Telemeddelande (A) Mnr ABUJ/20101210-1 2010-12-10 Sid. 1(8) Abuja Sofia Ek Praktikant UD-AF Dnr 107 Könsrelaterat våld i Nigeria Sammanfattning Mer än en tredjedel av Nigerias kvinnor uppskattas, enligt Amnesty International, ha utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. I de flesta fall är förövaren en manlig familjemedlem och det mesta av våldet utövas av kvinnans make, partner eller pappa inom hemmets fyra väggar. Många unga flickor tvingas gifta sig vid tidig ålder, ofta med män som är betydligt äldre. Sexuella trakasserier sker frekvent vid lärosäten och könsstympning utförs fortfarande inom många samhällsgrupper vilket får allvarliga konsekvenser för kvinnors hälsa. Det könsrelaterade våldet mot kvinnor tillåts fortgå på grund av diskriminerande lagstiftning, nedlåtande attityder inom polisväsendet, samt sociala normer som ursäktar eller rättfärdigar våld mot kvinnor. Ambassaden planerar att arrangera ett seminarium på den internationella kvinnodagen 2011 då problematiken kring könsrelaterat våld mot kvinnor i Nigeria kommer att uppmärksammas. FN:s initiativ gällande våld mot kvinnor Problematiken kring könsrelaterat våld har uppmärksammats internationellt under FN:s kvinnoårtionde 1975-1985 och i och med att FN:s utvecklingsfond för kvinnor bildades (UNIFEM). 1975-1985 hölls tre världskvinnokonferenser under temat jämlikhet, utveckling och fred. Frågan om våld mot kvinnor kom upp under Köpenhamnkonferensen och nämndes också i slutdokumentet, vilket är första gången “domestic violence” explicit nämns i ett officiellt FN-dokument . 1979 antogs kvinnokonventionen (CEDAW), om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor i FN. Tre år 2(8) senare trädde kvinnokonventionen i kraft och en kvinnodiskrimineringskommitté grundades som består av 23 experter på kvinnofrågor från hela världen vilka bevakar situationen för kvinnor i medlemsstaterna. Det var dock först vid FN-konferensen i Nairobi 1985 som våld mot kvinnor fick plats på dagordningen. I de vid konferensen antagna ”Forward Looking Strategies” återfinns en mängd referenser till våld mot kvinnor: “Violence against women exists in various forms in everyday life in all societies. Women are beaten, mutilated, burned, sexually abused and raped. Such violence is a major obstacle to the achievement of peace and the other objectives of the Decade and should be given special attention. Women victims of violence should be given particular attention and comprehensive assistance. To this end, legal measures should be formulated to prevent violence and to assist women victims. National machinery should be established in order to deal with the question of violence against women within the family and society. Preventive policies should be elaborated, and institutionalized forms of assistance to women victims provided.” Det fanns emellertid inget förbud mot könsrelaterat våld i FN:s kvinnokonventionen och 1989 skrev kvinnodiskrimineringskommittén en kommentar till konventionen att våld mot kvinnor skulle inkluderas som en kränkning av de mänskliga rättigheterna. 1992 förtydligades det i kvinnokonventionen att könsrelaterat våld är en form av diskriminering som kränker kvinnors mänskliga rättigheter. Kvinnokonventionen har idag ratificerats av 186 länder. Konferensen i Wien 1993 ses som ett första steg mot en sammansmältning av den privata och offentliga sfären och senare samma år antogs deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor i FN:s generalförsamling. Deklarationen fastslår att våld mot kvinnor både inom den privata och offentliga sfären är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och att stater genom lagstiftning och andra åtgärder måste förebygga våld mot kvinnor och rapportera vilka åtgärder som vidtagits. 1994 tillsattes en speciell rapportör av FN med uppgift att samla in information och föreslå åtgärder i syfte att eliminera våld mot kvinnor. 1995 hölls ytterligare en kvinnokonferens, denna gång i Beijing, och våld mot kvinnor utgjorde en central del av den handlingsplan som togs fram. 2000 beslutade FN:s säkerhetsråd att anta resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, och 2008 antogs samt resolution 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter Könsrelaterat våld och kvinnors mänskliga rättigheter i Nigeria 3(8) Könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter. Våldet utgör också ett stort hinder för att uppnå internationella mål och överenskommelser, exempelvis de åtta millennieutvecklingsmålen för att halvera fattigdomen till år 2015. Det tredje millienniemålet framhåller specifikt vikten av jämlikhet mellan könen och kvinnors stärkta ställning i samhället som en avgörande faktor för att utrota fattigdomen. Det könsrelaterade våldet drabbar kvinnor i alla åldrar, överallt i världen och förekommer i alla samhällsklasser, hos alla folkgrupper och i alla kulturer. Förövarna går oftast fria. I Nigeria har olika informationskampanjer anordnats både av kvinnoministeriet och intresseorganisationer gällande könsrelaterat våld. I de flesta fall sker övergreppen, i Nigeria såväl som i övriga världen, inom hemmets fyra väggar där förövaren är närstående till kvinnan. Detta är en av de främsta orsakerna till att få av våldsbrotten polisanmäls. Våld drabbar också många kvinnor i väpnade konflikter. Kvinnor har vid ett flertal konflikter i Nigeria utsatts för rutinmässiga våldtäkter och civila har även våldtagits av sina egna trupper. Att eliminera det könsrelaterade våldet är ett av de främsta målen för FN:s befolkningsfond (UNFPA). Ett stort hinder för att få bukt med det könsrelaterade våldet är brist på relevant data. Nedanstående material om könsrelaterat våld i Nigeria är baserat på ett samarbete mellan UNFPA och den nigerianska intresseorganisationen BAOBAB för kvinnors mänskliga rättigheter. Materialet samlades in under 20 arbetsdagar med start april 2010 och består av drygt 300 enkätsvar, ett 30-tal intervjuer och 7 större gruppdiskussioner. Undersökningen utfördes i Benue, Kaduna och Federal Capital Territory. Könsrelaterat våld i Benue, Kaduna och Federal Capital Territory Majoriteten av respondenterna i de tre undersökta delstaterna angav att könsrelaterat våld är våld riktat mot kvinnor. Följande former av könsrelaterat våld var utmärkande bland respondenternas svar; våldtäkt, incest, sexuella trakasserier, fysiskt våld, psykiskt våld, misshandel inom äktenskapet, våld i hemmet mot hushållsarbetare, skadliga traditioner för änkor, för tidiga äktenskap (speciellt när yngre kvinnor tvingas gifta sig med äldre män) och kvinnlig könsstympning. 4(8) Mer än en tredjedel av de kvinnliga respondenterna angav att de själva, eller en kvinna i deras närhet, någon gång hade utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Ett flertal respondenter angav att hustrumisshandel tilläts inom muslimsk lagstiftning. Några av de kvinnliga respondenterna delade med sig av sina egna erfarenheter av könsrelaterat våld som främst gällde misshandel, sexuellt tvång, och psykologisk/verbal misshandel. I Benue State svarade kvinnoministern att hon dagligen mottagit anmälningar om könsrelaterat våld mot kvinnor. Några av dessa fall togs upp i domstol, främst våldtäkter. Många typer av könsrelaterat våld rapporterades även från skolor och universitet, men på grund av bristande bevismaterial var det svårt att få någon fälld. Ett flertal studenter i Benue framförde i undersökningen att de blivit utsatta för sexuella trakasserier men att de sällan eller aldrig polisanmälde förövaren. Detta visade sig i hög utsträckning bero på den kulturella kontexten där könsrelaterat våld angavs vara en familjangelägenhet som inte borde blottas offentligt. Polisen i Kaduna State berättade att de fått in många rapporter om hustrumisshandel, våldtäkt och incest . På grund av rådande samhällsnormer riskerade offren utfrysning från familj och samhället, varför anmälan ofta drogs tillbaka eller blev liggande. Polisen hade inte heller arkiverat förundersökningarna. De bakomliggande orsakerna till könsrelaterat våld identifierades bland respondenterna vara; patriarkala samhällsstrukturer, fattigdom, analfabetism, ignorans, misstolkningar av religiösa texter till kvinnans nackdel, kultur, traditioner och stereotypa könsroller. Det finns i dagsläget inte någon lagstiftning som förbjuder könsrelaterat våld i Benue, Kaduna eller Federal Capital Territory. Ett lagförslag mot könsrelaterat våld har under 2010 presenterats inför nationalförsamlingen i Abuja och passerat en andra granskning. Om lagförslaget blir bindande lag måste samtliga 36 delstater anta lagar mot könsrelaterat våld. På delstatsnivå har fyra stater instiftat egna lagar mot könsrelaterat våld, Ebonyi, Jigawa, Cross River och Lagos. I Benue passerade ett lagförslag mot könsrelaterat våld en fjärde granskning 2007 men signerades aldrig och kunde därför inte ratificeras. En professor i drama från universitet i Benue noterade att ett nytt lagförslag mot könsrelaterat våld har lagts fram inför lagstiftarna i Benue, men inte antagits. Han trodde att detta berodde på det faktum att Benue bara hade 5(8) en kvinnlig lagstiftare och att det kunde vara svårt att anta ett lagförslag som ämnade stoppa könsrelaterat våld, då män generellt både var förövare och lagstiftare. De finns inga kvinnojourer för misshandlade kvinnor i Benue, Kaduna eller Federal Capital Territory. Synen på behovet och efterfrågan av kvinnojourer skiljde sig bland respondenterna beroende på deras förståelse av innebörden av begreppet könsrelaterat våld samt deras generella inställning till patriarkala samhällsstrukturer, kultur och tradition. En högt uppsatt religiös ledare från Kaduna motsatte sig t.ex. kvinnojourer för kvinnor som blivit utsatta för könsrelaterat våld då han ansåg att sådana skulle uppmuntra kvinnor till att bete sig på ett ”olämpligt” sätt. En socialarbetare från samma stat tyckte däremot att det skulle vara en bra ide att öppna kvinnojourer eftersom en kvinna som polisanmälde sin man för könsrelaterat våld sällan kunde återvända hem. Slutsats och rekommendationer De sociala normerna i det nigerianska samhället rättfärdigar att män misshandlar sina fruar, vilket reflekteras både i strafflagarna och i kulturell praxis. I en rapport som lämnades till FN:s råd för mänskliga rättigheter 2009 uppgav regeringen i Nigeria att det var onödigt att anta en lag som specifikt behandlar våld mot kvinnor eftersom våld och misshandel redan behandlas i både civiloch straffrättslig lagstiftning med mycket hårda och stränga straff. Enligt paragraf 360 i den nigerianska strafflagen gör varje person som olagligen och oanständigt våldför sig på en kvinna eller flicka sig skyldig till en förseelse och kan dömas med upp till två års fängelse. I samma strafflag går det också att utläsa i paragraf 353 att varje person som olagligen och oanständigt våldför sig på en manlig person gör sig skyldig till ett grovt brott och bestraffas med tre års fängelse. Enligt paragraf 55 i strafflagen, som reglerar Nigerias 12 norra delstater, får en äkta man "tillrättavisa" sin hustru med hjälp av fysisk bestraffning. I strafflagen föreskrivs att en sådan tillrättavisning är laglig såvida det inte åsamkar svår skada på en partner i ett äktenskap, samt utförs av en man i syfte att tillrättavisa sin hustru, samt att äktenskapet är föremål för gällande lag och god sedvänja. 6(8) De ovannämnda rättsliga förhållandena minskar Nigerias möjlighet att uppnå millenieutvecklingsmålen till 2015. Nigeria behöver därför ta tag i de institutionella bristerna och se över den existerande lagstiftningen. Den nigerianska regeringen har förbundit sig att främja FN:s arbete och att rätta sig efter FN:s rekommendationer. Regeringen bör därmed anta en handlingsplan för att integrera resolution 1325 och 1820 i sitt dagliga arbete. Regeringen har också ratificerat kvinnokonventionen (CEDAW), om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor redan 1985 utan reservationer. Könsrelaterat våld är en form av diskriminering av kvinnor enligt Artikel 2 i konventionen och Nigeria är därför skyldig att motverka könsrelaterat våld. Nigeria bör leva upp till de krav som internationell lag ställer för att förhindra, utreda och bestraffa våld mot kvinnor, bland annat genom att införa en nationell lagstiftning som förbjuder våld mot kvinnor samt avskaffa de befintliga lagar som tillåter våld och diskriminerar kvinnor. Nigerias regering bör också vidta åtgärder som utmanar sociala fördomar mot kvinnor samt utbilda de anställda inom polis och rättsväsende i syfte att öka skyddet för kvinnor mot könsrelaterat våld. De rättsvårdande myndigheterna bör registrera, utreda och bestraffa sådana brott. Kvinnor som anmäler våldsverkare och andra vittnen som riskerar att utsättas för repressalier och hot, bör erhålla skydd under utrednings- och rättegångsförfarandet. Tillräckliga resurser måste även tilldelas kliniker och sjukhus för medicinsk behandling av kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld och kvinnojourer för misshandlade kvinnor bör inrättas. Ambassaden gav prioritet åt frågan om våld mot kvinnor under det svenska EU-ordförandeskapet. En särskild handlingsplan framtogs och en rad aktiviteter genomfördes. Frågan behandlades också vid den lokala MRdialogen mellan EU och Nigeria. Ambassaden är EU:s kontaktpunkt för MRförsvarare i Nigeria. Inom ramen för detta uppdrag avser vi att även framgent ägna särskild uppmärksamhet åt våld mot kvinnor. Ambassaden planerar vidare att arrangera ett seminarium på den internationella kvinnodagen den 8 mars 2011 i partnerskap med organisationen BAOBAB för kvinnors mänskliga rättigheter. Vid seminariet kommer bland annat problematiken kring könsrelaterat våld mot kvinnor att uppmärksammas. LINDGÄRDE 7(8) CC: Abuja, Ambassaden Addis Abeba, Ambassaden Berlin, Ambassaden Bryssel, Representationen Dar es Salaam, Ambassaden Harare, Ambassaden Kampala, Ambassaden Khartoum, Ambassaden Kinshasa, Ambassaden Lissabon, Ambassaden London, Ambassaden Luanda, Ambassaden Lusaka, Ambassaden Maputo, Ambassaden Nairobi, Ambassaden New York, Representation PARIS, Ambassaden Paris, OECD-del Peking, Ambassaden Pretoria, Ambassaden Washington, Ambassaden EMA, JU Utrikes EU, SB UD-EUKORR UD-FMR UD-MK UD-MU UD-PIK UD-RCH UD-SP UD-UP UD-UrIU UD-UrH UD-UrP UD-USTYR Lindgärde, Per Håfström, Camilla 8(8) Åkesson, Kent Edqvist, Svante Klingvall, Maj-Inger Ben David, Annika Ouagadougou, Ambassaden Monrovia, Ambassaden Bamako, Ambassaden