Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten
kan inte ge en fullständig bild av läget för
de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Mauretanien 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Efter en internationellt fördömd statskupp i augusti 2005 har en övergång till
civilt styre genomförts såsom militärjuntan tidigare utlovat. Under hösten 2006
hölls val till parlamentet och kommunerna. I enlighet med den nya grundlag
som begränsar utövningen av presidentmakten till högst två mandatperioder
hölls presidentval hållits i mars 2007. Den nye presidenten Abdallahi har
fortsatt demokratiseringsprocessen, en process som fått starkt stöd både i
Mauretanien och av det internationella samfundet.
Den nya regeringen har på kort tid gripit sig an två svåra frågor, nämligen
slaveriet, som redan tidigare var formellt avskaffat men nu även är
kriminaliserat, samt frågan om konkreta åtgärder för att svarta
befolkningsgrupper, vilka fördrevs från landet 1989, skall kunna återvända.
Flera svarta mauretanier har fått framträdande poster inom stat och regering.
Demokratiska framsteg fortsätter på flera områden. Pressen anses vara i det
närmaste fri medan etermedierna alltjämt är statliga även om televisionen blivit
öppnare. Den offentliga politiska debatten har ökat. Reformer har genomförts
inom rättssektorn. Flera organisationer för mänskliga rättigheter som tidigare
varit förbjudna har officiellt erkänts av regeringen och tar aktivt del i dialogen
mellan regeringen och civila samhället. Det kommer dock att krävas tid innan
reformerna ger resultat i det mycket traditionella, etniskt segregerade och
hierarkiskt stratifierade mauretanska samhället.
Brister i respekten för mänskliga rättigheter består, bland annat diskriminering
av kvinnor, barn och vissa etniska grupper. Efter kvotering till parlament ökade
kvinnornas representation avsevärt och i regeringen finns nu kvinnor Vissa
etniska och språkliga minoriteter är diskriminerade i arbetslivet och inom
2
utbildningssystemet. Uppgifter om slavliknande förhållanden rapporteras
alltjämt.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Mauretanien har ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), men inte tillhörande
tilläggsprotokoll om individuell klagorätt respektive dödsstraffets
avskaffande.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women
(CEDAW). Tilläggsprotokollet om enskild klagorätt har inte
undertecknats.
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Tilläggsprotokollet
om förebyggande av tortyr har varken ratificerats eller undertecknats.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC). Tilläggsprotokollen om barn i väpnad konflikt har varken
ratificerats eller undertecknats. Däremot har tilläggsprotokollet om
handel med barn, om barnprostitution samt barnpornografi tillträtts i
april 2007.
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, och det
tillhörande protokollet från 1967.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
- Konventionen om skydd av migrantarbetare och deras
familjemedlemmars rättigheter har tillträtts i januari 2007.
Mauretanien har lämnat allmänt formulerade reservationer till CEDAW och
CRC med hänvisning till sharialagar. Rapporteringen till konventions kommittéerna har varit oregelbunden.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Tortyr av fångar och frihetsberövade uppges ha förekommit tidigare. Huruvida
detta förändrats under övergångsregeringens tid är okänt. Erkännanden av
3
fängslade islamister som hävdat att dessa framtvingats efter tortyr underkändes
av en domstol vid rättegångar i juni och nästan alla åtalade frigavs.
Säkerheten i vissa fängelser har förbättrats, men situationen påverkas av
omoderna anstalter samt undermåliga humanitära förhållanden.
Sanitetsförhållandena uppges vara bristfälliga vilket medför att sjukdomar som
tuberkulos är vanligt förekommande. Mediciner är en bristvara och i den mån
de förekommer tillhandahålls de av enskilda organisationer.
Trots att slaveriet har varit förbjudet enligt lag sedan 1981 förekommer
fortfarande uppgifter om slavliknande förhållanden samt diskriminering av
tidigare slavar. Hjälporganisationen SOS Esclaves har erkänts av regeringen
och verkar aktivt. Den nya regeringen har brutit de tabun som omgärdat
slaveriet, vilket nu straffbelagts. Regeringen har förberett sociala och
ekonomiska åtgärder för att inlemma frigivna slavar eller deras ättlingar i
samhället.
4. Dödsstraff
Dödsstraff kan enligt lag utdömas för brott som hotar statens säkerhet,
våldtäkt av minderårig samt för homosexualitet. Den senaste avrättningen ägde
rum 1987.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden av såväl polis som av säkerhetsstyrkor under
den tidigare regimen har rapporterats, men förefaller ha minskat efter
övergången till civilt styre.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Grundlagen liknar Frankrikes men är starkt påverkad av islamsk rätt.
Mauretansk nationell lagstiftning hänvisar i allmänna ordalag till sharia (islams
religiösa lag) som rättskälla och den är grunden för den traditionella
lagstiftningen och lagtolkningen i både civilrätt och straffrätt. I övrigt präglas
rättsväsendet framförallt av det franska systemet. Kännedomen om det senare
är svag och rättsliga beslut anses följa traditionen eller religiösa ledares
avgöranden.
Reformer har genomförts inom rättsväsendet, vilka torde ha haft ringa
genomslagskraft till följd av bristande kontroll av juridiska institutioner och
svag institutionell kapacitet. Nationella organisationer för mänskliga rättigheter
har tidigare kritiserat rättsväsendet för att i praktiken inta handla oberoende
utan vara underställt den verkställande makten. Den nya regeringen har
4
förklarat att rättsväsendets svaga kapacitet skall stärkas liksom dess oberoende
men detta kommer att kräva tid.
Det finns skillnader i domstolarnas behandling av män och kvinnor.
Många våldtäktsoffer betraktas som prostituerade, men kvinnor hejdas sällan
av polisen vid förseelser.
Ärenden rörande brott begångna av barn mellan 7 och 18 år behandlas sedan
år 2000 av en specialdomstol. Dessutom finns en ungdomsbrigad inom
polisen. I stället för fängelsestraff utdöms vistelse på ungdomsanstalt, men det
finns endast en anstalt som i praktiken är ett ungdomsfängelse. Pojkar
separeras från män, se ovan, men flickor och kvinnor finns i samma fängelse.
Barn mellan 16 och 18 kan berövas friheten men skiljs alltså från vuxna.
7 . Straffrihet
Efter statskuppen i augusti 2005 utlyste den nya militärregeringen en allmän
amnesti för politiska brott. Ett tjugotal åtalade som fängslats för terrorism
genom samröre med en islamistisk salafitisk grupp undantogs dock från
amnestin. Under rättegångarna anklagade några av de åtalade polisen för att ha
framtvingat bekännelser under tortyr. Alla utom en åtalad frikändes av
domstolen. Ingen av de för tortyr utpekade poliserna har såvitt bekant ännu
åtalats. Uppgifter gör gällande att anmälningar rörande slaveri regelmässigt
ignoreras av domstolarna.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Den mauretanska grundlagen garanterar yttrandefrihet. Tryckfriheten uppges
under det senaste året ha förbättrats avsevärt, från att ha varit starkt begränsad
i form av förhandscensur och granskning av inrikesministeriet. Krav på
förhandsgodkännande för publicering har avskaffats genom en ny presslag.
Bristen på en pressfrihetstradition och journalist- utbildning har lett till vissa
överdrifter och anklagelser om förtal. TV och radio är fortfarande kontrollerad
av staten men tillåter en betydligt friare politisk debatt nu än tidigare. Som
resultat av liberaliseringen har en s k medborgarnas radiostation inrättats i
samarbete med nationella radion. Valprocesserna var lugna och rätten till
mötes- och föreningsfrihet uppges ha respekterats.
Grundlagen slår fast att Mauretanien är en islamisk republik och att alla dess
medborgare är muslimer. De få kristna som finns i landet kan emellertid utöva
sin religion. Att bedriva mission för andra religioner betraktas emellertid som
ett försök att undergräva samhällsstrukturen och är förbjudet. Politiska partier
med religiös inriktning är enligt lag förbjudna. Detta har lett till att ett par
politiska partier som kallat sig islamiska förbjudits. Under senare delen av året
5
blev dock ett parti som betecknats som ”moderat islamiskt ” tillåtet,
Tawassoul, under ledning av Jamil Mansour.
Alla moskéer utgör enligt ett beslut från 2003 offentliga miljöer och
kontrolleras därmed av regeringen. Regeringen har lagstadgad rätt att begränsa
distribution, framställning och import av religiös litteratur som inte är
muslimsk.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Civilt styre har genomförts av övergångsregimen, som i likhet med den nya
civila regeringen gjort flera framsteg i demokratiseringsprocessen. Denna har
fått ett tydligt stöd av det internationella samfundet. Det militära råd som styrt
landet efter militärkuppen har i en lugn atmosfär genomfört en folkomröstning
om ny grundlag sommaren 2006, som begränsar presidentens mandattid till
fem år, det vill säga han kan endast återväljas en gång. Parlaments- och
kommunalval under hösten 2006 och presidentval i mars 2007 genomfördes
med ett stort antal internationella valövervakare från EU och Afrikanska
unionen (AU), som betecknat valen som rättvisa och transparenta och de
kanske friaste i regionen.
President Abdellahi vann presidentvalen knappt över oppositionsledaren Ould
Daddah, som fått en officiellt erkänd ställning som oppositionsledare. En ny
regering har tillsatts dominerad av yngre tjänstemän. Kuppledaren, tillika
presidenten i övergångsregeringen Ely Ould Mohamed Vall har trätt tillbaka.
Ingen av militärrådets medlemmar fick ställa upp i valet, men delar av den
gamla militärledningen finns dock kvar bakom den nye presidenten. Arméns
politiska roll är i praktiken förmodligen relativt betydande efter att i decennier
ha styrt landet.
Partier i opposition till det gamla militärregimen fick ungefär lika många platser
i parlamentet som de så kallade oberoende ledamöterna, av vilka många anses
ha nära band till den förra regimen. Då politiska partier med religiösa förtecken
är förbjudna kandiderade politiker som betecknat sig som islamister såsom
oberoende ledamöter till parlamentet. Det är oklart vilket stöd islamiska
grupper har bland befolkningen i slumområden i städerna, eller på landbygden.
Andelen kvinnor inom de politiska institutionerna har traditionellt varit mycket
låg i Mauretanien. Inför kommunala val och parlamentsval 2006 infördes
kvotering av kvinnliga ledamöter. Resultatet av parlamentsvalen visar att 18
procent av invalda ledamöter är kvinnor och i de kommunala råden 30
procent. Dessutom har kvinnliga ministrar liksom ambassadörer utnämnts.
6
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetslösheten är mycket utbredd i det fattiga landet, officiellt över 30 procent
men i praktiken betydligt högre. Den informella sektorn dominerar och ger
inte ens existensminimum för de samhällsskikt som rangeras lägst i det mycket
traditionella samhället och där många levt under slavliknande förhållanden.
Ungefär hälften lever på mindre än en US-dollar per dag. Mauretanien har
ratificerat Internationella arbetsorganisationen ILO:s åtta centrala
konventioner. Tillämpningen av konventionerna ifrågasätts dock bland annat
utifrån uppgifter om att slaveri eller slavliknande förhållanden alltjämt
förekommer. Rätten till facklig anslutning samt strejkrätten är fastställda i lag,
och fackliga organisationer tillåts verka men har en undanskymd roll.
Att endast arabiska är officiellt språk har kritiserats av inhemska organisationer
verksamma för de mänskliga rättigheterna, eftersom de anser att det utgör en
lagstadgad diskriminering i arbetslivet av dem som inte behärskar detta språk.
Franska är officiellt arbetsspråk inom förvaltningen vid sidan av arabiskan.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Landets sjukvårdssystem uppvisar stora brister. Antalet sjukhusplatser och
vårdinrättningar är otillräckligt, framförallt på landsbygden. Bristerna på
kvalificerad personal och tillfredsställande utrustning är stora. Det finns endast
en läkare per 10 000 invånare och cirka 40 procent av befolkningen har mer än
fem kilometer till närmsta hälsostation (över 65 procent på landsbygden).
Regeringen arbetar aktivt med dessa frågor. Tillgången till olika former av vård
har ökat under den senaste 10-årsperioden, men uppges vara ojämnt fördelad
över regionerna i landet. Mödradödligheten har visserligen sjunkit men är
fortfarande en av de högsta i Västafrika, 747/100 000. Samma gäller för
spädbarnsdödlighet som de senaste åren sjunkigt från tolv procent till knappt
åtta procent. Hög dödlighet bland spädbarn och barn under fem år beror
framförallt på bristen på rent vatten (diarré) och akuta luftvägsinfektioner,
malaria, ett icke heltäckande vaccinationsprogram, samt hög kronisk
undernäring bland barn, som uppgår till cirka 30 procent.
12. Rätten till utbildning
Sedan 2003 är grundskolan obligatorisk för barn upp till 16 år. Under senare år
uppges över 90 procent av barnen ha börjat skolan men andelen elever som
slutar sin grundskoleutbildning i förtid är mycket stor. Uppskattningsvis 56
procent fullföljer inte de första sex åren. Satsningar på flickors utbildning har
gett vissa resultat. 2005 utgjorde flickor 46 procent av eleverna i skolan efter
7
sjätte året. Kvalitén på den offentliga skolan anses dock låg och stadsbor som
har finansiella möjligheter sätter sina barn i privata skolor. Franska har
återinförts i statliga skolor vid sidan av arabiskan. Privata skolor får undervisa
även i språken wolof, soniké och pular. Många barn hamnar helt utanför
utbildningssystemet. I princip alla barn går i koranskolor mellan fem och sju år
och lär sig vissa grunder i arabiska. Analfabetismen uppskattas till ungefär 36
procent för män och 65 för kvinnor.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Enligt officiell statistik (2004) lever 47 procent av befolkningen under
fattigdomsgränsen. I stad respektive landsbygd uppges motsvarande andel vara
29 och 59 procent. Mauretanien ligger på 153:e plats av 177 länder i FN:s
utvecklingsindex. Regeringen har uttalat en avsikt att bekämpa den utbredda
fattigdomen. Vissa framsteg kan noteras men mycket återstår för att
Mauretanien skall ha en chans att nå upp till FN:s millenniemål.
Tre fjärdedelar av landets invånare bor i städerna, främst i Nouakchott, där
mer än halva befolkningen bor. På grund av en omfattande flykt från
landsbygden av främst yngre män ökar den urbana befolkningen kraftigt. Drygt
40 procent av befolkningen är under 15 år.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnor i Mauretanien har i jämförelse med många andra muslimska länder en
ganska betydande frihet, trots familjelagen från 2005 och trots en bestående
diskriminering. Det finns krafter och organisationer som strävar efter att stärka
kvinnans rättigheter. För att öka andelen kvinnor på politiskt beslutsfattande
nivå infördes i den nya grundlagen krav på kvotering vid kommunala val och
parlamentsval 2006. Detta resulterade som nämnts i att 18 procent av de
invalda parlamentsledamöterna är kvinnor, och 30 procent är kvinnor i de
kommunala råden. Vissa rättigheter för kvinnan beträffande egendom och
vårdnad av barn finns reglerat i lag, vilket tillämpas i större utsträckning i
stadsområden än på landsbygden.
Månggifte är tillåtet enligt lagen för män. En man kan välja att gifta sig med
ytterligare kvinnor utan medgivande från sin hustru. Skilsmässa är möjlig och
är mycket vanligt och ofta på kvinnans initiativ, och innebär inte någon
allmänsocial stigmatisering för kvinnorna. För att gifta sig krävs endast två
vittnen och äktenskap registreras ofta inte. Män och kvinnor behåller sin
separata egendom i äktenskapet och vid skilsmässa kan de behålla sin enskilda
8
egendom om inget noterats. Traditionen uppges föreskriva att mannen lämnas
bostaden till kvinnan. Såvida modern har vårdnaden måste mannen i princip
betala underhåll för pojkar upp till elva år och flickor till nio.
Nationalförsamlingen röstade år 2004 mot ett förslag om att ge kvinnor lika
rättigheter som män vid skilsmässa. Våldtäkt och andra övergrepp rapporteras
sällan till myndigheterna.
Månggifte, tvångsmatning och handel med kvinnor och barn förekommer men
blir allt mer sällsynt. Kvinnlig könsstympning, som omfattar cirka 70 procent
av kvinnorna och tidiga giftermål är mycket vanliga. Efter omfattande
kampanjer i samarbete med enskilda organisationer har könsstympning
minskat. Tvångsmatning av unga kvinnor innan giftermål förekommer
fortfarande bland grupper av arabiskt ursprung men uppges minska (cirka tio
procent i gruppen 15-19 år).
Mauretanien utgör ett genomfartsland för smuggling av kvinnor och barn från
Afrika söder om Sahara till bland annat Europa. Det uppges även förekomma
handel med unga kvinnor från avlägsna byar som säljs för slavliknande
hushållsarbete i städerna. Ofta löper dessa kvinnor risk att utsättas för
övergrepp.
Analfabetismen är högre bland kvinnor än bland män, cirka 65 procent för
kvinnor och 36 bland män. Lönen för en kvinna ligger ofta lägre än för en man
med motsvarande arbetsuppgifter, trots att principen om lika lön för lika arbete
slås fast i lag.
15. Barnets rättigheter
Kunskapen om medborgerliga och barnens rättigheter enligt nationell
lagstiftning är svag, då traditionell shariatolkning och de religiösa ledarnas
uppfattning dominerar. Respekten för barnets rättigheter har många brister och
i flera hänseenden saknas skydd i lagen mot diskriminering av barn. Men den
största svagheten är att lagen inte tillämpas därför att det saknas finansiella
medel och myndigheters och domstolars kapacitet är låg. Särskilt utsatta är
barn med funktionshinder och gatubarn. Både familjer och kommuner saknar
medel för att tillgodose dessa barns behov av skolgång och vård.
Lagstiftningen är otydlig beträffande åldersgräns för yrkesarbete. 13 år uppges
utgöra gräns för arbete inom jordbruksektorn (med vissa undantag) samt 14 år
för övrigt yrkesarbete. Myndigheterna saknar möjlighet att bevaka att
lagstiftningen efterlevs. Barn under 18 år som yrkesarbetar uppges få mellan 70
till 90 procent av etablerad minimilön. Barnarbete bedöms vara utbrett.
Mauretanien deltar i regionalt samarbete för att bekämpa handel med barn.
Tillsammans med Mali försöker regeringen stärka gränskontrollen mellan
9
länderna i syfte att bekämpa den organiserade brottsligheten, inklusive
människohandel.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Mauretaniens befolkning utgörs till större delen av morer vilka kan indelas i två
grupper med gemensamt språk och kultur men av olika ursprung. ”Ljushyade”
morer som är av arabiskt eller berber-ursprung dominerar och talar den
arabiska dialekten hassania. Det gör även de ”svarta” morerna (haratin) som är
tidigare slavar eller slavättlingar till de förstnämnda men av afrikanskt ursprung.
I södra delen finns svarta afrikanska folkgrupper som pular, soninké och
wolof, vilka lever nära gränsen till Senegal och Mali, och utgör cirka en
tredjedel av befolkningen och som talar sina nationella språk. De ”ljushyade”
morerna dominerar politiskt och ekonomiskt. Arabiska är officiellt språk och i
förvaltningen används även franska som officiell arbetsspråk.
Social diskriminering av etniska grupper är vanlig. Etniska grupper som pular,
soninké och wolof är underrepresenterade i politiken, inom polis och militär
samt inom näringslivet. Nationella organisationer för mänskliga rättigheter har
anklagat regeringen för systematisk diskriminering av den svarta befolkningen.
FN:s kommitté om avskaffande av rasdiskriminering har uppmanat
Mauretanien att tillåta skolor att ha undervisning på alla nationella språk.
Den nya regeringen har dock tydligt prioriterat en nationell försoningsprocess
för att bekämpa diskrimineringen av de svarta morerna och svarta mauretanier
av afrikanskt ursprung. Några av dessa har med den nya civila regimen fått en
del framträdande poster i regeringen och i staten, bland annat är ordförande i
Nationalförsamlingen haratin. Regeringen har snabbt påbörjat förberedelser
för att drygt 20 000 av de svarta befolkningsgrupper som fördrevs från landet
kring 1989-91 till Senegal och Mali ska kunna återvända. Återvändandet
förbereds på grundval av ett avtal mellan FN:s flyktingkommissariat UNHCR
samt Mauretaniens, Senegals och Malis regeringar och inom ramen för en
nationell dialog med organisationer för mänskliga rättigheter. Återvändandet
påbörjas sannolikt i början av 2008. FLAM, en grupp som organiserar de
fördrivna, har välkomnat återvändandet. Under krisen 1989 dödades
hundratals svarta officerare. Frågan om eventuell gottgörelse för deras familjer
har diskuterats men hittills inte följts av konkreta åtgärder. Inga steg har tagits
för att utkräva ansvar av de som genomdrev fördrivningen och
dödsskjutningarna.
Slaveriet straffbelades 2007 men för att de slavliknande förhållandena ska
avskaffas krävs omfattande ekonomiska och sociala åtgärder, särskilt rörande
10
jordägarfrågan, eftersom en tidigare slavägare har rätt till den jord som brukas
av före detta slavar.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjuden enligt lag och belagt med dödsstraff.
18. Flyktingars rättigheter
Lagstiftningen har inga föreskrifter om asyl eller flyktingstatus i enlighet med
1951 års flyktingkonvention som landet ratificerat. I praktiken följer dock
regeringen UNHCR:s (FN:s flyktingkommissariat) rekommendationer och
beviljar såväl asyl som flyktingstatus. Beträffande återvändande av svarta
mauretanier som fördrevs i samband med konflikten 1989-91, se avsnitt 16.
19. Funktionshindrades rättigheter
I Mauretanien finns ingen särskild lagstiftning med syfte att förbättra
situationen för personer med funktionshinder. Visst stöd i form av
rehabilitering är tillgängligt, men det föreligger brist på kvalificerad personal
med mera. Enskilda organisationer har börjat engagera sig i dessa frågor.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Framsteg har skett beträffande oberoende organisationers rätt och möjlighet
att verka i Mauretanien. Situationen för flera organisationer som arbetar för
mänskliga rättigheter har avsevärt förbättras sedan de officiellt erkänts av
regeringen efter att i flera år arbetat under svåra förhållanden. Det gäller bland
annat Forum national des organisations des Droits de l’Homme som är aktivt i
frågan om de fördrivnas rättigheter och som deltagit i regeringens dialog
liksom SOS Esclaves. En annan organisation för kvinnors rättigheter är
Association des Femmes Chefs de famille.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
I samband med statskuppen i augusti 2005 suspenderades Mauretanien från
AU:s beslutande organ men återupptogs i AU (African Union) efter
presidentvalet våren 2007. EU har under övergångsperioden fört en dialog med
regeringen om bland annat mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning. En
dialog enligt Cotonouavtalets artikel 96 påbörjades (om handel och bistånd
mellan EU och 77 länder i Afrika, Karibien och Stilla havet) men övergick
11
snabbt till det normala förfarandet enligt artikel 8 i avtalet, som reglerar den
politiska dialogen.
