Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Mauretanien 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
En statskupp ägde rum i augusti 2005. Parlamentet är upplöst och det militära
råd som tagit makten har utlovat att allmänna val skall förberedas och hållas
inom en tvåårsperiod. FN har blivit ombedda att övervaka valen.
Fortsatta brister i respekten för mänskliga rättigheter (MR) kan noteras inom
flera områden. Rapporter om olagliga frihetsberövanden och tortyr har
förekommit. Efter statskuppen i augusti utlystes en generell amnesti för
politiska brott och flertalet personer som satt fängslade för tidigare kuppförsök
har försatts på fri fot.
Diskriminering av kvinnor utgör alltjämt ett omfattande problem. Kvinnlig
könsstympning och polygami förekommer; handel med kvinnor och barn
likaså. Vissa etniska grupper är fortsatt utsatta för diskriminering. Uppgifter om
att slaveri förekommer rapporteras alltjämt.
Under 2004-2005 har Mauretanien ratificerat tre av FN:s centrala konventioner
för mänskliga rättigheter (MR); konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter, konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
samt konventionen mot tortyr.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna
Mauretanien har ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR),
men ej något av tilläggsprotokollen.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(CESCR).
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD).
2
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW).
- Konventionen mot tortyr (CAT), men ej dess tilläggsprotokoll.
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC), men ej något av
tilläggsprotokollen.
- Flyktingkonventionen.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter.
Mauretanien har lämnat allmänt formulerade reservationer till CEDAW samt
CRC med hänvisning till sharialagstiftning och islam. Bland annat Sverige har
invänt mot reservationerna. Rapporteringen till konventionskommittéerna har
varit oregelbunden och skett med eftersläpning.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr.
Nationella och internationella enskilda organisationer uppger att tortyr av
fångar och frihetsberövande förekommer och utförs av säkerhetstjänst och
poliskår.
Säkerheten i vissa fängelser har förbättrats, men situationen påverkas på det
hela taget av omoderna anstalter samt undermåliga humanitära förhållanden.
Till följd av överbeläggning är sanitetsförhållandena bristfälliga. Sjukdomar
som tuberkulos är vanligt förekommande. Mediciner är en bristvara och i den
mån de förekommer tillhandahålls de av enskilda organisationer. Flera
fängelser ligger också i avlägsna delar av landet vilket i vissa fall ytterligare
bidrar till isolering genom att försvåra t.ex. släktbesök.
Omkring 200 personer arresterades 2003-2004 för brott mot nationens
säkerhet i form av tre kuppförsök. Av dessa dömdes ett 100-tal till fängelse i
februari 2005. Bland annat Amnesty kritiserade dels rättegångarna, dels
behandlingen av fångarna samt de sanitära förhållandena i fängelset. En månad
efter statskuppen i augusti 2005 utlyste den nya militärregeringen en generell
amnesti för politiska brott, vilken bl.a. omfattade de fångar som fängslats för
tidigare kuppförsök. Ett 20-tal fångar, vilka fängslats för terrorism genom
samröre med SGPC (Salifist Group for Preaching and Combat) undantogs
dock från amnestin.
Trots att slaveri varit förbjudet enligt lag sedan 1981 förekommer fortfarande
uppgifter om slaveri samt diskriminering av tidigare slavar. Uppgifterna
kommer bland annat från Amnesty International, SOS Esclaves och FN:s
kommitté mot etnisk diskriminering. Regeringen har förnekat existensen av
slaveri och uppges vidare inte vilja vidta nödvändiga åtgärder eller ställa
ansvariga till svars för att få ett slut på straffriheten inom detta område.
3
4. Dödsstraff
Dödsstraff kan enligt lag utdömas för brott som hotar statens säkerhet,
våldtäkt av minderårig samt för homosexualitet. En person dömdes till döden
2001 men straffet har senare omvandlats till livstids straffarbete. Senaste
avrättning ägde rum 1987.
5. Rättssäkerhet
Sharialagstiftning utgör basen för det mauretanska rättssystemet och spelar en
avgörande roll framförallt inom familjerätten.
I praktiken utsätts domstolssystemet och domare för påtryckningar och
otillbörlig påverkan från flera håll. Nationella organisationer för mänskliga
rättigheter har kritiserat rättsväsendet, som trots garantier i konstitutionen om
oberoende från den exekutiva makten, i praktiken är underställt densamma.
Från regeringens sida framhålls de utbildnings- och informationsprogram som
genomförts för att komma till rätta med dessa problem. Brott har i vissa fall
beivrats.
Skillnader finns i domstolarnas behandling av män och kvinnor, som en
konsekvens av kvinnans ställning i samhället. Ärenden rörande brott begångna
av barn mellan 12 och 18 år behandlas sedan år 2000 av en specialdomstol. I
stället för fängelsestraff utdöms vistelse på ungdomsanstalt. Det förekommer
emellertid uppgifter om att barn döms till fängelsestraff.
Regeringen inrättade 1998 ett kommissariat för mänskliga rättigheter,
Commissariat aux Droits de l'Homme à la Lutte contre la Pauvreté et à
l'Insertion, (CDHLPI). Detta kommissariat kritiseras hårt av interna
organisationer för mänskliga rättigheter såsom inrättat uteslutande för att tjäna
som alibi gentemot den internationella opinionen.
6. Personlig frihet
Uppgifter förekommer om godtyckliga arresteringar såväl av polis som av
säkerhetsstyrkor. Nationella organisationer för mänskliga rättigheter hävdar att
de är vanligt förekommande.
Det förekommer att vägspärrar upprättas i landet för kontroll av resande. Det
uppges att gendarmer vid dessa tillfällen begär mutor.
7. Straffrihet
I början av 1990-talet slog regeringen fast att de som lämnat landet under
oroligheterna 1989-1991 kunde återvända. Samtidigt utfärdades allmän amnesti
för de handlingar som vidtagits av de militära och paramilitära styrkorna under
denna tid. Sistnämnda förfarande kritiseras av nationella och internationella
4
organisationer för mänskliga rättigheter, som anser att åtgärden har tillkommit
för att dölja de övergrepp som skedde under denna period. Armén anklagas för
att bland annat ha arresterat, torterat och utfört summariska avrättningar av
hundratals svarta mauretanier åren 1990 och 1991. Krav har ställts på
inrättandet av en oberoende undersökningskommission för att utreda
händelserna under denna period.
Uppgifter gör gällande att anmälningar rörande slaveri regelmässigt ignoreras
av domstolarna. Straffrihet i detta sammanhang har lyfts fram av Amnesty
International.
8. Yttrande- och mediafrihet
Den mauretanska konstitutionen garanterar yttrandefrihet. I praktiken
begränsas dock denna genom att myndigheterna och inrikesministeriet utövar
förhandscensur över den media man inte direkt kontrollerar. Alla tidningar
måste registreras hos inrikesministeriet. Kritik mot såväl regering som
opposition förekommer i viss mån i den privatägda pressen Regeringen
kontrollerar direkt eller indirekt tre dagstidningar samt all etermedia.
Även om föreningsfrihet och mötesfrihet är garanterade i konstitutionen måste
organisationer och politiska partier officiellt godkännas och registreras hos
inrikesministeriet, något som enligt nationella organisationer för mänskliga
rättigheter sker på diskriminerande grund. Det hävdas att ingen av de
godkända organisationerna inom områdena ekonomi, kultur eller mänskliga
rättigheter är oberoende. Myndigheterna har anklagats för att systematiskt
begränsa mötesfriheten, tillgripa våld mot fredliga demonstrationer samt
trakassera dess organisatörer.
Konstitutionen slår fast att Mauretanien är en islamisk republik och att alla dess
medborgare är muslimer. De få kristna som finns i landet kan emellertid fritt
utöva sin religion. Att bedriva mission för andra religioner betraktas som ett
försök att undergräva samhällsstrukturen och är förbjudet. 2003 godkändes en
ny lag innebärande att alla moskéer utgör offentliga miljöer och därmed står
under direkt kontroll av regeringen. Lagen innehåller bland annat straff mot
användande av moskéer för spridning av politiska budskap som är
"respektlösa" inför islam. Regeringen har lagstadgad rätt att begränsa
distribution, framställning och import av religiös litteratur som inte är
muslimsk.
9. De politiska institutionerna
Genom en statskupp den 3 augusti 2005 avsattes Maaouya Ould Sid'Ahmed
Taya, som innehaft presidentposten sedan 1984 då han själv tog makten genom
statskupp. Allmänna val har tidigare genomförts 1992, 1997 och 2003 men vid
5
samtliga val har anklagelser om valfusk samt arresteringar av
oppositionspolitiker förekommit.
Presidenten har enligt konstitutionen en stark ställning. Nuvarande
konstitution, som delvis upphört att gälla efter statskuppen, är från 1991.
Ett militärt råd styr sedan den 3 augusti 2005 Mauretanien under ledning av
Ely Ould Mohamed Vall, tidigare chef för nationella säkerhetstjänsten. Genom
tillägg till konstitutionen har parlamentet upplösts och all lagstiftande makt
övergått till det militära rådet. Enligt kuppmakarna avser detta en
övergångsperiod på högst två år, till dess att allmänna val har förberetts och
kan genomförs. FN har tillfrågats om stöd för att genomföra valen och en
process har påbörjats för att fastställa en tidtabell för valprocessen. Vall har
annonserat att varken han själv eller någon medlem i det militära rådet har rätt
att ställa upp i de allmänna val som skall hållas inom två år.
Oppositionspartier i Mauretanien har i de flesta fall välkomnat den nya
regimen, samt dess löften om att allmänna val skall hållas inom två år.
Landet är indelat i 13 regioner (wilaya), 53 län (moughata) samt 216
kommuner. Regeringen utser guvernörer (wali) och prefekter (hakem).
10. Rätten till arbete
Mauretanien har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner. Tillämpningen av
konventionerna ifrågasätts dock bland annat utifrån uppgifter om att slaveri
alltjämt förekommer. ILO:s expertkommitté har kritiserat arbetslagstiftningen
för att den inte lever upp till villkoren i ILO:s konvention 87 beträffande
föreningsfrihet. Vidare har ILO: s expertkommitté uppmanat regeringen att
utöka lagstiftningen mot slaveri till att också omfatta förbud mot all form av
tvångsarbete och i juni 2004 antogs ny lagstiftning om förbud mot
tvångsarbete.
Rätten till facklig anslutning samt strejkrätten är fastställda i lag. Nationella
organisationer för mänskliga rättigheter anklagar emellertid regeringen för att i
praktiken begränsa den fackliga verksamheten samt för otillbörlig kontroll av
de olika organisationerna.
Att endast arabiska är officiellt språk har kritiserats av nationella
människorättsorganisationer, vilka anser detta vara en lagstadgad
diskriminering i arbetslivet av dem som inte behärskar detta språk.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Landets sjukvårdssystem uppvisar stora brister. Antalet sjukhus och
vårdcentraler är otillräckligt framförallt på landsbygden. Bristerna på
6
kvalificerad personal och adekvat utrustning är stora. Det finns endast en
läkare per 10 000 invånare och cirka 40 procent av befolkningen har mer än 5
km till närmsta hälsostation. Regeringen arbetar aktivt med dessa frågor, varför
tillgången till olika former av vård ändå ökat under den senaste 10-årsperioden.
Av barnen beräknas drygt 30 procent ha fått en heltäckande vaccinering mot
de mest spridda sjukdomarna
Mödradödligheten har visserligen sjunkit men tillhör fortfarande en av de
högsta i Västafrika. Samma gäller för spädbarnsdödlighet som de senaste åren
sjunkigt från 12 procent till drygt 7 procent.
12. Rätten till utbildning
Sedan 2003 är grundskolan obligatorisk för barn upp till 16 år. Kvalitén på den
offentliga skolan anses dock låg och stadsbor som har finansiella möjligheter
sätter sina barn i privata skolor. Många barn hamnar dock helt utanför
utbildningssystemet. Under senare år uppges 80 procent av barnen ha börjat
skolan men andelen elever som slutar sin grundskoleutbildning i förtid är stor.
Analfabetismen uppskattas till ungefär 53 procent.
Antalet studeranden vid landets universitet är omkring 10 000. Reformer
genomfördes 1999 för att så långt möjligt undvika en tidigare uppdelning av
utbildningen för arabisk/berbiska morer respektive de svarta (franskspråkiga)
folkgrupperna pular, soninké och wolof. Inom ramen för "Education for all"
genomförs med stöd från bland annat FN och Världsbanken en större insats
för att reformera utbildningssystemet och utrota analfabetismen.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Enligt officiell statistik (2000) lever 46 procent av befolkningen under
fattigdomsgränsen. I stad respektive landsbygd uppges motsvarande andel vara
25 procent och 61 procent. Regeringen har deklarerat sin avsikt att bekämpa
den utbredda fattigdomen. Vissa framsteg kan noteras (bland annat
mödradödlighet och spädbarnsdödlighet) men mycket återstår för att
Mauretanien skall ha en chans att nå upp till FN:s millenniemål.
Tre fjärdedelar av landets invånare bor i städerna, främst i Nouakchott. På
grund av en omfattande flykt från landsbygden av främst yngre män ökar den
urbana befolkningen kraftigt. Drygt 40 procent av befolkningen är under 15 år.
Mauretanien har under de senaste åren drabbats av såväl gräshoppsinvasion
som torka. Detta har fått konsekvenser för skördarna i vissa delar av landet
och livsmedelsdistribution från FN är nödvändigt för många familjers
överlevnad. En tredjedel av alla barn uppskattas lida av undernäring. procent
7
14. Kvinnans ställning
Diskriminering av kvinnor i Mauretanien förekommer i politiken, inom flera
områden i lagstiftningen och socialt. Vissa rättigheter för kvinnan vad gäller
egendom och vårdnad av barn finns reglerat i lag, vilket erkänns i praktiken i
stadsområden mer än på landsbygden. I rättsliga ärenden krävs två kvinnliga
vittnesmål för att uppväga en mans vittnesmål.
Månggifte är tillåtet enligt lagen. En man kan välja att gifta sig med ytterligare
kvinnor utan medgivande från sin hustru. Skilsmässa är möjlig och
förekommer, men nationalförsamlingen röstade under 2004 mot ett förslag om
att ge kvinnor lika rättigheter som män vid skilsmässa.
Våldtäkt och andra övergrepp rapporteras sällan till myndigheterna.
Könsstympning av flickor förekommer alltjämt inom alla etniska grupper.
Efter omfattande kampanjer i samarbete med enskilda organisationer har
företeelsen minskat. Andelen kvinnor mellan 15 och 49 år som utsatts för
könsstympning uppgick 2001 till ungefär 75 procent. Tvångsmatning av unga
kvinnor innan giftermål förekommer fortfarande inom vissa etniska grupper
men uppges minska.
Handel med kvinnor och barn utgör ett problem. Mauretanien utgör ett
transitland för smuggling av kvinnor och barn från Afrika söder om Sahara till
bland annat Europa. Handel med flickor inom Mauretanien förekommer
också. Exempelvis finns uppgifter om unga kvinnor från avlägsna byar som
säljs för slavarbete i hushåll i städerna. Dessa flickor/kvinnor utsätts för våld
och våldtäkter.
Analfabetismen är högre bland kvinnor än bland män. Lönen för en kvinna
ligger ofta lägre än för en man med motsvarande arbetsuppgifter, trots att
principen om lika lön för lika arbete slås fast i lag.
15. Barnets rättigheter
Av landets befolkning är 50 procent under 18 år.
Lägsta ålder för att ingå äktenskap är numera 18 år enligt den lagstiftning som
nyligen antagits. Enligt lagstiftningen får barn under 16 år inte yrkesarbeta. Det
är dock vanligt att även yngre barn arbetar bland annat inom jordbruket. "FN:s
barnkommitté" har uppmärksammat problemen med barnarbete. Gatubarn
förekommer, främst i Nouakchott.
Handel med barn förekommer (se ytterligare under rubrik 15) både inom
landet och internationellt. 2003 antogs lagstiftning som kriminaliserar handel
med människor. Mauretanien deltar i regionalt samarbete för att bekämpa
handel med barn. Tillsammans med Mali försöker regeringen stärka
8
gränskontrollen mellan länderna i syfte att bekämpa den organiserade
brottsligheten.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter,
urbefolkningar med flera)
Uppgifter om befolkningens etniska sammansättning varierar. En arabiskberbisk grupp (benämnd morer), som talar olika dialekter, torde utgöra
majoriteten. Befolkningen kan grovt indelas i morer och övriga som tillhör
svarta folkgrupper som pular, soninke och wolof. Arabiska, pular, soninké och
wolof är nationella språk, men arabiska urskiljs som enda officiella språk.
Social diskriminering av etniska minoriteter förekommer. Etniska grupper som
pular, soninké och wolof är underrepresenterade i politiken, inom polis och
militär samt näringslivet. Nationella organisationer för mänskliga rättigheter
anklagar regeringen för systematisk diskriminering av den svarta befolkningen.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Homosexualitet är förbjuden enligt sharialagstiftningen och är belagt med
dödsstraff.
18. Flyktingars rättigheter
Lagstiftningen har inga föreskrifter om asyl eller flyktingstatus i enlighet med
1951 års flyktingkonvention. I praktiken följer dock regeringen UNHCR:s
rekommendationer och beviljar såväl asyl som flyktingstatus. Regeringen
samarbetar såväl med UNHCR som med andra organisationer inom
flyktingområdet. Det finns inga rapporter om att flyktingar tvingats återvända
till länder där de riskerar förföljelse.
19. Funktionshindrades situation
I Mauretanien finns ingen särskild lagstiftning med syfte att förbättra de
funktionshindrades situation. Visst stöd i form av rehabilitering är tillgängligt,
men det föreligger brist på kvalificerad personal med mera. Enskilda
organisationer har börjat engagera sig i dessa frågor.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Ligue Mauritanienne des Droits de l´Homme (LMDH) är den enda oberoende
människorättsorganisation som erkänns av regeringen. Association
Mauretanienne des Droits de l´Homme (AMDH), som är medlem av
Fédération Internationale des Droits de l´Homme (FIDH), arbetar på ett mera
allmänt plan. Denna organisation har bl.a. kritiserat regeringen för att den inte
ha utrett de övergrepp som skedde vid oroligheterna 1989 – 1991.
9
Det finns vidare ett antal organisationer som arbetar med specifika frågor. Dit
hör bland annat SOS Esclaves, Collectif des Employés och Travailleurs
victimes des Evénements de 1989.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området rörande mänskliga
rättigheter
Myndigheter samarbetar bl.a. med UNHCR och Internationella
Rödakorskommittén (ICRC) samt Röda halvmånen. Utbildning och seminarier
anordnas främst inom internationell humanitär rätt.
