På hans axlar…
God jul önskar jag er alla, och Guds rika välsignelse.
Julotta 2006
Smyrnakyrkan
Värnamo
Denna juldagsmorgon får vi mötas för att minnas Jesu födelse. Det stora undret att Gud tar sin
boning bland oss, för människan i tiden, hos dig och mig. Var hälsad sköna morgonstund…
Då jag tänker mig att ni läste julevangeliet ur Luk 2 igår vill jag läsa GT:s julevangelium här idag.
Jesaja skriver ner Herrens ord 600-700 år f.kr. Vi kan läsa dem nu och konstatera att Herren höll
sitt löfte om ett barn. Lyssna noga och hör profetians förlängning in i påsk och himmelriket.
Jes 9:1-7
[1] Men natten skall vika där ångest nu råder…
[2] Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
[3] Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar
när bytet fördelas.
[4] Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då
Midjan besegrades.
[5] Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld.
[6] Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis
härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
[7] Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas
och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta.
De ord jag vill stanna inför är orden ”På hans axlar” eller skuldror om du så vill.
Sällan har väl något barn, någon person varit så efterlängtad som denne Jesus. Det utsatta
judafolket hade levt på hoppet om löftenas uppfyllelse under generationer och åter generationer.
Många hade gjort sig så starka bilder om hur det skulle ske att man inte uppfattade undret när det
skedde. Och det skriftens vittnesbörd till trots: Betlehem du ringa, Den unga kvinnan skall bli
havande, en son är oss given etc, etc.
Vi kanske inte skall nöja oss med att påpeka deras bristande klarsyn för 2000 år sedan, kanske har
också vi svårt att uppfatta storheten av inkarnationen, att Gud blir människa. Ibland tror jag att
också hans efterföljare tappar klarsynen och sikten bakom alla julklappsberg, matberg, myshetsoch stämningslyster. Men han är så mycket mer än en gullig bakgrundsfaktor till överflödets helg.
Barnet i krubban är Gud såsom människa. Världens frälsare är här.
På hans axlar, det stannar inte vid en trevlig berättelse om åsnor, kor, krubbor, herdar och vise
män. Läser vi texten i både gamla och nya testamentet kan vi se något mycket djupare än så.
Änglarna gav klara besked på Betlehems ängar;
Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren”. Luk 2:10-11
En frälsare har fötts, alltså någon som skall rädda oss. Leda oss till något bättre än det denna
värld erbjuder. För Jesus kom till vår jord för att lyfta av bördan från våra axlar. För att vara ett
barn var det mycket han skulle axla. Som Jesus själv uttrycker det i Mark 10:45
”Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
1
¤
På hans axlar vilar din och min skuld
Ända sedan Bibelns första blad har människans skuld, synd, synts och varit verksam. Stundtals
läser vi GT med bävan och fasa över de grymheter, de svek, som förekom. Med samma fasa läser
vi historien om människan och dess ondska, maktutövning och grymhet. Ibland vill vi blunda vid
teven för att slippa se de fasor människor i vår tid utsätts för. Att människan skulle vara fri från
skuld och att synden är något mörkermän i min egen yrkeskår lagt på oss är en tanke som
verkligheten snabbt slår sönder. Skulden och synden basunerar inte mitt skrå ut i dag, det gör
media mer än bra. Kristina från Duvemåla ger i sången ”Du måste finnas” ord åt människans
dilemma och djupa behov, förlåtelse från synd. Hon sjunger ”Om du inte fanns, vem skulle känna min
ånger och sedan förlåta?” Förlåtelse kräver bekännelse, kräver att någon tar det som blev fel och
förlåter det. Gud är helig och ren. Hans väsen kan inte möta ondska och synd. Mänskan är
behäftad med synd och skuld, så må humanisterna säga vad de vill, och behöver någon större än
sig själv som förlåter och upprättar. Hon kan inte det. På hans axlar vilar min synd och min skuld.
Din vilar där likaså, om vi nu inte envisas med att kånka runt på den själva, i någon sorts
självplågeri. Leva oförlåtna i något slags självplågeri. Min vän, det glada budet är att Kristus tagit
din och min skuld på sina axlar. Läs bara i Jes 53:4, 6
”Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av
Gud, förnedrad… Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba
honom.”
På hans axlar vilar din och min skuld. För att vi skulle få frid.
¤
På hans axlar vilar korset
Vad mer vilar då på hans axlar? Jo korset vilar där. Har predikanten glömt att det är jul och inte
påsk? Nejdå, men hans axlar skulle bära det kors, den börda vi åsamkat tar han för att vi skall få
frid, för att förlåtelsen skall bli möjlig. Jesaja igen; Han blev pinad för våra brott, sargad för våra
synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Jes 53:5
På hans axlar vilar korset. Den väg Jesusbarnet hade att gå, genom lidandet på korset för att vi
skulle bli hela. Han gör skäl för namnet: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Namnet framför andra namn är Jesus, ej skönare jorden fanns. Ty intet annat namn kan giva frälsning, intet
annat namn än hans.(Allan Törnberg nr 47 i Psalmer & Sånger)
Visste Jesus vad som väntade honom? Nog tror jag det, flera gånger talar han om det lidande som
måste till för att betala priset. Den väg han skulle gå för att fullgöra uppdraget. Lukas skriver och
återger Jesus ord: ”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”
Luk 19:10
Jo han visste och han var beredd att gå vägen vi inte kunde. Så när vi firar Jesu födelse ser vi att
korset var redan med i tanken. Allt för att bryta ondskans makt och göra förlåtelsen möjlig.
2
¤
På hans axlar vilar lammen, du och jag
Nu vilar det mer på Jesu axlar. Jesu lilla lamm jag är sjunger söndagsskolbarnen, i alla fall sjöng.
Jesus vet att så många av oss är trasiga och behöver upprättas, behöver den gudomliga kärleken
och omsorg. Han ger oss bilden av honom som den gode herden. En god herde som leder sina
får och söker upp dem när de förvillas. Som bär dem när kraften tryter. Bär varandras bördor
säger Paulus och ser Jesu föredöme. Att vara buren är underbart när den egna förmågan inte
räcker. Är du buren av den gode herden, låter du honom bära dig eller tillhör du sorten som skall
klara allt själv? Låter du honom bära dig till de gröna ängarna, till de rofyllda vattnen? Om inte,
varför då? Måste vi vara så stora att vi inte låter oss bäras, ledas, älskas och förlåtas? Ibland tror
jag att barnets kan själv förföljer oss hela livet. Nej, vi säger inte så, men vi envisas i stolthet och
prestige att inte låta oss bäras av den gode herden. Precis som pappa lyfte dig upp som liten,
undan faror in i trygghet, vill Jesus lyfta dig på sina axlar och föra dig till sitt dukade bord.
¤
På hans axlar vilar herradömet
Så går vår text ändå in i himmelriket. På hans axlar skall herradömet vila. Inga tyngande ok på
våra axlar, inga stövlar som sölats av blod i krigets fasor, ingen piska som viner över ryggen. Ett
helt nytt rike, grundat av honom som gjort dödens makt om intet. Ett fredsrike regerat av
fredsfursten själv. Dit får vi komma, som hans barn. Där får vi vara för alltid. Han axlar det riket.
På våra axlar behöver inte längre skuld, missmod, mörker eller förtryck vila. Kristus har tagit det
på sig. Vi är fria. Hans namn är; Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Här, på juldagen, börjar resan av Kristus. Han kom i det lilla enkla, men skall komma åter i det
stora, då alla ser och alla knä skall böjas.
Jag vill redan nu böja mina knän, ja mitt hjärta inför honom vars axlar bär min frihet och framtid.
Nog är julberättelsen något mer än en gullig bakgrundsstory till vårt frossande. Den är
utgångspunkten för Guds handlande i Kristus Jesus för att vi skall bli lyfta ur mörkret och
famnas av hans ljus, förlåtelse och kärlek.
Vill du tillsammans med mig böja dina knän och ditt hjärta inför honom, barnet i krubban,
universums Herre? Vi ber
Kjell Larsson
3
