program februari 2009
våra ensembler
sveriges radios
symfoniorkester
radiokören
expedition
torstensson
vårens tonsättare
klas torstensson
Helafton med
lasse berghagen
beethovens nia
med daniel Harding
radiokören ocH
martina batic
kärlek på franska
”Daniel Harding’s Mahler carries the force of
the young conductor’s considerable conviction”
(The Times)
Daniel Harding på väg mot toppen
Den 17 december 2004, debuterade den då 29-årige
dirigenten Daniel Harding med en av världens bästa orkestrar Wienerfilharmonikerna. På programmet stod Mahlers Symfoni
nr 10. Sedan dess har han framfört verket tillsammans med både
London Symphony Orchestra och Sveriges Radios Symfoniorkester.
I juni 2008 släpptes äntligen hans DG-debut tillsammans med
Wienerfilharmonikerna. (CD 0028947773474)
Vill du veta mer om hans musik? Besök www.iclassics.se.
Musiken finner du i Berwaldhallens shop!
pms version (201)
Njut av musiken på klassiskt vis.
Foto c Unitel
pms version (201)
Kära publik
Säsongen har kommit igång på allvar och februari bjuder
på några högintressanta gästspel. Morgondagens musiker
och sångare får en chans att prova sina vingar när elever
från Musik- och Operahögskolan möter Sveriges Radios
Symfoniorkesters chefsdirigent Daniel Harding i Beethovens
9:e symfoni. Det är alltid lika fascinerande att höra hur musik
kan födas på nytt när de unga formar den efter sina öron.
Att se de ännu oetablerade musikerna på vår stora scen är
en viktig påminnelse om att musik också är en färskvara och
ständigt pågående process. Även om man ger sig i kast med
gamla verk så gjuter nya artister liv i musiken om och om
igen. (Läs mer om hur Daniel Harding ser på detta i en intervju
längre fram i tidningen).
En som redan, trots sin unga ålder, fått ordentlig fart på
karriären är dirigenten Lionel Bringuier (född 1986) som
än en gång återkommer till Berwaldhallen, nu med bl.a.
Rachmaninovs 3:e pianokonsert, framförd av norrmannen Leif
Ove Andsnes. Ett av pianolitteraturens absolut mest krävande
och virtuosa stycken som fått stor spridning efter filmen Shine
där ”Rach 3” driver huvudpersonen David Helfgott till en
mental kollaps.
Vårens tonsättare Klas Torstensson presenteras med
Polarhavet, ett storslaget orkesterverk som fick lysande
recensioner efter sitt uruppförande under Östersjöfestivalen
2008. En konsert ingen bör missa, som bekräftar Torstensson
som en av den nutida musikens stora kompositörer. Radiokören
bjuder på fransk musik i vackra Sofia kyrka och Lasse
Berghagen framför tillsammans med Anders Berglund och
Sveriges Radios Symfoniorkester några av sina älskade sånger
här i Berwaldhallen, som denna månad verkligen är ett hus för
alla smakriktningar.
Väl mött!
Michael Tydén
Konserthuschef Berwaldhallen
Kort om Berwaldhallen – 30 ÅR I ÅR!
Berwaldhallen invigdes 30 november 1979, ritad av Erik
Ovanför trappan i andra radens foajé står en keramisk
Ahnborg och Sune Lindström och uppkallad efter Franz
skulptur av Hertha Hillfon (f. 1921); Vindens dotter.
Berwald (1796–1866). Berwaldhallen är i första hand av-
Väggdekorationerna i de tre foajéerna har gjorts av Hans
sedd för orkesterns och körens konserter, varav de flesta
Viksten (1926–1987) under det samlande temat ”musik-
direktsänds i P2 och många dessutom över hela Europa
magi”; instrument och musikaliska symboler representerar
genom det europeiska radiosamarbetet EBU. Berwaldhal-
lekfullt och poetiskt musik i alla dess former; symfoni,
len används även för andra radio- och TV-evenemang och
jazz, folkmusik, pop och körsång.
kan dessutom hyras av utomstående. Konsertsalen rymmer 1 302 platser, varav 482 på parkett.
I och utanför hallen finns flera konstverk: Utanför entrén
En stor del av magin i Berwaldhallens arkitektur står
naturen själv för, skapad för ungefär fem miljarder år sedan.
Granit och gnejs med diabas som dekorativt element bildar
möter Franz Berwald själv, en porträttmask i brons av
den mäktiga väggen längs med trappan mellan entré och
Carl Eldh (1873–1954), som också gjort bronsbysten av
parkett – en bild av tidernas morgon. Kompositören och
Berwald som står i artistentrén (deponerad av Kungliga
poeten Bengt Emil Johnson har skrivit den tillägnan som
Operan).
kan läsas vid trappans fot.
projektledare: Lena TÖRNER SKRIBENTER: JOHAN NORBERG, HEDVIG MARKLUND, EDWARD KLINGSPOR och Rolf Linder
formgivare Klas Engström Layout M c Draw.
Omslag: Lupo design FOTO: Alexander Hafemann
Jag gillar att jobba snabbt!
Ett samtal med Daniel Harding är en dröm för alla musikjournalister.
Här finns inget poserande, inget reserverat eller distanserat.
Han är den typen av människa som aldrig skulle drömma
om att rätta intervjuaren, irritera sig över någon formulering
eller överhuvudtaget sätta sig över någon. Han har inte
tid med sådant, ”that is not an issue” som han säger om
eventuell distans mellan dirigent och musiker. För honom
vore det ett fasansfullt slöseri med tid att markera revir eller
status, han är på väg framåt, i rörelse hela tiden. Musiken
är så totalt i fokus att han utan affekt kan leverera både
ris och ros till en musiker, utan att det ligger några andra
dolda budskap och puttrar. Då går det att komma fram till
ett resultat, kanske till och med fortare än den pilsnabbe
Harding hade räknat med.
Efter din första tid med Sveriges Radios
Symfoniorkester, finns det något som överraskat dig?
Om jag ska vara helt uppriktig så var jag väldigt
optimistisk redan från början, men det överraskade
mig att utvecklingen gick så fort. Mina intentioner med
orkestern infriades snabbare än jag hade trott.
Musiker säger att du har ett sätt att repetera som är
otroligt snabbt, håller du med om det?
Jag gillar att jobba snabbt. Det är en massa saker jag
vill hinna säga, och det händer att folk ber mig ta det lite
långsammare så de hinner förstå vad jag menar.
Varför behöver världen ännu en tolkning av
Schumanns musik?
Jag tror inte folk ännu har förstått…
(Daniel pratar nu om möjligt ännu fortare. Det här är ett
ämne som ligger honom mycket varmt om hjärtat. Han
flyter ut i ett lyckligt resonemang som blir mer som ett
Din generation av dirigenter är mycket medvetna
om de klassiska inspelningarna av olika symfonier.
Tycker du det kan försvåra ditt arbete, tänker du
någonsin på att bli jämförd med dessa tolkningar?
Jag väljer i stället att se det som en resurs. Det är
underbart att lyssna på dem som kom före mig och alla
olika tolkningar.
Finns det något som du önskar men ännu inte
framfört i Stockholm?
Nej, jag är mycket nöjd med programmet så här långt och
tänker att vi har många intressanta år framför oss. Det
finns ju en oändlig källa av musik att ösa ur.
Händer det att du saknar att spela trumpet?
Nej, jag var inte särskilt bra så varför skulle jag sakna
det…
Hur är det som ung dirigent att övertyga de äldre
orkestermedlemmarna som kanske är vana vid en
helt annan relation till dirigenten. Jag antar att du inte
kräver att bli tilltalad med ”Maestro”?
Självklart inte! När man gör musik är det viktigt att
fokusera på verket och det gör alla professionella musiker.
Den här gamla relationen till dirigenten är inget man
tänker på idag.
Du har en stor förkärlek för Robert Schumanns
musik. Vad är största utmaningen med hans verk?
Det är någonting, på ett bra sätt, obekvämt med hans
musik. Den är inte helt lätt att förstå och jag gillar det.
Han var ju i perioder djupt deprimerad och förvirrad och
man kan också höra stark ångest i musiken. Att göra
det obekväma förståeligt är en del av utmaningen med
musiken som ju är helt besläktad med hans komplexa
personlighet. Med Schumann får man verkligen kämpa
och jag tycker det är tilltalande.
verbalt improviserande än en uttänkt formulering och jag
har ett sjå att hinna skriva ner vad han säger.)
Det är som att bygga ett tredimensionellt föremål! Tänk
dig en svävande glob där alla hittar varsin ny annorlunda
byggsten. Varje ny tolkning är ännu en bit till ett stort
pussel. Det är lite grann som forskare arbetar, en kollektiv
resa över hundratals år.
Om du av någon anledning skulle tvingas byta till ett
helt annat yrke, vad skulle det vara?
Problemet är att jag absolut inte kan någonting annat.
Kanske forskare, min pappa är ingenjör och forskare.
Vad gör du om det råkar bli tid över mellan alla
repetitioner i Berwaldhallen?
Jag får faktiskt rätt mycket tid över. Oftast arbetar jag på
morgnarna och har eftermiddagarna lediga. Jag arbetar,
studerar partitur och träffar vänner, och ibland följer mina
barn med till Stockholm. Vi brukar gå till Junibacken och
olika museer.
Hur klarar du av att kombinera en karriär på hög nivå
med att samtidigt vara pappa till två små barn?
Med svårighet, men de är väldigt vana att resa, följa med
på turné, repetitioner och konserter. De följde med mig till
Tokyo och hade jättekul i femton timmar på planet! Min
egen pappa var alltid hemma och reste aldrig någonstans
men allas situation är ju olika, det är alltid något man
måste ta hänsyn till. Det gäller att hitta en bra balans.
Johan Norberg
-4-
Daniel Harding Foto: Gustav Karlsson Frosty
Lasse Berghagen i ord, ton och bild
Berwaldhallen Torsdag 5 februari kl 19.00 • Fredag 6 februari kl 18.00 • Lördag 7 februari kl 15.00
Sveriges Radios Symfoniorkester
Konsertmästare: Peter Olofsson
Anders Berglund, dirigent
Lasse Berghagen
Konserten spelas in och sänds senare
under våren i SR P4.
Ungefärlig konsertlängd: 2.00
En helafton tillsammans med en av
våra käraste underhållare och hans
populära sånger.
Lasse Berghagen har verkat som artist,
kompositör och textförfattare sedan
1960-talet och har med sitt enkla, vänliga
anslag kommit att bli en av Sveriges mest
folkkära underhållare. Som låtskrivare
komponerade han redan som mycket
ung Teddybjörnen Fredriksson, som
blivit en av de mest populära visorna
i den svenska vistraditionen. Han har
sedan dess haft stora framgångar med
flera av sina låtar bl.a. Jennie Jennie
(vinnare av den svenska melodifestivalen
1975), Stockholm i mitt hjärta, En kväll
i juni, Hej Clown (med Jan Malmsjö,
melodifestivalen 1969) Lisa, Tacka vet
jag logdans, m.fl. Lasse Berghagens dikt
Då knäpper jag mina händer har tonsatts
och finns publicerad i den svenska
psalmboken.
Anders Berglund Foto: Jenerik Henriksson
Lasse Berghagen Foto: Johan Ljungström/SR
Han har också gett ut ett flertal
barnböcker.
Även som skådespelare har han haft
en betydande karriär på svenska
privatteaterscener, bl.a. som den
komiske tangocharmören ”Flirtige
Knut” i Kar de Mummarevyn på Folkan,
i Sängkammarfars och Spanska Flugan
som i början av 1980-talet spelades
för utsålda hus (438 föreställningar)
på Vasateatern i Stockholm. Lasse
Berghagen satte upp sin egen musikal
Världens Galenskap på Chinateatern
1985 dit han återkom 2003 för att
producera Chinarevyn tillsammans med
Magnus Härenstam, Sissela Kyle, Helen
Sjöholm och Loa Falkman. Allsång på
Skansen blev under Lasse Berghagens
tid ett av Svt:s populäraste program
någonsin. I samband med konserterna
visas målningar av Lasse Berghagen i
Berwaldhallens foajé.
-6-
Anders Berglund är född 1948 och
uppvuxen i Stockholm. Han började
spela piano vid sex års ålder för att
sedan avverka ett antal ”pianotanter”
innan han som 11-åring gjorde sin
turnédebut med Stockholms gosskör
runt halva Europa. Efter studentexamen
vid Södra Latin gav sig Anders ut på
turné under 1970-talet bl.a. i USA med
Björn Skifs och Blåblus, följt av allt från
Alice Babs till Rhapsody in Rock. Anders
har verkat som arrangör och kompositör
i de mest varierande sammanhang
tillsammans med Sveriges mest
betydande artister. Han har blivit ett
välkänt ansikte efter sina många år som
dirigent för melodifestivalens orkester
och som pianist är han bekant för de
flesta genom tv-programmet Så ska det
låta.
Johan Norberg
Morgondagens musiker och sångare
Berwaldhallen Onsdag 11 februari kl 18.00 • Torsdag 12 februari kl 18.00
Kungliga Musikhögskolans
orkester och kammarkör
Konsertmästare: Oskar Treitler
Mikaeli Kammarkör
Nkosazana Dimande, sopran
Lina Kindblad, alt
Anders Håkansson, tenor
Petteri Salomaa, baryton
Daniel Harding, dirigent
Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Symfoni nr 9 d-moll op. 125
och angav tempi. Eller som violinisten
Josef Böhm har berättat, och på
så vis bidragit till mytbilden om det
okammade skapargeniet: ”Beethoven
dirigerade stycket själv; dvs, han stod
bakom pulten och kastade sig fram
och tillbaka som en galning…” Mer
medkänsla väcker anekdoten om hur
altsolisten Caroline Unger fick vända
Beethoven, som stod med ryggen till,
ut mot parketten för att göra honom
uppmärksam på det intensiva jubel som
brutit ut när orkestern spelat klart.
- Allegro, ma non troppo, un poco maestoso
- Molto vivace
- Adagio molto e cantabile
- Presto
Presentatör: Boel Adler
Konserten spelas in och sänds senare
under våren i SR P2.
Ungefärlig konsertlängd: 1.05
Att bli yrkesmusiker är att vilja hålla
sitt klaraste ljus brinnande under lång
tid framåt. Mötet med publiken hör
till musikerutbildningens viktigaste
och mest spännande moment, och
strömstyrkan från en ung orkester
som strävar efter sitt bästa resultat
brukar nå långt utanför podiet. Varje år
arrangerar musikhögskolan cirka 250
konserter i olika genrer.
Budskapet är frihet, jämlikhet och
broderskap, och det är därför meloditemat från sista satsen i Ludwig van
Beethovens nionde symfoni blivit EU:s
nationalhymn. Beethoven hade redan
1793 tankar på att tonsätta den då åtta
år unga dikten An die Freude av Friedrich
Schiller. En symfoni med körfinal dyker
emellertid upp i skissböckerna först
tjugofem år senare. När nian är färdig
är det första gången rösten används
i ett symfoniskt verk överhuvudtaget,
en nymodighet som mötte stor
misstänksamhet från tidens kritiker.
Man beskyllde bland annat Beethovens,
vid det laget, fullt utvecklade dövhet
för att ha fördunklat hans omdöme.
Publikt har symfonin varit en succé
ända sedan uruppförandet i Wien
1824, då Michael Umlauf dirigerade.
Beethoven satt vid hans sida på scenen
Nkosazana
Dimande föddes i
Dobsonville, Soweto.
Hon inledde sin
karriär med att sjunga
i kyrkokören hemma,
senare ingick hon
i sånggruppen SABC Choristers RAU
Hlanganani och i körerna Ikhwezi Choral
och Gauteng Choristers. Hon studerar
nu vid Operahögskolan, tidigare har
hon studerat sång vid universitetet
i Kapstaden. Nkosazana Dimande
gjorde sin operadebut som Santuzza i
På Sicilien på Joseph Stone-teatern i
Kapstaden 2005. Samma år sjöng hon
rollen som Serena i Porgy och Bess
på Norrlandsoperan, en roll hon 2008
sjöng på Deutsche Oper i Berlin och på
Det Norske Opera i Oslo. Nkosazana
Dimande debuterade förra året även
som Tosca på Durban Play House.
Altpartiet sjungs av
Lina Kindblad från
Ystad. Numera bor
hon i Stockholm
där hon studerar
sång för Eva
Larsson-Myrsten vid
Kungliga Musikhögskolan, frilansar och
undervisar. Hon har tidigare studerat
vid bland annat Musikhögskolan i
Malmö och Birkagårdens folkhögskola.
Lina Kindblad har, för att nämna ett
urval, sjungit rollerna som Second
witch i Purcells Dido och Aeneas
på Confidencen, Eustazio i Händels
Rinaldo samt altpartierna i SaintSaëns Juloratorium, Händels Messias,
Beethovens Missa Solemnis och Haydns
Nelsonmässa.
Tenoren Anders
Håkansson kommer
från Mörrum i
Blekinge, han gick
tre år på Stockholms
Operastudio innan
han började på
Operahögskolan. Anders Håkansson
har medverkat i operettuppsättningar,
romans- och operakonserter. På
Operastudion har han bland annat
gjort partier ur Manon av Massenet, La
Bohème av Leoncavallo och Tintomara
av Lars-Johan Werle. Anders Håkansson
tilldelades under 2008 Kungliga
Musikaliska Akademiens Stipendium och
Wagnersällskapets Bayreuthstipendium.
Finske barytonen
Petteri Salomaa
är gästprofessor i
sång vid Kungliga
Musikhögskolan.
Han debuterade
efter studier vid
Sibeliusakademin på Finska Nationaloperan 1983, och påbörjade snart en
internationell karriär. Han har sjungit
flera roller på Drottningholm, varit
engagerad på Theater Freiburg och som
gästsolist vid Frankfurtoperan. Petteri
Salomaa framträder på operahus och
festivaler i både Europa och USA och
har arbetat med dirigenter som William
Christie, Philippe Herreweghe och Eric
Ericson. Petteri Salomaa har gjort flertal
inspelningar, bl.a. Beethovens Symfoni
nr 9 med Roger Norrington och flera
Mozartoperor med Drottningholmteaterns
orkester och Arnold Östman.
Hedvig Marklund
KMH:s symfoniorkester Foto: Gunnar Helgesson
-7-
Expedition till is och grönska
Berwaldhallen Fredag 13 februari kl 19.30 • Lördag 14 februari kl 15.00
Sveriges Radios Symfoniorkester
Konsertmästare: Malin Broman
François Leleux, oboe
Daniel Harding, dirigent
Klas Torstensson (1951)
Polarhavet
Richard Strauss (1864-1949)
Konsert D-dur för oboe och
liten orkester, op.144
- Allegro moderato
- Andante
- Vivace
Ralph Vaughan Williams (1872-1958)
Symfoni nr 5 D-dur
- Preludio: moderato
- Scherzo: presto
- Romanza: lento
- Passacaglia: moderato
Presentatör: Boel Adler
Fredagens konsert direktsänds i SR P2 med
repris sön 22/2 kl 21.30.
Ungefärlig konsertlängd: 2.00
Berwaldhallen fortsätter sin satsning att
ge nutida svenska tonsättare utrymme
att framföra sin musik tillsammans med
Sveriges Radios Symfoniorkester. Vårens
tonsättare 2009 är Klas Torstensson,
vars suggestiva tonspråk vunnit
stort internationellt erkännande. Han
studerade komposition vid Ingesunds
musikhögskola, musikvetenskap vid
Göteborgs universitet och elektronisk
musik vid Institutet för sonologi i Utrecht.
Sedan 1973 bor Klas Torstensson i
Holland. Expedition Torstensson börjar
med Polarhavet, som han här skriver om
själv. Senare under våren kommer även
Fastlandet och operan Expeditionen att
framföras.
Trots att Polarhavet inte är tänkt som
ett stycke programmusik, ger ju titeln
en tydlig fingervisning om var jag
hämtat min inspiration till verket. (Inte
för första gången för övrigt: min opera
Expeditionen (1994-1999) – om Andrées
misslyckade ballongexpedition 1897 har blivit kallad ”världens nordligaste
opera…”) Polarhavet är alltså ett abstrakt
stycke musik, och till och med vinden
som då och då hörs avslöjar varken något
om sin geografiska eller klimatologiska
hemvist. De vattenfyllda havssnäckorna
som hanteras av de två slagverkarna
längst till vänster och höger på scenen,
avger - sporadiskt - kluckande ljud.
Märkligt tropiska fremdkörper i
dessa annars så ödsliga polartrakter!
Nordpolens istäcke smälter som vi vet.
Kanske blev sommaren 2008 den första
isfria sommaren på hundratusen år? Mitt
stycke var ursprungligen inte tänkt att
vara ett minnesmärke över en svunnen
istid, men kanske blev det iallafall… Men
mitt polarhav är fortfarande isbelagt! De
massiva, tonala tuttiackorden i Fastlandet
- den första delen i min orkestercykel
A cycle of the North - låter enligt en
holländsk musikkritiker som båkar som
lyser vid horisonten.
I denna andra del, Polarhavet, är det
vilda havet stilla. För att citera Jos Kunst,
min tyvärr alldeles för tidigt avlidna
holländska tonsättarkollega, i hans
diktsamling Niemand blijft ooit zichzelf
(”Ingen förblir sig själv”) från 1982:
- Kijk, de zee is stilgezet
Hij schuift alleen nog wat heen en weer.
(- Titta, havet har stoppats/Det rör sig
bara litet fram och tillbaka.)
Klas Torstensson
Polarhavet Foto: Alexander Hafemann
-8-
Vårens tonsättare inleder, och efter Strauss höstfärgade oboekonsert möter vi
Vaughan Williams grönskande landskap
Klas Torstensson Foto: Teo Krijgsman
Oboekonserten uruppfördes i februari
1946 med Marcel Saillet som solist. I sin
kammarmusikaliska struktur rymmer den
mycket av den eftersinnande atmosfär
som präglar sena Straussverk. Men här
finns också, som i avslutningen, ren och
sprudlande glädje.
gjorde för sitt hemlands psalm- och
folkmusikskatt innan han funnit sitt
eget musikaliska språk: Han reste i sin
ungdom runt på landsbygden och
samlade ihop musik som ännu bara förts
vidare på gehör, med syftet att bevara
den för eftervärlden.
Ralph Vaughan Williams dirigerade
själv uruppförandet av sin femte symfoni
på en Promskonsert i Royal Albert
Hall 1943. Under pågående världskrig
gjorde den omedelbart ett djupt intryck,
och många hörde i verkets serena
stämningar en lugnande fredsprofetia.
Åtta år tidigare hade den betydligt
våldsammare fjärde symfonin uruppförts,
och siat om en mörkare tid. Mycket
av det musikaliska materialet i den
femte symfonin stammar från Vaughan
Williams då ofullbordade opera The
Pilgrims Progress. Han dedicerade sin
femte symfoni till Jean Sibelius, ”utan
tillåtelse”, som det står i partituret. När
Sibelius senare fick höra symfonin blev
han djupt rörd, och uttryckte tacksamhet
över dedikationen. Flera faktorer bidrar
till att vi upplever Vaughan Williams
musik som så engelsk. Det kan vara
värt att nämna den stora insats han
François Leleux började spela oboe som
sexåring. Han antogs på le Conservatoire
National Supérieur de Musique i Paris
när han var fjorton, och studerade där
för Pierre Perlot och Maurice Bourge.
Som artonåring vann han platsen som
solooboist i Parisoperans orkester, en
position han också senare haft i Bayerska
Radions Symfoniorkester och Europas
Kammarorkester. Leleux har nu en omfattande karriär som solist och kammarmusiker i Europa, Asien och USA, och
samarbetar regelbundet med artister
som Myung-Whun Chung, Alan Gilbert,
Pierre Boulez, Victoria Mullova, samt
ensembler som Les vents Français och
Bastilleoperans blåsaroktett, Paris för att
nämna några. Han är konstnärlig ledare
förEnsemble del Arte i Neuburg och
Professorvid Hochschule für Musik i
München.
Hedvig Marklund
Expedition Torstensson
Polarhavet 13-14 februari
Fastlandet (ffg i Sverige) 3-4 april
Expeditionen 18 april
Idén att komponera en oboekonsert
fick Richard Strauss 1945 av den
unge amerikanske officeren John de
Lancie, som han träffade under dennes
tjänstgöringstid i Tyskland. På knagglig
tyska förklarade de Lancie hur mycket
han tyckte om de fenomenalt sångbara
oboestämmorna i Don Quixote, Don
Juan och andra Straussverk han spelat
i det civila som oboist i Pittsburghs
symfoniorkester. Han fick visserligen
ett kort ”nej” som svar då han frågade
Strauss om han någonsin funderat på att
komponera en solokonsert för oboe. Men
tanken hade slagit rot i den då åttioårige
kompositören, och utvecklades snart till
vad som kommit att bli en av hörnstenarna
i sololitteraturen för instrumentet.
François Leleux Foto: Uwe Arens
-9-
Alla Hjärtans Dag – Kärlek på franska
Sofia kyrka Lördag 14 februari kl 15.00
Radiokören
Martina Batič, dirigent
Ur programmet:
Claude Debussy (1862-1918)
Trois chansons
(text: Charles d’Orléans)
Ward Swingle (1927)
L’amour de moi
(Anonym)
André Jolivet (1905-1974)
Epithalame
Trois chansons av Claude Debussy är en
samling från 1908 men två av sångerna
skrevs tidigare. Musiken binder samman
tidigare musikstilar med den för tiden
rådande harmoniska tekniken. Texterna
är skrivna av Charles d’Orléans, prins och
poet, som satt fängslad i England efter
slaget vid Agincourt 1415. Verken är inte
tematiskt besläktade: Dieu! qu’il la fait är
en skimrande kärlekssång. I Quant j’ai ouy
slingrar sig en smäktande melodi över ett
slagverksliknande vokalt ackompanjemang
där den energiska Yver klagar på den
grymma vintern.
Presentatör: Maria Eby von Zweigbergk
Konserten direktsänds i SR P2
med repris sön 8/3 kl. 21.30.
Ungefärlig konsertlängd: 1.15
Lekfull, sensuell, passionerad – kärleken
har många ansikten. Martina Batič är en
färgstark ung dirigent från Slovenien
som efter att hon vann första pris i Eric
Ericson Award Competition 2006 fick
möjlighet att börja samarbeta med de
främsta körerna världen över.
Martina Batič föddes i Slovenien 1978.
Sin grundläggande musikutbildning
fick hon vid Musikaliska Akademien i
Ljubljana där hon tog en examen 2002
och direkt efter detta följde studier i
kördirigering vid högskolan för musik
och teater i München. För närvarande
verkar hon som kormästare vid Slovenska
Nationaloperan i Ljubljana men utnyttjar
övrig tid till frilansengagemang med andra
körer. Martina Baticˇ deltar regelbundet
som jurymedlem vid betydande körtävlingar runt om i Europa och verkar
även som lärare i kördirigering.
L’amour de moi kommer från den
populära sånggruppen Swingle Singers
repertoar. Den franska folksången
framförs i Ward Swingles eleganta
arrangemang i den a capella-tradition
som bl.a. svenska Real Group gjort så
populär. Ett stycke som visar Radiokörens världsberömda förmåga att
obehindrat röra sig över genregränserna
med samma stilsäkerhet.
Ward Swingle berättar om bakgrunden
till arrangemanget: ”Det är ett resultat
av en campingsemester vår familj
gjorde i Frankrike. Vi satt runt elden och
sjöng när en ung fransk flicka sjöng en
gammal folksång L’amour de moi. Jag
var förbluffad över melodins romantiska
skönhet, och nyfiken att få veta hur det
var möjligt att källan till denna underbara
sång kunde vara okänd.”
Den franske kompositören André Jolivet
hade en ambition att återföra till musiken
dess ”ursprungliga, uråldriga betydelse
när den fortfarande hade en magisk
och bönfallande funktion som uttryck
för religiositet i forntida samhällen”.
Magi och besvärjelse spelar därför
en viktig roll i hans musik. Även i det
oförtjänt bortglömda verket Epithalame
som kombinerar onomatopoesi med
påhittade ord, ofta med rytmisk funktion,
ibland imiterande stråkars pizzicato.
Kören ska, enligt Jolivet, vara ”en
virtuos vokalorkester bestående av tolv
soloröster”. Stycket skrevs till paret
Jolivets 20-årsjubileum, på partituret står
skrivet ”A ma femme, pour nos vingt ans
de mariage”.
Johan Norberg
- 10 -
Sofia kyrka Foto: Klas Engström
Rysk bravur och franska rytmer från tidigt 1900-tal
Berwaldhallen Torsdag 19 februari kl 18.00 • Fredag 20 februari kl 19.30
Sveriges Radios Symfoniorkester
Konsertmästare: Bernt Lysell
Leif Ove Andsnes, piano
Lionel Bringuier, dirigent
Sergej Rachmaninov (1873-1943)
Pianokonsert nr 3 d-moll op. 30
- Allegro ma non tanto
- Intermezzo: Adagio
- Finale: Alla breve
Maurice Ravel (1875-1937)
La Valse
Florent Schmitt (1870-1958)
La tragédie de Salomé,
symfonisk dikt, op. 50 (endast fre)
Presentatör: Katarina Lindblad
Fredagens konsert direktsänds i SR P2
med repris sön 1/3 kl 21.30.
Ungefärlig konsertlängd: 1.10 (tors)
och 2.00 (fre)
Blod och brutalitet i Schmitts
La tragédie de Salomé, eggande
ödesrytmer i Ravels La Valse och
storslagen skönhet och virtuositet
i den kanske mest fruktade av alla
solokonserter, Rachmaninovs tredje
pianokonsert. Känslorna svallar
när pianisten Leif Ove Andsnes och
dirigenten Lionel Bringuier gästar
Berwaldhallen.
Sergej Rachmaninov brukar kallas en av
de sista romantiska tonsättarna, med en
varm flödande melodik, teknisk briljans
och stor virtuositet. Detta är tydligt inte
minst i den tredje pianokonserten, som
är ett av de tekniskt mest svårspelade
styckena i hela pianolitteraturen. Trots
en välstrukturerad balans mellan solist
och orkester har pianot genomgående
huvudrollen i de tre satserna.
Rachmaninov skrev sin tredje
pianokonsert sommaren 1909 inför en
turné i Amerika. På grund av tidsbrist
tvingades Rachmaninov öva in konserten
på ett tyst piano ombord på båten över
Atlanten. Premiären ägde rum i New York
28 november under ledning av dirigenten
Walter Damrosch och i januari året därpå
spelades den igen, denna gång med
Gustav Mahler som dirigent.
Leif Ove Andsnes Foto: Simon Fowler
Den franske tonsättaren Florent Schmitt
är en av alla de tonsättare som betytt
mycket för sin samtid, men som sedan
fallit i glömska. Hans musik har ofta
kallats orientalistisk eller impressionistisk
och bär drag både av Debussy och av
Richard Strauss. Baletten La tragédie
de Salomé från 1907 innebar ett
internationellt genombrott och kan med
sin moderna harmonik, polyrytmiska
passager och synkoper sägas förebåda
Stravinskys Våroffer. Schmitt förkortade
också stycket till en symfonisk dikt för
stor orkester. Det är i den skepnaden
musiken idag är berömd.
”Genom en skimrande dimma kan man
endast glimtvis urskilja dansande par.
Dimman lättar efterhand, ljuset blir
starkare och vi ser en jättelik balsal fylld
med dansande. Skenet från ljuskronorna
bryter fram och får allt att glittra. Ett
kejserligt palats, omkring 1855.”
Så beskriver Maurice Ravel själv
La Valse från 1920. Ravel hade länge
tänkt skriva en hyllning till Johann
Strauss och Wienervalsen när den
ryske balettmästaren Sergej Diagilev
1919 beställde en balett. När han fick se
resultatet sa han ”det är ingen balett, utan
en målning av en balett”, och vägrade
sätta upp stycket. Ravel kom därför att
istället kalla La Valse för en ”koreografisk
dikt”. Musiken illustrerar på ett mästerligt
sätt kampen och kollisionen mellan
en virvlande briljant yta och ett mörkt
underliggande bråddjup – Europa efter
första världskriget. De ödesmättade
dansrytmerna mynnar ut i en eggande
danse macabre - sista takten är den enda
som inte går i valstakt.
Den norske pianisten Leif Ove Andsnes
är sedan många år ett etablerat namn
bland de riktigt stora pianisterna idag.
Andsnes föddes i Karmøy 1970 och
studerade vid Griegakademien i Bergen
för bland andra Jiri Hlinka. Han har
också studerat för Jacques de Tiège
och är en lovordad Rachmaninovtolkare.
Andsnes spelar regelbundet med de
största orkestrarna runt om i världen,
ger solokonserter och är en framstående
kammarmusiker. Han har mottagit otaliga
priser och utmärkelser och är lärare vid
Norges musikhögskola och ledamot
av Kungliga Musikaliska Akademien i
Sverige.
Lionel Bringuier föddes i Nice 1986
och har trots sin ungdom redan hänfört
publiken på otaliga konserthus världen
över. Lovorden har haglat och Bringuier
har mottagit flera priser. Han har redan
gästat Berwaldhallen flera gånger.
2005 vann han flera utmärkelser vid
49th International Young Conductors
Competition i Besançon och idag är han
“Chef associé” vid Bretagneorkestern
och “Assistant Conductor” till Esa-Pekka
Salonen vid Los Angeles Filharmoniska
orkester.
Edward Klingspor
Lionel Bringuier Foto: Anastasia Chernyasky
- 11 -
Kulturskolan möter Sveriges Radios Symfoniorkester
Att konsertverksamheten inom Berwaldhallen de senaste åren försökt närma
sig en ny ung publik lär knappast ha undgått någon. Och med ”Moment 23”, där
ungdomar till och med 23 år erbjuds gratiskonserter, kan förhoppningsvis fler
unga lockas in i konsertvärlden. Nu tas ytterligare ett steg i denna uppsökande
verksamhet.
– Det är inte meningen att sätta upp
en alltför hög nivå. Då känns givetvis inte
motivationen lika stor till att börja själv,
säger han. Så därför får de orkestrar som
inbjuds att spela i Berwaldhallen själva
göra två musikval.
Västerorts ungdomssymfoniker Foto: Ann-Katrine Almqvist
Inför skolstarten 2009 har Berwaldhallen
skickat ut en inbjudan till Kulturskolan i
Stockholmsområdet om ett samarbetsprojekt mellan Kulturskolans orkestrar
och Sveriges Radios Symfoniorkester.
Det har resulterat i att fyra ensembler
från de kommunala musikskolorna
inbjudits till Berwaldhallen för att få spela
med orkestern: Stockholms ungdomsorkester, blåsorkestern Söderdraget,
Nacka sinfonietta och Västerorts
ungdomssymfoniker. Repetitionerna sker
under vecka 13 med såväl stämrep med
medlemmar ur orkestern som full orkester
(tutti). Den stora konserten kommer att
äga rum den 28 mars under ledning av
Glenn Mossop. En av initiativtagarna till
samarbetsprojektet är Hanns Rodell,
programchef för Sveriges Radios
Symfoniorkester:
– Vitsen är att locka musikelever
inom den kommunala musikskolan till
Berwaldhallen för att lyssna på våra
konserter och samtidigt få möjlighet att
spela tillsammans med våra musiker, säger
han. Det måste ju vara en oerhörd kick
att få spela med en stor symfoniorkester
och träffa några av de allra främsta
professionella musikerna i landet. Men det
är också viktigt att bara sprida intresset om
klassisk musik och hur den instrumentala
såväl som den vokala seriösa repertoaren
låter, tillägger han.
En annan anledning till denna inbjudan
är att de kommunala kulturskolornas
inriktning på den klassiska musiken
successivt har minskats de senaste åren.
Orsaken är som så ofta av ekonomisk
natur. Visst kan annars erbjudandet
från Berwaldhallen vid första anblicken
verka som en helt oemotståndlig chans.
Men det är inte någon självklarhet att
ungdomsorkestrar och deras lärare utan
en viss reservation ger sig i kast med ett
dylikt projekt. Det kan också kännas inte
så lite läskigt att testa sina musikaliska
färdigheter med professionella musiker i
världsklass – låt vara att det sker under
lättare premisser. Att närma sig unga
känsliga musiker på det här sättet, kräver
ett arbete med silkesvantar för att inte
projektet får motsatt effekt. Något som
Hanns är väl medveten om:
- 12 -
Utbyten mellan olika orkestrar är inget
ovanligt i sammanhanget. Och här står
sig svenska solister väl i konkurrensen.
Men med återväxten inom den kommunala musikskolan är det avsevärt sämre
beställt. Indragningarna har gjort att den
klassiska musiken syns mindre här. Det
kan man konstatera bara genom att gå in
på webbsidan musikskolan.se – en sida
som säger sig vara samlingspunkten för
elever, musiklärare och musikintresserade
i allmänhet. För den som trånar efter att
spela gitarr är utbudet jättelikt – klart mer
begränsat, för att inte säga obefintligt,
är utbudet för instrument som oboe eller
cello. Ja, till och med förutsättningarna
för en ukulelemusiker är större.
Så hur ska man få unga att intressera
sig för ett instrument som knappt finns
eller en musik som de aldrig får höra?
Just av den anledningen är det viktigt
att uppmuntra unga musiker att fortsätta
spela på klassiska instrument, menar
Hanns. Annars riskerar den kommunala
orkesterverksamheten att dö ut:
– Vi som konserthusinstitution har
också ett ansvar för återväxten i vår egen
symfoniorkester. Och med denna inbjudan
hoppas vi sporra unga musikstuderande
att fortsätta satsningen till elitnivå.
Många av musikerna i Sveriges Radios
Symfoniorkester är ju själva unga eller
föräldrar till ungdomar. Och vi har ju
också en ungdomlig chefsdirigent, Daniel
Harding – ett lysande exempel på hur
unga förmågor kan nå mycket långt.
Kulturskolans konsert med Sveriges
Radios Symfoniorkester äger rum den 28
mars kl 18.00.
Rolf Linder
Noter
Stipendium till cellisten Hanna Dahlqvist
Hanna Dahlqvist höll sin diplomkonsert i
Berwaldhallen den 19 november 2008 och
fick lysande recensioner. Nu har hon, från
stiftelsen Saltö, erhållit ett stipendium på
75 000 kr ur Erik Järnåkers stipendiefond.
Stort grattis från Berwaldhallen!
Daniel Harding och Peter Mattei Foto: Fredrik Ydhag
Idel lovord för Daniel Harding på Matteifestivalen
Matteifestivalen gick av stapeln den 8-11 januari 2009 på Kulturens Hus i
Luleå. En av världens mest eftertraktade operasångare, barytonen Peter
Mattei, från Gammelstad utanför Luleå stod som konstnärlig ledare.
Berwaldhallens chefsdirigent Daniel Harding medverkade och dirigerade
Mahler Chamber Orchestra i verk av Mozart. Såhär skrev Norrländska
Socialdemokraten om konserten:
Med Daniel Harding och Mahler Chamber Orchestra är det pang på som
gäller. Deras tolkning av Mozarts symfoni nummer 41, Jupiter, är som en
raket - sprakande och explosivt från första till sista tonen. Harding är en fysisk
dirigent och det går inte att ta miste på hur han bokstavligen kramar ur all
kraft som finns att uppbåda i orkestern till sista droppen, likt när det sista skall
klämmas ur en tandkrämstub.
Johan E. Skoglund
Hanna Dahlqvist Foto: Mattias Ahlm
Vänföreningens stipendier till kör och orkester
Som traditionen bjuder delade Radiosymfonikernas och Körens Vänförening nyligen ut stipendier till två musiker ur orkestern och en
ur kören. Utdelningen skedde under en konsert i december 2008 och stipendierna på 20 000 kr vardera gick till Annika Hudak, alt,
Lennart Nord, tuba och Saara Nisonen Öman, violin. Stort grattis! Läs gärna mer på www.rskv.org
Realityradio för kultureliten.
Såpoperastudion tar med dig till fabriksgolvet där operans värld erövras genom
hårt arbete. Hör morgondagens stjärnor ta sig an mästarna och lär dig allt om
stämbandsknutar, auditionskräck och scenkåthet.
Måndagar 12:30 i P2.
Söndagar 15:03 i P1.
Såpoperastudion
sr.se/p2
- 13 -
Våra ensembler och chefsdirigenter
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding, chefsdirigent
”Det är alltid en glädje att samarbeta
Daniel Harding (1975) är född i Oxford,
med den här orkestern. De har en
England, och säger sig ha fått sina
avspänd och samtidigt mycket produktiv
viktigaste lärospån av legendariske
atmosfär - en dröm för varje dirigent!”
dirigenten Simon Rattle, under många
Det säger Gianandrea Noseda, som
vid sidan av Valery Gergiev, Herbert
Blomstedt, Myung-Whun Chung,
Jukka-Pekka Saraste och många andra
världsdirigenter utvecklat ett särskilt
positivt och personligt samarbete med
Sveriges Radios Symfoniorkester.
Orkestern bildades 1965 och
utvecklade under Sergiu Celibidaches
ledning en internationell standard,
år hans mentor. Endast 21 år gammal
dirigerade Harding Berlinfilharmonikerna
vid festivalen i Berlin, och var samma år
(1996) den yngste som dirigerat en BBC:s
Proms-konsert. Han innehar uppdrag
för ledande ensembler i världen, bl.a.
filharmonikerna i Wien, Los Angeles och
Berlin. Sedan 2007 är Harding förste
gästdirigent för Londons Symfoniorkester
och sedan 2003 konstnärlig ledare
för Mahler Chamber Orchestra. Som
kören regelbundet inbjuden att delta i
internationella festivaler och konserter.
80-talets samarbeten med Riccardo
Muti och Claudio Abbado resulterade
i en rad uppmärksammade konserter
och skivinspelningar. På senare år
har kören bl.a. turnerat i Japan och
Italien, medverkat i en festival i Utrecht,
samarbetat med Tallin Chamber
Orchestra i Moskva, med Mahler
Chamber Orchestra och Daniel Harding
i Turin, medverkat i festivalen Mostly
Mozart i New York och givit julkonserter i
Belgien och Holland.
Efter Ericsons 30 år som körens ledare,
har varje ny chefsdirigent präglat kören och
tillfört nya färger och färdigheter. Anders
med framgångsrika utlandsturnéer
operadirigent har Daniel Harding haft
som följd. Herbert Blomstedt fortsatte
stora framgångar vid bl.a. Londons
utvecklingsarbetet och 1984 kom
Covent Garden och legendariska La Scala
den 25-årige Esa-Pekka Salonen till
i Milano. 2002 erhöll han utmärkelsen
orkestern och tillförde nytänkande och
Chevalier de l’Ordre des Arts et des
fräschör. Efter 10 år tog ryssen Evgenij
Lettres av franska regeringen. Relationen
Tõnu Kaljuste förde in tonsättare från
Svetlanov över, de stora romantikernas
till Sverige etablerades redan 1997-
öst som Arvo Pärt och Alfred Schnittke,
man och en tillskyndare av svensk musik
2003 då han var förste gästdirigent vid
och Stefan Parkman genomförde bl.a.
och under 2000-talet har österrikaren
Norrköpings Symfoniorkester. I januari
en serie med Bachs samtliga stora verk.
Manfred Honeck drillat orkestern i
2007 tillträdde han som ny chefsdirigent
Sedan hösten 2007 leds kören av unge
wienertraditionen och det klassiska
för Sveriges Radios Symfoniorkester.
holländaren Peter Dijkstra.
spelet.
Nu har britten Daniel Harding tagit
över posten med ett friskt förhållande till
traditionen, där han gärna kombinerar
nytt och klassiskt. Han fortsätter även att
beställa och framföra ny svensk musik.
Att värna den svenska
konstmusikskatten och beställa och
spela nyskriven musik, har alltid varit ett
viktigt uppdrag. I det sammanhanget
bör Stig Westerberg framhållas,
kapellmästare som bl.a. gav över 100
Radiokören
Öhrwall bidrog med sin specialkompetens
inom barockmusiken, Gustaf Sjökvist
ledde en rad uruppföranden men gjorde
också populära program med gästartister
som Lill Lindfors och Olle Adolphson.
Peter Dijkstra, chefsdirigent
Radiokören är sedan 50-talet en av
världens främsta a cappella-körer, unik i
sin behärskning av hela repertoaren från
barock till samtida.
Kören bildades 1925 men det var i och
med att Eric Ericson blev chefsdirigent
som ensemblen blev det flexibla
instrument den varit sedan dess. Ett
Peter Dijkstra (1978) vann första pris vid
första utdelandet av Eric Ericson Award
2003. Dijkstra har sjungit gossopran både
med bl.a. Gustav Leonhardt, Sigiswald
Kuijken, och Max van Egmond i en serie
Bach-kantater, och på operascenen,
som nioårig första gosse i Mozarts
Trollflöjten vid Nederländska operan m.m.
instrument som gav samtida tonsättare
Utbildad på konservatoriet i Haag med
möjlighet att få utlopp för ny, avancerad
högsta betyg i både sång och dirigering,
körmusik. I kretsen kring Ericson och
har Dijkstra studerat orkesterdirigering
Radiokören samlades tonsättare som
för Jorma Panula vid Kungl.
Ingvar Lidholm, Sven-Erik Bäck, Lars
bl.a. Proms i London, Musikverein i Wien,
Musikhögskolan och har flera inbokade
Edlund, György Ligeti och Krzysztof
Vita Nätter i S:t Petersburg, Spanien,
orkesterengagemang framöver. Januari
Penderecki, som komponerade direkt för
Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten,
2005 utsågs Dijkstra till förste gästdirigent
kören. 2007 utnämndes Eric Ericson till
för Radiokören. September 2005 blev han
Kanarieöarna, Moskva och lovordade
körens hedersdirigent.
chefsdirigent för Bayerska Radions Kör.
svenska uruppföranden 1958-83.
De senaste åren har turnéerna gått till
konserter med Lang Lang i Hamburg och
Dresden.
Sedan de första succékonserterna
i Berlin och Venedig på 1960-talet blir
- 14 -
Från hösten 2007 är Peter Dijkstra
chefsdirigent för Radiokören.
SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Chefsdirigent
Violin l
Daniel Harding
Bernt Lysell
Konsertmästare
Malin Broman
Konsertmästare
Jannica Gustafsson
Alt konsertmästare
Ulrika Jansson
2:a konsertmästare
Ulf Forsberg
Christian Bergqvist
Per Sporrong
Lars Stegenberg
Alexandra Kramer
Aleksander Migdal
Olle Markström
Gunnar Eklund
Torbjörn Bernhardsson
Lena Sintring
Åsa Hallerbäck Thedéen
Hanna Göran
Per Hammarström
Stanka Simeonova
Svein Harald Martinsen
Martin Stensson
Anders Nyman
Bo Söderström
Eva Jonsson
Thomas Andersson
Jan Isaksson
Ann-Marie Lysell
Saara Nisonen Öman
Roland Kress
Eriikka Nylund**
Ingegerd Kierkegaard
Tony Bauer
Håkan Roos
Jan-Erik Gustafsson
Solocellist
Ulrika Edström *
Violin lI
Per Öman *
Viola
Renate Klavina
Veneta Zaharieva Blendulf
Paul Waltman
Frida Hallén Blixt
Mira Malik
Joel Hunter *
Cello
Hans Åkeson
Kristina Lignell
Elisabeth Arnberg
Ranmo
Ann Christin Ward
Åsa Karlsson
Göran Fröst
Diana Crafoord
Ola Karlsson
Solocellist
Kontrabas
Helena Nilsson
Staffan Bergström
Robert Röjder
Entcho Radoukanov
Oboe
Klarinett
Sofi Berner
Kjell-Inge Stevensson *
Kjell Bjurling
Jan Dahlkvist
Niklas Andersson *
Peter Molander
Johanna Sjunnesson
Jana Boutani
Astrid Lindell
Erik Williams
Flöjt
Flöjt/Piccola
Oboe
Tina Ljungkvist
Bengt Rosengren *
Carina Sporrong
Peter Lysell
Linda Taube
Klarinett / Essklarinett
Klarinett / Basklarinett
Fagott
Dag Henriksson
Mats Wallin
Henrik Blixt *
Fredrik Ekdahl *
Maj Widding
Trumpet
Ivar Olsen *
Göran Brink
Susan Sabin
Tom Skog
Rolf Nykvist
Bengt Ny
Bastrombon
Tuba
Pukor
Slagverk
John Lingesjö
Lennart Nord *
Tomas Nilsson *
Karl Thorson *
Tarjei Hannevold *
Maria Johansson*
Ingalill Hillerud **
Oboe/Engelskt horn
Ulf Bjurenhed *
Bo Eriksson
Fagott / Kontrafagott
Valthorn
Katarina Agnas
Hans Larsson *
Trombon
Mats-Olov Svantesson
Torben Rehnberg
Mikael Oskarsson *
Mikael Appelgren *
Harpa
Mats Nilsson **
Jan Huss (även pukor) **
Lisa Viguier *
RADIOKÖREN
Chefsdirigent
Sopran
Peter Dijkstra
Susanne Carlström
Alt
Lena Hillås-Söderström
Jenny Ohlson
Helena Olsson
Marika Scheele
Ulla Sjöblom
Helena Ströberg
Helena Bjarnle
Annika Hudak
Tenor
Inger Kindlund-Stark
Ulrika Kyhle-Hägg
Eva Wedin
Anna Zander
Magnus Ahlström
Per Björsund
Niklas Engquist
Love Enström
Mattias Lillehorn
Fredrik Mattson
Lars Johansson-Brissman
Mathias Brorson
Rickard Collin
Bengt Eklund
Stefan Nymark
Johan Pejler
Joakim Schuster
Bas
Gunnar Sundberg
Conny Thimander
Staffan Alveteg
* Stämledare ** Alt Stämledare
MER MUSIK
FEBRUARI
MARS
Lördag 21 februari kl 18.00
Winter Swing
Medverkande:
Andreas Johnson
Louise Hoffsten
Roger Pontare
Vivian Buczek
Andreas Öberg
Claes Crona Trio
Arrangör: Bo Johnson
Biljetter: 260-360 kr
Fredag 6 mars kl 19.30
Lördag 7 mars kl 15.00
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Herbert Blomstedt dirigent
Malin Byström sopran
Anna Larsson alt
Werner Güra tenor
Georg Zeppenfeld bas
Beethoven: Missa Solemnis
Biljetter: 120-525 kr
Lördag 28 februari kl 19.30
Happy Jazz
Medverkande:
Papa Bue Viking Jazzband,
Gunhild Carling Big Band,
Gösta Linderholm,
Peps Persson
och John Pohlman.
Arrangör: Concert and Promotion
Biljetter: 240-350 kr
Torsdag 12 mars kl 18.00
Sveriges Radios Symfoniorkester
Juraj Valcuha dirigent
Sergej Chatjatrjan violin
Brahms: Violinkonsert
Biljetter: 250 kr
Biljetter och information
Berwaldhallens biljettkontor
Dag Hammarskjölds väg 3
Öppet helgfri mån-fre kl 12-18
samt två timmar före resp konsert.
Tel. 08-784 18 00
berwaldhallen.se
Ticnet 077-170 70 70
Fredag 13 mars kl 19.30
Sveriges Radios Symfoniorkester
Juraj Valcuha dirigent
Sergej Chatjatrjan violin
Brahms: Violinkonsert
Tjajkovskij: Symfoni nr 1
Biljetter: 100-395 kr
Fredag 20 mars kl 19.30
Lördag 21 mars kl 15.00
Sveriges Radios Symfoniorkester
Rafael Frühbeck de Burgos dir.
Josep Colom piano
Albeniz/Frühbeck de Burgos:
Suite espagnole
De Falla: Nätter i spanska
trädgårdar
Respighi: Roms fontäner
Respighi: Roms pinjer
Biljetter: 100-395 kr
Lördag 22 mars kl 15.00
Radiokören
Stockholms Barockorkester
Peter Dijkstra dirigent
Solister ur Radiokören:
Jenny Ohlson sopran
Marie Alexis sopran
Anna Zander alt
Conny Thimander tenor
Staffan Alveteg bas
Bengt Eklund bas
Händel: Israel i Egypten
Biljetter: 100-395 kr
Söndag 29 mars kl 15.00
Rysk Musikfest
Arrangör: Stockholms Läns
Blåsarsymfoniker
Biljetter: 165 kr
