Nyhetsbrev • Oktober
2007
Caminul Felix
www.caminulfelix.org
Kära faddrar,
Ett nytt arbetsår startar nu och det är inspirerande. Barnen
och ungdomarna har arbetat för sina studiekostnader, haft
en fin avkopplande sommar, och tid att tillbringa med sina
föräldrar. Det är ju det viktigaste att våra barn och ungdomar
ges tid med sina föräldrar. Det är hos föräldrarna tryggheten finns och frågorna behandlas. Det
gäller alla barn, men framför allt dem i Caminul Felix-familjerna.
Sommarledigheten har förgyllts genom er generositet. Tack att ni har hjärtan så omsorgsfulla
och givmilda. Stugan uppe i bergen i Lesu har utnyttjats hela lovet. Det är som ett paradis av
själslig vila, och promenader i skog och mark, och bad i en stor bäck med iskallt vatten. Stugan
rymmer en familj i taget, och det gör bäcken också, så det blir bara några dagar var för varje
familj - men de är efterlängtade.
Det finns fortfarande tiotusentals barn som förskjutna
och övergivna lever i total fattigdom och förnedring i
Rumänien - och det finns många millioner i världen.
Hjälp Caminul Felix nå många fler !
på att lära oss att vara föräldrar. Vår familj har både
sina ljusa och mörka tider. Hälften av våra barn är
tonåringar, tre av barnen är snart tonåringar och
resten är små barn.
Vi ser att när barnen växer blir också problemen
större. Det har inte gått lång tid sedan våra äldre
barn ville dela alla livets upplevelser med oss, vare
sig de var goda eller dåliga.
När de väl började
högstadiet fick de nya vänner i livet och fick andra
intryck. Detta är lite oroligt för oss. Vi kunde se hur
de förändrades och började tillbringa allt mer tid i
telefon eller med att sända sms-meddelanden. De
Anca och Ionel är ett av paren som blivit
mamma och pappa. Det är en fin livsuppgift
de har tagit som sin. Läs deras berättelse där
du kan se oro och glädje, och en övertygelse
om vikten att ge varje barn uppmärksamhet
och tid.
går ut allt oftare med sina vänner och de behöver inte
oss som sina föräldrar så mycket som förr.
Vi känner behov av att möta deras vänner för
att veta vilka de är och vi välkomnar dem hem till
familjen. Ibland gillar vi vad vi ser och ibland inte.
Det är en känslig sak att säga vad vi tycker om det
vi ser till dem.
Felix-föräldrar Anca och Ionel
Aldrig kunde jag tro att någon skulle läsa om vår
Vi har i allt upptäckt hur fint det är att bedja för
familjs liv, och det beror på att jag inte visste att vi
dem. En gång hade jag en dröm som rörde en av
skulle bli Caminul Felixföräldrar. Vi har varit Felix
mina döttrar och jag var så oroad att jag nästa dag
föräldrar i sju och ett halvt år. Det finns fjorton barn i
berättade för henne om min oro och frågade om
familjen och den äldste är 19 år. Vi håller fortfarande
det fanns orsak till den. Jag blev förvånad när hon
Utbildningsstöd
Det viktigaste för ett barn som
skall ut i samhället är utbildning.
Det finns två sätt att ge stöd för
Caminul Felix-barnen, när de
lämnar sina familjer.
1. Du kan öronmärka ditt extra
stöd för ditt barns studier, antingen
med en engångsgåva eller i ett
fortgående stöd. Du kommer då
att ge ditt stöd för ditt Felix-barn,
och vara en understödjare för
hans eller hennes studier. Skriv på
inbetalningen: ”Till studiefonden
för (mitt fadderbarn)”.
2. Stöd de ungdomar som vill
studera för att bli missionärer och
bygga Felix familjebyar i länder
där behoven är stora. Skriv på
inbetalningen: ”Till MLF-fonden”.
började berätta för mig om sina vänner. Vi pratade länge och
väl och kom till slut fram till en bra förståelse av livet för henne.
Jag är tacksam att Gud la denna oroande känsla på mitt hjärta
och jag ser att det finns orsak att be ännu ivrigare för mina barns
vänner.
I andra av våra barn såg vi en önskan att bli oberoende av oss.
De pratar inte så mycket med oss, varken när de har problem
eller orsak att vara glada, de vill hellre prata med sina vänner om
det. Det enda jag kan göra är att be för dem och be dem vara
försiktiga när de väljer sina vänner. Det är dock så att även om
de har sina vänner ger de uttryck för sitt behov av kärlek och
närhet till oss, sina föräldrar.
Ibland lyckas vi inte med att ge uppmärksamhet eller tid för
alla. Eller, det händer att jag reagerar negativt emot dem innan
de har fått tillfälle att säga allt de vill. Det är när det händer som
de drar sig undan har jag sett.
Jag beundrar min man som är mycket öppen. Han meddelar
sig med barnen och hela familjen väldigt väl och för in humor i
alla situationer. För mig som mamma som alltid vill att allt skall
vara som jag vill, och som vill kommendera, är det en gåva från
himlen att ha en pappa i hemmet som min man.
Detta är min dagliga bön att hur jag än mår skall jag ha rätta orden
för varje barn, kunna ge tid och lyssna, och arbeta tillsammans.
Jag ber Gud om balans mellan ömhet och disciplin.
I juni månad hade vi en riktig fest då fem av våra ungdomar
döptes i kyrkan. Det var en så unik dag för hela familjen. Vi
vet att barnen, som blir ungdomar och vill leva rätt, kommer att
möta många svårigheter och frestelser och vi ber att de skall
bevaras starka i sin tro. Här får ni deras namn som döptes så
att ni kan bedja för dem: Victor, Vali, Ghita, Ghitisor and Norbi.
Tack att ni ber för dem.
Anca och Ionel, föräldrar i Celebrationhuset
i Caminul Felix-byn nr 2.
Om testamenten och gåvor!
Det händer nu och då att
gåvogivare kontaktar oss och
vill upprätta sitt testamente där
Caminul Felix blir förmånstagare.
Du kan med förtroende vända Dig
till oss. Vi har den kompetensen
och erfarenheten som kan
behövas.
Detsamma gäller också om Du
funderar på en större gåva och
vill samtala om hur en sådan på
bästa sätt kan komma våra barns
framtid inom Caminul Felix till
godo.
Kontakta oss per telefon, brev
eller e-post:
Caminul Felix
Box 26, 578 21 Aneby
Tel 0380 455 60
Plusgiro 90 06 49 - 5
Bankgiro 900-6495
e-post: caminulfelix@
svenskabarnhjalpen.se
EXTRA!
Vi erbjuder dig ett kort extra månadsbrev via email. Det kommer med
uppdatering och extra nyheter i en tid av stora förändringar för CF. Bara
sänd till adressen: [email protected], med enbart inskrivet på ämne:
CF email
Caminul Felix : Sanmartin 417495, ı Bihor, Romania ı Tel. +40 (0)745 628 120 ı Fax. +40 (0)259 427 485
e-mail: [email protected] ı Hemsida: www.caminulfelix.org
Stiftelsen Caminul Felix Box 26 (Industrigatan 41), 578 21 Aneby ı Postgiro: 90 06 49-5, Bankgiro: 900-6495
Svensk adress:
Kontaktpersoner: Elise och Berndt Sanfridson ı Tel. 0380 455 60, Fax: 0380 408 76
e-mail: [email protected]
Barnberättelse
Från Victor Popa, en av ungdomarna i hemmet:
Jag heter Victor Popa. Jag är arton år gammal och jag har
bott i Caminul Felix-byn nr 2 i sju och ett halvt år. Jag kom
på vintern år 2000. Ända sedan dess har jag känt att detta är
mitt hem, mitt verkliga hem. Jag tillhör en familj som bryr sig
om mig och älskar mig. Igenom allt som hänt i mitt liv har jag
lärt mig att Guds kärlek är det största som finns.
När jag kom till Caminul Felix tog mina föräldrar med mig till
kyrkan för första gången i mitt liv. I början ville jag inte gå
men efter det att jag börjat förstå vad kyrkan står för insåg jag
att detta var det bästa att ta emot i livet, att det var ett uttryck
för mina föräldrars önskan att ge det bästa till mig.
Mitt liv förvandlades totalt! Jag mötte människor som var
annorlunda och jag kunde prata på ett vanligt naturligt sätt med
alla. De drack inte och de rökte inte och det var just det som
hade förstört min första familj. Det var svårt i början att vänja
sig vid dessa människors nya livsstil, men snart blev de mina
vänner. Jag kom från en ortodox familj från början, en familj som inte brydde sig om tron på Gud.
Kyrkan betydde ingenting för dem. De gick dit bara när de kunde få kläder, mat eller andra saker.
Jag växte upp hos mina farföräldrar och mina fem syskon växte upp med våra biologiska föräldrar. Vi
fick inte mat och kunde inte klä oss varmt och svalt och frös alltid. Det orsakade att min minste bror
dog. När det hände tog våra grannar i byn tag i vår situation och bad myndigheterna om hjälp. Det
var på det sättet vi alla kom till Caminul Felix.
När vi kom hit förändrades allt totalt. Vi fick en normal familj med omsorg om oss, och kunde komma
in i samhällets liv och gå i skolan. Idag har vi en lycklig barndom och genom Anca och Ionel, våra
föräldrar, har vi en kärleksfull familj. Detta är sanning om mitt liv och om många andra barns liv här.
Vi är viktiga för vår mamma och pappa.
Våren 2007 blev jag döpt. Det är vad jag ville för att ge uttryck för mitt beslut att tro på Jesus och
Gud.
Victor
Lisa Egerbo
Marcel Filip
Paul Luncan
Emil Puscas
Ghita Tiplea
Lars Hornberg
