom skolan är huvudregeln att om lärare eller annan anställd bedömer att
en elev behöver psykolog- eller kuratorhjälp för att förebygga eller
övervinna sociala, psykiska eller studiesvårigheter, ska han eller hon
tillsammans med eleven utan dröjsmål kontakta elevhälsans psykolog eller
kurator.
• Om det inte är möjligt att ta kontakt tillsammans (eleven t.ex. vägrar eller
har inte visat sig i skolan och kan inte heller nås per telefon) kan den
anställda ta kontakt ensam, lämna de uppgifter som han eller hon känner
till och som behövs för bedömning av elevens stödbehov.
• I dessa fall bör eleven informeras om kontakttagandet och ges möjlighet till
samtal med psykologen / kuratorn under en kort tidsfrist (senast den
sjunde arbetsdagen; i brådskande fall samma eller nästa arbetsdag).
Förhållandet till skolans elevvård II
• 16 3 mom: ”Även andra personer än de som avses i 1 mom som i sin
yrkesuppgift fått veta att en studerande behöver stöd får trots
sekretessbestämmelserna kontakta elevhälsans psykolog eller kurator.”
• Detta betyder att utomstående (t.ex. hälsovårdspersonalen, aktörer i
ungdomsväsendet etc.) kan välja också denna väg i stället för SVL 35 § när
de är oroliga för ett barns välmående.
• Ur socialmyndighetens synvinkel kan denna möjlighet medföra att en
barnskyddsanmälan eller anmälan enligt SVL 35 § inte leder till åtgärder
inom socialvården eller barnskyddet, om ärendet kan tillräckligt handläggas
inom elevhälsan. Då kontaktar socialvården / barnskyddet elevhälsan.
• Naturligtvis, om det senare framgår att elevhälsans åtgärder inte är
tillräckliga ska barnskyddet underrättas omedelbart.
Bakgrund: strävan till snabb hjälp i barnets
alldagliga omgivning
• Enligt en undersökning som gjordes i början av 2010-talet i Finlands sex
största städer ledde 41,3 % av alla slutförda utredningar av
barnskyddsbehovet (BSL 26 §) inte till klientskap hos barnskyddet.
• Samtidigt kom den av SHM tillsatta utredningsgruppen för barnskydd i sin
utredning bl.a. till resultat enligt vilka
• klientbarnen själva ansåg att utredningen av barnskyddsbehovet som sådan inte var
en ändamålsenlig åtgärd för att ge eller få snabb hjälp; och
• att barn upplevde som mycket problematiskt att de utredande personerna hela tiden
byttes ut och man upprepade gånger var tvungen till samarbete med nya människor.
• Däremot är skolans elevvård nära barnet med färdigheter till tidigt
ingripande; också upplevs det ur familjens synvinkel ofta mindre
”stämplande” att anlita elevvården än än socialen eller barnskyddet.
Olika anmälningsskyldigheter – vem, när, vart?
• ”Grundnormen” BSL 25 §: barnskyddsanmälan till socialmyndigheten. Nya
anmälningsskyldiga från 2015: tullen, gränsbevakningsväsendet samt
utsökningsmyndigheten.
• BSL 25.3 §: de enligt 1 mom. anmälningsskyldiga är också skyldiga att göra
en anmälan direkt till polisen, när de i sin uppgift har fått kännedom om
omständigheter som ger skäl att misstänka att
a) (sedan 2010) ett barn utsatts för en gärning som är straffbar
som sexualbrott enligt 20 kap. I strafflagen; eller
b) (sedan 1.4.2015) ett barn utsatts för en gärning som är straffbar
som brott mot liv och hälsa enligt 21 kap. i strafflagen och vars
minimistraff är minst 2 år fängelse (misshandel).
Olika anmälningsskyldigheter… II
• I samband med att anmälningsskyldigheten till polisen enligt BSL 25.3 §
utvidgades att gälla också misstänkta våldsbrott mot barn sänktes också
anmälningströskeln.
• Det räcker att den anmälningsskyldiga har ”skäl att misstänka” en i
lagrummet avsedd gärning. Anmälningströskeln förutsätter inte fullständig
säkerhet eller ens sannolika skäl – enligt motiveringen kan skyldigheten
utlösas med ”barnets beteende, barnets prat, information från barnets
föräldrar eller anmälningar frän andra personer” (RP 164/2014 rd, s. 151).
• Det rekommenderas att den anmälningsskyldige först konsulterar polisen
utan att uppge de inblandades namn – detta sänker anmälningströskeln,
påskyndar informationen och förhindrar också felaktiga anmälningar när
polisen har möjlighet att bedöma helheten innan anmälan görs.
Olika anmälningsskyldigheter… III
• BSL 25 a §: Kontakt med socialvården för bedömning av stödbehovet. – Skyldigheten att göra barnskyddsanmälan enligt BSL 25 § kan
också uppfyllas genom att tillsammans med barnet eller barnens föräldrar ta kontakt med socialmyndigheten för att få stödbehovet
bedömt, så som det stadgas i 35 § SVL.
• Detta förutsätter dock att kontakten tas utan dröjsmål och att den
anmälningsskyldige i samband med kontakten uppger vilka omständigheter som lett till kontakten.
• Lagrummet var tidigare rubricerat ”Begäran om bedömning av
barnskyddsbehovet”. Vid ikraftträdandet av SVL som har en motsvarande kontaktparagraf togs samma benämning i bruk också i BSL.
Olika anmälningsskyldigheter… IV
• Oförändrat är stadgandet i BSL 25 c §: föregripande barnskyddsanmälan om det finns grundad anledning att misstänka att ett ofött
barn omedelbart efter sin födelse kommer att behöva stödåtgärder
inom barnskyddet.
• Samma gäller stort sett också standgandet i BSL 25 d §:
barnskyddsmyndigheternas anmälningsskyldighet i fall där barnet
flyttar från kommunen när barnskyddsutredning pågår eller under
klientskapet. Då bör barnets nya hemkommun eller huvudsakliga
bonigskommun omedelbart underrättas om flyttningen.
Rätt att till polisen anmäla om hot mot liv och hälsa
• Från och med den 1.4.2015 kompletterades ett stort antal lagar (13)
med bestämmelser om personalens rätt att till polisen anmäla om hot
mot annans liv och hälsa, när de i sitt arbete fått veta om oroväckande omständigheter. Som exempel socialvårdens klientlag, 18.3 §:
• ”- - - Dessutom får den som ordnar eller lämnar sociavård oberoende
av skyldigheten att iaktta sekretess rätt att till polisen anmäla
uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av ett hot mot liv och
hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning, om han eller hon
vid fullgörandet av uppgifterna har fått kännedom om
omständigheter som ger skäl att misstänka att någon löper risk att bli
utsatt för våld.”
Rätt att till polisen anmäla… II
• Polislagen hade också tidigare gett polisen möjlighet att utan hinder av
tystnadsplikten från olika håll få information för fullgörandet av sina
uppgifter.
• Problemet var dock att det i lagstiftningen förutsattes att uppgifterna
uttryckligen begärdes av polisen.
• I värsta fall kunde detta leda till att ett allvarligt våldsdåd hann inträffa
innan polisen hade fått några uppgifter alls.
• Syftet med den nya lagstifningen är alltså att myndigheter och andra
aktörer oberoende av tystnadsplikten har rätt att på eget initiativ till
polisen anmäla uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av ett hot
mot liv eller hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning.
• Man får reagera ”innan någonting har hänt”.
Fakta som bör minnas i samband med alla
anmälningsskyldigheter
• Med alla anmälningsstadganden syftar man till att informationen når den
myndighet som har behörighet att ingripa i hot- eller andra akuta
situationer.
• Den anmälningsskyldige fattar aldrig beslut om fortsatta åtgärder i ärendet
och har inte heller något ansvar för dem.
• Således behöver den anmälningsskyldige inte ”samla belägg” för sina
observationer eller misstankar och inte heller känna att han eller hon ”gjort
fel” om anmälan inte leder till fortsatta åtgärder i myndigheten i fråga.
• En anmälare som ärligt berättat sina observationer och misstankar gör sig
inte skyldig till ärekränkning eller annat motsvarande brott, fastän man i
praktiken ofta blir hotad med dylika följder i kontroversiella situationer.
Nytt inom själva BSL: ändringar kring placering
inom öppenvården och brådskande placering
• Som första alternativ nämns i nya BSL 37 § barnets öppenvårdsplacering – vid sidan om en placering för bedömande av behovet av vård
– tillsammans med en förälder eller annan vårdnadshavare.
• Strävan är att utveckla barnets uppväxtförhållanden samt stöda
föräldraskapet och föräldrarnas förmåga att fostra sitt barn.
• Placeringen kan genomföras t.ex. i en barnskyddsinstitution eller en
institution inom missbrukarvården, där det finns möjlighet till
familjerehabiliteringstjänster.
• I dessa fall kan det ofta vara frågan om en situation där risken för barnets
placering utom hemmet redan är konkret men familjen är motiverad att delta
i familjerehabilitering.
• Om en trygg lösning för barnet inte nås, bör man tillsammans med
föräldrarna försöka hitta en plats för vård utom hemmet för barnet.
BSL 38 §: Förutsättningarna för brådskande
placering har skärpts
• Enligt gällande BSL 38 § kan en brådskande placering genomföras endast
om ett barn av skäl som anges i 40 § (uppväxtförhållanden hotar allvarligt
äventyra eller barnet allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling) befinner
sig i omedelbar fara. Då kan den vård och omsorg som barnet behöver
ordnas som brådskande placering.
• I reformen ströks alltså slutet av 1 mom.: ”…i omedelbar fara eller annars
är i behov av brådskande placering och vård utom hemmet…”
• Därtill preciserades bestämmelsen om 30 dagars tidsfrist.
• En brådskande placering anses ha inletts när barnet de facto har brådskande
placerats, oberoende av när det skriftliga beslutet gjorts och tillkännagetts
föräldrarna.
• På motsvarande sätt, om beslutet fattats före dygnet när barnet placerades, räknas
beslutsdagen in i helhetstiden för placeringen.
Förutsättningarna för brådskande placering II
• ”Sålunda, om ett barn de facto placerats i brådskande ordning den 1
maj eller om beslutet om brådskande placering har fattats den 1 maj
utan att barnet har kunnat placeras samma dag, upphör den
brådskande placeringen den 30 maj.”
• För att göra lagen tydligare gjordes också en teknisk ändring:
bestämmelserna om beslut att fortsätta brådskande placering ingår
numera i en självständig 38 a §.
• Härmed underströks avsikten med den förlängda tiden: inte för att ”hinna
fatta omhändertagandebeslutet”, utan alla alternativ i situationen ska dryftas
under den förlängda tiden.
• Man ville också göra klarare att en brådskande placering inte bör uppfattas
som en åtgärd som så nära som automatiskt medför omhändertagande.
Öppenvårdsplaceringar av barnet ensamt
• Enligt den tidigare BSL 37a § 1 mom. kunde ett barn inte placeras i
öppenvården som stödåtgärd, om förutsättningarna för omhändertagande uppfylldes.
• Lagrummets ursprungliga syfte var att förhindra barnets upprepade
öppenvårdsplaceringar i fall där behovet av vård utom hemmet – till följd
av orsaker som berodde på barnets vårdnadshavare – faktiskt var
långvarigt.
• Utdrag ur remissyttranden från förvaltningsdomstolarna:
• Brådskande placeringar användes i situationer där kriterierna för brådska inte
uppfylldes.
• Planmässiga omhändertaganden gjordes mera sällan: allt oftare gjordes planmässiga
brådskande placeringar som sedan ledde till omhändertagande.
Öppenvårdsplaceringar av barnet ensamt II
• Utdrag ur remissyttranden från socialarbetarna:
• Öppenvårdsplacering kunde inte användas då omhändertagande övervägdes. Om
processen med omhändertagandet samtidigt framskred och behandlades inför
domstol, fastställde kanske förvaltningsdomstolen att det inte fanns förutsättningar
för omhändertagande, eftersom placering inom öppenvård hade kunnat tillämpas i
situationen.
• På grund av dessa erfarenheter ströks bestämmelsen, enligt vilken barnet
inte kan placeras som öppenvårdsåtgärd om kriterierna för omhändertagande uppfylls.
• Syftet var att minska brådskande placeringar och främja ett planmässigt
barnskyddsarbete tillsammans med familjen. Under en frivillig placering
kan samarbetet vanligtvis fortsättas, vilket sällan är fallet efter en brådskande placering som familjen upplever som en mycket tung erfarenhet.
BSL 37 b §: Brådskande stödåtgärder inom öppenvården; ”brådskande service”
• ”Om ett barn av skäl som anges i 40 § behöver brådskande hjälp, kan
stödåtgärder inom öppenvården enligt 7 kap. ordnas förutsatt att
stödåtgärderna är lämpliga, möjliga och tillräckliga för att tillhandahålla omsorg som är i enlighet med barnets bästa.”
• Placering inom öppenvård kan användas i stället för brådskande
placering, om det är en tillräcklig åtgärd för att trygga barnets hälsa
och utveckling. Även andra öppenvårdsåtgärder kan på samma villkor
användas i stället för brådskande placering.
• En öppenvårdsplacering – som alla öppenvårdsåtgärder – förutsätter
alltid samtycke av alla parter som har talerätt och går att avbrytas
omedelbart om någon ändrar sig.
De största utmaningarna: ökat samarbete
och informationsutbyte
• Klientlag 20.1 §: Socialvårdsmyndighetens rätt att få sekretessbelagda
uppgifter och handräckning. – Statliga och kommunala myndigheter samt
andra offentligrättsliga samfund, folkpensionsanstalten, pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, utbildningsanordnare, producenter av socialservice, sammanslutningar och verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är
skyldiga att på begäran av en socialvårdsmyndighet avgiftsfritt och utan
hinder av sekretessbestämmelserna lämna till denna sådana uppgifter och
utredningar som de förfogar över och som i väsentlig grad inverkar på en
klientrelation inom socialvården och som är nödvändiga för myndigheten
på grund av dess lagstadgade uppgifter att utreda klientens behov av
socialvård, för att ordna socialvård och genomföra därtill anknutna
åtgärder samt för att kontrollera uppgifter som lämnats till myndigheten.
Informationsutbyte II
• Klientlag 16 §: Uppgifter ur en sekretessbelagd handling får lämnas ut
med klientens uttryckliga samtycke eller så som särskilt bestäms i lag.
• Klientlag 17 §: Om samtycke enligt 16 § inte kan erhållas eller om
klienten eller dennes lagliga företrädare uttryckligen förbjuder att en
uppgift utlämnas, får den som ordnar eller lämnar socialvård utan
hinder av skyldigheten att iaktta sekretess ur handlingen lämna ut
sådana uppgifter som är nödvändiga för att behovet av vård av,
omsorg om eller utbildning för klienten skall kunna utredas, för att
vården, omsorgen eller utbildningen skall kunna ordnas eller
genomföras eller för att förutsättningarna gör försörjningen skall
kunna tryggas.
Informationsutbyte III
• (Klientlag 17 § fortsätter):
• Uppgifter får dock lämnas ut endast om
• 1) den som handlingen gäller är i uppenbart behov av vård eller
omsorg på grund av att hans eller hennes hälsa, utveckling eller
säkerhet äventyras och det inte annars går att utreda behovet av vård
eller omsorg eller att vidta vård- eller omsorgsåtgärder,
• 2) uppgifterna behövs på grund av ett barns intresse, eller om
• 3) uppgifterna behövs för att trygga klientens oundgängliga intressen
och rättigheter och klienten själv saknar förutsättningar att bedöma
sakens betydelse.
Informationsutbyte IV
• (Klientlag 17 § fortsätter):
• I de fall som avses i 1 mom. får uppgifter lämnas ut till en annan
socialvårdsmyndighet, till en person eller sammanslutning som på uppdrag
av socialvårdmyndigheten sköter uppgifter inom socialvården samt till
andra myndigheter.
• Till den som privat ordnar socialvård eller - - - hälso- och sjukvård - - - eller
till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården får den som ordnar
eller lämnar socialvård - - - dock lämna ut uppgifter endast i den
utsträckning som är nödvändig för genomförande av omedelbar vård av
eller omsorg om klienten eller av någon annan orsak som kan jämställas
med detta.
• Obs! I den sistnämnda punkten stadgas alltså om helt privata serviceformer
som klienten vanligtvis bekostar själv.
För att sluta med
• ”Samarbetet mellan barnskyddet och andra aktörer inom
sevicesystemet bör förbättras ytterligare för att smidiga servicekedjor
ska kunna förverkligas och barnen ska få den service de behöver. Ju
oftare barnens och familjens svårigheter måste lösas enbart genom
stödåtgärder inom barnskyddet, desto sämre lyckas barnskyddet
uppfylla sina mål och desto dyrare blir hanteringen av familjernas
problem för samhället.”
• (Källa: Reg. Prop. 164/2014 rd, s. 53)
