Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporten kan inte ge en fullständig
bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Bhutan 2013
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Sommaren 2013 gick Bhutan till parlamentsval för andra gången sedan
demokrati infördes 2008 och tog därmed ytterligare ett steg för att befästa
demokratiseringsprocessen. Oppositionspartiet People's Democratic Party, PDP,
fick en klar majoritet i parlamentets underhus och kunde utan dröjsmål överta
regeringsmakten från partiet Druk Phuensum Tshogpa, DPT.
Den nya författningen 2008 befäste många medborgerliga fri- och rättigheter
och har medfört tydliga förbättringar av situationen för de mänskliga
rättigheterna, men kungens makt är fortfarande betydande. Rättsväsendet
fungerar relativt tillfredsställande. Inga uppgifter om utomrättsliga avrättningar,
tortyr, påtvingade försvinnanden, godtyckliga frihetsberövanden eller
kvarhållanden är kända. Det finns dock uppgifter om politiska fångar. Bhutan
har också kritiserats för att inte tillmötesgå vissa av FN:s specialrapportörers
önskemål att besöka landet.
Bhutan har under de senaste åren försämrat sin position rörande yttrandefrihet
och en betydande självcensur förekommer hos presskåren. Trots detta blir
regeringskritiska reportage om sociala problem i samhället ett allt vanligare
inslag i media.
Bhutan, som för några decennier sedan var ett av världens fattigaste länder, är i
dag en av Sydasiens snabbast växande ekonomier. Regeringen har med goda
resultat kontinuerligt satsat på fattigdomsbekämpning, utbildning samt hälsooch sjukvård och är på god väg att uppnå FN:s millenniemål. Beroendet av
internationellt bistånd är emellertid fortfarande omfattande. I genomsnitt tolv
procent av befolkningen lever under den nationella fattigdomsgränsen enligt
FN:s utvecklingsprogram, UNDP. Skillnaden mellan stad och landsbygd är
2
omfattande i detta avseende. På landsbygden är drygt 16 procent fattiga, att
jämföra med enbart någon procent av städernas invånare.
Den höga inflationen (drygt tio procent) och relativt höga arbetslösheten hos
ungdomar och kvinnor (cirka sju procent) utgör orosmoment som på sikt
skulle kunna dämpa den positiva ekonomiska utvecklingen och därmed
försvåra arbetet med ekonomiska och sociala rättigheter.
Enligt lag åligger det myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för att
eliminera all form av diskriminering och exploatering av kvinnor och som ett
led i detta arbete har en National Commission on Women and Children, NCWC,
upprättats.
Den bhutanesiska majoriteten och den buddhistiska statsreligionen åtnjuter
fortfarande en särställning i landet. Minoriteter, inte minst den nepalesiska,
utsätts än i dag för olika former av diskriminering. Kriterierna för att erhålla
bhutanesiskt medborgarskap är mycket svåra att uppfylla och i dag saknar 13
procent av Bhutans befolkning – de flesta av nepalesisk etnicitet –
medborgarskap och därmed rösträtt. Utan medborgarskap har man inte rätt till
det nationella ID-kort som ger tillgång till bland annat utbildningsväsende och
arbetsmarknad samt är en förutsättning för exempelvis markköp.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Bhutan har endast ratificerat två av de centrala konventionerna om de
mänskliga rättigheterna:
-
-
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against
Women, CEDAW, 1981.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, 1990 samt de fakultativa protokollen om barn i väpnade
konflikter, 2009, och om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi, 2009.
Bhutan har med undantag för tre rapporter till kommittén för konventionen
för barnets rättigheter fullgjort sina rapporteringsåtaganden.
Bhutan genomgick 2009 FN:s råd för mänskliga rättigheters universella
granskning av respekten för mänskliga rättigheter, Universal Periodic Review,
UPR. Bhutan erhöll 99 rekommendationer under granskningen och
accepterade 75 av dessa. Flera av de rekommendationer som Bhutan avslog
gällde den nepalesiska minoritetens rättigheter. Civilsamhället ska ha getts
tillfälle att delta i processen inför granskningen. Det bör dock noteras att
3
civilsamhället är i sin linda och att konstitutionen förbjuder organisationer
som ”skadar fred och enighet i landet”, vilket bland annat innefattar alla
nepalesiska organisationer.
Bhutan har kritiserats för att inte tillmötesgå vissa av FN:s specialrapportörers
önskemål att besöka landet. Den särskilda rapportören för religions- och
trosfrihet samt den särskilda rapportören för människorättsförsvarare har flera
gånger bett om tillträde utan framgång. Regeringen har förmedlat att man tar
emot rapportörsbesök efter förmåga och i enlighet med landets prioriteringar.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter om utomrättsliga avrättningar eller påtvingade försvinnanden
har kommit till kännedom under 2013. Tortyr är förbjudet i nationell
lagstiftning och det finns inga kända uppgifter om att det förekommer.
En lag som syftar till att förbättra förhållandena i landets fängelser antogs
2009. Män och kvinnor hålls åtskilda och minderåriga placeras i särskilda
ungdomshem. Inom ramen för Internationella Rödakorskommitténs, ICRC,
program för fängelsebesök genomför representanter från ICRC:s regionala
kontor i New Delhi besök i fängelser i Bhutan. ICRC besökte 2012 två
fängelser och 68 frihetsberövade personer och beskrev i samband med detta
fängelseförhållandena som relativt goda. Regeringen har avslagit
organisationens önskemål om att utvidga programmet för att kunna träffa fler
frihetsberövade.
4. Dödsstraff
Dödsstraff avskaffades formellt 2004 och är förbjudet enligt den författning
som antogs 2008. Enligt Amnesty International finns det sedan 1964 inga kända
fall av verkställda dödsstraff.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden och kvarhållanden är förbjudna i lag. Det finns
dock uppgifter om politiska fångar och sedan mars 2008 uppges ett femtiotal
medlemmar från ett av kommunistpartierna vara försvunna. Myndigheterna
har inte tillhandahållit någon information om var de försvunna befinner sig
eller om åtal mot dem har väckts.
4
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Straffbarhetsåldern i Bhutan är tio år. Författningen fastställer alla medborgares
likhet inför lagen. Med antagandet av den nya lagen Judiciary Services Act 2007
åtskiljdes till stor del den verkställande makten från den dömande. En högsta
domstol med ansvar för tolkning av landets författning inrättades med grund i
denna nya lagstiftning. Kungen utövar dock fortfarande inflytande över den
dömande makten.
En särskild kommission, National Judicial Commission, NJC, etablerades för att
övervaka landets rättssystem. NJC nominerar och kungen utnämner sedan
domare till landets högsta domstol och till de 20 distriktsdomstolarna. På
uppmaning av NJC kan kungen avsätta, suspendera eller varna domare. Ett
rättskontor, Office of Legal Affairs, OLA, inrättades 2000 och har idag ställning
som ministerium med en stödjande funktion för rättssystemet. OLA tar fram
lagförslag och bistår domstolarna med tolkning av lagens tillämpning.
Enligt lag har åtalade personer rätt att få sin sak prövad inom rimlig tid. Detta
verkar överlag respekteras av myndigheterna. Rätten att betraktas som oskyldig
till dess att man har blivit dömd tillämpas och domar kan överklagas till högre
instans. Rättegångar är offentliga, med undantag av vissa familjetvister och mål
som rör minderåriga. Familjetvister hanteras ofta genom traditionella
buddhistiska eller hinduiska tvistlösningsmekanismer, utanför gängse
rättsystem. Män och kvinnor tycks ha relativt likvärdig tillgång till
rättsväsendet.
Enligt lag har åtalade rätt till juridiskt biträde även om de inte själva har råd till
detta. I praktiken finns dock inga kända fall där staten har bekostat rättshjälp
och det är inte ovanligt att åtalade företräder sig själva vid rättegångar. Landets
Civil and Criminal Procedure Code från 2001 medger inte att försvarssidan tar
initiativ till att höra vittnen, utan detta görs endast av domstolen.
Royal Bhutan Police Act från 2009 reglerar bland annat hanteringen av
anmälningar om polisbrutalitet och brott mot de mänskliga rättigheterna
begångna av polis. Brottsmisstankar riktade mot polis och militär utreds internt
och avdöms av kungen eller seniora tjänstemän. Trots de senaste årens
förbättringar har enskilda organisationer framfört kritik mot statens inflytande
över rättsväsendet och den risk för korruption som följer med detta.
7. Straffrihet
Det finns inga kända uppgifter om att straffrihet skulle förekomma i någon
större utsträckning. Bhutan placerade sig som nummer 31 av 177 i
Transparency Internationals korruptionsindex 2013.
5
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrande- och tryckfrihet garanteras i lag. Enligt den nationella
säkerhetslagstiftningen från 1992 är det dock förbjudet att rikta kritik mot
kungen och att framföra åsikter som bedöms utgöra hot mot rikets säkerhet
och självständighet. Mediemonopolet avskaffades 2006 när en ny informationskommunikations- och medielag antogs. I dag finns ett tiotal tidningar, en
handfull radiostationer och ett par nationella tv-kanaler. Via kabel-TV kan man
i dag få in en rad internationella program. Kanaler med så kallat kontroversiellt
innehåll är emellertid inte tillåtna, enligt organisationen Freedom House.
Majoriteten av bhutanesiska medier är statligt ägda. Privata aktörer är ofta
beroende av intäkter från statliga annonsköp, ett beroendeförhållande som
förstärks i tider av ekonomiska svårigheter. Trots uppgifter om självcensur hos
mediekåren, blir regeringskritiska reportage om sociala problem i samhället ett
allt vanligare inslag i media.
Informationsfrihet ska garanteras av författningen, men förslaget om en
särskild informationsfrihetslag sköts upp på obestämd framtid efter diskussion
i parlamentet 2012. Flera källor, däribland Freedom House, gör gällande att
landets pressfrihet är något begränsad, med betydande självcensur inom
presskåren. Inga uppgifter om hot eller förföljelse av journalister är kända.
Bhutan har emellertid under de senaste åren försämrat sin position från plats
64 till 82 i Reportrar utan gränsers index över pressfrihet.
Tillgången till internet i Bhutan ökar i jämförelsevis snabb takt. I dag har drygt
20 procent av befolkningen tillgång till internet. Möjligheten till fritt
åsiktsutbyte på internet bedöms vara relativt god. Freedom House rapporterar att
regeringen ibland blockerar webbsidor av pornografisk eller så kallad stötande
natur, men däremot sällan internetsidor med politiskt innehåll.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Författningen garanterar mötes- och föreningsfrihet, med undantag för
medlemskap i organisationer som anses ”hota landets fred och enighet”.
Arrangörer av möten på allmän plats måste ansöka om regeringens tillstånd i
förväg. Demonstrationer är en mycket sällsynt företeelse i Bhutan.
Employment Act, som antogs 2007, tillåter arbetstagarföreningar.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Bhutans författning föreskriver religionsfrihet och det finns inga kända
uppgifter om regelbundna inskränkningar, även om det har förekommit
enskilda kränkningar. Mahayana-buddhismen är statsreligion och åtnjuter en
särställning. Författningen slår fast att buddhismen, som ungefär 75 procent av
6
befolkningen bekänner sig till, utgör Bhutans andliga arv. Staten
subventionerar buddhistiska tempel och helgedomar.
Hinduer utgör ca 25 procent av befolkningen och hindutempel är vanliga i
Bhutan. Det finns några tusen kristna och ett mindre antal muslimer, vilka har
svårt att få tillstånd att bygga kyrkor och moskéer. Friheten att utöva religion i
hemmet uppges inte vara begränsad. Religiösa företrädare, inklusive
buddhistmunkar, får varken rösta eller kandidera i val.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Bhutan är en demokratiskt styrd konstitutionell monarki. En ny författning
som möjliggjorde ett demokratiskt styrelsesätt antogs 2008. Antagandet
föregicks av en mångårig intern och extern konsultationsprocess och
demokratiseringsprocessen som föregick den nya författningen pågår alltjämt.
Genom författningen 2008 fick kungamakten minskat inflytande, men kungen
bedöms trots detta ha ett fortsatt stort inflytande över Bhutans utveckling, inte
minst genom sin nomineringsmakt och rollen som rådgivare till parlamentet.
Under 2013 genomfördes för andra gången i landets historia demokratiska val
till parlamentets två kammare. Val till överhuset, National Council, hölls i april
med ett valdeltagande på 44 procent, vilket är en minskning från förra valet.
Överhuset består av 25 ledamöter, varav 20 väljs från vart och ett av landets
distrikt och fem utses av kungen.
I underhuset, National Assembly, sitter 47 ledamöter, vilka nomineras av
partierna och väljs med direktval i två omgångar. Fyra partier deltog i den
första valomgången i maj (dubbelt så många som 2008), av vilka de två största
gick vidare till den utslagsgivande omgången i juli. Valdeltagandet i den sista
omgången uppgick till 66 procent, också detta en betydande minskning från
2008.
Valen välkomnades av det internationella samfundet och bedöms ha varit
välordnade och rättvisa. Dåvarande oppositionspartiet People's Democratic Party
vann 32 av de 47 platserna i underhuset och partiledaren Tshering Tobgay
utnämndes därmed till Bhutans andra demokratiskt valda premiärminister.
Det tycks inte finnas några större ideologiska skiljelinjer mellan partierna.
Konstitutionen förbjuder också partier med regionala, etniska eller religiösa
förtecken. Många menar att stora delar av befolkningen ännu har svårt att
förstå det nya systemet.
Tre av tio kandiderande kvinnor valdes in i parlamentet och ytterligare två
nominerades av kungen. Kvinnor utgör nu ca sju procent av parlamentets
ledamöter, en halvering jämfört med den förra mandatperioden. Det finns inga
7
kvoter eller andra föreskrifter som garanterar kvinnor eller personer som tillhör
minoriteter platser i parlamentet. Minoriteter utan medborgarskap har inte
heller möjlighet att rösta i val.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Bhutan är inte medlem i Internationella arbetsorganisationen, ILO, och har
inte ratificerat dess åtta centrala konventioner. Labor and Employment Act antogs
2007 och ger arbetstagare rätt att bilda föreningar. Dessa är dock inte att
betrakta som fackföreningar i traditionell bemärkelse eftersom varken strejkrätt
eller rätten till kollektiva löneförhandlingar medges. Lagen fastställer
en ”nationell dagslön” som i praktiken har kommit att fungera som en
minimilön. Lagen reglerar även arbetstid (åtta timmar om dagen), ledighet,
arbetsplatsinspektioner och förbud mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Den genomsnittliga arbetslösheten i Bhutan är låg och uppgick 2012 till mindre
än tre procent. Den jämförelsevis höga arbetslösheten hos kvinnor och
ungdomar (drygt sju procent) utgör dock ett orosmoment och är en prioriterad
fråga för regeringen, som samarbetar med FN för att vända utvecklingen.
Andelen kvinnor som förvärvsarbetar uppgick enligt UNDP till 66 procent
2012, att jämföra med 77 procent av männen.
Det finns ingen information om slavliknande förhållanden eller tvångsarbete.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Alla medborgare har rätt till avgiftsfri sjukvård och regeringen har satsat på att
bygga ut primär- och sekundärvården under senare år. Enligt WHO uppgick
hälsoutgifterna till fyra procent av BNP 2011. Nationella vaccinationsprogram
genomförs och har enligt Bhutans hälsoministerium en täckning på över 90
procent. Så gott som alla landets ettåringar vaccineras mot mässling, enligt
UNDP.
Den genomsnittliga livslängden har stigit från 36 år på 1950-talet till 67 år
2011. Barnadödligheten för barn under fem år låg enligt UNDP på 69 av 1000
levande födslar år 2012 och mödradödligheten på 155 per 100 000 levande
födslar. Världsbanken angav i juli 2012 att mindre än 0,01 procent av
befolkningen beräknades vara smittad med hiv/aids. Bhutan är enligt UNDP
på god väg att uppnå de hälsorelaterade av FN:s millenniemål.
8
14. Rätten till utbildning
Regeringen har satsat mycket på utbildningsväsendet under de senaste åren,
vilket har resulterat i att de flesta barn nu går i skolan. Skolplikt råder dock inte.
Författningen garanterar tillgång till avgiftsfri utbildning i tio år för alla barn.
Minoriteter, inte minst den nepalesiska, utsätts ofta för diskriminering vad
gäller medborgarskap och erhåller därför inte det nationella ID-kortet som i sin
tur behövs för att få delta i utbildning.
Enligt UNDP slutför i genomsnitt 71 procent av eleverna sin utbildning, en
andel som numera är högre bland kvinnor samt i städer. Läskunnigheten
uppgick 2012 till 72 procent hos män och 55 procent hos kvinnor.
Bhutan har som målsättning att kunna tillhandahålla en tioårig grundskola för
alla barn till år 2015, för att möta FN:s milleniemål om utbildning för alla.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Regeringens satsningar på hälso- och sjukvård har resulterat i att
levnadsstandarden har förbättrats under de senaste åren. Enligt
hälsoministeriet har över 80 procent av befolkningen tillgång till rent
dricksvatten och över 90 procent till sanitära faciliteter, sjukvård och
elektricitet.
Bhutan återfinns på plats 140 på FN:s index för mänsklig utveckling, HDI, och
är i dag klassificerat som ett land med medelhög mänsklig utveckling.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Kvinnans traditionella ställning i det bhutanesiska samhället är relativt jämlik
mannens. Döttrar har samma arvsrätt som söner och enligt buddhistisk
tradition ärver vanligen döttrarna familjens land. Som ett resultat av detta äger
över 60 procent av kvinnor på landsbygden mark. Kvinnor har överlag tillgång
till hälsovård, utbildning och offentlig service på samma villkor som män.
Kvinnor utgör lite mindre än hälften av arbetsstyrkan, men får generellt en
något lägre lön än män för likvärdiga arbeten.
Bhutan finns på plats 92 på FN:s index för ojämlikhet mellan könen, GDI.
Mödradödligheten uppgick 2012 till 180 av 100 000 födslar, vilket bland annat
tillskrevs bristande tillgång till akutsjukvård och osäkra aborter. Preventivmedel
9
användes av 66 procent av gifta kvinnor, 57 procent av kvinnor mellan 20-34
år och 30 procent i åldersgruppen 15-19 år.
Enligt lag åligger det myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för att
eliminera all form av diskriminering och exploatering av kvinnor. CEDAW,
UN Committee on the Eliminiation of Discrimination against Women, har
uppmärksammat etablerandet av National Commission on Women and Children,
NCWC, som ett positivt steg i detta arbete och har uppmanat myndigheterna
att avdela tillräckligt med resurser för kommissionens arbete. 2007 inrättades
en särskild enhet med uppgift att bistå kvinnor som utsatts för våld eller
diskriminering.
Våldtäkt, även inom äktenskapet, är förbjudet och kan ge fängelse i mellan fem
och sjutton år. Antalet anmälda våldtäkter är jämförelsevis lågt, men det finns
en oro för höga mörkertal. CEDAW-kommittén har uppmärksammat
rapporter om våld mot kvinnor i hemmen. Prostitution förekommer i
begränsad omfattning.
Minimiåldern för giftermål är enligt lag 18 år. Månggifte är tillåtet för både män
och kvinnor, men är inte vanligt förekommande. Skilsmässor är vanliga.
17. Barnets rättigheter
Bhutan var ett av de första länderna i världen som undertecknade
konventionen om barnets rättigheter 1990 och enligt FN:s barnfond,
UNICEF, har barns rättigheter hög prioritet i landet. Regeringen har visat en
vilja att satsa på barnen genom snabb utbyggnad av grundskolor och
hälsokliniker.
Barnadödligheten har minskat. Enligt UNICEF föreligger det ingen stor
skillnad mellan pojkar och flickor vad gäller barnadödlighet eller tillgång till
näring och hälsovård. Barn till vissa minoriteter diskrimineras alltjämt avseende
tillgång till utbildning.
Lagen tillåter barn mellan 13 och 17 år att arbeta i miljöer som inte är skadliga
för deras hälsa och 45 000 barn under 18 år uppges ha någon form av arbete,
företrädesvis inom jordbruk och i servicenäringar.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Det finns tre stora etniska grupper i Bhutan; ngalung, sharchop och lhotsampa.
1985-års medborgarskapslag fastställer en rad kriterier som måste uppfyllas för
bhutanesiskt medborgarskap. Kriterierna är utformade så att personer som
tillhör den nepalesiska minoriteten svårligen kan uppfylla dem. Utan
10
bhutanesiskt medborgarskap försvåras exempelvis köp av mark och tillgång till
utbildning och arbete.
Äktenskap mellan personer som tillhör olika etniska grupper uppmuntras inte
och det förekommer uppgifter om att personer i blandade äktenskap och deras
barn har svårare att göra karriär inom statlig förvaltning och armé.
Enligt lag måste alla medborgare, inklusive personer som tillhör minoriteter,
bära den traditionella buddhistiska klädedräkten på offentlig plats. Lagen
tillämpas i realiteten endast vid buddhistiska helgedomar, i kloster, på
myndighetskontor, i skolor, och vid officiella tillställningar och ceremonier.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Sexuella relationer mellan personer av samma kön är förbjudna i lag och
straffbara.
20. Flyktingars rättigheter
Vid folkräkningen år 1988 förklarades alla invånare som hade nepalesisk
bakgrund och som inte med skattekvitton kunde bevisa att de bodde i Bhutan
år 1958, som illegala bosättare. Detta medförde att ca 108 000 personer flydde
Bhutan i början på 1990-talet för att bosätta sig i flyktingläger i Nepal.
Omvärlden har utan framgång försökt få Bhutan att låta en del av flyktingarna
återvända. I april 2013 meddelade FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, att man
hittills lyckats omplacera 100 000 av dessa flyktingar i tredje land, varav den
absoluta majoriteten tagits emot av USA. Bhutan har trots påtryckningar från
omvärlden inte tillåtit några flyktingar att återvända.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Särskild lagstiftning för att tillvarata personer med funktionsnedsättningars
rättigheter saknas. Enligt lag ska nya byggnader handikappanpassas; så sker
dock endast i begränsad utsträckning. Personer med funktionsnedsättning på
landsbygden har inte tillgång till nödvändig infrastruktur.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns uppgifter om att staten ibland utövar inflytande över
frivilligorganisationer och att dessa ägnar sig åt självcensur för att undvika att
stöta sig med regeringen. Staten betraktar de rättighetsorganisationer som
startats av etniska nepaleser i exil som politiska organisationer och har
förbjudit dem att verka i landet.
11
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Bhutan har diplomatiska relationer med 52 stater, däribland Sverige, samt med
EU. EU har ett program för utvecklingssamarbete med Bhutan och är genom
EU-kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd, ECHO, en av de
största bidragsgivarna till flyktinglägren i sydöstra Nepal.
Sex FN-organ finns representerade på plats i Bhutan och ytterligare 13 verkar i
landet via regionala kontor eller FN:s högkvarter.
Indien har ett mycket nära band med Bhutan och finansierar en stor del av
Bhutans budget.
