Lyckad ”Kunskapsdag” i Falkenberg 13 april 2013
-
Lingon, sa Göran Åkermark, när han öppnade den allra första
parkinsonkonferensen i Falkenberg. Lingon kan vara rörda, fortsatte Göran,
och det är vad jag är när jag ser hur många som kommit hit idag.
Göran är ordförande i Falkenbergsföreningen, han blickade ut över den stora ljusa
lokalen i Kyrkans Hus, där 120 personer samlats för att få veta mer om Parkinsons
sjukdom, mediciner och biverkningar.
Parkinsonteamet
Parkinsonteamet från Halmstad fick sedan ta över uppmärksamheten. Överläkare Ulf
Andersson, parkinsonsköterskan Katarina Andersson och rehabsköterkan Ann
Larsson turades om med att beskriva den nya förändrade verksamheten vid
neurologmottagningen.
Sedan 1 februari har man samlat alla medicinska- omvårdnads- och rehabiliterande
insatser vid neurologmottagningen. Det är detta som är Parkinsonteamet. Här finns
neurolog, sjuksköterskor, sjukgymnast, arbetsterapeut, logoped, kurator,
neuropsykolog och medicinska sekreterare.
Sjuksköterskorna i teamet har extra kunskaper om Parkinsons sjukdom. Det är till
dem man vänder sig med frågor om sjukdomen och medicineringen. De fungerar
också som samordnare mellan de övriga professionerna i teamet, som sjukgymnast,
logoped etc. Varje patient får också ett utförligt frågeformulär vid första besöket. En
sjuksköterska är sedan med vid neurologbesöket och blir väl insatt i varje patients
behandling. Din neurolog är ansvarig för diagnostik, utredning och medicinska
behandling.
Max tre veckor ska det ta från remiss till diagnos. Efter ytterligare tre veckor ska man
sedan komma på återbesök.
När man vill ha kontakt, rådgivning eller boka besök hos parkinsonsköterska eller
läkare, vänder man sig till medicinska sekreteraren. Hon ser till att du blir uppringd av
den du önskar i Parkinsonteamet.
Läkemedelsverket
Inger Öhman var nästa föreläsare. Inger är utredare på enheten för
läkemedelssäkerhet på Läkemedelsverket i Uppsala och gav oss information om
problem med biverkningar av mediciner.
Olika personer reagerar på olika sätt när det gäller biverkningar. Man kan alltså inte
veta i förväg hur man kommer att reagera. Man ska alltid söka information i
bipacksedeln, Fass eller LMU läkemedelsupplysningen så att man vet vad som gäller
för just den egna medicinen.
Om man nu får någon biverkning, då ska man i första hand diskutera detta med sin
läkare. Men det är viktigt att alltid rapportera till Läkemedelsverket. Det kan man
göra både som konsument och läkare. Varje år kommer det in cirka 5.000 rapporter.
Man ska även rapportera misstankar om en biverkning, även om man inte är säker.
Alla misstankar samlas i en databas, för att man så tidigt som möjligt ska upptäcka
ett mönster. Det finns ett särskilt dokument på Läkemedelsverkets hemsida som man
kan använda. Men även pappersrapporter går bra att skicka in.
På webbplatsen www.adrreports.eu publiceras sedan 1 juni 2012 rapporter från
databasen Eudravigilaance, dit nationella myndigheter rapporterar allvarliga
biverkningar hos läkemedel. Europeiska unionen (EU) har ett system för att bedöma
ett läkemedels säkerhet efter att det godkänts och för att vidta lämpliga åtgärder när
skyddet av folkhälsan kräver detta.
En del patienter får ett utbytbart läkemedel på apoteket. Märker man att det är någon
skillnad, ska man anmäla det till Läkemedelsverket. Det kan vara beredningsformen
som inte är av samma innehåll som också kan ge biverkningar. Detta är också viktigt
att rapportera.
Hur säkra är våra läkemedel?
Det var frågan som inledde nästa föreläsning. Elisabet Ekman är farmaceut och
forskare på Biverkningsenheten på Skånes Universitetssjukhus, och hon gav svaret
att alla läkemedel har oönskade effekter. Man får helt enkelt väga risk mot nytta.
Även naturläkemedel har biverkningar, t.ex. Johannesört som samverkar negativt
med Varan.
Man måste ha klart för sig vad en biverkan är. Enligt Läkemedelsverkets
författningssamling är det en skadlig och oavsedd reaktion på ett läkemedel. Risken
att få biverkningar ökar med åldern och om man har andra sjukdomar, tar andra
läkemedel, njurarnas funktion och också ärftliga faktorer.
När ett läkemedel godkänns vet man mindre om riskerna än de positiva effekter som
läkemedlet har. Det är därför viktigt att rapportera biverkningar och också misstankar.
Både vårdpersonal och allmänhet kan skicka rapporter.
Att biverkningar är ett stort problem visar statistiken över dödsorsaker. Den 7:e
vanligaste dödorsaken i befolkningen är biverkning av läkemedel. Var 10:e
inläggning på medicinklinik är orsakad av biverkning.
Som exempel på en rapportering från sjukvården nämnde Elisabet läkemedlet
Tasmar. Detta godkändes 1997 som tilläggsbehandling till levodopa. Det visade sig
att Tasmar orsakade leverskada och från 1998 får läkemedlet inte försäljas på grund
av allvarliga leverskador och tre dödsfall.
Trots biverkningar ska vi ändå vara tacksamma att det finns läkemedel. För
parkinsonsjuka finns ett flertal varianter av effektiva läkemedel som funnits i många
år. Dessa kombineras sedan för att passa varje patient individuellt, beroende på bl.a.
ålder och utveckling av sjukdomen.
Elisabet avslutade sitt anförande med ett citat av en Havardprofessor: Rätt använt är
läkemedel den kraftfullaste, säkraste och mest kostnadseffektiva behandling vi har
inom medicinen.
Karin Richter
